Tag Archives: Linnea Stålhandske

Säg inte att ni inget visste!

15 Apr

Tänk att människor ska behöva dö av myndighetsutövning! I många år har vi försökt få politiker, allmänhet och tjänstemän att förstå att djurskyddsk0ntrollerna har urartat till ett skräckvälde där enskilda tjänstemän har bokstavligen makt över liv och död. Och det var inte de första självmorden och säkert inte det sista. För att inte nämna alla som gått en förtidig död tillmötes i stressrelaterade sjukdomar. Jag har skrivit om ondskan tidigare. Likt försäkringskassans tjänstemän anser länsstyrelserna att de bara fullgör ett politiskt uppdrag. Det tycks som om de menar att stryker både jordbruk, landsbygd och ett och annat liv med så har de ändå rätt. Djurrätt är inte detsamma som djurskydd som många tycks tro. Djurrättsrörelsen menar att det inte ska finnas några tamdjur alls. I veckan lyftes frågan om hot och våld mot djurhållande bönder, först av Aftonbladet och sedan av övrig riksmedia.Och se där! Det blev fart ända upp på  ministermivå. Det är ”helt oacceptabelt” sa Bucht! Undrar var jag hört det uttrycket förut? Bucht är naturligtvis mycket medveten om att bönder och andra djurhållare inte bara är rädda för djurrättsaktivister utan även för statens djurkontrollanter. De har all anledning att känna ännu större oro för de senare eftersom tjänstemännen med ett pennstreck kan radera ett helt liv, tvinga sig in i privata hem med poliser, ta hela besättningar för miljontals kronor, avliva djur och besluta om näringsförbud utan att djurhållaren fått chansen till en rättvis rättegång. Ingen vill ta i det eftersom djurägare i många år framställts som onda djurplågare i riksmedia , ivrigt påhejade av djurrättsrörelsen ända upp i riksdagen!

På initiativ av dåvarande internrevisor samlades vi på länsstyrelsen i Kristianstad 2015 för att framföra kritiken, men då liksom nu så avfärdades oron som obefogad.

”Nu, menade de klagande, finns djurägare som dukar under i mardrömsliknande processer och de hävdade att ”systemet långsamt kväver djurhållningen på landsbygden”.
Länsöverdirektör Carl Älfvåg på länsstyrelsen gör bedömningen att gruppen som klagat inte är representativ för de skånska djurägarna.
– Utifrån den mångfald av goda kontakter i ett otal ärenden som Länsstyrelsen har med djurhållare runtom i Skåne, och de enkätundersökningar som gjorts bland djurhållare som blivit kontrollerade så bedömer Länsstyrelsen av den uppfattning och de förslag som framförs av er saknar förankring hos majoriteten av de skånska djurhållarna, skriver Carl Älfvåg i sitt svar.” Älfvåg skrev för övrigt bara under det Marcus Björklund formulerat. Både internrevisorn Staffan Ivarsson och Carl Älfvåg slutade strax efter.

Istället gick inspektörerna ut i pressen och klagade hur hotade de var! Som genom ett trollslag blev alla djurägare farliga den 1 januari 2009. Det råkade sammanfalla med att djurkontrollerna flyttades från kommunerna till länsstyrelerna. På kommuntiden var det inga problem att åka en och en och utan poliser!Den 11 mars 2011 hölls ett stort möte i Hässleholm med länsstyrelsen och djurhållare. Även där framfördes samma synpunkter och redan då blev vi avfärdade! Ola Svensson, dåvarande avdelningschef, hade beordrats dit av landshövdingen. Det hela kokade ner till att inspektörerna skulle legitimera sig! Det ironiska var att Ola Svensson själv varit till mig utklädd till polis några dagar tidigare. Han visade minsann ingen leg! Ola Svensson smet snabbt iväg när själva mötet var slut för att undgå obehagliga frågor.

Jag har under många år på bloggen beskrivit hur djurägare hotats och misshandlats. Redan 2013 skrev jag om detta fall med ett gammalt par (det kan tilläggas att paret fortfarande får besök):

Inge Johansson i Åshammar berättar: ”Tisdagen den 8e oktober kom länsstyrelsens djurskydd som vanligt oanmält med djurskyddshandläggarna Anna Sääf och en ung kvinna till med två poliser i släptåg för att ”se om det var städat”. (Detta var tredje gången 2013. Gången innan i april bröt sig poliserna in genom källaren när vi låg sjuka.)

Det uppstod en irriterad diskussion då vi krävde legitimation. Djurskyddarna visade och den kvinnliga polisen men den manliga, Magnus Fallgren, vägrade och visade polisemblemet på jackan, det räckte om vi nu var ”läskunniga”. Laila sade att det inte var OK. Då jag krävde att få se husrannsakan brann det till och polismannen rusade upp på trappan och ställde sig c:a en dm från mitt ansikte och skrek att han hade rätt och jag fel och var helt virrig.

Sedan frågade han en av djurskyddarna om hon ville att han gick med in, hon svarade ja. De kom in i köket och Laila som stod i dörröppningen sa det är tur att jag städat. De två djurskyddshandläggarna, polismannen och jag var inne i köket.  Laila stod på tröskeln och den kvinnliga polisen var utanför. Då sa polisen Fallgren: ”Om det är städat nu hur skitigt har du det annars?” Laila sa: ”Vad säger du?” och gick emot honom. Då snodde han runt och tog Laila, bröt upp hennes högerarm på ryggen och slängde henne två meter ut och över trapplanet, in i räcket och ner på betonggolvet.

När jag såg hur illa det gick rusade jag ut på trappan fram till honom och lade min vänsterhand på hans högra axel och sa bestämt: ”släpp henne”. Då släppte han Laila och fick tag i mig och tryckte mig med våldsam kraft mot dörrposten samt pressade mitt huvud mot dörrkarmen med sin underarm mot min strupe. Mina glasögon for av ner i betonggolvet och repades. Vår son Joakim kom efter att ha jobbat natt på Psykakuten i Gävle, så han såg händelsen. Först då han kom springande och kommenderade ”släpp farsan” släppte polisen sitt grepp.

Vi har nu anmält polismannen Magnus Fallgren. Men den polis som tog emot vår anmälan ville endast göra det hela till tjänstefel, vilket vi inte accepterar. Vi anser det vara grov misshandel och grova kränkningar m.m.

Vi har tagit bilder av såväl Lailas skador som mina och har anmält det till vården.

Det är massor av blåmärken över armar och kropp på Laila och röda strimmor på min rygg efter dörrposten. Laila har mycket ont och också jag känner av brutaliteten.”

Vad som kan tilläggas är att båda makarna var 71 år och polismannen i 30-årsåldern.
2013 blev en annan bonde  72 år i Halland nedsliten från sin traktor av polisen, som medföljde länsstyrelsen, så våldsamt att armbågen bröts. Polisen anmälde bonden för våldsamt motstånd! ”Vid gripandet ska en polisman ha ryckt ut den äldre mannen ur traktorn så att han slog i bakhuvudet och skadade armbågen allvarligt. Sen blev han upptryckt mot polisbilen.”

Den 6 juli 2011 smygfilmade Emma Hansson två bröder i Skåne, båda i 70-årsåldern. De förnedras och till slut blir den ene misshandlad av polisen. Djurrättsrörelserna har många kopplingar till och inflytande över djurskyddslagstiftning och dess tillämpning. Veterinärer, politiker och handläggare är aktiva i olika föreningar som i sin tur är remissinstanser och samtalspartners till jordbruksverk och lagstiftare.Linnea Stålhandske var djurskyddsinspektör under många år i Skåne. Gunnela Ståhle har jobbat för LRF i 40 år. LRF talar alltså med kluven tunga. Länsveterinären i Kronoberg Björn Dahlén valdes till ordförande i Djurskyddet Kronoberg 2014.  Djurskyddsinspektörer och länsstyrelser har också starka kopplingar till föreningar som stallar in djur som omhändertas för stora pengar. Alexandra Boijsen, ytterligare en skånsk djurskyddsinspektör, fick jobb på Djurens vänners hundstall i Kyrkheddinge, en avknoppning till Hundstallet i Stockholm som nu skickar hundar till Skåne och tigger in många miljoner varje år. Det är tydligen ingen nackdel att man kan tjäna pengar på djuren som flyttas runt!

Självutnämnda experter

16 Dec

I somras kom ett upprop från veterinärer som kom att kallas ”trubbnosupproret”. Inget fel med avsikten att hundar skall kunna andas naturligt. Felet var att Skånes länsstyrelsen genast såg sig kallad att studera andningsläget hos Skånes trubbnosiga hundar. Genom att titta i SKKs uppfödarregister skakade man fram en handfull kennlar som besöktes.

Emma länsveterinärEmma Hansson, som är en vanlig handläggare med verksamhetsövergång,  ”uppgraderades” till länsveterinär.

SKK är naturligtvis medveten om olika rasers problem och arbetar aktivt med att förbättra dem tillsammans med intresserade och engagerade uppfödare. Organisationen är milt uttryckt inte så glad åt Skånes länsstyrelses aktioner mot enskilda uppfödare.

Linnéa, Emma och FeltonLinnéa Stålhandske, Leif Felton och Emma Hansson skall kolla trubbnosars andning hos en uppfödare.

”Svenska Kennelklubben, SKK, är sedan lång tid tillbaka väl medveten om LS Skånes arbetssätt att bedriva tillsynsverksamhet. SKK:s VD Ulf Uddman delar uppfödarnas upprördhet.

-Deras tillsynsverksamhet skiljer sig tyvärr drastiskt mot i princip alla andra länsstyrelsers arbetssätt. Vi har från högsta SKK-nivå försökt få till stånd en förändring i Skåne, men misslyckats. Detsamma gäller flera andra företrädare för andra djurslag, säger Ulf Uddman.” ( Hundsport 11/2015)

2011 började konflikterna mellan SKK och länsstyrelsen Skåne. Då gav sig Linnéa Stålhandske och sedan Emma Hansson på uppfödarna av Shar Pei. Linnéa Stålhandske bedömde att ingen av uppfödarna följde Jordbruksverkets föreskrifter SJVFS 2008:5 §24.

Paragrafen säger att djur som har funktionshinder som kan nedärvas inte får användas i avel. Ett år senare förbjöds samtliga uppfödare i Skåne avel på hundar med entropion (inåtvända ögonlock som kan vara upptill eller nertill på alla raser). Emma Hansson vittnade i tingsrätten mot en uppfödare.

SKK anser länsstyrelsens i Skåne har valt än väg som är både ”orimlig och kontraproduktiv” (Hundsport 10/2015). En av kritikerna är att länsstyrelsen bara kontrollerar kennlar anslutna till SKK, dvs de som redan kontrolleras.

-Samarbete torde således vara mer önskvärt än det som Länsstyrelsen i Skåne håller på med, menar SKK och föreslår att kontrollen borde överlåtas till organisationerna. Då skulle resurser frigöras till ”den tyngre verksamheten”.

DSC09129Fyra mopskennlar besöktes. På en fick tre hundar föreläggande om andningen och alla fick väl godkänt hos veterinär.

pojektrapportPå en kennel med engelsk bulldogg  erkände inspektörerna att de inte kände till rasen speciellt väl eller hade någon information om hur rasklubben arbetade med problem inom rasen. Tre bulldoggar fick föreläggande och alla ansågs kunna andas fritt. Två nioåringar som fått föreläggande ställdes ut tre veckor senare och blev BIR och BIM veteran i Dortmund. Omdömet blev ”Excellent health and condition”. Hälsoundersökningen kostade 1.900:- som hundägaren fick bekosta själv. ”Helt vanligt förfarande”, kommenterade enhetschefen Marcus Björklund. (Hundsport 12/2015)

fame factoryEmma (och även hennes mor och styvfar) är som bekant uppfödare av mexikansk nakenhund. I Blekinge (Marcus Björklund jobbar även där) ligger en anmälan  på henne eftersom denna hundras har en genetisk defekt ett sk semiletalanlag. Det betyder att hundar med enkelt anlag föds med defekter och foster med dubbla anlag helt enkelt blir så defekta att de inte är livsdugliga.

anmälan mesikansk nakenhundÄrendet är förstås sekretessbelagt. Utom vissa delar.

Björn Dahlén

En del är ett expertutlåtande som är begärt av länsveterinär Björn Dahlén.

scaw1

scaw2

scaw 3Jag kan tycka att någon som är länsveterinär borde ha elementära kunskaper i genetik. Men så är uppenbart inte fallet. Detta är en dominant mutation som alltså genast kommer till uttryck hos individen. 

scaw4Ja, det borde Dahlén känna till. Föräldrar som bär på ett anlag för det vidare till sin avkomma.

scaw5Eftersom anlaget är dominant kommer det förstås genast till uttryck! Kanske Dahlén skall gå en kurs i genetik?

scaw6Det är bara att titta på hunden! Är den hårlös ”naken” så har den anlaget. Är den normalpälsad så har den det inte.

scaw7Kan det uttryckas klarare? Om man har som yrke att jaga hunduppfödare för genetiska defekter borde man åtminstone känna till defekterna hos den hundras man själv föder upp. Eller?

scaw8Så är alltså Emma Hanssons avel på mexikansk nakenhund inte förenlig med ”gällande lagstiftning”.

scaw9Då blir väl nästa projekt kennlar med mexikansk nakenhund? Eller?

Varför djurägare inte vinner (2)

17 Nov

Så då kom då erkännandet att länsstyrelsens personal per automatik inte anser sig behöva ha bevis för sina påståenden. Samma bevis som de själva hävdar skall bedömas av domstol vid ett överklagande.

Beckman

Det här är alltså ”normalt”. I detta fall handlade det om en mätning av ammoniakhalt. Djurägaren fick inte se mätningen och det dokumenterades inte heller genom foto. När handläggaren skriver under kontrollrapporten upphöjs påståendet till sanning.

Hos mig har Linnéa Stålhandske hävdat att någon mätning inte behövs, trots att jag begärt det, då hon klagat på luftkvalitén. Antagligen för att det inte fanns något att mäta och att rätten inte kräver av dem att de skall verifiera sina påståenden.

När Emma Hansson och Peter Stenberg bröt sig in i mitt hem den 3 mars 2011, med chefen utklädd till polis, så tvingade hon mig att låsa upp ett utrangerat hund/katthus som inte användes. Så tuff kan Emma bara vara med beväpnade poliser bakom ryggen. Byggnaden skulle rivas och jag talade om att takpappen blåst bort.

När jag går igenom bilderna Emma eller Peter tagit ser jag att en skål hundmat satts in för att ge sken av att där vistades hundar. Den skålen hämtades från hundgården. Bilden lade hon in i kontrollrapporten. Där stod inte ett ord om att jag berättat att det inte användes utan skulle rivas. Hur skall rätten kunna se att luckorna var igensatta sedan länge och att eventuella hundar inte hade en chans att komma åt en matskål i ett utrymme låst med hänglås från utsidan?

PENTAX Digital CameraEtt exempel till från samma tillfälle:

Den här inväxta och nedsjunkna gamla hästräfsan ansåg Emma vara en ”skaderisk”. Litet konstigt är det eftersom den troligen stått där i minst 60 år. Mer bekymmersamt är dock att hon beskrev den som en harv, vilket är något helt annat.

Ännu en bild från samma tillfälle. Som bekant fryser vatten vid noll grader och därför går det inte att använda badkar och tunna slangar till att vattna hästar under vinterhalvåret. Det finns dock ingen lag som kräver att badkaren måste transporteras bort vintertid.

”Inget vatten” är en klassisk lögn i kontrollrapporter. Murbruksbaljorna där hästarna fick sitt vatten var däremot inte intressanta att fotografera.

Ovan är en bild som Emma tog av mitt akvarium för att påvisa ”smutsigt” vatten. På något sätt är bilden exponerad eller efterbehandlad så att det i det närmaste ser ut att vara svart olja i stället för vatten.

Samma akvarium där ljuset lyser genom vattnet.

Men om det nu är som Madeleine Beckman skriver så upphöjs omätta värden, obekräftade mätningar, ren okunnighet, fejkade bilder och undanhållen information, som genom ett trollslag medelst en underskrift, till sanningar som inte ifrågasätts av rätten. Med den inställningen är det omöjligt att ”vinna”.

Polisens djurhantering snart ett minne blott

6 Feb

fem miljoner

Polisen kommer snart att slippa hantera både djur och fakturorna som blir följden av hur länsstyrelserna numera tillämpar djurskyddslagen. Massor av arbetstid och pengar kommer att frigöras  för att som tänkt i stället användas för att lösa brott.

Från och med 2009 t.o.m juli 2014 har polisen i Skåne genomfört 926 handräckningar beträffande djur. De har fördelat sig på

2009: 141 st

2010: 184 st

2011: 151 st

2012: 184 st

2013: 157 st

2014: 109 st (t o m 2014-07-28)

Merparten av dessa har initierats av länsstyrelsen. Jag har granskat ca 14% av dessa handräckningar dvs 121 stycken.

Av dessa har Henriette Bonde begärt poliser i 26%, Emma Hansson i 22%, Alexandra Boijsen i 12% samt Linnéa Stålhandske, Elin Gullander samt Jenny Persson i 4% av fallen vardera. Varför vissa inspektörer tycks ha större problem än andra att bemöta djurägare vågar jag mig inte på att spekulera i.

Vanligaste angivna skälet att begära polishandräckning är att man vill ta sig in i en bostad, 44% av fallen. Därnäst anges en hotfull djurägare 21%. Djurägaren kan inte anträffas 12%, djurförbud är anledning i 11%, hotfull hund i 7%, tillträde till stall 4%, djurägaren inte behjälplig 3%. Övriga skäl som anges är djurägaren hotat med självmord, stoppa fordon och utföra kontroll, vardera någon %. Det här är alltså vad som angetts. Om det är med sanningen överensstämmande går inte att ta ställning till.

De som man måste ha polissällskap till är 60% män och 30% kvinnor.7% avser flera personer och djurägaren påstås vara okänd i 2% av fallen. Av 121 ärenden avses endast ett enda ett företag nämligen Ljunge Mink.

Av kvinnorna var 19% 30 år eller yngre, 43% var 31-50 år och 38% var 51 år eller äldre. Av männen var 8% 30 år eller yngre, 37% var 31-50 år och 55% var 51 år eller äldre.

Djurslag som skall kontrolleras anges inte alltid men avser i de allra flesta fallen hund och/eller katt. Det finns några få lantbrukare med kor. Vissa djurhållare får återkommande besök av poliser.

polisen inte medSedan har vi ju sett på TV-såpan Djurskyddarna att det är långt ifrån alltid man ens bryr sig om att begära handräckning, ens när det enligt lag är djur som skall omhändertas av polis. Det verkar vara delegerat till Djurambulansen i Skåne AB.

LinneaLinnéa Stålhandske kör med övertalningsvarianten. Överklagan är knappast meningsfull i det här fallet.

hota med polisFungerar inte det så hotar vi med polisen.

MickeHär är vi jobbarkompisar och turas om…

låssmed… med att hota.

dumt…dvs du har ingenting att säga till om här!

Det gäller att passa på innan penningströmmen från polisen sinar!

Katthem tvingas till nedläggning

23 Nov

Tassebo

Den ideella föreningen som driver Tassebo katthem som tar om hand hemlösa katter har fått sitt §16-tillstånd indraget. Som i så många andra fall så stod inspektörerna utanför på morgonen innan personalen kommit dit för att städa. Så det blev anmärkning på att det var ostädat. Dessutom hade man överbeläggning med tre katter dvs 28 istället för de tillåtna 25. Personerna som sköter katthemmet anses på de grunderna inte lämpliga att driva verksamheten.

Joanna Traneheim känner sig motarbetad av myndigheten och anser att vad hon än gör, så räcker det inte.

– Vi har lagt ner över 150 000 kronor på lokalen, och 100 000 på veterinärvård bara i fjol. Vi sköter djuren, länsstyrelsen har aldrig någonsin påpekat något om katternas status, för de mår bra.

Beslutet är överklagat.

Tassebo öppnade 2010 för Kristanstads hemlösa katter som fått mat, tillsyn och veterinärvård. Den 18 oktober startåret gick Rebecca Westberg och Joanna Traneheim ut och vädjade i Kristanstadsbladet om ekonomisk hjälp från kommunen då man inte hade några statliga anslag.

”Hos oss ska katterna få en andra chans, ett tillfälligt hem, mat, veterinärhjälp och kärlek innan de sedan kommer att omplaceras i ett nytt permanent hem”, skrev de och  konstaterade att efter två dagar var Tassebo fullbelagt trots att de inte ens annonserat.

övergivna katter2011 kämpade Joanna Traneheim med sina övergivna katter i en ganska kall lokal med kallt och hårt golv.

”Trots omständigheterna ser katterna ut att ha det riktigt bra hos Joanna. Rummet är inrett med mjuka soffor och fåtöljer och det finns gott om krypin i form av kojor och korgar när man vill dra sig undan de andra katterna eller tränga ihop sig med dem. Om katterna så vill, kan de promenera uppför en ramp och ta sig ut genom en lucka till en inburad utegård. Inför julen har till och med Joanna julpyntat för katterna,” skrev tidningen den 6 december. Katthemmet drivs då av frivilliga och donationer.

Tvingas stänga

Ett drygt halvår senare i juli 2012 hotar Linnea Stålhandske från länsstyrelsen Katthemmet med stängning. Bl a så måste ventilation och golv åtgärdas. Allt kostar pengar.

”Vi har försökt bygga upp en buffert, men en enda sjuk katt kan kosta många tusen i veterinärräkning och då försvinner bufferten snabbt”, förklarar Joanna Traneheim.

Linnea Stålhandske säger att ”det finns ett välspritt rykte om att när myndigheter blandas in så avlivas djuren” och det vill hon dementera.

”Vi försöker i allra största möjliga mån att omplacera djuren”, säger hon. Vilka ”vi” avser specificerar  hon inte.

”När ett djur omhändertas av polisen så hamnar det på något av de djurpensionat som polisen anlitar. Därefter fortsätter placeringen genom polismyndigheten istället för genom föreningar.”

Från 2011 så placerade polisen omhändertagna djur hos Djurambulansen i Skåne AB som i motsats till Tassebo drivs av vinstintresse.  I avtal med polisen garanteras företaget 200:- (+moms) för varje katt och dygn. Det är säkra pengar eftersom staten förskotterar betalningen. I stället för att ”gå på knäna” som Tassebos oavlönade personal blir det pengar över, närmare bestämt ca 1 miljon kronor i vinst 2012 och 2013. (Observera att vinst ibland förväxlas med ”lön”. Lön, foder, lokal etc. är emellertid kostnader. När alla kostnader har dragits från intäkterna återstår vinsten.) Eventuella veterinärräkningar belastar inte heller företagets verksamhet utan betalas separat av polisen. Det skall jämföras med att det ideella katthemmet måste förlita sig på gåvor för inköp av kattsand, foder etc.  Pengar över till dyra renoveringar är otänkbart.

Överlevnaden för katter hos Djurambulansen i Skåne har inte varit så stor som Linnea Stålhandske ville påskina. Under 2011 avlivades faktiskt 90% av alla katter där.

snedvrids

Reaktionen lät inte vänta på sig. Nu misstänktes katthemmet för misskötsel av katterna och hjälpen uteblev.

”Konsekvenserna är förödande. Folk slutar att stödja oss. Klander känns också tungt eftersom man lägger hela sin fritid på verksamheten”, säger Joanna Traneheim. ”Djurskyddsinspektören uttryckte tydligt att hon tyckte att katterna var välmående”.

”Hon vill gärna lyfta fram de kriterier som hemmet visade sig uppfylla. Såsom tillräcklig tillsyn, utrymme för katt enligt föreskrifter, godkänt foder för näringsriktig kost och att sjuka och skadade ges nödvändig vård.”

Privatpersoner vädjade för katthemmet. Lena Ohlsson, Kattkomando Syd var djupt kritisk mot länsstyrelsens sätt att sköta djurskyddet:

”De brister som finns på Hildas Tassebo är överkomliga att fixa. Djuren vanvårdas inte och får en chans till överlevnad i stället för att dö av kyla och svält eller avlivning för att någon kattägare tröttnat och struntar i sin så kallade älskade katt.

Trots det hotar Stålhandske med att polisen ska ta katterna samtidigt som hon försöker slå i huvudet på läsarna av Kristianstadsbladet att man såklart försöker omplacera katterna då polisen omhändertagit dem.

När sanningen är att katterna då hamnar på ett av polisens pensionat. Där får de bo cirka 5-14 dagar. Den tiden betalar polisen pensionatet. Därefter, om inga hem hittats, så dör katterna, för det är oftast avtalet mellan pensionat och polisen.”

Linnea Stålhandske och Lotta Berg replikerade: ”Gällande Tassebo katthem finns fortfarande möjligheten att skyndsamt rätta till bristerna vad gäller lokal och rutiner, samt brist på kunskap hos sökande.

Då blir ett avslag av tillståndsansökan inte nödvändigt. Ett ”hot” om omhändertagande finns inte, dock informerar Länsstyrelsen alltid om vad följderna kan bli om åtgärder inte görs.”

Lena Ohlsson blev inte svaret skyldig:

”Nu kanske vi ska prata klartext så att ni inte helt tappar förtroendet i vad som kallas ärlighet och rak kommunikation hos folket i Kristianstad. Ni vill kalla det information när det är ett hot om att omhänderta Tassebos katter.”

”Hjälp Tassebo i stället för att stjälpa. Lär dem i stället för att säga att det finns okunskap, så kanske folk börjar tro att ni har intresse för djur. Det borde vara ert jobb.”

Den 9 januari 2013 skriver Irene Ludvigsson: ”De flesta av de katter som inte har turen att komma till katthemmet utan lämnas till polisen avlivas efter i snitt knappt åtta dagar. Var och en av dessa katter kostar staten i genomsnitt 2 884 kronor. I denna summa finns ingen som helst behandling, utan de förvaras, dödas och kremeras. Tänk vilka underverk katthemmet hade kunnat göra om det fått motsvarande pengar av det allmänna!”

utökat tillstånd

Så sent som i juni 2014 fick Djurambulansen i Skåne AB ett rejält utökat tillstånd för att ”förvara” katter. Kanske behövs alla katter där?

 

Från djurskyddskontroll till omhändertagandeindustri

7 Nov

miljonavtal

För tre år sedan kom stadskontorets rapport ”Djurskyddskontrollens
utveckling” diarienummer 2010/80-5 om hur djurskyddskontrollerna har förändrats sedan länsstyrelserna tog över från kommunerna 2009. Utredningen gjordes av Pia Bergdahl. Jodå, nog har de förändrats, men inte till det bättre.

Regeringen gav den 22 april 2010 Statskontoret i uppdrag att utvärdera omorganisationen av djurskyddet sedan ansvaret för djurskyddskontrollen överfördes från kommunerna till länsstyrelserna. Uppdraget omfattade också hur Jordbruksverkets ansvar för och arbete med offentlig kontroll har påverkats av omorganisationen.

Utredaren ville så gärna påvisa att det skulle ha blivit bättre eftersom det var regeringen som gett uppdraget och det var regeringens ”reform” som skulle utvärderas. När alla siffror pekade på att det blivit sämre, mycket sämre, försökte utredaren förklara det med att då är det nog något annat som blivit bättre, trodde hon, några fakta som stöder påståendet fanns inte.

Hon skriver: ”Statskontoret bedömer att kontrollverksamheten har utvecklats avsevärt efter reformen och att den nu, trots uppenbara brister, håller en högre nivå”. Vadå högre nivå eller högre än vadå? De djurinspektörer som tidigare jobbade i kommunerna fick ”arbetsövergång” till länsstyrelserna utan att den nya arbetsgivaren kollade om det fanns någon kompetens. Så det är samma personer nu som då.

”Det finns mer av gemensamma förfaranden, dokumentation och rapportering av kontroller.” Ja nu har man flera sidor kryssrutor för varje djurslag för man saknar förmåga och kunskap till självständiga bedömningar. Sedan har ”rapporteringen” till djurägaren blivit väldigt omfattande genom att inspektörerna har lärt sig att kopiera och klistra in lagtexter och detaljregler från Jordbruksverket. I stället för ”minnesanteckningar” á fem ord per besök som det var på kommuntiden när Sverker Olsson sprang här var och varannan vecka och ville ha sängplats, så har ”underlaget” svällt ut till tiotals sidor kopierad text om att ”djur skall skötas väl etc etc”. Kvaliteten på besöken har dock inte förändrats för att textmassan blivit större.

”Samordningen har också blivit bättre och kontrollverksamheten utförs på samma eller motsvarande sätt inom ett län.” Vilken samordning? I stället för en person är det nu olika personer varje gång som kommer och tiotalet som turas om att åka till samma ”objekt”. (Att kalla djurägarna för objekt ger inspektörerna mental styrka att inte se dem som människor. Känd härskarteknik från de styrande för att förtrycka människor i alla tider.)

”Objektiviteten och rättssäkerheten i myndigheternas handläggning av ärenden har emellertid ökat och kontrollverksamheten har blivit mer likvärdig genom att den nu i stor utsträckning bedrivs utifrån gemensamma handläggningsrutiner.” Visst. Nu har man en rikstäckande förening för djurskyddsinspektörerna så man kan sprida metoderna att exempelvis fotografera ovidkommande saker för att djurägaren skall framstå i sämre dager i rätten.

”Alltjämt saknas dock en gemensam grund för riskvärdering och prioritering av kontroller för att garantera en kontroll av likartad ambition och omfattning över landet.” Eftersom inspektörerna saknar både grundläggande kunskaper i statistik, grundläggande kunskaper om djur samt varje tillstymmelse till sunt förnuft så är det inte möjligt att genomföra. En stillastående stenmur bedöms som en risk för hästar av en inspektör medan en annan anser att samma hästar som kommer ut på en väg inte är någon risk. Uppenbara risker blir till inga risker när de råkar finnas i grannens hage dvs utanför kontrollobjektets mark osv. Senare har faktiskt jordbruksverket gjort en obegriplig poängtabell där  ”tillsynsobjekten” skall inordnas, troligen för att vara EU till lags. I praktiken har det inte ändrat något, man jagar fortfarande mest sällskapsdjur baserat på anonyma anmälningar.

”Antalet kontroller har minskat drastiskt, både i absoluta tal och per årsarbetskraft, och därmed har kostnadseffektiviteten gått ner.” Det var väl veckans understatement. Antalet har halverats. Förklaringen är mer än enkel: Man åker numera alltid två och två nu så med samma antal inspektörer som på kommuntiden så är ena halvan bara ”sällskap” och fördriver tiden med att titta på sina fötter eller flörta med veterinären. Eller så assisterar man varandra med enkla sysslor som att Linnéa Stålhandske lyfter upp kattens svans medan Emma Hansson kör in kameran under densamma! (Bilder att användas på personalfesten?)

”Samtidigt har antalet ingripanden ökat och länsstyrelserna har tagit itu med många svåra fall som inte upptäckts eller lämnats utan åtgärd av den kommunala kontrollen.” Så nu är det kommunernas fel! Betänk att det faktiskt är samma inspektörer och man kan då undra varför de ”lämnade de svåra fallen” inom ”sin” kommun men inte gör det nu? Faktum är att ”fallen” avslutades av kommunerna. Nej, det finns en helt annan förklaring. Man har nu direktiv att göra fall av ingenting. Genom många ”uppföljningar” kan man få vilken hamsterägare som helst att verka vara ett ”svårt fall”. Det går hem i förvaltningsrätten och då får man beröm av ledningen. Observera att Emma Hansson berättade för polisen att det var akut att besöka mig när hon begärde handräckning. Då hade hon med sig en ”anmälan” som hon själv snickrat ihop tillsammans med djurhandläggaren på polisen Mari-Louise Törnblad plus att hon letat upp en fem månader gammal falsk anmälan från hösten innan. Mycket akut eller snarare en klockren lögn! Det slutade med att hon fotograferade kattlådor och konstaterade att min dotters möss hade burberikning sedan hon brutit sig in med låssmed!

”Den systematiska och planerade kontrollverksamheten är dock alltjämt liten och hanteringen av anmälningsärenden dominerar.” Ja det är enklare att vinna över en ensamboende kvinna med några katter än ett miljonföretag som exempelvis Ljungemink. Därför plågar man hellre ihjäl kvinnan än går i klinch med advokater som faktiskt kan vinna i förvaltningsrätten och alltså inte ger några pluspoäng. Jämför polisens omtalade pinnjakt!

”…även om antalet kontroller minskat har samtidigt antalet förelägganden och omhändertaganden ökat kraftigt.” Och de har fortsatt att öka liksom antalet djurförbud. Många djurförbud att kontrollera obegränsat antal gånger borgar för sysselsättning även i framtiden. Tänk så enkelt när det inte ens finns några djur kvar att kontrollera! Antal ”åtgärder” mot djurhållare blir alltså en kvantifiering av kontrollanternas effektivitet. I Skåne åker handläggarna till kontoret och googlar på lagar och paragrafer och skriver kontrollrapporten utifrån dessa. Det är ju det som prövas i förvaltningsrätten. Det gäller att till varje pris vinna över djurägaren. Att denne inte känner igen något som sagts när han eller hon får kontrollrapporten i sin hand spelar mindre roll.

Det finns dessutom en ännu enklare förklaring till att antalet anmälningsärenden ökar och prioriteras. Pengar. Djurskyddslagens paragraf att djurägaren skall betala alla kostnader för omhändertagandet och att polisen skall förskottera betalning har lagt grunden till en omhändertagandeindustri som omsätter miljoner. Företag som hyser in hundar och katter expanderar, deras tillstånd utökas och fordonen godkänns av samma inspektörer som fyller deras burar. Det är helt enkelt lönsamt att inte komma med någon information till djurägaren eller alternativa lösningar utan göra ett snabbt omhändertagande med ett stort antal poliser. Ett enda omhändertagande 2010 som gällde en kennel med dvärghundar gav mycket klirr i kassan för Hjortshög som då var polisens entreprenör eller närmare bestämt över 600 000:- kronor! Sådana räkningar klarar ingen privatperson.

Det sitter folk, mest kvinnor tycks det,  med gott om tid och granskar annonser på Blocket främst om rasrena mindre hundar. Sedan låtsas man vara spekulant, åker till kenneln och gör sedan en anmälan som effektueras av länsstyrelse och polis. Ibland går det, ibland går det inte. Anmälaren får köpa rashundar billigt som kan säljas vidare med vinst, polisens familjer får dvärghundsvalpar för praktiskt taget ingenting, konkurrerande uppfödare kommer över meriterade hundar, hundpensionatet tjänar massor. Inte undra på att antalet anmälningar ökar lavinartat och med dem polisens och skattebetalarnas kostnader! Djurägarnas liv krossas. De hamnar akut på psyket, gör självmordsförsök och får skulder för livet. Förlorarna är också djuren. De inhyses i burar och får sitta av en lämplig tid för att inbringa en bra vinst. Är de inte valpar eller unghundar avlivas de och då duger det som motivering att de hade tandsten och därför inte var lämpliga för omplacering. Annars avyttras de för en struntsumma och kan säljas vidare med bra vinst.

Organiserat tiggeri

2 Jul

Djurambulansen i Skåne AB drivs av Mikael Gustavsson och hans sambo Petra Borg i Höganäs. Det är ett företag som expanderat i takt med att länsstyrelsen omhändertagit allt fler djur.

DA resultat

De har upphandlingsavtal med polisen i Skåne, Halland och Västra Götaland om hämtning, transport och uppstallning av omhändertagna och upphittade djur. Detta trots att företaget saknar yrkestrafiktillstånd och alltså inte får fakturera körningar. Vilket man naturligtvis gör.

Bolag

Mikael Gustavsson är opportunist med ett rymligt samvete och en rad bolag. Hans ombud har sin firma registrerad i Gibraltar och vet säkert hur man fixar och trixar. Trots att Gustavsson är dömd för bokföringsbrott och är dömd att betala stora skatteskulder i tidigare byggföretag har han undertecknat sanningsförsäkran inför upphandling av polisens djurhantering. Konkurrenterna hade inte erforderliga tillstånd, men det har alltså inte Djurambulansen heller.

De senaste åren har gått som på räls. Länsstyrelsen åker runt och samlar ihop djuren åt honom och polisen betalar snällt för deras transport och inackordering. Det är nog den lönsammaste branschen när det gäller djur, möjligen är pälsindustrin ännu mer lukrativ. Affärsidén är enkel: Djuren tas med myndighetsbeslut från bönder, kennlar och privatpersoner. Polisen betalar. Sen kan man ”överta” och sälja de djur som överlevt.

Som det sista ledet i djurhanteringen finns ett smådjurskrematorium för vilket Gustavsson har ett särskilt bolag. Med krematoriet har det varit problem för att grannarna har klagat och med viss framgång processat. Det senaste är att ärendet återförvisats till Höganäs kommun för utredning.

Jordbruksverket gav tillståndet för krematoriet redan 2009. Det är avsett för bränning av sällskapsdjur, 500 ton hela kroppar. Eftersom flertalet djur som bränns torde vara katter så blir det en hel del individer.

Om det nu blir så att krematoriet inte får användas så gäller det att tjäna pengar på djuren som ”blir över”. Så det senaste företagstillskottet är Rååhöjden AB som står som köpare till Astra Zenecas tidigare försökshundsanläggning i Örkelljunga.

Köp av Västarp

Den som köper en fastighet för 7,2 miljoner borde inte vara så utfattig så man sedan behöver tigga till driften. Men det är precis vad paret Gustavsson-Borg tänker göra. Petra Borg har nämligen registrerat en ”ideell förening”, SPCA Sweden, som skall sälja djuren från Rååhöjdens anläggning i ”samarbete med” Djurambulansen i Skåne AB. Även privatpersoner skall man ”hjälpa” med omplacering av djur. För omplacering av en häst tas 5.000:- i ”avgift”. Dessutom vill man ha gratis arbetskraft som kallas ”volontärer”.

spca petra

Gustavsson har sålt djur från Facebooksidan ”Upphittade Djur”. Nu annonserar han ”samarbetet” med sig själv och sambon:

SPCA

Gustavsson-Borg påstår alltså att verksamheten är ”helt beroende av donationer”! Någon ”hyra” betalar den ”ideella” föreningen inte än men det kan ju misstänkas att ”donationerna” i framtiden skall gå in i parets fastighetsbolag.

hyra

SPCA Sweden säger sig inte ha något annat samarbete med länsstyrelsen än att de gett tillstånd till verksamheten. Nå, nu är det ju inte SPCA som fått något tillstånd utan Djurambulansen i Skåne AB som fått det med Mikael Gustavsson som sökanden. Han och Petra Borg anses av Anna Ericsson och Linnea Stålhandske som varande lämpliga till en utökad verksamhet till inte mindre än 300 hundar och 200 katter. Lokalerna som anges i tillståndet är just anläggningen i Örkelljunga. Dvs det är samma personer som ger tillstånd som sedan skickar dit djuren.

Varifrån skall alla dessa djur komma? Jo från hela landet. För det ändamålet är redan Djurambulansen i Sverige AB registrerat.

rikstäckande

%d bloggare gillar detta: