Så här beter man sig inte

Det blir allt mer påtagligt att kunskap om djur minskar hos allmänheten i en rasande takt. Okritiska tittare serveras nu ännu en säsong av Djurskyddarna på TV4. Här är det en usel hundvakt som skänker bort sin väns hundar.

Mikael Gustavsson vill rädda alla pengar. Och vad är då bättre än att få varorna gratis?

Sebbe får en adrenalinkick av att rycka ut. Varför man rycker ut på natten kan ingen förklara. Blir det mer spännande på TV eller ska inte grannarna se?

Eftersom vi inte får veta vilket datum det är måste tittarna få veta att det är ”kallt”.

Det var en ovanligt varm sommar och höst. Gräs och örter är gröna.

Sebbe tror att tiken vill flytta frivilligt till Örkelljunga. Hon förstår inte att nu skall hon räddas.

Tiken behöver lugn och ro så därför stressar man upp henne genom att komma en hel hög främmande människor på natten med TV-team och ficklampor i ögonen och dra ut henne från valparna.

Det blir mycket pengar med gratis arbetskraft och skänkt foder.

Tik och valpar skiljs åt. Så gör man inte! Tur att de inte var nyfödda som de påstår!

Valparna behöver sin mammas mjölk och värme. Sebbe som har §16-tillstånd för 50 hundar (men överskrider det antalet regelbundet) förstår inte det utan sätter dem i separata burar.

Som om det inte var illa nog så skall husveterinären på de stackars valparna också. Inte besiktigar man några dagar gamla valpar och håller dem skilda från mamman!

Men de får vänta. Här skall göras TV-program och då får valparna vara hungriga och kalla och tiken får vara orolig. Veterinären skall undersöka henne också! Det här är så långt ifrån lugn och ro man kan komma!

Så kan Sebbe lägga in litet reklam för varorna.

Beteendet ovan fick en djurägare djurförbud för. Djurskyddsinspektörer och Djurambulans behöver inga särskilda djurkunskaper. Djurägares kunskaper duger däremot aldrig. Djurägaren nedan fick även kritik för att ha tre kullar och att en tik inte ville vara hela tiden med sina flera veckor gamla valpar. Djurambulansen får däremot ha hur många kullar som helst.

I Skåne tog länsstyrelsen dessa hundar och satte djurförbud på ägaren. Malin Larsson skrev rapporten angående ett hos hunddjur högst naturligt beteende:

”I rapporten står det att det saknades rena liggplatser. Det var så påtagligt att tikarna fick stå upp och ge valparna di på grund av den kraftiga nedsmutsningen på golvet.”

Vem är djurplågare?

I januari 2014 flöt det i land ett 10-tal kvigor efter de skånska och danska kusterna. De hade uppenbarligen dumpats från ett fartyg.

Det väckte ingen större debatt, varken hos myndigheter eller på sociala medier trots att det kunde konstaterats att djuren utsatts för ett stort lidande. Ingen kände något ansvar.

”En av dem hade skador på bröstkorgen som tyder på att hon blivit klämd till döds under transporten. Samma kviga hade så lite maginnehåll att hon sannolikt fått väldigt lite mat sin sista tid i livet. De andra två kvigorna avlivades med bultpistol. Den ena av dem hade stressrelaterade skador i hjärtmuskeln. Den andra hade blodig tarmkatarr, står det i obduktionsrapporten.”

Mig veterligt bildades inga upprörda grupper till kornas försvar. Ändå var det här stort. Det handlade om 2000 kvigor på ett sydamerikanskt fartyg som skulle till Ryssland. En av många transporter av livdjur tvärs över Atlanten. Där kan man tala om långa transporter!

I januari 2014 sändes också en dokusåpaserie kallad Djurinspektörerna på TV4. Det var några djurskyddshandläggare på länsstyrelsen i Skåne som ville bli stjärnor.

”Detta är en fantastisk chans att få visa upp det viktiga arbete vi gör”, säger Malin Wildt-Persson, landsbygdsdirektör på Länsstyrelsen Skåne. Står det på hemsidan.

De medverkande hade också gett sitt samtycke, skrev länsstyrelsen på hemsidan. Vilket inte var sant. Och det blev ingen ”fantastisk chans” för de djurägare som ofrivilligt medverkade.

I första programmet visades bilder på stora båtar medan speakern talade om olaglig införsel av valpar. Att det var en helt laglig och godkänd verksamhet framgick inte.

Nu gällde det att skapa bra TV och Mattias Gårdlund spelade ut för fullt.

Uppenbarligen handlade det om pengar och avundsjuka också.

Djurskyddshandläggarna har ett universalmedel som hjälper mot allt. Här Malin Larsson som helt nybakad handläggare upplärd av Gårdlund.

Han beskriver sig själv.

Efter programmet gick drevet av djurvänner igång. Vad är kor som transporteras tusentals mil under veckor på en båt mot små söta valpar som körts sovandes på natten på mjuka fällar? Vem bryr sig om 1000-tals kvigor som svälts och plågas jämfört med att några valpar fick komma ut två timmar senare än vanligt?

Detta är vad som egentligen hände, men som tittarna lämnades ovetande om. Resultatet blev att ännu ett företag krossades på den skånska landsbygden.

”Vi har avlivat din häst” eller ”vi är bäst”

Nu finns boken, med tillstånd från författarna, att ladda ner i pdf-format från Hästmannens sida! Boken har länge varit svår att få tag på eftersom den sålt slut. Detta är en bok som alla som på något sätt sysslar med djur bör läsa och dessutom alla andra som tror att ”världens bästa djurskyddslag” verkligen skyddar djur.

Detta är inspektörerna förstås väl medvetna om och utnyttjar det hänsynslöst för att skaffa sig makt över en djurägare. Extra brutal är man mot äldre som man inte förväntar sig har vare sig socialt nätverk eller tekniska möjligheter som dator etc. och därmed har mindre möjligheter att försvara sig.

Skånes länsstyrelse har dokumenterat tillvägagångssättet i TV-såpan Djurskyddsinspektörerna. Där ger  man sig med fördel på gamla och handikappade och lämnar dem förödmjukade i tårar.

Mattias Gårdlund, som inte belastas av ett uns självkritik,  sammanfattar deras inställning. Syftet är att få statistik och visa att det har gjorts så många åtgärder som möjligt för att de skall framstå som effektiva.

Avdelningens nuvarande chef Marcus Björklund som lät sig intervjuas i radio Kristianstad (ca 37 min in i programmet) kan inte heller beskyllas för att vara självkritisk. Där säger han att de enligt lagen ska omhänderta djur:

-Det är inte så mycket att välja på utan det är bara att verkställa det lagen säger.

Nå, lagen säger väl inte att de ska sluta tänka?

Enligt länsstyrelsen i Skånes Facebook så har man varit på ”Brainstorming”. Man kan tycka att den här avdelningen har haft mer av ”storm” än ”brain” ända sedan övertagandet från kommunerna 2009. Det går alltså inte att skylla på inkörningsproblem längre.

Förre landshövding Göran Thunhammar ansåg då att problemen måste rättas till snabbt, kanske på någon vecka. Hej vad han bedrog sig!

Två år senare var det fortfarande problem. Förre chefen Ola Svensson brainstormade rejält och uppträde som polis hos djurägare och deltog på inspektioner som inkluderade inbrott.

Nu har det gått snart 6 år och avdelningen har släpat hela myndighetens varumärke ”i smutsen”.

Marcus Björklund säger sig ha all makt. Med makt följer ansvar.

Cheferna har  kommit och gått och bara blivit kvar någon längre stund om de accepterat rollen som lekledare. Nuvarande chef ordnade så tongivande delar av personalen blev såpaskådisar på TV!

Ja, man får ju hitta på intellektuella sysselsättningar på kontoret mellan omhändertagandena!

Undra på att det inte finns utrymme till att göra konsekvensbeskrivningar och utvärderingar. Varken tids- eller kompetensmässigt.

Att komma bakfull till jobbet bidrar säkert inte till bättre beslut.

Bevare oss för vad den senaste hjärnstormen kommer att föra med sig för redan hårt prövade skånska djurägare!

Myten om det goda omhändertagandet

Intentionen från lagstiftaren var knappast att §§31 och 32 i djurskyddslagen skulle användas på det sätt som nu mer eller mindre blivit praxis. Ordet ”omhändertagande” har en positiv klang och för tankarna till att något ”tas omhand”. Före vanvårdsutredningen var den politiskt rätta åsikten att också barn i samhällets vård fick det bättre. Att många barn kom ur askan i elden tog det en generation och en grävande journalists filmer att avslöja. Folk i gemen, utan insyn, tror fortfarande att djur som omhändertas får ett bättre liv. Varför skulle de det? Det får de sällan om de ens överlever. Vackra islandsstoet Lipurta den 26 oktober 2011 och veterinär Mats Scharin. Hennes lilla föl har just lastats i släpet. Minuterna senare skjuter han stoet framför ägarens ögon och skär halsen av henne. Omhändertagandeskäl: Långa hovar. Kunde ha åtgärdas med verkning enligt tre oberoende hovslagare. Och ingen bryr sig. Allra minst lagstiftarna. Djur som får det sämre kan inte ens berätta. Ingen vill veta att ”världens bästa djurskyddslag” i praktik och tillämpning blev en katastrof för djuren. Det är mer rättvisande mot djuren att kalla det ”omflyttningar” för det beskriver bättre vad det handlar om. Omflyttningar, och det känner alla djurägare till, innebär i sig en stor risk och lidande för djuren. Hundar som aldrig gått i koppel eller lämnat gården släpas fram, fångas med strypsnaror, transporteras bundna i hästtransporter mm. Ett populärt skäl till att omhänderta djur är hänvisning till framtida, fiktiva risker baserat på handläggarens personliga tyckande. Inte objektiva, statistiska risker framräknade av djursjukhus och försäkringsbolag, som vore det rimliga. Ta en hel kull söta valpar genom att klättra över ett stängsel är inget problem. Sebastian Borg (som saknar kompetensbevis) och kör för Djurambulansen i Skåne AB (som saknar yrkestrafiktillstånd)  hämtar en kull valpar i Malmö utan ägarens vetskap för att Henriette Bonde tycker att det finns skaderisker i miljön.  Inte vanvårdade eller sjuka men ”guuud va sööta”! Malin Larsson beskriver valparnas status.       Första tjing på djuren har transportföretaget. Tar polisen i övrigt ansvar för att de söta valparna hamnar hos rätt personer och inte vållar skada som fullvuxna 60-kilos bjässar med utpräglad vaktinstinkt? Lustigt nog upphör allt risktänkande i och med att man klottrat ner ett ”beslut om omhändertagande”. I Skåne finns en färdig blankett där man bekvämt förtryckt djurskyddslagens tre punkter enligt vilka djur ska omhändertas. Handläggaren behöver alltså inte ens kunna stava till så svåra ord som ”oundgängligen nödvändigt” utan behöver bara sätta ett kryss i en ruta. Det klarar t o m en handläggare med dyslexi. Ännu mindre göra någon utredning. En omärkt kalv bland maskiner är helt OK hos Djurambulansen i Skåne AB. En bonde hade det renderat ett föreläggande för skaderisker. Rosita Hagström som är rädd för hästar och Peter Stenberg tar gärna risker med andras djur. I finska djurskyddslagen finns inskrivet att inspektörerna, som är veterinärer, skall ha en ansvarsförsäkring. Djur skadas, ibland till döds, stressas vid infångningar, lastningar, transporter och förvaring. De rymmer, tappas, tjuvparas eller dödas för att omhändertagaren inte klarar av att hantera djuret. De transporteras omärkta, sederade, skadade, högdräktiga, nyförlösta, packas för trångt, blir ihjältrampade, svälts, får ohyra, slåss och även nyfödda friska kalvar eldas upp i värmeverk eller skräms till skogs.

 Goldentik som omhändertogs 2011 för ägaren blev sjuk. Länsstyrelsen ville inte lämna tillbaka henne men ägaren vann i förvaltningsrätten. Hon lider av epilepsi och skulle inte paras. Hon tjuvparades, avsiktligt eller oavsiktligt, på Djurambulansen i Skåne AB. När hon skulle kastreras hade hon 8 foster i magen. Djur som flyttas är sällan utsatta för ett akut lidande på den plats de befinner sig utan hamnar i ett lidande som länsstyrelserna helt bortser ifrån därför att man när beslutet är fattat  skyller det på polisens ansvar. Polisen i sin tur överlåter djuren på privata, vinstdrivande företag och vill inte heller ta ansvaret för djurens vidare öden. Kvigorna på bilden omhändertogs några timmar senare. Det ansågs ”oundgängligen nödvändigt ur djurskyddssynpunkt” på en gård i Simrishamn 14 maj 2009. För att bli av med ”problemet” överlåts djuren på privata entreprenörer för ingen eller symbolisk betalning och därmed är länsstyrelsens beslut enligt §34 uppfyllt och polisens ansvar för djuren är slut. Företaget kan sedan förfoga fritt över djuren och själv tillgodogöra sig mellanskillnaden när de säljer djuren vidare. Anmälarens bild på några av de 85 friska, pigga getter som omhändertogs i förebyggande syfte den 19 november 2013. Ett 10-tal skadades/omkom under infångning och en helt igenom olaglig transport. Djurambulansens personal med hjälp av två poliser och djurskyddsinspektörerna Peter Stenberg och Alexandra Boijsen släpade getterna i hornen. En get skadades allvarligt men lastades ändå bland de första. Hon fick plågas på flaket först i tre timmar medan de övriga lastades efter och över henne plus ytterligare de två timmar som körningen tog. Minst en av de högdräktiga getterna killade under transporten. Hur många killingkadaver som låg på Djurambulansens lastbilsflak vet vi inte. Getterna  ”överläts” till Djurambulansen i Skåne AB, Mikael Gustavsson, den 21 december för det facila priset av 20:- (!) st. Bara han vet vad de såldes vidare för och till vem. Det enda som finns är Mikael Gustavssons eget klotter på ett skrivark. Sista spåret på papperet finns på en produktionsplats i Spannarp. Ägaren av den har varken rapporterat in eller ut djuren. Getterna är försvunna. Det är länsstyrelsen som skall värdera djuren till marknadsvärdet. Vilket det nu än är så lär det i alla fall inte vara 20:–. Fakturor och kvitton saknas. Den geten som fick nacken sönderdragen brändes upp. Tidsmässigt sammanföll detta med att en mängd getkött dök upp på restauranger i Malmö. Slump eller? Nu vill inte polisen ha ansvar för djuren och en utredning skall vara klar i januari 2015 om att hanteringen av omhändertagna djur skall bort från polisens bord. För kostsamt och tidskrävande tycker polisen som inte heller anser sig ha kompetensen. ”Uppdraget ska, i den del som avser polisens uppgifter på djurområdet, redovisas i ett delbetänkande senast den 31 januari 2015. ” Kanske är det därför som allt fler djur tas ”om hand” på allt vagare grunder. Trissar man upp kostnaden kan länsstyrelsen äska mer pengar ifall de blir ålagda att betala för sina egna beslut när djurhanteringen flyttas från polisen. I Skåne åker bl a Sverker Olsson omkring och tar djur på egna ”diagnoser”. För några dagar sedan tog han några katter. Eftersom Sverker är rädd för katter, det har han personligen berättat för mig, ställer han gärna ”diagnos” på bild. Sverker visar en bild på en katt i mobilen och säger: ”Den är döv, ja den är döv, reagerar inte när man… I stort sett döv.” Allt medan han febrilt tuggar tuggummi. Sverker Olsson anställdes i Hörby kommun i december 2002 utan några som helst meriter. Meriter behövdes inte heller vid ”arbetsövergången” till länsstyrelsen 2009. I en handvändning kan han och andra handläggare ruinera en privatperson utan rättslig prövning. Varje hund och katt inbringar 200 + moms/dygn till Djurambulansen och polisen betalar. Än så länge. Fakturorna är saltade och belöper sig ofta på flera hundra tusen även för sällskapsdjur. Djur kan ”överlåtas” och sen säljas vidare eller slaktas. Omärkt kalv som uppenbarligen skall bli kalvfilé i egna och vänners frysboxar. Tidigare var det ytterst ovanligt att kommunerna deporterade hela djurbesättningar. Om en kreatursbesättning skulle avyttras gjordes det på plats. Nu skickas den ena besättningen efter den andra till privata företag. Två kreatursbesättningar hämtades i Halland i januari i år av Djurambulansen i Skåne AB. Den ena var mjölkkor. Personer med insyn i företagets djurhållning beskrev det som att korna fick det betydligt sämre och möjlighet/kunskap att mjölka fanns inte. Hundar och katter tas oftast av den anledningen av att de anses vara för många. Dvs man använder §16 som ett sätt att omhänderta djur, vilket saknar stöd i lagen. Missbruk av §16 (en teknisk föreskrift som infogats i den svenska djurskyddslagen och innebär att en person måste anses ”lämplig” för att få ha fler än 9 hästar, hundar eller katter) har uppmärksammas i direktiven som Eva Eriksson fick för översyn av djurskyddslagen med förslag att helt ta bort denna paragraf. En hundägare blev fråntagen sina hundar och hängdes ut i media där hundarna beskrevs som vanvårdade. ”I rapporten står det att det saknades rena liggplatser. Det var så påtagligt att tikarna fick stå upp och ge valparna di på grund av den kraftiga nedsmutsningen på golvet.” Så står det i HD.  Vanligaste skälet att ta rashundar är skräpig miljö som hundarna påstås lida alldeles kopiöst av. Städning verkar inte vara något alternativ. Alla som någon gång fött upp en kull valpar vet att alla tikar står upp och ger di när valparna blivit litet större. Normalt beteende kallas det. Det är bekvämare för tiken och valparna får bättre plats. Ansvariga för omhändertagandet Malin Larsson och Henriette Bonde (igen) vet tydligen inte ens det.  Lägger tiken sig när hon hamnat i Djurambulansens alias SPCAs burar i Örkelljunga? Skulle inte tro det! För övrigt säger veterinärintygen att hundarna var fina. Om den digivande tiken sägs: Alla hundar anses välmående och fina. Största felet är att en del har tandsten. Intressantare är den sista kommentaren i veterinärintyget. En chihuahua har ett utstående öga. Jag betvivlar inte att hunden borde ha fått någon form av vård men här räcker ännu en aktör upp handen och vill vara med på penningregnet. Jennyhills klinik erbjuder Djurambulansen/SPCA rabatt och operation föreslås bli inbokad följande vecka. Gissa vem som får betala och borde haft ett val att ta bort hunden eller välja en annan veterinär? Med stigande priser på djursjukvård och försäkringar får djurägare allt svårare att söka vård till sina djur. Då gäller det att rekrytera patienterna på annat sätt. Katter kan sällan omplaceras helt enkelt av den anledningen att utbudet av katter är stort. I Skåne överlevde därför bara 10% av katterna ett omhändertagande 2011. Varje katt genererade 3-4.000:-  innan de avlivades. Henriette Bonde och Malin Larsson beslutar att fyra katter skall omhändertas vid ett ödehus. De hoppar över att polisen skall verkställa och ringer direkt till Micke Gustavsson som kommer och sätter ut fällor. Någon riktig kläm på vilka individer som skall omhändertas verkar ingen ha. Om grannarnas katter (som säkert gärna jagar i ödehuset) åker med av farten räknas säkert bara som bonus. Till sist kommer det som är allra intressantast: Djurambulansen alias SPCA tänker sig att köra över myndighetsbesluten om vad som skall ske med djuren. Om myndigheten fattar beslut om avlivning tänker Micke överta djuren, vilket han i praktiken redan gör, och sedan sälja dem vidare. Det betyder att de är i så gott skick att de skulle kunna säljas och troligen är de i så gott skick att de aldrig skulle ha omhändertagits från första början. Men enligt lagen skall djuren säljas till marknadspris och pengarna tillfalla den djurägare vars djur man tagit. Djur skall omsättas i flera led, därför att djur som stannar på en plats hos en ägare i ett helt liv genererar inte så mycket pengar. Därför måste djuren flyttas runt för att generera vinst och sysselsättning till så många som möjligt. Mikael Gustavsson och Petra Borg har fått §16-tillstånd till inte mindre än 300 hundar och 200 katter som skall skötas av ”volontärer”. Utbildad personal skulle äta upp vinsten.