Tag Archives: Olof Leander

Ren och skär ondska

2 Feb

Det är väl känt att det det är samma känslor av sorg och trauma att mista ett älskat husdjur, som att mista en anhörig. För många människor är en hund eller katt dessutom den enda anhöriga. Det här är en fortsättning av berättelsen om Christopher, hans älskade taxar och ond bråd död förorsakad av länsstyrelsen i Stockholm.

LeanderDen 21 augusti i fjol började Christophers helvete. Djurskyddshandläggare Olof Leander brände av ett antal kamerablixtar i rakt ansiktet på den äldsta hunden Samantha. Två timmar senare var hon död i ett epileptiskt anfall.

Förståeligt nog reagerade Christoffer med sorg och ilska och skrev flera upprörda brev till Leander som han hävdade hade varit påverkad. Det polisanmälde han också.

Efter sedan polisen tagit Amanda skrev han och vädjade till Torsten Jakobsson och hoppades att denne skulle vara mer empatisk än Leander.

Den 14 december diariefördes följande brev från Christoffer:

Hej Torsten,

Jag skickar dig kopior med namnunderskrifter av grannarna som älskade mina hundar, kallade dem för ”TAXFRÖKNAR” och utgjorde nästan en fanklubb.

De var mina prinsessor, åt hemlagad mat, rastades länge och regelbundet. Jag brukade bära upp de för trapporna för att spara och skydda deras långa och känsliga ryggar.

Efter att O. Leander lyckades med sin klumpighet döda mamman Samantha levde vi i en djup trauma. ZZ Top (Amanda) ylade om nätterna och hade mardrömmar. Det lugnade sig litet när jag tog henne i sängen och sov (kemiskt) tätt intill.

Eftersom O. Leander saknade civil kurage att be om ursäkt returnerade jag hans brev och förhandlade endast med förvaltningsrätten och Västerås åklagarkammare. Jag försäkrade ULRIKA SANDELL att alla LEGITIMERADE veterinärer från länsstyrelsen är välkomna hos mig för att bedöma ZZ Tops hälsotillstånd och konstatera att hon är i perfekt skick för att vara 12 år gammal.

När de kom för att ta Amanda var det två poliser och 1-2 personer till. Poliserna tog ut Christopher i köket och pratade med honom. Amanda låg i soffan i rummet. De andra två gick in och tog Amanda utan att Christopher märkte det och bar ner henne till bilen. Som två tjuvar. Christopher blev förstås utom sig när han upptäckte att Amanda var borta och skrek att om han inte fick hunden tillbaka så skulle han ta livet av sig.
Det var det ju ingen som brydde sig om, och tre dagar senare tog Christopher sina mediciner och drack sprit, somnade och vaknade aldrig mer.

”Så när polisen dykte upp med en civil klädd man tyckte jag att det var en veterinär. Tyvärr, det var en civilklädd polis som medan de andra uppehöll mig i köket smög sig in i vardagsrummet och RÖVADE bort ZZ Top utan att jag ens märkte det!!! Hade de sagt från början att de ville ta henne till undersökningen, hade jag hunnit att packa åtminstone hennes favoritfilt, koppel och pipleksaker, så att hon kände sig inte helt övergiven. Hon saknar mamman fortfarande och det gör jag också!

Nu när du fick veta att hon är i perfekt skick trots sin höga ålder hade det varit KRIMINELLT att avliva henne. Jag skulle dö på köpet också! Sedan Samanthas tragiska avgång och ignorans, nonchalans och arrogans från Länsstyrelsens sida  … (censurerat av länsstyrelsen)

Att förlora två mest älskade varelser på sånt sätt och på så kort tid det är faktiskt för mycket även för den starkaste!

Jag räknar med att ni inte vill ha…(censurerat av länsstyrelsen)

Christopher bifogade en lång lista med namn och telefonnummer till grannar som intygade att han skötte sina hundar väl. Av brevet framgår att länsstyrelsen plussat på två år på Amandas ålder. Antagligen för att få henne att framstå som mindre önskad.

Dagen efter diarieförs en komplettering från Christopher. Där framgår att länsstyrelsen även hotat honom med djurförbud. Torsten Jakobsson är ju anställd just för att utdela djurförbud.

vädjar

I brevet skriver han att han vill att en kvinna vid namn Hanna Tenelius skall få ta hand om Amanda eftersom både hon och hennes vuxna barn känner hunden sedan tidigare. Det är med andra ord ett djurtestamente som Christopher skriver, för när det sista brevet diarieförs är Christopher redan död.

Nu kan man tycka att det inte skulle vara några problem med att lämna ut hunden. Hon är frisk, två år yngre än länsstyrelsen påstått och dessutom finns en namngiven person med kontaktuppgifter som Christopher vill ska ha Amanda. Men se det gick inte!

Lydia, som är avlägset släkt, får veta vad som hänt och berättar: En kvinna som kände Christopher  (Hanna?) går till hundstallet varje dag med godis till Amanda men hon får inte träffa henne. En dag hade hon haft pengar med sig och ville lösa ut hunden för de kostnader som var, men nekades med orden att ”det är polisen som får betala det. Och sen faktureras djurägaren.”
”Men han är ju död”, hade kvinnan sagt.
”Spelar ingen roll, då betalar staten”, fick hon till svar.
Lydia har försökt förklara att de är polacker, vill göra rätt för sig och inte ligga samhället till last och vill hämta Amanda. Men nej, det går inte!

Polisen hade lovat dem att få ta hunden. Men de ringde upp senare och hade ändrat sig efter att ha talat med länsstyrelsen. Där tog det stopp.

Lydia frågar länsstyrelsen:
”Tror ni att jag är en dålig hundägare?”
”Naturligtvis inte” får hon till svar.
”Men vi har tagit beslut att hunden ska vara kvar på hundstallet.”
Lydia säger att Amanda aldrig varit hemifrån, att Christopher endast talade polska till henne och att hon blir nervös av att sitta på hundstallet och inte förstå språket. Men det hjälper inte. De har erbjudit sig att betala för hunden bara de får hämta henne.
Men nej, det går inte. Ingenting går, allt är omöjligt.

Dagarna före jul när Lydia och hennes syster Magda satt på Länsstyrelsen och fick besked att beslut tagits att Amanda skulle avlivas, bad Lydia Torsten Jakobsson flera gånger att få se beslutet men nekades med orden att han ”inte visste var beslutet fanns”.

När hon påpekade att beslutet tagits samma dag och att klockan bara var 15 ännu och att han borde komma ihåg var han lagt det, sa han att det ”nog satt i en pärm”, men att han inte kom ihåg i vilken. Hon bad honom gå och leta, men han vägrade. Senare har det tydligen visat sig att det inte var taget något beslut alls den dagen, han bara ljög. Till slut blev de, två äldre damer på nära 70 år, utslängda av säkerhetsvakten klockan halv fem.

Lydia och hennes syster frågade även hur länsstyrelsen kunde ta en hund från en människa som de visste var manodepressiv och som hela sitt liv gått på antidepressiva medel, som flera gånger försökt ta sitt liv och som hade sina två hundar som sina barn. Christopher vågade aldrig skaffa några barn då han var rädd att depressionen skulle gå i arv.

I stället älskade han sina hundar som sina barn. Och han hade gång på gång sagt att han inte ville leva om hundarna togs ifrån honom. Torsten Jakobsson svarade att ”det är inte vårt problem, Christopher var ju en vuxen människa”. Lydia frågade då varför man inte rådfrågade sjukhuspersonal innan man tog hunden. Och fick svaret att ”det kunde vi väl gjort, men det är inte vår avdelning”.

De visste, men de brydde sig inte.

”Avlivning är ett bra alternativ”

12 Jan

När Torsten Jakobsson 2004 var chef på Djurskyddsmyndighetens sällskapsdjursenhet tyckte han att avlivning var ett bra alternativ även för friska djur. Det tycker han fortfarande som anställd på länsstyrelsen i Stockholm.

Den 21 augusti 2015 augusti gjorde länsstyrelsen en kontroll hos Christoffer, 63, i Bromma efter anmälan från grannar. Hans familj utgjordes av två gamla strävhåriga taxtikar, Samanta 18 år och dottern Amanda 14 år. Dvs damer i en aktningsvärd ålder.

SamanthaSamanta 18 år.

Handläggarna Olof Leander och Kim Björk såg att det fanns vatten på två ställen till hundarna och att de utfodrades tre gånger om dagen. ”Det rådde i övrigt inga anmärkningsvärda förhållanden i C:s bostad”, skriver de.

AmandaLänsstyrelsen skriver att bilden ovan visar Amanda med ”ovårdad” päls.

Långa klor SamanthaBilden ovan visar Samantas för långa klor.

långa klor AmandaBilden påstås visa Amandas för långa klor. Hur svårt kan det vara att ha en klotång i fickan och visa djurägaren hur man klipper klorna?

Amanda hade fallit i en trappa en månad innan, blivit delvis förlamad men återhämtat sig bra och fått rörelseförmågan tillbaka. Fortfarande märktes litet sviter av olyckan vilket visade sig i en viss vinglighet, vilket filmades.  Christopher berättade att han stått i telefonkontakt med en namngiven veterinär. Det dög dock inte utan Christopher förelades att hunden måste tas till veterinär och undersökas. Det skulle göras senast den 29 augusti annars skulle Amanda omhändertas.

Under besöket for handläggarna runt i Christophers lägenhet och filmade och fotograferade och det blev en stressig situation för hundarna. Det var höga röster, blixtar och okända människor som rusade runt i hans lägenhet och hundarna blev stressade. Efter besöket dog Samanta och Christopher anklagade länsstyrelsen för att ha orsakat hennes död.

Christopher skickade arga brev under hösten till länsstyrelsen. Christopher skrev att han ville inte leva om de tog hans hund och ämnade ta sitt liv om de gjorde det. Länsstyrelsen visste att han var deprimerad och självmordsbenägen. Ändå drevs fallet vidare.

Det blev flera förelägganden på samma sak och Christopher överklagade. Den 8 december fattade länsstyrelsen beslut om att omhänderta Amanda.

Den 14 december drack Christopher sprit, tog lugnande medicin och vaknade aldrig mer. Den 17 december, då avlägsna släktingar fått reda på vad som hänt och vill ta hand om Amanda, får länsstyrelsen information om att Christopher är avliden. Den 22 december tar länsstyrelsen ändå beslutet att avliva Amanda för hon anses för gammal för att omplaceras.  Beslutet skickas dagen efter till dödsboet.

Släktingen skriver:

Jag frågade Torsten Jakobsson och hans chef, om hunden lider eller är sjuk. ”Nej”, svarade de. Varför vill ni då avliva en frisk hund, frågar jag. ”Därför att vi tog sånt beslut idag”. Och jag frågar igen, och de svarar igen: ”Därför att vi tog sånt beslut idag”.

Nu är beslutet om avlivning inhiberat och ännu idag lever Amanda. Det gör däremot inte hennes husse som älskade henne. Kanske är döden ett gott alternativ för människor också?

 

%d bloggare gillar detta: