Tag Archives: omhändertagande getter

Ser inget, hör inget, kan inget

8 Mar

Alexandra Boijsen var en av två djurskyddsinspektörer som ansvarade för beslutet att omhänderta dvs flytta en hel besättning friska getter den 19 november 2013. Några killingar som varit magsjuka sköts på plats liksom en vuxen get som var frisk och högdräktig med ett handikapp som hon levt med utan problem sedan hon var nyfödd.

I sitt vittnesmål i Lunds tingsrätt i januari 2016, där djurägaren anklagades för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen, framgår att Alexandra inte hade vare sig kunskap om eller erfarenhet av getter. Varken vid det aktuella tillfället eller senare. Vidare så har hon varken sett eller hört något om den get som släpades i och lyftes i hornen, så brutalt av Mikael Gustavsson och övriga från Djurambulansen i Skåne AB att hon kom fram med huvudet bakåtvridet. Troligen har hon inte heller hört eller sett något annat av det djurplågeri som alla närvarande utom djurägaren, gjorde sig skyldiga till under många timmar. Ännu mindre har hon försökt stoppa eller förhindra det. Orsaken till det kan man bara spekulera kring. Hon fnittrar och skrattar under förhöret och minns troligen hela händelsen som väldigt roande.

Hon var inte med, påstår hon, när alla getterna lastades. Men just denna get lastades bland de första. Hon påstår vidare att getterna var ”stappliga”. Hur kunde då de jagas under flera timmar? Lagen är glasklar och Alexandras jobb innebär att känna till den.

”Enligt EU:s transportförordning 1/2005, bilaga I, kap III, punkt 1.8 ska det vara  förbjudet att
a)  slå eller  sparka djuren,
b)  utöva  tryck  på  en  särskilt  känslig  del  av  kroppen  så  att  djuren  utsätts  för  onödig  smärta  eller  onödigt lidande,
c)  hänga  upp djuren  med mekanisk hjälp,
d)  lyfta  eller  dra  djuren  i  huvud,  öron,  horn,  ben,  svans  eller  päls,  eller  hantera  dem  på  ett  sådant  sätt  att  de orsakas onödig smärta eller  lidande,
e)  använda käppar  eller  andra instrument med spetsiga  ändar,
f)  medvetet  hindra ett  djur  som drivs  eller  leds genom  en  plats där djur  hanteras.

Vänliga hälsningar
/Lotta Andersson
Handläggare avel och semin
Enheten för idisslare och gris
Jordbruksverket”

”Mikael Gustavsson anser att man ska klippa sönder stängselnätet, göra hål för lastbilen och backa till och i stället jaga getterna från hagen och in i bilen. Man fick en idé att klippa upp nätet i enbart ena sidan och lösgöra ca 7 meter varav ena sidan är fastspikad i en tjock stolpe. Mikael Gustavsson och Peter Stenberg har då som arbetshypotes att när getterna de jagar, närmar sig lastbilen och den höga rampen, ska personalen från Djurambulansen springa bakom de vettskrämda djuren för att dra ihop dem med stängselnätet upp emot rampen ungefär som fiskar i ett nät.

Naturligtvis faller djuren omkull nedanför den branta rampen och ligger i en enda röra och sprattlar och trasslar in sig i nätet. Då skyndar Gustavsson och medhjälpare fram och tar tag i horn eller ben, vad de kan få tag i och drar nät och getter upp halvvägs. Där står någon och vaktar att ingen ska rymma ut igen och som då drar upp den sista biten.

Getterna jämrar sig och skriker vid denna grymma hantering.

Varje gång man fångar en grupp i nätet sliter sig några av dem loss, varpå jakten börjar om igen. Det fanns getter som slet sig gång på gång, på gång och utsattes för denna jakt med nätet kanske upp till 10-15 gånger.”

Hullbedömning kan hon inte heller, men påstår att det gör man genom att ”känna på dem”. Det kan man inte göra eftersom fettet sitter på insidan.  Hon säger att de tar djuren för det är ”utsiktslöst”. Vad som är utsiktslöst får hon ingen fråga om. Hon hävdar dock att de saknar vatten när de är där. Bortsett från att större delen av flocken har tillgång till en bäck, så behöver djuren enligt lag vattnas två gånger per dag. De som är i boxar skall ha vatten när länsstyrelsen behagar dyka upp. Hon påstår att en get slickar på en sten för att den är törstig. Då är det konstigt att djurägaren förbjuds att ge djuren vatten.

DSC04709Alexandra ser nog inte heller att Micke med full kraft backar in i en björk. Det gör tydligen ingen av de andra ”djurräddarna” heller”

DSC04708”Efter att ha kört in ca 10-15 m upptäcker Gustavsson att han kör fast då hjulen gräver sig ner i marken. Han tvingas försöka backa ut från gårdsplanen igen och efter att ha varit ytterst nära att riva ner gaveln på ena huset backar han ut i allén, ger gas och backar rakt in i en stor björkstam. Det blir en djup skada i björken där högsta delen av bilen träffat och lastbilen tvärstannar. Alla de redan lastade getterna kastas handlöst omkring. Bilen får motorstopp. Ingen bryr sig om att se efter hur det gått med djuren. Gustavsson var mest orolig för att bilen inte skulle starta igen.

Det gjorde den och Gustavsson backade vidare genom allén och vände lastbilen på vägen för att komma med rätt del dvs med rampen före in vid gaveln på huset mellan två grindstolpar. Grinden som jag låtit en snickare tillverka 2011 rev de bara sönder. Nya långa gångjärn drog de av och kastade grinden. Han höll på och knixade och bromsade och ryckte innan han hade lastbilen på plats. Väl där bestämde de att de stora bockarna ca 25 st skulle lastas och man klipper då sönder ett nytt ställe nät och river ner en bred grind, sparkar och bryter sönder.”

Boxen där några getter gick i var stängd av en anledning. Där fanns bl a en brunstig ungget som inspektörerna släppte ut bland stora bockar. Men Alexandra såg och hörde inget?

DSC04208”Tillsammans med Sippan (geten med de korta bakbenen min anm.) gick vid detta tillfälle tre getter, varav en som var brunstig (hona) ”Grållan” och som jag tagit undan tillfälligtvis för att bockar inte skulle ofreda henne. Hon var 1 ½ år gammal.

Poliser, DA, Stenberg, Boijsen och samtliga tar ut Grållan där bockarna befinner sig; Stenberg och Kemna sköt dessförinnan Sippan:

Då jag förstod att bockarna skulle kasta sig över henne om de fick chansen, sa jag ifrån till samtliga närvarande personer, att de inte på något villkor fick utsätta henne för den risken. De lyssnade dessvärre inte på mig, utan poliser och DA Stenberg, Boijsen, samtliga hjälptes åt att jaga ut den redan förskrämda ”Grållan”. Hon hade dessförinnan blivit tvungen åsyna och bli vittne till hur Stenberg och Kemna sköt Sippan (Grållans bästis) och skar av halspulsådern så att blod rann över golvet där Grållan gick. Hon kände alltså redan dödsångest och blir nu som kronan på verket, ytterligare plågad. Hon jagas ut ur stallet rakt ut i armarna på ca 15-20 bockar som befann sig lösa ute och som direkt far upp i jakt på henne, slår omkull henne, trampar på henne och stångar vilt på henne (så gör bockar när de vill få henne att resa sig upp igen). Bockarna blev desperata och ville alla komma åt henne.

Poliserna som hade skrikit åt mig ”att hålla flabben, annars skulle de åka till Lund och låsa in mig i arresten”, skrattade åt detta ”spektakel” och verkade närmast roade av något de tydligen aldrig sett förut. Jag sa åt dem att bockarna skulle komma att döda henne.

Det ansåg säkert alla de närvarande personerna också. Därför försökte någon gå fram och dra i bockarna för att försöka få bort dem från Grållan. Bockarna var desperata och sparkade och slog med sina stora horn och de befintliga ”gossarna” poliser, Stenberg, Gustavsson och mörk kille var klena med modet och det dröjde innan någon vågade sig fram till dem. Det var en tjej som tog tag i det, tror ej Lisa L, utan den mörka tjejen var stark och orädd. Därpå vågade sig poliserna M och W och Gustavsson också fram för att släpa bockar till lastbil.

ALDRIG hade jag kunnat föreställa mig att man även tar den illa, vid det laget halvt ihjältrampade Grållan och kastar även in henne i lastbilen ihop med de brunstgalna bockarna. Märk väl, det fanns tidigare lastade bockar också i bilen. Jag gjorde allt för att försöka förmå Peter Stenberg, tillika djurskyddsinspektör, att förhindra detta då Grållan skrek i panik och smärta inne i lastbilen.

Jag sa till Peter Stenberg: ”Hör du inte hur hon skriker och jämrar sig?” Han svarar mig: ”Nej det är inte bra.” ÄNDÅ GÖR HAN INTE NÅGONTING FÖR ATT HINDRA ATT DE KASTAR IN HENNE I LASTBILEN.

Han tillstår själv att det är illa (”inte bra”) ändå hjälper han inte det stackars utsatta djuret. Hur i HELVETE kan han sätta djurskyddsinspektör på sitt visitkort?

Jag sa åt honom att ta ut henne från lastbilen och påpekade att det var olagligt att hantera levande varelser på detta sätt. Jag sa att hon kommer att bli ihjältrampad. Han bara teg och gick ifrån mig till andra sidan gårdsplanen och lät alltså detta djävulska passera.”

 

Ett virus som heter Djurambulansen

1 Mar

Länsstyrelsen sätter skräck inte bara i djurägare utan också i veterinärer och det till den milda grad att de ställer upp och vittnar falskt under ed. De som följer bloggen känner till det sk getärendet i Hörby i november 2013 där länsstyrelsen slog till och tog 82 friska getter samt avlivade tre killingar som behandlades för diarré. Länsstyrelsens Peter Stenberg och Alexandra Boijsen gjorde stor sak av att en äldre get ca 8 år tidigare som nyfödd förfrusit bakklövarna. Henne skar man också halsen av trots att hon var högdräktig med två fullgångna killingar.

Det var oerhört bråttom att lasta alla getter i Djurambulansens lastbil. Trots att ytterligare en bil fanns på plats kördes den aldrig ner till gården pga risken att köra fast så två djurinspektörer, två poliser och fyra djurambulanspersonal kom i samförstånd överens om att alla skulle packas in i samma bil. Resultatet blev att man i stort sett bröt mot alla lagar som tänkas kan. Priset fick djuren och djurägaren betala.

vit getGeten Mojjan ovan var den enda helvita geten i gruppen efter sedan den andra dödats. Hon var en av de 10 som tillfrisknat. På bilden är hon rak och fin i halsen och går normalt.Veterinären Anneli Larsson (Karlsson) vittnar om henne som varande i normalhull. Bilden togs av länsstyrelsen bara någon timme innan hon med stort våld släpades och lyftes i hornen till djurambulansens lastbil. Djurägaren beskrev vad som hände Mojjan:

”Märk väl att just denna grupp getter som var den första att lastas bestod till övervägande del av dräktiga och högdräktiga honor. Däribland den stora, vita get som de slutligen jagade så hårt att hon föll omkull och fick huvudet under sig när de kastade sig över henne. Då griper Gustavsson henne i ena hornet och släpar henne ca 30 meter. Han fick hjälp att släpa henne de sista 10 m av sin medhjälpare då, drog de båda henne upp på lastbilen. Hon var så skadad och utpumpad att hon inte orkade resa sig i lastbilen. Aldrig ska detta bli glömt!!! Huvudet hade enligt veterinär Anneli Karlsson vridits bak och fram. Hon befriade henne från sitt lidande efter ankomsten till Ingelsträde ytterligare 3-4 timmar senare.”

Ovanpå den skadade geten lastades alla andra! Hon lastades bland de första och fick alltså först utstå flera timmar på bilen och därefter ett par timmars körning. Däremellan backade Gustavsson in bilen i en björk med så stor kraft att motorn stannade! Lidandet som djuren utsattes för var oerhört!

tremor

Ovanstående noteras samma kväll. Trots att veterinären spekulerar i virus så görs varken provtagning eller obduktion utan kroppen eldas upp. Av Mikael Gustavsson får hon upplysning om hur många getter det är. Vid ett samtal med djurägaren några veckor senare säger hon att hon upplystes om hur många de var, hon räknade inte själv.  Det är viktigt för det fattas ytterligare nio getter. De ligger döda eller döende på flaket plus x antal kastade/dödfödda killingar.

EgenkontrollMikael Gustavsson fördelar dessa saknade getter de närmaste dagarna med en självdöd här och en avlivad där. Någon veterinär har naturligtvis inte tillkallas för att hjälpa djuren (eftersom de dog redan första kvällen). Veterinären säger vidare att lastbilen var bortkörd redan innan hon kom. Samtalet bandades. Av intyget framgår att getterna körts omärkta. Någon dispens sökte aldrig Gustavsson.

Annelie Larsson (Karlsson) utsattes genast för påtryckningar av länsveterinär Juha Toropainen för att ändra sitt första utlåtande. Att hon skrivit att getterna var i  bra skick föll inte i god jord.

Juha försöker påverkaTill vittnesförhöret i tingsrätten, där djurägaren anklagas för att ha skadat geten, har veterinären fått mera upplysningar om vad hon skall säga. Nu är hon med vid urlastningen och hon vet att den skadade geten kördes separat och dessutom hade en personal sittandes med den.  Hon vet också med säkerhet att getter inte skadas av att man släpar och lyfter dem i hornen, vilket är absolut förbjudet enligt EUs transportförordning. Hon gör långa utläggningar om vilken sjukdom den kunde tänkas ha haft för att blanda bort korten. Mikael Gustavsson och länsstyrelsen har begått svåra djurskyddsbrott och det måste döljas till varje pris. Ett skadat djur får naturligtvis inte transporteras alls. Men självklart måste geten tas med, annars kan våldet bli avslöjat. Alltså väljer veterinären att ljuga. Djurägaren blev dock inte dömd för detta då det inte kunde uteslutas att geten skadats vid lastningen.

Vad hände sen med getterna? Eftersom getterna skall säljas till liv hittar Gustavsson på att de skall avmaskas och ha en månads karens (= 350.000:- till kassan) på pensionatet! Någon diagnos från någon veterinär finns inte. Strax före jul transporteras de till en produktionsplats i Spannarp. Efter sedan jag begärt transporthandlingar hos jordbruksverket, skrivs en utrapportering av Mikael Gustavsson på 85 getter. Produktionsplatsens ägare Stefan Arvidsson i Åstorp gör ingen motrapportering. Inget slakteri har heller inte rapporterat dem. Jordbruksverket bryr sig inte. Där försvann de getterna!

Länsstyrelsen har dock sin egna version allt enligt länsveterinär Ann Sjöholm:

SMS

En stor fet lögn

26 Jan

artikel atl markeradI ATL torsdag den 22 januari 2015 kan vi läsa en intervju med Djurambulansen i Skåne ABs ägare Mikael Gustavsson. Omhändertaganden kommer aldrig som en blixt från klar himmel, påstår han.

anmälan getterNär det gäller fallet med getterna så gjorde det det. Där fanns inga tidigare besök, inga förelägganden, bara en idogt anmälande granne, som ljuger att djurägaren bor någon annanstans.

Ärendet ”tar fart” när det läggs på gissa vem … Peter Stenberg. Efter ett par månaders korrespondens börjar killingar lägligt insjukna. En äldre bock dör söndagen den 17 november.

polisrek

Måndagen den 18 november 2013 skriver Alexandra Boijsen en polisrekvisition för hand. Timing, eller hur? Tisdag morgon står Alexandra Boijsen och Peter Stenberg på gården med två poliser och avlivar djur fast djurägaren inte är hemma. Peter Stenberg, inte polisen, ringer in Djurambulansen för att frakta bort de friska getterna, drygt 80 stycken.

Medan man väntar på Djurambulansen gör Alexandra Boijsen visit hos den anmälande grannen. Hon tar vägen över stängslet.

Djurambulansen kommer med två lastbilar, en vit som körs av Mikael Gustavsson som han kör upp på gården, och en röd som körs av Sonny Nilsson. Den ställs på en parkeringsficka där den skall bli ståendes hela tiden. I den kommer inga djur att lastas. Från Djurambulansen medverkar Lisa Linde plus ytterligare en kvinna.

Redan under den tre timmar långa jakten på getterna har Mikael Gustavsson förstått att lastbilen inte får lasta så många getter. Men det är mjukt, blött och halt. Han håller på att köra fast och har stora problem med att vända även detta fordon. Mörkret har fallit och det återstår många skräckslagna djur att lasta. Samtliga närvarande går då undan från djurägaren och konfererar, sedan fortsätter lastningen eller snarare packningen. Ja, ”många vittnen” på plats vilket, enligt Micke ”ökar rättssäkerheten”. Senare skall Stenbergs kompis Mattias Gårdlund låtsas utreda transporten. Pommer, som skall ”skyllas” för transporten, är också hans vän, liksom Mikael Gustavsson. Gårdlund har också godkänt Pommers bil.

Anneli”… denna grupp getter som var den första att lastas bestod till övervägande del av dräktiga och högdräktiga honor. Däribland den stora, vita get som de slutligen jagade så hårt att hon föll omkull och fick huvudet under sig när de kastade sig över henne. Då griper Gustavsson henne i ena hornet och släpar henne ca 30 meter. Han fick hjälp att släpa henne de sista 10 m av sin medhjälpare då, drog de båda henne upp på lastbilen. Hon var så skadad och utpumpad att hon inte orkade resa sig i lastbilen.”

Veterinär Anneli Karlsson är den enda utomstående som sett getterna på nära håll efter ankomsten till Ingelsträde. Geten som slets sönder i nacken transporterades med de andra. Hennes lidande måste ha varit fruktansvärt. Minst en get killade under transporten. Om killingen föddes med liv blev den omedelbart ihjältrampad. Veterinären såg inte heller lastbilen. Den körde Micke undan för det var knappast någon vacker syn. Veterinären räknade inte heller getterna utan skrev antalet som Djurambulansens personal uppgav. Micke såg sedan till att den skadade geten eldades upp, vilket han också tog betalt för. En obduktion var ju otänkbar eftersom en sådan skulle snabbt ha avslöjat misshandeln.

Det är inte konstigt alls att Micke måste ljuga ihop en efterhandskonstruktion eftersom så många brott begicks mot djuren. Han får information om att det finns högdräktiga honor som absolut inte får transporteras. Någon dispens har han inte sökt hos jordbruksverket varken för att transportera omärkta eller högdräktiga djur.

KemnaInte heller veterinären Julius Kemna får något uppdrag att undersöka djuren angående dräktighet. Att fånga in dem är inget han rekommenderar.

Peter Stenberg frågar ut djurägaren om hon har vänner och internet. Hon hotas, hånas och nonchaleras. Polisen misshandlar och hotar henne. Hon är chockad, rädd  och förtvivlad över hur illa hennes getter behandlas. Djuren får hon varken fodra eller vattna. En brunstig hona trampas sönder av stora bockar som hon lastas med. Senare skall Micke skriva till länsstyrelsen att getterna var hungriga och törstiga.

Pommer”Vi hade en inhyrd transportör”, säger Micke till ATL. Micke gjorde upp med sin kompis Magnus Pommer att denne skulle ”stå för” transporten, trots att han aldrig varit där. Pommer skriver ut ett falskt transportdokument i efterhand. Pommer har både trafiktillstånd och en stor grisbil i tre våningar samt ett släp med två våningar. Tillsammans har ekipaget en längd av ca 23 m och är fullständigt omöjlig att komma in med ens med enbart dragbilen. Men det spelar ingen roll för han har aldrig varken lastat eller kört några getter. Det framgår också klart av vad han skriver.

Pommer räkningPommers vinst är 12.000:- som faktureras polisen.

justerad tid PommerDå har också tiderna justerats uppåt.

sista bildenSista bilden av getterna togs den 19 december. Flocken, oklart hur många, skymtar i hagen. Man eldar intill hagen. Mikael Gustavsson fick själv köpa dem av polisen för 20:-/st. Den 21 december skall de ha körts till Spannarpsvägen 47 i Spannarp. Produktionsplatsen innehas av en S. Arvidsson. Där slutar alla spår efter 85 getter. Någon inrapportering finns inte till jordbruksverket. Länsveterinär Ann Sjöholm intygar att getterna lever, polisen vill inte veta och några köpehandlingar finns inte.

getterSå nu är det dokumenterat hur Djurambulansen hanterar getter. De tror att deras horn är handtag. Om de gör så här inför en kamera vad tror ni då de gör utan? Det är absolut förbjudet att dra getter i hornen. En fet lögn eller flera, kompisar i rätt position, hot nedåt och betalning uppåt fixar förtjänsten.

Länsstyrelsen ser sig som domstol

14 Aug

getter 2012

Uppdaterad artikel från 5 augusti 2011.

Länsstyrelsen i Skåne fick ett nytt tillsynsobjekt i form av en getgård utanför Kristianstad, som i fortsättning skulle få ”uppföljning med regelbundna kontroller med start nästa vecka”. Detta sedan några getter dött.  Lika regelbundet kommer fakturorna från tillsynen att komma flera gånger per år på tusentals kronor varje gång och processen kommer att fortgå i år efter år tills djurägaren inser att småskalig djurhållning inte är möjlig i Sverige, ger upp sina getdrömmar och helt slutar med djuren. Blir han inte psykiskt knäckt, blir han det ekonomiskt, det kommer Länsstyrelsen att se till.

Att Länsstyrelsen ser sig själv som både polis och domstol och utdömer straff i ett och samma andetag visste vi redan. Att länsstyrelsen är en domstol ifrågasätts varken av tidningen eller djurägaren.

– Han har juridiska krav på sig att förändra en del saker, annars kan det bli aktuellt med hårdare bestraffningar, säger Anton Liedgren, från länsstyrelsen till Kristianstadsbladet. Och fortsätter att det ”kan bli aktuellt med hårdare straff, vite och eventuellt åtal”.

”Gårdsägaren är lättad när han hör domen.

– Ja, det låter rimligt. Men jag får domen med posten och har inte läst den än. Jag får se vad förelägganden innebär.”

Mina läsare kommenterar:

”Han borde få rådet att lägga ner getfarmandet innan han börjat….
Ty nu har han fått ett föreläggande och sedan trillar det in ett par till och sedan kommer djurförbudet.
Har han då satsat ytterligare arbete och pengar så är ju det helt förlorat…

Kan ingen förklara för honom att han bör lägga av och bara jobba utanför gården och glömma sin getfarmsdröm?”

”Vem är det som tutat i gårdsägaren att det är en dom, vilket även journalisten verkar tro eftersom han inte verkar ha reagerat. Och i praktiken är det ju djurskyddet som skriver domarna i djurskyddsärenden, vilka sedan bara fastställs av domstolarna. Det ser ut att vara en successiv förskjutning mot att myndigheterna blir domstolar.”

”Numer finns den uppfattningen, som är en stor missuppfattning, bland förvaltningstjänstemän på alla nivåer, att det är just domar de delar ut, de sköter ju även förundersökningar mm, det som vi andra vanliga haft för oss är polis och åklagares sak, samt en hel jury som dömer.
Nej, den nya ordningen, som om vi inte gör något åt det mycket snabbt och kraftfullt, kommer att befästas, är just den att förvaltningsbeslut kommer att drivas helt utanför allmänna domstolar och de kommer att hålla i hela kedjan från angiveri till slutgiltig dom, självklart till myndighetens fördel precis som i dagsläget.
Det kommer att frigöra resurser på de allmänna domstolarna och myndigheterna kan driva sina mål helt som de vill, utan insyn och i strid med det mesta vi trodde var förknippat med ett fritt demokratiskt land.”

Länsstyrelsen i Skåne blir allt desperatare efter sitt sökande av ny tillsynsoffer och detaljkraven på ägarna till sällskapsdjur drivs in absurdum. En hundägare i Helsingborg har fått flera besök och föreläggande för en ”upphöjd liggplats” och tuggben. Att han gjort detta hjälper inte för Länsstyrelsen anser att man inte ”fått bevis” på det skriver HD. Det duger förvisso inte heller med vilken upphöjning som helst om nu någon trodde det. Nej 50 cm skall den vara och det mäts noggrant och Länsstyrelsen är för våra skattepengar beredda att driva processer i flera instanser för att kuva den försumliga. Om djuren mår bra ändå bryr man sig inte det minsta om…

Getägaren borde nog ha följt de goda råden att lägga ner. Det hade i alla fall blivit betydligt billigare. Nu duggade kontrollerna tätt och syftar naturligtvis till att samla material till ett omhändertagande:

”Vid uppföljande kontroll i november 2011 konstaterades bl a bristande foder- och vattentillgång, utegående hästar utan tillgång till ligghall, några djur i underhull.”

Vid ”kontroll i februari 2012 konstaterades bl a att hästarna fortfarande gick ute utan tillgång till ligghall, att det fanns skaderisker, att torra och rena liggplatser saknades till samtliga djur, att det fanns för få ätplatser och att ett par djur var i underhull”. Man klagar på att döda killingar ligger i en skottkärra.

Den 15 och 16 mars 2012 gjorde också kontroller. Den 16 tog man med en veterinär som skrev att ”djurägaren verkar sakna insikt om bristerna i sin djurhållning”.

Vid ”kontroll den 21 mars 2012 konstaterades att du fortfarande
inte avlivat de getter som distriktsveterinären rekommenderat att du skulle avliva”.

Den 22 mars fattades beslut om omhändertagande av samtliga getter 175 st, många små killingar. Ansvarig inspektör var Peter Stenberg.

Det blev naturligtvis ett klipp för Djurambulansen i Skåne AB som fakturerade 454 501:- inkl moms.

Året efter den 19 november 2013 tog Peter Stenberg den sista stora getgården i Skåne. Här besvärade sig han dock inte med några uppföljande kontroller, förelägganden och inväntat obduktionsresultat. Här var det bara pang på och allt-i-ett-paket med kontroll-beslut-dom-bortforsling under en och samma eftermiddag. Däremot var skrivningarna om djuren desamma liksom omdömet om djurhållaren som mindre vetande.

I båda fallen lät sig också Peter Stenberg villigt intervjuas. Till Kristianstadbladet sade han 2012:

– Ja, han har haft djurförbud tidigare, när kommunen hade ansvar för tillsynen, men kammarrätten upphävde det.

Djurägaren, som förnekar bestämt att han skulle haft djurförbud, får också komma till tals:

– Istället för att låta mig ta prover så omhändertar de djuren en vecka senare, samma dag som kadaverbilen skulle komma. Hur kan de veta att de har parasiter när de inte gjort några analyser?

I fallet året efter gjorde länsstyrelsen samma sak när man påstod att de djur som fraktats till Djurambulansen behövde avmaskas (de var tidigare avmaskade samma höst och några prover togs inte). Mikael Gustavsson uppger att han fått en dunk avmaskningsmedel av en veterinär. Om getterna avmaskades vet vi inte men det var ett preparat som inte godkänts på getter och karenstiden för slakt var en månad. Trots att länsstyrelsen beslutat att getterna skulle säljas till liv och det var Gustavsson själv som fick köpa dem av polisen för 20:-/st så fakturerade han ändå för uppstallning under den månaden!

Partners in crime

10 Apr

DSC04243Enligt länsstyrelsen i Skåne hade dessa getter ovan ”problem”. Därför omhändertogs de enligt §32 Djurskyddslagen den 19 november 2013. Vilket problemet var är oklart.  Hur som helst var det så bråttom att avlägsna 82 djur, varav många högdräktiga, att det inte spelade någon som helst roll hur mycket de plågades under tre timmars vild jakt och en helt igenom olaglig transport.

Marcus

Chefen Marcus Björklund skriver på länsstyrelsens Facebook ”Djurskyddsinspektörerna”: ”Frågan gäller huruvida det var utsiktslöst att djurhållaren skulle avhjälpa problemet, om det var oundgängligen nödvändigt att omhänderta de djur som inte var döende samt om åtgärden stod i proportion till problemet.”

Juha

Juha Toropainen skriver: ”Om inte döda och döende djur räcker för omhändertagande, vad ska till för att bedöma situationen som utsiktslös och oundgänglig? Hur ska länsstyrelsen agera i förebyggande syfte? Hur avväger länsstyrelsen att resten av djuren löper risken att gå samma väg?”

Efter ”åtgärden” var uppenbart en hel del av de nyss friska getterna döda eller döende. Hur många som kastade sina killingar vet vi inte. Ingen get har obducerats av de som dött efter ankomsten till Djurambulansen i Skåne AB.

Polvall

Anmälaren och grannen, Tomas Polvall, var lovad att alla getter skulle försvinna. Det var uppdraget. Hur de försvann var mindre viktigt. Och riskerna med infångning och transport fick bli hur stora som helst för djuren, det var samtliga närvarande åtta personer, utom djurägaren, rörande överens om. Djurskyddsinspektörerna Peter Stenberg och Alexandra Boijsen har numera lägligt drabbats av akut minnesförlust hur transporten gick till.

Micke

En av de närvarande var Mikael Gustavsson, Djurambulansen i Skåne AB. Av förståeliga skäl gillar han inte min blogg. Nu skriver han på FB att  han ”…överhuvudtaget inte var med”. Frågan är om någon alls, efter att det blivit känt hur man i samförstånd misshandlade djuren, kommer att erkänna sig ha varit med och jagat och lastat getterna. Mest troligt är väl att de glatt sprang själva mellan Hörby och Höganäs, snubblade och bröt nacken och lämnade en och annan nyfödd killing efter vägen!

Pommer

Och någon lastbil körde han inte: ”… det var inte Djurambulansen som transporterade getterna det var en inhyrd transportör . Transportdokument finns att begära ut hos LST.”

Den ”inhyrde transportören” är hans gamle kompis grisbilsköraren Magnus Pommer. Gustavsson och Pommer samarbetade redan 2007 då Pommer fick dispens av Jordbruksverket att flytta kor och får från blåtungeområde. Djurambulansen i Skåne AB saknar yrkestrafiktillstånd. Det har däremot mycket lägligt Pommers Djurtransporter.

Det dokument som finns på länsstyrelsen är en transporthandling som Pommer har skrivit under på att han kört getterna. På dokumentet har han skrivit att lastning och transport har tagit 3 timmar.

I och med ”griskrisen” har det förmodligen blivit allt färre grisar att köra och därmed har ekonomin blivit allt knackigare. Det kan därför vara lockande att på papperet åta sig transporter som sedan kan faktureras polisen. Pommer har för denna fiktiva körning fakturerat polisen inte mindre är 8 timmar eller 15.000:-. Att jämföra med de tre som han skrivit på ”transportdokumentet”.

Dessutom fakturerar Djurambulansen i Skåne AB polisen 7 timmar för samma transport med 10.500:- inkl moms. Mikael Gustavsson fakturerar alltså för en transport som han hävdar att han inte gjort och Magnus Pommer fakturerar för samma transport som han definitivt inte gjort!

Polisinspektör Markus Ingemarsson som var närvarande den 19 november skriver: ”Efter mycket stök och bök lyckades  vi fånga in alla utom en grå get. Vi lastade dem i Djurambulansens lastbil tillsammans med personal från djurambulansen och länsstyrelsen”.

Kvällen den 19 skrämmer sällskapet en bock till skogs. Han lyckas skräckslagen ta sig över det 1.80 höga viltstängslet utan att någon märker det. Den alerte grannen noterar dock att de missat ett djur och slår larm.

Polis, länsstyrelse och Djurambulansen ämnar försöka skjuta bocken med bedövningspilar (!) som Gustavsson använder på trilskande hästar och skygga hundar. Den 20 november dyker man upp med poliser men det är oklart om bocken syns till. Ägaren är inte hemma och vet ingenting om besöket. Det är för att ”skydda sig” mot henne polisen är med.

Nästa dag kommer Djurambulansen tillbaka, denna gång med jägare och eftersökshund. Jägaren är högst motvillig och säger att han inte har någon rätt att skjuta bocken. Efter ett samtal till länsveterinär Ann Sjöholm får ägaren natten på sig att locka in bocken, vilket hon också klarar.

Djurägaren berättar: ”Skymningen började falla och jag erbjöd mig, för att bocken skulle slippa plågas med ev skadskjutning och hundjakt, att trots hans rädsla försöka locka in honom i en box i stallet. Djurambulansen kollade med länsveterinären och gav mig tillåtelse att försöka till nästa dag.

Bocken var borta hela natten men vid 7-tiden på morgonen kom han hem och jag pratade med honom och tog in honom. Sedan ringde jag Lisa Linde på djurambulansen. Senare samma dag kom de för att hämta honom. Bocken blev helvild när han fick se dessa människor, som jagat honom. Han kastade sig på väggarna och slog i huvudet och benen. Det tog en stund innan de tog honom. Han tog sig ut från den lilla boxen och ut i stallet där de till slut tog fast honom.

De drog honom i hornen genom gården ut genom allén ca 100 m och släppte honom lös i en mindre skåpbil med vinsch och kugghjul inne där han gick lös.

Oförsvarligt att ha ett så panikslaget djur att springa lös i den miljön med alla skaderisker. Jag ångrar idag att jag sålde min själ åt djävulen och hjälpte dem att ta in bocken för att de skulle kunna plåga honom också.”

Efter det har den stora granna bocken aldrig setts till mer. Han finns inte med bland de redovisade djuren. Det troliga är att han fick sig ett skott i pannan direkt vid ankomsten till Ingelsträde, eftersom man var rädd för honom.

För ”insatsen” att fånga bocken har Djurambulansen fakturerat polisen 4 + 4 + 2,5 timmar respektive dag, sammanlagt 10.500:- för ett djur som man själv skrämt bort och inte heller arbetat det minsta för att fånga.

Inte mindre än 10 getter avlivas/självdör efter ankomst till Ingelsträde. Det finns inget veterinärintyg på nio av dessa men länsstyrelsen har inget att invända mot det. Samtidigt motiverar Peter Stenberg hela omhändertagandet med att killingar dött hos djurägaren.  På Djurambulansen behövs ingen veterinärvård. Ingen utomstående räknade getterna efter ankomst så förmodligen låg nio av getterna redan döda eller döende på transportbilen. Och det är ju inte konstigt alls eftersom de stod packade ovanpå varandra, dräktiga, skadade, killingar och stora bockar huller om buller. På fakturan till polisen har Gustavsson spritt ut ”dödsfallen” under ett par veckor för att även kunna ta betalt för inkvartering av dessa djur.

Bajs i baken eller bruten nacke?

31 Mar

geten som bröt nacken Frågar man ”djurens bäste vän” djurskyddsinspektören Peter Stenberg och hans kompanjon Alexandra Boijsen från länsstyrelsen i Skåne så är definitivt bruten nacke att föredra. Fotot ovan är tagen av inspektörerna själva för att illustrera bajs i baken. Det är intorkad bajs i pälsen som skall klippas bort efter sedan geten haft diarré men blivit botad. Lägg märke till att hals och rygglinje är fin och helt rak. Några timmar senare kommer denna get att släpas ur en lastbil på Djurambulansen i Skånes gård i Ingelsträde med huvudet helt bakåtvridet. Peter Stenberg Peter Stenberg blev rikskänd från såpan Djurskyddsinspektörerna i TV4 där han och några till utgav sig för att ”föra djurens talan”. Vi skall strax se vad som hände när TV inte var med. Om geten ovan kunnat tala är jag övertygad om att hon föredragit att stanna kvar på gården med sin getfamilj, med eller utan bajs i baken.

Först ska vi gå tillbaka till hösten 2013. På en gård utanför Hörby bor en kvinna som sedan decennier har en flock getter, faktiskt landets största som inte hålls för mjölk utan enbart som hobby och landskapsvård.

Upprinnelsen är en rad anmälningar från en granne, frilansjournalisten Tomas Polvall, som flyttat hem till Sverige sedan han sålt sin gård i Danmark. Han börjar mejlbomba Länsstyrelsen den 20 september: ”Det här är därför det första av en lång serie mejl och kommande telefonsamtal som ska försöka få någon av er att förstå att det ni upplever som en lågprioriterad bagatell är högprioriterat hos oss.” Och så spekulerar han över storleken på getägarens mark.bild 4 Polvall klagar på getter som smitit ut och gått över hans gård. Han skickar in bilder som visar friska, glada djur i en vacker miljö. ”Pastoralt” skall domaren i förvaltningsrätten senare komma att kalla det. Polvall tycks inte få något större gehör för sina klagomål. Det är helt enkelt inget djurskyddsärende.

bild 1I mitten av november börjar ett 15-tal getter bli sjuka i diarré. Ägaren tror att avmaskningen som görs varje höst inte tagit och hon upprepar det. Ungefär hälften av djuren piggnar till men ett antal, mest killingar dör hastigt. Den 18 november cyklar hon till samhället. De döda djuren är ännu inte avhämtade och ett par är fortfarande sjuka.

Något händer samma dag för Alexandra Boijsen skriver en polisrekvisition på ett vanligt papper för hand. Dagen efter på tisdag morgon den 19 november tar djurägaren bilen in till samhället till banken för att ta ut pengar till veterinär och till höbalar som hon beställt av bonden. Väl tillbaka möts hon av poliser som hindrar henne från att gå ner på gården. På gården finns Peter Stenberg, Alexandra Boijsen, två poliser och en ung veterinär vid namn Julius Kemna. Han tycks vara väl bekant med Alexandra som han nojsar med och hon  drar honom i kläderna.

Djurägaren berättar: ”Efter en stund, kanske 20 min, kom några personer upp mot oss i allén. Det visade sig vara Peter Stenberg och Alexandra Boijsen och kanske Julius Kemna, veterinären. Peter Stenberg säger att jag inte får gå ner för de ska skjuta Sippan.”

”Peter Stenberg släpar fram Sippans livlösa kropp och slänger henne framför mig och blodet rinner över hennes vackra päls, hon ligger till slut i en stor pöl av blod. Då sätter sig Peter Stenberg på huk bredvid henne, jag står en bit bort, orkar inte se det hemska de gjort. Peter Stenberg vinkar åt mig med sitt pekfinger och säger åt mig: ”Kom här ska du få se!”. Jag orkar inte sa jag och vände mig om.”

Julius Kemna påstår att Sippan är mager. Utmärglad, säger Peter Stenberg att hela besättningen är då han låter sig intervjuas i både Skånskan och i Expressen ett par dagar senare. Obduktionen visar att Sippan, som fick bakklövarna bortfrusna som nyfödd åtta år tidigare och sedan dess gått obehindrat på tjocka sulor av kallusvävnad,  är fet, inte lidande och dessutom har hon två fullgångna killingar i magen.

En stor andel av getterna är högdräktiga, skall killa de närmaste dagarna och får inte transporteras. Det struntar Peter Stenberg i och beslutar att Djurambulansen i Skåne AB skall hämta alla djuren omedelbart. Fort ska det gå, som sagt. Veterinären skall senare hävda att han inte fick i uppdrag att dräktighetsundersöka djuren, att han inte kände till att de skulle omhändertas och att det dessutom skulle vara alltför stressande att undersöka dem. Då hade han missat att Sippan, som han redan skjutit, var högdräktig. Jordbruksverket har inte gett någon dispens och säger efteråt att man förutsätter att veterinären undersökt dem. Veterinär Kemna skyndar sig att köra då hans bil står i vägen för Djurambulansens i Skånes lastbil, som han fått veta är på väg.

Så kommer då Djurambulansen i Skåne AB som enligt rikspolisstyrelsen avbröt upphandlingen med företaget. Polisen i Skåne ingick ett separat avtal. Företaget har heller inte något trafiktillstånd för gods, dit djur räknas.

Mikael GustavssonMikael Gustavsson kör den vita lastbilen som han kör upp på gården.

Föraren av den röda bilenDen röda lastbilen körs av en yngre man och parkeras nere på stora vägen. Där skall den komma att stå hela tiden, inga djur kommer att lastas i den och den körs tom tillbaka.

Lisa LindeFrån Djurambulansen i Skåne deltar även Lisa Linde samt ytterligare en kvinna. Alla dessa personer inklusive de två poliserna skall i över tre timmar ägna sig åt att jaga skräckslagna getter och packa in dem i den vita lastbilen som är alldeles för liten för att transportera så många djur. Alla vet att det är olagligt men vadå. Djurägaren hotas och misshandlas av poliserna. Peter Stenberg försäkrar sig om att hon saknar dator och nära vänner.

Djurägaren berättar: ”Självklart blev getterna uppskrämda av att främmande personer sprang runt och jagade dem med pinnar, brädor och tillhyggen.

Jag grät tyst för mig själv när jag såg det. Då skällde poliserna och Stenberg på mig för de menade att jag skrämde djuren, när de märkte att deras matte var ledsen. Polisen skrek åt mig att om jag inte slutade gråta skulle de ta bort mig därifrån. De uppmanade mig att istället hjälpa till att fånga getterna. Detta vägrade jag.”

”Man fick en idé att klippa upp nätet i enbart ena sidan och lösgöra ca 7 meter varav ena sidan är fastspikad i en tjock stolpe. Mikael Gustavsson och Peter Stenberg har då som arbetshypotes att när getterna de jagar, närmar sig lastbilen och den höga rampen, ska personalen från Djurambulansen i Skåne springa bakom de vettskrämda djuren för att dra ihop dem med stängselnätet upp emot rampen ungefär som fiskar i ett nät.

Naturligtvis faller djuren omkull nedanför den branta rampen och ligger i en enda röra och sprattlar och trasslar in sig i nätet. Då skyndar Gustavsson och medhjälpare fram och tar tag i horn eller ben, vad de kan få tag i och drar nät och getter upp halvvägs. Där står någon och vaktar att ingen ska rymma ut igen och som då drar upp den sista biten.”

”Märk väl att just denna grupp getter som var den första att lastas bestod till övervägande del av dräktiga och högdräktiga honor. Däribland den stora, vita get som de slutligen jagade så hårt att hon föll omkull och fick huvudet under sig när de kastade sig över henne. Då griper Gustavsson henne i ena hornet och släpar henne ca 30 meter. Han fick hjälp att släpa henne de sista 10 m av sin medhjälpare då, drog de båda henne upp på lastbilen. Hon var så skadad och utpumpad att hon inte orkade resa sig i lastbilen.”

Ovanpå och efter lastas stora bockar. Den skadade geten fick alltså inte bara vänta flera timmar medan de andra lastades. Hon fick också de övriga över sig. Lidandet på flaket måste varit ohyggligt, getterna skrek och jämrade sig. Men allt godkändes av ”djurens bästa vänner”, ”lagens beskyddare” och ”tur-att-ni-finns”-transportörerna. Vad gör man inte med 350.000:- inom räckhåll!

Detta är geten på den första bilden, också hon var högdräktig. Vid framkomsten till Ingelsträde, en färd på ca två timmar, har hon enligt veterinär Anneli Karlsson bakåtvridet huvud och skakar i hela kroppen. Hon befrias från sitt lidande. Sen eldas hon upp i hemmakrematoriet och djurägaren faktureras 800:- för kremeringen. Veterinären observerar en get med efterbörden hängande kvar. Den lossar hon men hittar ingen killing. Den blev kvar på flaket, dödfödd eller ihjältrampad tillsammans med övriga skadade eller döda getter. Någon lastbil får hon inte se och personalen upplyser om att det är 82 getter. Själv räknar hon dem inte.

%d bloggare gillar detta: