Tag Archives: Eva Carström

Djurambulansen blåst på hästar

26 Feb

omhändertagande avbrötsIgår onsdagen den 25 februari försökte polis och Djurambulansen i Skåne AB verkställa länsstyrelsens beslut att ta alla Jörgen Folkessons connemaraponnyer, ca 60 stycken. Men eftersom de redan var sålda fick ”djurräddarna” vända hem tomhänta. Därmed gick arvodet om ca 12.000:- per dygn också om intet. Gissa vem som är handläggare på länsstyrelsen… jo förstås djurräddaren framför andra, Peter Stenberg, som för ett drygt ett år sedan bl a skickade 80 friska getter i döden.

Uppdatering:

7 hästarUnder eftermiddagen idag den 26 dök Djurambulansen upp igen trots att försäljningen godkänts av Juha Toropainen. Mikael Gustavsson påstod att han fått muntligt besked av Juha att denne tagit tillbaka beslutet. Att ta tillbaka ett gynnande förvaltningsbeslut strider mot förvaltningslagen. Gustavsson stal sju hästar innan han åkte från gården. Passande nog var Toropainen oanträffbar. Tillgreppet är polisanmält.

Svenska Hästars Värn (SHV), en förening som delar ut omhändertagna hästar till sina medlemmar, har länge utövat påtryckningar på länsstyrelsen för att belägga hästuppfödaren med djurförbud. Hästarna, som föreningen får, placeras ut ”hos utvalda fodervärdar som är medlemmar”, heter det på deras hemsida. Eftersom det är dyrt att ”rädda” sjuka och dåliga hästar så vill man helst ha friska och välstammade djur som Folkessons ponnyer. Föreningen planerar ett stort ”räddningscenter” i södra Sverige som det gäller att fylla.

visar hästJörgen Folkesson är en erkänt duktig uppfödare och en av av landets mest anlitade visare av hästar. Han anlitas dessutom flitigt till utbildningar och clinics och hade 2012 28 diplomston, sex elitston och har fött upp fyra hingstar som blivit godkända för avel.

I december drabbades uppfödaren av en tragisk foderförgiftning. 10 unghästar avlivades sedan de fått symtom av botulism. Sedan flera år har hösilage levererats från en golfbana utan problem. Förra året var det 47 plastade balar, varav 42 var felfria. Den 43:e balen innehöll en stor mängd jord i mitten.

SHV var inte sen att utnyttja denna olycka för att förtala uppfödaren och påstå att han medvetet förgiftat sina hästar.

”Om slutresultatet nu är att han förgiftat tio hästar och det är hans ansvar och inte en olyckshändelse kan man i backspegeln önska att man gått hårdare fram”, uttalade länsveterinär Juha Toropainen. Han förklarade också att det inte var aktuellt att förlänga tillståndet eftersom det gamla gått ut. Folkesson hävdar att ny ansökan skickades in för ett år sedan men det vill länsstyrelsen inte kännas vid. (Vilket visar vikten av att alltid begära mottagningsbevis!)

Bruket att beslagta ”överskjutande” djur pga avsaknad av tillstånd var skälet till att det ingick i utredningsdirektiven för Eva Eriksson att ta bort §16 helt ur djurskyddslagen. Förslaget är som bekant lagt på is.

41 hästar

För tre år den 13 mars 2012 sedan tog länsstyrelsen 41 hästar från Folkesson av samma anledning. De vägrade ge honom tillstånd. Tillstånd för samma antal hästar ordnades däremot snabbt åt Djurambulansen i Skåne AB.

Torsdagen den 7 juni 2012 auktionerades 36 connemaraponnyer bort. De hade då stått på Djurambulansen Skånes gård i Ingelsträde, på en bråkdel av den areal som de haft till förfogande innan de flyttades, i hela 3 månader och inbringade 659.000:- ex moms till företaget.

Myndigheten är enligt lag skyldig att fatta beslut snabbt om vad som skall hända med omhändertagna djur.

– Det ska gå så snabbt som möjligt, sade djurskyddsinspektör Eva Carström då.  Nu visade det sig att en stor del av hästarna saknade pass, vilket man tydligen underlåtit att ta reda på, så snabbt gick det som sagt inte och det får djurägaren betala.

– Det finns inga stallar och så har han för många hästar, sade djurskyddsinspektör Peter Stenberg som förklaring till länsstyrelsens beslut. Den 3 mars, alltså tio dagar innan omhändertagandet ”upptäckte” länsstyrelsen ”brister” i bland annat stall och två hagar där det skall ha funnits ”saker” som kunde skada hästarna.

Jag vet att länsstyrelsen känner till många hagar med värre ”saker” som de inte bryr sig det minsta om. Det är väl det som kallas ”likvärdig bedömning”.

hästar såldesFörsäljningssumman på 433.000:- kronor täckte alltså inte räkningen från polisen. Den dyraste hästen gick för endast 22.000:-, många slumpades för under 10.000:-. Intressenter hade åkt ända från Hudiksvall och Stockholm för att fynda. Hur många som blev impulsköpta pga de låga priserna vet vi inte.

Som vanligt gjorde Djurambulansen i Skåne AB den största förtjänsten. Bengt Fridh fick väl procent på försäljningen. Länsstyrelsens, polisens och domstolarnas löner får skattebetalarna stå för och djurägaren förlorade sina djur och tvingas betala för det.

misskötsel

Djurambulansen, polisen och länsstyrelsen fick mycket kritik för hur hästarna hade skötts eller snarare misskötts. De hade skador, löss, långa hovar och vissa var magra bl a ett sto med ett föl som separerades från mamman på auktionsdagen. Eva Carlström från länsstyrelsen var med på auktionen men såg inga brister.

Att hästarna hade löss eller långa hovar lade hon inte märke till.
– Det låter konstigt att de skulle ha löss. Det har inte vår veterinär märkt av. Hästarnas hovar har hon inte sett, säger hon.

Mikael Gustavsson uttalade sig: Hovslagaren har varit på besök två gånger, men fem-sex hästar var ”förvildade” och kunde inte verkas.

tälthallPlaceringen av hästarna i två små fållor med vardera ett ätställe gjorde att de ranglåga hästarna inte kom fram till fodret. Varken Marie-Louise Törnblad från polisen eller Eva Carström från länsstyrelsen besökte hästarna i Höganäs. Den sistämnda tyckte att vikten på höbalen borgade för att alla fick äta.

Hästmagazinet var kritisk: ”Vem från myndigheterna ansvarar för att hästarna får ett värdigt liv hos sina nya ägare?
Svaret är häpnadsväckande: ingen.
– Vi har inte möjlighet att göra sådana kontroller, erkänner Eva Carström från Länsstyrelsen.”

Och så tänkte man göra om det hela igen!

Skånepolisen förlorade fakturamål

11 Dec

Svens och Oves hus

Igår förlorade polisen ännu ett tvistemål i Ystads tingsrätt om en jättelik omhändertagandefaktura gällande hundar. Det gällde egentligen tre fakturor med början den 24 november 2010 då Emma Hansson skickade Hjorthögs hundpensionat att ensamma hämta 14 hundar efter en anmälan från en valpköpare (vars hund besiktigats utan anmärkning). Emma lurade bort Sven att tillsammans med henne och poliserna att titta på kor flera mil från gården. Under tiden tvingade sig en man och en kvinna från Hjorthög sig in hemma på gården hos Ove som då var helt ensam och tog alla hans hundar. Året efter tog hon två hundar från Ove och sedan en hund och en katt. Ansvarig för besluten var Emma Hansson. Alla beslut har riktats till Sven trots att det var hans bror Ove som ägde och skötte hundarna. Emma släpade bröderna till tinget förra sommaren och Ove som redan hade problem med  hälsan tog det så hårt att han dog strax efter.

I beslutet om vad som skulle ske med de 14 hundarna skrev Juha Toropainen: ”Enligt inhämtade uppgifter från djurpensionatet den 25 november visar de 14 hundarna inga tecken på ohälsa och har ett socialt acceptabelt beteende.” De veterinärbesiktigades utan anmärkning. De skulle omplaceras men det beslutat ändrades senare och fem hundar avlivades på begäran av Hjorthög.

Fakturorna från polisen var på 198 500:-, 9 750:- respektive 20 385:-. Polisen skall ersätta Svens rättegångskostnader med 85 064:-.

Länsstyrelsen hade motiverat omhändertagandet som vanligt.

”Vid kontrollen, som ägde rum samma dag som beslutet om omhändertagande och huvudsakligen utfördes av länsstyrelsens tjänstemän Emma Hansson, Hanna Hedlund och Peter Stenberg, bedömdes att hundarna utsatts för otillbörligt lidande och att förutsättningar förelåg för ett omedelbart omhändertagande med hänvisning till att det var utsiktslöst att felen skulle bli avhjälpta.”

Emma vittnade under ed och hävdade bestämt att det var Sven som ägde hundarna. Dessutom bedömde hon Ove som utvecklingsstörd. Det kunde hon nämligen avgöra eftersom hon jobbat i hemtjänsten. Emma såg inget konstigt med att på det sättet kränka en gammal bonde.

Tingsrätten gick noggrant igenom alla tillgängliga fakta och sammanfattade i domen: ”Vid en samlad bedömning anser tingsrätten mot bakgrund av ovan redovisade omständigheter och bedömningar att Polismyndigheten inte visat att Sven Svensson varit ägare eller ansvarig för de omhändertagna djuren på något sådant sätt att han bör ansvara för kostnaderna för omhändertagandena.
Polismyndighetens talan ska därför lämnas utan bifall.”

Den 6 juli 2011 smygfilmade Emma Hansson bröderna, båda i 70-årsåldern, (det andra omhändertagandet). Bröderna har varit ute och ryckt flyghavre och har hängt de våta klädarna på tork när Emma Hansson och Eva Carström dyker upp tillsammans med tre poliser.

Länsstyrelsen har gjort stor affär över hur hotade djurinspektörerna är. Men inspektörerna kommer alltid två och två och bara det ger ett stort övertag mot den oförberedda djurägaren. När man dessutom förser sig med 2-3 beväpnade poliser som rutin är hotet om övervåld mot djurägaren ett faktum. Enda legala anledningen att begära polishandräckning är ju att utnyttja polisens speciella befogenhet att använda våld i tjänsten.

Det är Emma Hansson själv som spelar in sin egen röst och pensionärerna, som inte vet om att de filmas. Emma pressar och provocerar medan Sven försöker gå undan. Hon har själv gjort filmerna till offentlig handling. I motsats till Emma har jag dock fått tillåtelse att visa dem.

Den ena hunden i filmen var tillfälligt hos Svens bror då ägaren drabbats av hjärtinfarkt och låg på sjukhus. Det får också Emma veta, vilket hon inte alls bryr sig om. Den svarta hanen är en hund som Oves son fött upp men fått tillbaka för omplacering. Emma och Eva tar båda hundarna som Sven sedan får räkning på. Han faktureras också för en kringströvande katt som han aldrig sett.

Anledningen skulle vara att Sven ”fått” djurförbud. Emma hävdar envist att Sven blivit delgiven. I fakturarättegången 2014 visar det sig att Ove hade alldeles rätt när han säger att där inte varit någon delgivningsman. Det var nämligen Svens tidigare ombud som kvitterat ut en försändelse, som troligen var ett beslut om djurförbud. Ombudet vittnade att han vid tiden för mottagandet inte längre var ombud. Sven blev alltså inte delgiven.

DSC_0414 (Kopia)_1

Poliserna slår ner Sven på marken och belägger honom med handfängsel. Han får ett djupt jack i pannan och blodet rinner över ansiktet. Han förs till polisstationen i Ystad för förhör. Efter ett tag ändrar sig poliserna och vill inte hålla något förhör. De säger åt Sven att gå därifrån och tycker att han kan ta bussen hem. När Sven insisterar på att bli förhörd så blir han handgripligen utslängd på gatan och får ta sig hem bäst han kan. Några månader senare kallas han till förhör. På sin 70-årsdag.

Släcka eller tända?

8 Jan

planerade kontroller uteblir

Publicerat torsdag 03 mars 2011 11:24

Henriette Bonde, djurskyddsinspektör i Skåne var ute i Sydnytt i går kväll och försvarade att Länsstyrelsens kontroller av stora gårdar fortfarande uteblir. Trots en rejäl förstärkning andra halvåret 2010 lyckades man bara genomföra hälften av de planerade kontrollerna eller ca 4st per inspektör. Göran Enander, länsöverdirektör, skyller fortfarande på ”uppstartsproblem” efter två år och trots massiv kritik från internrevision och arbetsmiljöverket.

Bonde säger att de bara hinner ”släcka bränder” och syftar på att de bara åker på anmälningar. Jag skulle snarare beskriva det så att de bara ”startar bränder”. Man skulle kunna jämföra det med om brandkåren for runt och tuttade på för att hålla sig sysselsatt och sen beklagade sig att man inte hann med varken verkliga eldsvådor eller förebyggande brandförsvar.

Nedre bilden till vänster var med i sydnytts inslag. Det är från en välrennomerad kennel där länsstyrelsen gjorde ett stort tillslag på tre fastigheter den 22-23 september 2010 och tog 30-talet utställningshundar. Upprinnelsen var en vattenskada och avloppsstopp. Hantverkare och slamsugare krävde att hundarna skulle hållas ur vägen under arbetet med bl a slamsug.

Nu gjorde kennelägaren sitt livs misstag och satte in hundarna burar för att hantverkarna skulle kunna springa ut och in ostört. När så bilar dök upp på gården antog hon att det var hantverkarna som kom och skyndade sig att stänga in småhundarna. Men det var länsstyrelsen som kom efter en ”anonym anmälan”. Hundar får inte sitta i bur inomhus så länsstyrelsen fattade omedelbart beslut om omhändertagande av samtliga hundar. Det var inget fel på hundarna.

Nästa dag kom man tillsammans med poliser och personal från Hjortshög. Hundarna packades in i, ja just det, i burar som staplades i flera våningar in i ett vanligt täckt hyrsläp. Hade släpet läckt in avgaser kunde det ha blivit deras sista färd. På detta sätt transporterades de till hundpensionatet för att tillbringa de närmaste månaderna i just burar!

Pensionatet konstaterade att de var välskötta hundar och de flesta kunde snart avyttras till starkt rabatterat pris till köpare i polisens närhet. Man uppger till länsstyrelsen att ”de 23 hundarna uppvisar acceptabelt socialt beteende och ingen uppvisar tecken på ohälsa”. Kennelns veterinär Inga Haraldsson intygar också att deras hundar ”alltid varit i gott skick”.

I ett telefonsamtal framför också länsveterinär Kristoffer Martinsen, som under många år besiktigat valpar och ögonlyst hundar från kenneln, att han aldrig haft skäl att misstänka någon vanvård. Eva Carstöm, som beslutat om omhändertagandet, säger att det inte är något fel på hundarna utan skälet är ”brister i miljön”. Som bevis fotograferas bl. a. obäddade sängar, en stökig bakgård, tvätt på tork och möbler som staplats undan för hantverkarna.

Även hundar med andra ägare togs. En, NCH SCH DKCH NORDCH Thygesminde’s Julia, har lämnats tillbaka men Julias valpar har försvunnit. Några högt älskade veteraner avlivades, kennelägaren och hennes mamma åkte direkt till psykakuten. Rättsprocesserna kommer att pågå i åratal framåt.

Släkt eller startad ”brand”? Hur många planerade inspektioner kunde ha gjorts med de resurser som lades på utsällningshundarna?

Varje anmälan man åker på görs ”befogad” eftersom inspektörerna bokstavligen slår knut på sig själva för att hitta ”brister”. Det gör att man kan ta betalt och dessutom göra obegränsat antal ”uppföljningar” under obegränsat antal år då man också kan ta betalt och samtidigt leta på nya ”brister” som leder till fler besök, fler sittningar i läns- och kammarrätter, mer pappersarbete osv osv. ”Ärendena” avslutas aldrig utan bara växer.

Sverker Olsson, som var en av dem som togs över av länsstyrelsen 2009, var så ”ärlig” att han inte bara tillstod, utan skröt med att han ”kunde hitta brister där det inte fanns några”. Han gjorde inte mindre än 9 besök hos mig 2003-2004 då han var nyanställd i Hörby efter ”ett tips”. Vad tipset bestod av ville han aldrig tala om trots att han och kommunen fälldes av JO för just detta.

Beslutsdatum: 2005-12-30
Diarienummer: 3903-2004
Justitieombudsmannen Nils-Olof Berggren
Anmälan mot Miljönämnden i Hörby kommun angående handläggning och dokumentation av muntliga anmälningar.

Redan efter några gånger undrade Sverker om jag hade ”plats för en karl i sängen”, Han tyckte att ”man borde få avliva gamla människor också”. Han tyckte att hundar saknade existensberättigande. Han var rädd för katter och ointresserad av hästar. Han tvingade mig att ta bort bärande delar till hästarnas vindskydd. Och han saknade, och saknar fortfarande, teoretisk grundutbildning som krävs för att vara djurskyddsinspektör. Se tidigare artikel!

Och Sverker jobbar kvar, nu med skyddad identitet…

Ny rollfördelning på Länsstyrelsen i Skåne

6 Jan

Publicerat fredag 07 januari 2011 19:28

 

Efter förra årets svidande kritik från internrevisionen har djurskyddskontrollerna i Skåne omorganiserats. En helt ny grupp har fått ansvar för planerade kontroller, något som allmänheten förmodligen trott att det är det som djurskydd handlar om, men som över huvud taget inte existerat. Till samordnare för lantbruksdjur har utsetts Karl Jansson. Förhoppningsvis är han bättre på administrativa uppgifter än på djur och människor. Här hos mig stod han och glodde i backen och sade inte ett ljud, kanske tordes han inte när Rosita Hagström stod bredvid. Han har dessutom fotograferat en plastmatta och skrivit i sk minnesanteckningar (som jag för övrigt fick ca 8 månader senare) att det brådskar med ett återbesök. Kanske tror han att plastmattor inte får tillräcklig omvårdnad hos mig.

I samma avdelning hittar vi Mattias Gårdlund som tillsammans med Jenny Persson beslöt om omedelbart omhändertagande av en häst och fyra katter i februari 2010 hos en kvinna i Hörby som de påstod vara försvunnen. Kvinnan öppnade själv dörren när två stöddiga poliser knackade på dörren och höll fast henne medan två kattfångare från Hjortshögs hundpensionat med håvar tog sig in och fångade fyra av hennes katter. När företaget efter några veckor ville håva in pengar för ”inkvarteringen” gav lässtyrelsen dem tillåtelse att avliva katterna. Ägaren fick räkning på 5000:- för pensionatsvistelsen och dessutom räkning på 3 (!?) katter som avlivats i Malmö. Om det var samma katter som man hämtade eller om de avlivats omgående går inte att utläsa eftersom inga beskrivningar eller veterinärutlåtanden finns. Gårdlund är nu bortagen från sådana uppdrag och skall enbart syssla med transporter.

Rosita Hagström har fått ansvar för att inspektera minkar. Sedan djurrättsalliansen smygtagit bilder hos Ljungemink såg sig länsstyrelsen tvungen att göra en inspektion. Rosita lyckades hitta en rad missförhållanden vilket hon genast gick ut med i pressen för att glänsa. Här hos mig kröp hon in genom mina frigående dvärghöns lucka för att fotografera den frusna spillningen under sittpinnarna. Där hävdade hon, skulle ströas så att hönsen skulle kunna sprätta i sin egen dynga! Att höns inte har det beteendet begrep hon inte. Rosita kanske vet mer om minkar än om hundar, höns och hästar men det är ju enkelt för mindre kan det ju inte vara.

Övriga inom lantbruksdjur är Anna Starck, Lena Järkelid, Renée Norlin, Sophia Hedenskog och Peter Stenberg. På sällskapsdjurssidan skall Hanna Augustsson ha hand om försöksdjur och §16 dvs tillståndsansökningar Alexandra Boijsen, Linnea Stålhandske, Mikaela Björkman, Paula Hultgren och Viveca Sandström. Här finns en del nya stjärnor, hoppas att de inte trampar i klaveret i den utsträckning många av de ”gamla” gjort.

Samordnare för anmälningar skall Elin Gullander med livsmedelsutbildning vara. För lantbruksdjur har dessutom avdelats Anton Liedgren, Camilla Lundbäck, Eva Carström, Gabriella Foschi, Malin Olsson och Sverker Olsson. I länsstyrelsens kompetenssammanställning finns ingen utbildning angiven för Sverker Olsson. Han är den som undrade om det fanns plats för en karl i sängen hos mig och tyckte att man borde få avliva gamla människor också. Han var rädd för katter, ogillade hundar och hade ingen erfarenhet av hästar. Jag trodde att någon som saknade formell kompetens inte kunde jobba kvar? Länsstyrelsen borde verkligen ta den chansen för att bli av med honom om man inte redan gjort det.

För anmälningar rörande sällskapsdjur återstår Anders Olsson, Carolin Schöld, Hanna Hedlund, Henrietta Bonde och Emma Hansson. Den sistnämnda törs inte längre visa sig på bild,  har ofta gått i par med Sverker Olsson, är den i särklass mest ökända av inspektörerna och den som mest driver ”den hårda linjen”. Undrar hur många liv hon har på sitt samvete. Eller hon kanske saknar samvete, sådana personer lär finnas.

Ansvarig för sakområde planerad resp anmälning

Katt: Linnea resp. Elin

Häst: Lena resp. Camilla

Slakterier: Mattias, Karl ingen på anmälan.

Djurtransporter: Mattias, Lena Ingen på anmälan

Mink: Rosita resp. Elin

Nöt: Peter resp. Sverker

Får och get: Rosita resp. Eva

Försöksdjur: Hanna resp. Anders

Gris: Karl resp. Eva

§ 16-tillstånd: Paula; Linnea anmälan ej relevant

Fjäderfä (värphöns, slaktkyckling, ankor, gäss, duvor m.m): Renée resp. Jan-Erik

Zoobutiker samt Zoobutiksdjur i hemmiljö inklusive kräldjur: Paula resp. Henriette

Cirkus/offentlig förevisning av djur, Lama/alpacka: Paula resp. Henriette

Hund: Linnea resp. Emma

Vilthägn och fiskodling: Renée resp. Sverker

Primärproduktion: Renée

Tvärvillkor: Rosita

Hur som helst, nästa gång de dyker upp hos mig, vem det nu blir, ska de filmas från början till slut.

Hörbys socialsekreterare skall lära sig tänka

20 Jul
 
Nedanstående skrevs 13 januari 2010:
Skånska dagbladet rapporterar idag att Hörbys socialchef Eva Carlström köpt in färgglada hattar för drygt 6 435 kronor som ska hjälpa de anställda på socialförvaltningen att ”tänka kreativt och utveckla verksamheten”. Har man tillräckligt liten tankeförmåga från början så lär väl varje åtgärd vara ett fall framåt. Jag är själv en av många vuxna och barn som genom många år utsatts för Hörby kommuns socialförvaltnings bristande tankeförmåga. Jag är lever inte på socialbidrag, är inte missbrukare (röker inte ens), är högutbildad, inte psykiskt sjuk och mina barn är inga värstingar – tvärt om. Felet med mig är att jag har ett ex som drivit vårdnadsprocesser mot mig i många år. Det räcker för att socialsekreterarna skall slå klorna i mig för att försöka ta ifrån mig mitt barn. Det är nämligen mycket lukrativare med fosterbarn än med egna barn. Ewa Mellerström och Marianne Brogren/Normark var exempel på två socialsekreterare som gjorde sitt bästa för att förvandla mitt och mitt barns liv till ett formligt helvete.  Marianne Brogren/Normark och Ewa Mellerstöm satt mitt matrum på bilden ovan (taget den 28 mars 2005) och hånade och förnedrade mig. Marianne Brogren/Normark vittnade sedan under ed i tingsrätten att mitt hem ”var det värsta hon sett”.  Och eftersom man inte kan tro att en socialsekreterare vittnar falskt som måste man dra slutsatsen att Hörby kommun saknar sociala problem och kan med gott samvete leka bort tiden med hattar. Nedan följer ett telefonsamtal som jag hade med Ewa Mellerström, spelade in samt skrev ut. Till den som orkar läsa och sedan undrar om jag fick något svar vill jag bara säga att naturligtvis fick jag inte det! Tilläggas kan att båda jobbar kvar på kommunen.

(För att förstå bakgrunden till samtalet måste man känna till att mitt barn kvarhölls av sin pappa på sportlovet 2005 och följande fem månader och förlorade hela vårterminen eftersom pappan och Anna Sahl, se tidigare inlägg i denna blogg, inte tillät henne att gå i skolan. Jag hade då dom på boendet och har sedan dess tilldömts ensam vårdnad pga pappans agerande.)

Utskrift av bandat telefonsamtal med socialsekreterare Ewa Mellerström, Hörby kommun, måndagen den 14 november 2005.

E=Ewa  M=Marianne C=Catrin Gustavsson

A: God morgon, jag heter A

E: Ja, hej.

A: Jag har ett par frågor jag vill ställa till dig. Du har undertecknat ett sk snabbyttrande till tingsrätten den 14/4 i år. Det kommer du ihåg kanske?

E: Det är som så att det är M som gjort det här snabbyttrandet.

A: Men du har undertecknat det så jag förutsätter att du har läst det i alla fall.

E: Jag har läst det.

A: Och då står du för det som står där?

Här uppstår ca 4 sekunders tystnad.

E: Vad heter nu den flickan i efternamn?

A: Hon heter …. som jag.

E: Mm..

A: Det står här sista meningen att ni bedöm…

E: A nu får du vänta litet grann så jag hinner plocka fram…

A: Jaha.

E: Nu skall vi se vad det är för nånting, snabbyttrande…

Här uppstår ca 17 sekunders tystnad

E: Var det sista meningen sa du?

A: Ja det är från början av sista meningen. Det står att det råder LVU-förhållanden hos mig. Jag vill veta vad du menar med det.

E: Var är, vilken sista mening?

A: Det står att det bedöms i dagsläget att det kan vara LVU-förhållanden hos modern och jag vill veta exakt vad du menar med det!

3 sekunders tystnad

A: Inte i största allmänhet utan jag vill veta…

E: Alltså, när det handlar om.. när man pratar om LVU-förhållanden i stort så…

A (avbryter): Jag vill veta vad du menar med det hos mig!

Tystnad

A: Det här är ett yttrande till tingsrätten där du påstår att det finns LVU-förhållanden hos mig.

E: A jag skall be att få återkomma.

A: Ja, jag vill veta vad du menar med LVU-förhållanden.

E: Det skall du få också. Jag skall be att få återkomma.

A: Har du läst det här?

E: Absolut! Det är bara det att jag har 15 snabbyttranden efter detta.

A: Jaha, vet du..

E (avbryter): Så ber jag att få återkomma.

A: Nu fick jag äntligen tag på dig. Jag har bara några korta frågor och jag skulle vilja..

E (försöker avbryta)

A: Kan du svara kort på dem bara?

E: Nej, det kan jag inte utan jag ber att få återkomma.

A: Du skall prata med M kanske?

E: Vi måste få diskutera detta.

A: Ja, men jag vill veta..

E (avbryter): Vi har gjort detta tillsammans.

A: Men snälla E, jag vill veta vad du tycker. Jag vill inte veta vad M tycker.

E: Nej, det är inte frågan om vad M tycker utan jag vill återkomma för att du skall få ett korrekt svar.

A: Jamen, du vet väl vad du tycker. Du har ju skrivit under det här!

E: Det har jag gjort. Men som jag sa, jag har haft 15 snabbyttranden efter detta. Det här måste jag faktiskt gå igenom mina handlingar jag har här.

A: Du har ju den framför dig.

E: Nej, det har jag inte.

A: Nähä, ursäkta då. Hur många gånger har du träffat mig?

E: Jag har träffat dig två gånger.

A: Jaha. Hur många gånger har du träffat S?

E: Jag har träffat henne (tvekar) ..tre eller fyra gånger.

A: Nu i år eller?

E: Ja det var i samband med tidigare utredningen.

A: Jaha. För det framgår inte av utredningen att ni har..

E (avbryter): Nu pratar jag inte om snabbyttrandet. Nu pratar jag om den utredningen som jag och M…

A: Så ni har varit hos henne tre-fyra gånger. Det framgår inte av det här yttrandet att ni varit där så många gånger.

E: Nej, snabbyttrandet (tvekar)..

A: Mmm..

E: Nej, snabbyttrandet…vi har varit hemma hos hennes pappa och hans sambo och träffat S en gång i det sammanhanget. Och sen har vi ju träffat S hemma hos dig.

A: Nej, det har ni inte! Det står till och med att hon inte har det.

E: Ja, det var kanske den tidigare utredningen då ja.

A: Nej. Det står..

E: Tidigare har hon träffat S hemma hos dig…

A: Det står alltså här att hon inte har kunnat göra några observationer av S och hennes mamma p g a den aktuella situationen.

E: Då var det förra utredningen, för det var en utredning…

A (avbryter): Men jag talar om snabbyttrandet här.

E: Snabbyttrandet.. jag sa som så…förresten… finns en del från förra utredningen som var ungefär samtidigt.

A: Vad menar du med förra utredningen som var ungefär samtidigt?

E: Det var ju en utredning som gick in .. nu skall vi se här…om vi hittar det här…eh…som inleddes 050124 och som avslutades…

A (avbryter): Men det här är skrivet den 14/4..

E: Ja, och den utredningen avslutades den 25/4.

A: Det här är skrivet till tingsrätten den 14/4 och då har hon inte träffat mig med S och hon har inte träffat mig med S efter heller.

E: Hör på mig här nu A.

A: Mm…

E: Vi hade ett snabbyttrande som gick iväg…

A: Den 14/4.

E: Precis. Och andra barnavårdsutredningen…

A: Jag pratar inte om den.

E: De gick parallellt…

A: Nej det här skickades in till tingsrätten den 14/4.

E: Lyssna på mig! När vi gör snabbyttrande så bygger det på den kontakten vi har haft.

A: Ja, och då…

E (avbryter): Det hade vi bl a när det gäller barnavårdsutredningen som avslutades den 25 april.

A: Men nu menar jag yttrandet till tingsrätten.

E: Jag förstår vad du menar. Men det är så här att den skickades iväg den 15/4, eller hur?

A: Mm..

E: Den andra utredningen…

A: Jag pratar inte..

E: Jamen de går ju parallellt…

A: Jag vill prata om det här yttrandet som du har gjort till tingsrätten.

E: Jag och M.

A: Jaa. Och då…

E (avbryter): Nu är det så..

A (avbryter): Då måste ju du stå för dom saker…

E (försöker avbryta igen)

A: Men avbryt mig inte, snälla E.

E: A lyssna på mig!

A: Ja, och du avbryter mig hela tiden! Du har skrivit under det här.

E: Jaa.

A: Ja, och det betyder att du står för det. Då vill jag veta, då kan du säga med några korta ord vad du menar med de saker som står här.

E: Jag skall återkomma.

A: Ett förslag som lämnas till tingsrätten och jag vill veta vad du grundar de påståendena på.

E: Jag skall be att få återkomma. Nu har jag sagt det flera gånger…

A (avbryter): Påstår du att du känner mig exempelvis?

E: Jag känner dig så mycket så jag kan med M i detta snabbyttrande, ja.

A: Hur känner du mig? Jag vet inte att vi har pratat någon gång över huvud taget, har vi det?.

E: Vi har träffats här, jag och du och C har träffats här.

A: Jag pratar om det här snabbyttrandet till tingsrätten. Jag har inte träffat dig utom när du var här och då sa du mig veterligen ingenting!

E: Jag sitter på plats och lyssnar i vart fall.

A: Ja.

E: Om du lyssnar på mig så är det så här. Ett snabbyttrande… vi går ju inte bara på det som händer när snabbyttrandet skrivs. Vi gjorde ju också en barnavårdsutredning parallellt.

A: Vet du hur ett snabbyttrande skall skrivas enligt socialstyrelsen?

E: Det här är M som gjort det praktiska och skrivit ner det.

A: Känner du till att …

E (avbryter): Vi har diskuterat detta. M har gjort det skriftliga arbetet.

A: Jag vill diskutera innehållet med dig. Skall det vara så svårt?

E: Ja, då säger jag än en gång. Jag får be att återkomma A. Jag skall återkomma. Jag skall återkomma och jag lovar att jag skall återkomma.

A: Vet du att man skall kommunicera en sån här utredning om man lämnar ett förslag på lösning?

E: Alla utredningar skall kommuniceras.

A: Inte den här. Den här har inte kommunicerats. Den här lämnades till tingsrätten innan jag fick del av den, vet du det.

E: Nej, det vet jag inte.

A: Men du vet att det här skulle upp i tingsrätten?

E: Alla snabbyttranden går till tingsrätten.

A: Ja, och ni föreslår alltså en lösning. Och då är det dels socialnämnden och inte socialsekreterarna som skall skriva under det och dels skall det kommuniceras. Jag skall alltså ha en möjlighet att bemöta det.

E: Här har M skrivit en journalanteckning: Faxat snabbyttrandet till Lunds tingsrätten samt skickat yttrandet till vardera föräldern.

A: Ja, men det fick jag efter tingsrättens förhandling. Den är inte kommunicerad när jag inte har fått ta del av det. Det står så här i länsstyrelsens kommentar att jag inte fick ta del av handlingarna förrän de hade lämnats till tingsrätten vilket skedde några dagar före den förberedande förhandlingen, vilket inte överensstämmer med reglerna om kommunicering, §17 förvaltningslagen. Håller du inte med om det?

E: Alltså A, jag tänker inte sitta här och diskutera detta.

A: Men du måste ju veta..

E (avbryter): Ja, det skall kommuniceras, det har jag väl sagt till dig.

A: Men det har ju inte gjorts.

E: Det står klart och tydligt att den är kommunicerad.

A: Det har inte gjorts!

E: Så jag läser innantill här och den är kommunicerad!

A: Nej!

E: Den 15 april.

A: Det här skickades på fax till min advokat efter kontorstid på fredag eftermiddag och på tisdag förmiddag skulle det upp i tingsrätten. Tycker du fortfarande att det här är kommunicerat?

E: Alltså jag vill inte föra den här striden. Det här upplever jag bara som en obehaglig strid. Alltså det här..

A: E kan du lyssna på mig!

E: Absolut. Du ställer hela tiden frågor som jag säger jag vill återkomma till.

A: OK, då skall jag ställa litet enklare frågor till dig då. Det står att jag saknar vatten, vad grundar du det på?

E: Vad sa du?

A: Det står att jag saknar vatten. Vad grundar du det på?

Fyra sekunders tystnad

A: Vad grundar du ett sånt påstående på?

E: Alltså, innehållet i snabbyttrandet har jag en gång sagt till dig..

A (avbryter): Nej, det här är alltså en slutsats..

E (avbryter igen): Jag vill återkomma, annars får jag kalla på min chef här och nu, därför att jag har bett att få återkomma. Jag har varit med om 15 snabbyttranden efter detta jag måste få lov att gå igenom detta här och diskutera med M.

A: Varför skall du diskutera med M? Du har ju faktiskt skrivit under det!

E: Jag har ju litet mer ärenden än dig.

A: Ja men det måste väl vara ganska graverande om man saknar vatten? Jag måste ju få veta vad du grundar det på. Är mina kranar till prydnad bara, är min brunn igenfylld? Är det sådana saker?

E: A jag får återkomma. Jag ringer dig så fort jag har talat med M.

A: Du skall inte tala med M! Jag vill veta vad du har för åsikt!

E: Så här är det A. Jag kan inte ge dig mer information här och nu. Jag tänker snart lägga på luren. Jag kommer att höra av mig så fort jag nånsin kan. Och du ska besked på alltihopa, alla dina frågor.

A: Vill du ha de här frågorna skriftligt?

E: Nej det behöver du inte

A: Jag har alltså skrivit ner dom här frågorna.

E: Du får gärna…om du tycker det känns…om du alltså vill ha skriftligt svar på dom, så kan du ju göra det.

A: Det här har ju fått väldiga följder för mig och S, det är du medveten om hoppas jag?

E: Vill du ha skriftliga svar ställer vi givetvis upp på det.

A: Jaha, det vore ju trevligt.

E: Vill du ha det?

A: Jaa.

E: Då får du skicka in frågorna, så vi får se vad det är för exakta frågor du vill ha svar på.

A: Jaa, det kan jag väl göra. Jag har skickat till socialnämnden också men jag möts bara av en stor tystnad.

E: Socialnämnden ja.

A: Jag har skickat frågorna till socialnämnden också men det är snart två månader sen och jag har inte hört ett dugg. Och det tar jag som ett tecken på att de inte vill svara.

E: Det gör vi. Vi tar gärna emot frågorna skriftligt så kan vi se om skriftligt eller muntligt, det beror litet på hur vår tid håller här, men du skall få ett svar på dina frågor, det lovar jag A.

A: Jaha. Och du menar fortfarande att du kan stå för allt som står här i det här yttrandet?

E: Men alltså…

A: De fakta som står här. Om man tar ett så enkelt fakta som att det står här att jag har tre rum när jag har fem rum och kök. Jag menar, varför skriver man ner en sån sak om man inte ens kan räkna?

E: A, vi återkommer till innehållet.

A: Du tycker inte det är viktigt kanske?

E: Alltså alla mina ärenden är viktiga.

A: Görs alla sådana här ärenden lika slarvigt?

E: Det är ju en bedömningssak som du har gjort, det är ingenting som jag kan svara på.

A: Om ni skriver att jag har tre rum och kök och det i själva verket finns fem rum och kök…

E (avbryter): A, A.

A: Men hur skall jag tolka det?

E: Vill du vara snäll och skicka in alla dina påpekanden så skall vi bemöta dom.

A: Jaha det lovar du här och nu?

E: Jamen det kan jag väl göra. Du har ju frågor kring det hela och givetvis så…

A (avbryter): Det är det här som man menar med kommunicering. Jag skulle alltså fått gjort det här innan ni lämnade det till tingsrätten i våras, inte sant? Jag hade fått hem S i våras annars. S:s hela skoltermin spolierades tack vare er insats! S k insats! Det är du medveten om hoppas jag?

E: Det är så att det är M som håller det här ärendet.

A: Så du har inget ansvar tycker du?

E: Det var inte riktigt det jag svarade dig på.

A: Du hänvisar hela tiden till M.

E: Ja, det gör jag för det är hon som håller i ärendet.

A: Ja, men du har skrivit under på det här!

E: Ja, och det var som jag sa i våras i april och efter det har jag inte varit aktuell i ärendet.

A: Ja, men jag pratar inte om det utan före. Du har skrivit under ett snabbyttrande.

E: Nu vill jag inte diskutera mer. Jag hör att det är andra människor som också vill komma fram på telefontiden här. Du får återkomma. Vill du ha svar på dina frågor, var snäll och lämna in frågorna så skall du få svar.

A: OK, då gör vi så. Hej.

E: Hej.

Kommentar på Bloggspace:

kraaam
kraaamtor 21 jan 2010 12:13
Känner inte dig och vet väldigt lite om detta men jag blev fast i det här inlägget och kan känna igen mig i frustrationen när man inte når fram.
Du verkar stark i din kamp och jag hoppas att det någonstans framöver löser sig till ditt bästa.

Kram

%d bloggare gillar detta: