Tag Archives: Fredrik Ehn

Allt är djurägarens fel

5 Jan

Fallet med omhändertagandet av hästarna, som jag sammanfattade i förra artikeln, vill jag hävda var det som blev stilbildande för sk akuta omhändertaganden. Den drivande och ansvariga handläggaren var Eva Eriksmarck som var anställd av Sala kommun och sedan fortsatte på länsstyrelsen. ”Det ska”, säger Eva Eriksmarck, ”inte vara upp till lokala politiker att besluta om djurskydd”. Det ansåg hon i augusti 2008, bara ett halvår tidigare då hon just på delegation av kommunpolitikerna, tagit alla hästarna.

Just den delegationen stred också mot kommunallagen. I 6 kap 34 § kommunallagen sägs att nämnderna inte får delegera beslutanderätten i ”ärenden som rör myndighetsutövning mot enskilda, om de är av principiell beskaffenhet eller annars av större vikt”.

Eva Eriksmarck blev ordförande i Djurskyddsinspektörernas riksförening DIRF och drivande bakom ett djurförbudsregister. Det skulle ge möjlighet att sätta dit ”djurplågarna”.

Eva & Fredrik

Bilden ovan Eva Eriksmarck och veterinär Fredrik Ehn hos Solveig Bachler 5 september 2003 efter en anmälan om magra hästar. Veterinären skriver ingenting och något utlåtande i rapporten fanns inte med. Antagligen för att det inte var något fel på hästarna. Han sa att han såg ”välmående växande unghästar”. Solveig håller i Laura. Laurette till vänster.

Enligt §32 djurskyddslagen, omedelbart omhändertagande, som Sala kommun tillämpade för att ta alla Solveigs hästar dvs hela hennes uppfödning och företag, förutsätts lidande. I jordbruksverkets skrift ”Vägledning för kontrollmyndigheter m.fl. Handläggning av djurskyddsärenden” Dnr 31-2401/09 står det att läsa:

§32

Rekvisitet om lidande skall alltså var uppfyllt. Dessutom betyder ordet ”omedelbart” exakt det, inte om en vecka eller två. Den 6 februari gör miljökontoret med Eva Eriksmarck och Fredrik Ehn inspektion av 13 av hästarna. Utlåtandet som skrivs av Eva och undertecknas av Fredrik ligger först till grund till en kontrollrapport som blir ett föreläggande som skall vara uppfyllt den 15 februari. Det blir till alla punkter uppfyllt. Den 13 februari, samma dag som Åsa Hellström ringer och vill ha hjälp med att få en häst, tas ändå beslutet om omedelbart omhändertagande men det verkställs först den 21 februari. Bilderna som åberopas är tagna före den 1 februari.

Så hästarna var inte mer lidandet än att det först kunde skrivas ett föreläggande, därpå ett beslut och sen dröjde det ytterligare en vecka innan hästarna kördes till Grällsta. Hur var det då med lidandet? Samma utlåtande från den 6 februari ligger också till grund för åtalsanmälan och beslut om djurförbud. Ett viktigt intyg således.

Veterinär Fredrik Ehn vittnade Västmanlands tingsrätt om sitt intyg. Redan i början av förhandlingen har åklagaren plockat bort anklagelsen att det skulle saknas foder av bra kvalitet. Det har motbevisats av fotodokumentation och analyser. Återstår hovar och fölets synskada.

Förhöret avslutas när en häst, som han på intyget skrivit som valack, visar sig vara ett sto. Efter veterinärens slutreplik: ”Jag tog dom uppgifter jag fick och skrev ut det”, så bryts rättegången. Åtalet ogillas och Solveig får en friande dom.

Kommunen har redan utfärdat djurförbud på samma ”bevisning” i tron på en fällande dom. Det blir inte så men beslutet återtas inte. Det är nödvändigt med djurförbud för att komma över den häst som fysiskt befinner sig i ett helt annat län. Eva Eriksmarck struntar alltså i tingsrättsdomen. Vis av detta nederlag är det troligen en orsak till att länsstyrelserna blev mycket ovilliga att åtalsanmäla påstådda brott mot djurskyddslagen. Bättre då att uppnå målen med omhändertagande och djurförbud genom förvaltningsrätterna som i stort sett ger OK-stämpel åt myndigheten.

Ett djur som omhändertas skall per definition få det bättre efter omhändertagandet. I djurskyddshandläggarnas ögon är allt som händer med ett djur, ägarens fel, även det som inträffar med djuret under infångning, transport och förvaring. Att byta ut ägaren dvs fysiskt flytta djuret till en ny ägare är därför universallösningen. Ingen är så okunnig om sina djurs skötsel som djurägaren. Alltså är allt annat bättre. Dessutom ser handläggarna lagens straff som för låga och de straff man själva kan dela ut till en djurägare är därför så mycket bättre. Djurförbud och stora omhändertaganden började 2008 också ses som mått på djurskyddshandläggarnas effektivitet. En merit helt enkelt.

Låt oss se vad som hände med Solveigs hästar.

Ett av skälen till omhändertagandet var alltså overkade hovar (om än inom normalt intervall). Så då blev de väl omedelbart verkade efter ankomsten till Grällsta? Nej, som vi hörde på ljudfilen så blev de verkade först den 3-5 mars.

CoupletHingstfölet Cuplett, på bilden hösten -07 med sin mamma Knåpia, var ett av två föl som föddes på sommaren 2007. Båda stona hade betäckts på samma hingststation. De kom hem året innan dräktiga sedan ett par månader. De hade då varit smittade av ringorm och båda misstänktes ha behandlats med ett förbjudet preparat. Det ena fölet föddes med gomspalt och avlivades (”dött” stod det i anmälan) eftersom ett sådant föl inte kan dia. Cuplett föddes med en synnedsättning. Veterinären skrev den 6 februari att han borde avlivas inom två veckor.

kallelseI föreläggandet stod det att ögonveterinär skulle anlitas för bedömning. Det gjordes men tiden fick avbokas eftersom fölet var en av de 16 hästar som togs.

CupletthuvudNågon betänklighet mot att flytta ett föl med kraftig synnedsättning till en främmande miljö fanns uppenbarligen inte. Synundersökning fick han aldrig av Grällsta trots alla pengar han drog in till dem. Han ansågs inte vara mer lidande än att han kunde inbringa Grällsta samma dagpenning som övriga hästar. Någon användning för honom hade man inte så han avlivades den 8 maj dvs nästan 10 veckor senare än veterinärens rekommendation. Avlivade gjorde man också Change the Romance född 1991. Ett fantastiskt sto som gärna tog hand om andras föl. Grällsta kunde inte hantera henne.

Knåpia på grällstaCupletts  mamma Knåpia 18 år var en av de hästar som omhändertogs men en av tre som inte blev veterinärundersökta. Hon hade brutit ett framben som 14 månaders unghäst, hade gått som avelssto och fick inte ridas pga skadan.  Solveig köpte henne som vuxen. På Grällsta blev hon riden.

Big foot 18 majDen stora valacken Laurel Model (Big Foot) som visat kraftiga symtom på förgiftning var tunn långt efter omhändertagandet. Bilden är från den 18 maj dvs han har varit på Grällsta nästan 3 månader.

Moddan och Knåpia på GrällstaChange the Model och Knåpia på Grällsta 2008. Man ser tydligt revbenen på dem trots grönbete. Nu ansågs de dock inte dåligt skötta.

ridsport 17 marsEva Eriksmarck gick ut i media och förtalade djurägaren. Det blev också stilbildande att förekomma domar och ersätta utredningar genom att offentligt fastslå djurägarens skuld och oförmåga: ”Det handlar om en längre tids underutfodring.”

hingsten på Grällsta 3Unghingsten Come On placerades tillsammans med två ston. Den 23 mars.

IMGP6221

Utemiljön blev små stenhagar. Bild den 23 mars. Laura till vänster, troligen Laurette bakom stolpen. Bombina till höger.

Big foot 22 juniBig foot 22 juni. sårBigg Foot den 22 juni har fått lite grönbete och börjat lägga på sig. På vänstra frambenet har han ett djupt vätskande sår. Han har också bitskador på halsen.

Bombina uthyrd 080815I augusti fick en av barnens ponnyer, Bambina, dra in pengar som hyrponny. Hon användes även på konfirmationsridläger v. 25-27 liksom Model Court. Shettisen Ronja, även hon barnens ponny, blev också uthyrd och använd på ridläger liksom Question och Quimmer. Laura blev som sagt såld till en annan ridskola, se förra artikeln. Övriga stora hästar gick direkt in i verksamheten. Inte dåligt för så ”misskötta” hästar!

%d bloggare gillar detta: