Tag Archives: länsstyrelsen i Stockholm

Plötsligt händer det

28 Sep

Inte ofta händer det att en vanlig liten människa vinner mot myndigheter. Det är inte meningen att det ska ske och närmast ett under när det sker. För mot sig har den lilla människan myndighetens hela batteri av jurister och ”experter” som i kraft av sin anställning och på betald arbetstid (betald av den lilla människan) anses vara trovärdigare än den lilla människan. Länsstyrelsens djurskyddsavdelningar är sådana myndigheter som alltmer tagit ut svängarna för att ofta bedriva mer eller mindre aktivistisk myndighetsutövning. Dristar sig den lilla människan till att protestera mot vad den anser vara orättfärdiga beslut startar ett krig som byråkraterna vill vinna om det så är på liv och död.

Vill börja med att gratulera travtränare Hans-Ove Skogh till hans stora seger.

Vad har han vunnit? Elitloppet? Guld- eller silverdivisionen?

Nej någonting mycket större. Han har besegrat Länsstyrelsen i Stockholm, två gånger till och med. Tyvärr är den sortens segrar rätt dyrköpta. Advokatkostnader enbart ligger på sexsiffriga belopp. Dessutom fick han stänga sin rörelse ett år och skicka bort sia hästar. Annars hade Länsstyrelsen kommit och tagit dem. Av dessa kostnader har han ännu inte fått tillbaka en enda krona i skadestånd, det har nu gått ett halvt år.

Hans-Ove Skogh har en liten tränarrörelse i Rimbo 5 mil norr om Stockholm. Han har ett stall som tidigare var avsett till mjölkkor. Dessutom finns vindskydd för avelsston och unghästar. Han har egna travbanor, både en ovalbana och en rakbana. Dessutom finns två andra stall på gården som han hyr han ut till andra travtränare.

Det började 2011 då han krävde ut en skuld från en hyresgäst. Denne var skyldig honom 30-40.000 kronor. Problemet var att personen ifråga även var skyldig kronofogden en halv miljon, så Skogh fick ingenting. Den skuldsatte hämnades med att anmäla Skogh till Länsstyrelsen, som genast kom på inspektion.

De slog ned på att stoet ”Stella Magic” hade fått fång, för vilket hon var under behandling hemma på gården. Hon var pigg och sprang omkring i hagen, men det godkände inte Länsstyrelsen.

Hästen Stella Magic skall undersökas och behandlas på klinik. Professor/ klinikchefen /förra ägaren Arne Lindholm avrådde från detta. En häst med över ansträgningsfång skall inte ansträngas i onödan. Att köra transport till klinik är en onödig skaderisk.

”Stella Magic” blev frisk och nedkom sedemera med tre friska föl. Hon avlivades slutligen av åldersskäl, 21 år gammal. För säkerhets skull hittade Länsstyrelsen på ytterligare ”brister”.

Skogh anklagades för att ha för många hästar. Det finns två andra travtränare till på gården, med 5-10 hästar vardera.  De skall inte räknas med i Skoghs verksamhet.Ventilationen ska vara bra och garantera att hästarna får frisk luft. Det är den, ventilationen ser ut på samma sätt som när stallet byggdes 2001. Den blev godkänd då och har inte ändrats sedan dess. Det är en vanlig självdragstrumma placerad mitt i stallet. Luftinsläpp under taknocken, alla hästar har mått jättebra med den ventilationen.

Sedan kom Länsstyrelsen fler gånger och letade nya ”brister”. Sammanlagt tre besök som gav förelägganden för oväsentligheter.

Hästarna måste skos av kompetent personal. En häst var född med en större och en mindre hov. En sådan häst kan inte korrigeras genom att verka den större till samma storlek som den lilla. I så fall börjar hoven blöda, även kötthoven är större. Korrigering måste ske med en liten ändring per skoning.

Hästarna måste ha god överbakning. Skogh har sin bostad på gården inom synhåll från hagarna, 100 meter ifrån. Bättre övervakning kan man inte få.

Ligghallarna ska mockas ut dagligen. Skogh har permanentbädd i ligghallarna. Det är både mjukare och varmare för hästarna.

Hästarna ska ha friskt vatten minst två gånger per dygn. Det har de alltid haft, det finns vatten både i boxarna och i hagarna.

Vissa vattenkoppar hade ett vattenflöde som var lite väl långsamt. Det korrigerades när filtret rensades.

Hästarna ska ha strö av god kvalitet. Det har de alltid haft.

Om Länsstyrelsen kommer klockan 10 på förmiddagen kanske inte alla boxar är färdiga med mockning och ströande ännu.

Hästarna ska ha foder av god kvalitet. Det har de alltid haft. Föreläggandet gäller utfodringen i hagarna. Förutom att ge foder i höhäcken, se bild gav han även hö på marken. Men det fick han inte så det slutade han med.

Han måste ha hagar till alla hästar. Det har han alltid haft, till och med fler. I de flesta hagarna går 2-3 hästar så det blir flera hagar över. Bra att ha extra hagar om exempelvis en älg har sönder staketet på någon hage. Då kan man använda den eller de hagar som finns i reserv.

Drivgångarna till hagarna ska vara i gott skick. Det har de alltid varit, utom vid ett tillfälle. En regnig höst var det lerigt vid in och utsläppet. Detta löste Skogh genom att göra flera öppningar på varje hage så man kunde gå olika vägar om det skulle bli kladdigt någonstans.

Det får inte finnas föremål som är skaderisk. Det har det inte heller funnits. Samtliga ”skaderisker” är påhittade.Hönät. Säljs i alla hästsportsaffärer, de går sönder om någon häst fastnar i dem. På den här höjden är den risken dessutom obefintlig.Greparna. De står i ett hörn av stallet dit inga hästar kommer. Hästarna leds ut och in från box till hage och sedan tillbaka. Inte ens om hästarna kommit lösa skulle de kunna skadas. Vid behov kan greparna flyttas till annan del av stallet ännu mera avsides.

Sulky. Står bredvid greparna. Kan vid behov flyttas utomhus.Bord i fikarummet. Står i ett eget rum dit ingen häst kommer in.

Problemet med den här typen av ”fuskförelägganden” är att de är alldeles omöjliga att överklaga. Om man säger att man inte tycker att föreläggande behövs om foder, vatten, hagar, ventilation avslår Förvaltningsrätten detta med vändande post. De anser att djurägaren är en knäppgök som inte tycker att detta behövs.  Att det redan finns bryr de sig inte om att notera. Standardsvaret blir ”myndigheten har rätt och den enskilde har fel”.

Efter den inspektionen där det var kladdigt på drivgångarna till hagarna ville Länsstyrelsen begränsa Skoghs hästantal till högst två. Han överklagade detta och kors i taket, HAN VANN i förvaltningsrätten. Men Länsstyrelsen i Stockholm gav inte upp så lätt. Det fanns fyra lagakraftvunna förelägganden, de gav djurförbud i stället.

Till Förvaltningsrätten skickade länsstyrelsen Torsten Jakobsson. För den som inte känner till denna person kommer här en presentation.

I januari 2004 inrättades en särskild Djurskyddsmyndighet. Här var Torsten Jakobsson ställföreträdande generaldirektör men myndigheten lades ned 2006.

Göran Hägglund (KD) var den som kallade myndigheten för:

”En lekstuga för djurrättsaktivister och det har inget allmänintresse”. Efter den borgerliga valsegern lades myndigheten ned av efter en konflikt med KC Ranch. Torsten Jakobsson blev 2012 ordförande i Sveriges Veterinärförbund, men han ”försvann” hösten 2014 av oklara anledningar. Sedan fick han tjänst som länsveterinär på Länsstyrelsen i Stockholm. Han bidrog verksamt till att Christoffer Marek, taxägaren begick självmord.

Nu representerade han Länsstyrelsen i Skoghs djurförbudsärende och Länsstyrelsen vann i Förvaltningsrätten. De hänvisade till ”brister”.

Ovanstående visar på faran att använde djurrättsaktivister som länsveterinärer eller djurskyddshandläggare. Att de skall vara kontrollmyndighet över traditionella djurhållare kan bara sluta på ett sätt. De låter sin egen agenda styra, den om att alla tama husdjur och djurägare skall bort. Dessutom har de aldrig låtit sig hindras av att göra olagligheter, till exempel att attackera minkfarmer, cirkusar och djurparker. De anser sig även ha rätt att hitta på olagliga förelägganden i syfte att ge djurförbud och yrkesföbud till en travtränare som bara krävt in en skuld.

Skogh anser att förutom dessa djurrättsaktivister har Länsstyrelsen anställt folk med noll koll i praktisk djurhantering, och de gör lika mycket skada de också.

När Skogh överklagade till nästa instans hände det otroliga! Kammarrätten gjorde sitt jobb, prövade sakfrågan och gav honom rätt. De hänvisade till proportionalitetsprincipen, det är inte rimligt att bagateller skall leda till att en omfattande travrörelse måste läggas ned alternativt flyttas till Norge, det var det alternativet Skogh övervägde. Om djurförbudet vunnit laga kraft skulle han sålt gården, köpt en gård i Norge och flyttat hästarna dit.

Sedan djurskyddet flyttade till länsstyrelserna 2009 har antalet djurförbud eskalerat. 180 första året för att nå 250 per år 2015-16. Sammanlagt cirka 2000, varav en bråkdel förmodligen haft ork/råd/kunskap att processa.

Nu tränar Skogh hästarna för fullt och försöker ta igen det förlorade året. Tilläggas kan att travhälsan regelbundet besöker gården. De har inget att anmärka på. Djurskyddsprofessorn Lotta Berg i Skara har skickat dit ett ombud, Johan Lindsjö och inget väsentligt problem fanns enligt honom.

Vi önskar Hans-Ove Skogh lycka till med sin travsport i framtiden och hoppas att det går lika bra i travsporten som i kammarrätten!

Annonser

Du sköna nya värld – en anka måste ha sällskap

27 Dec

Vem som helst som har djur kan drabbas av en anmälan och sedan flyttar länsstyrelsen in. Djurägare är som regel måna om sina djur och ser att de mår bra. Det är dock inget kriterium i landet med världens strängaste djurskyddslagar, ja så stränga så det är snudd på att all djurhållning blir omöjlig eller olönsam eller åtminstone inte rolig längre.

Djurskyddskontrollerna har blivit en del i ett tjänstemannavälde som lever sitt eget liv. Liksom kontrollanter på andra områden har deras agenda allt mer blivit att upprätthålla den egna verksamheten och dra in pengar till densamma. De saknar ofta förmåga att bedöma djurs mående och behöver därför detaljregler som kan användas för att fakturera sina besök. De hoppar t o m mätningarna numera och baserar förelägganden på subjektiva tyckanden. Detta för att det visat sig fungera i förvaltningsrätterna. Om handläggaren anser att 50 m är för långt för korna att gå till en å och dricka så är det för långt även om korna mår bra. Man kan ge förelägganden på föreskrifter som inte finns, exempelvis kräva ett visst slag av ventilation för en hund som är aldrig så välskött. Det går också bra eftersom de flesta förlitar sig på att de har kunskap och inte kör en rövare för att kunna ta betalt.

Sverige är nog det enda EU-land vars djurkontrollanter ägnar en stor del av tiden till att kontrollera inga djur, dvs kontrollobjekten (djurägarna avpersonifieras dvs deras mänsklighet ifrågasätts) fortsätter att kontrolleras sedan samma kontrollorgan förbjudit dem att ha djur.

Vi har §16 i djurskyddslagen som föreskriver att verksamhet med djur ska ha tillstånd innan den får startas. Däremot måste alla investeringar i lokaler etc färdigställas. Sen är det upp till den enskilda kontrollanten som träffar kontrollobjektet för första gången att avgöra om denne är ”lämplig”. Lämplig betyder här inte relevanta, godkända kurser eller decennier av erfarenhet. Sådant finns det inga krav på utan fallerar personkemin så blir det inget tillstånd.

Ett tillstånd kan också dras in och stjälpa en väl, sedan decennier, fungerande verksamhet av en kontrollant som själv bedrivit tillståndspliktig verksamhet i flera år utan tillstånd.

Att det skulle behövas tre förelägganden för att motivera ett djurförbud är redan en myt. Även här har länsstyrelsen hittat genvägar. Allt som behövs är en anmälan på vad som helst. Med den som skäl åker kontrollanterna ut och letar fel. Om djurägaren har en annan åsikt, exempelvis om när får ska klippas, än kontrollanten, hämtas helt sonika djuren. Om djuren faktiskt mår bra har ingen betydelse alls.

Djurägaren förutsätts vara imbecill och fåren påstås kunna komma att lida i en obestämd framtid. Det behöver inte ges något föreläggande alls. Sen utdelas djurförbudet pga omhändertagandet: ”det är samma kriterier”. Nu kan kontrollobjektet kontrolleras varje år och sådeles skapa evig sysselsättning för kontrollmyndigheten. Skulle det dyka upp halvvilda katter vid en sådan kontroll blir den fd djurägaren åtalad för brott mot djurförbudet, trots att grunden för det första beslutet aldrig prövats i domstol. Hade den det hade åtalet aldrig hållit eftersom det enda som sägs om klippning av får är att det ska ske minst en gång per år, inte om det ska ske i november eller mars. Liksom polisens pinnjakt för att dölja ett dåligt arbete sker samma pinnjakt här. Och att kontrollera en pensionärs katt ger samma poäng som att kontrollera en värphönsbesättning på 10.000 djur, men är så mycket enklare och trevligare. Dessutom riskerar inte myndigheten att stöta på motstånd i form av pålästa advokater.

Gästbloggare idag är  Gabriel Ekman, biolog och överläkare och hållare av utrotningshotade lantraser. Nedanstående är hans erfarenheter:

När jag växte upp fanns det kor, får och höns överallt. Det råmade och kacklade och vi åkte hölass. En idyll som var så vacker så att det var som ett paradis. Det här var på 60-70 talet. Sedan dess är idyllen nästan borta. Skogarnas smyger sig fram mot byarna och det har blivit så tyst.

Nu har jag växt upp, blivit biolog och läkare. I mitt arbete på sjukhuset träffar jag ofta dem som har slitit med att bygga upp detta landskap, som röjt och plöjt. De söker inte sjukvården i onödan, ibland alldeles försent till och med. De är vana vid att man inte ska klaga.Min partner och jag har återskapat en bit av det som en gång var. Med roslagsfår, jämtgetter och hedemorahöns ser det nästan ut som förr.När jag liat gräset går getterna bakom och stampar upp vattensorkarna som sedan blivit mat för ett tornfalkspar som häckat nära gården. Färggranna fjärilar och gamla gårdsväxter återkom. Lungroten spirade åter vid ladkanten.En dag i våras stod Djävulen och Bjäran vid grinden i form av en djurskyddshandläggare och en länsveterinär och så började en resa med oro, hopp, slit, förtvivlan i oändlig ström. Anonymt anmälda hade vi blivit utan att veta något. Föreläggande blev det med åtgärdskrav inom en vecka  med tolv punkter på att bygga nytt och bygga till. Alla djuren mådde bra och vår 1800-tals lada också. Det var inte det som var aktuellt.Omöjligt att hinna! Att sedan läsa om sig själv i lokaltidningen som en sån där som inte sköter sina djur gjorde väl inte saken bättre. De nuvarande reglerna med sina måttkrav är inte anpassade för dåtidens djurbruk. Hur kunde djuren må så bra förut och överleva i 1000-tals år tillsammans med människor?

Jag har nu förstått att mindre gårdar som håller det småskaliga landskapet öppet är tacksamma offer att slå klorna i. Här kan man alltid hitta fel! Och det gjorde de förstås också. Hur djuren mår är mer en bisak. Forskning visar att största problemet med husdjur är övervikt. I Länsstyrelsernas rapporter ser man istället undervikt vanligtvis. Hur hänger den ekvationen ihop? Någon borde forska och utvärdera djurskyddshandläggarnas bedömningar. Tänk vilken värdefull information man kunde få fram.Så småningom lyckades vi få till en muntlig förhandling i Förvaltningsrätten med kunnig hjälp vid vår sida. Förhandlingen gick bra och alla Länsstyrelsens osakliga och subjektiva punkter smulades sönder. Trodde det hade gått bra.

Så kom domen där rätten helt gått på Länsstyrelsens linje och helt bortsett från fakta. Det känns som att allt är uppgjort från början. Det är Länsstyrelsen som är den som dömer i praktiken. Det är som Stalins folkpoliser i 30-talets Sovjet fast på ett mer utdraget, plågsamt sätt. Man låtsas att det är en demokratisk process.

Jag har nu ett av svaren varför det är så tyst och igenvuxet på den svenska landsbygden. 

Så den femte december i år var det dags igen! Min partner blev uppringd av djurskyddsinspektören. – Vi har varit på inspektion på er gård och skrivit protokoll på er hund som vi har sett inte mår bra. Den haltar mycket kraftigt och skakar av köld. Någon dag senare dök protokoll och bilder upp via mail. Vi blev alldeles förskräckta. Det kändes så overkligt, hela tillvaron gungade. Hur är det möjligt? Är det här Sverige eller Sovjetunionen?De visade bilder på vår hund så skräckslagen som jag aldrig sett henne förr, upptryckt mot en vägg utan någonstans att fly. Hon skakade säkert av rädsla. Länsstyrelsen hade tagit sig igenom en med hake låst grind, in på tomten, gått runt bland alla hus. Bilderna på hunden är säkert tagna för att passa deras agenda. Skrämda hundar ser vanskötta ut! Se deras bilder på Ida och bilden på Ida i sin hundkorg på kvällen efter.

Slutklämmen i protokollet var att ”det kan finnas brister som inte uppmärksammats vid kontrollen”. Detta tolkar vi som ett hot om att komma tillbaka och ta våra djur. Det brukar de göra per automatik vid tredje föreläggandet. Då utfärdas djurförbud på livstid.

Vi har med video och veterinärintyg påvisat att vår hund är helt normal och har normalt beteende.

Hur länge ska man orka med Länsstyrelsens trakasserier?

Det svenska djurskyddet har hamnat så snett att man bryter mot lagar och gör hemfridsbrott, ljuger i sina protokoll och rapporter, fysiskt och psykiskt misshandlar djur och djurägare. Dessutom verkar kunskapsnivån bristfällig, makten stor och tjänstemannaansvaret obefintligt.

Hur kunde det bli så fel? När ska sanningen komma fram? Varför skriver inte dagspressen om de övergrepp som sker? Vad gör LRF?

Varför är bilden av den svenska landsbygden så förljugen med ” vackra bregottskossor vandrande på åkrar”? Hur ska man förklara så att alla förstår hur Länsstyrelsernas djurskyddsverksamhet hamnat så fel att den motverkar sitt eget syfte, att skydda djuren?

Vart tog den lilla Gurkan vägen, ingen som vet…

18 Feb

Det var inga dåliga hästar som Maria i förra inlägget ägde, det är nog flera medvetna om. Bl. a. så fanns där två travston av fin härstamning.

Gurkan TobestDen ena är är Gurkan Tobest.

Gurkan

Den andra är Lizzie Pops.

Lizzi

Gurkans härstamning är inte fy skam.

HästpassIntressant är att polisen har tagit ut dublettpass den 12 februari på båda.

jordbruksverket_hästpassEnligt jordbruksverket är det inte tillåtet att utfärda dublettpass. Det finns inga undantag i EU för svenska poliser. Dessutom är inte polisen ägare utan dödsboet.

ArnieDet här är Gurkans far. Han har sprungit in 2,5 miljoner.

2,5 miljStoets morfar är inte heller oäven med insprungna 9,4 miljoner.

SugercaneFör övrigt så har SHV genom Carina Nordell visat intresse för dessa hästar som jag berättat tidigare. Nu har en lång rad personer med anknytning till styrelsen i ett brev uttalat en misstroendeförklaring mot ordföranden Carina Nordell. Brevet skall ha nått styrelsen, valberedningen och revisorer den 16 februari. I brevet, som du kan läsa i dess helhet här, står bl a: ”Tog egen kontakt med länsstyrelsen under vecka 4 2016 för att tvinga fram ett tillstånd innan torsdagen den veckan. Motivet var att SHV skulle få ta emot hästar via polisen och få betalt för det. När hon ifrågasätts av några styrelsemedlemmar angående detta så svarar hon bl.a. att hästar som går på lösdrift inte behöver skötsel, …”

Drevet går

12 Feb

hästarnaSå nu har det hänt igen. Hästägaren Maria tog sitt liv dagen efter hennes sju hästar hämtades av polis och länsstyrelse i Stockholm.

hämtat hästarnaDen 10 december 2015 fattade länsstyrelsen beslut om omhändertagande. Sedan gick drevet på sociala medier. Okända personer hejar på utan att vare sig ha sett hästarna eller talat med ägaren.

Carina NordellGamarna flockades och Svenska Hästars Värn med Carina Nordell i spetsen höll sig framme och spelade hjälte i lokaltidningen. Den 1 februari annonserar man på föreningens FB:  ”AKUTHEM SÖKES till hästar som är på väg in till föreningen! Har du plats och tid över och vill göra en god gärning för utsatta hästar?”

Så nu väntar man bara på leverans. Föreningen delar ut hästar till sina medlemmar. Det är inte vanvårdade och krävande hästar som folk vill ha, utan hästar som dessa, fina och välstammade och värdefulla. Föreningen har en ansökan om §16 för hästar hos länsstyrelsen i Stockholm.

Polisen kritiseras för att man inte åker och hämtar hästarna. De är väl medvetna om drevet. Pernilla Markström på polisen menar att det finns åtskilliga delar i ärendet som allmänheten inte har insikt i.
– Det känns som att mobben går mot den här kvinnan, det är ju en människa.

hämtasFör att få allmänhetens acceptans görs hästarna till vanvårdade i rubriken. Vilket det inte alls är fråga om. Istället handlar det om tre års punktbevakning från länsstyrelsens sida.  Målet tycks vara att utfärda ett antal förelägganden för att kunna ta hästarna.

Den 21 september utdelar länsstyrelsen det första föreläggandet. I huvudsak gäller det stallet som bristande ventilation och skaderisker. Det finns en mager häst också men den avlivas senare. Trots att djurhållaren inte är hemma tittar man in genom fönster och påstår att det är ”mycket stökigt”.

Den 11 juni 2013 gjordes ett nytt föreläggande som gällde ”stallmiljön, hovvård och stängsling”. Den 3 mars 2014 görs föreläggande angående stallmiljö och utfodring. Nu är det även fel på underlaget i hagen. Det finns även föreläggande om avsaknad av pass. Det senare hindrar inte polis och deras transportör att flytta hästarna.

stalletDen 13 oktober 2015 gör Malin Langenfors en kontroll, som vanligt utan att djurägaren är hemma. Hon skriver att hästarna har vatten, hö på flera ställen, är i normalt hull och flera behöver verkas. Hon fotar även inne i stallet. Hon kritiserar damm och spindelnät på fönstergallren och skriver att bristerna inte är åtgärdade.

brunt stoBrunt sto.

hovarna på bruna stoetDet bruna stoets framhovar.

brun valackBrun valack.

den andra brun valackEn annan brun valack.

SkimmelSkimmel.

Skimmelns hovarSkimmelns hovar.

Maria överklagar och begär inhibition som givetvis avslås. Polisen får inte tag på Maria när man hämtar hennes hästar. Nästa dag är hon död.

Ren och skär ondska

2 Feb

Det är väl känt att det det är samma känslor av sorg och trauma att mista ett älskat husdjur, som att mista en anhörig. För många människor är en hund eller katt dessutom den enda anhöriga. Det här är en fortsättning av berättelsen om Christopher, hans älskade taxar och ond bråd död förorsakad av länsstyrelsen i Stockholm.

LeanderDen 21 augusti i fjol började Christophers helvete. Djurskyddshandläggare Olof Leander brände av ett antal kamerablixtar i rakt ansiktet på den äldsta hunden Samantha. Två timmar senare var hon död i ett epileptiskt anfall.

Förståeligt nog reagerade Christoffer med sorg och ilska och skrev flera upprörda brev till Leander som han hävdade hade varit påverkad. Det polisanmälde han också.

Efter sedan polisen tagit Amanda skrev han och vädjade till Torsten Jakobsson och hoppades att denne skulle vara mer empatisk än Leander.

Den 14 december diariefördes följande brev från Christoffer:

Hej Torsten,

Jag skickar dig kopior med namnunderskrifter av grannarna som älskade mina hundar, kallade dem för ”TAXFRÖKNAR” och utgjorde nästan en fanklubb.

De var mina prinsessor, åt hemlagad mat, rastades länge och regelbundet. Jag brukade bära upp de för trapporna för att spara och skydda deras långa och känsliga ryggar.

Efter att O. Leander lyckades med sin klumpighet döda mamman Samantha levde vi i en djup trauma. ZZ Top (Amanda) ylade om nätterna och hade mardrömmar. Det lugnade sig litet när jag tog henne i sängen och sov (kemiskt) tätt intill.

Eftersom O. Leander saknade civil kurage att be om ursäkt returnerade jag hans brev och förhandlade endast med förvaltningsrätten och Västerås åklagarkammare. Jag försäkrade ULRIKA SANDELL att alla LEGITIMERADE veterinärer från länsstyrelsen är välkomna hos mig för att bedöma ZZ Tops hälsotillstånd och konstatera att hon är i perfekt skick för att vara 12 år gammal.

När de kom för att ta Amanda var det två poliser och 1-2 personer till. Poliserna tog ut Christopher i köket och pratade med honom. Amanda låg i soffan i rummet. De andra två gick in och tog Amanda utan att Christopher märkte det och bar ner henne till bilen. Som två tjuvar. Christopher blev förstås utom sig när han upptäckte att Amanda var borta och skrek att om han inte fick hunden tillbaka så skulle han ta livet av sig.
Det var det ju ingen som brydde sig om, och tre dagar senare tog Christopher sina mediciner och drack sprit, somnade och vaknade aldrig mer.

”Så när polisen dykte upp med en civil klädd man tyckte jag att det var en veterinär. Tyvärr, det var en civilklädd polis som medan de andra uppehöll mig i köket smög sig in i vardagsrummet och RÖVADE bort ZZ Top utan att jag ens märkte det!!! Hade de sagt från början att de ville ta henne till undersökningen, hade jag hunnit att packa åtminstone hennes favoritfilt, koppel och pipleksaker, så att hon kände sig inte helt övergiven. Hon saknar mamman fortfarande och det gör jag också!

Nu när du fick veta att hon är i perfekt skick trots sin höga ålder hade det varit KRIMINELLT att avliva henne. Jag skulle dö på köpet också! Sedan Samanthas tragiska avgång och ignorans, nonchalans och arrogans från Länsstyrelsens sida  … (censurerat av länsstyrelsen)

Att förlora två mest älskade varelser på sånt sätt och på så kort tid det är faktiskt för mycket även för den starkaste!

Jag räknar med att ni inte vill ha…(censurerat av länsstyrelsen)

Christopher bifogade en lång lista med namn och telefonnummer till grannar som intygade att han skötte sina hundar väl. Av brevet framgår att länsstyrelsen plussat på två år på Amandas ålder. Antagligen för att få henne att framstå som mindre önskad.

Dagen efter diarieförs en komplettering från Christopher. Där framgår att länsstyrelsen även hotat honom med djurförbud. Torsten Jakobsson är ju anställd just för att utdela djurförbud.

vädjar

I brevet skriver han att han vill att en kvinna vid namn Hanna Tenelius skall få ta hand om Amanda eftersom både hon och hennes vuxna barn känner hunden sedan tidigare. Det är med andra ord ett djurtestamente som Christopher skriver, för när det sista brevet diarieförs är Christopher redan död.

Nu kan man tycka att det inte skulle vara några problem med att lämna ut hunden. Hon är frisk, två år yngre än länsstyrelsen påstått och dessutom finns en namngiven person med kontaktuppgifter som Christopher vill ska ha Amanda. Men se det gick inte!

Lydia, som är avlägset släkt, får veta vad som hänt och berättar: En kvinna som kände Christopher  (Hanna?) går till hundstallet varje dag med godis till Amanda men hon får inte träffa henne. En dag hade hon haft pengar med sig och ville lösa ut hunden för de kostnader som var, men nekades med orden att ”det är polisen som får betala det. Och sen faktureras djurägaren.”
”Men han är ju död”, hade kvinnan sagt.
”Spelar ingen roll, då betalar staten”, fick hon till svar.
Lydia har försökt förklara att de är polacker, vill göra rätt för sig och inte ligga samhället till last och vill hämta Amanda. Men nej, det går inte!

Polisen hade lovat dem att få ta hunden. Men de ringde upp senare och hade ändrat sig efter att ha talat med länsstyrelsen. Där tog det stopp.

Lydia frågar länsstyrelsen:
”Tror ni att jag är en dålig hundägare?”
”Naturligtvis inte” får hon till svar.
”Men vi har tagit beslut att hunden ska vara kvar på hundstallet.”
Lydia säger att Amanda aldrig varit hemifrån, att Christopher endast talade polska till henne och att hon blir nervös av att sitta på hundstallet och inte förstå språket. Men det hjälper inte. De har erbjudit sig att betala för hunden bara de får hämta henne.
Men nej, det går inte. Ingenting går, allt är omöjligt.

Dagarna före jul när Lydia och hennes syster Magda satt på Länsstyrelsen och fick besked att beslut tagits att Amanda skulle avlivas, bad Lydia Torsten Jakobsson flera gånger att få se beslutet men nekades med orden att han ”inte visste var beslutet fanns”.

När hon påpekade att beslutet tagits samma dag och att klockan bara var 15 ännu och att han borde komma ihåg var han lagt det, sa han att det ”nog satt i en pärm”, men att han inte kom ihåg i vilken. Hon bad honom gå och leta, men han vägrade. Senare har det tydligen visat sig att det inte var taget något beslut alls den dagen, han bara ljög. Till slut blev de, två äldre damer på nära 70 år, utslängda av säkerhetsvakten klockan halv fem.

Lydia och hennes syster frågade även hur länsstyrelsen kunde ta en hund från en människa som de visste var manodepressiv och som hela sitt liv gått på antidepressiva medel, som flera gånger försökt ta sitt liv och som hade sina två hundar som sina barn. Christopher vågade aldrig skaffa några barn då han var rädd att depressionen skulle gå i arv.

I stället älskade han sina hundar som sina barn. Och han hade gång på gång sagt att han inte ville leva om hundarna togs ifrån honom. Torsten Jakobsson svarade att ”det är inte vårt problem, Christopher var ju en vuxen människa”. Lydia frågade då varför man inte rådfrågade sjukhuspersonal innan man tog hunden. Och fick svaret att ”det kunde vi väl gjort, men det är inte vår avdelning”.

De visste, men de brydde sig inte.

”Avlivning är ett bra alternativ”

12 Jan

När Torsten Jakobsson 2004 var chef på Djurskyddsmyndighetens sällskapsdjursenhet tyckte han att avlivning var ett bra alternativ även för friska djur. Det tycker han fortfarande som anställd på länsstyrelsen i Stockholm.

Den 21 augusti 2015 augusti gjorde länsstyrelsen en kontroll hos Christoffer, 63, i Bromma efter anmälan från grannar. Hans familj utgjordes av två gamla strävhåriga taxtikar, Samanta 18 år och dottern Amanda 14 år. Dvs damer i en aktningsvärd ålder.

SamanthaSamanta 18 år.

Handläggarna Olof Leander och Kim Björk såg att det fanns vatten på två ställen till hundarna och att de utfodrades tre gånger om dagen. ”Det rådde i övrigt inga anmärkningsvärda förhållanden i C:s bostad”, skriver de.

AmandaLänsstyrelsen skriver att bilden ovan visar Amanda med ”ovårdad” päls.

Långa klor SamanthaBilden ovan visar Samantas för långa klor.

långa klor AmandaBilden påstås visa Amandas för långa klor. Hur svårt kan det vara att ha en klotång i fickan och visa djurägaren hur man klipper klorna?

Amanda hade fallit i en trappa en månad innan, blivit delvis förlamad men återhämtat sig bra och fått rörelseförmågan tillbaka. Fortfarande märktes litet sviter av olyckan vilket visade sig i en viss vinglighet, vilket filmades.  Christopher berättade att han stått i telefonkontakt med en namngiven veterinär. Det dög dock inte utan Christopher förelades att hunden måste tas till veterinär och undersökas. Det skulle göras senast den 29 augusti annars skulle Amanda omhändertas.

Under besöket for handläggarna runt i Christophers lägenhet och filmade och fotograferade och det blev en stressig situation för hundarna. Det var höga röster, blixtar och okända människor som rusade runt i hans lägenhet och hundarna blev stressade. Efter besöket dog Samanta och Christopher anklagade länsstyrelsen för att ha orsakat hennes död.

Christopher skickade arga brev under hösten till länsstyrelsen. Christopher skrev att han ville inte leva om de tog hans hund och ämnade ta sitt liv om de gjorde det. Länsstyrelsen visste att han var deprimerad och självmordsbenägen. Ändå drevs fallet vidare.

Det blev flera förelägganden på samma sak och Christopher överklagade. Den 8 december fattade länsstyrelsen beslut om att omhänderta Amanda.

Den 14 december drack Christopher sprit, tog lugnande medicin och vaknade aldrig mer. Den 17 december, då avlägsna släktingar fått reda på vad som hänt och vill ta hand om Amanda, får länsstyrelsen information om att Christopher är avliden. Den 22 december tar länsstyrelsen ändå beslutet att avliva Amanda för hon anses för gammal för att omplaceras.  Beslutet skickas dagen efter till dödsboet.

Släktingen skriver:

Jag frågade Torsten Jakobsson och hans chef, om hunden lider eller är sjuk. ”Nej”, svarade de. Varför vill ni då avliva en frisk hund, frågar jag. ”Därför att vi tog sånt beslut idag”. Och jag frågar igen, och de svarar igen: ”Därför att vi tog sånt beslut idag”.

Nu är beslutet om avlivning inhiberat och ännu idag lever Amanda. Det gör däremot inte hennes husse som älskade henne. Kanske är döden ett gott alternativ för människor också?

 

Recept på anmälan

18 Sep

igelkott

Hatar du någon som råkar ha djur? Då vet du säkert att i Sverige styrs djurskyddskontrollen efter beprövad öststatsmodell av anonyma anmälningar. Faktum är att de allra flesta kontroller är initierade av en anonym anmälare. De flesta länsstyrelser håller med om att minst hälften av dessa är obefogade. Dessutom har Sverige fått kritik från EU eftersom handläggarna inte hinner med det de egentligen ska göra nämligen kontrollera djuren som producerar vår mat. En del länsstyrelser har därför börjat sålla bland anmälningarna och ibland skickar man ut ett brev till den anmälda. Och det har ju inte avsedd effekt från anmälarens sida sett.

Betydligt större tyngd får därför din anmälan om du kan lura en veterinär att leverera den. Det fungerar garanterat. Kapa också någon annans mobilnummer som du uppger som ditt eget. Vilket som helst duger eftersom de inte kollar.

”Hej!

Veterinär Gunilla Lundgren från Båstad … kontaktade Lst den 14 augusti 2014 och informerade om att en kvinna hade kontaktat henne under natten. Kvinnan uppgav att hon hittat en skadad igelkott och då letat efter någon som hon kunde rådgöra med. Igelkotten hade bland annat ett stort sår på ryggen. Kvinnan kom i kontakt med en dam på Viltjouren.se (070-4182xxx). Damen uppgav att kvinnan skulle sy igen såret med vanlig sytråd samt ge igelkotten Bautril. Damen uppgav att hon själv brukade göra så med skadade djur.

Kvinnan med den skadade igelkotten kontaktade då veterinär Gunilla Lundgren eftersom hon tyckte att det lät märkligt det damen på viltjouren sagt.

Veterinär Gunilla Lundgren uppgav att hon själv är viltrehabiliterare i Skåne och medlem i KFV:s riksförbund. Hon är mycket upprörd över vad damen på viltjouren sagt till kvinnan med igelkotten. Veterinären vill göra en anmälan till Lst i och med att damen på viltjouren själv brukar sy skadade djur samt ge antibiotika (Bautril) som är reserverat och som endast ska ges till svåra fall.

Jag har kollat på viltjouren.se och sett att det troligtvis är Ewa Kierkegaard som kvinnan talat med. Det telefonnummer som kvinnan ringde leder till henne.

Veterinär Gunilla Lundgren kommer att ta upp detta med KFV:s riksförbund. Veterinär Gunilla Lundgren vill även att någon från Lst kontaktar henne och informerar om vad  som skett i Lst ärenden med Ewa Kierkegaard.

Kvinnan som ringde till Viltjouren har telefonnummer: 070-7525xxx.

Marie

Marie Lundin

Djurskyddshandläggare

Enheten för länsveterinärer

Länsstyrelsen i Stockholms län”

Nu slår länsstyrelsen i Stockholm på stora trumman och Monica Hellstaf rekvirerar poliser till den 15 september. Inte mindre än tre poliser får hon för att göra razzia hemma hos den förmodade igelkottsplågaren.

”Länsstyrelsen begär polishandräckning med hänvisning till 27a § djurskyddslagen (1988:534) för tillträde till områden, anläggningar, byggnader, lokaler och andra utrymmen hos Viltjouren, ……

Polishandräckning för att kunna utföra kontroll bedöms nödvändig för handläggarens säkerhet.”

Ewa Kierkegaard har inga vilda djur längre för länsstyrelsen vägrade förlänga hennes tillstånd. De två handläggarna ville se vilthägnen, dvs Ewa´s voljärer och lite andra burar. Sedan blev det koll av hunden och intensivt mätande av ett litet hönshus. Hur kontrollen skulle kunna klargöra påståenden i anmälan är ju inte så lätt att förstå.

Michael Kierkegaard skriver till länsstyrelsen:

”Hej,

Rubricerade ärende, en anmälan mot Viltjouren / Ewa K, har föranlett ett myndighetsbesök av tre poliser och två djurskyddshandläggare i dag.

Hela anmälan bygger på uppgifter från en uppgiftslämnare som anges ha ett angivet telef nr.

Detta telef nr går till A. i Torekov. Hon säger sig aldrig ha ringt till Viltjouren.

Hon säger sig vidare aldrig ha pratat med Gunilla Lundgren om någon igelkott.

Anmälan är alltså baserad på en hittills anonym uppgiftslämnare och borde bedömas som sådan.

Jag, som har följt Ewa´s verksamhet till och från i många år, vet att inga djur har kommit till hennes anläggning utan att ha passerat Djurkliniken Roslagstull och blivit bedömda där. Ewa har aldrig haft några som helst tendenser till att ”leka veterinär”. Hon har alltid hållit benhårt på regler, tex penetration av hud etc.

Med ovanstående som bakgrund finner jag det absurt att tro att Ewa skulle ha givit så snurriga råd mm till en vilt främmande människa på telefon mitt i natten.

Hälsn  Michael Kierkegaard”

Bedöm själva. Är det så här som myndigheterna skall disponera våra skattepengar?

%d bloggare gillar detta: