Tag Archives: Lennart Östergren

Sanning och konsekvens

30 Maj

Den här filmen skulle ha visats för ca 10 år sedan. Med tanke på vilka konsekvenser det fått när journalister avslöjat den ena skandalen efter den andra såsom fallet Thomas Quick och nu senast fallet Kevin där målet varit ett annat än rättvisa, kan man spekulera i om vi haft en bättre rättssäkerhet för djurägare nu om den hade visats då. Det är troligt. Sverige försöker framstå som världsbäst på allting. Så upprätthålls den politiskt korrekta mediebilden av ”världens bästa djurskydd” som resulterat i världens lägsta självförsörjning av livsmedel, plågade och ruinerade djurägare, rika uppstallare och döda djur. Så var det order från ”högre ort” eller helt enkelt LRF? Se även tidigare artikel.

Sanning är något som det är ont om i det svenska djurskyddet som framgår av filmen. Anmälarna ljuger för uppmärksamhet, djurskyddsinspektörer ljuger för makt, omhändertagare ljuger för pengar. Dessvärre ljuger också rättsväsendet och dömer utifrån såväl obefintlig kunskap som obefintligt lagstöd. Konsekvenserna får djur och djurägare ta. Hans Röös fjällkor gör ett stort landskapsvårdande arbete. Det skulle man kunna tro uppskattas av samhället.
Adam Bergner, handläggare på länsstyrelsens (sic!) naturvårdsenhet, vill gärna slå ett slag för naturbetesmarker med tanke på den annalkande biologiska mångfaldens dag. Dessa marker med en mångfald av växter och djur är idag hotade.
– Sådana här naturbetesmarker är på tillbakagång på grund av att småjordbruken försvinner och antalet betesdjur minskar. Idag återstår bara en tiondel av de naturbetesmarker som fanns för 100 år sedan.
 Men icke sa Nicke. (Nicke Nordmark var för övrigt den som stoppade filmen från att visas).  Hans Röös drabbades hårt ekonomiskt trots välmående djur. Förutom en saftig räkning på 41.766 kr från LRF för nio dagars daglig tillsyn av Maskinringen dömdes han 2005 ”för ringa brottslighet” för att inte ha haft ”kalvgömmor” och för att korna inte stallats in när dygnsmedeltemperaturen sjönk under +10 grader! 
 
Absurditeterna bara fortsatte: Dagsböterna på 22.400 kr baserades inte på hans inkomst utan på taxeringsvärdet på fastigheten, vad är det för jävla skämt, till exempel. P.g.a. ”omhändertagandet” tvingades han sälja korna och förlorade därmed EU-stöden och hans inkomst blev bara 7.000 kr (för hela året alltså), vilket ”dagsböterna” borde ha baserats på.
 
Sedan dess har omhändertagandeindustrin utvecklats betydligt och nu lär knappast någon tillåtas sälja sina egna djur efter ett omhändertagande. Hans  Röös lyckades t.o.m. upprätta ett skriftligt avtal, med miljöskyddsnämnden, om att själv få sköta djuren under ”omhändertagandet” tills länsstyrelsen avgjort djurskyddsinspektörens begäran om djurförbud. Men det avtalet bröts alltså av LRF. Den ”omhändertagandeindustri”, som förövrigt i rask takt sågar av den gren den själv sitter på, är landets mest lönsamma djurhållning. Lika lönsamt och politiskt korrekt som att ta hand om barn och flyktingar.
 
Liksom alla som försöker få upp ögonen på beslutsfattare och allmänhet kontaktas även Hans Röös av förtvivlade djurägare och bönder. Han berättar:
”En person från Ångermanland ringde mig för flera år sedan och bad om råd i ett ligghallsärende. Han hade med mycken möda baxat sig fram, med sina 40 mjölkkor genom åren, ständigt påpassad av djurskyddet, men hittills klarat sig, vilket dock gått hårt åt hans ekonomi. Det var han och hans bror som ägde fastigheten och skötte djuren, men hans bror var av mindre motståndskraftigt virke och tog till bössan och sköt sig för pannan.
 
Den överlevande brodern kontaktade mig sedan än en gång för några år sedan angående en kompis  som hade problem med djurskyddet och som jag engagerade mig en hel del i. Var bl.a. på hans rättegång i Sundsvall. Ombyggnad av ladugården utlöste det ärendet, p.g.a. att han under byggtiden hjälpte sig fram med provisoriska lösningar, där inte alla mått stämde med regelboken.
 
Han fick förstås djurförbud, men drev då verksamheten vidare med bulvan, mjölkade själv korna kl. 6 på morgonen” då är det knappast är någon risk att det är några inspektörer i farten! Den som mjölkade på kvällen var av mindre motståndskraftigt virke och sköt sig med en slaktpistol.”
 
Konsekvenserna är som synes ofta irreversibla för både djur, bönder och landskap. Men man saknar som sagt inte kon förrän båset är tomt. Att korna i fortsättningen står utomlands hjälper oss föga och självförsörjning, vad är det?
 
Hans Röös konstaterar:
”Sedan Djurskyddslagen 1988:534 infördes har det trots allt ibland förekommit inslag i media om att det utvecklats en del avarter inom djurskyddstillsynen, och att där råder brist på rättssäkerhet för djurägare. Men den typen av inslag har haft svårt att finna medieutrymme, som den här filmen, till exempel. Inslag som däremot förskönar bilden av ”världens bästa djurskydd” har det funnits gott om i media.
Min erfarenhet från samtal med politiker och myndighetspersoner, som har makt att rätta till sådana missförhållanden, är att kunskapen, om hur rättssäkerheten för djurägare gröpts ur, är större än man, p.g.a. den tystnad som råder från det hållet, kan tro. Kan tystnaden från politiskt håll bero på att ingen vågar beröra problemet av rädsla för att anklagas för att vilja försämra ”världens bästa djurskydd”? Eller vad beror det på att ingen politiker öppet tycks vilja erkänna att här finns problem, inte minst då rättssäkerhetsproblem för djurägarna?
 
De mest remarkabla fallen tycks drabba människor som på något sätt sticker ut från mängden och som saknar inflytelserika kontakter. Sådana som, till exempel, småbrukaren och rävfarmaren Birger Aldebert i Vimmerby som redan 1997 fick sina rävar omhändertagna och belades med djurförbud. Inte för att han misskötte sina rävar utan för att han gick klädd i, till arbetskläder återanvända, rutiga gabardinbyxor, smutsig skjorta, hade skäggstubb och för att det var svank på husets takås.
 
För något år sedan var det en djurskyddskontrollant i Skåne som i en tidningsintervju uttalade att man inte behövde titta på djuren när man kom till en gård. Saken var avgjord redan när man såg i vilket skick husen befann sig. 
 
I dag uppmanas folk att starta företag även om de fyllt 70 och jobba åtminstone till 75. Birger hade redan ett företag, men tvingades sluta vid 68. En kränkande sorti och oförskyllt stämplad som djurplågare. Hästmannen, kokvinnorna, Goth-Bertil, m.fl. kan väl just hänföras till Birger Aldeberts kategori. Byråkratin, politiken och makten känner sig uppenbarligen hotade av sådana normbrytare.
 
Exemplen på djurägare som drabbats orimligt hårt för bagatellartade förseelser, förseelser som inte ens haft med djurs välbefinnande att göra, men ändå kategoriserats som djurskyddsproblem, kan göras oändligt lång och ökar i antal dag för dag. Om ingenting görs för att rätta till bristen på sunt förnuft, bristen på rättssäkerhet och bristen på mänskliga rättigheter, brister som i dag  florerar vid tillämpningen av djurskyddslagen, så lär avvecklingen av djurhållningen, inte minst den landskapsvårdande, gå ännu fortare än vad den gör i dag.”

Ladda ner och läs hela boken HÄR! Den tar upp flera avskräckande djurärenden tillika fallen i filmen.

Uppdrag granskning som man inte vågade sända

16 Jul

Skrevs den 26 juli 2010:

På Svt finns ett färdigt program som gjorts för Uppdrag Granskning. I det programmet granskas två fall där nitiska djurskyddsinspektörer ödelagt djurägares liv, ekonomi och hälsa och dessutom inte gagnat några djur. Det första exemplet är bonden Hans Röös i Seglora.  Han höll en liten besättning av den utrotningshotade lantrasen fjällkor. Den här gamla rasen är olönsam enligt moderna sätt att se på mjölkproduktion och hålls vid liv endast på grund av en liten entusiastisk skara som håller dem för dess egen skull snarare än för att tjäna massor av pengar på dem i en intensiv produktion.

I Wikipedia kan man läsa: ”Fjällkon är väl anpassad till ett kallare klimat. Den är mindre än de flesta andra koraser och stark och tålig. Med sina cirka 450 kg mjölkar den inte så rikligt, men mjölken är å andra sidan fetare än den från andra kor.

Fjällkon är en av de utrotningshotade husdjursraser som ger särskild ersättning för bevarande av. Idag ökar antalet kraftigt och år 2002 fanns 2 495 djur registrerade.”

Han Röös blev gång på gång anmäld av en granne som kallade sig själv djurvän, en drygt 80-årig kvinna. Hon ringde ständigt polis, länsstyrelse och miljönämnd i Borås. Ibland mitt i natten och hävdade att Röös borde ha djurförbud. 2003 började djurskyddsinspektör Anette Asp åka ut till gården på inspektioner. Hon hävdade bl a att djuren var magra och hade för långt att gå till dricksvatten, ett par hundra meter till en å. Asp hårdbevakade gården och kom vid ett tillfälle ut mitt i natten då grannen påstod att det var ”akut”.

Provresultat från ett par slaktade kor visade att de låg över genomsnittet i hull. Miljönämndens ordförande gjorde en inspektion och ansåg att ärendet kunde skrivas av. Den ena av två konsulenter från Länsstyrelsen, Leif Carlsson, hävdade  att ”det var närmast idealiska förhållanden”. Den veterinär som granskat korna ansåg också att de mådde bra.

Asp gav sig emellertid inte så lätt och underkände utlåtandena. Hon anlitade ytterligare två veterinärer som hävdade att korna var magra. Asp drev fallet vidare i i tingsrätt, länsrätt och kammarrätt. Djurägaren gav upp och sålde hela besättningen.

Det andra fallet handlar om Lennart Östergren i Odensbacken. När han inte var hemma kom inspektören Carina Hanell och en kollega förbi gården och noterade att en av 15 hästar var halt. Dagen efter kom hon ut tillsammans med en assistent en veterinär och två poliser. Lind beslutade att hästen omedelbart skulle avlivas. Allt filmades. När Östergren kom hem låg en lapp i brevlådan: ”Din häst är avlivad och ligger bakom ladgården under en pressening.” Hästen, en American Curlyhingst, hade själv fått gå (!) fram till platsen där hans kropp skulle kunna fraktas bort av kadaverbilen. Avsikten var alldeles tydligt den att hästen skulle undanskaffas och därmed skulle ingenting kunna motbevisa hältan. När hästägaren kom hem och någorlunda hämtat sig från chocken lastades hästen på ett släp till SVA i Uppsala för obduktion. Något fel på hästen kunde man inte finna. Man skriver i protokollet: ” Hästen uppvisade inga sjukliga förändringar… om hälta påvisades inte någon förändring som kan styrka den kliniska observationen.”

Vad djurskyddsinspektörer egentligen sysslar med istället för att övervaka djuren i storskalig, kommersiell livsmedelproduktion och följderna för både människor och djur, landskap och skattebetalarnas pengar, skall inte svenskarna få veta. Inte ens av Uppdrag Granskning för detta var för känsligt. Så svenska folk: Fortsätt att inbilla er att vi har världens bästa djurskydd som det används i Bregottreklamen. Det här är lika omöjligt att släppa fram som tvångssteriliseringarna av tusentals svenskar under tidigare, men näraliggande, decennier. Då var det politiskt korrekt att de som definierades som undermåliga  av staten inte fick skaffa barn. Lika lite som vi vill tro att barn som omhändertas kan få det sämre, vill vi tro att djur får det sämre (eller inget liv alls). Och människorna som drabbas är ju potentiella djurplågare och straffet skall dömas ut och verkställas utan rättslig prövning. Sen sover svenskarna gott om natten, tills de själva drabbas…

Kommentarer från Bloggspace:

  • ledsen

    sön 01 jul 2012 21:50

    DRABBAD…

    Så sant som det är sagt! Det har märkts i flera fall att de snabbt tar djur (kommer oanmält) och gör sig av med djuren snabbt. Inte tusan är det för att de bryr sig om att djuren lider (storskaliga djurplågare låter de ju vara någorlunda ifred) utan det har säkerligen med bevis att göra.

    Mitt råd till alla djurägare är att fotografera och filma era djur minst en gång i veckan eller åtminstone en gång i månaden. Se till att fota/filma med t. ex. en dagstidning bredvid så att ni har bevis exakt när ni har fotat/filmat.


  • DRABBAD

    sön 01 jul 2012 16:24

    Vad som här beskrivs kan vara en orsak , till att
    djurambulansen Skåne har ugn – Att SNABBT kunna
    undanröja bevis.

  • ledsen

    sön 01 jul 2012 09:58

    ”Lind beslutade att hästen omedelbart skulle avlivas.”

    Vem är Lind? Fullständigt namn och gärna bild på mördaren., tack.

%d bloggare gillar detta: