Tag Archives: Jordbruksverket

Pedofili och djurförbud är på livstid

23 Aug

Djurförbud är ett straff på livstid som inte kallas straff utan ett förebyggande myndighetsbeslut för att djur inte skall komma till skada i framtiden. En person som ”fått” djurförbud är sällan dömd i brottsdomstol. Straffet är på livstid och påverkar hela personens livssituation och många gånger även försörjningen. Den som har djurförbud kollas av myndigheterna med jämna eller ojämna mellanrum så inte så mycket som en vandrande pinne har funnit vägen till dennes hem. Sker ett sådant ”återfall” släpas vederbörande inför brottsdomstol. Pinnen behöver inte ens ha kommit till skada. De som ”dömts” till djurförbud av tjänstemän hamnar i ett register som vem som helst kan begära ut. Skamstämpeln ligger tung över personen resten av livet. Ekonomin förstörs.

En dömd pedofil anses rehabiliterad efter avtjänat straff och kan fortsätta sin karriär, gärna välavlönad i olika statliga myndigheter. Personen hamnar inte i  något offentligt register och kan bli den länsveterinär som sätter djurförbud på andra, även veterinärer. I djurförbudsbesluten står ofta att det inte är uppenbart att ett upprepande inte kommer att ske.

Sommaren 2000 praktiserar en veterinärstudent hos Håkan Onsjö i Flöjel. Där träffar han för första gången en flicka som bor på samma gård och som då är 12 år. Han tar mycket på henne men det uppfattas som en lek. I december avlägger mannen veterinärexamen. Som färdig veterinär återvänder han nästa sommar.

Flickan är då 13 år och beskrivs som liten, späd och outvecklad. Det fysiska intresset blir allt större från mannens sida under hösten och han gör allt grövre närmanden. Han frågar en massa saker som t.ex. om hon har pojkvän, om hon vill ha en och vad hon i så fall skulle göra med pojkvännen. Han ställer också frågor till henne om hennes bh-storlek. Han tafsar.

Våren 2002 tar veterinären med henne på jourresor på sin motorcykel och erbjuder pengar om hon visar sina bröst. Det blir mer och mer och går från kyssar till att han sitter på henne och onanerar och vill att hon skall göra det åt honom också, helst med munnen fast hon kräks. I juni har de sex. När hon säger att hon inte vill, fortsätter han tjata tills han får som han vill. Hon är rädd att mamman skall upptäcka något och det som händer känns fel. Avståndet till mamman blir större.

Sommaren 2003 kommer en ny praktikant som han får ihop det med men fortsätter ändå att tjata på flickan. Våren 2005 har de sex sista gången. Sen lyckas hon hålla sig undan. I december tar hon mod till sig och börjar berätta för mamman. Det tar ett år innan hon anmäler till polisen.

Den 17 maj 2006 blir veterinären anmäld till veterinära ansvarsnämnden för felbehandling av, eller rättare underlåtenhet att behandla, en ko med livmoderomvridning, som till slut måste avlivas efter ett par veckors lidande. Jordbruksverket anser i sitt yttrande att veterinären agerat försumligt i sin yrkesutövning vilket medfört förlängt lidande för kon. Nämnden tilldelade veterinären disciplinpåföljd i form av en erinran i beslut den 30 maj 2008.

Juni 2006 till – november 2008 är veterinären på DVO i Karlshamn och  november – december 2006 DVO Hammerdal samt december 2006 – februari 2007 DVO Gävle, enligt egen utsaga.

FeltonDen 17 april 2008 döms veterinären för sexuellt utnyttjande av barn till 1½ års fängelse och 160.000 i skadestånd till flickan. Domen överklagas av samtliga parter. Veterinären vill få villkorlig dom och slippa skadestånd. Han anser kränkningen är i vart fall inte mer värd än 50.000. Han försvarar sina handlingar med att han uppfattat det som en ömsesidig ”kärleksrelation”. Hovrättens dom kommer den 3 oktober 2008 och ökar straffet till två års fängelse och 210.000 i skadestånd.

Felton2Den 17 december 2008 vill jordbruksverket dra in veterinärens legitimation. En grund för återkallelse gäller om en legitimerad veterinär, genom dom som vunnit laga kraft, har dömts till fängelse i minst sex månader för ”annat brott”. Ett legitimationsyrke ställer höga krav på redlighet, ärbarhet och lämpligt beteende varför ett brott som medför fängelsestraff över sex månader inte behöver vara kopplat till veterinäryrket. Av någon anledning är det veterinära ansvarsnämnden som fäller avgörandet. Man skriver att ”hänsyn bör tas till att återkallelsen av legitimation har stor betydelse för den enskilda veterinären”. Sådana hänsyn tas sällan vid utfärdande av djurförbud.

Den 23 januari 2009 placeras veterinären på Tillbergaanstalten. Den 2 september samma år beslutar veterinära ansvarsnämnden att köra över jordbruksverket och beslutar att veterinärens legitimation inte skall återkallas.

Under vintern och våren 2010 får veterinären frigång och får praktisera på SVA i Uppsala där han har adress hos sin mor. Han söker ett sommarvikariat på SVA som han också får. Han är även anställd från den 25 oktober 2010 till den 31 januari 2011. I det CV han lämnar in står ingenting om året innan. Antagligen är SVA redan informerad eftersom han får praktisera där innan han friges med sedvanlig straffrabatt. Under våren 2011 obducerar han rävar.

FeltonKanske finns det någon anledning till att han inte vill visa sitt ansikte på bild.

Sedan fortsätter karriären uppåt. Trots att jordbruksverket något tidigare velat återta legitimationen anställs han nu. Anställningen varar från maj 2011 till maj 2015. Från den 1 juni 2014 är han tjänstledig för att arbeta på länsstyrelsen i Skåne.

Fängelseperioden 2009 – 2010 beskriver han som att han arbetat i sin gode väns firma Jesper Ordells veterinär- och foderservice. De gick samtidigt på veterinärhögskolan. Veterinären säger sig ha ”arbetat med alla i företaget förekommande arbetsuppgifter administration, arbetsledare och traktorförare vid ensilageskörd, djurhälsoveterinär med planerade besök, leveranser av foder, kundkontakter m.m.” Den meriten finns inte beskriven när han söker jobb hos SVA och jordbruksverket tidigare. Det är härligt med goda vänner. Jesper Ordell var distriktsveterinär och stationschef i Hedemora i april 2009.

Slottsherren Claes Ebbe Alwén är en av många som länsveterinären Leif Felton har ”dömt” till djurförbud. Liksom det fall Felton själv prickades för var det en kos förlängda lidande det gällde. Den senare ”prövades” aldrig för djurförbud. Antalet djurförbud i Skåne har slagit alla rekord sedan Felton anställdes. 2015 kallade han också samman veterinärerna i Skåne på två möten för att uppmana dem att anmäla sina kunder.

Djurägarna demonstrerar, djurägarna har fått nog

21 Feb

20160219_123252Intresseföreningen Djurägarna Sverige anordnade en demonstration den 19 februari utanför länsstyrelsen och jordbruksverket i Jönköping för uppmärksamma den rättslöshet som djurägare är utsatta för vid myndighetsutövning. På plats fanns dokumentärfilmaren Peter Gerdehag, med högaffeln i högsta hugg.  Han filmade hela eventet, intervjuade och blev själv intervjuad av medieuppbådet på plats. Här, här, här och här finns artiklar och intervjuer.

Gerdehag har gjort svenska folket uppmärksammat på hur djur och djurhållare drabbas när de blir överkörda av statens djurskyddande myndigheter genom sina filmer om hästmannen, Stig-Anders Svensson. Länsstyrelsen i Jönköping tog ifrån honom hans tre arbetshästar och belade honom, efter ett helt liv med djur, med djurförbud. Hästarna skickades efter ett par ägarbyten till slakt.

20160219_144525Demonstrationen hade utformats som ett sorgetåg med en hästdragen vagn.

DSC00642

sorgetågTyvärr vågade ingen låna ut sin häst av rädsla för myndigheterna, så vagnen fick dras av sex deltagare. Kusk var Sten-Gunnar Hörberg vars fina arbetshästar nyligen togs av länsstyrelsen i Jönköping.

20160219_145819Kransnedläggning skedde utanför länsstyrelsens och jordbruksverkets lokaler för att hedra de två djurägare, Christopher och Maria, vilka, som en direkt följd av att de fråntagits sina djur i av Stockholms länsstyrelse, inte fann livet värt att leva mer.

DSC00661Fattade gjorde dock inte länsstyrelsens personal som inte vågade komma ut och tala med demonstranterna.

Lars SandbergFöreträdare för protesten, liksom journalister, fick i tur och ordning en liten audiens i maktens borg hos chefen för landsbygdsavdelningen, Lars Sandberg.

DSC00663Lars Sandberg säger: ”Det som är viktigt för mig är att vi följer den svenska djurskyddslagstiftningen, det är det primära och den svenska djurskyddslagstiftningen syftar till att vi ska värna djuren, att vi ska ha en god djuromsorg i landet.”

Att djuren oftast dör av ”omsorgen”, att människor tar sina liv eller stryker med av stressrelaterade sjukdomar, lantbruk försvinner och marker växer igen är uppenbarligen en liten bieffekt som byråkraterna tycker vi får ta om det nu ens är sant.

Om rättssäkerheten säger Lars Sandberg vidare: ”Är man inte nöjd och känner att det här är inte korrekt, då har man möjlighet att överklaga våra beslut.”

Ganska så meningsfullt när djuren redan är stulna, överlåtna för en spottstyver eller avlivade.

Han fortsätter: ”Och det jag kan konstatera är att dom beslut som överklagas inom djurskyddet och som överklagas i olika instanser, de besluten ändras inte.”

Nej, för det allra mesta går förvaltningsdomstolarna, dit djurägarna hänvisas till att överklaga, helt på länsstyrelsens linje i och med att sakfrågan inte prövas utan bara handläggningsgången. ”Högre instans” kan djurägaren glömma för bara 10% av djurägarna får det, medan länsstyrelserna får det till 100%. Det är djurägarnas ”rättssäkerhet” i kalla siffror.

Lars Sandberg fortsätter: ”Jurister med lång utbildning som tar del av sakkunskap från olika håll, dom kommer fram till slutsatsen att vi har följt den svenska djurskyddslagstiftningen och att besluten är rättssäkra och korrekta.”

Nu är det bara det att djurskyddslagstiftningen inte ingår i juristernas utbildning, så de förlitar sig på att djurskyddshandläggarna har den erforderliga expertkunskapen. Juristerna väljer heller inte att gå kompletterande utbildningar som erbjuds utan väljer mera högstatusområden som exempelvis skatterätt. Jurister har i regel dålig eller ingen kunskap om djur och djurhållning. Någon extern expert har jag aldrig hört att någon förvaltningsdomstol kallat in i något djurärende. Det vanliga är att domstolen gör lätt för sig och skriver av länsstyrelsens yttrande ordagrant i domslutet.

Sandberg får frågan om det inte är viktigare att djur har det bra än att det fattas några cm i takhöjd. Sandberg svarar: ”Jag menar nog att det viktiga för en myndighet oavsett vilken fråga det är, det är att ha respekt för de lagar och det regelverk som har beslutats av folkvalda politiker och att vi som myndighet ser till att vi följer de lagarna och reglerna!”

Respekt för människor nämner han inte. Han får frågan om han kan förstå kritiken. Hans svar talar för sig självt och hans inställning förklarar varför människor tar sina liv i förtvivlan: ”Nej, egentligen kan jag inte det. Jag upplever kritiken som väldigt osaklig och okunnig i stora delar!”

Lars Sandberg borde entledigas med omedelbar verkan!

Uppdrag att göra livet enklare?

7 Maj

Denneberg

Leif Denneberg utnämndes den 14 juni  2012 till generaldirektör på Jordbruksverket. Samma dag skrev han på Jordbruksverkets hemsida:

– En grundläggande filosofi hos mig är att människor i grunden vill göra rätt och att myndigheter har ett viktigt uppdrag i att göra livet enklare för människor och företag. Jag vill även i fortsättningen ha ett stort fokus på att främja ett uthålligt företagande på landsbygden genom att åstadkomma förenklingar och att människor verkligen upplever att det blir enklare, menar han.

Två år senare är det verkligen dags att leverera!

Michael Kierkegaard skriver till Leif Denneberg den 3 maj 2014:

Jag har skrivit till dig förut med anledning av hur djurskyddsverksamheten fungerar. Om jag kommer ihåg rätt så handlade det senast om hur brett spektrum av skaderisker som finns.

Jag utbildade mig en gång i tiden till civ.ing., kemilinjen på KTH. Min och Ewas resa med Lst´s djurskyddsverksamhet har varit en obehaglig Kafka-liknande upplevelse. Med min bakgrund är det en självklarhet att ett komplext av människan konstruerat system inte kan fungera i en föränderlig omvärld utan ett tillräckligt antal styr- och reglerkretsar. Hur många av dessa som behövs är minst lika många som antalet kritiska driftsparametrar som måste hållas tillräckligt konstanta. Nästa knepiga steg i teknikens värld är att klargöra om systemet i sitt ihopkopplade skick kommer att vara stabilt. Detta kräver en analys av hela systemets dynamiska egenskaper.

I höstas utmanade jag Helena Kättström om att jag skulle få leverera en systemkritisk betraktelse från ett brukare/klient perspektiv. Hon vågade inte och hävdade att det fanns en heltäckande rad av ämnesområden etc.

Jag vill hävda att djurskyddsverksamheten är ett instabilt system.

De mest uppenbara skälen för detta påstående är:

Djurskyddslagen hävdas stipulera en miniminivå och det skall vara bättre. Vem bestämmer hur mycket bättre? Såvitt jag kan förstå är det den individuella djurskyddskontrollanten. (Total rättslöshet blir slutpunkten.)

Djurskyddskontrollanter har rätt att beordra polisen att bereda tillträde till den privata bostaden enbart baserat på hans/hennes önskan att kontrollera innehållet i bostaden. Kontrollen omfattar tagandet av fotografier. Dessa ingår sedan självfallet i kontrollrapporten,  som är en offentlig handling.

Bokstavligt talat vad som helst kan rubriceras som skaderisk i kontrollrapporten och enligt kontrollantens bedömning vara av ”väsentlig betydelse ur djurskyddssynpunkt”. Länsstyrelsen, Lst, kan besluta om omhändertagande av friska välmående djur baserat på en djurskyddskontrollants påstående om kvarstående brister från tidigare kontroller utan att offret får tillfälle att yttra sig.

Byråkratens svar på invändningar av ovanstående natur är sannolikt att offret kan överklaga till förvaltningsdomstolen och få sin sak prövad där. Detta är ett hån mot offret. Visa mig den förvaltningsdomstol som besitter kompetens inom djurskyddsområdet förutom vilka paragrafer som Lst brukar använda. Förvaltningsdomstolen bör i detta sammanhang betecknas som ett stämpelkontor för Lst. Vi har alla betalat för verksamheten på Lst och förvaltningsdomstolen och offret måste ur egen ficka försöka att få hjälp mot denna uppställning på ”motsatta sidan”.

Denna förkrossande obalans i systemet utgör själva grundvalen för att djurskyddskontrollanterna kan utveckla en rent fascistoid kultur. Sannolikheten för att djurskyddskontrollantens påståenden blir granskade av en inom området kompetent instans är helt försumbar. T. ex. undandrager sig länsveterinärer granskning av Veterinära  Ansvarsnämnden genom att hävda att deras bedömningar inte är gjorda i klinisk verksamhet. Med fascistoid kultur menar jag att djurskyddskontrollanterna kan odla en självbild av att vara en elit som vet bättre än alla andra och ser lagen som ett avstamp för att genomdriva sin personliga idealbild av djurhållning.

I teknikerns ord: Ett komplext system utan fungerande styr- och reglerkretsar kommer att haverera.

Hur kommer djurskyddsverksamheten att haverera?

Den har i en mening redan gjort det eftersom den lever i ett okontrollerat tillstånd i dag. Ett haveri skulle kunna bli att systemet driver någon över gränsen så att denne bestämmer sig för att ta med sig den som har krossat ett liv så grundligt att det inte är värt att leva. Ett annat haveri skulle kunna bli att någon domstol på allvar tager tag i de olagligheter som pågår. T.ex. genom att börja åtgärda de Lst som uppenbarligen utmärker sig

Vi får väl se vad det lider.

Det makthavarna vill gömma och glömma

2 Jan

mink

Publicerat onsdag 10 november 2010 11:46

Svenskarna fortsätter att bli förda bakom ljuset av makthavarna. När något har visats som folket inte skulle se så måste man snabbt gå ut och dementera. Efter att filmerna på svenska minkfarmer publicerades den 9 augusti och ruskat om i valrörelsen, planerade Jordbruksverket ett snabbt motdrag i form av ett pressmeddelande som skulle ”bekräfta” att minkarna var ”välmående”. Efter att ha begärt ut aktuella handlingar från Jordbruksverket  beskriver Jesús Alcala, jurist och författare, hur det gick till i maktens korridorer:

”Den 10 augusti håller regeringskansliet videomöte med Jordbruksverkets ledning. Djurrättsalliansens filmavslöjanden tas upp. En åtgärdsplan diskuteras. Någon timme efter mötet är arbetet i full gång. Från Jordbruksverket rings och mejlas till fem länsstyrelser. Länsstyrelserna uppmanas att snabbkontrollera minkfarmerna i respektive län. Det brådskar för regeringen vill få saken ur världen inom ett par dagar.

Ett pressmeddelande med resultatet av snabbkontrollerna, det vill säga med den nödvändiga motbilden till Djurrättsalliansens skildring, är redan inplanerat till den 13 augusti. Men det är inte lätt att utföra så många kontroller på så kort tid. Varken Jordbruksverket eller länsstyrelserna vet ens hur många minkfarmer som finns. Ännu den 11 augusti är listan över minkfarmer inte klar och den ansvariga tjänstemannen på Jordbruksverket får be länsstyrelserna om ursäkt: ”Ber om ursäkt att ni fick vänta. Listan som jag bifogar är inte uppdaterad… Registerenheten jobbar med att ta fram en aktuell lista”.

Och sen tar inspektionerna – också fastän de är minst sagt summariska – tid. Ännu sent på eftermiddagen dagen före det planerade pressmeddelandet skriver den som är åtgärdsplansansvarig andfått till länsstyrelserna: ”Vi har fått bara fyra checklistor. Jag vill kolla med er är de andra på gång. Vi har väldigt lite tid kvar”.

När pressmeddelandet ska gå ut har verket inte fått fler än sju av de 39 inväntade checklistorna, plus några korta nedteckningar av samtal med länsstyrelserna och två mejl som på några få rader redogör för intrycken från två farmbesök i Västra Götaland och fyra i Skåne. Någon kontrollrapport, som ju är inspektörens enda rättsgiltiga bedömning, har verket inte. Inte en enda. Men planen följs och ett pressmeddelande skickas ut: 40 procent av landets minkfarmer har kontrollerats. Sammanställningen av resultaten tyder inte på dålig omsorg om djuren. Kontrollanterna beskriver djuren som lugna och välmående och med låg frekvens av skador. Bara enstaka döda djur hittades.

Medierna vidarebefordrar glatt och okritiskt uppgifterna och företrädare för Jordbruksverkets ledning understryker hur sant ”sammanställningen av kontrollmyndigheternas resultat” speglar bilden av minkfarmerna.”

”Pressmeddelandet får stor genomslagskraft. Det blir lugnt och regeringen är nöjd. Jordbruksministern tackar Jordbruksverket och Jordbruksverkets ledning tackar i sin tur länsstyrelserna för ”snabbfotat samarbete” och för handlingskraft och alert agerande (mejl den 16 augusti).

Vad som sedan följer väcker ingen uppmärksamhet alls. Länsstyrelsernas ”riktiga” kontrollrapporter visar att mer än 28 procent av de kontrollerade farmerna saknar tillstånd att driva minknäring. De har därmed gjort sig skyldiga till brott, ett brott som borde anmälas till åtal. Men varken länsstyrelserna eller Jordbruksverket anmäler.

Flera farmare avlivar, i uppenbar strid mot Djurskyddslagen, minkar genom att vrida nacken av dem eller genom slag i huvudet. Det är djurplågeri, ett brott som myndigheterna är skyldiga att ta itu med. Men myndigheterna låter det passera. Ingen ingriper. Över 41 procent av farmerna förde inte journal över döda djur. Det är, återigen, ett brott mot Djurskyddslagen och farmarna borde ges ett föreläggande. Ingen åtgärd. Ett par farmer har ingen frys för förvaring av döda minkar i väntan på ”destruktion”. De döda djuren grävs ned. Det är ett brott mot Miljöbalken.”

Förundersökningen mot Lars Hultström, tidigare ordförande för Swedish Meats, har lagts ner. Farmen anmäldes på tolv punkter för brott mot djurskyddslagstiftningen. Som bevis fanns flera timmar filmmaterial och hundratals bilder, dessutom ett antal vittnesmål. Enligt kammaråklagare Michael Forsberg i Nyköping går det inte att styrka att brott mot djurskyddslagen har begåtts. ”

Efter att ha konsulterat Sörmlands länsveterinär Per Jonsson djurskyddsinspektör Ulrike Segerström samt statsveterinär Per Wallgren och Claes Fellström, båda professorer i grissjukdomar vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, i Uppsala lade han ner utredningen.

”…djurskyddslagen inte är mer än ett försäljningsargument för svenska grisproducenter”, säger Malin Gustafsson, talesperson för Djurrättsalliansen som överklagat beslutet att lägga ner förundersökningen.

Nya besök visar att gårdens grisar inte har fått något bättre liv. I fem återbesök fram till den 31 oktober konstateras: Enda märkbara skillnaden är skyltar om ”Varning för hunden” och kombinationshänglås på dörrarna.

”…grisarna var smutsiga och täckta av sin egen avföring… …en död gris slängd utanför en box… …större gris som såg ut att ha legat ett tag slängd längst ner i stallet… …strömedel hos slaktsvinen existerar inte alls… … bölder, bitsår och brutna ben.” (18 september)

”…stanken enormt påfrestande… …tjockt med flugor… …inte någonstans i dessa boxar kunde grisarna ligga ner utan att behöva bli täckta av sin egen avföring… …navelbråck, halta och apatiska grisar…” (25 september)

”…en gris som var död. Den döda grisens färg var förändrad och huvudet såg alldeles lila ut… …en gris med stora sår över sina öron. Öronen var blodiga och en massa smuts hade fastnat i såren. Bölder dokumenterades…” (29 september)

”Grisen såg lila ut i färgen och de andra grisarna i boxen bökade och tuggade på kroppen. Det var en box precis vid ingången… …Någon måste ha gått förbi och inte brytt sig om att grisen låg död vid sina kamrater… …stora bölder, bland annat en som satt på halsen… …Grisar som inte kunde stödja på sina ben eller haltade… …svansbitning dokumenterades… …många av grisarna hostade.” (27 oktober)

”…vadade i sin egen avföring och kropparna var helt täckta av gödsel… …antingen kalt betonggolv eller gödseltäckt golv… …två avlivade grisar på marken bara någon meter från deras levande kamrater… …döda grisar i boxar dokumenterades, boxkamraterna bökade och tuggade i de livlösa kropparna. (31 oktober).

Länsveterinär Per Jonsson säger till SVT Sörmland att att tål man inte att se bilderna så får man ta konsekvensen och sluta äta kött.

  • john.tray mailto

    sön 29 jan 2012 16:39

    Jag har bott i detta sjuka län som kallas SÖDERMANLAND.
    Och fick också besök av djurskyddsinspektör
    Monika Ängehult innan denna gris-skandal skedde.
    Hos mig kunde hon leta fel (utan att hitta något),
    med envisa,återkommande besök.
    Mitt i besöken hos mig,gjorde hon även ett besök
    hos Lars Hultströms Grisfarm,
    men kunde ej finna något.
    Kollegiala,korrumperade sjuka Södermanland.
%d bloggare gillar detta: