Tag Archives: djurskyddsinspektioner

”Nya” sättet att arbeta

18 Jan

OlaSvensson

Publicerat fredag 18 mars 2011 17:01

– Vi kom inte igång med det nya sättet att arbeta förrän i september, och knappt ens då eftersom vi fick avsluta de ärenden som påbörjats först, förklarar Ola Svensson, chef för veterinär- och djurskyddsenheten.

Tro det!! Avslutar man någonsin ”ärenden” som man själva skapat? Som man under flera år byggd upp från en ”anonym” okynnesanmälan och som man sedan ”åkt på” och byggt upp ett ärende kring som aldrig tar slut? Man ”hittar” nya ”brister” som ger flera ”uppföljningar” som genererar fler ”förelägganden” på nya brister och fler krav på betalningar för ”uppföljningar”  av ”befogade anmälningar” och osv i all oändlighet. Så kan man  sysselsätta sig år efter år och stöna i en okritisk press att gud så utarbetade och hotade vi är och så mycket mera resurser som behövs…

Har man reducerat det hela till ett presenationsproblem så har man nog mer än missförstått vad det handar om. Av de 1500 – 1600 anmälningar som kommer in  varje år i Skåne står sällskapsdjuren inklusive hästar för 80%! Hos dessa biter man sig fast med uppföljning på uppföljning, process på process.

Ola Svensson säger att det är 300 obefogade anmälningar per år. Hos mig har det varit en okynnes telefonanmälan 2009 i februari som påstod att jag hade 15 hästar som varken fick mat eller vatten, en anmälan ej diarieförd feb 2010 från min granne och en okynnesanmälan på mina hundar september 2010  och en riggad anmälan från länsstyrelsen själv av hundarna med polisen inblandad i mars 2011. Alltså försöker inspektörerna till varje pris få okynnesanmälningar att framstå som ”befogade”. Då kan man skapa ”ett ärende” som genererar pengar till myndigheten och ett obegränsat antal uppföljningar som i sin tur ger avgifter och nya ”brister” osv osv. Det är därför ärenden aldrig avlslutas. Det är helt enkelt lönsamt att aldrig avsluta dem även om de från början vilar på falska grunder.

Planerade kontroller 2011 Skåne

60 grisbönder
40 mjölkproducenter
80 nötköttsproducenter
25 slakterier
20 fjäderfäproducenter
5 zoobutiker
4 minkfarmer
5 vakthundsbolag
12 större hästgårdar
20 får och getfarmer
20 försöksdjursanläggningar
2 vilthägn
50 transportfordon
10 mässor och marknader
80 djurförbud

Kontroller av djurförbud avser med största sannolikhet övervägande sällskapsdjursägare. Denna  grupp är alltså större än planerade kontroller hos svinproducenter! Var finns trovärdigheten?

Djurmarknaderna är väl med förra sommarens razzia mot Hästveda marknad ett minne blott. Vilken säljare av en kanin för 100.-  vill riskera böter för flera gånger det beloppet och förföljelse i åratal framåt?

Ser med spänning fram emot hur många gånger de tänker komma till mig med eller utan poliser…

Uppdatering den 18 januari 2014: Antalet djurförbud fortsätter att öka år från år och är nu ackumulerat över 1800 totalt i hela landet. Om 10.000 kontrollobjekt besöks så utgör djurförbuden nära en femtedel. Samtidigt kräver EU att fler kontroller görs i livsmedelsproduktionen. Här har man onekligen ett problem.

Mötet i Hässleholm

15 Jan

Publicerat söndag 13 mars 2011 18:56

Den 11 mars anordnade Hässleholms kommun ett diskussionsmöte med det misslyckade djurskyddet som tema. Inbjudna var en rad personer som veterinär Per Michanek, känd som skarp kritiker av djurskyddslagens tillämpning och expert på hästhållning. Tillsammans med Anders Thelin, läkare som sett de förödande medicinska effekterna av myndigheternas framfart mot djurägare, är han även författare till den uppmärksammade boken ”Vi har avlivat din häst, den ligger under presenningen”.

DIGITAL CAMERA

En av initiativtagarna till mötet var Marianne Holmén som varit djurinspektör i Hässleholm i 25 år. Hon hävdar att hon aldrig gjort ett oanmält besök, aldrig behövt ha poliser med sig och inte har haft behov av skyddad identitet.

DIGITAL CAMERA

Ett antal djurhållande bönder från Hässleholm var inbjudna liksom mer långväga gäster som Hans Röös, en av de drabbade bönderna i boken ovan, Guy Allan Svensson som stöttat djurägare juridiskt under många år, Anna Norborg som representerade hästnäringen i Halland och kennelägare som fått hela sitt livsverk konfiskerat av länsstyrelsen.

hässleholm ola

Med fanns också chefen för länsstyrelsens djur- och veterinärenhet Ola Svensson. Tyvärr polariserade det diskussionen bitvis från att bli en konstruktiv hur-gör-man-istället-debatt till en störtflod av vittnesmål om hur människor förnedras och krossas av regelverk och maktgalna inspektörer och frågor/klagomål till Ola Svensson.

-Missnöjet är väldigt stort. Anledning till att vi tar det här initiativet för ett speciellt möte om djurtillsynen är alla de många och långa samtal vi får på miljökontoren i detta ärende, säger miljöchefen i Hässleholm Sven-Inge Svensson.

Hans Johansson

– Det handlar om att de (lantbrukarna) känner sig illa behandlade vid besöken, att de inte bemöts med respekt och att inspektörerna bara är ute efter att hitta fel. De saknar dialog och förtroende, säger Sven-Inge Svensson.

Bo Wendt, som varit miljöinspektör i Närke, Södermanland och miljöchef i Skåne i 30 år tillägger:

– Vi var många som förutsåg ett kaos på området när länsstyrelsen skulle ta över men kunde inte ana att antalet inspektioner skulle bli så få och att effektiviteten skulle bli så dålig bland annat för att man ofta tvingas åka två och två ur arbetsmiljösynpunkt.
– Vi vädjar nu till regeringen att man skyndsamt agerar och återför tillsynen till lokal nivå med alla dess fördelar.

Hässleholms kommun var en av de kommuner som motsatte sig att djurskyddet lades över på länsstyrelserna. Nu är det inte riktigt så enkelt att det är bättre bara för att det ligger på den ena eller andra organisationen. En djurinspektör som visat sin olämplighet på kommuntiden har ju inte blivit lämpligare för att denne bytt arbetsgivare.

Generellt tycker såväl företrädare för lantbrukarna som myndighetsrepresentanter i Kristianstads och Hässleholms kommuner att det fanns en helt annan dialog och ett större förtroende mellan djurhållarna och djurskyddsinspektörer, miljöchefer och miljönämndspolitiker då kommunerna hade tillsynen.

Anders Thelin ansåg det vara ovärdigt ett modernt samhälle med anonyma anmälningar och framhöll likheterna med häxprocesserna att kränka djurägare på det sett som sker, andra ansåg att det mest handlar om ”några få rötägg som behöver plockas bort”.

Läs mer om hur mjölkbonden Per-Ola Olsson och hans far drabbats av Sverker Olsson, Emma Hansson, Peter Stenberg och Mattias Gårdlunds exempellösa framfart!

DIGITAL CAMERA

Veterinär Per Michanek skrädde inte heller orden.

– Djurskyddslagstiftningen ger enorma befogenheter att omhänderta djur och döma till djurförbud utan rättslig prövning. I princip ingen går säker. Djurägare är rättslösa, vi måste göra något åt lagstiftningen, sa han och tycker inspektörerna ser sig som poliser och djurhållarna som brottslingar.

Han kritiserade också att både länsstyrelser och jordbruksverket uppmuntrar till anonyma anmälningar på sina hemsidor. Många deltagare menade att det är för lätt att göra okynnesanmälningar som stjäl tid från både bönder och djurskyddsinspektörer.

Flera deltagare riktade också hård kritik mot det närvarande pressuppbådet. Pressen hänger ut djurägare och skriver okritiskt det inspektörerna påstår.

Ola Svensson gick snabbt i försvarsställning, trots att han är väl medveten om kritiken som är överväldigande från alla håll, och smet iväg efter mötet då många stannade för att diskutera med varandra. Det är synd för då kan man aldrig komma vidare. Han borde erkänna att de misslyckats på ett katastrofalt sätt och ge misshandlade och kränkta djurägare upprättelse och sätta snabbt stopp för anställda som är olämpliga och t o m begår direkta lagbrott.

Hela tillställningen filmades av Peter Gerdehag, skaparen av dokumentärerna om Hästmannen och Kokvinnorna.

Uppdatering 15 januari 2014. Under detta möte visste jag ännu inte att Ola Svensson varit med ”som den tredje polisen” hemma hos mig en vecka tidigare. När jag berättade att de brutit sig in i mitt hem för att inspektera möss, vände han sig mot fönstret och tittade bort. När jag frågade vad de skulle göra med tjänstemän som begick brott svarade han att de skulle straffas! Javisst, men tydligen inte han. Han sade också att självklart skulle inspektörerna visa legitimation och presentera sig. Det gjorde inte han! När mötet var över smet han kvickt ut istället för att stanna på eftersnacket. Men jag förstår ju varför. Tyvärr har tiden stått stilla och de förbättringar som föreslogs i Hässleholm glömdes snabbt, så även legitimationerna.

Misstänksamheten har smugit sig in

8 Jan

eva eriksmarck2

Publicerat onsdag 23 februari 2011 08:25

– Det är ungefär en tredjedel av kontrollen i år som är planerade. Det är en klar förbättring. Men om man tittar på vilka krav EU ställer görs det för få planerade kontroller, säger Malin Engdahl, kontrollchef på Jordbruksverket.

Nedanstående är en kommentar till en artikel i Land Lantbruk där Eva Eriksmarck, ordförande i Djurskyddsinspektörernas riksförening klagar över hur dåliga resurser man har. En visa som vi hört till leda. Jag tycker kommentaren är så bra så jag har kopierat den som helhet. Tror inte författaren misstycker!

Anonymockså:

”En lantbrukares ”hem” består ofta av mer än själva bostaden, den består också av omgivande marker och byggnader. Idag kan alla t.ex. semestrande sommargäster, ofta helt utan erfarenhet av lantbruket, promenera kors och tvärs över och genom lantbrukarens ”hem” med familj och vänner och gladeligen fotografera diverse häftiga djur, maskiner mm. Förr var det oftast charmigt och helt ok!

Det var bara trevligt när någon uppskattade lantlivet! Men i dagens samhälle är det inte riktigt lika roligt längre… Misstänksamheten har smugit sig in.

-Varför stannar de, varför fotograferar de? Alla har ju kamera med sig idag. Har kanske djuret just nu rullat sig i lera och är smutsig? har hästens kompis eller vattenhon möjligen inte varit tillräckligt synlig för de förbipasserande? osv. Riskerar jag att få en anonym anmälan på mig? Ursäkten som ofta dras då är, -du ska inte bli sur över anmälan utan -Har du rent mjöl i påsen ska du bara vara glad att en inspektör kan komma på besök och se vad fint ni har det!

Men, som det är idag så kan man få nedslag för små detaljer och ”fel” som fungerar utmärkt i verkligheten men som inte finns nedskriven i inspektörens regelbok, och så snart inspektören får en anledning till återbesök för att kolla den lilla detaljen igen så börjar det kosta pengar! Känns som ett skumt system? Uppmuntrar inte det till rent felsökeri, hur välmående djuren än kan vara? Att dessutom hamna i lokalpressen för någon tillfällig småsak för ingen är ju perfekt alltid, kan för en person boende på en liten ort där alla känner alla, vara ett oerhört hårt straff som tar glädjen ur vardagen för lång eller all framtid.

Flera förelägganden, ang. smådetaljer, vid ett antal tillfällen, tre?, kan faktiskt leda till djurförbud dessutom. Då är det inte roligt för den som bor mitt i ett turiststråk att behöva försvara sig eller att behöva vara rädd för att ”stöta” sig med någon och få en ”hämndanmälan”. Hoppas djurskyddslagen ses över ordentligt nu och ger lugnet och tryggheten tillbaka till landsbygden! Sätt dit de verkliga skurkarna som plågar och svälter djur. Inte folk som vill sina djur väl men inte alltid överensstämmer perfekt med regelboken men djuren mår bra ändå. Då skulle ni spara mycket pengar!

VÄL INSATT, TYVÄRR: Är detta ett skämt? Det är dax att skriva hur det går till i verkligheten.

2-3 inspektörer åker på samma anonyma anmälan (Skåne) – gärna i följe av polis…(Värmland).

Friska djur skjuts av medföljande polis på uppmaning av inspektör (Örebro).
Fina, friska, välskötta djur omhändertas med hjälp av polis trots att det kraftigt ifrågasattes – hot om tjänstefel mot polis från inspektör och länsstyrelse (Stockholm).

Det finns lagparagrafer, föreskrifter och rekommendationer, rekommendationen BÖR vad gäller mått blir SKALL hos länsstyrelsens inspektörer med beslut som överklagas av djurägaren – på väg upp mot regeringsrätt, nu handlar det om cm och mm på gården, inte om verkligt djurskydd – det som påverkar djuren (Halland), se ridsport Hallands djurskydd för mer info.

Djur omhändertas med hjälp av ett osant intyg och i övrigt inspektörens eget tyckande och rent förtal – myndighetsmissbruk, psykisk misshandel, grovt långvarigt grovt förtal i tjänsten, olaga intrång, ocker, häleri mm (detta har skett i Västmanland – Eva Eriksmacks, se artikel ovan, hemarena).

Semestrande utlänningar stoppas felaktigt på sin resa i Mellansverige (dåvarande inspektör i Sala Kommun, Västmanland var inblandad – gav Sverige internationell kritik).

En fd cirkusdirektör valde att medtaga alla djur, även de som ej skulle uppträda, de fick vara med som de brukar …men inspektören gav sig på detta – det handlade om mått, millimeter nu igen – … Bodils minicirkus finns inte mer, – barnens favorit, – en sann djurkännare som valde att ta sitt liv…. hon orkade inte kämpa.

Länsstyrelsens inspektör/kontrollant åker ut på en rovdjursskada på en fäbod, inspektören avbryter en avlivning av ett rivet, skadat får, ….det springer till skogs, djurägaren riskerar djurförbud för att den lät ett skadat djur springa till skogs… på inspektörens uppmaning (Dalarna).

En djurägare i ett område med viss grannosämja åker till jobbet, grannen ”hämtar” djuren i hagen och släpper dem i sin hage, anmäler att djurägaren är borta för gott, djuren omhändertas och avlivas……. (Skåne).

Drygt 450 djur omhändertas efter ”Svensk avundsjuka?” – ”en granne?” om mark och fastighet? (enligt obekräftade uppgifter till viss del ett beställningsjobb från Södermanland), (detta skedde i Värmland)

I Värmland, på Länsstyrelsen i Karlstad, efter att en djurägare ett flertal gånger begärt de offentliga handlingar denne enligt Svensk lag har rätt till åker djurägaren personligen till Länsstyrelsen i Karlstad… blir ombedd att sätta sig på en bänk och vänta….. lång väntan….. då kommer två uniformerade poliser och avvisar djurägaren…. – Svensk rättssäkerhet…..

Tyvärr ser det ut på liknande vis över vårt land….

Jag anser att det är varje medborgares skyldighet/rättighet att få möjlighet att sätta sig in i hela det disfungerande djurskyddet i Sverige, tyvärr finns det också fall där det är helt rätt att Länsstyrelsens inspektörer finns och ”agerar”, men tyvärr blir det ofta på ”fel ställe” resurserna satsas.

Jag anser att det ska upprättas ett nationellt register med namn, befattning samt cv på alla inspektörer då det har visat sig att mång helt saknar både utbildning och erfarenhet för det de håller på med, SISU.

En 20-års tjej som haft kaniner och marsvin kan inte tillåtas åka till en bonde med flera hundra nötkreatur på ranchdrift och besluta om ett omedelbart omhändertagande av samtliga djur…… bara för att hon TYCKER så och har befogenhet att få göra så genom sin anställning (i vissa fall kort vikariat).

DET MÅSTE BLI EN ÄNDRING NU, DET BRÅDSKAR OCH ALLA DE FEL SOM GJORTS….. DÄR DET GÅR, DVS DE DJURÄGARE SOM INTE TAGIT SITT LIV, MÅSTE REDAS UT, TILLSÄTT EN LIKNANDE UTREDNING SOM GJORTS I VECKAN OM SÄRSKOLAN… DJURSKYDDET ÄR SAMMA TYP AV HÄRVA.”

Empatisk förmåga ingen merit för myndighet

16 Jul

Bilden: ”Denna kossa är vanvårdad, och uthungrad enligt myndigheterna på Öland; i själva verket mår hon för bra och har för mycket hull, säger slakteriet.”

Den 21 maj 2010 skrev jag:

Djurskyddsinspektörerna klagar hos arbetsmiljöverket på att de utsätts för hot och de vill framställa det som om alla djurägare är ”psykiskt labila personer, som befinner sig i kris eller i utsatta lägen och som inte vill acceptera ett myndighetsbeslut”. Jag vill påstå att den gamla kristna levnadsregeln att man bör bemöta människor som man själv vill bli bemött är i högsta grad tillämplig här och Länsstyrelsens djurskyddsinspektörer saknar såväl grundläggande social kompetens, till gagn varken för människor eller djur, som självkritik. För övrigt är det djurägarens arbetsplats som man besöker utan att ens avtala tid.

Med anledning av den allt intensivare debatten om djurskyddsinspektörernas uppträdande hos de medborgare som de är satta att övervaka och som tillika är deras arbetsgivare och betalar deras löner, vill jag lyfta denna artikel som ursprungligen publicerades av Kalmar Läns Tidning i november2006. Fenomenet är alltså inte nytt, det är bara det att det nu börjar komma till allmänhetens kännedom.

Artikeln är hämtad här.

Hildegard och Torsten berättar:
De har tagit våra djur

Makarna Hildegard, 80 och Torsten Arvidsson, 85, är ett strävsamt par på Öland.
Myndigheterna har, rätt eller fel, beslutat att frånta dem deras djur, ett 30-tal charolais som gått på bete på den idylliska gården bortom Kolstad i Borgholms kommun.
Myndigheterna har redan fått komma till tals, deras är beslutet att frånta Hildegard och Torsten djuren.
Ur myndighetssynpunkt har säkerligen allting skötts perfekt och oklanderligt ner till minsta kommatecknet i regelboken, och ”är de missnöjda så får de väl klaga”, som en inspektör sade.
– Du menar alltså att ett par i 80-årsåldern skall ta en juridisk strid med kommun och länsstyrelse?
– Ja, det menar jag.
De myndighetspersoner jag talat med i detta ärende har haft allting klart för sig, men alla har saknat empati och förståelse för de människor som deras beslut berör.
Det som följer här är Torsten och Hildegards berättelse om hur de upplevt myndigheternas agerande, beteende och attityder.
Torsten har lite svårt med synen, men Hildegard är pigg och vital. Vi går ut till djuren, som kommer lunkandes  mot oss när de får syn på Hildegard. Blanka och rena pälsar, feta djur, de ser ut att må bra, stora ytor att gå på, en ladugård att gå in i om de vill, foder så det räcker.
”Men helst vill de allt gå ute”, säger Hildegard.
”Det kom ut en djurskyddsinspektör till vår gård tidigare i år, han gick därute och spankulerade och tittade med kikare. Vi förstod inte vad han ville, det var lite obehagligt med en främmande person på gården vars ärenden vi inte visste. Kanske en rånare, en inbrottstjuv?
Kanske en landstrykare? Man läser så mycket hemskt om hur gamla rånas och mördas. Vi gick ut och frågade vad han hade för ärende.
Här får djuren inte gå och bajsa, sade han.
Jamen,  sade vi, det är ju 20 tunnland att bajsa på så det kan väl inte vara något problem.
Kan du ge oss förbud att hålla djur på 20 tunnland skall du få guldmedalj.
Han tog sig så in i vårt hem fast vi inte ville släppa in honom. Jag försökte stänga dörren men han trängde sig in, satte in foten i dörrspringan och tog sig in.
Han började rota runt i våra lådor, han sade att han sökte efter djurjournaler. Han satte sig vid våran telefon och ringde och inte betalade han för sig efteråt, inte ett öre. Beter man sig så här mot folk?
Hildegard. Jag var livrädd när han bröt sig in hos oss.
Så efter ett tag kom det än mer folk, en fem-sex man och inspekterade våra djur.”
Häromdagen transporterades alla djuren bort.
Hildegard och Torsten träffades i början på 1950-talet då Hildegard kommit till Sverige från Österrike där hon utbildat sig till operasångerska. Inspirerad av den store operasångaren Set Svanholm, som sjöng på Wienoperan, for hon till Sverige för vidareutbildning och träffade på Torsten under en järnvägsresa varvid kärlek uppstod och på den vägen är det.
I Österrike upplevde Hildegard nazismen och eftersom hennes styvmor hade judiskt blod i ådrorna fick  hon in på bara skinnet vara med om det nazistiska förtrycket och när nu de svenska myndighetspersonerna klampar in oanmälda på gården, tränger sig på, upplever hon på på nytt skräcken från Österrike.
Torsten är ölänning, född i Löttorp och in på gamla dagar en riktig idrottskämpe med seniormedaljer av alla slag. Han ser lite dåligt men är pigg i huvudet som en yngling.
Gården ligger bortom Kolstad och är på 45 tunnland åker och 60 tunnland betesmark; en liten väg leder dit, en riktig Ölandsidyll, men utan djur känns det som en tragedi, säger Hildegard och Torsten.
Hur misskötta och utmärglade djuren var visas av det faktum att Torsten nu fått avdrag från slakteriet – avdrag på köttpriset för att djuren var för feta.
Ingen har väl lyckats missa att omhändertagna barn kan komma ”ur askan i elden”. På samma sätt är det inte heller självklart att djur som omhändertagits får det bättre.  Länsstyrelsen anser att det är polisens jobb att se till djuren efter beslaget och virse versa. Det fick en hunduppfödare i Kalmar län erfara när hans hundar omhändertogs av Länsstyrelsen på grund av den stökiga miljön. Beslutet överklagades och han fick rätt att ta hem hundarna igen. Under tiden hade en av hundarna dött på pensionatet och flera av de andra var avmagrade och i dålig kondition.

– Det är polisens bord, de verkställer besluten och är formella hundhållare, säger Leif Dahlgren på Länsstyrelsen till Barometern.

Ulf Karlsson, informationsansvarig på polisen suckar.
– Vi verkställer länsstyrelsens beslut och när det är gjort så har vi ingenting med det fortsatta ärendet att göra.

I kläm kommer såväl djurägare som djur.

%d bloggare gillar detta: