Tag Archives: Juha Toropainen

Statliga boskapstjuvar

24 Feb

Det måste bli ett slut på dessa boskapsstölder i statlig regi. Om länsstyrelsen anser att ett brott begåtts ska de lämna en åtalsanmälan och polisen ska göra en förundersökning. Det är inte meningen att djuren, någons egendom, godtyckligt ska stjälas först, stressas av klåpare i detta fall Farmartjänst, som inte borde få gå i närheten av djur, skadas, bortföras och stallas upp till enorma kostnader. Att åtgärden riktats mot fel person gör inte saken bättre. Så går det när man handlar först och frågar sen. Som vanligt är det djuren som får lida. En avdelning på länsstyrelsen har fått miljoner av staten för att fixa fler betesdjur, en annan har fått miljoner för att ta bort dem.

Här gjorde polis och Farmatjänst en smash and grab-kupp när mörkret började falla. Självklart råkade djuren i panik när en mängd främmande människor stormade hagen och lyste på dem med ficklampor.

Så här skriver ägaren:

”Länsstyrelsen i Skåne har den 14 februari 2018 (beslutet fattades den 13e och verkställdes utan kommunicering, min kommentar) omhändertagit en besättning djur på felaktiga grunder, djuren ägs av ett AB, ett företag som jag äger till 95 %. Ni ska lämna tillbaka mina djur, de ska inte säljas, slaktas eller annat varken av Polismyndigheten eller Länsstyrelsen eller någon av den amatör, underentreprenörerna som idag står för skötseln av mina djur.
När Länsstyrelsen försökte fånga in de djuren som gick vid D-gård ska enl. en granne djuren ha sprungit vilt omkring, gått genom staket så att polisen på plats fick jaga djuren med ljus då detta spektakel skedde när det började bli mörkt. Man lyckades inte fånga in några djur.
Djuren gick inte att fånga in denna dag.
Den 16 februari kom Polismyndigheten tillbaka och gjorde ett nytt försök att fånga djuren på D-gård. Man har vid allt jagande av djuren skadat ett djur, en tjurkalv. Denna skadade kalv har lämnats kvar i hagen tillsammans fyra andra djur utan skötsel eller meddelat ägaren om detta. Man har dessutom lämnat djuren i hagen med stora hål i staketet samt att elen inte fungerar i det trasiga staketet.
En granne till oss berättar att de som jagade djuren berättade för honom att man lämnade kvar sex djur men man hittade bara fem i hagen. Var det sjätte djuret är är ett mysterium. Man har vid detta omhändertagande separerat kor från sina kalvar, man har inte meddelat mig hur många djur man tagit totalt och därför vet jag inte om kalvar har kommit med sina mödrar.
När jag och S. inspekterade alla mina djur onsdagen den 14 februari 2018, både de som gick på B. och de som gick på D-gård mådde alla bra, de var som vanligt lugna och ingen var skadad eller sjuk. Alla kor ni har beslagtagit är dräktiga så långa transporter är synnerligen olämpliga och rent av förbjudna.
Jag försökte hela helgen få kontakt med någon på Polisen för att få hjälp med hur jag ska agera.
På måndagen får jag prata med en chef på Länsstyrelsen som meddelar att djuren står under polismyndighetens ansvar. Jag kontaktar Polismyndigheten och kommer i kontakt med Linn Hjälmdahl via mejl som skriver det samma att det är Polismyndigheten som ansvarar för djurens skötsel. Jag ställer då frågan om vem som tar hand om djuren, att det går en skadad tjurkalv och att det är stora hål i staketet där man lämnat kvar djuren men får inget svar.
Att man jagar djur så de sätts i sken och springer i panik genom staket är djurplågeri. Vi har under flera månader klarat av att få in djuren i fångstfållan utan att jaga med enbart min hjälpare S. gåendes framför djuren med en spann med mat att locka med.
Jag har polisanmält händelsen då omhändertagandet i mina ögon är stöld samt djurplågeri att jaga och lämna djur på detta sätt.”

”Den personen som tittar till djuren som är kvar i hagen (underentreprenör till polisen) går inte ens ur bilen vid inspektion samt vet inte om att det finns en skadad kalv. Detta får han reda på igår (20e feb) av min granne som dagligen tittar till djuren. När han får informationen om kalven går han inte heller då ur bilen för att titta till det skadade djuret.”

På filmen ser man en kalv med stukat framben, ej brutet. Han borde ha tagits till sjukbox där han skulle har repat sig väl. I stället skjuter polisen honom. Sen vill polisen skjuta resten av djuren (två dräktiga kor, en kviga, en tjurkalv) som är kvar också och ber länsstyrelsen om tillstånd att få göra det. Konstigt nog lyckas veterinären Sara Lundin som är med den 14e och 16e inte se några skador trots att tjurkalven har betydande problem, se filmen. Hon säger att hon ser dem på håll, delvis skymda av ett buskage!  Linn Hjälmdahl skriver den 19e till Juha Toropainen och Leif Felton som bestämmer över liv och död:

”Vi behöver ett avlivningsbeslut på de fem djur som finns kvar i hagen. Två försök har gjorts, vid båda tillfällena har en veterinär varit med på platsen för att säkerställa djurens välbefinnande. De fem djur som finns kvar i hagen går ej att fånga på grund utav att de är väldigt skygga samt att både polis, veterinär, farmartjänst och pensionatet upplever att djuren är opålitliga. Två av dem har gått till fysisk attack och på grund av detta har vi valt att avbryta lastningsförsöken. Se bifogat dokument från veterinär.”

Respekten som försvann

7 Dec

Sverige är numera ett respektlöst land. Respekten för de äldre, respekten att inte slänga mat, respekten för äganderätten, respekten för hemfriden, respekten för tidigare generationers strävan att odla upp ett kargt och kallt land för att överleva, allt är borta. Här följer akt två i dramat ”tre utegångsfår döms till döden för att ha gått ute”. Kan bara hända i Sverige! (LS=länsstyrelsen, KB=Kristanstadsbladet)

Tragedi i tre akter: Akt två. Av C. G. Liungman, 78, i Huaröd.

Akt tre slutade med att min lilla fårfamilj bortfördes på natten av polis och länsstyrelsens djurinspektörer till ett förintelseläger på grund av påstådd vanvård och påhittat djurplågeri.

Akt två, sex dagar senare, börjar med följande:

(LS 28/11 -16) Länsstyrelsen beslutar att de tre får som omhändertogs tillhörande dig Carl Gustav Liungman… ska avlivas.”

De tre fåren var mamma får, syster får, båda tre år gamla, och sonen lillbagge, nio månader gammal. Alla tre djuren var vid utmärkt hälsa och hull. Lillbaggens päls var normal men mamman och mostern hade inte klippts under sommaren för att fårklipparen hade flyttat. Jag talade om för djurskyddarna att de skulle klippas så snart vinterns kallaste del var över.

baggen2Lillbaggen var så söt i sin ljust gulvita päls och sina två utåtriktade horn. En riktig julebock.

Varför döda tre unga och friska får utan att det behövs för att ge föda åt akut svältande människor? Det finns husdjur som nyttjas till annat än till charkuterier, och kan vara nog så värdefulla som levande. Vad får länsstyrelsen att tycka det är så viktigt att fåren ska avlivas? Förmodligen att ”djuren var omärkta” (LS 30/11).

Och vad hände med de mördade fårens kroppar? Var det någon som tog om hand det utsökta ekologiska fårköttet, eller brände man helt enkelt  upp liken?

juhaAvlivningsbeslutet var bestämt av en byråkrat Juha Toropainen, möjligtvis en gång i tiden veterinärutbildad.

(LS 30/11) ”Fåren var långpälsade och stod ute utan skydd för väder och vind.” Som icke veterinärutbildad frågar man sig varför utegångsfår inte skulle stå ute i väder och vind. Det var fem grader varmt och ingen snö.

(LS 30/11) ”Fåren hade inget foder och bristfälligt med vatten.”

Fåren betade gräs i ett fårhägn. Gräset var nyutväxt och friskt. Vatten dricker inte får när de äter färskt gräs, men det fanns likväl en spann full av vatten i hägnet. Vad var ”bristfälligt” med det vattnet? Att det flöt några höstfallna lönnlöv ovanpå, som man kunde se på djurinspektrisens foto av bristfälligheten???

Detta maktmissbruk är oförnuftigt i kvadrat. Vad det är frågan om här är politiskt korrekt socialfascism:  Alla ska lyda byråkratin. Några linderödsgrisar får inte förekomma.  Andra djur, än EU-märkta får i jättehjordar, svin i jättesvinerier och höns i  tiotusental i kyckling- och äggfabriker, ska inte finnas. Särskilt ska ekologiska och hållbara smålantbruk motarbetas och tvingas försvinna.

(KB 2/12) ”… 2 500 slaktsvin vadade i urin….djuren utsatts för lidanden på grund av ammoniakångor… Grisproducenten fick en genomgång av miljöskyddsinspektörerna…”

Varför fick inte min lilla fårfamilj någon ”genomgång” av djurskyddsinspektörerna innan de bortfördes till förintelselägret???

Kanske är det inte frågan om ren socialfascism. Kanske finns det ekonomiska motiv bakom länsstyrelsens så kallade djurskydd: korruption. De djur som inte avlivas kanske via bekanta till länsstyrelsens byråkrater, som exporterar djur till Ryssland och andra länder, kan säljas för stora pengar som då delvis går tillbaka till länsstyrelsen och kompletterar vad länet får från staten i form av skattemedel. De kompletterar  då de stora summor som länsstyrelsen kassar in  via groteska penninguttag enligt paragraf 35 djurskyddslagen från varje småbonde dess djurskyddsinspektörer lyckas ”komma på”.

Det förefaller, som en engelsman skulle säga, vara ”a fucking dirty business”.

Hursomhelst var det min lille julebock som bortrövades mitt i midvinternatten  och mördades tillsammans med sin mor och moster. Förmodligen tillvaratogs inte ens deras fina ekologiska kött. Det troliga är att det brändes upp som avfall.

rositaMin varmaste julhälsning till den lilla djurskyddande länsstyrelseinspektrisen Rosita och hennes långa blonda assistent, samt de poliser som jobbade övertid för att beskydda  dem mot en sannolikt farlig djurägare. Jag hoppas de spänner brösten av stolthet över sin insats i djurskyddets tjänst.

Ett virus som heter Djurambulansen

1 Mar

Länsstyrelsen sätter skräck inte bara i djurägare utan också i veterinärer och det till den milda grad att de ställer upp och vittnar falskt under ed. De som följer bloggen känner till det sk getärendet i Hörby i november 2013 där länsstyrelsen slog till och tog 82 friska getter samt avlivade tre killingar som behandlades för diarré. Länsstyrelsens Peter Stenberg och Alexandra Boijsen gjorde stor sak av att en äldre get ca 8 år tidigare som nyfödd förfrusit bakklövarna. Henne skar man också halsen av trots att hon var högdräktig med två fullgångna killingar.

Det var oerhört bråttom att lasta alla getter i Djurambulansens lastbil. Trots att ytterligare en bil fanns på plats kördes den aldrig ner till gården pga risken att köra fast så två djurinspektörer, två poliser och fyra djurambulanspersonal kom i samförstånd överens om att alla skulle packas in i samma bil. Resultatet blev att man i stort sett bröt mot alla lagar som tänkas kan. Priset fick djuren och djurägaren betala.

vit getGeten Mojjan ovan var den enda helvita geten i gruppen efter sedan den andra dödats. Hon var en av de 10 som tillfrisknat. På bilden är hon rak och fin i halsen och går normalt.Veterinären Anneli Larsson (Karlsson) vittnar om henne som varande i normalhull. Bilden togs av länsstyrelsen bara någon timme innan hon med stort våld släpades och lyftes i hornen till djurambulansens lastbil. Djurägaren beskrev vad som hände Mojjan:

”Märk väl att just denna grupp getter som var den första att lastas bestod till övervägande del av dräktiga och högdräktiga honor. Däribland den stora, vita get som de slutligen jagade så hårt att hon föll omkull och fick huvudet under sig när de kastade sig över henne. Då griper Gustavsson henne i ena hornet och släpar henne ca 30 meter. Han fick hjälp att släpa henne de sista 10 m av sin medhjälpare då, drog de båda henne upp på lastbilen. Hon var så skadad och utpumpad att hon inte orkade resa sig i lastbilen. Aldrig ska detta bli glömt!!! Huvudet hade enligt veterinär Anneli Karlsson vridits bak och fram. Hon befriade henne från sitt lidande efter ankomsten till Ingelsträde ytterligare 3-4 timmar senare.”

Ovanpå den skadade geten lastades alla andra! Hon lastades bland de första och fick alltså först utstå flera timmar på bilen och därefter ett par timmars körning. Däremellan backade Gustavsson in bilen i en björk med så stor kraft att motorn stannade! Lidandet som djuren utsattes för var oerhört!

tremor

Ovanstående noteras samma kväll. Trots att veterinären spekulerar i virus så görs varken provtagning eller obduktion utan kroppen eldas upp. Av Mikael Gustavsson får hon upplysning om hur många getter det är. Vid ett samtal med djurägaren några veckor senare säger hon att hon upplystes om hur många de var, hon räknade inte själv.  Det är viktigt för det fattas ytterligare nio getter. De ligger döda eller döende på flaket plus x antal kastade/dödfödda killingar.

EgenkontrollMikael Gustavsson fördelar dessa saknade getter de närmaste dagarna med en självdöd här och en avlivad där. Någon veterinär har naturligtvis inte tillkallas för att hjälpa djuren (eftersom de dog redan första kvällen). Veterinären säger vidare att lastbilen var bortkörd redan innan hon kom. Samtalet bandades. Av intyget framgår att getterna körts omärkta. Någon dispens sökte aldrig Gustavsson.

Annelie Larsson (Karlsson) utsattes genast för påtryckningar av länsveterinär Juha Toropainen för att ändra sitt första utlåtande. Att hon skrivit att getterna var i  bra skick föll inte i god jord.

Juha försöker påverkaTill vittnesförhöret i tingsrätten, där djurägaren anklagas för att ha skadat geten, har veterinären fått mera upplysningar om vad hon skall säga. Nu är hon med vid urlastningen och hon vet att den skadade geten kördes separat och dessutom hade en personal sittandes med den.  Hon vet också med säkerhet att getter inte skadas av att man släpar och lyfter dem i hornen, vilket är absolut förbjudet enligt EUs transportförordning. Hon gör långa utläggningar om vilken sjukdom den kunde tänkas ha haft för att blanda bort korten. Mikael Gustavsson och länsstyrelsen har begått svåra djurskyddsbrott och det måste döljas till varje pris. Ett skadat djur får naturligtvis inte transporteras alls. Men självklart måste geten tas med, annars kan våldet bli avslöjat. Alltså väljer veterinären att ljuga. Djurägaren blev dock inte dömd för detta då det inte kunde uteslutas att geten skadats vid lastningen.

Vad hände sen med getterna? Eftersom getterna skall säljas till liv hittar Gustavsson på att de skall avmaskas och ha en månads karens (= 350.000:- till kassan) på pensionatet! Någon diagnos från någon veterinär finns inte. Strax före jul transporteras de till en produktionsplats i Spannarp. Efter sedan jag begärt transporthandlingar hos jordbruksverket, skrivs en utrapportering av Mikael Gustavsson på 85 getter. Produktionsplatsens ägare Stefan Arvidsson i Åstorp gör ingen motrapportering. Inget slakteri har heller inte rapporterat dem. Jordbruksverket bryr sig inte. Där försvann de getterna!

Länsstyrelsen har dock sin egna version allt enligt länsveterinär Ann Sjöholm:

SMS

Programmet Djurskyddarna fällt i granskningsnämnden

14 Sep

Granskningsnämnden har beslutat att fälla två inslag i serien Djurskyddarna i TV4 som följde företaget Djurambulansen i Skåne AB och sändes i januari i år för kränkning av privatlivet.

djurskyddarnaI det program som sändes den 15 januari uttalade sig Mikael Gustavsson och Sebastian Borg kränkande om en djurägare.

tryckerdjurskyddarna2Detta var efter arbetstid och Djurambulansen rekvirerade handräckning från polisen. Den beviljades så småningom av Marie-Louise Törnblad som jobbade ”övertid” hemifrån. Konstigt nog gjorde även Sverker Olsson på länsstyrelsen det. Det var bråttom att ta djuren, några ankor, ett par katter och ett antal fina ciklider innan ägaren dök upp. Lustigt nog hade inte Sverker varit inne i huset utan använde Djurambulansens bilder till sin rapport.

Helt enligt regelboken gjorde polisen en brottsanmälan på djurägaren men efter förhör med både Mikael Gustavsson som Sverker Olsson så lades förundersökningen ner.

förhör MG

Ingen ansåg att det förelåg något brott.

förhör SOSverker ljuger dock i förhöret och påstår att han var ”en av två inspektörer som utförde hämtningen”. Han var inte där. Djuren hämtades bara av Micke och Sebastian. Anmälaren var en fd flickvän som ville ställa till problem och även anmält tidigare. Några fel på djuren fanns inte.

Trots att det inte varken var fel på djuren eller ägaren var ”försvunnen” som Sverker påstod, beslöt länsstyrelsen att djuren skulle ägaren inte få tillbaka. Dessutom försökte länsstyrelsen sätta djurförbud på honom, men efter protest från ombudet, beslutade Juha Toropainen att inte göra det. Troligen eftersom det inte var något djurskyddsärende utan allt var iscensatt för att göra TV.

djurskyddarna29janDen 29 januari i det 4:e programmet förtalade ”djurskyddarna” en kattägare i Göteborg. Även det inslaget fälldes av granskningsnämnden.

LisaSebastian Borg och Lisa Linde for runt i lägenheten och skrämde slag på katterna när de jagades runt med håvar. Förfarandet kritiserades hårt av en kattförening i Göteborg som senare även hämtade alla katterna. Det var inte heller något fel på katterna.

Skånepolisen förlorade fakturamål

11 Dec

Svens och Oves hus

Igår förlorade polisen ännu ett tvistemål i Ystads tingsrätt om en jättelik omhändertagandefaktura gällande hundar. Det gällde egentligen tre fakturor med början den 24 november 2010 då Emma Hansson skickade Hjorthögs hundpensionat att ensamma hämta 14 hundar efter en anmälan från en valpköpare (vars hund besiktigats utan anmärkning). Emma lurade bort Sven att tillsammans med henne och poliserna att titta på kor flera mil från gården. Under tiden tvingade sig en man och en kvinna från Hjorthög sig in hemma på gården hos Ove som då var helt ensam och tog alla hans hundar. Året efter tog hon två hundar från Ove och sedan en hund och en katt. Ansvarig för besluten var Emma Hansson. Alla beslut har riktats till Sven trots att det var hans bror Ove som ägde och skötte hundarna. Emma släpade bröderna till tinget förra sommaren och Ove som redan hade problem med  hälsan tog det så hårt att han dog strax efter.

I beslutet om vad som skulle ske med de 14 hundarna skrev Juha Toropainen: ”Enligt inhämtade uppgifter från djurpensionatet den 25 november visar de 14 hundarna inga tecken på ohälsa och har ett socialt acceptabelt beteende.” De veterinärbesiktigades utan anmärkning. De skulle omplaceras men det beslutat ändrades senare och fem hundar avlivades på begäran av Hjorthög.

Fakturorna från polisen var på 198 500:-, 9 750:- respektive 20 385:-. Polisen skall ersätta Svens rättegångskostnader med 85 064:-.

Länsstyrelsen hade motiverat omhändertagandet som vanligt.

”Vid kontrollen, som ägde rum samma dag som beslutet om omhändertagande och huvudsakligen utfördes av länsstyrelsens tjänstemän Emma Hansson, Hanna Hedlund och Peter Stenberg, bedömdes att hundarna utsatts för otillbörligt lidande och att förutsättningar förelåg för ett omedelbart omhändertagande med hänvisning till att det var utsiktslöst att felen skulle bli avhjälpta.”

Emma vittnade under ed och hävdade bestämt att det var Sven som ägde hundarna. Dessutom bedömde hon Ove som utvecklingsstörd. Det kunde hon nämligen avgöra eftersom hon jobbat i hemtjänsten. Emma såg inget konstigt med att på det sättet kränka en gammal bonde.

Tingsrätten gick noggrant igenom alla tillgängliga fakta och sammanfattade i domen: ”Vid en samlad bedömning anser tingsrätten mot bakgrund av ovan redovisade omständigheter och bedömningar att Polismyndigheten inte visat att Sven Svensson varit ägare eller ansvarig för de omhändertagna djuren på något sådant sätt att han bör ansvara för kostnaderna för omhändertagandena.
Polismyndighetens talan ska därför lämnas utan bifall.”

Den 6 juli 2011 smygfilmade Emma Hansson bröderna, båda i 70-årsåldern, (det andra omhändertagandet). Bröderna har varit ute och ryckt flyghavre och har hängt de våta klädarna på tork när Emma Hansson och Eva Carström dyker upp tillsammans med tre poliser.

Länsstyrelsen har gjort stor affär över hur hotade djurinspektörerna är. Men inspektörerna kommer alltid två och två och bara det ger ett stort övertag mot den oförberedda djurägaren. När man dessutom förser sig med 2-3 beväpnade poliser som rutin är hotet om övervåld mot djurägaren ett faktum. Enda legala anledningen att begära polishandräckning är ju att utnyttja polisens speciella befogenhet att använda våld i tjänsten.

Det är Emma Hansson själv som spelar in sin egen röst och pensionärerna, som inte vet om att de filmas. Emma pressar och provocerar medan Sven försöker gå undan. Hon har själv gjort filmerna till offentlig handling. I motsats till Emma har jag dock fått tillåtelse att visa dem.

Den ena hunden i filmen var tillfälligt hos Svens bror då ägaren drabbats av hjärtinfarkt och låg på sjukhus. Det får också Emma veta, vilket hon inte alls bryr sig om. Den svarta hanen är en hund som Oves son fött upp men fått tillbaka för omplacering. Emma och Eva tar båda hundarna som Sven sedan får räkning på. Han faktureras också för en kringströvande katt som han aldrig sett.

Anledningen skulle vara att Sven ”fått” djurförbud. Emma hävdar envist att Sven blivit delgiven. I fakturarättegången 2014 visar det sig att Ove hade alldeles rätt när han säger att där inte varit någon delgivningsman. Det var nämligen Svens tidigare ombud som kvitterat ut en försändelse, som troligen var ett beslut om djurförbud. Ombudet vittnade att han vid tiden för mottagandet inte längre var ombud. Sven blev alltså inte delgiven.

DSC_0414 (Kopia)_1

Poliserna slår ner Sven på marken och belägger honom med handfängsel. Han får ett djupt jack i pannan och blodet rinner över ansiktet. Han förs till polisstationen i Ystad för förhör. Efter ett tag ändrar sig poliserna och vill inte hålla något förhör. De säger åt Sven att gå därifrån och tycker att han kan ta bussen hem. När Sven insisterar på att bli förhörd så blir han handgripligen utslängd på gatan och får ta sig hem bäst han kan. Några månader senare kallas han till förhör. På sin 70-årsdag.

Höjden av hyckleri

2 Nov

Jämfört med hur djur behandlas i många andra länder framstår våra djurskyddsinspektioner närmast som ett lyxproblem:  ”Vid det oanmälda besöket hittade länsstyrelsen en överviktig hund i akut behov av klovård.” Enbart i Skåne spenderades knappt 25,7 miljoner kronor under 2013 på djur- och veterinärenheten, det mesta på sällskapsdjur.

ÄLSKADE fRANK, AVLIVAD AV ls (9)

Valpen ovan mötte sitt öde i form av länsstyrelsen i Skånes sk djurskyddsinspektörer Peter Stenberg och Alexandra Boijsen några veckor efter att bilden togs. Han hade just blivit frisk från en valpdiarré orsakad av avmaskning.

södra skåne

Han slets ur mattes famn, hämtades av Djurambulansen i Skåne AB och dödades dagen därpå. Varför? Tja, för att Länsstyrelsen vill vinna en juridisk tvist som man förlorat i första instans.

Länsveterinär Juha Toropainen beslutar, utan att se hunden, bara genom kontakt med Mikael Gustavsson på Djurambulansen, att det är inte ”ekonomiskt försvarbart” att hålla valpen vid liv över helgen. Därför skulle han dö. Han darrade av rädsla. Liten och ensam för första gången i sitt liv. Observera att det var inte praktiserande veterinär som tog beslutet. Hon skickar en mail och undrar: ”Som jag tolkar ditt mail skall jag avliva… men jag upplever det inte står i klartext så därför vill jag dubbelkolla.”

Om man lägger ett filosofiskt utilitaristiskt perspektiv på det hela så vore det bättre att investera pengarna i ett internationellt djurskyddsarbete. Eftersom det är så kostsamt att söka upp eventuellt långa klor i Sverige kunde miljonerna satsas på att en större mängd djur åtminstone fick uppleva någon slags baslycka. Ska vi skicka djurskyddsinspektörerna till Sydostasien?

dogmeattrade

Hunden på bilden är en av många som stjäls och smugglas i den lukrativa handeln med hundar som slaktas i flera länder i Asien. Det måste vara oerhört plågsamt att vara bunden så. Det är väldigt plågsamt även för en människa att få armarna bakåtvridna på samma sätt och dessutom bli lyft från marken.

Boijsen1

Men när man betänker att nämnda Alexandra Boijsen, som representerat länsstyrelsen i minst ett möte med VOOV, står bredvid och bevittnar hur en äldre kvinna blir misshandlad just på det sättet av två stora starka poliser så kanske jag tar tillbaka det jag just skrev.

”Omedelbart kopplade han sk polisgrepp på min vänsterarm och vred den högt upp på ryggen. Skrek högt för det gjorde mycket ont. Samtidigt kommer polis nr två M springande och ska ”hjälpa” sin kollega. Han tar grepp i min högerarm, vrider den upp på ryggen. Nu är båda mina armar så högt upp på ryggen att de nästan lyfter upp min kroppstyngd. Då säger polis M. , när jag skriker av smärta, om sin kollega J: -Ja, han är hård, det är han känd för!

Vid det här laget tappade jag andan. De blev väl rädda att de skadat mig allvarligt för benen sjönk ihop under mig. De släppte mig.

Alexandra Boijsen och Julius Kemna stod ca 15 m vid sidan om och väntade på sin tur att få komma fram till mig för att tränga sig in i stugan.” 

Svenska djurskyddsinspektörer/ -handläggare har nog inte den mognaden/empatin/utbildningen för att verka som ambassadörer för ett globalt djurskydd.

Unga Alexandra har inte ens vett att känna skam efter att ha tillåtit både djurägaren misshandlas och 80-talet getter plågas och jagas i över tre timmar.

Alexandra flirtar hellre med den unge veterinären!

Media är myndighetens språkrör

8 Aug

Inslag på radions Studio Ett måndag 11 juli 2011 kl 16:00 ca 18 minuter in i programmet. Det gäller statistik att antalet djurförbud ökat vilket jordbruksverket och länsstyrelserna förklarar med att de blivit effektivare. Det finns också andra förklaringar som inte får komma till uttryck i de officiella medierna. En är att omhändertagandena av djur har på kort tid skapat en miljonindustri där Farmartjänst och hundpensionat fakturerar polisen jättebelopp och skrattar hela vägen till banken.

Djurägarna framställs som socialt utslagna individer. Samma taktik har stater alltid haft när man vill få allmänheten att ”förstå” att deras övergrepp är dels berättigade, dvs främjar en ”god” sak, i detta fallet påstås man värna om djur, dels gäller det bara ”de andra”, ”sämre” individerna, inte vi vanliga, duktiga djurägare, som alltså fortfarande kan sova lugnt tills polisen bryter sig in.

”Man följer upp djurägare som kommit på glid”, säger Juha Toropainen. Jaha, jag har ”kommit på glid nu”! Det förklarar att man bryter sig in i mitt boningshus med äkta och falska poliser och egenhändigt hopsnickrad anmälan! Ju värdefullaredjur desto större blir den hägrande vinsten!

Sten-Gunnar Hörberg i Vetlanda skriver:

Hörde inslaget om djurförbud i Studio ett. Det är djupt tragiskt att SR låter sådana här inslag stå oemotsagda. Jag har själv blivit ombud i ett fall där just denna Juha Toropainen har gått in och ställt till ett omfattande lidande för djuren hos en lantbrukare. Lantbrukaren hade gett Länsstyrelsen beskedet, att han hellre avvecklar sin djurhållning, än att göra något åt sitt stall, han var över sjuttio år. J T som var biträdande länsveterinär bestämde att djuren skulle ”omhändertas”. Han såg till att gården blev ockuperad med inte mindre än 4 polisbilar, 2 djurbilar och så Farmartjänst. En ko sprang till skogs och har aldrig mera setts. Diande kalvar delades brutalt från sina mödrar. På det nya stället blandades djuren med andra djur. Fyra större behornade tjurar som lantbrukaren hade inne, släpptes lösa bland de andra djuren i olika storlekar och i en miljö där i vart fall de mindre djuren inte passade. När lantbrukaren en vecka senare besökte sina djur för att komplettera en del öronmärken blev han chockerad. Alla djur var mycket smutsiga, de fyra tjurarna rusade runt och hade i och för sig hur kul som helst men på de andras bekostnad. Flera var halta, en kviga var död, efter ännu en vecka var ytterligare en kviga död. De fyra tjurarna + ytterligare fyra behornade djur skickades till slakt innan de var färdigväxta. Totalt 11 djur mötte döden för tidigt och ett stort och onödigt lidande för alla de andra djuren. I inslagen pratar Juha Toropainen om att djurförbud och ”omhändertagande” är det absolut sista man tar till. Nog kunde väl lantbrukaren själv i lugn och ro fått sälja sina djur?

Detta är bara ett av 100-tals kanske 1000-tals andra fall där det s.k. djurskyddet gått in och skapat lidande och regelrätt djurplågeri. Själv  blir jag kontaktad av förtvivlade människor som har fått det s.k. djurskyddet på sig, människor som aldrig varit i klammeri med ”rättvisan”, inte känner igen sig och inte vet vad de skall vända sig eller ta vägen.

Juha Toropainen pratade om rättssäkerhet, jag lovar, det finns ingen rättssäkerhet i de här frågorna. Det är rena häxprocesserna. Juha Toropainen pratade om att gå in och vända till det bättre innan det är för sent. Det är något de är väldigt dåliga på, istället för att stötta och ge råd på ett sansat sätt, går de på med illa genomtänkta föreläggande och hot, ägnar sig åt rena trakasserier för att folk ska må så dåligt att de inte orkar sköta sina djur. Detta kallar de för djurskydd.

SR och all annan media borde gräva på djupet i de här frågorna och vart fall inte bara låta ena sidan komma fram. Jag sympatiserar verkligen med djurskyddslagen och dess andemening, problemet är att en grupp i samhällskroppen har s.a.s. kapat lagen och gjort den till sin egen affärsidé. Detta har de kunnat göra i skydd av rättsrötan och i frånvaro av annan granskning. De försummar inte ett tillfälle till att föra fram sina lögner, så att de säkert kommer att betraktas som sanningar.

%d bloggare gillar detta: