Tag Archives: Marie-Louise Törnblad

Djurambulansen blåst på hästar

26 Feb

omhändertagande avbrötsIgår onsdagen den 25 februari försökte polis och Djurambulansen i Skåne AB verkställa länsstyrelsens beslut att ta alla Jörgen Folkessons connemaraponnyer, ca 60 stycken. Men eftersom de redan var sålda fick ”djurräddarna” vända hem tomhänta. Därmed gick arvodet om ca 12.000:- per dygn också om intet. Gissa vem som är handläggare på länsstyrelsen… jo förstås djurräddaren framför andra, Peter Stenberg, som för ett drygt ett år sedan bl a skickade 80 friska getter i döden.

Uppdatering:

7 hästarUnder eftermiddagen idag den 26 dök Djurambulansen upp igen trots att försäljningen godkänts av Juha Toropainen. Mikael Gustavsson påstod att han fått muntligt besked av Juha att denne tagit tillbaka beslutet. Att ta tillbaka ett gynnande förvaltningsbeslut strider mot förvaltningslagen. Gustavsson stal sju hästar innan han åkte från gården. Passande nog var Toropainen oanträffbar. Tillgreppet är polisanmält.

Svenska Hästars Värn (SHV), en förening som delar ut omhändertagna hästar till sina medlemmar, har länge utövat påtryckningar på länsstyrelsen för att belägga hästuppfödaren med djurförbud. Hästarna, som föreningen får, placeras ut ”hos utvalda fodervärdar som är medlemmar”, heter det på deras hemsida. Eftersom det är dyrt att ”rädda” sjuka och dåliga hästar så vill man helst ha friska och välstammade djur som Folkessons ponnyer. Föreningen planerar ett stort ”räddningscenter” i södra Sverige som det gäller att fylla.

visar hästJörgen Folkesson är en erkänt duktig uppfödare och en av av landets mest anlitade visare av hästar. Han anlitas dessutom flitigt till utbildningar och clinics och hade 2012 28 diplomston, sex elitston och har fött upp fyra hingstar som blivit godkända för avel.

I december drabbades uppfödaren av en tragisk foderförgiftning. 10 unghästar avlivades sedan de fått symtom av botulism. Sedan flera år har hösilage levererats från en golfbana utan problem. Förra året var det 47 plastade balar, varav 42 var felfria. Den 43:e balen innehöll en stor mängd jord i mitten.

SHV var inte sen att utnyttja denna olycka för att förtala uppfödaren och påstå att han medvetet förgiftat sina hästar.

”Om slutresultatet nu är att han förgiftat tio hästar och det är hans ansvar och inte en olyckshändelse kan man i backspegeln önska att man gått hårdare fram”, uttalade länsveterinär Juha Toropainen. Han förklarade också att det inte var aktuellt att förlänga tillståndet eftersom det gamla gått ut. Folkesson hävdar att ny ansökan skickades in för ett år sedan men det vill länsstyrelsen inte kännas vid. (Vilket visar vikten av att alltid begära mottagningsbevis!)

Bruket att beslagta ”överskjutande” djur pga avsaknad av tillstånd var skälet till att det ingick i utredningsdirektiven för Eva Eriksson att ta bort §16 helt ur djurskyddslagen. Förslaget är som bekant lagt på is.

41 hästar

För tre år den 13 mars 2012 sedan tog länsstyrelsen 41 hästar från Folkesson av samma anledning. De vägrade ge honom tillstånd. Tillstånd för samma antal hästar ordnades däremot snabbt åt Djurambulansen i Skåne AB.

Torsdagen den 7 juni 2012 auktionerades 36 connemaraponnyer bort. De hade då stått på Djurambulansen Skånes gård i Ingelsträde, på en bråkdel av den areal som de haft till förfogande innan de flyttades, i hela 3 månader och inbringade 659.000:- ex moms till företaget.

Myndigheten är enligt lag skyldig att fatta beslut snabbt om vad som skall hända med omhändertagna djur.

– Det ska gå så snabbt som möjligt, sade djurskyddsinspektör Eva Carström då.  Nu visade det sig att en stor del av hästarna saknade pass, vilket man tydligen underlåtit att ta reda på, så snabbt gick det som sagt inte och det får djurägaren betala.

– Det finns inga stallar och så har han för många hästar, sade djurskyddsinspektör Peter Stenberg som förklaring till länsstyrelsens beslut. Den 3 mars, alltså tio dagar innan omhändertagandet ”upptäckte” länsstyrelsen ”brister” i bland annat stall och två hagar där det skall ha funnits ”saker” som kunde skada hästarna.

Jag vet att länsstyrelsen känner till många hagar med värre ”saker” som de inte bryr sig det minsta om. Det är väl det som kallas ”likvärdig bedömning”.

hästar såldesFörsäljningssumman på 433.000:- kronor täckte alltså inte räkningen från polisen. Den dyraste hästen gick för endast 22.000:-, många slumpades för under 10.000:-. Intressenter hade åkt ända från Hudiksvall och Stockholm för att fynda. Hur många som blev impulsköpta pga de låga priserna vet vi inte.

Som vanligt gjorde Djurambulansen i Skåne AB den största förtjänsten. Bengt Fridh fick väl procent på försäljningen. Länsstyrelsens, polisens och domstolarnas löner får skattebetalarna stå för och djurägaren förlorade sina djur och tvingas betala för det.

misskötsel

Djurambulansen, polisen och länsstyrelsen fick mycket kritik för hur hästarna hade skötts eller snarare misskötts. De hade skador, löss, långa hovar och vissa var magra bl a ett sto med ett föl som separerades från mamman på auktionsdagen. Eva Carlström från länsstyrelsen var med på auktionen men såg inga brister.

Att hästarna hade löss eller långa hovar lade hon inte märke till.
– Det låter konstigt att de skulle ha löss. Det har inte vår veterinär märkt av. Hästarnas hovar har hon inte sett, säger hon.

Mikael Gustavsson uttalade sig: Hovslagaren har varit på besök två gånger, men fem-sex hästar var ”förvildade” och kunde inte verkas.

tälthallPlaceringen av hästarna i två små fållor med vardera ett ätställe gjorde att de ranglåga hästarna inte kom fram till fodret. Varken Marie-Louise Törnblad från polisen eller Eva Carström från länsstyrelsen besökte hästarna i Höganäs. Den sistämnda tyckte att vikten på höbalen borgade för att alla fick äta.

Hästmagazinet var kritisk: ”Vem från myndigheterna ansvarar för att hästarna får ett värdigt liv hos sina nya ägare?
Svaret är häpnadsväckande: ingen.
– Vi har inte möjlighet att göra sådana kontroller, erkänner Eva Carström från Länsstyrelsen.”

Och så tänkte man göra om det hela igen!

Farliga hundar

3 Sep

bok farliga hundar

Lästips som skrevs första gången 29 augusti 2011.

Lästips om bok som släpptes i september och kan beställas direkt från författaren eller begär att ditt bibliotek köper in den: ”En bok om förståelse och medkänsla med hundarna och deras människor. En bok som skapar debatt på ett djupare och mer empatiskt sätt. En bok som vill väcka medvetenhet om vad som kan hända med hundar och hundägare i Sverige idag.”

Kerstin Malm

Kerstin Malm är fil dr i etologi och har varit verksam vid SLU i Skara mellan 1987 – 2000. Hon har utbildning i både humanpsykologi och hundpsykologi och har engagerat sig i djurskyddsfrågor under många år.

Maya är inte farlig

Ett uppmärksammat fall som Kerstin Malm var rådgivare i var hunden Maya som omhändertogs av polisen i Malmö och hotades med avlivning. En man som luktar sprit och har en flaska med hemblandad sprit med sig, för övrigt en polis men inte i tjänst, hade kommit oinbjuden in i lägenheten där Maya befann sig med sina tre små valpar. Hon var dessutom sjuk visade det senare. Efter flera varningar bet Maya mannen för att försvara valparna. Polisen, som kom tillbaka samma kväll och hämtade sin sprit, krävde ett stort skadestånd och polisanmälde Mayas ägare.

Marie-Louise Törnblad på tillståndssektionen beslutar att Maya ska omhändertas. (För övrigt samma person som tillsammans med Emma Hansson konstruerade en anmälan på min hund för att ge en förevändning till att bryta sig in i mitt hus med poliser i mars samma år.) I beslutet hänvisar polisen till att länsveterinären sagt att ärendet är ett specialfall eftersom Maya är så aggressiv och att hon därför måste avlivas. Länsveterinären förnekade sedan detta.

Ett stort antal av polisens kollegor kom oanmält och hämtade Maya och även valparna utan något giltigt beslut.

– Jag blev chockad eftersom poliserna bara stövlade in utan att ringa först.  Det var nio poliser som stod posterade både i lägenheten och i trappuppgången, säger Danijela Mudri.

De beslutade att Maya skulle avlivas. I 12 dagar satt hon kedjad i bur utan att rastas med svåra smärtor på polisens uppstallningsplats (Hjortshög troligen, som drevs av fd poliser och som gjorde superklipp på varje omhändertagen hund eller katt).

Mayas matte ringer polisens tillståndsenhet som är den som drivit ärendet och fattat besluten. Hon säger att ”vi kommer att avliva henne (Maya) direkt och det spelar ingen roll om du överklagar. Du har inte med saken att göra”.

I polisens ömma vård gick Maya ner över 7 kg eller en fjärdedel av sin vikt, tappade päls och blev i ett bedrövligt skick.  På djursjukhuset upplevs Maya som trevlig och förvaltningsrätten upphävde senare polisens beslut. Maya fick komma hem men är nu rädd för män.

Tillsynslag hundar

Det är svårt för en djurägare att få rätt. Och ett avlivningsbeslut verkställs ofta innan det är rättsligt prövat. En undersökning som Sydsvenskan gjorde 2011 visade att förvaltningsrätten sällan tar upp överklaganden av tillsynslagen. För hundägarna är det därmed svårt att få ett avlivningsbeslut upphävt. Polisens beslut gäller omedelbart och kan verkställas innan det vunnit laga kraft. Förvaltningsrätten tog endast upp 8 av 62 fall till överklagande. Ett av dessa gällde avlivning, de andra gällde munkorgs- och koppeltvång. Inga överklaganden togs upp till prövning i Kammarrätten.

Observera att den här artikeln inte försvarar farliga hundar utan rättssäkerheten för djurägare.

I fallet med Maya bröt polisen och uppstallningsföretaget mot djurskyddslagen på många punkter. Men när polisen gör det spelar det ingen roll eller…?

Emmas beställda anmälan

11 Jan

Törnblads anmälanPublicerat onsdag 09 mars 2011 12:11. Uppdaterat den 11 januari 2014.

Ansvarig för djurärenden vid skånepolisen, Marie-Louise Törnblad, skickar sent på eftermiddagen tisdagen den 1 mars ett mail till Emma Hansson där en icke namngiven person påstås ha gjort uttalanden om min hund. Den 2 mars begär Emma polishandräckning till den 3 mars pga att det inkommit ”klagomål av allvarlig karaktär”. Klagomålen är alltså Emmas riggade anmälan och en halvårsgammal okynnesanmälan! Emma har tydligen bråttom nu för hon stavar fel på klagomål. Poliser vill hon ha redan nästa dag och får det också med känt resultat..

HandräckningJag tar lätt reda på namn och telefon till den påstådda anmälaren. Han heter Jörgen Gillberg och jag ringer upp honom. Gillberg är delgivningsman på fritiden och kom alltså till mig på lördagen den 26 februari med en dom från förvaltningsrätten, en dom där jag för övrigt vunnit över länsstyrelsen.

Det (o)lustiga är att denne Gillberg inte arbetar i Mellanskåne utan har sitt distrikt i södra och östra delarna. Han skickas alltså till mig med ett brev till ett annat distrikt enkom för att rapportera något om mina djur som sedan hans chef Marie-Louise Törnblad kan anmäla till Emma Hansson. Det här behöver Emma för sitt planerade ”akuta” tillslag hos mig.

Vid en kontroll senare med polisen finns dessutom inget delgivningsuppdrag hos mig registrerat:

Från: Torben Pedersen <torben.pedersen@polisen.se>
Datum: 21 mars 2011 15:28

”Mitt namn är Torben Pedersen och jag är gruppchef för polismyndighetens delgivningsverksamhet i Skåne.

Jag har via vår registrator fått ditt mail med begäran om kopior på handlingar i samband med en handräckning då det i texten omnämns att det rör sig om en delgivning. Jag har kontrollerat i vårt diarium och det finns inte något delgivningsuppdrag rörande Astrid         i Hörby.”

När jag ringer blir Gillberg blir märkbart besvärad och ber att få ringa upp när han pratat med ”Ninna” (Marie-Louise Törnblad). Det gör han också efter några minuter. Törnblad har då troligen sagt till honom att det inte var något fel på mina djur. Sen säger han att han aldrig yttrat det som står i mailet till Emma. Det är en ”missuppfattning” och han ber så mycket om ursäkt.

Här är samtalet ordagrant  i utskrift:

A: Hej, det är Astrid . Minns du att du var här med ett brev till mig för drygt en vecka sedan en lördag.

J: Då var jag ledig ja

A: Ja precis, det kommer du ihåg. Du var här med ett brev förra lördan.

J: Javisst

A: Jag vill bara fråga dig: Hade du något besvär med en hund som var utanför?

J: Om jag hade besvär med en hund?

A: Ja..

J: Hon var sjuk.

A: Jag undrar bara om hon gjorde någonting speciellt.

J: Om hon gjorde något speciellt? Hon låg och skakade. Det var det jag undrade över.

A: Du sa ingenting till mig.

J: Jag sa nånting till dig? Jag frågade om hon skulle ligga ute.

A: Hunden?

J: Ja

A: Nej vi pratade väl inte om..

…svårt att höra…

J: Du sa att hon nyss kommit ut.

A: Nej vi pratade om att min brevlåda brukade bli saboterad. Sen skrev jag på och sen gick du.

J: Jo jag frågade åsså om hunden om den nyss kommit ut, den låg och skakade.

A: Det låg ingen hund och skakade , hon brukar skälla på folk.

J: Hon reagerade inte när jag kom. Det var det jag …(svårt att höra)

A: Hon skällde det var därför jag gick ut.

J: Hon skällde inte.

J: Vad gäller saken.

A: Jag undrar bara om det hände någonting speciellt för jag känner inte igen det här.

J: Jag förstår ingenting egentligen.

A: Har du sagt åt någon annan att min hund låg och skakade eller någonting?

J: Jag har frågat den som har hand om djurskyddsärenden…. Jag har frågat vad som gäller i sådana fall.

A: Så alla hundägare som du träffar ute på delgivningar anmäler du för Törnblad då?

J: Nej jag anmäler inte hundar som ligger och skakar men jag frågade henne om det gällde något speciellt då.

A: Vad var det för syfte med det här då?

J: Jag bara frågade henne om det var något speciellt om man tyckte en hund låg och skakade och den inte såg frisk ut jag fråga vad som gäller det var det enda jag frågade henne.

A: Har du möjlighet att åka förbi så kan vi titta på min hund tillsammans?

J: Vad sa du?

A: Har du möjlighet att åka förbi så kan vi titta på min hund tillsammans?

J: Jag har inte möjlighet till det. Jag har bara frågat henne vad som gäller. ..(Svårt att höra)

A: Du tyckte hon såg misskött ut eller nånting då?

J: Hon såg sjuk ut.

A: Såg hon sjuk ut?

J: Om det var hon eller han vet jag inte. Eftersom inte hunden reagerade. Vad som gäller i ett sånt fall.

A: Var var hunden någonstans?

J: Den låg utanför dörren och skakade när jag kom fram.

A: Jaha

J: Jag frågade om den precis kommit ut och du sa ja.

A: Nej

J: Jo och sen berättade du om brevlådan.

A: Nej. Hon är ute hela dagarna.

J: Det är möjligt jag bara frågade vad som gällde. Jag vet inte mer.

J: Prata med henne vad hon har sagt till dig, jag vet inte vad hon har sagt.

A: Vad är syftet med att säga en sån sak?

J: Syftet är att jag undrar vad som gäller om man tyckte hunden for illa. Det är det som är frågan.

A: Så du tyckte att hon for illa?

J: Jag frågade vad som gäller och ja det tyckte jag i så fall.

A: Då tycker jag att du ska komma förbi här så ska vi titta på hunden tillsammans.

J: Det kan vi göra men jag kör inte till Hörby varje dag. Eller hur? Jag har hela Österlen och Trelleborg som jag kör på.

A: Jaha.

J: Jag ska prata med Ninna vad hon har sagt till dig så får jag återkomma?

A: Jag har ett papper framför mig här. Vad du påstås ha sagt.

J: Jaha

A: Det måste du känna till om du har sagt någonting. Du har uttalat dig om åldern på min hund.

J: Jag har inte sagt nånting om åldern på hunden.

A: Det står så här.

J: Det har jag inte sagt. Jag ska prata med Ninna så får jag återkomma till dig.

A: Vem ska du prata med?

J: Ninna. Alltså Törnblad.

A: Jaha.

J: Jag ska ringa

A: Okey

J: Hej

Jörgen ringer tillbaka några minuter senare.

(Svårt att höra)

J: Det är ju så att om dom får in en anmälan så måste de göra nånting sen. Jag tyckte hunden verkade.. alltså…

A: Det står ju här att den har svårt …

J: Det har ju inte jag sett.

A: Det står ju här att den har svårt att röra sig. Det är ju svårt att se om den ligger.

J: Det har absolut inte jag sagt.

A: Det står att den är gammal och har svårt att röra sig så står det. Alltså har du bedömt henne som gammal och hon har gått omkring och hon har haft svårt att röra sig.

J: Det har jag absolut inte sagt

A: Det är därför jag …

J: Jag sa att den låg utanför dörren och skakade och reagerade inte när jag kom det är det jag sagt. Det var det jag tyckte var konstigt att hon inte reagerade när jag knackade på dörren.

A: Det kan faktiskt vara så att hon låg därute och sov och kände sig litet trängd. Hon är litet rädd för män.

J: Det är möjligt att jag missuppfattat allting. Då ber jag om ursäkt ifall jag (svårt att höra)

A: Ja väldigt mycket olägenhet.

J: Jag ber om ursäkt för det… (svårt att höra)

A: Jag är ju faktiskt en talbar människa så vi hade ju kunnat titta på hunden tillsammans.

J: Jo det är möjligt att vi skulle ha tittat mer.

A: Om du nu hade synpunkter.

J: Just det. Men jag ber så mycket om ursäkt. Jag hoppas du godtar den ursäkten.

A: Jag accepterar din ursäkt.  (svårt att höra) Det har fått konsekvenser för mig. Nästa gång ska du kanske kommunicera med litet grann med den personen… Om du ser någonting är det väldigt bra att prata med den personen innan man drar igång en väldigt stor operation.

J: Okey. Jag ber så mycket om ursäkt.

A: Okey…(… svårt att höra) …ta hand om det här.

J: Tack så mycket.

A: Tack ska du ha själv.

J: Hej

A: Hej

trixie på verandan

Svårt att röra sig? Exakt så här satt min hund och Gillberg stod exakt där fotografen står. Jag öppnade dörren inifrån så hunden blev alltså instängd.

Emma har uppenbarligen fått smak för dyra djur, hästar och rashundar och stora beslag. En gissning från min sida: När tjänstemän går över gränsen på ett så uppenbart sätt som Emma gjort nu, så brukar det oftast vara pengar inblandade. Några dagar före Emmas polisrazzia hos mig så hade jag publicerat siffror på vad hennes tillslag hos Samantha Asp i Skurup genererat. Enligt en initierad person är det ”många som är med och delar kakan”.

Jag är tydligen inne på minerat område…

Kritiken mot länsstyrelsens handläggning av djurskyddsinspektioner fortsätter med oförminskad styrka.

I internrevisionen av veterinär- och djurskyddsenheten framkom krav på att enheten måste komma igång med ordinarie kontroller, inte bara ägna sig åt akuta anmälningar. Göran Tunhammar har nu begärt en ny revision.

malmers rapport

Ur Malmers första rapport 24/5 2010 sid 6. Tänk om beställaren också hade läst den!

Christina Håhus vill inte svara på reporterns frågor om arbetsmiljöverkets kritik. Länsstyrelsen har nyligen kommit med ett svar som finns på deras hemsida.

”Mår man bra, så jobbar man bra,” säger Håhus. Jag skall gärna berätta exakt för henne hur man mår efter att hennes inspektörer med ett koppel poliser brutit sig in i ens hem och hur bra man sen jobbar.

Har enhetens inspektörer varit för nitiska?, frågar Kristanstadblades reporter.

– Det får man i så fall gå in i enskilda ärenden och titta på. Uppgifterna måste utföras med profession och integritet, säger Håhus.

Tror jag det!

Förre miljöchefen i Båstad har tillsammans med en före detta miljönämndsordförande anmält djurskyddet i Skåne och Halland till Riksrevisionen. De menar att djurskyddstillsynen har försämrats katastrofalt sedan länsstyrelserna tog över. De tror att resurserna är för små, vilket den som läser min blogg tydligt kan se att så inte är fallet. De tycker också att länsstyrelserna jobbar ineffektivt, vilket torde ligga närmare sanningen.

Närmast sanningen ligger dock olämpliga, okunniga och fullständigt maktberusade djurskyddsinspektörer som inte ens kan stava till social kompetens och som är mer intresserade av att knäcka djurägare än av djurskydd.

JO har slutat ta upp klagomål på djurskyddsinspektörerna i Skåne. Gissa varför! Klagomålen skall lämnas direkt till internrevisor Håkan Malmer.

Uppdatering 11 januari 2014: Håkan Malmer har gått i pension. I övrigt har inget förändrats. Nye internrevisorn Staffan Ivarsson har också i uppdrag att granska djurskyddet.

Emma Hansson visar sin makt

9 Jan

emma hansson

Emma Hansson

peter

Peter Stenberg

Publicerat torsdag 03 mars 2011 22:00

I eftermiddags bröt sig Emma Hansson och Peter Stenberg in i mitt hus med hjälp av tre poliser och låssmed. Hon hade med sig en anmälan från september 2010 och påstod att det var akut.

En för mig obekant kvinna svarade i september 201o på en annons jag hade på en valp på Blocket. Det visade sig att både namn och telefonnummer var falska. Hon dök dock upp med en väninna, båda i 55-60 åsråldern. De låtsades vara intresserade av valpen, kelade med den i över en timme och jag visade pappan samt en annan hanne. Sen åkte de hem och anmälde mig för kennelklubben och länsstyrelsen. Enda syftet med besöket var alltså att anmäla mig. Kanske trodde de att valpen skulle bli omhändertagen så de skulle få den gratis.

Det står bl. a.: ”… två vuxna hannar fanns i ett fallfärdigt hönshus, en svart färgad med hälta på framben, en gråspräcklig med ryggproblem, båda hundarna var rädda och magra, … okänt antal hästar och höns finns också hos djurhållaren enligt anmälaren.”

Jag fick besök av trevliga kennelkonsulenter från SKK efter ett par dagar.

Jag har ingen stallbyggnad, inte heller något fallfärdigt hönshus. Inte heller någon hund med hälta, ryggproblem etc. Samtliga djur, inklusive hönsen, är oerhört sociala. T. o. m. Emma Hansson säger alltid att min hundar är ovanligt trevliga, men det skriver hon förstås inte. I september 2010 hade jag exakt två hästar hemma, men man kan ju inte skriva två, ”okänt antal” låter ju mera.

T. o. m. Emma Hansson insåg väl att sex månader var litet väl lång tid för att kallas akut. För säkerhets skull hade hon därför tillsammans med djuransvarig på skånepolisen Marie-Louise Törnblad riggat en anmälan på min hund som satt utanför. Enligt anmälan skulle hon ”ha svårt att röra sig”.  På en direkt fråga om hon hittat någon hund som hade svårt att röra sig sa hon nej.

Poliserna hotade mig med våld om jag inte släppte in inspektörerna i min bostad. Jag blev tvungen att ringa till min dotter i skolan och säga att hon inte kunde komma hem för hennes rum var fullt av poliser.

För första gången har jag haft ”äran” att träffa Peter Stenberg. Han gillade mina kanariefåglar. När jag påpekade att det faktiskt var undulater undrade han vad skillnaden var.

Emma Hansson har redan gjort sig beryktad i Skåne så för henne behövs ingen närmare presentation. Hon ville absolut inspektera om min dotters två gerbiler hade burberikning.

Uppdatering: Det visade sig senare att en av de tre poliserna inte var en äkta polis utan chefen på avdelningen Ola Svensson utklädd till polis. Det erkände han själv för mig några veckor senare! Återkommer med detta!

olaOla Svensson

tredje polisen

%d bloggare gillar detta: