Tag Archives: Hörby kommun

Kommunens djurskydd tog allt

4 Okt

Ingvar Månsson i Rugerup, känd ardenneruppfödare i Hörby, var en stolt man. Ingvar var en erkänd skicklig hästkarl och hade kört ardenner i sexspann.

Han berättade gärna om den fina hingsten han en gång sålt och som betalade hela det nya stallbygget. Och de svarta hästarna som såldes till en  cirkus.

IngvarBilden ovan Ingvar i Almarkaröd på väg till Victoria marknad i Hörby hösten 1999. Kommunen har tagit Ingvars fina körhäst Pelle så han har lånat Pavlona, ett nordsvenskt sto ägd av Rigmor Sylvén Svantesson.

IMG_0008Rigmor ovan med två av Ingvars hästar.

DSC00039Jag glömmer aldrig första gången jag besökte hans gård på våren 1999 tillsammans med Rigmor, som skulle hämta råmjölk till kalvdans. Där stod en lång rad med ståtliga ardennerhästar i hagen på den högt belägna gården i Rugerup.

Ingvars kor 4april01Ingvar hade ett 20-tal exemplariskt skötta rödvita mjölkkor varav som sagt en nykalvad. (Bilden 4 april 2001) Och så alla dessa ardenner, ett hängbuksvin som kommit vandrande, ett gäng höns och en gårdshund.

DSC00036När vi åkte därifrån blev jag betryckt av att höra att Ingvar var hårt ansatt av kommunen. Det gjordes ständiga anmälningar och Ingvar kunde inte hantera de ständiga inspektionerna. Kommunen kunde å sin sida inte hantera anmälarna och det hela urartade till en prestigekamp. En av anmälarna var Britt Lindström, ordgörande i Djurens vänner. Hon hade varken besökt gården eller träffat Ingvar. Anmälan var full med spekulationer som: ”Anmälarna har olika teorier…”, ”Som antagliga orsaker…” och ”Troligen lider han av…”.

ErlövHörbys dåvarande miljöchef Peter Erlöv hade varit till Ingvar och det blev förstås konfrontation direkt. Ingvar som varit van att bli respekterad i hela sitt 70-åriga liv, liksom hans far, ordförande i dåvarande hälsovårdsnämnden ett för tiden mycket ärofyllt och fint uppdrag, före honom, talade om på sin oefterhärmliga skånskt mustiga dialekt att ”här ska du unga spoling inte komma och tala om hur jag ska sköta mina hästar”. Det hade ju Ingvar klarat bra själv långt innan Erlöv var född. Miljöchefen å sin sida lovade att ringa Skånemejerier och se till att de stängde av mjölkhämtningen för Ingvar. Vilket han också gjorde. Och Ingvar skrev under sin dödsdom.

Tisdagen den 27 april 1999 omhändertogs 15 ungdjur, sex hästar, fyra gödsvin, två suggor och tio smågrisar efter beslut av Hörby kommun. Det var vad man fick tag på eftersom de flesta hästarna var körda till andra beten. En tvåårig häst sköts i stallet, oklart varför. Kanske blev den skadad. I efterhand fastställdes beslutet av Länsstyrelsen. Själv var Ingvar på sjukhuset i Lund hela den dagen.

Skånska Dagbladet skrev den 4 juni att han fick djuren beslagtagna vilket nog är ett ord som riktigare beskriver vad som hände. Den 4 maj togs beslut att Ingvar varken fick ha mjölkkorna eller grisar kvar. Detta för att han inte ansågs orka med skötseln. Skånemejerier stängde av mjölkhämtningen på uppmaning från kommunen.

En gammal bonde med liten pension, som helt och hållet lades på djuren, hade inga marginaler. I ett helt år mjölkade Ingvar sina kor och hällde tillbaka den i deras ho. Sällan har väl fetare kor skådats i Skåne. Till saken hör att Ingvar hade skadat ena knäet sedan han blivit omkulldragen av ett ungdjur och hade fått svårt att gå. Naturligtvis gjorde det skötseln av djuren svårare.

Ingvar hade humör och i affekt och förtvivlan hotade han att skjuta tjänstemännen, varför två pikébilar fulla med poliser skickades upp till gården för att avväpna denne gamle man på två jaktgevär.

De flesta hästarna, tolv stycken, hade som sagt redan innan körts ut till sommarbete, men de två ståtliga hingstarna, Balder och Dovang, var hemma och gick på fäladen. Hemma var också två äldre ston som strax skulle föla, ett ungsto och en stilig, svart New Foresthingst som Ingvar bytt till sig mot en kviga från Rigmor. Hemma var också Ingvars körhäst Pelle. Pelle saknade svans, därav namnet. Svansen hade skadats när han var föl och måst tas av.

Två högdräktiga ston transporterades lagvidrigt av Farmartjänst och en sugga skadades så allvarligt att hon inte kunde resa sig. Att stona skulle föla inom någon vecka bekymrade varken djurskyddsinspektör, poliser eller Farmartjänst som stormade in på gården.

Kommunens bilder 26 april 1999aHästarna drevs med käppar från betet in på gården och vidare upp på lastbilen. Kommunens egna polaroidbilder. Till höger syns Pelle.

Sedan kördes hästarna till SKANEK i Kävlinge där hingstarna stallades upp. Ingvar fick naturligtvis en svår chock när han kom hem och fann hästarna borta.

BaltsarOvan hingsten Balzar 8 år på auktionsdagen en månad efter omhändertagandet.

RobangHingsten Robang 19 år på auktionsdagen efter en månad på SKANEK med polisen som ägare. Av det ståtliga djuret återstod bara skinn och ben.

ungt stoStoet Lisett 13 år, dotter till Robang, som någon vecka innan hon skulle föla med hugg och slag drevs upp på Farmartjänsts lastbil. Här på auktionsdagen med sitt nyfödda föl.

Lisett

föl och hovarOvan ser man tydligt Lisetts hovar. Ett av omhändertagandeskälen påstods vara overkade hovar. Efter en månad på SKANEK hade ingen häst kostats på hovvård. Tydligen var det inte viktigt längre.

sto 19 år19-årigt sto på auktionsdagen med sitt nyfödda föl.

Enligt en anställd hade hingstarna, som vid omhändertagande drivits in från sitt bete,  fordrats med halm och rastats ibland ute på en betongplatta. Efter en månad i polisens ömma vård var de fullständigt utmärglade. Stona, som fölat strax efter transporten, kom till auktionen med sina små föl och med overkade hovar. Ingvar fakturerades 8.000:- för hästarnas foder. Ponnyhingsten lämnades tillbaka för den var skriven på ett barnbarn. Körhästen Pelle lär ha varit vid liv så sent som för något år sedan.

Jag fotograferade och anmälde för vanvård varpå polisen lade ner utan att ens titta på bilderna. Det var ju de som formellt stod som ägare. Jag begärde överprövning och fick visa bilderna, varpå man lade ner förundersökningen igen. Ge sig på ett stort företag som SKANEK var ju inte att tänka på. Så mycket lättare att ge sig på en gammal utsliten bonde.

Det 19-årigt stoet med sitt nyfödda föl, som såldes på auktionen, bjöds ut på Sjöbo hästmarknad ett par veckor senare. Varken miljönämnd, polis eller Länsstyrelse ansåg att det var ”deras bord” att ansvara för djuren efter beslaget. Jag och Ingvar filmade den ena av hingstarna hos köparen den 2 juli samma dag som jag polisanmälde vanvården. Djurens Vänner hördes inte av.

DSC00356Sedan började den rättsliga processen och gamarna flockades. En jurist hemmahörande i Göteborg krävde Ingvar på 5.000:- för att begära inhibition, något som jag redan hjälpt honom med gratis. Jonas Månsson på LRF konsult utverkade så småningom ett skadestånd på 44.000:- i förlikning med Skånemejerier, vilket naturligtvis inte täckte förlusten Tyvärr gick det åt till det egna arvodet.

Det här var det första ”djurärende” som jag blev indragen i direkt när jag flyttat ner till Skåne. Det blev ett år bokstavligen fyllt av blod, svett och tårar.

Vi rensade taggtråd och lagade stängsel. Vi ordnade så att Ingvar lätt skulle kunna släppa ut hästarna direkt från stallet. Ingvar fick sedan djurhållningen godkänd av dåvarande länsveterinären Pia Törnqvist som personligen gjorde en inspektion. Jag var själv med. Allt var perfekt, hästarna välmående och verkade. Men hon var ändå tvungen att hitta något ”fel”. Hon skrev att hängbuksvinets vatten var ”smutsigt”. Jag hade då personligen tappat upp nytt vatten åt grisen 10 minuter innan!

Miljökontoret gjorde en inspektion med poliser. Miljöchefen Peter Erlöv ansåg att djurhållningen var i god ordning och skötseln av djuren var tillfredsställande.

Nu trodde och hoppades vi att Ingvar skulle avgå med flaggan i topp. Men Ingvar var som sagt en stolt man och nu ansåg han sig oövervinnerlig. Kroppen höll förstås inte. Han lät betäcka samtliga ston utom två unga.

Med Ingvars tillåtelse skänkte jag bort hängbuksvinet till 4H-gården i Eslöv.

ungsston8juni00Ovan Ingvars två ungston 8 juni 2000 som gick på bete nedanför Långaröds kyrka.

Under sommaren och hösten var hästar och kor på bete. Två ston hade föl och jag körde honom när han skulle se till hästarna runt om kommunen. Korna ropade han på morgon och kväll när de skulle mjölkas. Ingvar hade ett kristallklart minne och berättade under dessa turer var människor i hans ungdom bott och visade var dansbanan legat där traktens ungdomar samlats, nu igenväxt och osynlig.

Ingvar kunde verka burdus och han gormade och skrek när han blev upprörd. Men innerst inne var han en vänlig själ som trodde på rättvisa och hårt arbete. När varubussen kom handlade han alltid saft och kakor att bjuda på när jag kom förbi med min lilla dotter då tre år. Själv hade han blivit lämnad av sin fru som flyttade till grannen med sin yngsta dotter och lämnade de två äldre hos Ingvar. Det kan inte ha varit lätt att vara ensam med två barn och ett jordbruk att sköta. Döttrarna blev sannolikt hårt hållna vilket de tog igen senare. Någon hjälp av tre döttrar och tre mågar fanns inte att få, det var till mig och andra vänner han ringde när katastroferna kom slag i slag.

svartsto Rugerup 21april00Sorgen var stor när Ingvars enda svarta sto hängde sig i halsremmen. Bilden den 21 mars 2000. En vän och hovslagare kom och skar ner henne.

ard1aJag var den som tog bort alla halsremmar på de övriga hästarna. Ovan ett av stona.

Ingvar mjölkade i spann och körde ut gödseln med skottkärra. Det var på håret att han drunknade i gödseln vid ett tillfälle när han halkade med den tunga kärran och föll i gödselstaden. Med nöd och näppe tog han sig upp. De förstörda kläderna låg länge i en hög bakom huset.

En annan gång ringde han mig mitt i natten och bad mig komma för att få ner hö från skullen till korna. Allt eftersom kroppen sa ifrån, gick arbetet långsammare och dygnet försköts. Till slut hamnade kvällsmjölkning och utfordring mitt i natten. Ingvar hade fastnat med kläderna i spelet som drog fram balarna. I sista sekund lyckades han slå av motorn och kunde ta sig loss. Jag slängde mig förstås i bilen, för korna måste ha mat. Mitt i natten gick vi på det knakande golvet ovanför korna och släpade fram hö för hand. Ibland brast en bräda under fötterna.

Sen kom vintern och vattnet till stallet frös. Rigmor såg till att det blev uppkört en tank med vatten till djuren. Sen tinade de sönderfrusna rören och översvämningen var ett faktum. När jag kom upp till Ingvar stod två ston i en box med vatten upp till knäna. Det var bara att öppna och släppa ut både vatten och hästar.

Ingvar sålde någon häst till Liv & Knack, hästhandlaren som senare fick djurförbud och fängelse för skattebrott.

Den sista tiden fick Ingvar under protest matlådor hemkörda. Personalen kollade dock inte om han levde utan syntes han inte till hängde de bara lådan på handtaget och körde. Slutet kom när Ingvar föll i lagården och inte kunde ta sig upp. Han låg i över ett dygn och höll på att frysa ihjäl.

Ingvar hamnade på sjukhuset i Lund där döttrarna försökte få honom omyndigförklarad. Det lyckades inte men i praktiken spelade det ingen roll. Korna såldes till en kreaturshandlare i Tomelilla och hästarna omhändertogs. Polisen skulle ha auktion på gården. Korna stod kvar fast de var sålda.

Jag och en till vän till  Ingvar körde till sjukhuset och med ett vittne närvarande så skrev han över alla ardennerhästar på mig för en krona. Polisen fick en kopia. Sen vidtog den praktiska skötseln.

Stina2Gårdshunden Stina (bilden tagen den 21 april 2000) lämnades kvar. Jag tog hem henne och fick henne omplacerad. Några hönor tog jag hem, resten nackades. Någon Djurambulans fanns som väl var inte. Vi stängslade och körde hö. Till auktionsdagen skrev jag ut flygblad där det stod att ardennerhästarna var sålda och att polisen i Lund kunde kontaktas.

bengt fridhJag och en väninna körde upp på gården där hästhandlarna och auktionsförrättaren Bengt Fridh samlats för att fynda hästar. Vi spikade upp flygbladen på alla byggnader och handlarna slängde sig på telefonerna. Fridh var minst sagt upprörd och ringde polisen och fick tag på en patrull i Östraby som kunde komma. De hade ingen aning om att polisen hade auktion.

Vi inväntade patrullen, som körde fast när de parkerade på åkern. Jag berättade att jag köpt alla hästarna med polisens goda minne. De försökte ringa men linjen var blockerad eftersom alla försökte komma fram till polisen i Lund. De gick upp i skogen och efter en kvart kom de tillbaka och sa att ni kan åka härifrån, det ska inte säljas några hästar här! Längre hakor har väl sällan skådats på en hästauktion!

Ponnyhingsten, som hade annan ägare, såldes för 10.000:-. Dagen efter såldes han igen för 12.000:-. Snabba klipp! Ingen annan häst såldes. Sedan placerade jag hästarna ut hos fodervärdar som fick köpa ut dem. Arvingarna var arga och inte det minsta tacksamma. Tur för dem att Djurambulansen inte fanns för då hade arvet rykt.

MVC-010FTvå dräktiga ston fick gå hos en granne där de fick var sitt stoföl. Min tanke var att när Ingvar kom hem skulle det vara bra för honom att ha ett par hästar kvar att gå och titta på. Bilden på det första fölet tagen den 21 april 2001.

MVC-004FOvan är det andra fölet som föddes hos grannen. Bilden är tagen den 13 maj 2001. Vi lade ner mycket arbete på fölen och de blev väldigt trevliga och sällskapliga.  Senare lät döttrarna hämta alla fyra hästarna. Tre av dem skall de genast ha sålt till slakt.

MVC-017FDen stora valacken den 4 april 2001 var en av dem som fick en fodervärd. På bilden ännu kvar i Rugerup. Ingvars hus i bakgrunden.

hästar RugerupNågra av Ingvars hästar som vi fodrade på fäladen i Rugerup 16 april 2001 innan jag fick dem utplacerade.

Döttrarna hade andra planer. Låset byttes ut, hem skulle Ingvar aldrig få komma mer. Vi hämtade honom från korttidsboendet i Hörby och tog honom hem. Där väntade en dotter som släppte in Ingvar. Vi fick vackert vänta utanför. Redan då fick han magnecyl mot smärtan i knäet, vilket säkert hade betydelse för vad som sen hände.

Sedan hamnade Ingvar på ett annat vårdhem i Östraby. Han fick tandvård och nya ortopediska skor. Men hela hans liv togs ifrån honom. Pengarna för korna såg han förstås aldrig röken av. Hästarna var borta. Låset utbytt. Det sista de tog ifrån honom var telefonboken. Sen kunde han inte ens ringa sina gamla vänner mer. Personalen sa att han blev upprörd och gormade när han talat med oss. Men sådant hade de medicin emot.

DSC00033Efter ungefär ett år föll Ingvar över rullatorn med störtblödning från ett öppet magsår som ingen upptäckt. Stressen och magnecylen hade slutligen gjort sitt. Gården såldes för en dryg miljon och arvet kunde delas.

Hörbys socialsekreterare skall lära sig tänka

20 Jul
 
Nedanstående skrevs 13 januari 2010:
Skånska dagbladet rapporterar idag att Hörbys socialchef Eva Carlström köpt in färgglada hattar för drygt 6 435 kronor som ska hjälpa de anställda på socialförvaltningen att ”tänka kreativt och utveckla verksamheten”. Har man tillräckligt liten tankeförmåga från början så lär väl varje åtgärd vara ett fall framåt. Jag är själv en av många vuxna och barn som genom många år utsatts för Hörby kommuns socialförvaltnings bristande tankeförmåga. Jag är lever inte på socialbidrag, är inte missbrukare (röker inte ens), är högutbildad, inte psykiskt sjuk och mina barn är inga värstingar – tvärt om. Felet med mig är att jag har ett ex som drivit vårdnadsprocesser mot mig i många år. Det räcker för att socialsekreterarna skall slå klorna i mig för att försöka ta ifrån mig mitt barn. Det är nämligen mycket lukrativare med fosterbarn än med egna barn. Ewa Mellerström och Marianne Brogren/Normark var exempel på två socialsekreterare som gjorde sitt bästa för att förvandla mitt och mitt barns liv till ett formligt helvete.  Marianne Brogren/Normark och Ewa Mellerstöm satt mitt matrum på bilden ovan (taget den 28 mars 2005) och hånade och förnedrade mig. Marianne Brogren/Normark vittnade sedan under ed i tingsrätten att mitt hem ”var det värsta hon sett”.  Och eftersom man inte kan tro att en socialsekreterare vittnar falskt som måste man dra slutsatsen att Hörby kommun saknar sociala problem och kan med gott samvete leka bort tiden med hattar. Nedan följer ett telefonsamtal som jag hade med Ewa Mellerström, spelade in samt skrev ut. Till den som orkar läsa och sedan undrar om jag fick något svar vill jag bara säga att naturligtvis fick jag inte det! Tilläggas kan att båda jobbar kvar på kommunen.

(För att förstå bakgrunden till samtalet måste man känna till att mitt barn kvarhölls av sin pappa på sportlovet 2005 och följande fem månader och förlorade hela vårterminen eftersom pappan och Anna Sahl, se tidigare inlägg i denna blogg, inte tillät henne att gå i skolan. Jag hade då dom på boendet och har sedan dess tilldömts ensam vårdnad pga pappans agerande.)

Utskrift av bandat telefonsamtal med socialsekreterare Ewa Mellerström, Hörby kommun, måndagen den 14 november 2005.

E=Ewa  M=Marianne C=Catrin Gustavsson

A: God morgon, jag heter A

E: Ja, hej.

A: Jag har ett par frågor jag vill ställa till dig. Du har undertecknat ett sk snabbyttrande till tingsrätten den 14/4 i år. Det kommer du ihåg kanske?

E: Det är som så att det är M som gjort det här snabbyttrandet.

A: Men du har undertecknat det så jag förutsätter att du har läst det i alla fall.

E: Jag har läst det.

A: Och då står du för det som står där?

Här uppstår ca 4 sekunders tystnad.

E: Vad heter nu den flickan i efternamn?

A: Hon heter …. som jag.

E: Mm..

A: Det står här sista meningen att ni bedöm…

E: A nu får du vänta litet grann så jag hinner plocka fram…

A: Jaha.

E: Nu skall vi se vad det är för nånting, snabbyttrande…

Här uppstår ca 17 sekunders tystnad

E: Var det sista meningen sa du?

A: Ja det är från början av sista meningen. Det står att det råder LVU-förhållanden hos mig. Jag vill veta vad du menar med det.

E: Var är, vilken sista mening?

A: Det står att det bedöms i dagsläget att det kan vara LVU-förhållanden hos modern och jag vill veta exakt vad du menar med det!

3 sekunders tystnad

A: Inte i största allmänhet utan jag vill veta…

E: Alltså, när det handlar om.. när man pratar om LVU-förhållanden i stort så…

A (avbryter): Jag vill veta vad du menar med det hos mig!

Tystnad

A: Det här är ett yttrande till tingsrätten där du påstår att det finns LVU-förhållanden hos mig.

E: A jag skall be att få återkomma.

A: Ja, jag vill veta vad du menar med LVU-förhållanden.

E: Det skall du få också. Jag skall be att få återkomma.

A: Har du läst det här?

E: Absolut! Det är bara det att jag har 15 snabbyttranden efter detta.

A: Jaha, vet du..

E (avbryter): Så ber jag att få återkomma.

A: Nu fick jag äntligen tag på dig. Jag har bara några korta frågor och jag skulle vilja..

E (försöker avbryta)

A: Kan du svara kort på dem bara?

E: Nej, det kan jag inte utan jag ber att få återkomma.

A: Du skall prata med M kanske?

E: Vi måste få diskutera detta.

A: Ja, men jag vill veta..

E (avbryter): Vi har gjort detta tillsammans.

A: Men snälla E, jag vill veta vad du tycker. Jag vill inte veta vad M tycker.

E: Nej, det är inte frågan om vad M tycker utan jag vill återkomma för att du skall få ett korrekt svar.

A: Jamen, du vet väl vad du tycker. Du har ju skrivit under det här!

E: Det har jag gjort. Men som jag sa, jag har haft 15 snabbyttranden efter detta. Det här måste jag faktiskt gå igenom mina handlingar jag har här.

A: Du har ju den framför dig.

E: Nej, det har jag inte.

A: Nähä, ursäkta då. Hur många gånger har du träffat mig?

E: Jag har träffat dig två gånger.

A: Jaha. Hur många gånger har du träffat S?

E: Jag har träffat henne (tvekar) ..tre eller fyra gånger.

A: Nu i år eller?

E: Ja det var i samband med tidigare utredningen.

A: Jaha. För det framgår inte av utredningen att ni har..

E (avbryter): Nu pratar jag inte om snabbyttrandet. Nu pratar jag om den utredningen som jag och M…

A: Så ni har varit hos henne tre-fyra gånger. Det framgår inte av det här yttrandet att ni varit där så många gånger.

E: Nej, snabbyttrandet (tvekar)..

A: Mmm..

E: Nej, snabbyttrandet…vi har varit hemma hos hennes pappa och hans sambo och träffat S en gång i det sammanhanget. Och sen har vi ju träffat S hemma hos dig.

A: Nej, det har ni inte! Det står till och med att hon inte har det.

E: Ja, det var kanske den tidigare utredningen då ja.

A: Nej. Det står..

E: Tidigare har hon träffat S hemma hos dig…

A: Det står alltså här att hon inte har kunnat göra några observationer av S och hennes mamma p g a den aktuella situationen.

E: Då var det förra utredningen, för det var en utredning…

A (avbryter): Men jag talar om snabbyttrandet här.

E: Snabbyttrandet.. jag sa som så…förresten… finns en del från förra utredningen som var ungefär samtidigt.

A: Vad menar du med förra utredningen som var ungefär samtidigt?

E: Det var ju en utredning som gick in .. nu skall vi se här…om vi hittar det här…eh…som inleddes 050124 och som avslutades…

A (avbryter): Men det här är skrivet den 14/4..

E: Ja, och den utredningen avslutades den 25/4.

A: Det här är skrivet till tingsrätten den 14/4 och då har hon inte träffat mig med S och hon har inte träffat mig med S efter heller.

E: Hör på mig här nu A.

A: Mm…

E: Vi hade ett snabbyttrande som gick iväg…

A: Den 14/4.

E: Precis. Och andra barnavårdsutredningen…

A: Jag pratar inte om den.

E: De gick parallellt…

A: Nej det här skickades in till tingsrätten den 14/4.

E: Lyssna på mig! När vi gör snabbyttrande så bygger det på den kontakten vi har haft.

A: Ja, och då…

E (avbryter): Det hade vi bl a när det gäller barnavårdsutredningen som avslutades den 25 april.

A: Men nu menar jag yttrandet till tingsrätten.

E: Jag förstår vad du menar. Men det är så här att den skickades iväg den 15/4, eller hur?

A: Mm..

E: Den andra utredningen…

A: Jag pratar inte..

E: Jamen de går ju parallellt…

A: Jag vill prata om det här yttrandet som du har gjort till tingsrätten.

E: Jag och M.

A: Jaa. Och då…

E (avbryter): Nu är det så..

A (avbryter): Då måste ju du stå för dom saker…

E (försöker avbryta igen)

A: Men avbryt mig inte, snälla E.

E: A lyssna på mig!

A: Ja, och du avbryter mig hela tiden! Du har skrivit under det här.

E: Jaa.

A: Ja, och det betyder att du står för det. Då vill jag veta, då kan du säga med några korta ord vad du menar med de saker som står här.

E: Jag skall återkomma.

A: Ett förslag som lämnas till tingsrätten och jag vill veta vad du grundar de påståendena på.

E: Jag skall be att få återkomma. Nu har jag sagt det flera gånger…

A (avbryter): Påstår du att du känner mig exempelvis?

E: Jag känner dig så mycket så jag kan med M i detta snabbyttrande, ja.

A: Hur känner du mig? Jag vet inte att vi har pratat någon gång över huvud taget, har vi det?.

E: Vi har träffats här, jag och du och C har träffats här.

A: Jag pratar om det här snabbyttrandet till tingsrätten. Jag har inte träffat dig utom när du var här och då sa du mig veterligen ingenting!

E: Jag sitter på plats och lyssnar i vart fall.

A: Ja.

E: Om du lyssnar på mig så är det så här. Ett snabbyttrande… vi går ju inte bara på det som händer när snabbyttrandet skrivs. Vi gjorde ju också en barnavårdsutredning parallellt.

A: Vet du hur ett snabbyttrande skall skrivas enligt socialstyrelsen?

E: Det här är M som gjort det praktiska och skrivit ner det.

A: Känner du till att …

E (avbryter): Vi har diskuterat detta. M har gjort det skriftliga arbetet.

A: Jag vill diskutera innehållet med dig. Skall det vara så svårt?

E: Ja, då säger jag än en gång. Jag får be att återkomma A. Jag skall återkomma. Jag skall återkomma och jag lovar att jag skall återkomma.

A: Vet du att man skall kommunicera en sån här utredning om man lämnar ett förslag på lösning?

E: Alla utredningar skall kommuniceras.

A: Inte den här. Den här har inte kommunicerats. Den här lämnades till tingsrätten innan jag fick del av den, vet du det.

E: Nej, det vet jag inte.

A: Men du vet att det här skulle upp i tingsrätten?

E: Alla snabbyttranden går till tingsrätten.

A: Ja, och ni föreslår alltså en lösning. Och då är det dels socialnämnden och inte socialsekreterarna som skall skriva under det och dels skall det kommuniceras. Jag skall alltså ha en möjlighet att bemöta det.

E: Här har M skrivit en journalanteckning: Faxat snabbyttrandet till Lunds tingsrätten samt skickat yttrandet till vardera föräldern.

A: Ja, men det fick jag efter tingsrättens förhandling. Den är inte kommunicerad när jag inte har fått ta del av det. Det står så här i länsstyrelsens kommentar att jag inte fick ta del av handlingarna förrän de hade lämnats till tingsrätten vilket skedde några dagar före den förberedande förhandlingen, vilket inte överensstämmer med reglerna om kommunicering, §17 förvaltningslagen. Håller du inte med om det?

E: Alltså A, jag tänker inte sitta här och diskutera detta.

A: Men du måste ju veta..

E (avbryter): Ja, det skall kommuniceras, det har jag väl sagt till dig.

A: Men det har ju inte gjorts.

E: Det står klart och tydligt att den är kommunicerad.

A: Det har inte gjorts!

E: Så jag läser innantill här och den är kommunicerad!

A: Nej!

E: Den 15 april.

A: Det här skickades på fax till min advokat efter kontorstid på fredag eftermiddag och på tisdag förmiddag skulle det upp i tingsrätten. Tycker du fortfarande att det här är kommunicerat?

E: Alltså jag vill inte föra den här striden. Det här upplever jag bara som en obehaglig strid. Alltså det här..

A: E kan du lyssna på mig!

E: Absolut. Du ställer hela tiden frågor som jag säger jag vill återkomma till.

A: OK, då skall jag ställa litet enklare frågor till dig då. Det står att jag saknar vatten, vad grundar du det på?

E: Vad sa du?

A: Det står att jag saknar vatten. Vad grundar du det på?

Fyra sekunders tystnad

A: Vad grundar du ett sånt påstående på?

E: Alltså, innehållet i snabbyttrandet har jag en gång sagt till dig..

A (avbryter): Nej, det här är alltså en slutsats..

E (avbryter igen): Jag vill återkomma, annars får jag kalla på min chef här och nu, därför att jag har bett att få återkomma. Jag har varit med om 15 snabbyttranden efter detta jag måste få lov att gå igenom detta här och diskutera med M.

A: Varför skall du diskutera med M? Du har ju faktiskt skrivit under det!

E: Jag har ju litet mer ärenden än dig.

A: Ja men det måste väl vara ganska graverande om man saknar vatten? Jag måste ju få veta vad du grundar det på. Är mina kranar till prydnad bara, är min brunn igenfylld? Är det sådana saker?

E: A jag får återkomma. Jag ringer dig så fort jag har talat med M.

A: Du skall inte tala med M! Jag vill veta vad du har för åsikt!

E: Så här är det A. Jag kan inte ge dig mer information här och nu. Jag tänker snart lägga på luren. Jag kommer att höra av mig så fort jag nånsin kan. Och du ska besked på alltihopa, alla dina frågor.

A: Vill du ha de här frågorna skriftligt?

E: Nej det behöver du inte

A: Jag har alltså skrivit ner dom här frågorna.

E: Du får gärna…om du tycker det känns…om du alltså vill ha skriftligt svar på dom, så kan du ju göra det.

A: Det här har ju fått väldiga följder för mig och S, det är du medveten om hoppas jag?

E: Vill du ha skriftliga svar ställer vi givetvis upp på det.

A: Jaha, det vore ju trevligt.

E: Vill du ha det?

A: Jaa.

E: Då får du skicka in frågorna, så vi får se vad det är för exakta frågor du vill ha svar på.

A: Jaa, det kan jag väl göra. Jag har skickat till socialnämnden också men jag möts bara av en stor tystnad.

E: Socialnämnden ja.

A: Jag har skickat frågorna till socialnämnden också men det är snart två månader sen och jag har inte hört ett dugg. Och det tar jag som ett tecken på att de inte vill svara.

E: Det gör vi. Vi tar gärna emot frågorna skriftligt så kan vi se om skriftligt eller muntligt, det beror litet på hur vår tid håller här, men du skall få ett svar på dina frågor, det lovar jag A.

A: Jaha. Och du menar fortfarande att du kan stå för allt som står här i det här yttrandet?

E: Men alltså…

A: De fakta som står här. Om man tar ett så enkelt fakta som att det står här att jag har tre rum när jag har fem rum och kök. Jag menar, varför skriver man ner en sån sak om man inte ens kan räkna?

E: A, vi återkommer till innehållet.

A: Du tycker inte det är viktigt kanske?

E: Alltså alla mina ärenden är viktiga.

A: Görs alla sådana här ärenden lika slarvigt?

E: Det är ju en bedömningssak som du har gjort, det är ingenting som jag kan svara på.

A: Om ni skriver att jag har tre rum och kök och det i själva verket finns fem rum och kök…

E (avbryter): A, A.

A: Men hur skall jag tolka det?

E: Vill du vara snäll och skicka in alla dina påpekanden så skall vi bemöta dom.

A: Jaha det lovar du här och nu?

E: Jamen det kan jag väl göra. Du har ju frågor kring det hela och givetvis så…

A (avbryter): Det är det här som man menar med kommunicering. Jag skulle alltså fått gjort det här innan ni lämnade det till tingsrätten i våras, inte sant? Jag hade fått hem S i våras annars. S:s hela skoltermin spolierades tack vare er insats! S k insats! Det är du medveten om hoppas jag?

E: Det är så att det är M som håller det här ärendet.

A: Så du har inget ansvar tycker du?

E: Det var inte riktigt det jag svarade dig på.

A: Du hänvisar hela tiden till M.

E: Ja, det gör jag för det är hon som håller i ärendet.

A: Ja, men du har skrivit under på det här!

E: Ja, och det var som jag sa i våras i april och efter det har jag inte varit aktuell i ärendet.

A: Ja, men jag pratar inte om det utan före. Du har skrivit under ett snabbyttrande.

E: Nu vill jag inte diskutera mer. Jag hör att det är andra människor som också vill komma fram på telefontiden här. Du får återkomma. Vill du ha svar på dina frågor, var snäll och lämna in frågorna så skall du få svar.

A: OK, då gör vi så. Hej.

E: Hej.

Kommentar på Bloggspace:

kraaam
kraaamtor 21 jan 2010 12:13
Känner inte dig och vet väldigt lite om detta men jag blev fast i det här inlägget och kan känna igen mig i frustrationen när man inte når fram.
Du verkar stark i din kamp och jag hoppas att det någonstans framöver löser sig till ditt bästa.

Kram

%d bloggare gillar detta: