Tag Archives: omhändertagande häst

Madeleine vann

19 Nov

madeleins häst

Madeleines häst innan Mattias Gårdlund förde bort honom till en säker död. Men först skulle han inbringa många sköna tusenlappar till en hästhandlare.

Tingsrätten i Lund underkänner polisens och kammarkollegiets fordran på 61.135:- för hämtning, uppstallning och avlivning av en gammal travhäst och fyra bondkatter. Istället skall polisen ersätta Madeleine med 51.062:-, merparten avser rättegångskostnad.

Sällan har jag läst en mer välskriven dom. Polisens och länsstyrelsens argumentation sågas på alla punkter.

Mattias Gårdlund hävdade i sitt vittnesmål att saken så att säga redan var biff och banan eftersom förvaltningsrätterna i beslut sagt att det han påstått i ärendet var rätt.

Förvaltningsrätten gick helt på Gårdlunds utsagor och skrev: ”Vid länsstyrelsens besök fann de inga spår av att någon var hemma eller hade varit ute hos hästen, det var mycket snö på gården men inga spår i snön.”

Tingsrätten gör dock en egen bedömning och ställer först frågan:

”Är tingsrätten bunden av kammarrättens prövning i sak?”

”Högsta domstolen har i ett antal rättsfall slagit fast att allmän domstol, inom ramen för parternas yrkanden och medgivanden, är obunden av administrativa organs bedömning av saken (se rättsfallen NJA 2008 s. 560 och NJA 1984 s. 648). I NJA 2003 s. 207 ansåg Högsta domstolen att allmän domstol inte heller var bunden av prövning gjord i förvaltningsdomstol.”

Tingsrätten kommer till slutsatsen:

”Tingsrätten konstaterar att den inte är bunden i förhållande till tidigare prövning av förvaltningsdomstolarna. Madeleine Björks invändning ska därför prövas i sak.”

Därmed sågas Gårdlunds argumentation att allt redan avgjorts i förvaltningsdomstolarna vilka helt och hållet förlitat sig på att han talat sanning.

Nästa fråga som ställs är:

”Är det Madeleine Björks djur som har hållits i förvar och sedan avlivats?”

Svaret är givet:

”Det är Staten som ska visa att det yrkade beloppet utgör ersättning för kostnader som uppkommit till följd av hämtning, förvaring och avlivning av Madeleine Björks häst och fyra katter. Det finns ingen utredning hos tingsrätten om hur djuren identifierats.
Mot Madeleine Björks invändning är det inte visat att det är samma djur som omhändertagits och som sedan förvarats och avlivats.
Käromålet kan således ogillas enbart på denna grund.”

Tingsrätten är grundlig och fortsätter:

”Fanns det skäl att omhänderta och avliva djuren med stöd av 32 § djurskyddslagen?”

Tingsrätten diskuterar bevisningen:

”En polispatrull besökte Madeleine Björks gård på kvällen den 23 februari 2010 efter det att Anders Söberg och hans hustru hade anmält att de inte hade sett Madeleine Björk på ett tag. Av en PM upprättad av polisen framgår att vid polisens besök på gården fanns en skottad väg mellan boningshuset och stallet. Det framgår också att Madeleine Björk kom hem till gården en dryg halvtimme efter det att polisen hade kommit dit. Polispatrullens iakttagelser talar med styrka för att djuren då inte var övergivna i djurskyddslagens mening.

Dagen efter besökte Mattias Gårdlund gården. Han bedömde då att djuren var övergivna eftersom ingen öppnade när han hårt knackade på dörr och fönster till boningshuset. Enligt Mattias Gårdlund fanns det dessutom tecken på att Madeleine Björk inte hade varit på gården under en längre tid. Eftersom Madeleine Björk kom hem på kvällen den 23 februari 2010 finns inte skäl finns att ifrågasätta hennes uppgift att hon var hemma, men att hon sov och inte vaknade eftersom hon hade tagit en sömntablett och lider av nedsatt hörsel.

När länsstyrelsens tjänstemän besökte Madeleine Björks gård den 24 februari 2010 var omständigheterna till en början sådana att det fanns fog för att tro att djuren var övergivna. Omständigheterna förändrades dock när Anders Söberg berättade för Mattias Gårdlund att Madeleine Björk hade varit hemma på kvällen föregående dag. Att Anders Söberg lämnat denna uppgift till Mattias Gårdlund finns inte anledning att ifrågasätta.

Efter det att Mattias Gårdlund fick denna information av Anders Söberg har det ålegat länsstyrelsen att vidta ytterligare utredningsåtgärder, utöver att knacka på, för att kontrollera om djuren var övergivna (Se Jordbruksverkets föreskrifter ”Vägledning för kontrollmyndigheter m.fl. Handläggning av djurskyddsärenden” (Dnr 31-2401/09) s. 21). En djurskyddshandläggare ska noga tänka igenom om beslut om omhändertagande är nödvändigt. Det har inte framkommit att länsstyrelsen vidtog några ytterligare utredningsåtgärder för att undersöka om ett omhändertagande var nödvändigt. Istället omhändertogs hästen samma dag.

Fyra av Madeleine Björks katter omhändertogs den 25 februari 2010. Av Madeleine Björks egna uppgifter och av en PM upprättad av polisen framgår att hon var hemma när beslutet verkställdes. Katterna var alltså inte övergivna när beslutet verkställdes. Som framkommit tidigare var beslutet att omhänderta djuren felaktigt redan utifrån de omständigheter som förelåg den 24 februari 2010.”

Slutligen ställs frågan:

”Var det nödvändigt ur djurskyddssynpunkt att omhänderta djuren?”

”Enligt den bedömning som förvaltningsdomstolarna gjort fanns grundläggande brister i miljön för djuren hos Madeleine Björk. När det gäller katterna går det dock inte av förvaltningsdomstolarnas domar att utläsa vari bristernas bestått och inte heller något konkret om katternas hälsa när de omhändertogs. Något veterinärutlåtande om katternas hälsotillstånd har inte åberopats. Länsveterinären Charlotta Kamaterou har aldrig sett katterna. Mattias Gårdlunds iakttagelser på avstånd genom ett fönster av katternas hälsotillstånd måste bedömas med stor försiktighet. Även om någon eller alla katterna hade rinnande ögon eller öronskabb är det inte visat att katterna varit utsatta för sådant lidande att skäl för omhändertagande förelåg.

Staten har åberopat en journalutskrift som är daterad den 29 mars 2010. I den
framgår att en katt var skadad i käken och starkt smärtpåverkad. Iakttagelsen gjordes drygt en månad efter det att Madeleine Björks katter omhändertogs. Utlåtandet säger naturligtvis ingenting om denna katts hälsotillstånd när den omhändertogs.” (Det troliga är väl att just denna katt var en påkörd hittekatt, annars har Hjorthög brustit grovt i skötsel och tillsyn om man hävdar att det är en av de katter som omhändertogs hos Madeleine. Så antingen är det ”bara” ett bedrägeri för att få ut extra pengar. Min kommentar.)

”Sammanfattningsvis anser tingsrätten att det inte är visat att katterna var utsatta för sådant lidande att det fanns skäl att omedelbart omhänderta dem. Det är för övrigt anmärkningsvärt att inte alla Madeleine Björks sju katter omhändertogs om det ur djurskyddssynpunkt var så illa ställt för katterna att de bedömdes lida.

När det gäller hästen har det varken av förhör eller av någon skriftlig handling framkommit att dess hälsa var nedsatt. Charlotta Kamaterou har visserligen berättat att hästens hull enligt någon handling vid länsstyrelsen var något under normalt vid omhändertagandet. Mattias Gårdlund, som såg hästen i samband med att den omhändertogs, har inte framfört några anmärkningar beträffande hästens fysiska hälsa.”

Tingsrätten drar slutsatsen beträffande bl. a. takhöjd i stallet:

”Enligt tingsrättens mening framstår det därför inte som utsiktslöst att de brister som funnits i djurhållningen beträffande hästen hade kunnat avhjälpas efter tillsägelse.”

”Tingsrätten anser således att det inte är visat att det fanns skäl ur djurskyddspunkt att omhänderta djuren med stöd av 32 § djurskyddslagen, vare sig med hänsyn till djurens hälsotillstånd eller till deras närmiljö. Det hade därför funnits särskilda skäl att befria Madeleine Björk från betalningsskyldighet också på denna grund.”

Kanske finns det fortfarande hopp för mänskligheten.

”Det är gjort rätt hela vägen”

14 Nov

På kvällen tisdagen den 23 februari 2010 blir en polispatrull skickade till Madeleine Björks ensligt belägna hus utanför Hörby. Det har snöat ymnigt och ett par bybor har blivit oroliga då de inte funnit henne hemma under eftermiddagen. Klockan är 20.48 på kvällen när Bång-Larsen/Rajic kommer till stugan. Grannarna har under eftermiddagen varit och fodrat hästen och hämtat vatten till den. Hästen, en äldre travare, står i ett stallutrymme på baksidan av huset. Polisen noterar att det är en gång skottad till stallet.

stig till stallet

Poliserna tittar sig omkring. De ser katter i huset som sitter på tidningsbuntar.

katter mår bra

De två personerna som larmat är också på plats. Efter några minuter får poliserna tag på en vän till Madeleine som kan berätta att han talat med henne på telefon ca kl 13 samma eftermiddag. Det skall visa sig att ungefär då är Madeleine på väg med kompletteringstaxin till Hörby för att handla och uträtta ärenden. En person som bor nära kommer förbi och berättar att han sett Madeleine på gården dagen innan på måndagen. Anmälarna, visar det sig, har fel nummer till Madeleine. Sedan polisen sökt Madeleine på numret de fått av vännen, ringer hon upp och talar om att hon är på väg hem. Klockan är ca 21.25 när hon kommer hem med Skånetrafikens beställningstaxi.

varken sjuk eller försvunnenHär kunde berättelsen fått ett lyckligt slut. Allt är väl med människor och djur. Men det är nu det visar sig att allting börjar som skall bli en katastrof för både Madeleine och djuren.

En anmälan har nämligen också ringts in till länsstyrelsen kl 16.30, närmare bestämt direkt till Sverker Olsson, tidigare miljöinspektör i Hörby. Han lämnar anmälan till sin kompis Mattias Gårdlund som också varit i Hörby. Sverker skriver att anmälaren är ”okänd” trots att det inte är sant och han tidigare fått kritik av JO för att inte göra korrekt diarieföring av känd anmälare på kommuntiden. Sverker och Mattias ser nu sin chans att göra processen kort med Madeleine och hennes djur.

På förmiddagen onsdagen den 24 kommer Mattias Gårdlund och Jenny Persson till Madeleines hus. De har då redan beställt dit en hästtransportör. På morgonen har Madeleine fodrat sin häst och sedan tagit en sömntablett och gått och lagt sig efter en orolig natt.

snö

Under natten till den 24 har det inte snöat. Däremot har det snöat dygnet innan. Detta bekräftas av SMHI.

SMHI

Kvällen den 23 har alltså minst fem personer trampat runt på gården, polisen har konstaterat att en gång är uppskottad till stallet. Senare skall Mattias Gårdlund under ed intyga att det fanns inga som helst spår i snön morgonen efter, vilket skulle bevisa att djuren var övergivna! Antingen svävade alla omkring ovan marken eller så ljuger han. ”Inga spår i snön” och vad Gårdlund påstås se genom fönster var vad förvaltningsrätten gick på när det hela överklagades. Senare kommer Gårdlund att i tingsrätten åberopa förvaltningsrättens beslut, som alltså grundas på vad han själv sagt, som bekräftelse på att det var ett riktigt beslut att ta djuren. Ett cirkelresonemang alltså.

Madeleine kan inte höra någon eventuell knackning, dörrklocka finns inte och snön ligger i drivor som dämpar alla ljud.

§32Som man brukar i Skåne klottras ett akut omhändertagandebeslut ner på en färdig blankett. Där finns kryssrutor som tar upp lagens skäl för omedelbart omhändertagande. För säkerhets skull kryssas alla rutorna. Ett är att ägaren är okänd eller inte kan återfinnas. Den ”okända” anmälaren rings upp och ombeds komma och skotta med traktorn på vägen där hästtransporten skall stå. Däremot skottas inget på Madeleines gård. Han talar om för Gårdlund att Madeleine är välbehållen och likaså hästen och katterna, vilket inte hjälper. Har maskineriet satts igång, finns det ingen återvändo. Här skall tas djur och de har makten att göra det.

katter genom fönster

Sömniga katter fotograferas genom fönstret. Gårdlund vittnar i tingsrätten, som ni själva kan höra, att han ser att dessa katter har ögoninflammation och öronskabb! Samma katter tyckte polisen såg fina ut kvällen innan. Enligt SJV är det inte tillåtet att fotografera genom fönster.

fotografera genom fönster

Någon veterinär finns förstås inte med och kommer aldrig att finnas heller.

beslut på väggenBeslutet häftas upp på väggen och sedan smyger de helt sonika runt huset och leder ut hästen och in i transporten som står på vägen.

 

häst

Det är lustigt att trots modern teknik så lyckas länsstyrelsen fördärva bilderna=bevisen så det är näst intill omöjligt att se något. En bra digital färgbild kan man skriva ut och sen köra i en svart-vit kopiator, vilket tycks ha gjorts här. Här syns i alla fall Madeleines lilla häst på bild, sista bilden i livet. Hästen har letts ut på stora vägen och man kan tydligt se den höga plogkanten. Lastbilen har alltså inte, som Gårdlund säger under ed, körts ner på gården. Det skulle, enligt Gårdlund, bevisa att om Madeleine låg och sov som hon säger, så skulle hon vaknat av lastbilen. Mened kallas det visst. Observera den låga, utskjutande grenen över grinden bakom hästens svans!

ingen polis behövs

Ingen polis behöver vara med för att hämta hästen. Uppdraget delegeras till hästhandlaren. Det står felaktigt att hästen står utomhus. Katterna skall hämtas av deras fd kolleger, Hjorthögs hundpensionat, som drev uppstallningsverksamhet utan tillstånd.Verksamheten godkändes först ett år senare.

hundar fick lida

”Ägarna, två före detta poliser, förklarar att många burar stått kvar sedan den förra ägaren drev gården. Enligt dem var burarna inte tänkta att användas i verksamheten.
– Vi kan inte kräva att de river ut burarna, vi kan bara säga att de här burarna inte någonsin ska användas, säger Paula Hultgren.
Men kan ni garantera att de aldrig använts?
– Vi vet inte om de haft djur där eller inte.”

Den 25 på torsdagen kommer poliser och Hjorthög för att fånga katter. Att polisen redan konstaterat att ingen är försvunnen redan två dagar tidigare bekymrar inte.

katter tas

De jagar runt med håvar och lyckas få tag i fyra olyckliga, skräckslagna katter medan Madeleine hålls fast av poliserna. Ingen veterinär fanns med. Tre katter lyckades gömma sig. De katterna hämtades aldrig. Vilka katter som togs klarlades inte, ingen enda katt varken beskrivs eller veterinärundersöks.

Madeleins katt

Katten ovan var en av de tre som undkom och fick uppleva vårsolen.

Den 12 mars beslutar länsveterinär Charlotta Kamaterou att djuren skall säljas. Hjorthög har uppgett att katterna mår bra och hästhandlaren tycker hästen är snäll och lätthanterlig. Madeleine har försökt få träffa katterna och åkt till Hjorthög. Hon blir inte insläppt men får prata med den som uppges sköta katterna. Det underliga är att denne inte kan beskriva en enda katt, vare sig färg, teckning eller kön. Troligen för att de inte finns där.

Sen tickar veckor och uppstallningskostnad. Den 6 april meddelar polisen att djuren inte är säljbara längre. Hästen vill polisen slakta trots att den inte har pass.

slakta häst utan pass

Det har länsveterinären inget emot utan beslutar som polisen vill den 9 april. (Enligt ett rykte skall hästen ha slaktats på Knorrevången, ett slakteri som gjort sig känt för att inte vara kinkig med hästpass.)

vill avliva katter

Efter sex veckor på pensionat påstås katterna (som efter några dagar ansetts som trevliga) nu vara skygga och därför inte omplaceringsbara.

Redan den 29 mars avlivas emellertid två katter på Malmö djursjukhus. Dessa påstås vara Madeleines och faktureras båda henne.

skadad katt

Den ena har en infekterad käkfraktur. Troligen är det en inlämnad, påkörd hittekatt. Att fakturera Madeleine är ett rent bedrägeri, men polisen betalar snällt. Fakturan är på 1.700:- vilket polisen skickar vidare till Madeleine. Den 14 april görs en ny avlivning på ett okänt antal katter. Hjorthög får tydligen mängdrabatt. Det finns inte heller denna gång någon beskrivning på katterna. Det kan alltså vara vilka som helst.

faktura avlivning x katter

Av summan att döma är det fyra katter som avlivats denna gång och slutsumman 2.560:- förs upp på polisens räkning. Madeleine faktureras alltså avlivning för sex katter.

Hjorthög fakturerar sammanlagt 36.025:- för de ”värdelösa bondkatterna”. Därav är 3.750:- hämtning. Hästhandlaren fakturerar 250:- per dygn för att ha hästen i en hage i 50 dagar. Med hämtning fakturerar han 16.250:-. Avlivningen kostar 4.600:-. Hela polisfakturan belöper sig på 56.535:-. Så på det sättet fick fyra oidentifierade bondkatter och en 27-årig travhäst ett betydande värde! Den 14 oktober 2014 avhandlades fakturan i Lunds tingsrätt. Där vittnade bl a Mattias Gårdlund och Carlotta Kamaterou.

Bloggaren som försvann

8 Aug

Uppdaterad, första gången publicerat den 4 juli 2011.

PO

För andra gången på ett drygt år försvann det saker  från Skånska Dagbladet. Senast inbjöds denne frispråkige man ovan att blogga i bladet. Efter bara tre artiklar sökte jag förgäves under rubriken ”Bloggar” och ringde upp redaktionen och frågade varför. Ja, han försvann nästan innan han börjat, var svaret från en märkbart irriterad kvinna. Hon ville inte tala om varför, påstod att det var ”ömsesidigt”. När jag kollade ”den andra sidan” visade det sig vara lögn.

En reporter på Skånskan har en nära anknytning till en av djurinspektörerna, Mattias Gårdlund, på länsstyrelsen och skriver ofta och positivt om denne. Det gör inte ovan nämnde kritiske bloggare som normalt hittas under namnet ”Sveriges snyggaste bonde”.

I arbetsmiljöverkets kritiska rapport till länsstyrelsen i Skåne i februari kan man läsa på sidan 8: ”Det har hänt att inspektörer har hängts ut i sociala medier och bloggar utan att ledningen har agerat och polisanmält.”

Så bloggen ovan är antagligen den ena som avses, och den andra är väl min. Men när man bloggar med offentliga handlingar eller egna upplevelser till grund är det svårt att tysta oss på ”legal” väg. Vi berättar helt enkelt en annan sida än den som inspektörerna vill ska komma ut till allmänheten. Och då får myndigheterna ta till andra metoder efter känt mönster från diverse diktaturstater.

För ett drygt år sedan publicerade Skånskan en kritisk artikel om ett omhändertagande där Mattias Gårdlund var den ena drivande inspektören. När länsstyrelsen öppnade kl 8 försvann den. När jag frågade vart den tagit vägen påstods att den lagts in ”av misstag”! Jo, jo rättning i leden!

”Gick för att handla – då omhändertogs hennes djur
Av Lennart Andersson 29 APRIL 05.00
HÖRBY. Efter en anmälan om övergivna djur beslöt länsstyrelsen att omedelbart omhänderta hästen och de fyra katterna på en gård utanför Hörby. Problemet var bara att ägaren inte hade övergett djuren – hon var och handlade mat”

Så här står det i domen från förvaltningsrätten att länsstyrelsen uttalat: ”Vid länsstyrelsens besök fann de inga spår av att någon var hemma eller hade varit ute hos hästen. Det var mycket snö på gården men inga spår i snön.”

Det var den 24 februari 2010. Dagen innan, den 23 hade en bybo blivit orolig för kvinnan och kontaktat polisen. Som åkte ut och fann att hon varit i Hörby och handlat. I Ivana Rajics rapport från samma kväll konstateras: ”Katterna såg ut att må bra” och avslutar ”…hon var varken sjuk eller försvunnen.”

På eftermiddag och kväll den 23 trampade alltså minst två grannar, två poliser och djurägaren själv rundor i snön. Det bör alltså ha varit rejält upptrampat. Trots det ”ser” Mattias Gårdlund och Jenny Persson inga spår!

Vi bad SMHI ta fram upplysning om huruvida det snöade den 23 och 24 februari 2010, speciellt em/kväll 23, natten emellan och tidiga morgontimmarna runt Hörby i Skåne och fick följande svar från John Ekwall: Det snöade inte något i Hörby denna tid däremot var det snö natten innan.

Så kan länsstyrelsen hantera sanningen när man vet att det man påstår inte kontrolleras och dessutom har tolkningsföreträde i förvaltningsrätten!

lapp på dörren

Man fotograferar katter genom fönstren och sätter fast en lapp på väggen.

ingen polis behövs

Gårdlund och Persson hade hästtransportör med sig. Däremot inga poliser. De går till baksidan av huset och leder ut och kör bort hästen.

madeleins häst

Ovan: Det enda som finns kvar av hästen, en bild i Mattias Gårdlunds kamera.

hästen

Ytterligare en dag senare, den 25, skickas två andra poliser, Krogsgaard och Eriksson, med folk från Hjorthögs hundpensionat som ägdes av två fd poliser, att hämta katterna. Fyra katter i huset fångades med håv, och förvaras i bur en lagom lång tid för att inbringade 36.025:- inkl moms pensionatet. Den ”försvunna” kvinnan hölls fast under infångandet.

DIGITAL CAMERA

Ovan: En av katterna som undgick kattfångarna och som troligen ännu lever lycklig. De som fångades avlivades.

Många positivt vinklade artiklar om Sverker Olssons och hans tidigare partner Emma Hanssons ”insatser” (som ofta slutat i en katastrof för både människor och djur) skrev också Lena Stadler i Ystads Allehanda. Hon lär ha haft en relation med nämnde Sverker. Djurägarna framställs som avvikande individer med ”psykisk ohälsa, missbruk, dålig ekonomi och social isolering”.

Det är så man måste framställa de som utsätts för myndighetens makmissbruk så att allmänheten hålls lyckligt ovetande och tror att ”det är de andra” de konstiga, inte vi, som drabbas. När sanningen i själva verket är den att vem som helst som har så mycket som en katt, kanin eller ett akvarium kan bli den nästa att få sitt liv fullständigt förstört.

Så här har myndigheter gjort i alla tider för att rättfärdiga sig. Även slavhandel och utrotande av judar och andra ”Untermännschen” gick till på samma sätt. Just svarta och judar är det är dock inte politiskt gångbart längre att förfölja, men varje tid måste ha sina hatobjekt, sämre människor som man kan trycka ner, kränka, krossa ekonomiskt, ge yrkesförbud osv. Kan man inte använda hudfärg eller religionstillhörighet så går det nu utmärkt att förfölja gruppen djurägare. (Dvs djurägare i betydelsen hållare av hobby- och sällskapsdjur och mindre hästföretag etc. Får inte förväxlas med massproduktionen i livsmedelsindustrin, som skall hållas vid gott mod och kunna använda argumentet ”världens bästa djurskydd” i sin marknadsföring och lägga det på priset.)

Det är alltså viktigt för länsstyrelsens inspektörer att ha direkta kanaler eller ”språkrör” som presenterar den sida som man vill ska synas. Vi som visar den andra och inte lika smickrande sidan med friska djur som ”omhändertas”, missköts och avlivas och som privata företag tjänar miljoner på och människors liv och ekonomi som slås i spillror inför inspektörernas makt och tyckanden.

Jag har själv pga min blogg fått känna på en av de största kränkningar som en människa kan utsättas för, nämligen att de bryter sig in i ens boningshus med Gestapoliknande metoder med egenhändigt konstruerade anmälningar och chefen utklädd till polis.

Trots erkännande lades förundersökningen ner med motiveringen att det var så osannolikt så det behövde polisen inte utreda.

%d bloggare gillar detta: