Tag Archives: Länsstyrelsen i Jönköping

”Vi fattar inga felaktiga beslut”

8 Apr

Foto: Lucie Marcela Havelka

Dagens gästskribent är Carina Hedberg som reflekterar över varför det gått som det gått med det svenska djurskyddet:

Länsstyrelserna vill göra gällande att statistiken över begångna brott mot djur redovisar extremt låga siffror vilket bekräftar att Sverige har den absolut bästa djurskyddslagstiftningen och den absolut bästa kontrollverksamheten inom hela EU. Men medaljen har en baksida!

Den verksamhet som länsstyrelserna bedriver på djurskyddsområdet har vi sedan länge insett inte har något med djurskydd att göra. Inte heller är det pengarna som styr ”djurskyddsförvaltningen” men det är bra om det kan göras någon förtjänst på vägen. Vad är det då som driver länsstyrelserna till att bedriva verksamhet som ligger långt utanför lagens ramar på djurskyddsområdet?

HYBRIS (storhetsvansinne)!

På bekostnad av Sveriges säkerhet, statsskicket, djuren och invånarna gör länsstyrelserna gemensam sak av att självförverkliga och utmärka sig, speciellt inom EU. Ett självförverkligande genom att försöka få övriga medlemsländer att ratificera den svenska djurskyddslagstiftningen som gemensam djurskyddslagstiftningen inom EU.

Det uppsatta målet kan länsstyrelserna inte uppnå med hjälp av befintligt regelverk för hur den offentliga verksamheten ska bedrivas. De ser det därför som legitimt att även manipulera med domstolarnas rättsskipningsarbete. Detta framgår tydligt av handlagda djurskyddsmål i de allmänna förvaltningsdomstolarna sedan drygt nio år tillbaka.

Att det verkligen förhåller sig som beskrivet har också bekräftats offentligt från flera håll genom uttalanden från länsstyrelsens tjänstemän i chefsposition att:

”Vi har en långtgående djurskyddslagstiftning i Sverige som är utformad för att värna djuren och ta hänsyn till deras behov och skydd. Den lagstiftningen arbetar Sverige nu för att få övriga medlemsländer inom EU att acceptera och successivt närma sig. Eftersom Sverige håller djurskyddet och djurvälfärden högt är det bästa vi kan göra är att verka för att övriga EU närmar sig den svenska djurskyddslagstiftningen.” (Lars Sandberg, enhetschef för landsbygdsavdelningen vid Länsstyrelsen Jönköping)

”Vi fattar beslut utifrån de lagar som Sveriges riksdag och regering beslutat om. Är man inte nöjd med våra beslut så går de att överklaga och man kan få prövningar i flera olika instanser. Vi kan konstatera att de beslut som överklagats och prövats i flera olika instanser har hållit hela vägen upp genom prövningarna och vi har således inte fattat några felaktiga beslut.” (Lars Sandberg, enhetschef landsbygdsavdelningen vid Länsstyrelsen Jönköping)

Demonstration för mänskligare djurskydd och rättssäkerhet utan för länsstyrelsen i Skåne den 23 mars 2018: Rosor för alla de som har begått självmord och alla de vars liv har lämnats i spillror på grund av länsstyrelsen förfarande. Alla dessa vackra rosor för alla som dött i länsstyrelsens spår, lades sedan som en hedersbetygelse och på önskemål från de anhöriga, på familjegraven till den nyligen framlidne lantbrukaren. De som var där, vittnade om ett magiskt ögonblick med en stark känsla av närvaro. Vila i Frid. Foto Lucie Marcela Havelka.

”Jag känner inte igen den bilden som beskrivs. Från våra perspektiv så ser det annorlunda ut. Och resultatet som vi ser när vi har våra ärenden i domstol, med en väldigt låg ändringsprocent, tyder ju på att processen faktiskt fungerar och är rättssäker.” (Marcus Björklund, enhetschef, djurskydds- och veterinärenheten vid Länsstyrelsen Skåne)

För den utomstående oinvigde förefaller citerade uttalanden som seriösa och trovärdiga samt att de ger lugnande besked om länsstyrelsernas djurskyddsverksamhet. Men denna är en mycket liten del av det totala samarbetet inom EU. Den praxis myndigheten medvetet tillämpar sedan övergången den 1 januari 2009 utgör ett uppsåtligt och allvarligt hot mot demokratin, undanröjer rättssäkerheten, underminerar rättsväsendet och tillintetgör grundsyftet med djurskyddslagstiftningen.

I själva verket är uttalanden som ovan fullt medvetna gärningar vars uppsåt är att vilseleda allmänheten, andra djurhållare och att underförstått misskreditera kontrollobjekt som förvirrade djurhållare vilka saknar lämplighet att hålla djur och vars djur därför av den anledningen har omhändertagits och djurförbud har meddelats.

Det finns nämligen ingen fungerande process och förekommande processer innehåller inte ett enda spår av rättssäkerhet eftersom den verkliga sakfrågan kommer aldrig till prövning i för ändamålet behöriga domstolar vilket den låga ”ändringsprocenten” bekräftar.

Samtliga av länsstyrelsernas beslut i djurskyddsärenden som överklagats till högre instans kommer nämligen till prövning i de allmänna förvaltningsdomstolarna vilka inte har behörigheten att ta avgöranden i skuldfrågan. Processerna är därför ett renodlat ”pappersvänderi” till absolut ingen nytta och medför oacceptabla samhällskostnader samt otillbörligt lidande för både djur och människa.

Länsstyrelserna har nämligen satt i system att meddela beslut som utelutande baseras på myndighetsföreskrifter vilka enligt Regeringsformen inte får utgöra brottsbeskrivningen på en straffbelagd gärning medan myndighetsbeslut inte får meddelas utan stöd av lagen.

Det är som sagt var skillnad på föreskrifter och föreskrifter då regeringsformen till sin ordalydelse om bemyndigande enbart avser regeringens föreskrifter.

Förtydligande:
Riksdagen föreskriver genom lag och regeringen föreskriver genom förordning medan myndighetsföreskrifter kan ges betydelse vid en prövning men får aldrig helt eller i det väsentliga utgöra brottsbeskrivningen på en straffbelagd gärning då kommuner och förvaltningsmyndigheter inte har bemyndigande att meddela föreskrifter med rättsverkan av brott.

Länsstyrelserna anser att Jordbruksverkets föreskrifter är lag men de är myndighetsföreskrifter som meddelats utan bemyndigande att meddela föreskriftermed rättsverkan av brott.

Det är av den anledningen åklagarmyndigheten har tvingats lägga ned många förundersökningar eftersom det finns inget underlag för väckande av åtal. Länsstyrelserna ser det därför inte som meningsfullt att inkomma med anmälan om misstanke om brott och har därför istället verkat oavkortat för att göra myndighetsföreskrifter till lag vilket bekräftas i den lagrådremiss som nu är under handläggning inför en eventuell ny djurskyddslag.

I den finns önskemål om att bötesbelägga brott mot myndighetsföreskrifter vilket i väntan på ”ikraftträdandet” regleras av Länsstyrelserna genom beslut om föreläggande förenat med vite. Ett slags sanktionsavgift som såväl Jordbruksverk som länsstyrelserna flertalet gånger inkommit med önskemål om i tidigare remissvar men som vid upprepade tillfällen avvisats av riksdag och regering eftersom rättssäkerheten undanröjs då fokus flyttas från polis, åklagare och domstolar till kontrollmyndigheter.

Länsstyrelsernas ansökningar om utdömanden av viten bifalles utan omsvep av förvaltningsrätterna. Detta omöjligör dessutom att den utpekade ställs till straffansvar enlig djurskyddslagens straffbestämmelser. Djurhållare över hela Sverige får således redan betala enorma bötesbelopp för påstådda brott mot Jordbruksverkets föreskrifter genom förvaltningsrätternas avgöranden vilka genom Kronofogdemyndigheten blir utsökningsmål i tingsrätterna.

Länsstyrelserna anser sig nämligen ha befogenheten att bestämma att det ska införas sanktionsavgifter i stället för straff vilket står i strid mot myndighetens lagstadgade åligganden.

Det finns ärenden där en och samma djurhållare har tilldömts vite genom förvaltningsrättens avgöranden minst sex gånger på precis samma grunder vid alla tillfällen. Av djurskyddslagen framgår att om ett föreläggande enligt 26 § samma lag överträds ska anmälan till åtal göras. Tilldöms vite ska utpekad person inte ställas till straffansvar.

Länsstyrelserna har utarbetat en praxis där tre förelägganden som oavkortat baseras på Jordbruksverket föreskrifter meddelas med påföljden att ett omhändertagande av djur verkställs och sedan meddelas förbud att ha hand om djur utan en prövning i för ändamålet behörig domstol.

Allt påstås vara i enlighet med djurskyddslagens paragrafer 26, 31:2 och 29:5 sista strofen men är i enlighet med Jordbruksverkets föreskrifter och länsstyrelsernas egna påståenden vilket aldrig håller vid en brottmålsprövning eftersom det finns inget underlag för väckande av åtal. Länsstyrelserna anser därmed att deras åligganden enligt § 24b inte har åsidosatts eftersom hela processen bygger på bagatellartade brister som inte behöver anmälas till åtal.

I med renodlingen av polismyndighetens arbetsuppgifter som medför att länsstyrelserna genom lag från och med den 1 juni 2018 själv ska verkställa sina beslut och administrera omkostnader för omhändertaganden av djur kommer inte ens R:et i rättssäkerhet att finnas kvar inom verksamhetsområdet för djurskydd.

Enskilda har redan berövats alla möjligheter att få rätten till en rättvis rättegång tillgodosedd och djuren har hela tiden ställts helt utom djurskyddslagstiftningen. Bekräftelse på detta är att det finns rikligt med avgöranden från de allmänna förvaltningsdomstolarna att tillgå men det finns väldigt få avgöranden från de allmänna domstolarna i djurskyddsmål.

Vid allmän förvaltningsdomstol gäller fri bevisvärdering vilket innebär att domstolen efter samvetsgrann prövning av allt som förekommit ska avgöra vad i målet som är bevisat. Inlämnad bevisnings äkthet eller sanningsgrad utreds inte om det inte framkommit skäl att ifrågasätta denna. Prövningen avser om länsstyrelserna har haft fog för de beslut som överklagas. Det vill säga om länsstyrelserna är berättigade enligt djurskyddslagstiftningen att fatta de beslut som överklagas. Handläggningen är skriftlig.

På ren svenska innebär detta att länsstyrelserna kan anklaga vem de vill, för vad de vill, när de vill eftersom anklagelserna inte prövas i de instanser till vilka utpekade djurhållare är hänvisade att överklaga. Myndigheten behöver inte heller bestyrka sina påståenden som genomgående är brottsanklagelser (lagöverträdelser).

Genom länsstyrelsens åligganden enligt djurskyddslagen ska dessa ärenden rätteligen utredas och prövas i för ändamålet behöriga instanser som är polis-och åklagarmyndighet och de allmänna domstolarna som är tingsrätt, hovrätt och högsta domstol. De tar avgöranden enligt brottsbalken och djurskyddslagens straffbestämmelser. Här gäller konkret bevisning som kan bestyrkas genom någon form av dokumentation. Dessvärre är dessa instanser förhindrade att pröva länsstyrelsens beslut som inte faller under straffbestämmelserna då de felaktigt baseras på myndighetsföreskrifter och inte på lag.

Det enda som återstår nu är att länsstyrelserna får bekräftelse på att de bedriver sin verksamhet ”enligt lag” genom införandet av den nya djurskyddslagen som nu är under handläggning. Om ikraftträdandet av den nya djurskyddslagen skulle dröja bekymrar inte länsstyrelserna något nämnvärt eftersom övergången från polismyndigheten till länsstyrelserna redan fastslagits genom lag.

Det kommer därmed att påannonseras från länsstyrelsernas sida att de har skyldighet genom lag att verkställa besluten som de själva har fattat och som baseras på Jordbruksverkets föreskrifter.

Statens fångar

22 Nov

milon-tinkerBilden: Milton till vänster, valack ca 10 år. Tinker 2 år hingst.

Sten-Gunnar Hörberg efterlyser  elva nordsvenska brukshästar. Det är ett hingstföl, en tvåårig hingst, två valacker och sju ston i varierande åldrar.

”Hästarna ”omhändertogs” som det så vackert heter av polisen den 21 januari 2016 på falska grunder efter att Länsstyrelsen i Jönköpings län belagt hästägaren med ”djurförbud”. Ett straff som länsstyrelserna i Sverige kringgår att pröva i domstol (tingsrätt) genom att kalla straffet för en ”administrativ åtgärd”. Länsstyrelsen dömer (?) ut den ”administrativa åtgärden” på obestämd tid, vilket i praktiken genomgående betyder ett livstidsstraff. Ett straff, vilket initialt beslutats av en juridiskt oskolad djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen, inte sällan i personlig konflikt med djurägaren. I rättsstater däremot utdöms straff av domstolar, med bevisvärdering och alla parters möjlighet att föra sin talan (audiator et altera pars), som grund för friande eller fällande domar. I det här fallet har den ”administrativa åtgärden” inte sin grund i misskötta djur, tvärtom var hästarna friska och välskötta och vistades i en för hästar idealisk miljö. Istället har den ”administrativa åtgärden” sin grund i en konflikt av helt annan karaktär, en konflikt som myndigheterna hållit liv i sedan 1990. En gång myndigheters tillsynsoffer och djurägaren förblir för evigt myndigheters tillsynsoffer.

sabina1Ovan: Sabina 28 år.

Enda kontrollfunktionen som finns för att säkerställa att djurskyddskontrollerna hålls inom lagar och förordningar är att de kan överklagas till förvaltningsdomstol. Här ska nämnas att den enskilde som ofta är juridiskt obildad är i ett fundamentalt underläge och får ingen rättshjälp vilket bäddar för att den enskildes rättigheter och djurens med för den delen inte tas tillvara. Som om inte detta var nog illa för den enskilde är det ytterst sällsynt att förvaltningsdomstolar gör någon bevisvärdering över huvud taget.

selmaFrån vänster: Selma 6 år, Tina 7 år, Verner ca 15 år samt Alva 8 år som fölat under fångenskapen.

Domstolarna betraktar utlåtande av länsstyrelserna som fakta och dömer efter det. Det är naturligt att personer med rymligt samvete söker sig till miljöer av det här slaget där de ostört och riskfritt kan finna tillfredsställelse för psykopati. Det finns ett fullskaligt experiment i skattemål som visar övertydligt att förvaltningsdomstolar dömer utan rättssäkerhet. Under dessa förhållanden har det bildats utrymme för ett utbrett fiffel för länsstyrelserna att agera till skada för djur och djurägare utan att varken staten eller tjänstemännen riskerar något.

salviFrån vänster Salvi 1 år, Allice 2 år och Silva 2 år.

Såväl inom socialförvaltningen som inom djurskyddet sker det väldigt mycket olagliga övergrepp från samhällets sida mot enskilda. Övergrepp som mörkläggs och kamoufleras.

Vi vädjar till alla goda krafter i samhället som inte vill att svenska myndigheter ska tillåtas löpa amok bland befolkningen för att det råkar roa eller gagna dem själva att reagera och protestera mot detta ofog. Ytterst handlar det om att ta ansvar för och värna demokratin.

De rättmätiga ägarna till hästarna mår väldigt dåligt efter omhändertagandet/stölden. Hästarna behövs mer än väl i det ekologiska lantbruket som familjen bedriver.

alvaAlva med nyfödd Alrik.

Den som gjort iakttagelser som kan stämma på dessa hästar (vi vet inte om hästarna finns på ett eller flera ställen) som sannolikt kom till platsen de första dagarna i november månad ombedes kontakta djurägaren 0721 649 743. E-post: Forsvunnahastar@hotmail.com. Den som vill vara anonym kan posta brev till Djurägarna Sverige c/o Arne Forsling Gråbovägen 140 443 96 Stenkullen. Polisen förbereder sannolikt försäljning med olagliga duplikatpass. Hästarna har originalpass. Såväl försäljning som köp av dessa hästar är häleri. Sannolikt finns hästarna inom polisområde öst.”

hotar-med-avlivning

Handläggaren Ingela Björkund hotar med avlivning. Snart har hästarna varit ett år i statens ömma vård. Djurskyddslagen är uppenbarligen inte till för att djur skall få ett bättre liv, snarare ett sämre om alls något. Rasföreningen vägrar helt enligt reglerna att utfärda pass eftersom hästarna har pass. Därför utpressas djurägaren – lämna passen annars dödar vi dina bästa vänner!

Människohatarna

3 Okt

ingelaStatens terror mot motsträviga medborgare: Dem kommer man åt genom att mordhota det käraste de har. Så här skriver Hans Röös till journalisten på Vetlandaposten med anledning av att Ingela Björklund hotar att ta livet av Sten-Gunnars fina hästar:

Hur kan en av Sveriges mest djurvänliga människor och en av de hästkunnigaste (när det gäller att driva jordbruk med häst, köra fyrspann osv) som finns kvar, vegetarianen Sten-Gunnar Hörberg (äter inte kött i omtanke om djuren) beläggas med ”administrativ åtgärd” (det som länsstyrelsen kallar för djurförbud)? Det handlar enbart om prestige från länsstyrelsens sida och har inte ett dyft med djurskydd att göra.

Att skingra dessa hästar, som vad gäller hanterbarhet vid olika typer av körslor är outstanding, är att föröda ett mycket svårersättligt kunskapskapital hos hästarna. Många års arbete ligger bakom att få en så samtrimmad grupp av hästar att fungera ihop som dessa gör. Om polisen säljer dem kommer de med all sannolikhet att slumpas bort och antagligen hamna som vandringspokaler. Och att skicka dem till slakt är om möjligt en ännu större skandal.

I andra mer civiliserade länder är det bara en domstol, som efter en rättslig prövning, i enlighet med Europakonventionen om mänskliga rättigheter (svensk grundlag sedan 1995, vilket inte svenska myndigheter tycks känna till) kan belägga en djurhållare med djurförbud och då är detta näringsförbud som regel tidsbegränsat. Och framför allt det handlar om misskötta djur, vilket det inte för ett ögonblick rör sig om i Sten-Gunnar Hörbergs fall.

I Sverige kan en djurskyddshandläggare, vars personkemi inte stämmer med djurhållarens, utdöma ett djurförbud på livstid, vilket hon sedan av kollegiala skäl? får godkänt för av sina överordnade. Och förvaltningsrätten prövar inte sakinnehållet, särskilt inte förvaltningsrätten i Jönköping, som är närmaste granne med länsstyrelsen i Jönköpings län. Fattas bara att de äter lunch tillsammans och ser varandra som kollegor som jobbar mot gemensamt mål, att ta död på kulturjordbruket?? Det råder en svår rättsröta på det här området i Sverige, men ingen politiker tycks vilja ta tag i problemet ”för det är allt bra synd om djuren i alla fall” och då får rättssäkerheten stå tillbaka. En och annan kulturbevarande bonde i Småland som försvinner, vem bryr sig om det? Ingen, viktigast är att inte myndigheter förlorar prestige.

Viralgranskaren

19 Sep

 

sgs-hastarNej, de tvingades inte bli omhändertagna av polisen. Det var ett beslut av länsstyrelsen i Jönköping att ta alla Sten-Gunnar Hörbergs fantastiskt fina nordsvenska arbetshästar. Det var sammanlagt tio hästar som stals av staten den 21 januari i år.

img_1404Sten-Gunnar brottades ner av polisen och fördes till polisstationen medan deras entreprenör lastade hästarna. Det måste vara rena avkopplingen för polisen att kunna spöa upp en äldre, strävsam bonde som omväxling till alla stenkastande unga, sysslolösa män som polisen vanligen drabbar samman med.

Nej, det var inte nyligen. I åtta månader har polisen betalat för att inackordera dessa hästar i en betydligt sämre miljö än den de kom ifrån.

Nej, de var inte vanvårdade. En person med mer kunskap om och kärlek till djuren än Sten-Gunnar får man leta efter. De hade alltså redan ett kärleksfullt hem.

sgs-hastar-omhNej, han fick inte djurförbud efter en kontroll. Tillslaget var ett led i en lång maktkamp mellan en bonde som vill leva i samklang med djur och natur och bevara kunskap om arbetshästen i jord- och skogsbruk och en maktgalen tjänsteman som tydligen ser det som sitt livsprojekt att förstöra detsamma.

ingelaIngela Björklund blev som bekant även Stig Anders Svensson (alias Hästmannen) och hans tre ardennerflickors baneman. Hon uttalade sig att han inte ”hörde hemma i någon tid” och avsåg hans ålderdomliga och saktmodiga sätt att leva med djuren. Antagligen tycker hon detsamma om Sten-Gunnar.

sgs-hastar-expressenNej, djurförbud är inte bevis på att någon någonsin vanvårdat ett djur. Djurförbud används i Sverige som ett maktmedel av tjänstemän för att krossa djurägare som protesterar. Ytterst få djurförbud utfärdas pga en tingsrättsdom avseende djurplågeri. Sverige är unikt i många avseenden och detta är ytterligare ett. I andra EU-länder som exempelvis Tyskland och Finland är djurförbud, i regel, ett tidsbegränsat straff som utfärdas enbart i samband med en dom i en allmän domstol. I Sverige kallas djurförbud för en förebyggande åtgärd och föregås som sagt ytterst sällan av en rättslig prövning.

ligghallen

Enligt länsstyrelsen är ett skäl till djurförbudet, och därmed till att ta hästarna, en undermålig ligghall. Den saken har åtgärdats, men länsstyrelsen vägrar titta. Den nya ligghallen har godkänts av två oberoende konsulter varav en tidigare jobbat med förprövning på länsstyrelsen. Gården är arrenderad och byggnaderna som renderade djurförbud gamla.

img_1644Polisens stall dit de tio hästarna flyttades.

56Interiör från polisens stall. Måtten är långt under de som Jordbruksverket har som minimimått för stall. Dörrarna in till boxarna är ca 30 cm för smala, takhöjden är inte godkänd då den inte är 2,2 meter. Dörren in i stallet är 170 hög dvs 50 cm för låg. Det är stora skaderisker i form av spik i boxarna, stora hål i väggarna, ventilationen är undermålig och plankorna är för tunna. De splittras om en häst sparkar igenom och kan ge skador på hästen.

img_1675Ventilationen är det lilla hålet i taket, det ska finnas ett hål till i den andra änden. Fönstren är nästan igensatta med brädor. Stallet är godkänt av djurskyddshandläggare Jenny Trygg och det är i detta stallet som Ingela Björklund och Jenny Trygg ställer omhändertagna hästar.

img_20160316_004736Den andra anledningen till djurförbud ansåg Ingela Björklund vara bristande rengöring. Ovan är en åring efter omhändertagandet i polisens stall där den satts i en box med två andra hästar. Takhöjden är 200 cm.

Polisen har inte gjort någon ägarutredning och flera av hästarna ägs av dottern. För de två aktuella hästarna, och nej, de heter inte Juni och Juli, har polisen fått ut dubblettpass i strid mot gällande EU-förordning. Vad har då hänt med de övriga åtta? Jo, dem hotar polisen att avliva om inte Sten-Gunnar lämnar ifrån sig passen.

Djurägarna demonstrerar, djurägarna har fått nog

21 Feb

20160219_123252Intresseföreningen Djurägarna Sverige anordnade en demonstration den 19 februari utanför länsstyrelsen och jordbruksverket i Jönköping för uppmärksamma den rättslöshet som djurägare är utsatta för vid myndighetsutövning. På plats fanns dokumentärfilmaren Peter Gerdehag, med högaffeln i högsta hugg.  Han filmade hela eventet, intervjuade och blev själv intervjuad av medieuppbådet på plats. Här, här, här och här finns artiklar och intervjuer.

Gerdehag har gjort svenska folket uppmärksammat på hur djur och djurhållare drabbas när de blir överkörda av statens djurskyddande myndigheter genom sina filmer om hästmannen, Stig-Anders Svensson. Länsstyrelsen i Jönköping tog ifrån honom hans tre arbetshästar och belade honom, efter ett helt liv med djur, med djurförbud. Hästarna skickades efter ett par ägarbyten till slakt.

20160219_144525Demonstrationen hade utformats som ett sorgetåg med en hästdragen vagn.

DSC00642

sorgetågTyvärr vågade ingen låna ut sin häst av rädsla för myndigheterna, så vagnen fick dras av sex deltagare. Kusk var Sten-Gunnar Hörberg vars fina arbetshästar nyligen togs av länsstyrelsen i Jönköping.

20160219_145819Kransnedläggning skedde utanför länsstyrelsens och jordbruksverkets lokaler för att hedra de två djurägare, Christopher och Maria, vilka, som en direkt följd av att de fråntagits sina djur i av Stockholms länsstyrelse, inte fann livet värt att leva mer.

DSC00661Fattade gjorde dock inte länsstyrelsens personal som inte vågade komma ut och tala med demonstranterna.

Lars SandbergFöreträdare för protesten, liksom journalister, fick i tur och ordning en liten audiens i maktens borg hos chefen för landsbygdsavdelningen, Lars Sandberg.

DSC00663Lars Sandberg säger: ”Det som är viktigt för mig är att vi följer den svenska djurskyddslagstiftningen, det är det primära och den svenska djurskyddslagstiftningen syftar till att vi ska värna djuren, att vi ska ha en god djuromsorg i landet.”

Att djuren oftast dör av ”omsorgen”, att människor tar sina liv eller stryker med av stressrelaterade sjukdomar, lantbruk försvinner och marker växer igen är uppenbarligen en liten bieffekt som byråkraterna tycker vi får ta om det nu ens är sant.

Om rättssäkerheten säger Lars Sandberg vidare: ”Är man inte nöjd och känner att det här är inte korrekt, då har man möjlighet att överklaga våra beslut.”

Ganska så meningsfullt när djuren redan är stulna, överlåtna för en spottstyver eller avlivade.

Han fortsätter: ”Och det jag kan konstatera är att dom beslut som överklagas inom djurskyddet och som överklagas i olika instanser, de besluten ändras inte.”

Nej, för det allra mesta går förvaltningsdomstolarna, dit djurägarna hänvisas till att överklaga, helt på länsstyrelsens linje i och med att sakfrågan inte prövas utan bara handläggningsgången. ”Högre instans” kan djurägaren glömma för bara 10% av djurägarna får det, medan länsstyrelserna får det till 100%. Det är djurägarnas ”rättssäkerhet” i kalla siffror.

Lars Sandberg fortsätter: ”Jurister med lång utbildning som tar del av sakkunskap från olika håll, dom kommer fram till slutsatsen att vi har följt den svenska djurskyddslagstiftningen och att besluten är rättssäkra och korrekta.”

Nu är det bara det att djurskyddslagstiftningen inte ingår i juristernas utbildning, så de förlitar sig på att djurskyddshandläggarna har den erforderliga expertkunskapen. Juristerna väljer heller inte att gå kompletterande utbildningar som erbjuds utan väljer mera högstatusområden som exempelvis skatterätt. Jurister har i regel dålig eller ingen kunskap om djur och djurhållning. Någon extern expert har jag aldrig hört att någon förvaltningsdomstol kallat in i något djurärende. Det vanliga är att domstolen gör lätt för sig och skriver av länsstyrelsens yttrande ordagrant i domslutet.

Sandberg får frågan om det inte är viktigare att djur har det bra än att det fattas några cm i takhöjd. Sandberg svarar: ”Jag menar nog att det viktiga för en myndighet oavsett vilken fråga det är, det är att ha respekt för de lagar och det regelverk som har beslutats av folkvalda politiker och att vi som myndighet ser till att vi följer de lagarna och reglerna!”

Respekt för människor nämner han inte. Han får frågan om han kan förstå kritiken. Hans svar talar för sig självt och hans inställning förklarar varför människor tar sina liv i förtvivlan: ”Nej, egentligen kan jag inte det. Jag upplever kritiken som väldigt osaklig och okunnig i stora delar!”

Lars Sandberg borde entledigas med omedelbar verkan!

Kulturarv som går i graven

24 Jan

Det finns kulturbärare och det finns kulturskapare.  Sten-Gunnar Hörberg tillhör de sistnämnda. Tyvärr finns också kulturdödare som Ingela Björklund på länsstyrelsen i Jönköping. Hon har för den stora allmänheten gjort sig mest känd som Stig-Anders Svensson alias Hästmannens banekvinna. Till skillnad mot kulturbärarna som drivs av en inre övertygelse har kulturdödarna makten och våldsmonopolet på sin sida.

Den 21 januari 2016 rullade polis och länsstyrelse in på Sten-Gunnars gård. Han slogs blodig av poliserna, belades med handfängsel och fördes till polisstationen. Han ville nämligen ringa sitt ombud. Sten-Gunnars 10 hästar lastades och fördes bort av Dicks åkeri. Ingela Björklund var nöjd med dagen.

Sten-Gunnar har kämpat länge för sina hästar. 2012 intervjuades han av P4 Jönköping:

Men har du gett upp om att få ha kvar dina egna djur?
– Jag släpper inte dem så länge jag lever.

Men om de kommer och hämtar dem?
– Då får det ta mig med. Då är det slut med mig. Djuren betyder allt för mig, de är min familj och mina barn.

Titta noga på filmen och bilderna nedan, njut av en enastående man med enastående hästar och begrunda. Det är knappast troligt att du kommer att få se något sådant mer i Sverige.

trespann

bröllop

timmer

hö

skog3

skog

vältning

sådd

visning

post

Inte bara hästmannen

30 Sep

 

hästmannen

Det är inte bara Stig-Anders Svensson alias hästmannen som råkat ut för de paragrafvårdande myndigheterna. Stig-Anders fick djurförbud i förebyggande syfte och valde att skänka bort hästarna innan myndigheten tog dem vilket hade medfört större kostnader och kanske förlust av gården. Som nästan alltid är fallet drog djuren det kortaste strået och förlorade sina liv.

Ingela Björklund

Anders Olsson, småbrukare på Tjörn fick djurförbud förra året sedan han lurats skriva på ett strafföreläggande. Polisen som kom med det sa att om han skrev på så skulle han slippa rättegång. Anklagelsen var ett skavsår på en ko som slitit sig med en grimma. Så snällt, tyckte Anders och skrev på. Vad han inte visste var att ett djurförbud skulle följa på ”erkännandet”. Så där försvann ytterligare en liten besättning av en hotad lantras.

Länsstyrelserna över hela landet utplånar i raskt takt de äldre djurhållarna som bevarat det betade landskapet och de sista lantraserna. De gamla ladugårdarna håller inte måtten så att förelägga en gammal bonde om stora ombyggnader som villkor för att få behålla sina djur är samma sak som att lägga ner. Ett sorgligt slut på en livs- och kulturgärning som inte längre uppskattas eller värdesätts.

nordligaste fjällkorna

Emil Sevä är en av Sveriges nordligaste aktiva bönder med tio fjällkor. Enligt länsstyrelsen är det bara 18 kogårdar kvar i Pajala, Gällivare och Kiruna. Nu väntar viten om han inte följer länsstyrelsens förelägganden. 65 år gammal tycker han inte att han har ekonomi att bygga om ladugården. Gör han det inte går också ekonomin i stöpet plus att djuren omhändertas med våld. Återstår bara att avveckla frivilligt.

– Kan inte säga att han missköter sina kor men vi har konstaterat flera brister i djurhållningen och vår förhoppning är att han kan åtgärda dem så djuren kan skötas på det sätt som vi ställer krav på i den svenska djurskyddslagen, säger Erika Johansson länsstyrelsens enhetschef.

Stig Aronsson i Tämmesboda i Ljungby kommun har levt sitt liv utan elektricitet och vill inte ha någon heller. I ett beslut 2001 blev han förelagd genom praktiska råd hur han enkelt kunde uppfylla djurskyddslagens krav inhysning av kor och ardennerhäst. Det var ingen anmärkning på djuren utan det handlade om mått, ventilation och dagsljusinsläpp. Och så att hästen skulle kunna gå in och ut själv.

ladugården

När djurskyddet låg på kommunerna var ändå kontrollanterna humana och här försökte man verkligen göra det bästa för människor och djur. Rent fysiskt skulle Stig och hans syster inte orka med djuren mycket längre till. Ändå är Stig bitter över vad han kallar ”djurplågerilagen”.

djävulens verk

På plats var Ingela Fridlund och Mathilda Johansson från miljö- och byggkontoret. Om de fick arbetsövergång till länsstyrelsen så hoppas  jag att de tog med sitt konstruktiva sätt att jobba och se lösningar. Djurhållningen avvecklades 2001.

Tänk om det funnits en plan för att ta tillvara lantraser, beteshävdat landskap och den sedan generationer nedärvda kunskapen om djur och om gamla människor dessutom bemöttes med respekt för sin livsgärning istället för att skrämmas och förnedras av myndigheter sina sista år!

%d bloggare gillar detta: