Tag Archives: Håkan Malmer

Dysfunktionellt djurskydd på överårig myndighet

12 Nov

Bäst-före-datum har sedan länge gått ut för Sveriges länsstyrelser som inrättades 1634 med landshövdingar som kungens befallningshavare. Från att ha haft som uppgift att övervaka fogdarna har länsstyrelserna gått till att övervaka, döma och straffa folket.

Ytterligare en funktion lades till många andra då länsstyrelserna tog över djurskyddskontrollen från kommunerna den 1 januari 2009. Intentionen med omorganisationen var nog god. Det hävdades att djurskyddet skulle bli mer likvärdigt över landet och rättssäkert. Så kunde det ha blivit om man följt EUs kontrollförordning 882/2004 (nu ersatt av 2017/625) som tillkom för att medborgarna skulle få säkra livsmedel. Vem minns inte kadaverdebatten, galna-ko-sjukan och hästköttsskandalen?

En rad dåliga beslut vid omläggningen, töjbar lagstiftning och maktkoncentration till länsstyrelserna har i stället, sett i backspegeln, lett till minskad rättssäkerhet, personliga katastrofer och ett igenväxande landskap.

Första misstaget var att erbjuda alla inspektörer som innehaft minst halvtidstjänst på kommunerna så kallad arbetsövergång i stället för att utlysa tjänsterna med EUs kompetenskrav. Låg kompetens och mycket makt är en dålig kombination. I Skåne startade övertagandet i stor turbulens med chefer som mobbades ut av inspektörerna. 2011 krävde internrevisorn Håkan Malmer att planerade kontroller måste komma igång. Han skrev: ”Vid länsstyrelsen bedrivs idag praktiskt taget ingen planerad kontrollverksamhet utan beslut om inspektioner grundar sig i allt väsentligt på anonyma anmälningar”. Det har fortsatt så och råden tog man inte till sig. Rapporten har plockats bort från länsstyrelsens hemsida men du kan ladda ner den här.

Det andra misstaget var att Sveriges ambition utökades från att kontrollera livsmedelsproducerande djur, som det var tänkt, till att omfatta alla djur. (Sverige vill vara bäst i allt, även om det är bakifrån.) Detta i kombination med att verksamheten redan från början styrdes efter anmälningar från allmänheten i stället för planerade kontroller. För en del länsstyrelser innebar det att det tog flera år innan de lagstadgade kontrollerna ens kom igång.

I Södermanland gjordes inte en enda kontroll på länets 120 grisgårdar under 2009.  ”Man kunde gå tillbaka till att kommunerna fick sköta sällskapsdjuren och att länsstyrelsen tog hand om produktionsdjuren”, tyckte nötköttsproducenten Kjell Johansson i Jönåker. Det har ingen lyssnat på under de nio år som gått. Sällskapdjur utgör de lågt hängande frukterna och att kontrollera en katt ger samma pinne som att kontrollera en grisgård men är mycket enklare och bjuder mindre motstånd.

Det tredje misstaget var att efter omläggningen infördes rutinen att inspektörerna skulle åka i par. I ett slag halverades därför den tillgängliga tiden för kontroller. Anledningen skulle vara säkerheten för inspektörerna. Varför alla bönder blev livsfarliga över en natt är en gåta.

Rättssäkerheten har minskat av flera anledningar:

Före 2009 kunde djurägare och bönder överklaga beslut från kommunerna till länsstyrelsen.  En överklagandeinstans föll sålunda bort 2009.

Djurägaren/bonden hänvisas till att överklaga besluten i förvaltningsdomstol där bevisbördan, enligt allmänna förvaltningsrättsliga principer, anses vila på den enskilda, samt att det inte finns någon rätt till offentlig försvarare. Detta till skillnad till om han/hon blir åtalsanmäld vilket är ett måste enligt §24b djurskyddslagen då länsstyrelsen anklagar någon för att begått lagbrott. Då hamnar prövningen i tingsrätt där åklagaren har bevisbördan och ska visa ”bortom rimligt tvivel” att bonden brutit mot lagen. Att det är väldigt svårt för en enskild att vinna i förvaltningsrätten visar statistiken. Under 2016 fick exempelvis Förvaltningsrätten i Malmö in 107 mål gällande tillämpning av djurskyddslagen. Av dessa fick 13 stycken utfallet ändrat eller delvis ändrat dvs endast ca 12%. Det kan jämföras med att 70% av åtalsanmälningarna till åklagare inte leder till någon lagföring (hela landet 2011).

Länsstyrelserna har successivt gått från att vara kontrollanter till att också vara förundersökningsledare, domare och verkställare av straffen. Allt i ett så att säga. Den första juni 2018 övertas även polisens uppgifter med att verkställa beslut om att omhänderta och sälja djur.

Som djurskyddslagen är skriven ska ett lidande djur tas omhand, vilket rimligen ingen kan invända mot. Men numera konfiskeras hela kreatursbesättningar, hästföretag och kennlar värda miljonbelopp. Djuren säljs långt under marknadsvärdet, avlivas eller skänks till uppstallaren. Därmed urholkas äganderätten. Det här sker före den eventuella rättsliga prövningen och är alltså irreversibelt.

Viten sätts också som är oproportionerligt höga. Ett aktuellt ärende nu är nedläggningskravet mot landets största turridningsföretag där hot om vite satts till en halv miljon kronor för varje kontroll det finns för många hästar, på grund av att ägaren tillfälligt överskridit antalet hästar i förhållande till vad företaget har länsstyrelsens tillstånd till, utan att det finns några misskötta djur. Det kan jämföras med kränkningsersättningen som utdöms efter en brottdom för rån med vapen ca 10-15.000 kr eller mordförsök 100.000 kr.

Djurskyddslagen har skärpts i omgångar från att djur ”får” tas om hand till ”ska”. Det har ökat antalet omhändertaganden. Länsstyrelsen ska också besluta om vad som ska ske med djuren.  Tidsglappet, som kan uppgå till en eller flera månader, mellan de två besluten utnyttjas av företag för att tjäna ofantliga pengar på djuren medan de stallas upp. Tidigare hölls auktion på gården och djur utan ekonomiskt värde som höns, nackades på gården. Numera ”stallar man upp” även råttor och möss! Med betalning per individ förstår man lätt affärsidén.

Allt sunt förnuft tycks ha lämnat myndigheterna. I Halland omhändertogs 80 tamråttor efter länsstyrelsebeslut för ett par år sedan. Rimligen borde de avlivats direkt eller skänkts till någon förening eftersom de saknade värde. Men polisen ringde Djurambulansen i Skåne. Fakturan landade på hisnande 328 375 kronor. Det är ett krav som skickas vidare till djurägaren. Kan denne inte betala så får staten, det vill säga skattebetalarna, ta räkningen. Tjänstemännen är ansvarsbefriade både när det gäller samhällsekonomi och följder för männniskor.

Inspektörerna backas upp av jurister och länsveterinärer som varken träffar djur eller djurägare. Privatpersoner, som inte själva får komma till tals, hängs ut i lokalpressen som djurplågare utan att vara det. Den som dristar sig till att kritisera förfaringssättet eller besluten skräms till tystnad på vanligt politiskt korrekt vis genom att beskyllas för att stödja djurplågare och vilja försämra djurskyddet. Vem vill inte att djur ska ha det bra? Den politiker som är kritisk mot hur djurskyddslagen tolkas är en död politiker.

Det finns snart inga småbönder kvar och med dem har många växt- och djurarter försvunnit. Det är inte lupinernas fel som länsstyrelserna vill få oss att tro. Astrid Lindgren kunde inte ana att djurskyddslagen, som var hennes ”80-årspresent” från Ingvar Carlsson, också skulle komma att användas till allt möjligt som inte har ett dyft med djurskydd att göra! Att anmäla någon man har en tvist med till länsstyrelsen har blivit mycket populärt. Det var knappast lagstiftarens syfte. Av alla de inspektioner som länsstyrelsen gör efter anmälningar från privatpersoner var 70 %, helt obefogade i Örebro län.

Sveriges djurägare och bönder är värda ett bättre och rättssäkrare djurskydd. Det sker lämpligen genom att bygga en helt ny lokal organisation från grunden enligt EUs normer. Länsstyrelserna gör sig bäst i framtidens historieböcker.

Anonyma anmälningar styr kontrollen

4 Sep

Tillbakablick från den 2 september 2011.

Alla minns väl den sk grisskandalen där djurrättsalliansens smygtagna bilder serverades lagom till julskinkan. ”Enligt siffror från veterinärförbundet kan det vara så illa att länsstyrelserna under 2009 endast mäktat med 50 planerade kontrollbesök över hela landet”, skrev Alexandra Leijonhufvud och Linda Björklund från Djurens Rätt. Nå, i det gristätaste länet Skåne mäktade man under 2009 inte med ett enda besök på en enda grisgård. Såväl Djurens Rätt som Länsstyrelsen i Skåne argumenterade för mer resurser. Mattias Gårdlund gick ut i media och ville ha 80 tjänster.

Lyssna nu på vad Mattias Gårdlund säger! Och nu hoppas jag slippa kritik för bristande faktagranskning. För, som Henrik Ardhede på förvaltningsrätten i Malmö sade till mig: ”Man måste ju förutsätta att inspektörerna talar sanning!”

Redan 2010 skrev internrevisor Håkan Malmer i sin rapport En väg till en bättre djurskyddskontroll i Skåne ”En utvärdering ur ett intressentperspektiv”, om handläggningen av djurskyddsärenden på länsstyrelsen i Skåne: ”Vid länsstyrelsen bedrivs idag praktiskt taget ingen planerad kontrollverksamhet utan beslut om inspektioner grundar sig i allt väsentligt på anonyma anmälningar.” ”Det har varit myndighetsledningens uppfattning att inom djurskydds- och veterinärenheten ska planerad kontrollverksamhet prioriteras och ambitionsnivån i anmälningsärenden ska sättas i relation till befintliga resurser. Detta framgår av en överenskommelse med de fackliga organisationerna i maj 2009. Internrevisionen har funnit att överenskommelsen genom beslut eller andra åtgärder inte implementerats eller följts upp och att planenlig kontroll av nämnvärd omfattning inte förekommit ens efter det att kontrollplanen för år 2010 beslutats…”

2011 kom nästa rapport: ”På väg mot en bättre djurskyddskontroll”. I den står bl a att läsa att under 2010 genomfördes endast 103 av 194 planerade kontroller. Under dec 2010 till februari 2011 påbörjades nästan inga planerade kontroller. Det skrevs i maj 2011. Sen kom sommar och semestrar.

Om det nu är så att tusentals grisar varken får mat eller vatten och man har bristande resurser så varför åker man, tvärtemot revisorns rekommendationer att åka en och en, nu inte bara två utan även tre och dessutom med ett antal poliser som rutin…

Hur gick det sen? Enligt Jordbruksverkets statistik för 2013 inspekterades knappt 8% av ”kända objekt”. Dessa kända objekt utsattes för i genomsnitt för mer än en och en halv kontroll vardera. Antalet kontroller per årsarbetskraft halverades efter övergången till länsstyrelserna 2009. Då blev det praxis med dubbla kontrollanter. Minst två tredjedelar av kontrollerna avser sällskapsdjur och anmälningar.  Hälften av anmälningarna är obefogade. (I Skåne anser man den siffran vara lägre, troligen för att inspektörerna är duktigare på att hitta ”brister”, dvs på plats letar man upp något annat än det anmälan avsåg.) Eftersom Sverige lagt tyngden på kontroll av sällskapsdjur och anmälningar från allmänheten har man inte heller uppfyllt EUs krav på kontroll av animalieproduktionens djur och även också fått kritik för detta.

Skåne stod 2013 för ca 11% av kontrollerna men hela 22% av antalet utfärdade djurförbud.

Intern revisionsrapport av djurskyddsenheten i Skåne

17 Mar

2011-05-10 Rapport2 - På väg mot en bättre djurskyddskontroll-1

Publicerat lördag 28 maj 2011 11:04

2010  presenterade internrevisor Håkan Malmer en mycket kritisk rapport om djurskyddsenheten på Länsstyrelsen i Skåne. Ett år senare gjorde han  en uppföljande rapport ”På väg mot bättre djurskyddskontroll”och var fortfarande kritisk. ”Åtgärder ska ha vidtagits, men de berörda hade ingen aning om vad som gjorts”, skriver Kristianstadsbladet.

Dåvarande länsöverdirektören Björn Risinger tog beslut i juni om 26 åtgärdspunkter, en var att inspektörerna skulle delas upp i två grupper. Den ena skulle ägna sig enbart åt förebyggande kontroller, den andra åt akuta ärenden. De två rapporter som skulle ha lämnats under året har inte setts till.

sid4

Den 24 mars saknades fortfarande vissa dokument. Några anteckningar från de samverkansmöten som skulle ha hållits med personalen har inte hittats och en enkät bland peronalen bekräftade att de inte deltagit i några sådana möten.

Personalens betyg på den egna verksamheten var fortfarande låga. Gruppindelningen gjordes men frångicks direkt till förmån för anmälningsärenden, vilket medförde att endast ca hälften av de planerade kontrollerna genomfördes 2010. Under första kvartalet 2011 gjordes bara 27 planerade kontroller dvs 9st per månad! Totalt hade 535 planerats för hela året. Det innebär att om man fortsatte i samma takt resten av året, så skull andelen genomförda kontroller att ha minskat till bara 20% 2011.

Betyg

Enhetschefen Ola Svensson fick i uppdrag att senast den 20 oktober skriftligen redovisa vilka åtgärder som vidtagits med anledningen av den uppföljande revisionsrapporten. Dessutom skulle han svara på Arbetsmiljöverkets förelägganden till den 31 augusti. Det gjorde han i sista minuten.

Ola

Ola Svensson var inte beredd att ta till sig av kritiken mot inspektionerna som framfördes av djurhållare på mötet i Hässleholm.

– Ingen av våra inspektörer brukar vara otrevlig. När det händer är de gånger de kommer på kant med någon de besöker. Vi har krav på oss hur kontrollerna ska utföras, vi är ute för att kontrollera, sa Ola Svensson tre veckor efter det att de brutit sig in i min bostad och där han själv medverkade utklädd till polis.

Man kan tycka att chefen kunde ha att hitta på utan att gå på maskerad.

Internrevisorn kritisk mot anonyma anmälningar

6 Feb

2011-05-10 Rapport2 - På väg mot en bättre djurskyddskontroll-1

Publicerat fredag 27 maj 2011 17:23

Djurskyddsresurserna räcker inte till för kontrollen av både produktionsdjuren och sällskapsdjuren, tycker Håkan Malmer, internrevisor på länsstyrelsen i Skåne.

Han anser att det är viktigare att kontrollera kommersiella verksamheter där djur har ett ekonomiskt värde, än att granska privatpersoner som har djur av sociala skäl. Många anmälningar om djur som far illa är en anledning till att sällskapsdjuren får en oproportionerligt stor del av djurskyddsresurserna, enligt Håkan Malmer. Att inspektörerna måste agera på alla anmälningar gör att de dominerar kontrollarbetet.

Internrevisorn jämför med sitt tidigare jobb på Skatteverket.

– Hade vi farit ut på varenda anonym anmälan hade vi inte haft någon tid att granska storföretagen, eller internationella transaktioner eller internethandel, till exempel.

Att den uppfattningen inte stämmer med vad diverse inspektörer och chefer tycker är väl känt. Här i Skåne lägger man hur stora resurser som helst på att förfölja och nedgöra sällskapsdjursägare. Sedan säger man att det inte finns resurser till att exempelvis granska att korna får lagstadgat sommarbete.

En gång anmäld, alltid anmäld och då släpper vi det inte förrän djurägaren tagit sig av daga eller ruinerats, det tycks vara Emma Hanssons med fleras devis. Finns det inte något att anmärka på på djuren så går vi på omgivningarna, även sådana där det inte finns djur och finns inga brister där så går vi på väder, klimat och jordmån.

Ola Svensson tyckte att de skulle lägga ner mitt ärende men även om det var han som kallades chef var det inte han som styrde, det gjorde Emma Hansson. Och hon lägger inte ner utan trappar upp. Däremot negligerar hon totalt brister hos djurhållare i omgivningen som hon kör förbi på väg till mig för att fota katter i baken. Så inte gäller det djur inte…

Emmas beställda anmälan

11 Jan

Törnblads anmälanPublicerat onsdag 09 mars 2011 12:11. Uppdaterat den 11 januari 2014.

Ansvarig för djurärenden vid skånepolisen, Marie-Louise Törnblad, skickar sent på eftermiddagen tisdagen den 1 mars ett mail till Emma Hansson där en icke namngiven person påstås ha gjort uttalanden om min hund. Den 2 mars begär Emma polishandräckning till den 3 mars pga att det inkommit ”klagomål av allvarlig karaktär”. Klagomålen är alltså Emmas riggade anmälan och en halvårsgammal okynnesanmälan! Emma har tydligen bråttom nu för hon stavar fel på klagomål. Poliser vill hon ha redan nästa dag och får det också med känt resultat..

HandräckningJag tar lätt reda på namn och telefon till den påstådda anmälaren. Han heter Jörgen Gillberg och jag ringer upp honom. Gillberg är delgivningsman på fritiden och kom alltså till mig på lördagen den 26 februari med en dom från förvaltningsrätten, en dom där jag för övrigt vunnit över länsstyrelsen.

Det (o)lustiga är att denne Gillberg inte arbetar i Mellanskåne utan har sitt distrikt i södra och östra delarna. Han skickas alltså till mig med ett brev till ett annat distrikt enkom för att rapportera något om mina djur som sedan hans chef Marie-Louise Törnblad kan anmäla till Emma Hansson. Det här behöver Emma för sitt planerade ”akuta” tillslag hos mig.

Vid en kontroll senare med polisen finns dessutom inget delgivningsuppdrag hos mig registrerat:

Från: Torben Pedersen <torben.pedersen@polisen.se>
Datum: 21 mars 2011 15:28

”Mitt namn är Torben Pedersen och jag är gruppchef för polismyndighetens delgivningsverksamhet i Skåne.

Jag har via vår registrator fått ditt mail med begäran om kopior på handlingar i samband med en handräckning då det i texten omnämns att det rör sig om en delgivning. Jag har kontrollerat i vårt diarium och det finns inte något delgivningsuppdrag rörande Astrid         i Hörby.”

När jag ringer blir Gillberg blir märkbart besvärad och ber att få ringa upp när han pratat med ”Ninna” (Marie-Louise Törnblad). Det gör han också efter några minuter. Törnblad har då troligen sagt till honom att det inte var något fel på mina djur. Sen säger han att han aldrig yttrat det som står i mailet till Emma. Det är en ”missuppfattning” och han ber så mycket om ursäkt.

Här är samtalet ordagrant  i utskrift:

A: Hej, det är Astrid . Minns du att du var här med ett brev till mig för drygt en vecka sedan en lördag.

J: Då var jag ledig ja

A: Ja precis, det kommer du ihåg. Du var här med ett brev förra lördan.

J: Javisst

A: Jag vill bara fråga dig: Hade du något besvär med en hund som var utanför?

J: Om jag hade besvär med en hund?

A: Ja..

J: Hon var sjuk.

A: Jag undrar bara om hon gjorde någonting speciellt.

J: Om hon gjorde något speciellt? Hon låg och skakade. Det var det jag undrade över.

A: Du sa ingenting till mig.

J: Jag sa nånting till dig? Jag frågade om hon skulle ligga ute.

A: Hunden?

J: Ja

A: Nej vi pratade väl inte om..

…svårt att höra…

J: Du sa att hon nyss kommit ut.

A: Nej vi pratade om att min brevlåda brukade bli saboterad. Sen skrev jag på och sen gick du.

J: Jo jag frågade åsså om hunden om den nyss kommit ut, den låg och skakade.

A: Det låg ingen hund och skakade , hon brukar skälla på folk.

J: Hon reagerade inte när jag kom. Det var det jag …(svårt att höra)

A: Hon skällde det var därför jag gick ut.

J: Hon skällde inte.

J: Vad gäller saken.

A: Jag undrar bara om det hände någonting speciellt för jag känner inte igen det här.

J: Jag förstår ingenting egentligen.

A: Har du sagt åt någon annan att min hund låg och skakade eller någonting?

J: Jag har frågat den som har hand om djurskyddsärenden…. Jag har frågat vad som gäller i sådana fall.

A: Så alla hundägare som du träffar ute på delgivningar anmäler du för Törnblad då?

J: Nej jag anmäler inte hundar som ligger och skakar men jag frågade henne om det gällde något speciellt då.

A: Vad var det för syfte med det här då?

J: Jag bara frågade henne om det var något speciellt om man tyckte en hund låg och skakade och den inte såg frisk ut jag fråga vad som gäller det var det enda jag frågade henne.

A: Har du möjlighet att åka förbi så kan vi titta på min hund tillsammans?

J: Vad sa du?

A: Har du möjlighet att åka förbi så kan vi titta på min hund tillsammans?

J: Jag har inte möjlighet till det. Jag har bara frågat henne vad som gäller. ..(Svårt att höra)

A: Du tyckte hon såg misskött ut eller nånting då?

J: Hon såg sjuk ut.

A: Såg hon sjuk ut?

J: Om det var hon eller han vet jag inte. Eftersom inte hunden reagerade. Vad som gäller i ett sånt fall.

A: Var var hunden någonstans?

J: Den låg utanför dörren och skakade när jag kom fram.

A: Jaha

J: Jag frågade om den precis kommit ut och du sa ja.

A: Nej

J: Jo och sen berättade du om brevlådan.

A: Nej. Hon är ute hela dagarna.

J: Det är möjligt jag bara frågade vad som gällde. Jag vet inte mer.

J: Prata med henne vad hon har sagt till dig, jag vet inte vad hon har sagt.

A: Vad är syftet med att säga en sån sak?

J: Syftet är att jag undrar vad som gäller om man tyckte hunden for illa. Det är det som är frågan.

A: Så du tyckte att hon for illa?

J: Jag frågade vad som gäller och ja det tyckte jag i så fall.

A: Då tycker jag att du ska komma förbi här så ska vi titta på hunden tillsammans.

J: Det kan vi göra men jag kör inte till Hörby varje dag. Eller hur? Jag har hela Österlen och Trelleborg som jag kör på.

A: Jaha.

J: Jag ska prata med Ninna vad hon har sagt till dig så får jag återkomma?

A: Jag har ett papper framför mig här. Vad du påstås ha sagt.

J: Jaha

A: Det måste du känna till om du har sagt någonting. Du har uttalat dig om åldern på min hund.

J: Jag har inte sagt nånting om åldern på hunden.

A: Det står så här.

J: Det har jag inte sagt. Jag ska prata med Ninna så får jag återkomma till dig.

A: Vem ska du prata med?

J: Ninna. Alltså Törnblad.

A: Jaha.

J: Jag ska ringa

A: Okey

J: Hej

Jörgen ringer tillbaka några minuter senare.

(Svårt att höra)

J: Det är ju så att om dom får in en anmälan så måste de göra nånting sen. Jag tyckte hunden verkade.. alltså…

A: Det står ju här att den har svårt …

J: Det har ju inte jag sett.

A: Det står ju här att den har svårt att röra sig. Det är ju svårt att se om den ligger.

J: Det har absolut inte jag sagt.

A: Det står att den är gammal och har svårt att röra sig så står det. Alltså har du bedömt henne som gammal och hon har gått omkring och hon har haft svårt att röra sig.

J: Det har jag absolut inte sagt

A: Det är därför jag …

J: Jag sa att den låg utanför dörren och skakade och reagerade inte när jag kom det är det jag sagt. Det var det jag tyckte var konstigt att hon inte reagerade när jag knackade på dörren.

A: Det kan faktiskt vara så att hon låg därute och sov och kände sig litet trängd. Hon är litet rädd för män.

J: Det är möjligt att jag missuppfattat allting. Då ber jag om ursäkt ifall jag (svårt att höra)

A: Ja väldigt mycket olägenhet.

J: Jag ber om ursäkt för det… (svårt att höra)

A: Jag är ju faktiskt en talbar människa så vi hade ju kunnat titta på hunden tillsammans.

J: Jo det är möjligt att vi skulle ha tittat mer.

A: Om du nu hade synpunkter.

J: Just det. Men jag ber så mycket om ursäkt. Jag hoppas du godtar den ursäkten.

A: Jag accepterar din ursäkt.  (svårt att höra) Det har fått konsekvenser för mig. Nästa gång ska du kanske kommunicera med litet grann med den personen… Om du ser någonting är det väldigt bra att prata med den personen innan man drar igång en väldigt stor operation.

J: Okey. Jag ber så mycket om ursäkt.

A: Okey…(… svårt att höra) …ta hand om det här.

J: Tack så mycket.

A: Tack ska du ha själv.

J: Hej

A: Hej

trixie på verandan

Svårt att röra sig? Exakt så här satt min hund och Gillberg stod exakt där fotografen står. Jag öppnade dörren inifrån så hunden blev alltså instängd.

Emma har uppenbarligen fått smak för dyra djur, hästar och rashundar och stora beslag. En gissning från min sida: När tjänstemän går över gränsen på ett så uppenbart sätt som Emma gjort nu, så brukar det oftast vara pengar inblandade. Några dagar före Emmas polisrazzia hos mig så hade jag publicerat siffror på vad hennes tillslag hos Samantha Asp i Skurup genererat. Enligt en initierad person är det ”många som är med och delar kakan”.

Jag är tydligen inne på minerat område…

Kritiken mot länsstyrelsens handläggning av djurskyddsinspektioner fortsätter med oförminskad styrka.

I internrevisionen av veterinär- och djurskyddsenheten framkom krav på att enheten måste komma igång med ordinarie kontroller, inte bara ägna sig åt akuta anmälningar. Göran Tunhammar har nu begärt en ny revision.

malmers rapport

Ur Malmers första rapport 24/5 2010 sid 6. Tänk om beställaren också hade läst den!

Christina Håhus vill inte svara på reporterns frågor om arbetsmiljöverkets kritik. Länsstyrelsen har nyligen kommit med ett svar som finns på deras hemsida.

”Mår man bra, så jobbar man bra,” säger Håhus. Jag skall gärna berätta exakt för henne hur man mår efter att hennes inspektörer med ett koppel poliser brutit sig in i ens hem och hur bra man sen jobbar.

Har enhetens inspektörer varit för nitiska?, frågar Kristanstadblades reporter.

– Det får man i så fall gå in i enskilda ärenden och titta på. Uppgifterna måste utföras med profession och integritet, säger Håhus.

Tror jag det!

Förre miljöchefen i Båstad har tillsammans med en före detta miljönämndsordförande anmält djurskyddet i Skåne och Halland till Riksrevisionen. De menar att djurskyddstillsynen har försämrats katastrofalt sedan länsstyrelserna tog över. De tror att resurserna är för små, vilket den som läser min blogg tydligt kan se att så inte är fallet. De tycker också att länsstyrelserna jobbar ineffektivt, vilket torde ligga närmare sanningen.

Närmast sanningen ligger dock olämpliga, okunniga och fullständigt maktberusade djurskyddsinspektörer som inte ens kan stava till social kompetens och som är mer intresserade av att knäcka djurägare än av djurskydd.

JO har slutat ta upp klagomål på djurskyddsinspektörerna i Skåne. Gissa varför! Klagomålen skall lämnas direkt till internrevisor Håkan Malmer.

Uppdatering 11 januari 2014: Håkan Malmer har gått i pension. I övrigt har inget förändrats. Nye internrevisorn Staffan Ivarsson har också i uppdrag att granska djurskyddet.

Internrevisorns rapport

16 Jul

Den 25 maj 2010 kom internrevisor Göran Malmers rapport, ” En väg till en bättre djurskyddskontroll i Skåne– En utvärdering ur ett intressentperspektiv” om handläggningen av djurskyddsärenden. På framsidan finns ovanstående vackra bild på ” Kor i det vårliga skånska landskapet”. Ironiskt nog omhändertogs just dessa kor två timmar efter denna bild tagits med motiveringen av att de vistades i dålig miljö!

Revisorn skriver:” Vid länsstyrelsen bedrivs idag praktiskt taget ingen planerad kontrollverksamhet utan beslut om inspektioner grundar sig i allt väsentligt på anonyma anmälningar”. Vilket vi som drabbas redan visste men som nu är officiellt fastslaget. Ett eldorado för alla som vill hämnas på sitt ex, grannar som vill komma åt någon annans mark, slippa betala skulder eller djävlas med andra i största allmänhet. Men också ett sagolikt jobb för de inspektörer som njuter av att ha obegränsad makt över sina medmänniskor.

”Det har varit myndighetsledningens uppfattning att inom djurskydds- och veterinärenheten ska planerad kontrollverksamhet prioriteras och ambitionsnivån i anmälningsärenden ska sättas i relation till befintliga resurser. Detta framgår av en överenskommelse med de fackliga organisationerna i maj 2009. Internrevisionen har funnit att överenskommelsen genom beslut eller andra åtgärder inte implementerats eller följts upp och att planenlig kontroll av nämnvärd omfattning inte förekommit ens efter det att kontrollplanen för år 2010 beslutats…”

Ovanstående innebär att stora kommersiella djurhållare inte behöver oroa sig för besök exempelvis för att mjölkkorna inte får lagstadgad betesvistelse.

”Hur inspektörerna använder sina stora befogenheter, möter djurägarna och samarbetar med polisen är viktiga frågor eftersom klagomål av olika slag och från olika håll under senare tid har riktats mot länsstyrelsens tjänstemän i samband med ett antal inspektioner.”

”Rent allmänt kan sägas att tjänstemän ska uppträda med respekt för individen och visa empati för djurägaren i dennes situation. En kontrollrapport ska lämnas till djurägaren så snart som möjligt och rapporten ska inte innehålla något väsentligt som inte meddelats muntligt vidbesöket.”

Den erfarenhet jag har av djurinspektörer är att de varken tycker om djur eller människor och är i total avsaknad av empati. Människor som saknar för mänskligt samspel grundläggande känslor av empati finns det särskilda benämningar för och det är väl känt att sådana personer inte kan läras att få ett samvete eller känna empati eller ånger. Enligt min mening är det lämpligt att se till att de personer som anställs har dessa egenskaper från början för en ”utbildning i empati” är i förväg dömd att misslyckas.

Rapporteringen brister i högsta grad om den alls görs och vinklas i syfte att misskreditera djurägaren om så 99,9 % av allt man ser är bra så syns det inte i rapporterna. Djur kan släppas ut ur sina boxar för att fejkade bilder skall kunna tas, man ljuger om vad som sagts i samtal osv osv. Rättssäkerheten är enormt låg.

”Prioriteringsordning bland anmälningsärenden och bland normalkontroller”

”I anmälningsärenden åker inspektörerna två och två. Internrevisionens uppfattning är att effektivitetsskäl talar för att den inspektör som utför normalkontroller genomför kontrollen ensam.”

Hos mig har de varit två personer sammanlagt sex gånger på drygt ett år för att min granne som hotar både mig, min dotter och mina djur tycker att de (enligt Rosita Hagströms egen formulering) skall ”åka och titta” hos mig, vilket hon också villigt gör. Det är alltså den nuvarande bedömningen av prioritetsordning. Samma inspektör urskuldade sig i pressen strax efter senaste besöket hos mig då hon grunnat sig förtvivlad över hur hon skulle hitta ”brister” hos mina tjoget frigående dvärghöns. Den 5 mars i år hittades två hästar döda på en gård utanför Hässleholm. – Hästarna kan ha legat döda i en vecka eller mer, säger Rosita Hagström enligt Kvällsposten. Länsstyrelsen hade då fått flera larm om att hästarna for illa men man prioriterade alltså bort dem.

Varför reagerade ni inte snabbare på anmälan i mars? Undrar reportern och får svar från tf chef för djurskyddet Christina Håhus.
– Vi har väldigt många anmälningsärenden och vi gjorde bedömningen att det här fallet inte var så akut, säger Christina Håhus.

Länsstyrelsens prioritetsordning har nu JO-anmälts enligt ATL. ”De anmälande personerna ifrågasätter varför länsstyrelsen inte agerat tidigare, något som de tror kunnat rädda hästarna från en plågsam svältdöd. En skriver att anmärkningarna mot hästägaren kommit in under flera år utan att något hänt. Hästarna har varit magra, oryktade och i behov av hovvård.

Enligt JO-anmälan hade också flera olika personer rapporterat att hästarna låg döda. Ändå dröjde det länge innan länsstyrelsen kontrollerade uppgifterna.”

Det är nästan så man kan misstänka att anmälningar prioriteras på subjektiva grunder som att man är personligt bekant med eller sympatiserar med anmälaren eller helt enkelt tycker det är så mycket trevligare att titta på några spankulerande hönor i en trädgård. Att som Rosita Hagström skylla på bristande tid är väl knappast trovärdigt. Den manlige inspektören som medföljde till mig, tydligen som sällskap till Rosita, yttrade sig över huvud taget inte utan hade gjort större nytta någon annanstans.

”Klagomål av olika slag och från olika håll har under senare tid riktats mot länsstyrelsens tjänstemän i samband med ett antal inspektioner. Det har varit klagomål om olämpligt uppträdande och bemötande. Djurägare har känt sig i underläge till följd av att inspektörerna varit två och upplevt det som stressande när de fått ett telefonsamtal med innebörd att om fem minuter står inspektören på gårdsplanen. Klagande har också gjort gällande att det gjorts onödigt stora omhändertagande eller att djur avlivats utan att djurägarens medgivande inhämtats.

Klagande har i några fall menat att omhändertagandet har varit helt onödigt dvs. lagstridigt.

Vidare har framförts att avlivning och omhändertagande inte skett på ett sätt som är förenligt med djurskyddslagstiftningen.

I den mån beslut överklagats har den instans till vilket överklagande skett endast i få fall gjort ändring i länsstyrelsens beslut. För att hantera det stora antalet klagomål som inkommit till länsstyrelsen har beslut nyligen fattats om en ny rutin, som innebär att grova klagomål på myndighetens verksamhet ska beredas av chefsjurist.”

”När staten (länsstyrelse och polisen och med hjälp av anlitade entreprenörer) gör ett omhändertagande eller avlivar djur måste det innebära minskning i djurens lidande dvs. en klar förbättring i djurens situation och ske i former som står i överensstämmelse med lagstiftningen.”

Det fall jag tidigare skrivit om här när man med polis gick in och med våld fångade en pensionerad kvinnas fyra katter och en häst i februari i år i Hörby, vilka snabbt avlivade och trots att polisen bedömde som att det inte var något fel på något av djuren, borde granskas av jurist och rendera ett stort skadestånd för psykiskt lidande.

Inspektörerna skall utbildas i proportionalitetsprincipen som innebär:

”Är åtgärden ägnad att tillgodose ändamålet?

  • Är åtgärden nödvändig för att uppnå ändamålet eller finns det mindre inskränkande

alternativ?

  • Står den fördel åtgärden tillgodoser i rimlig proportion till den skada som åtgärden kanorsaka för de berörda?”

För att återgå till fallet med de fyra katterna: Vad kostade polisingripandet? Vad kostade tidsåtgången för alla inblandade? Så t ex uppdrog länsstyrelsen åt en granne till kvinnan att skotta bort snön från kvinnans gårdsplan så att man kunde komma in och ta hästen. Vad kostar det psykiska lidandet? Vad kostar advokaten? Och i slutänden kan hon förlora sitt hem och hamna i en lägenhet som kommunen får betala. Vem gör denna kalkyl?

”Undersökningar t.ex. enkät bör göras bland djurägarna för att kontrollera att inspektörerna utför sitt uppdrag på ett bra sätt och för att stimulera dem till ett fullgott uppträdande.”

Jag ställer gärna upp på en sådan enkät. Jag har massor med material från inspektörernas framfart.

”Vid intervjuer har framkommit att djuren efter själva omhändertagande inte tas om hand på ett bra sätt.

Vid intervjuer har framkommit att polisen inte utför sitt uppdrag på ett bra sätt.”

Stämmer också. Jag har bl a både film och bilder på Ingvar Månssons ardennerhästar som omhändertogs efter en kampanj från kommun och grannar 1999. Två hingstar placerades i Skaneks i Kävlinge ömma vård där de fick gå i box på betonggolv och fodrades med halm. På en månad lyckades slakteriet förvandla två ståtliga djur till skelett. Jag gjorde polisanmälan men man lade ner den utan att titta på mina bilder. Efter begäran om överprövning togs förundersökning upp, man tittade på bilderna och lade ner igen. Om en privatperson skött djur på detta sätt hade denne hamnat i fängelse för djurplågeri. Men nu var det fråga om ett stort företag och polisen stod som ägare till hästarna som drevs med käppar från betet från Ingvar Månsson i Rugerup i Hörby. Jag har bilderna kvar om någon är intresserad. Även en tidigare anställd hörde av sig och vittnade om vanvård på slakteriet.

”Nästan alla anmälningar kommer in per telefon och andelen anonyma uppskattas ligga på ca 90 procent.”

”Mellan 75-80 procent av anmälningarna uppskattas vara sällskapsdjur vartill räknas hundar, katter, kaniner, marsvin, burfåglar m.fl. men även hästar som i mindre omfattning hålls av privatpersoner. I Skåne utgör andelen anmälningar som avser hundar ca en tredjedel.”

”Anmälningar från grannar är vanliga. En del anmälningar kommer från bilförare som sett djur från sitt bilfönster. Många anmälningar är obefogade – anmälaren vet ofta inte hur djur ska och får skötas.”

”Inspektörerna som vanligen åker ut två för att kontrollera sanningshalten i anmälningarna uppger att träffsäkerheten är hög – bortåt 90 procent. Men det är inte ovanligt att just den brist som avsågs i anmälan inte stämde men inspektörerna hittar annat som de kan anmärka på.

Förklaringen till detta kan vara att inspektörerna är kunniga och noggranna samt att lagstiftningen som gäller för olika djur är omfattande och detaljerad. Det kan enligt min uppfattning ifrågasättas att till befogade anmälningar ”extra kontroll” hänföra kontroller som inte träffat det som anmälan avsåg och ta ut avgift för denna kontroll. I vart fall försvåras analysen av anmälningsärendena vad gäller deras ”träffsäkerhet”.”

Jag har i många år påtalat att inspektörerna hittar på ”brister” för att motivera att kunna göra ”extra kontroller” och skicka en räkning, hitta nya ”brister” osv i all oändlighet.

Revisorn föreslår följande som jag tycker är utmärkt och som Länsstyrelsen brode ha fattat för länge sedan:

”När det gäller prioriteringar inom anmälningsärendena bör högsta prioritet ges till anmälningar från djurhälsopersonal som har anmälningsskyldighet t.ex. veterinärer samt

􀂃 anmälningar om pågående straffbart djurplågeri 16 kap. 13 § brottsbalken

􀂃 anmälningar om överträdelse av djurförbud

􀂃 anmälningar om överträdelse av annat myndighetsförbud gällande djur

􀂃 anmälningar om skadade eller döda djur som inte har tagits om hand på annat sätt

􀂃 anmälningar från myndigheter

􀂃 andra anmälningar med identifierad uppgiftslämnare

Näst högsta prioritet ges till djur som inte är sällskapsdjur.

Lägsta prioritet ges till sällskapsdjur (som inte ingår i gruppen ovan).

Vi får följande prioriteringsordning

1. Anmälningar som inte är anonyma, avser skadade eller döda djur, straffbart djurplågeri

eller överträdelse av djurförbud. Ärenden med högsta prioritet ska handläggas.

2. Anonyma anmälningar avseende djur som inte är sällskapsdjur

3. Anonyma anmälningar som avser sällskapsdjur”

”Effekter av förslagen om de genomförs bedöms vara följande:

􀂃 Tydligare organisation och arbetsfördelning

􀂃 Prioriteringsordning bland anmälningsärenden och bland normalkontroller

􀂃 Chefen för enheten avlastas löpande arbete

􀂃 Normalkontroller kommer till stånd

􀂃 Färre anmälningar kommer att utredas genom inspektion

􀂃 Fler kontroller totalt sett kommer att göras

􀂃 Kontrollens förebyggande (preventiva) effekt ökar

􀂃 Bättre kunskap om och överblick över djurhållningen i Skåne

􀂃 Bättre arbetsmiljö för de anställda

􀂃 En bättre djurskyddskontroll i Skåne län”

Kommentarer från Bloggspace:

  • forystaons 02 jun 2010 07:21
    Hästägaren skall överklaga såväl föreläggande som avgift till Länsrätten. Bifoga intyg från hovslagaren!

  • Nena

    tis 01 jun 2010 08:33

    Mycket välskrivet och i allra högsta grad SANT. Jag är själv fodervärd åt 7 hästar som står på hästägarens gård. vi är utsatta av rena trakasserier av länsstyrelsens inspektörer, de ska ha hästägarens huvud på ett silverfat. Ex: jag ringde vår hovslagare som kom och tillsammans med mig verkade 13 av 14 hästar. 4 dagar senare gjordes en flygande inspetion varpå en av anmärkningarna i rapporten löd: ”6 av hästarna var långa i tårna och i behov av hovslagare.” VET DE INTE SKILLNADEN PÅ HÄSTAR MED SKOR OCH BARFOTAHÄSTAR?! För detta lilla kalas kom en nota på 12300 kr. Japp, tolvtusen trehundra kronor. Kan de annat än förstöra andras liv?

  • forysta
    forystaons 26 maj 2010 11:01
    Nej, jag har verkligen aldrig fått några djur omhändertagna!

  • Skeptisk!

    ons 26 maj 2010 09:14

    Du låter som en person som fått sina djur omhändertagna på grund av vanvård, men som vägrar inse att du gjort något fel, och som nu vill skylla allt på en myndighet!
%d bloggare gillar detta: