Tag Archives: omhändertagande får

Respekten som försvann

7 Dec

Sverige är numera ett respektlöst land. Respekten för de äldre, respekten att inte slänga mat, respekten för äganderätten, respekten för hemfriden, respekten för tidigare generationers strävan att odla upp ett kargt och kallt land för att överleva, allt är borta. Här följer akt två i dramat ”tre utegångsfår döms till döden för att ha gått ute”. Kan bara hända i Sverige! (LS=länsstyrelsen, KB=Kristanstadsbladet)

Tragedi i tre akter: Akt två. Av C. G. Liungman, 78, i Huaröd.

Akt tre slutade med att min lilla fårfamilj bortfördes på natten av polis och länsstyrelsens djurinspektörer till ett förintelseläger på grund av påstådd vanvård och påhittat djurplågeri.

Akt två, sex dagar senare, börjar med följande:

(LS 28/11 -16) Länsstyrelsen beslutar att de tre får som omhändertogs tillhörande dig Carl Gustav Liungman… ska avlivas.”

De tre fåren var mamma får, syster får, båda tre år gamla, och sonen lillbagge, nio månader gammal. Alla tre djuren var vid utmärkt hälsa och hull. Lillbaggens päls var normal men mamman och mostern hade inte klippts under sommaren för att fårklipparen hade flyttat. Jag talade om för djurskyddarna att de skulle klippas så snart vinterns kallaste del var över.

baggen2Lillbaggen var så söt i sin ljust gulvita päls och sina två utåtriktade horn. En riktig julebock.

Varför döda tre unga och friska får utan att det behövs för att ge föda åt akut svältande människor? Det finns husdjur som nyttjas till annat än till charkuterier, och kan vara nog så värdefulla som levande. Vad får länsstyrelsen att tycka det är så viktigt att fåren ska avlivas? Förmodligen att ”djuren var omärkta” (LS 30/11).

Och vad hände med de mördade fårens kroppar? Var det någon som tog om hand det utsökta ekologiska fårköttet, eller brände man helt enkelt  upp liken?

juhaAvlivningsbeslutet var bestämt av en byråkrat Juha Toropainen, möjligtvis en gång i tiden veterinärutbildad.

(LS 30/11) ”Fåren var långpälsade och stod ute utan skydd för väder och vind.” Som icke veterinärutbildad frågar man sig varför utegångsfår inte skulle stå ute i väder och vind. Det var fem grader varmt och ingen snö.

(LS 30/11) ”Fåren hade inget foder och bristfälligt med vatten.”

Fåren betade gräs i ett fårhägn. Gräset var nyutväxt och friskt. Vatten dricker inte får när de äter färskt gräs, men det fanns likväl en spann full av vatten i hägnet. Vad var ”bristfälligt” med det vattnet? Att det flöt några höstfallna lönnlöv ovanpå, som man kunde se på djurinspektrisens foto av bristfälligheten???

Detta maktmissbruk är oförnuftigt i kvadrat. Vad det är frågan om här är politiskt korrekt socialfascism:  Alla ska lyda byråkratin. Några linderödsgrisar får inte förekomma.  Andra djur, än EU-märkta får i jättehjordar, svin i jättesvinerier och höns i  tiotusental i kyckling- och äggfabriker, ska inte finnas. Särskilt ska ekologiska och hållbara smålantbruk motarbetas och tvingas försvinna.

(KB 2/12) ”… 2 500 slaktsvin vadade i urin….djuren utsatts för lidanden på grund av ammoniakångor… Grisproducenten fick en genomgång av miljöskyddsinspektörerna…”

Varför fick inte min lilla fårfamilj någon ”genomgång” av djurskyddsinspektörerna innan de bortfördes till förintelselägret???

Kanske är det inte frågan om ren socialfascism. Kanske finns det ekonomiska motiv bakom länsstyrelsens så kallade djurskydd: korruption. De djur som inte avlivas kanske via bekanta till länsstyrelsens byråkrater, som exporterar djur till Ryssland och andra länder, kan säljas för stora pengar som då delvis går tillbaka till länsstyrelsen och kompletterar vad länet får från staten i form av skattemedel. De kompletterar  då de stora summor som länsstyrelsen kassar in  via groteska penninguttag enligt paragraf 35 djurskyddslagen från varje småbonde dess djurskyddsinspektörer lyckas ”komma på”.

Det förefaller, som en engelsman skulle säga, vara ”a fucking dirty business”.

Hursomhelst var det min lille julebock som bortrövades mitt i midvinternatten  och mördades tillsammans med sin mor och moster. Förmodligen tillvaratogs inte ens deras fina ekologiska kött. Det troliga är att det brändes upp som avfall.

rositaMin varmaste julhälsning till den lilla djurskyddande länsstyrelseinspektrisen Rosita och hennes långa blonda assistent, samt de poliser som jobbade övertid för att beskydda  dem mot en sannolikt farlig djurägare. Jag hoppas de spänner brösten av stolthet över sin insats i djurskyddets tjänst.

Du kan ju alltid överklaga

29 Nov

baggen

Staten arbetar intensivt med att avlägsna såväl människor som djur från landsbygden. Lättast är att få bort en gammal och sjuk människa och göra hans sista år till ett rent helvete. Senast i raden är författaren C. G. Liungman, 78, i Huaröd som häromdagen drabbades av Rosita Hagström, ni vet hon som är rädd för djur.

”Den lilla familjen sover sött i hägnet. Vinternatten är tre timmar gammal. Plötsligt och utan förvarning kör två bilar in och parkerar längst ner på gårdsplanen. Den ena är en polisbil och den andra en butiksbussliknande  större bil.

Tio minuter senare väcks den sovande familjen av att okända människor med strålkastare avsöker fårhägnet och upphetsat ropar till varandra.

tackornaMamman, hennes syster och sonen väcks bryskt och de vettskrämda djuren rusar vilt för att undkomma de för dem osynliga inkräktarna samtidigt som de försöker hålla sig i närheten av varandra.

tackaTjugo minuter senare är den lilla familjen infångad och indragen i den större butiksbussliknande bilen.  Den, och polisbilen, står sedan kvar med ljusen tända i en kvart medan deras besättningar förefaller upptagna med skriverier och samtal inne i kupéerna.

De förvirrade små infångade trycker sig mot varandra i det nu mörklagda utrymmet i  den större bilen.

for-illa

Vad var det som just hade hänt? Svar: Länsstyrelsen hade slagit till mot en djurplågare.

(Kristanstadsbladet 24/11): ”Tre får omhändertogs omedelbart från en hage… Anledningen till omhändertagandet var att fåren var långpälsade och stod utan skydd för väder och vind.”

Vid bortrövandet av den lilla fårfamiljen var det fem grader varmt. Gräset i fårhägnet var grönt, friskt och nyutväxt sedan sommaren. Vindskyddet bestod på ena sidan av det tjugo meter breda hägnet av en tät skog och på den andra av en granhäck med en laduvägg bakom.

(Länsstyrelsen 17/11): ”Fåren hade inget foder och bristfälligt med vatten.”

När får har friskt gräs att äta behöver de inget vatten, men det stod en spann vatten vid hägnets grind. Några höstlöv hade fallit i.  Länsstyrelsen tog ett foto på vattenspannen med lönnlöven som flöt på vattenytan.

Den till dödslägret bortförda lilla familjen var ättlingar till får som sedan tio år levt på gården. Dealen mellan gårdsägaren och fåren var: Om ni betar av det nya gräset i parken bakom corps de logiet på somrarna ska ägaren sörja för ert beskydd, er hälsovård och ert behov av att leva som en flock.

År efter år fungerade denna deal utmärkt. Om det blev för många lamm födda blev de äldsta fåren (aggressiva gammelbaggar mest) slaktade på höstarna.

På somrarna stod fåren tjudrade i tunna lättkedjor från Lantmännen som gjorde att de kunde beta av ett 50 kvadratmeter stort gräsområde åt gången. Tjuderkedjorna var länkade till i marken nedstuckna små järnspett från en skrotad harv. De stacks ner så nära varandra att de tre eller fyra fåren hela tiden såg och hörde varandra och vid behov kunde lägga sig tätt intill. Men det ville de sällan, utan låg och idisslade ett par meter från varandra.

hink

Länsstyrelsen 18/11, foto visande en full vattenspann med lönnlöv flytande på ytan. Text: ”Vatten som fanns i hagen.”

På vintrarna flyttades de från parken till fårhägnet på andra sidan mangårdsbyggnaden. Där fick de bli till dess snön föll. Då stallades de in och fick leva på hö inköpt av grannbonden till dess de fött sina lamm och våren hade kommit. Under sommaren klipptes deras pälsar av ett klipproffs från Österlen, som tyvärr visade sig oanträffbar sommaren 2016. Så gick det till i tio år och kanske fem fårgenerationer.

Nu har generationslinjen slutat i ett av Länsstyrelsens dödsläger. Gårdsägaren, som är närmare 80, var mycket nära döden en hel vecka efter bortförandet p.g.a. förhöjt blodtryck och ångest.

Detta är akt tre av vad jag kallar ”En tragedi i tre akter” Om KB:s  insändarredaktör tillåter tragedins akt två och ett kommer nästa akt att innehålla många intressanta citat från Länsstyrelsens djurinspektörers och veterinärers syn på verkligheten.”

Carl G. Liungman, gårdsägare

Allt är inte vad det verkar

10 Jan

Nu ska jag berätta hur länsstyrelsen i Skåne med hjälp av en privatperson, som ville bli av med sin granne, ett olagligt åkeri och en okunnig, empatisk polis krossar en ung människas dröm att bedriva småskalig, ekologisk livsmedelsproduktion och dessutom, med hjälp av en fullständigt skrupelfri TV-kanal, lyckas göra det till billig underhållning åt det naiva svenska folket.

V__4F05Magnus och hans ekologiska höns. Äggen köptes av en butik i Arlöv och uppskattades mycket av kunderna. Snacka om tama höns!

Manuset är redan skrivet, hjälten  i form av den skattebrottsdömde företagaren Mikael Gustavsson är redan utsedd. Han har sedan 2003 kört sk djurambulans, under senare år med upphandlingsavtal med polisen i tre län. Polisen är hans största kund och det är han som polisen skickar kors och tvärs i Skåne när någon anmäler en upphittad hund, men det är länsstyrelsen som ser till att de stora pengarna trillar in i en strid ström.

-Polismyndigheten, liksom andra myndigheter, har möjlighet att ingå avtal med en leverantör som har skatteskulder och på så sätt påverka leverantören till att bättra sig och betala sina skatter, förklarar skånepolisen Anders Westerlund.

Den 26 oktober 2014 går Magnus Nilsson i Vollsjö som vanligt upp klockan 6 för att sköta sina djur på den lilla arrenderade gården i Vollsjö. Några timmar senare är han på väg med traktor till Kristianstad för att hämta foder.

Nu börjar ”filmen”, men det vet inte Magnus. In på hans gård träder nu hans granne som spelar en av huvudrollerna. Om den är ond eller god får ni själva avgöra.

V__D880Emil Jönsson är en kul kille som nu får brått. Han släpper ut grisarna på gården och fåren ur hagen. Nätet till hönsgården klipps upp. En vattenledning i stallet bryts sönder så det blir härligt geggigt i boxarna. I en mindre box i stallet finns 19 avvanda kultingar från flera jämngamla kullar. Suggan No 52, som står i en stor box bakom, flyttar han in i den lilla boxen med kultingarna. Hon är inte deras mamma. Något händer med en tacka och hon blir halt. Nu är allt förberett till nästa scen. Emil ringer polisen.

Namnlöst-31Nu kommer den första djurräddaren in på scenen. Det är empatiske polisen Per Hansson som nog inte är medveten om vilken roll han tilldelats.

polisbilen

kom till gården

tackaPolis Per får sin replik av Emil. Tackan har fastnat i stängslet och skadat benet, skriver han. Detta är nu på pränt och därmed en sanning som förs vidare. Hur tackan i verkligheten blivit halt vet bara Emil.

Magnus blir uppringd av ett dolt nummer och han svarar inte på det. Det finns många som inte svarar på dolda nummer. Djurens ägare är alltså ”försvunnen”. Det finns fler som mist sina djur på det viset.

Polis Per, som förmodligen inte har någon större vana att bedöma djur, tycker grisarna ser utmärglade och vanvårdade ut. Det får honom att dra igång ett stort omhändertagande för att ”rädda” dem.

soppåseDe utsläppta grisarna roar sig. Här är en som hittat soppåsen som Magnus ställde ut på morgonen men glömde slänga i soptunnan. Grisar är intelligenta och nyfikna. Men för polis Per kan enda förklaringen till att en gris sliter sönder en soppåse vara att grisen är utsvulten. Grisen är märkt i örat som blivande avelsdjur.

bitsårEn del grisar får mindre kul. När grisar släpps ihop börjar de slåss. Den här suggan har blivit biten. Polis och andra djurräddare anser det givetvis vara Magnus fel.

höns i stalletI stallet råder nu fullt kaos med höns och smågrisar överallt.

grisar äter grisarHär ser man suggan som flyttats in till de små kultingarna. Som tur är är hon snäll och biter inte ihjäl dem. I gödselrännan ligger några döda kultingar som klämts ihjäl av sin mamma. Tyvärr valde Magnus att inte göra ren gödselrännan innan han gav sig av utan tänkte göra det när han kom hem igen. Grisar är allätare och äta på artfränder är ett naturligt beteende som moderna TV-tittare, som aldrig studerat en gris mer ingående än på tallriken, har svårt att acceptera. Allra helst som indignerade djurräddare talar om för dem hur förfärligt plågade de är som tvingas äta döda grisar (dock inte på tallrik). Polis Per konstaterar att hönorna uppför sig lika illa och äter av de döda kultingarna de också. Men det var ju inte meningen att varken höns eller grisar skulle släppas lösa.

hönslikPolis Per gör sitt jobb och fortsätter att samla in ”bevis”. En bild på några halvt förmultnade höns måste tyda på djurplågeri. Men de avlivade hönsen är sk industrihöns som Magnus köpte in ett parti av. Här kan man tala om djurräddning. Industrihöns är dock inte något som djurskyddsinspektörer eller Djurambulans brukar rädda även om de bara kostar en femma styck. De är alldeles för fula. (Magnus fick mycket riktigt anmärkning på deras fjäderdräkt ett par veckor efter inköpet. Allt är alltid djurägarens fel. Även det som hänt innan djuren hamnade hos djurägaren. Och som vi senare skall se, även det som hänt efteråt.) Industrihöns är inte vana vid naturlig bakterieflora och blir lätt sjuka när de släpps ut.

gässGässen anses fina men polis Per måste påpeka att de inte har mat och vatten. Hur lätt är det inte att hälla bort en hink vatten? Hur som helst så anses alla djur vara lidande om de inte äter kontinuerligt.

Nu är det dags för länsstyrelsen att göra entré. Vi känner igen Peter Stenberg och Alexandra Boijsen. Den förre känd som den som för djurens talan i TV-såpan Djurskyddsinspektörerna för ett år sedan. Alla djur verkar vilja åka till Djurambulansen. Konstigt nog bröt djuren både ben och nackar när Peter visade sig. Bröt nacken gjorde också en get när paret tog en hel getbesättning 11 månader tidigare. Manuset såg snarlikt ut. En anmälande granne, plötsligt insjuknade djur, snabb utryckning av polis och Djurambulansen. Samt en artikel i Skånskan dagen efter där djurägaren redan hängs ut som djurplågare.

Peter och Alexandra har besökt gården fyra gånger på ett år. Inte konstigt det saknas tid till industrijordbruket. Peters stora visdom har flödat när han exempelvis klagat på för få sittpinnar till ett gäng broilerhöns.

Sen kommer de stora filmstjärnorna: Team Mikael Gustavsson.Namnlöst-20Han har väl inövade repliker. Kom ihåg att detta är noga förberett. Det är naturligtvis ingen slump att det är ett helt filmteam på plats.

Namnlöst-6Här skall visas misär och djurplågeri, det är det som upprör och får förhoppningsfulla tonårsflickor att gå i spinn och stöna på Facebook: ”Så fort jag har mitt körkort kommer jag gärna och hjälper till frivilligt! Har fött upp kaniner och haft kanin i 7år, så hade gärna tagit ut kaniner på promenad och kanske hoppträna.” Bilden visar fina hönor och en ren gris så det är nog säkrast att tala om hur djuren skall betraktas.

Namnlöst-5Japp! Detta blir bra TV!

Namnlöst-14Sanningen är alltså den att suggan har placerats här för filmningen. Tittarna får all hjälp att tolka vad de ser.

intygTvå veckor tidigare den 9 oktober har Magnus haft ute en veterinär för att få hjälp med denna sugga och några till som, trots dubblerade fodergivor, inte går upp i hull. Veterinären konstaterar mask. Det är inget konstigt med ekologiska grisar som får gå ute och böka. Denna sugga (52) var den som bedömandes i lägst hull, ett på en femgradig skala. Sugga 93 och 105 är något under normalhull (2). Sugga 3 ligger på 2-3 dvs nästan normalhull. Galten och unggrisarna har normalhull. Grisarna har fått första dosen avmaskning. Prognosen är god eftersom djuren är unga.

V__51C9Det här var grisarnas liv! Ungdjur på lösdrift före den 20 juni 2014. Av dessa grisarna fanns fyra kvar den 26 oktober. De var sparade till avel. De bör ha haft en slaktvikt på ca 90 kg den 26 oktober. Smakade de gott?

V__8F08

Unggrisar veckan innan sugga105 flyttades in i deras box och de flyttades till lösdriften.

V__5E23Sugga 105, renrasig lantras, 1-2 dagar före grisning. Hon gillade att leka med vattennippeln så hon har fått spån för att torka upp i boxen. Här är hon nyss inkommen. Har gyttjebadat. För mig som icke-expert ser hon inte mager ut ca 5 veckor innan hon togs.

V__55B9Sugga 52 den magraste dagen före grisning. Rent och fint, massor av halm.

Namnlöst-19Här lastar ”proffsen” sugga 52.

Namnlöst-45Sen är det dags att ge sig på galten som står i sjukbox. Minns att han är bedömd som varande i normalhull. Han är renrasig lantras. Emil är mycket hjälpsam.

Namnlöst-52Det är ingen måtta på överdrifterna för att djurräddarnas gloria säkert skall falla på plats. Han påstås ha stått i samma box i 4-5 år. Galten är 1½ år och går vanligen på lösdrift som de andra. Magnus har bott på gården i två år.

Namnlöst-48Emil hävdar att galten är livsfarlig. Han är i själva verket både tam och kelen. Han har fått massor av kärlek från sin ägare.

Namnlöst-56Det här är vad jag kallar djurplågeri när det skräckslagna djuret halvstrypt dras och baxas upp på den branta landgången. Fin ren gris!

Namnlöst-39Emil hjälper gärna till att ta sin grannes fina unggrisar.

Namnlöst-58Namnlöst-57Även fåren och de sex fina gässen tas. Omhändertagandebeslutet omfattar 9 får och ett lamm. Sen skriver polisen att 8 av fåren rymt, varav ett halt, och påträffas en kilometer bort. Att djurräddarna skrämmer bort djur är tyvärr inte heller ovanligt. Djurägaren faktureras naturligtvis även för infångandet. Jakten på fåren visades inte på TV. Beslutet omfattar 47 höns. I själva verket tas ett par hundra. Några höns ”försvinner” men dyker upp hos Emil som visar upp en köpehandling. Magnus har inte sålt några höns till Emil. En hel del andra saker försvinner också lägligt.

Magnus nås på dagen av ett samtal från sin kompis som kommer förbi gården. Han får veta att polis och djurambulans håller på att ta hans djur.

V__C840Kompisen har hand om Magnus bästa vän och arbetskamrat den 1-årige vita schäfern Baccardi. En glad unghund som vallar både får och grisar. När Magnus chockad kommer hem hämtar han Baccardi. Nästa dag lämnar Magnus hunden för att ta ut pengar. Emil ser när han lämnar gården och ringer polisen. Hur de hämtade hunden är oklart men de gick i alla fall in i boningshuset.

Elsa-PiaPå uppdrag av länsstyrelsen gör veterinär Elsa-Pia Ehrenpris en besiktning av djuren i Ingelsträde. Hon skriver det hon får sig berättat, nämligen att djuren levt i misär och ätit på varandra. Hon skriver också att djurägaren bör förbjudas att ha djur! Och att 1-årige Baccardi bör kastreras!

bitsårHär är suggan som blev biten när grisarna släpptes ut. Det var väl inte så snällt?

ingen matVeterinären drar en felaktig slutsats eftersom den falska informationen förts vidare till henne. Nu är det plötsligt bekräftat av en expert att grisarna som slogs för att de släpptes ihop, istället har blivit bitna för de har brist på mat!

mat och vattenHela programmet har trummat in att djuren haft brist på mat och vatten. Grisarna har haft högre standard än ägaren själv för de har haft rinnande vatten i stallet. Och de har fått mycket extra foder för att lägga på hull. Nu säger djurräddaren Gustavsson att det skall snålas med fodret, det kan ju bli för mycket! Länsstyrelsen fattar beslut att grisarna skall avlivas. Så varför kosta på dem foder nu? Alla fick säkert sin grisdel i frysboxen.

ponnynKonstigt nog dyker det upp en häst i veterinärintyget. På gården fanns ingen häst.

V__1880Det handlar om en shetlandsponny, Skrållan, som Magnus överlåtit till en bekant fyra månader tidigare. Den har missköts och omhändertagits på en gård i Önneköp en tid innan tillslaget mot Magnus. Det är inte ovanligt att ärenden blandas ihop. Polisen vill uppenbarligen ge Magnus skulden även för hästen.

Namnlöst-10För att riktigt svärta ner Magnus utmålas han som nazist. Visst var det dumt att inte prioritera att måla över den tidigare hyresgästens väggmålningar. Men hur skulle han kunna förutse att TV4 skulle komma och filma i hans stall?

Namnlöst-17Micke luftar sina åsikter om låga straff för djurplågare. 4-5000 i böter tycker han är för litet. Det är ju tur då att han själv kan bidra med ett betydligt hårdare straff när han skickar fakturan för ”räddningsaktionen”. Fakturorna går ofta på hundratusentals kronor. I januari 2013 fick han en hel kreatursbesättning som togs i Henset i Hörby kommun. Observera att det är del 2 som är på bilden. Kan inte djurägaren betala, och det kan de sällan, så hamnar notan på skattebetalarnas bord. Frågan är om vi verkligen får valuta för pengarna.

faktura

Olika värdering av djur

1 Sep

bengt fridh

Uppdaterad från den 22 augusti 2011.

Ägaren till ett lamm som konstaterats vargdödad i trakten av Nyhammar i Dalarna i juni har av länsstyrelsen beviljats en ersättning på 1 450:-. Länsstyrelsen i Skåne, Emma Hansson förstås, omhändertog i augusti året innan nio får och en get på en gård i Gärsnäs. Dessa 10 djur fick kreaturshandlaren Bengt Fridh köpa för 1 500:- tillsammans vilket gör 150:-/st. Varför blir ett får som tas av varg tio gånger mer värt än ett djur som länsstyrelsen tar?

emma h

En rashöna kan man köpa för 50:- – 150:-. På samma gård omhändertog Emma tre ”bruna” hönor som gick fritt. Polisen skickade dit Hjortshögs hundpensionat från Malmö som fångade hönorna. För hönsen debiterades djurägaren 10 475:- dvs nästan 3 500:- per höna! Hjortshög ägdes av fd poliser dvs det var deras fd kolleger som slussade ”kunder” till dem. Hade det funnits sunt förnuft i stället för stora ekonomiska intressen i omhändertaganden av dessa stackars höns, hade de helt enkelt nackats på plats eftersom Emma ansåg att de var utsatta för ”lidande”.  Men det hade ju som sagt inte givit samma klirr i kassan. Polisen rapporterade sedan glatt att hönsen mådde bra och värpte ägg! Månne det var guldägg? Och hur gick det med utbildningen i proportionalitetsprincipen? Om den ägt rum så fastnade nog inget hos Emma Hansson i alla fall.

Avskräckande effekt på djurhållare

18 Maj

”Medlemsstaterna skall fastställa bestämmelser om sanktioner vid överträdelser av foder‐ och livsmedelslagstiftningen liksom andra gemenskapsbestämmelser om djurskydd och djurhälsa och skall vidta alla erforderliga åtgärder för att se till att dessa tillämpas. De sanktioner som föreskrivs skall vara effektiva, proportionerliga och avskräckande.”

Så står det i direktiv 882/2004 artikel 55. Svenska myndigheter har tagit fasta på ordet ”avskräckande” som om EUs lagstiftning är  ett smörgåsbord där man kan välja eller välja bort allt eftersom. När det gäller omhändertagande av hela djurbesättningar är sanktionerna aldrig proportionerliga. Nyligen togs en hel getbesättning i Skåne utan ett enda föregående föreläggande. Där var kostnaden för omhändertagandet ca 220 gånger värdet som myndigheterna själva åsatte djuren.

”Effektivt”, ja kanske om det långsiktiga målet är att avveckla småskalig djurhållning i Sverige. I fallet med getterna så lade två djurgårdar ner i samma lilla by efteråt. En med får och en med kor. Getterna betade 10 ha ängsmark som nu får växa igen. Och det är väl målet.

Vanligaste gången är annars att en mindre djurhållare får upprepade förelägganden och sen ”beläggs” med djurförbud.

Det hände Ted Hopkins i Resele utanför Sollefteå. I november omhändertogs 19 nötkreatur varav två små kalvar med motiveringen att de gick utomhus dygnet runt. De hade dock tillgång till ligghall skrev Allehanda. Länsstyrelsens bilder visar normala djur som verkar leva ett bra liv.

10245529_10154137728715022_867908856661896304_n 10177905_10154137721730022_1609772121311065259_n 10268663_10154137720095022_505159909737739421_n

Bilder på nötkreaturen under vinterhalvåret innan de tvångssåldes och transporterades då Länsstyrelsen började med att bryta mot djurskyddslagen och transportförordningen. De godkände transport av dräktiga, nyförlösta kor och nyfödda kalvar.  Privata foton.

– Djuren omhändertogs och nu har vi dessutom sålt dem vidare utanför länet, berättar länsveterinär Helen Ahlqvist för Allehanda. Det var den 19 december 2013.

Sen kom djurförbudet. Ted fick på sig till den 17 mars att göra sig av med nötkreatur, får och hästar.

10152404_10152092861557157_8060317597171134882_n

Mannen som enligt länsstyrelsens djurskyddshandläggare Frida Näslund saknar insikt och förståelse för ”de grundläggande behoven hos de djurslag som kontrollerats”. Privat bild.

Den 14 mars såldes djuren men de nya ägarna skulle få utnyttja ligghallar och bete. Det gick inte länsstyrelsen med på utan djuren skulle avlägsnas från Ted. Då flyttade Ted. Men beslutet att avliva djuren var redan taget.

10003991_10154137729920022_92182220471281700_n

En av de hästar som fick en dödsdom april 2014. Förvaltningsrätten inhiberade emellertid verkställigheten. Privat bild.

Den 8 april beslutade länsstyrelsen att fåren och lammen skulle avlivas hemma på gården. Ungtjurar och hästar skulle slaktas på slakteri. Den 11 april kom polisen med beslutet och slaktare och massavlivningen på får och lamm genomfördes.

1794590_10154137727065022_7778521028359731362_n

Välkommen till världen hälsar länsstyrelsen. Idag född, i morgon död. Privat foto.

10290697_10154137727595022_4541414969276454701_n

Spirande nyfött liv. ”Inavlad och osäljbar”, tyckte Annika Wallin, enhetschef på länsstyrelsen. Privat bild.

10155952_10154144177720022_7177868152715635925_n

Nyss så levande, nu avfall. Privat bild.

734558_10152079990852157_5882924534611843714_n

 Högen av små blodiga, ryckande kroppar växte. Privat bild.

10151231_719670691418297_5313421247527362224_n

Service till djuren. Privat bild.

10171846_735125689872797_6054981169880885408_n

Efter väl förrättat värv och ännu ännu djurgård nedlagd. Privat bild.

Avskräckande effekt var det.

%d bloggare gillar detta: