Tag Archives: Michael Kierkegaard

Det hände något med djurskyddet

10 Sep
michael-k
 
Michael Kierkegaard har skickat nedanstående reflexion över djurskyddets utveckling i Sverige till cheferna på länsstyrelsen i Stockholm. Han förväntar sig ingen reaktion. Liksom andra politiskt korrekta projekt i Sverige är det inte tillåtit att kritisera ”världens bästa djurskydd”. Den som dristar sig till att göra det möts av massiv tystnad:
”Det hände något med djurskyddsverksamheten när den överfördes till landets länsstyrelser. Det enskilt tydligaste tecknet på detta är antalet utfärdade djurförbud. Den gamla ordningen utfärdade omkring 1000 st på 20 år. Den nya ordningen utfärdade omkring 1500 st på sex år (siffrorna avser hela landet). En sådan dramatisk skillnad går inte att förklara med allmänna effektiviseringar. Min misstanke är att bedömningarna har glidit iväg, sannolikt som följd av att behovet att inför domstol bevisa dessas bärighet har kunnat elimineras.

I 26 § står det dock ”… meddelats med stöd av lagen”, ett par gånger.

Den gängse betydelsen av frasen ”meddelats med stöd av lagen” är att en domstol med domvärjo inom aktuell lag har avgivit en dom i frågan. Jag har inte funnit termen ”administrativa sanktionsmedel” någon annanstans än i Jordbruksverkets skrift.

Det förefaller mig helt klart att djurskyddet har slukat termen och agerar ohämmat med den som bas. Vad som står på sid 30-31 (Anmälan av misstanke om brott) har ignorerats som det verkar.

Lagstiftaren konstruerade djurskyddslagen med 24 b § för att säkerställa att påstått allvarliga överträdelser av djurskyddslagen med bihang prövas i domstol innan 26 § tillämpas. Överklagan därefter hamnar i förvaltningsrätterna. Dessa domstolar har inte domvärjo inom djurskyddslagen utan håller sig till hanteringen mm av ärendet inom myndigheten. Djurhållaren har efter beslut enligt 26 § ingen möjlighet att få sin sak prövad i allmän domstol som stadgas i den Europeiska Konventionen om de Mänskliga Rättigheterna, EKMR.

Dessa tingens tillstånd har ett antal konsekvenser.

En är att djurskyddet tillåter sig att sväva ut i bedömningar av skaderisker och med dem vad som skulle kunna tänkas hända i en inte närmare specificerad framtid.

En annan är att det är fritt fram att glida när det gäller sanningshalten i kontrollrapporten och/eller utelämna sådant som stör djurskyddsinspektörernas mål med kontrollen.

Den värsta konsekvensen som jag ser är att djurskyddslagen med bihang blir en kuliss och att det utbildas interna målbilder inom varje länsstyrelse om vad som är rätt / bra etc.

En riktigt obehaglig sida av denna totala maktfullkomlighet är att tjänstemännen inte förmår dölja den utan visar den öppet. Jag är övertygad om att mången djurhållare håller dem för att vara genuint obehagliga och farliga personer. Det är nästan komiskt på ett sätt att djurskyddsinspektörerna skriker i högan sky över hur mycket de hotas etc. Jag vill påstå att de kan skatta sig lyckliga att djurhållare hittills har varit den sorts behärskade människor de är.

Tillbaka till Jordbruksverkets kuriösa tolkning av djurskyddslagen:

Den första sidan av detta är att djurskyddsverksamheten bryter mot grundlagen varje gång beslut fattas enl 26 § och i enlighet med ovan nämnda vägledning från Jordbruksverket. Djurhållaren ställs utan möjlighet att få sin sak prövad i en domstol som föreskrives i EKMR. (EKMR är en grundlag i alla avseenden utom till namnet.)

Den andra sidan är att ingen länsstyrelse har domvärjo inom djurskyddslagen med bihang. Utan en dom från en allmän domstol baserad på de överträdelser av/brister enligt/brott mot djurskyddslagen med bihang som bevisats saknar varje sådant beslut laga grund.

Det stora mysteriet är hur kan detta få fortgå? Vilka myndigheter har vi? Jag, en sjuttioårig pensionär, med noll kunskaper i juridikens vindlingar hittar ovanstående utan större besvär. Det betyder att det finns massor med juridiskt kunniga människor i ”systemet” som känner till denna laglösa myndighetsutövning. Men ingen bryr sig, som det verkar.

Ni, som sitter i ledningen på landets största länsstyrelse, anser jag har ett ansvar för att reda ut det här. Ni har ju dessutom en av portalfigurerna inom djurskyddet, Torsten Jakobsson, på er lönelista. Jurister borde ni ha av alla kulörer och kvalifikationer.

Kommer ni att vederlägga eller bekräfta min bild ovan? Ja eller Nej?

Myndigheterna i Sverige har enligt skriften ”Den gemensamma värdegrunden” en stark självständighet, i princip jämförbar med domstolarnas, och med denna självständighet följer ansvaret att följa lagen. Ett sätt att beskriva juridiken är att den är uppbyggd av dikotomier. Det går inte att utvidga betydelsen av förvaltningsrättens dom genom att hävda ”helhetsbedömning”. Endera har förvaltningsrätten domvärjo inom djurskyddslagen eller ej osv.

Ovanstående är inte ett persiflage utan en anklagelse om att ni medvetet bryter mot grundlagen i vårt land.”

Uppdrag att göra livet enklare?

7 Maj

Denneberg

Leif Denneberg utnämndes den 14 juni  2012 till generaldirektör på Jordbruksverket. Samma dag skrev han på Jordbruksverkets hemsida:

– En grundläggande filosofi hos mig är att människor i grunden vill göra rätt och att myndigheter har ett viktigt uppdrag i att göra livet enklare för människor och företag. Jag vill även i fortsättningen ha ett stort fokus på att främja ett uthålligt företagande på landsbygden genom att åstadkomma förenklingar och att människor verkligen upplever att det blir enklare, menar han.

Två år senare är det verkligen dags att leverera!

Michael Kierkegaard skriver till Leif Denneberg den 3 maj 2014:

Jag har skrivit till dig förut med anledning av hur djurskyddsverksamheten fungerar. Om jag kommer ihåg rätt så handlade det senast om hur brett spektrum av skaderisker som finns.

Jag utbildade mig en gång i tiden till civ.ing., kemilinjen på KTH. Min och Ewas resa med Lst´s djurskyddsverksamhet har varit en obehaglig Kafka-liknande upplevelse. Med min bakgrund är det en självklarhet att ett komplext av människan konstruerat system inte kan fungera i en föränderlig omvärld utan ett tillräckligt antal styr- och reglerkretsar. Hur många av dessa som behövs är minst lika många som antalet kritiska driftsparametrar som måste hållas tillräckligt konstanta. Nästa knepiga steg i teknikens värld är att klargöra om systemet i sitt ihopkopplade skick kommer att vara stabilt. Detta kräver en analys av hela systemets dynamiska egenskaper.

I höstas utmanade jag Helena Kättström om att jag skulle få leverera en systemkritisk betraktelse från ett brukare/klient perspektiv. Hon vågade inte och hävdade att det fanns en heltäckande rad av ämnesområden etc.

Jag vill hävda att djurskyddsverksamheten är ett instabilt system.

De mest uppenbara skälen för detta påstående är:

Djurskyddslagen hävdas stipulera en miniminivå och det skall vara bättre. Vem bestämmer hur mycket bättre? Såvitt jag kan förstå är det den individuella djurskyddskontrollanten. (Total rättslöshet blir slutpunkten.)

Djurskyddskontrollanter har rätt att beordra polisen att bereda tillträde till den privata bostaden enbart baserat på hans/hennes önskan att kontrollera innehållet i bostaden. Kontrollen omfattar tagandet av fotografier. Dessa ingår sedan självfallet i kontrollrapporten,  som är en offentlig handling.

Bokstavligt talat vad som helst kan rubriceras som skaderisk i kontrollrapporten och enligt kontrollantens bedömning vara av ”väsentlig betydelse ur djurskyddssynpunkt”. Länsstyrelsen, Lst, kan besluta om omhändertagande av friska välmående djur baserat på en djurskyddskontrollants påstående om kvarstående brister från tidigare kontroller utan att offret får tillfälle att yttra sig.

Byråkratens svar på invändningar av ovanstående natur är sannolikt att offret kan överklaga till förvaltningsdomstolen och få sin sak prövad där. Detta är ett hån mot offret. Visa mig den förvaltningsdomstol som besitter kompetens inom djurskyddsområdet förutom vilka paragrafer som Lst brukar använda. Förvaltningsdomstolen bör i detta sammanhang betecknas som ett stämpelkontor för Lst. Vi har alla betalat för verksamheten på Lst och förvaltningsdomstolen och offret måste ur egen ficka försöka att få hjälp mot denna uppställning på ”motsatta sidan”.

Denna förkrossande obalans i systemet utgör själva grundvalen för att djurskyddskontrollanterna kan utveckla en rent fascistoid kultur. Sannolikheten för att djurskyddskontrollantens påståenden blir granskade av en inom området kompetent instans är helt försumbar. T. ex. undandrager sig länsveterinärer granskning av Veterinära  Ansvarsnämnden genom att hävda att deras bedömningar inte är gjorda i klinisk verksamhet. Med fascistoid kultur menar jag att djurskyddskontrollanterna kan odla en självbild av att vara en elit som vet bättre än alla andra och ser lagen som ett avstamp för att genomdriva sin personliga idealbild av djurhållning.

I teknikerns ord: Ett komplext system utan fungerande styr- och reglerkretsar kommer att haverera.

Hur kommer djurskyddsverksamheten att haverera?

Den har i en mening redan gjort det eftersom den lever i ett okontrollerat tillstånd i dag. Ett haveri skulle kunna bli att systemet driver någon över gränsen så att denne bestämmer sig för att ta med sig den som har krossat ett liv så grundligt att det inte är värt att leva. Ett annat haveri skulle kunna bli att någon domstol på allvar tager tag i de olagligheter som pågår. T.ex. genom att börja åtgärda de Lst som uppenbarligen utmärker sig

Vi får väl se vad det lider.

%d bloggare gillar detta: