Tag Archives: farmartjänst

Statliga boskapstjuvar

24 Feb

Det måste bli ett slut på dessa boskapsstölder i statlig regi. Om länsstyrelsen anser att ett brott begåtts ska de lämna en åtalsanmälan och polisen ska göra en förundersökning. Det är inte meningen att djuren, någons egendom, godtyckligt ska stjälas först, stressas av klåpare i detta fall Farmartjänst, som inte borde få gå i närheten av djur, skadas, bortföras och stallas upp till enorma kostnader. Att åtgärden riktats mot fel person gör inte saken bättre. Så går det när man handlar först och frågar sen. Som vanligt är det djuren som får lida. En avdelning på länsstyrelsen har fått miljoner av staten för att fixa fler betesdjur, en annan har fått miljoner för att ta bort dem.

Här gjorde polis och Farmatjänst en smash and grab-kupp när mörkret började falla. Självklart råkade djuren i panik när en mängd främmande människor stormade hagen och lyste på dem med ficklampor.

Så här skriver ägaren:

”Länsstyrelsen i Skåne har den 14 februari 2018 (beslutet fattades den 13e och verkställdes utan kommunicering, min kommentar) omhändertagit en besättning djur på felaktiga grunder, djuren ägs av ett AB, ett företag som jag äger till 95 %. Ni ska lämna tillbaka mina djur, de ska inte säljas, slaktas eller annat varken av Polismyndigheten eller Länsstyrelsen eller någon av den amatör, underentreprenörerna som idag står för skötseln av mina djur.
När Länsstyrelsen försökte fånga in de djuren som gick vid D-gård ska enl. en granne djuren ha sprungit vilt omkring, gått genom staket så att polisen på plats fick jaga djuren med ljus då detta spektakel skedde när det började bli mörkt. Man lyckades inte fånga in några djur.
Djuren gick inte att fånga in denna dag.
Den 16 februari kom Polismyndigheten tillbaka och gjorde ett nytt försök att fånga djuren på D-gård. Man har vid allt jagande av djuren skadat ett djur, en tjurkalv. Denna skadade kalv har lämnats kvar i hagen tillsammans fyra andra djur utan skötsel eller meddelat ägaren om detta. Man har dessutom lämnat djuren i hagen med stora hål i staketet samt att elen inte fungerar i det trasiga staketet.
En granne till oss berättar att de som jagade djuren berättade för honom att man lämnade kvar sex djur men man hittade bara fem i hagen. Var det sjätte djuret är är ett mysterium. Man har vid detta omhändertagande separerat kor från sina kalvar, man har inte meddelat mig hur många djur man tagit totalt och därför vet jag inte om kalvar har kommit med sina mödrar.
När jag och S. inspekterade alla mina djur onsdagen den 14 februari 2018, både de som gick på B. och de som gick på D-gård mådde alla bra, de var som vanligt lugna och ingen var skadad eller sjuk. Alla kor ni har beslagtagit är dräktiga så långa transporter är synnerligen olämpliga och rent av förbjudna.
Jag försökte hela helgen få kontakt med någon på Polisen för att få hjälp med hur jag ska agera.
På måndagen får jag prata med en chef på Länsstyrelsen som meddelar att djuren står under polismyndighetens ansvar. Jag kontaktar Polismyndigheten och kommer i kontakt med Linn Hjälmdahl via mejl som skriver det samma att det är Polismyndigheten som ansvarar för djurens skötsel. Jag ställer då frågan om vem som tar hand om djuren, att det går en skadad tjurkalv och att det är stora hål i staketet där man lämnat kvar djuren men får inget svar.
Att man jagar djur så de sätts i sken och springer i panik genom staket är djurplågeri. Vi har under flera månader klarat av att få in djuren i fångstfållan utan att jaga med enbart min hjälpare S. gåendes framför djuren med en spann med mat att locka med.
Jag har polisanmält händelsen då omhändertagandet i mina ögon är stöld samt djurplågeri att jaga och lämna djur på detta sätt.”

”Den personen som tittar till djuren som är kvar i hagen (underentreprenör till polisen) går inte ens ur bilen vid inspektion samt vet inte om att det finns en skadad kalv. Detta får han reda på igår (20e feb) av min granne som dagligen tittar till djuren. När han får informationen om kalven går han inte heller då ur bilen för att titta till det skadade djuret.”

På filmen ser man en kalv med stukat framben, ej brutet. Han borde ha tagits till sjukbox där han skulle har repat sig väl. I stället skjuter polisen honom. Sen vill polisen skjuta resten av djuren (två dräktiga kor, en kviga, en tjurkalv) som är kvar också och ber länsstyrelsen om tillstånd att få göra det. Konstigt nog lyckas veterinären Sara Lundin som är med den 14e och 16e inte se några skador trots att tjurkalven har betydande problem, se filmen. Hon säger att hon ser dem på håll, delvis skymda av ett buskage!  Linn Hjälmdahl skriver den 19e till Juha Toropainen och Leif Felton som bestämmer över liv och död:

”Vi behöver ett avlivningsbeslut på de fem djur som finns kvar i hagen. Två försök har gjorts, vid båda tillfällena har en veterinär varit med på platsen för att säkerställa djurens välbefinnande. De fem djur som finns kvar i hagen går ej att fånga på grund utav att de är väldigt skygga samt att både polis, veterinär, farmartjänst och pensionatet upplever att djuren är opålitliga. Två av dem har gått till fysisk attack och på grund av detta har vi valt att avbryta lastningsförsöken. Se bifogat dokument från veterinär.”

Med fingrarna i syltburken

18 Apr

Många är de förtvivlade djurägare som förgäves vänt sig till sk granskningsprogram i förhoppningen att någon skulle våga utreda och granska den rättslöshet som råder på området djurskydd. Ingen har lyckats hittills. Det har cirkulerat rykten att ett färdigt program stoppades av Nicke Nordmark för några år sedan för att ”svenska folket inte var moget” för att se sanningen. Jag vågar mig på att gissa att anledningen var en helt annan. En stor organisation som anses företräda bondekåren hade ertappats med fingrarna i syltburken och det fick helt enkelt inte bli allmänt känt.

Lyssna på ljudet i klippet ovan och tolka sedan själva om det var omtanken om svenska folket eller LRF som stoppade programmet!

Det här tog sin början den 18 december 2003 i Västergötland. Konsten att sko sig ekonomiskt på djurägare och bönder har som vi vet tagits till helt nya höjder sedan dess. De ingredienser som behövs för att ruinera en intet ont anande lantbrukare i det här spelet är desamma nu som då, nämligen en mer eller mindre ”anonym” anmälare, en djurskyddshandläggare med mer makt än samvete och ett vinstdrivande omhändertagandeföretag. Djuren är brickorna som flyttas runt.

60090001Ovan några av huvudpersonerna kalvarna Arvid, Nils och Klara samt deras mamma Desirée den 21 januari, dagen innan de omhändertogs. De kom senare att stå modell i en känd roman.

familjegravenI samband med att kommunens tidigare djurskyddshandläggare gick i pension och ersattes med en ny, vädrade anmälaren morgonluft. Företrädaren hade haft stor integritet och livslång erfarenhet av boskapsskötsel. Därför hade miljöskyddsnämnden givit honom ”delegation” att fatta beslut i nämndens namn, när det gällde djurskyddsärenden.

AspTyvärr fick delegationen löpa vidare med den nyanställda handläggaren, Anette Asp, som inte var sen att utnyttja den nyvunna makten.

RotlinDen 18 december gjorde Barbro Rothlin sin anmälan. En veterinär tillkallades av Anette Asp dagen efter. Denne fann inga fel på djuren, vilket gjorde både handläggare och anmälare mycket besvikna.

De fortsatte därför i samarbete under hela julhelgen att besöka djurägaren, med påpekanden om än det ena än det andra, som egentligen inte hade med djurens välbefinnande att göra. På självaste juldagen överlämnade Asp till djurägaren en lista på åtta punkter, vilka hon föreskrev skulle vara uppfyllda den 7 januari.

På nyårsafton besökte nämndens ordförande gården för att med egna ögon beskåda det elände han fått sig beskrivet. Han delade inte Asps uppfattning, men eftersom hon gjort det till ett ärende bestämde han att miljöskyddsnämnden skulle behandla det på nästa ordinarie sammanträde den 27 januari.

Djurskyddshandläggaren tog ledigt några dagar, hon hade ju arbetat övertid under julen. Den 7 januari åkte miljöskyddschefen själv ut och kollade om de åtta punkterna var åtgärdade, vilket han konstaterade att de var.

Den 8 januari kom Asp tillbaka från sin ledighet och åkte direkt till gården för att dubbelkolla sin chef. I kraft av sin ”delegationsrätt” underkände hon chefens godkännande. Sedan började hon på nytt jobba på sitt mål, ett omhändertagande, vilket hon dock höll hemligt för nämndens ordförande. Asp kallade in en ny, helt färsk veterinär, utan erfarenhet av lantbruksdjur, och dikterade vad som skulle stå i intyget.

Den 22 januari, en vecka före det ordinarie nämndsammanträdet, gjorde hon med polisens hjälp ett omhändertagande. När nämndordförande ringdes upp och tillfrågades om han ändrat åsikt hade han ingen aning om att Asp hade satt igång ett omhändertagande.

Pelle polisMed ”Pelle Polis” kom djurägaren redan i början på kant med p.g.a. hans okunnighet om djurskötsel, men Asp och polisen fann varandra.
kor
Djuren ovan tyckte Asp var ”oacceptabelt smutsiga” och påstod att de hade ”osedvanligt långa svansar”. 
kalv i halm
Nattlig kontroll. Citat ur tjänsteanteckningen angående den välströdda ligghallen: ”Ströbäddens djup kontrollerades inte.” Asp kunde för sitt liv inte erkänna att det var välstrött. Anmälaren deltog i den nattliga inspektionen: ”Det var på Barbro Rothlins uttryckliga önskan som själva inspektionen utfördes …”!
Leif Karlsson
Med sin långa erfarenhet av djurhållningen i länet tillhör agronom Leif Carlsson en kategori länsstyrelsetjänstemän man önskar att det fanns fler av i dag. Heder åt honom!
Tagesson
Efter det att Peter Tagesson chef för Maskinringen och tillika LRF-ombudsman övertagit ”skötseln” tog det nio dagar för djurägaren att sälja djuren för att få stopp på penningflödet. För dessa nio dagar fick djurägaren en faktura på 44.766 kr för att LRF utfodrat och vattnat djuren en gång om dagen. Kammarkollegiet drev till slut in summan, som när processerna var avklarade, med räntan hade stigit till närmare 70.000 kr.Med tanke på det skriftliga avtalet, om att djurägaren själv skulle sköta djuren, som bröts med LRF:s inträde som djurskötare, vägrade djurägaren att betala den fakturan från polisen. Polisen hade redan, utan ifrågasättande eller granskning, omedelbart betalt fakturan från LRF-ombudsmannen. Polisen backade dock inte från sitt krav och djurägaren krävde då en förklaring till varför polisen överlåtit skötseln till LRF, i strid med det uppgjorda skriftliga skötselavtalet med djurhållaren.
bondestödet

Förklaringen kom i ett svarsbrev från polismästaren i kommunen. Det var LRF-ombudsmannen själv som ringt upp polisen och påstått att skötseln av djuren inte fungerade. Polisen överlät skötseln åt LRF-ombudsmannen utan att kontrollera med djurägaren hur det låg till i verkligheten.

Djurägaren fick inget djurförbud men vågade inte köpa tillbaka korna innan Asp blivit avskedad. Hon fick sparken 2005, miljöskyddschefen sa upp sig och nämndens ordförande bytte parti. Han fick inte med sig sina dåvarande partikamrater på att i tid avskeda Asp – ”vi litar på vår djurskyddsinspektör”, som det brukar heta. De två kor som Asp ansett vara de ”magraste” visade sig ha 85 respektive 87 procents fetthalt i benmärgen där 70-75% anses som normalt.

Bakom rubrikerna

15 Sep

Polis avlivade djur

Först publicerad den 7 september 2011. Nu uppdaterad med bl. a. fler bilder.

Artikeln  börjar på sedvanligt sätt med en bild på ett avlidet djur. Bilder på döda djur publiceras för att läsaren direkt skall fås att känna avsky för djurägaren. Nu händer det faktiskt att djur dör och det största felet är att kroppen inte skaffats undan fort nog. Det gör sig synnerligen bra på bild!

”Han var inte hemma vid besöket, men länsstyrelsen och polisen tog sig in i hans hus genom ett öppet fönster.”

I själva verket jobbade djurägaren dagtid och det visste man på länsstyrelsen. Malin Langenfors kontaktade honom t.o.m. på arbetsplatsen, och trots att han berättade att han arbetade dagtid och ville veta när de kom, så upplyste hon om att oanmäld inspektion kunde göras.

Inbrott är väl skojigare.

Ärendet började 2010 som ett misstänkt miljöbrott med skrot dumpat på en fastighet. På fastigheten fanns djur och polisen gjorde en anmälan till länsstyrelsen. Ägaren till skrotet visade sig vara en annan person än ägaren till djuren.

I november-december 2010 görs minst fem kontroller av djuren även om ägaren inte är hemma. Vid bara ett tillfälle är han det och då klagar man på hullet på en av de två hundarna. Övriga djur kommenteras inte.

Den 22 december söks djurägaren per telefon och även på arbetsplatsen. Det klargörs att han inte kan komma från arbetet, utan att han slutar kl 16.00. Inspektionen måste av någon anledning göras i dagsljus, enligt inspektören. De hänvisas att återkomma den 24, då han är ledig. I detta sammanhang begärs polishandräckning, för att inspektion ska kunna göras i dagsljus.

Efter inspektionen åker man till hans arbetsplats för att där framföra vad man kommit fram till. Av tjänsteanteckningar framgår det att arbetsplatsen inte är samarbetsvillig, utan inspektörerna letar genom den efter djurägaren.

Av ett mail från djurägarens chef, daterat den 31 augusti till Anita Norén, vid länsstyrelsen, framgår det hur inspektörerna uppträtt på arbetsplatsen och utan medgivande jagat efter honom. Det har skapat en misstro, som allt under ärendets hantering, förstärkts.

I januari 2011 fortsätter man. Någon resursbrist är det verkligen inte tal om. Den 3 januari inspekteras grisarnas, hönsens och kaninernas utrymmen. Dagen efter begäran polishandräckning, till den 5 januari, kl 12.00. Med andra ord åter under djurägarens arbetstid.

Den 5 januari görs ett omedelbart omhändertagande. Veterinär, Mats Lund, är närvarande, och bedömer fjäderfänas status som dåligt, varvid det fattas beslut att omhänderta dem. Vid senare beslut är de trots allt i så gott skick att de kan säljas/överlåtas.

Den 7 och 15 januari gör man nya kontroller.

Den 14 januari skrivs en kontrollrapport utifrån besöken 3 och 5 januari. Av den framgår att geten och grisarna är i gott hull.

Den 19 januari begärs åter polishandräckning och det till efter kl 15.00. Anledningen var hundhållningen. Eftersom hundarna inte syntes till, gick man inte in. Dock konstaterades att grisar och geten hade vatten och strö.

Den 25 mars görs försök till inspektion, ca kl 16.15. Hundarna är hemma. Grisarna och geten tittades till. Vatten fanns, men inte strö. Utefter denna inspektion skrevs en kontrollrapport.

Den 30 mars ny kontrollrapport där det framgår att det påpekats tidigare om strö till grisarna. Vad som inte framgår är att den 19 januari och 7 februari har det funnits. Dessa två inspektioner har dock inte djurägaren vetskap om.

Den 24 maj görs försök till inspektion. Ingen är hemma. Hundarna var hemma och enligt inspektörerna var det svårt att bedöma hullet genom fönstret, ändå bedömdes en vara i underhull. Geten och grisarna, som enligt inspektörerna fortfarande fanns kvar, hade halm och vatten.

Den 7 juli konstaterades det att geten inte ”nådde upp till grenarna”. Enligt inspektörerna hade grisarna tunnat ut. Det finns dock inte dokumenterat genom bilder. Man lämnade en lapp på dörren.

Vid ett par tillfällens syns djurägaren i skogen eller lämnande huset.

I artikeln ovan kan man läsa att fem minigrisar och en get avlivades på plats. Underförstått är att de skulle vara för vanvårdade för att få leva. Sanningen är att de inte alls var vanvårdade, men poliser och djurtransportör lyckades skrämma djuren till panik under 1½ timmes lastningsförsök. Den 30 augusti inkommer till länsstyrelsen en rapport från polisen där man konstaterar att polisen inte lyckats verkställa omhändertagandet utan istället vill man avliva djuren. Så här beskriver polisen Liselotte Sliwon själv försöket till  ”omhändertagandet”:

”Polisen var den 2011-08-30 på fastigheten för att verkställa omhändertagandet av de djur som finns kvar på platsen; en get, fem grisar samt minst 5 katter. (Två hundar är redan omhändertagna och uppstallade i väntan på beslut om åtgärd.) Med oss fanns Sara Folkesson som agerade djurtransportör samt uppstallare av grisarna och geten (kontakt via Farmartjänst). Sara hade stor transport, stallgrindar, fösgrindar och annat material med sig för att vi skulle kunna genomföra omhändertagandet. Sara har stor erfarenhet av lantbruksdjur och är van att hantera samt transportera djur.

Innan djuren skulle tas ombord på transporten tillsågs att alla hålor var täckta med plåtar, bräder samt lastpallar för att vi skulle kunna fösa alla djuren framför oss och in i transporten. Transporten kördes ända fram till hagen och en ”gång” byggdes upp av stallgrindar för att djuren enkelt skulle kunna fösas ombord. Djuren fick dock panik och sprang in i lastpallar och träväggar för att ta sig undan från oss. Försök att mata in djuren gjordes utan framgång. Vid ett tillfälle lyckades vi ta ombord ett par grisar vilka dock fick panik och sprang rakt in i transportens väggar. Djuren agerade myeket skyggt och verkar aldrig eller knappt aldrig hanterade av människor. Djuren slog följe hela tiden och smet en gris fick resten panik och forcerade sig fram för att ta sig därifrån. Geten höll sig med grisarna från och till men när vi försökte fösa den framför oss och fånga in den fick även den panik och flög upp i luften och hoppade undan. Vid ett tillfälle forcerade den grisflocken och träffade en gris så att denna skrek. Försöken att ta ombord djuren på transporten varade ungefär en och en halv timme utan resultat. Då djuren blev mycket stressade ansåg vi allesammans att det av djurskyddsskäl ej var lämpligt att fortsätta stressa djuren varför omhändertagandet avbröts.

De katter som finns på fastigheten låter sig inte infångas utan verkar vara förvildade utan vana av mänsklig hantering. Dessa katter låter sig inte fångas in och hanteras. Ett omhändertagande på annat satt än infångande med falla och avlivning anses omöjligt.”

Geten och grisarna sköts på plats.

Nåja, säg den gris som är van att lastas och dessutom av främmande människor!

Skisse2

Den enligt polisen förvildade katten Skisse.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den lika ”ohanterbara” katten Svea.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och Soya som också borde avlivas.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sorries som tyckte poliserna verkade farliga.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Slutligen Spirre som inte borde leva enligt polisen.

Det var ju tur för katterna att de lyckades hålla sig undan. En privatperson tog senare hand om dem och de var inte alls ”förvildade” som man ville göra gällande för att motivera en snabb dödsdom. De var också i bra skick som synes av bilderna ovan.

Hundarna lämnades senare tillbaka.

Det här ett typexempel på hur länsstyrelsens djurinspektörer systematiskt bryter ner en människa (i det här fallet en person som under sin uppväxt lärt sig misstro myndigheter) som anses udda och lätt att ge sig på. Den här mannen har utsatts för mängder av inspektioner då han inte varit hemma och man har även sökt honom på jobbet. De nitiska inspektörerna klättrade in genom ett källarfönster, samma som katterna använde…

Det finns alltid en annan sanning bakom rubrikerna!

 

Galenskapen i Karlstad

24 Jun

Uppdaterat. Först publicerat publicerat torsdag 02 juni 2011 18:13

krävs på miljon

Bakgrunden till omhändertagandet beskrivs av Hans Röös:

”Christina M (ensam djurägare) och hennes medhjälpare och sambo Mikael Sandberg (MS) hade under ett antal år byggt upp en ganska omfattande dikobesättning i Karlstads kommun. De började med några Highland Cattle kor som Christina M (CM) hade blivit vid när hon jobbade som avbytare och besättningen växte sedan ut, men med mer köttrasbetonat inslag.

Highländare utmärker sig inte precis som varandes några snabbväxande köttdjur. En ”brist”? som de delar med många gamla lantraser, fjällkor till exempel. Fordomdags utan tillgång till soja och inriktat på att ta vara på vad den omgivande naturen gav är highländarna anpassade till att söka föda på Skotska höglandets ljunghedar och det fick ta den tid det tog att få kött på benen. Highländare kan se mycket runda ut tack vare den för nötkreatur extremt långhåriga pälsen, men under den döljer sig inte någon modern biffko precis (men ”modern” avel driver dem i den riktningen). Det är bara folk som ska vara magra.

I början av 2000-talet fick CM och SM problem med en highlandko vid kalvningen och det slutade med att kon dog (sådant händer ibland utan att djurägaren förorsakar det uppsåtligen och än mindre njuter utav det), vilket i sin tur ledde till att djurskyddet engagerade sig i deras djurhållning. Och detta engagemang slutade som det brukar när de griper sig an ett fall – nämligen med polisanmälan och åtal. CM och MS dömdes båda till böter (3 000 SEK, sas det, märkligt nog båda eftersom han inte var ägare, förvisso var de sambos och har barn ihop, men ändå!) för som det ansågs oskicklig hantering av olyckshändelsen. Det är inte alltid så lätt att i en pressad situation fatta de beslut som av myndigheten, i efterhand, med facit i hand, anses vara de rätta besluten.

Efter den domen gav CM upp och ville upphöra med djurhållning, men det ville inte MS och det slutade med att hon och barnen flyttade från gården och MS övertog djur och djurhållning själv. Men det var väl inte vad myndigheten (och en del grannar som fikade efter markerna) hade hoppats på varför de började punktbevaka SM. Och som vi vet, som har litet erfarenhet av hur sådant brukar sluta, eftersom det på varje gård finns saker som en illvillig ”myndighet” kan peka på som varande felaktiga och därmed skriva förelägganden om. Dessa samlas på hög och slutligen och med benäget bistånd från länsstyrelsen, leder det ofta till ett djurförbud.

MS fick, som den logiken föreskriver, ett djurförbud i januari 2004 utan att det förelåg några problem med djurhållningen, men kvarnarna hade malt färdigt och nu var det dags. MS sålde då hela besättningen till en, som jag förstår litet äldre granne, bonden Hans Bergendahl (HB), som aldrig haft några anmärkningar mot sin djurhållning och som tyckte det var helt fel att MS hade fått djurförbud.

Med hans erfarenhet och i hans föreställningsvärld kunde det som hänt i CM:s och MS:s besättning hända i vilken besättning som helst, och gör det också utan att det alltid, för att inte säga sällan, kommer till myndigheternas kännedom. Och beroende på vilka som befolkar den myndighet som får sådan kännedom så kan det sluta antingen utan åtgärd eller med ett djurförbud. Det beror så att säga på vilken sida av tärningen som kommer upp just då.

Punktbevakningen övergick nu på HB, vilken även han helt plötsligt befanns ha en mängd tidigare ”oupptäckta” brister i sina förhållanden på gården och man började skicka förelägganden till honom. ”Som vanligt” fattar inte gamla bönder allvaret i den här typen av ”myndighetsutövning”.

– Vadå? så här har jag ju skött det tidigare utan anmärkning vad gör jag nu plötsligt för fel? Vad har det där med djurskydd att göra? osv. HB kände sig påhoppad och förstod inte att han måste överklaga föreläggandena för att de inte skulle användas emot honom med logiken?; eftersom du inte överklagat så betraktas det som ett tyst medgivande!

Efter tre sådana obesvarade förelägganden, som inte blivit ”tillfredsställande” tillrättade har myndigheten rätt att göra ett omhändertagande för att: ”Djuren inte ska behöva lida”. I verkligheten behöver det ju inte ha ett dugg med djurs lidande att göra, det kan t.o.m. vara så att den befintliga lösningen bättre tillfredsställer djurens möjligheter till ”naturligt beteende” (1988:534 §4).

Ofta handlar det om olika uppfattningar mellan en djurskyddsinspektör som gått 10-veckorskursen i Skara och en äldre bonde som haft djur i årtionden och har anpassat sin djurhållning till lokala förutsättningar på gården (”mångfald”!!), vilket dock inte alltid stämmer med vad man kan läsa sig till i regelboken – terrängen och kartan stämmer kanske inte överens!

HB fick, enligt uppgift, fyra förelägganden som han bara kände sig kränkt av och alltså inte besvarade. Och i början av 2005 blev han varnad på skarpen och nu började han inse konsekvensen av sin ”försumlighet” (att inte svara) och fick klargjort för sig att han kunde riskera ett omhändertagande.

I det läget fick han kalla fötter och tyckte att det var bättre att förekomma än att förekommas och såg sig om efter en köpare till djuren. Det fanns en grävmaskinist från Borås (ursprungligen från Dalsland), som hade marker i trakten av Karlstad, Clas Arvidsson (CA). Han hade tidigare jobbat som dräng på Sjöred, vid Åsunden (en av Birgit Th Sparres gårdar, i Gårdarna runt sjön), gården ägdes ett tag av Ingemar Stenmark.

CA har också jobbat som klövvårdare några år så han har goda erfarenheter av djurhållning och längtade tillbaka till livet på landet. Han har aldrig haft några anmärkningar i fråga om djurskötsel – helt ren på det området alltså.
Den 29 mars 2005 köpte CA dikobesättningen av HB och den 20 april hade han ett möte med veterinär och djurskyddet.

Vid det mötet framkom inga anmärkningar eller antydningar om att myndigheten hade några planer på att sabotera affären. Djurskyddet höll dock någon sorts förhör med CA för att försöka kartlägga hans kompetens. Frågorna tyckte CA var så naiva att han närmast kände sig förlöjligad och svarade därmed kanske lite raljant på frågorna utan att förstå att det skulle kunna få men för framtiden.

Hursomhelst djuren hade överförts till CA:s mark och de sköttes utan problem – under den här tiden pågick kalvningarna för fullt i besättningen.
Så helt plötsligt den 14 maj, mitt i betessläppningen, gjordes ett omhändertagande, grundat på föreläggandena mot HB. CA hade ju inte hunnit göra några fel eller få några förelägganden på den korta tid han ägt djuren.

LRF:s Farmartjänst, befolkat av bl.a. grannar som haft ett horn i sidan till MS, tog hand om djurskötseln. Djuren flyttades från gården till ”farmarfolkets” egna gårdar. Nykalvade kor tappade bort sina nyfödda telningar, korparna i karlstadstrakten fick sig några rejäla skrovmål, ett trettiotal ungtjurar skrämdes till skogs och så där fortgick det på känt manér (känt för den med litet inblickar i hur sådan här kan gå till och ofta också går till).

Det verkliga djurplågeriet startade, med andra ord.

Och som, också vanligt, i skydd av det förmenta djurskyddet, så startade omhändertagarnas ockerdebiteringar. För att fånga in de ungtjurar de själva i sin okunnighet om hur man hanterar djur, och därmed i klantighet, skrämt till skogs debiterade man till exempel 100.000 SEK.

För att hålla djuren på sina egna beten debiterade de inblandade 60 SEK om dagen per djur – en fullständigt vettlös summa, med tanke på att det fanns bete på CA:s marker, där djuren omhändertogs, vilka marker sedan sköttes med betesputsare och har så gjorts sedan dess för att inte EU-stöden (det grundläggande arealstödet – ”öppna landskap” – skulle äventyras).

Också om man sätter summan 60 SEK/djur och dag i relation till vad ett växande djur ökar i värde, per dag på bete, så kan den inte betraktas på annat sätt än som ocker.

Jag har sett samtliga fakturor i ärendet, men bara klumpsumman på slaktavräkningarna på djuren. En av omhändertagarna var sonen till en f.d. LRF-ordförande (Sven Tågmark – LRF Sverige = riksnivå) – Henrik Tågmark, som är både fastighetsägare och -mäklare. Han behövde ett antal ungdjur till en gård, som han hade, för att få in den i EU:s stödruljans och där passade omhändertagandet bra. Att både kunna få till EU-bidrag och dessutom få hutlöst bra betalt för detta var ju toppen.

För att hålla ett mindre antal kvigor från den 14 maj till mitten av juli + en kviga till den 10 augusti debiterade han 266.400 SEK. Kvigorna gick därefter till slakt och slaktade sig till ett sammanlagt värde på cirka 70.000 SEK, enligt uppgift (jag har som sagt bara sett en siffra på den sammanlagda slaktintäkten).

Det finns många märkligheter i hanteringen av detta ärende vad avser debiteringar för ”utförda tjänster” – och så brukar det vanligen vara i sådana här fall, där det finns möjlighet att undandra sig offentlig granskning i skydd av djurskyddsstämpeln.

Sammanlagt har omhändertagarna debiterat 2.152 019 SEK (tvåmiljoneretthundrafemtiotvåtusennitton kronor), vilket polisen bara betalar ut, utan att ifrågasätta rimligheten i debiterade summor. Precis som alltid i sådana här fall så sker ingen granskning av rimligheten utav någon sakkunnig person (borde väl åtminstone vara länsstyrelsens uppgift, men som part i målet är naturligtvis inte de heller att lita på). Och den som sedan tvingas betala kalaset får aldrig något tillfälle att se fakturorna och göra några ”anmärkningar ej gjorda inom 8 dagar godkännes ej”.

”Attesterade”? av polisen och betalda anses fakturorna vara godkända även av den Svarte Petter, som tjänstemännen på myndigheten dömt skyldig.
Den som nu myndigheterna anser ska betala kostnaden för omhändertagandet är Clas Arvidsson bara för att han var ägare till djuren när omhändertagandet gjordes, trots att omhändertagandet riktade sig emot Hans Bergendahl. Och trots att CA har ett helt oklanderligt förflutet i fråga om djurhållning. Och han hann inte begå något ”djurplågeri” under de 45 dagar som han förfogade över djuren. Och han är till exempel inte anklagad för att ha agerat bulvan eller något liknande, ingenting sådant har ens antytts, vilket ju annars kanske skulle kunna ge någon sorts legitimitet åt att plundra just honom på ett par miljoner, som växer med ränta på ränta dag för dag.

CA har alltså vägrat att betala för omhändertagandet. Drygt halva summan har myndigheterna lagt beslag på i form av slaktavräkningar, men resterande pengar plus ränta, enligt räntelagen har polisen lämnat över till Kammarkollegiet för indrivning.

P.g.a. CA:s vägran stämde Kammarkollegiet honom till tinget i Borås (hans hemortsadress – jobbat tills vidare – vidare i sin gamla firma som grävmaskinist). En förberedande förhandling har hållits i tingsrätten mellan Kammarkollegiet och CA, som fortsatt vägrat att betala en enda krona.

Kammarkollegiet har varit villigt att pruta ner det resterande belopp (som handlar om miljonen) till 50.000 SEK – ”bara för att få saken ur världen”.
Men som CA (helt riktigt, enligt min åsikt) säger, så skulle det vara att erkänna att det var riktigt att debitera honom för omhändertagandet och det kan han aldrig i livet gå med på, säger han.

Han har inte misskött några djur, han har inte fått några förelägganden, han har och hade inget djurförbud. Han förlorar ju dessutom då den miljon som slaktavräkningarna gett. Och den lär han ju inte få tillbaka utan att stämma staten och en sådan process kan aldrig en medborgare ”ur de lägre klasserna på landsbygden” vinna.

Den 8 september ska ärendet upp i Borås tingsrätt för ett avgörande, men där är det inte frågan om huruvida man verkligen skickat slutfakturan till rätt person utan där handlar det bara om att staten ska ha in de utlägg den gjort till de ockrande LRF:arna i Värmland.

Borde det inte först ha fastställts av en domstol vem som verkligen ska betala fakturorna om de över huvud taget ska betalas, med tanke dels på att omhändertagandet gjordes mot en annan (därtill, vad gäller djurhållning, fläckfri) person än den det ursprungligen var tänkt att rikta sig mot och dels med tanke på det uppenbara ocker som fakturorna är nedsolkade med?

Hur kan sådant här skumraskeri få förekomma, med samhällets goda (onda?) minne i ett land som gör anspråk på att vara en rättsstat?
Nog tycker jag att en myndighet som Kammarkollegiet borde inse att det är rättsvidrigt i att driva in pengar från en i praktiken oskyldig person. Och kanske är det det Kammarkollegiet inser när det är berett att pruta från en miljon till 50.000 SEK. Av det belopp som återstår, som staten inte kunde lägga vantarna på i form av slaktavräkningar.

I den förberedande förhandlingen i Borås tingsrätt ifrågasattes tydligen inte (jag var inte där, hade bara hört ytligt talas om fallet vid den tidpunkten) heller handläggaren där om saker och ”ting” skedde i rätt ordning. Med mina egna erfarenheter (jag säger bara ”Erling Anderssons gamla regel”) från Borås tingsrätt förvånar det mig naturligtvis inte att de underlåter att ställa sig sådana frågor. ”Djurplågare” ska naturligtvis klämmas åt även om de aldrig ens gjort en fluga förnär.

CA kommer inte att gå med på någon ”förlikning” i tingsrätten. Och som jag ser det så är det nödvändigt att han håller på den principen – en förlikning vore ju detsamma som att erkänna att det är han som ska ta skulden för tidigare ägares (HB:s) underlåtenhet att besvara de förelägganden han fick.

Och stämmer det jag sett av handlingarna i ärendet och den genomgång jag fått av CA så skulle jag agerat på samma sätt. Förmodligen kommer tingsrätten ändå att döma honom att betala, vilket leder till ett lika resultatlöst överklagande till hovrätten. När ärendet sedan inte kommer längre (Europadomstolen borde vara en lämplig fortsättning) så tvingas CA att gå under jorden med sina inkomster och staten förlorar en skattebetalare så länge miljonkraven på honom ligger kvar och växer (med diskontot + 8 % är det väl).

Med ett oklanderligt förflutet vad gäller arbete med djur ska man i en rättsstat rimligen inte kunna drabbas av en kostnad på över två miljoner för ett omhändertagande som egentligen var avsett för en annan person och för att man äger djur i 45 dagar (gavs inte ens möjligheten att hålla på längre) utan att under den tiden missköta djuren.”

Boråsaren anser inte att han är ansvarig för kostnaderna, eftersom han ägde djuren så kort tid och att han var omedveten om de tidigare turerna.
– Jag var på länsstyrelsen i Karlstad innan köpet, och då tycker man ju att de kunde ha sagt något, säger han till Borås Tidning.

– Det finns ett köpekontrakt, och han ägde djuren vid den tidpunkten, säger Jessica Ölvestad, jurist vid polisen.

– Det finns bilder från utredningen som jag har sett, och djuren var i förskräckligt skick, säger Jessica Ölvestad.

Det sista är intressant för just i det här fallet är hela omhändertagandet filmat. Titta och bedöm själva! Först kommer en sammanfattning i bilder sedan filmen.

Enligt Hans Röös: Jan Helin var den drivande i den här historien. Det var också han som slog ner Mikael Sandberg när han fotograferade omhändertagandet. Han hade dessutom tumme med polisen i Karlstad, varav någon (ev några) jagade på hans mark och denne Jan Helin hade dessutom hand om skötseln av polisens jakthundar.

  • Kurt

    lör 15 dec 2012 16:09

    Ja detta känns bekant .
    Det är så det går till, har själv erfarenhet.
    Det börja med att valpköpare (janet), ”tyckte” att en valp hon köpt var mager, men kan INTE styrka det med vet,intyg.Inspekt, (emma) som INTE sett valpen , beställde hämtning av hundar från ett pensionat , som hon visste saknade alla tillstånd för sin verksamhet. Sedan kom hon till gården med distrikts vet, (ros-mari) och ”låtsades” besiktiga hundarna, trots att det redan var bestämt att de skulle omhändertas, det var bråttom , förstod senare varför – hämtarna stod i närheten och vänta.
    Polisen, som var med , beordra mig att följa med att titta på nötkreatur 2,5 mil bort .
    Då slog ”RÅNARNA” till , pensionatet , som drevs av 2 fd poliser- trängde sig in i bostad och tog hundar , utan att behörig polis eller lst var närvarande.
    Detta beslut togs av en inspek , ??? , den andre(peter) skrev på EFTER att hundarna
    omhändertagits. Distvet skrev EJ på.??
    När beslutet om omhändertagande kom in
    till polisen för verkställighet, var hundarna redan på pensionatet.
    För detta RåN debiterade de drygt 200 000 kr

    HAR ALDRIG TIDIGARE HÖRT TALATS OM
    ATT RÅNARE VILL HA BETALT FÖR UTFÖRT
    ”ARBETE”.


  • bertil mailto

    tor 02 jun 2011 23:34

    Jag tror inte mina ögon ,är detta sant
    hjälp våran herre
    ska svenska folket behandlas så här
    Snart får ni handla infekterat kött o grönsaker på heltid
    Länsstyrelsen håller på att utplåna svensk näring totalt
    Hur ska ni göra med rävarna,som smittar katter och hundar ,människor med nya bakterien, som är dödlig utgång på,ska de utrotas de också som bonden,djurhållarna är på väg till.
    Att ni inte begriper att vara rädda om de som satsar sitt liv ,hårt arbete till att mätta era munnar , enfald och barnsligheter ,en miljöchef sa att han hade en polismans befogenhet,inte konstigt att de börjar klä ut sig till poliser,miljöcheferna alltså

  • corra mailto

    tor 02 jun 2011 23:11

    Stackars människor,att bli drabbade av länsstyrelsens bulvaner på det där sättet.Det är inte lite pengar de rör sig med. Det här luktar skumt,hur kan länsstyrelsen få plåga djur på detta sätt, att låta djuren ligga i piss o skit vatten,samt utfodra potatis i skiten ,så de stackars djuren ska leta i skiten,inte har de begrip till att byta till rent vatten i karet heller Vad har de för försvar till detta. .Nu är det dags att göra som Italienarna,ta saken i egna händer ,uppror ,hjälp till att få stopp på detta vansinne,som sprättarna,penningutsugarna driver,helt enkelt ,de ska tjäna sig en hacka på vanligt folk,de djuren i filmen fick det betydligt sämre hos länsstyrelsens bödlar,chockad?

  • MF

    tor 02 jun 2011 20:18

    Precis så här går det till i det moderna välfärdssamhället Sverige. Sverige går mot förtryck och diktatur medans övriga världen går mot ökade mänskliga rättigheter. Jag har själv en omfattande erfarenhet av Länsstyrelsens ”djurskyddsarbete”. Och tyvärr verkar jag vara långtifrån ensam om det.

  • solveig

    tor 02 jun 2011 19:58

    FY FAN!

Ändamålet helgar medlen?

28 Jan

fjällkor

Publicerat söndag 01 maj 2011 13:48

Så här kan ett ”djurärende ”  drivas av … anmälaren (!) tills hon får som hon vill, dvs total ruin för det tilltänkta offret, i nära samarbete med myndigheten. Exemplet är taget från Hans Röös som håller fjällkor på Segloraberg, Borås kommun, men är långt ifrån unikt.

2003-12-23 Anmälaren Barbro Rotlin Karlsson kontaktade oss och pratade dels med mig Annette Asp och dels med Caj Roslund om vidtagna åtgärder samt vidare hantering och handläggning. Hon erbjöd sig och beskrev det som sin avsikt att fortlöpande göra uppföljningar under helgdagarna och kanske ytterligare en tid m ha egna uppföljande besök.

2004-01-16 Åkte ut för att fastställa att ligghallen verkligen var tillgänglig för djuren. Samt för att utröna användningsgraden av strömedel. Tidpunkt för inspektionen kl 23.40 – 24. 10. Noteringar; alla djur uppehöll sig i liggutrymmet. Ströbäddens djup kontrollerades inte men antalet halmbalar utanför ligghallen (på framsidan) fastställdes till 4 till antalet. Alla djur låg kvar i liggutrymmet under besöket, inga djur blev alltså uppskrämda vid besöket. Barbro Rotlin deltog på avstånd under det nattliga besöket. Det var på Barbro Rotlins uttryckliga önskan som själva inspektionen utfördes och grundläggande för detta besök var även att tillgängligheten till ligghallen varit avskuren vid en tidigare inspektion dagtid den 8/1 2004.

2004-01-16 Underrättade vakthavande polis om mina förehavanden i den händelse de skulle få någon påringning angående min person smygande omkring i buskagen, eller ifrågasättande om en mystiskt parkerad bil.

2004-01-16 Kommunikation med omsorgsgruppen och bondestödet med om en förfrågan om det fanns någon ladugård att uppbringa i händelse av ett eventuellt omhändertagande.

Med den sk ”omsorgsgruppen” avses LRFs farmartjänst som tjänar stora pengar på hämtning och förvaring av omhändertagna djur. Ju fler djur och ju längre tid man kan förvara dem, desto mer pengar blir det. Och man får alltid betalt av polisen (våra skattepengar) om inte juden… förlåt, jag menar djurägaren, inte kan betala för den egendom staten tagit ifrån honom/henne.

  • ledsen

    fre 14 jun 2013 17:47

    Vem är Barbro Rotlin Karlsson?Känns som taget ur en stasifilm eller nåt… staten kommer och rör sig på privat egendom mitt i natten… helt sjukt.


  • Anna

    fre 14 jun 2013 12:02

    Sen när får Länsstyrelsen bedriva kontroller nattetid! Hädanefter ska det göras en polisanmälan på de som okynnesanmäler! Trakasseri och stalking!
%d bloggare gillar detta: