Tag Archives: djurplågeri

Nu är det sluthoppat

25 Feb

Än en gång har länsstyrelsens djurskydd med prestige och okunnighet utplånat en av landets finaste djurbesättningar. Ett 60-tal utställnings- och avelskaniner togs den 22 februari och resten 20 st dagen efter från den erkänt skickliga uppfödaren Hanz Johansson i Bispgården. Svenska staten anser tydligen att det skall vara alldeles omöjligt att bedriva någon som helst verksamhet på landsbygden som inbegriper djur.

hanzHanz Johansson är också amatörtränare på travet och var god vän med Lotta Törnqvist som jag skrev om i förra artikeln. Vittnet Sanna Mellberg berättar vad som hände.

sannaVi får veta att djuren lyfts i öronen (!) vilket är rent djurplågeri. Kaninerna stuvas många tillsammans i burar, vilket omedelbart resulterar i slagsmål. Kaniner är inte som hundar så den ene ger sig och den andre slutar bita. Nej, kaniner slåss på liv och död och kan den underlägsne inte fly så blir han eller hon sönderbiten.

hanarHanar slåss med hanar, honor med honor och honor biter hanar.

kastreringOfta siktar djuren mot bakkroppen och hanar kan bli kastrerade av både honor och andra hanar.

parningKaniner har tänder som huggmejslar och perforerar skinnet på motståndaren. Det gör att skadorna inte syns för pälsen och infektioner sprids under huden. Hela hanteringen vittnar om total okunnighet och hänsynslöshet mot både djur och djurägare. Tidigare inkompetent ”rådgivning” om att sätta samman djur har också resulterat i skador. Men länsstyrelsen anser sig ha mer rätt i hur kaniner skall skötas än djurhållaren som haft kaniner i 40 år. Även om kaninerna dör så skall instruktionerna följas. Och nu lär de alla dö.

uteI november 2013 förbjöd länsstyrelsen Hanz att hålla kaniner utomhus mellan första november t o m 30 april. Anledningen skulle vara att vattnet frös och att burarna inte kunde rengöras fullständigt. Det hjälpte inte att kaninerna gavs varmt vatten tre-fyra gånger per dag. Inte heller förstod handläggarna att kaninerna har en plats i buren som toalett och att resten var rent. För att illustrera tog handläggarna bara foton på ”toaletten”.

friskaI salig Djurskyddsmyndighetens skrifter (som länsstyrelsen hänvisar till) kan man läsa: ”Kaniner skall ha bomaterial med långa strukturer så att det kan flätas samman.” Kaniner ”flätar” inte samman något och den enda som bygger bo är honan strax innan hon skall föda. Länsstyrelsen hänvisar själva till att kaniner skall ges vatten två gånger per dag. Tre gånger är uppenbarligen inte ”adekvat vattning” för att använda deras egna ord.

burarDen 8 februari fattar enhetschefen Marina Wallén-Mattsson och handläggaren Elisabeth Persson beslut om omhändertagande enligt §31 för att de på morgonen den 19 januari, när Hanz åkt till jobbet, kört till gården och ett ”större antal kaniner i bur utomhus på gården fotograferades”.

utstallningAtt kaninerna är välmående och prisvinnande biter inte på länsstyrelsen. De talar om ”djurvälfärd” som det beskrivs i Djurskyddsmyndighetens paragrafer. Ärendet överlåts till polisen att verkställa och de är lika frågande som djurägaren.

burarnaHanz hade specialiserat sig på svåra tecknade raser: ”Genom åren har Hanz och hans kaninavel blivit ett namn inom kaninvärlden. Ett par gånger per år åker han på utställningar, det var mer förr men intresset för utställningar har minskat i hela landet de senaste åren, berättar han. Han får också ofta samtal från andra kaninintresserade, både i Sverige och utomlands, som är villiga att åka långväga för att byta och köpa kaniner med honom.

– Jag är även ledande i Sverige på rasen Engelsk schäck brukar jag få höra. De är svåra att avla på. På utställningar kan man få 96 poäng som mest och mina brukar få 95,5.”

Jag förstår att handläggarna tillhör hoppkaninsgenerationen. Därmed menar jag inte att håna dem som sysslar med denna hobby utan jag menar att beslutsfattarna glömt att kaninen främst är ett produktionsdjur. Kaninen är den effektivaste grovfoderomvandlaren och det husdjur som producerar mest kött per ytenhet. Under kriget visste man det även i Sverige som nu förlitar sig på köttproduktion från andra länder. 1938 konsumerades 1 000 ton kaninkött i Sverige. I en ny krissituation finns, som det verkar, inte denna möjlighet kvar som ett alternativ, utan all matproduktion med kaniner skulle av länsstyrelsens handläggare bli nedstängda och ägarna belagda med djurförbud. Tur att andra länder har andra regler så vi tills dess kan köpa från dem.

Förr var kunskapen om kaniner och kaninhållning betydligt mer utbredd. Urklippen ovan kommer från  handboken Kaninskötsel utgiven av Kaninavelsföreningarnas Riksförbund 1941. Numera har vi slängt all kunskap, som vetenskap och beprövad erfarenhet gett, överbord och bytt ut det mot tyckande och skrivbordsparagrafer.

Verkligt lidande

2 Aug

Verkligt djurplågeri som pågår dag efter dag, år efter år, medan EU blundar och våra svenska djurskyddsmyndigheter tramsar runt och jagar äldre och handikappade personers katter i skogen. Skicka alla djurskyddshandläggare att göra rätt för lönen och göra skillnad för djuren!

Visserligen överser svenska myndigheter med olagliga och plågsamma djurtransporter i Sverige bara det sker i djurskyddets namn. Men när det kommer till allmänhetens kännedom genom konventionella media så då måste ansvarig minister beklaga. Vi som i svenska domstolar dömer bönder för djurskyddsbrott för att de innehaft djur som tappat öronbrickor, vi importerar kött från djur som transporterats och slaktats under vidriga förhållanden. Vore det en svensk hade han/ hon lynchats på internet. Men handlar det om religionsfrihet och medeltida vidskepelse så får djuren vackert lida! Jag har inga ord längre för dubbelmoralen. Bort med alla imamer från EU:s slakterier!  Muslimer kan be sina ramsor över den döda maten som alla andra!

Skärmklipp 2016-08-02 19.21.31I 40-gradig hetta blir lastbilarna stående vid den turkiska gränsen dygn i sträck. Djuren är utmattade och desperata av törst.

Skärmklipp 2016-08-02 19.24.05Djur som faller och nyfödda kalvar har ingen chans att ta sig upp.

dödsögonblicketDen här unga tjuren i dödsögonblicket! Äntligen fri från överhettning och uttorkning. Många mil och dygn i stekande hetta utan foder och vatten.

uppskurenKon har just skurits upp och den döda kalven dragits ut. Kvar står hon med inälvorna hängande ut. Nu vill den turkiske köparen ha valuta för pengarna och kräver att hon åter skall lastas på transporten för att halalslaktas så att han ska kunna sälja köttet.

lastaMan försöker tvinga upp henne men hon faller ihop och man kallar på en halalslaktare.

Skär avFlera män bryter kons huvud bakåt och slaktaren skär av halsen medan kon är vid fullt medvetande under flera minuter. Eftersom även luftstrupen skärs av kan hon inte ens skrika ut sin smärta.

Grattis till EUs fina djurskydd! Köttet kommer rentav i retur till Europa och serveras i svenska skolor så smaklig måltid!

Ser inget, hör inget, kan inget

8 Mar

Alexandra Boijsen var en av två djurskyddsinspektörer som ansvarade för beslutet att omhänderta dvs flytta en hel besättning friska getter den 19 november 2013. Några killingar som varit magsjuka sköts på plats liksom en vuxen get som var frisk och högdräktig med ett handikapp som hon levt med utan problem sedan hon var nyfödd.

I sitt vittnesmål i Lunds tingsrätt i januari 2016, där djurägaren anklagades för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen, framgår att Alexandra inte hade vare sig kunskap om eller erfarenhet av getter. Varken vid det aktuella tillfället eller senare. Vidare så har hon varken sett eller hört något om den get som släpades i och lyftes i hornen, så brutalt av Mikael Gustavsson och övriga från Djurambulansen i Skåne AB att hon kom fram med huvudet bakåtvridet. Troligen har hon inte heller hört eller sett något annat av det djurplågeri som alla närvarande utom djurägaren, gjorde sig skyldiga till under många timmar. Ännu mindre har hon försökt stoppa eller förhindra det. Orsaken till det kan man bara spekulera kring. Hon fnittrar och skrattar under förhöret och minns troligen hela händelsen som väldigt roande.

Hon var inte med, påstår hon, när alla getterna lastades. Men just denna get lastades bland de första. Hon påstår vidare att getterna var ”stappliga”. Hur kunde då de jagas under flera timmar? Lagen är glasklar och Alexandras jobb innebär att känna till den.

”Enligt EU:s transportförordning 1/2005, bilaga I, kap III, punkt 1.8 ska det vara  förbjudet att
a)  slå eller  sparka djuren,
b)  utöva  tryck  på  en  särskilt  känslig  del  av  kroppen  så  att  djuren  utsätts  för  onödig  smärta  eller  onödigt lidande,
c)  hänga  upp djuren  med mekanisk hjälp,
d)  lyfta  eller  dra  djuren  i  huvud,  öron,  horn,  ben,  svans  eller  päls,  eller  hantera  dem  på  ett  sådant  sätt  att  de orsakas onödig smärta eller  lidande,
e)  använda käppar  eller  andra instrument med spetsiga  ändar,
f)  medvetet  hindra ett  djur  som drivs  eller  leds genom  en  plats där djur  hanteras.

Vänliga hälsningar
/Lotta Andersson
Handläggare avel och semin
Enheten för idisslare och gris
Jordbruksverket”

”Mikael Gustavsson anser att man ska klippa sönder stängselnätet, göra hål för lastbilen och backa till och i stället jaga getterna från hagen och in i bilen. Man fick en idé att klippa upp nätet i enbart ena sidan och lösgöra ca 7 meter varav ena sidan är fastspikad i en tjock stolpe. Mikael Gustavsson och Peter Stenberg har då som arbetshypotes att när getterna de jagar, närmar sig lastbilen och den höga rampen, ska personalen från Djurambulansen springa bakom de vettskrämda djuren för att dra ihop dem med stängselnätet upp emot rampen ungefär som fiskar i ett nät.

Naturligtvis faller djuren omkull nedanför den branta rampen och ligger i en enda röra och sprattlar och trasslar in sig i nätet. Då skyndar Gustavsson och medhjälpare fram och tar tag i horn eller ben, vad de kan få tag i och drar nät och getter upp halvvägs. Där står någon och vaktar att ingen ska rymma ut igen och som då drar upp den sista biten.

Getterna jämrar sig och skriker vid denna grymma hantering.

Varje gång man fångar en grupp i nätet sliter sig några av dem loss, varpå jakten börjar om igen. Det fanns getter som slet sig gång på gång, på gång och utsattes för denna jakt med nätet kanske upp till 10-15 gånger.”

Hullbedömning kan hon inte heller, men påstår att det gör man genom att ”känna på dem”. Det kan man inte göra eftersom fettet sitter på insidan.  Hon säger att de tar djuren för det är ”utsiktslöst”. Vad som är utsiktslöst får hon ingen fråga om. Hon hävdar dock att de saknar vatten när de är där. Bortsett från att större delen av flocken har tillgång till en bäck, så behöver djuren enligt lag vattnas två gånger per dag. De som är i boxar skall ha vatten när länsstyrelsen behagar dyka upp. Hon påstår att en get slickar på en sten för att den är törstig. Då är det konstigt att djurägaren förbjuds att ge djuren vatten.

DSC04709Alexandra ser nog inte heller att Micke med full kraft backar in i en björk. Det gör tydligen ingen av de andra ”djurräddarna” heller”

DSC04708”Efter att ha kört in ca 10-15 m upptäcker Gustavsson att han kör fast då hjulen gräver sig ner i marken. Han tvingas försöka backa ut från gårdsplanen igen och efter att ha varit ytterst nära att riva ner gaveln på ena huset backar han ut i allén, ger gas och backar rakt in i en stor björkstam. Det blir en djup skada i björken där högsta delen av bilen träffat och lastbilen tvärstannar. Alla de redan lastade getterna kastas handlöst omkring. Bilen får motorstopp. Ingen bryr sig om att se efter hur det gått med djuren. Gustavsson var mest orolig för att bilen inte skulle starta igen.

Det gjorde den och Gustavsson backade vidare genom allén och vände lastbilen på vägen för att komma med rätt del dvs med rampen före in vid gaveln på huset mellan två grindstolpar. Grinden som jag låtit en snickare tillverka 2011 rev de bara sönder. Nya långa gångjärn drog de av och kastade grinden. Han höll på och knixade och bromsade och ryckte innan han hade lastbilen på plats. Väl där bestämde de att de stora bockarna ca 25 st skulle lastas och man klipper då sönder ett nytt ställe nät och river ner en bred grind, sparkar och bryter sönder.”

Boxen där några getter gick i var stängd av en anledning. Där fanns bl a en brunstig ungget som inspektörerna släppte ut bland stora bockar. Men Alexandra såg och hörde inget?

DSC04208”Tillsammans med Sippan (geten med de korta bakbenen min anm.) gick vid detta tillfälle tre getter, varav en som var brunstig (hona) ”Grållan” och som jag tagit undan tillfälligtvis för att bockar inte skulle ofreda henne. Hon var 1 ½ år gammal.

Poliser, DA, Stenberg, Boijsen och samtliga tar ut Grållan där bockarna befinner sig; Stenberg och Kemna sköt dessförinnan Sippan:

Då jag förstod att bockarna skulle kasta sig över henne om de fick chansen, sa jag ifrån till samtliga närvarande personer, att de inte på något villkor fick utsätta henne för den risken. De lyssnade dessvärre inte på mig, utan poliser och DA Stenberg, Boijsen, samtliga hjälptes åt att jaga ut den redan förskrämda ”Grållan”. Hon hade dessförinnan blivit tvungen åsyna och bli vittne till hur Stenberg och Kemna sköt Sippan (Grållans bästis) och skar av halspulsådern så att blod rann över golvet där Grållan gick. Hon kände alltså redan dödsångest och blir nu som kronan på verket, ytterligare plågad. Hon jagas ut ur stallet rakt ut i armarna på ca 15-20 bockar som befann sig lösa ute och som direkt far upp i jakt på henne, slår omkull henne, trampar på henne och stångar vilt på henne (så gör bockar när de vill få henne att resa sig upp igen). Bockarna blev desperata och ville alla komma åt henne.

Poliserna som hade skrikit åt mig ”att hålla flabben, annars skulle de åka till Lund och låsa in mig i arresten”, skrattade åt detta ”spektakel” och verkade närmast roade av något de tydligen aldrig sett förut. Jag sa åt dem att bockarna skulle komma att döda henne.

Det ansåg säkert alla de närvarande personerna också. Därför försökte någon gå fram och dra i bockarna för att försöka få bort dem från Grållan. Bockarna var desperata och sparkade och slog med sina stora horn och de befintliga ”gossarna” poliser, Stenberg, Gustavsson och mörk kille var klena med modet och det dröjde innan någon vågade sig fram till dem. Det var en tjej som tog tag i det, tror ej Lisa L, utan den mörka tjejen var stark och orädd. Därpå vågade sig poliserna M och W och Gustavsson också fram för att släpa bockar till lastbil.

ALDRIG hade jag kunnat föreställa mig att man även tar den illa, vid det laget halvt ihjältrampade Grållan och kastar även in henne i lastbilen ihop med de brunstgalna bockarna. Märk väl, det fanns tidigare lastade bockar också i bilen. Jag gjorde allt för att försöka förmå Peter Stenberg, tillika djurskyddsinspektör, att förhindra detta då Grållan skrek i panik och smärta inne i lastbilen.

Jag sa till Peter Stenberg: ”Hör du inte hur hon skriker och jämrar sig?” Han svarar mig: ”Nej det är inte bra.” ÄNDÅ GÖR HAN INTE NÅGONTING FÖR ATT HINDRA ATT DE KASTAR IN HENNE I LASTBILEN.

Han tillstår själv att det är illa (”inte bra”) ändå hjälper han inte det stackars utsatta djuret. Hur i HELVETE kan han sätta djurskyddsinspektör på sitt visitkort?

Jag sa åt honom att ta ut henne från lastbilen och påpekade att det var olagligt att hantera levande varelser på detta sätt. Jag sa att hon kommer att bli ihjältrampad. Han bara teg och gick ifrån mig till andra sidan gårdsplanen och lät alltså detta djävulska passera.”

 

Partners in crime

10 Apr

DSC04243Enligt länsstyrelsen i Skåne hade dessa getter ovan ”problem”. Därför omhändertogs de enligt §32 Djurskyddslagen den 19 november 2013. Vilket problemet var är oklart.  Hur som helst var det så bråttom att avlägsna 82 djur, varav många högdräktiga, att det inte spelade någon som helst roll hur mycket de plågades under tre timmars vild jakt och en helt igenom olaglig transport.

Marcus

Chefen Marcus Björklund skriver på länsstyrelsens Facebook ”Djurskyddsinspektörerna”: ”Frågan gäller huruvida det var utsiktslöst att djurhållaren skulle avhjälpa problemet, om det var oundgängligen nödvändigt att omhänderta de djur som inte var döende samt om åtgärden stod i proportion till problemet.”

Juha

Juha Toropainen skriver: ”Om inte döda och döende djur räcker för omhändertagande, vad ska till för att bedöma situationen som utsiktslös och oundgänglig? Hur ska länsstyrelsen agera i förebyggande syfte? Hur avväger länsstyrelsen att resten av djuren löper risken att gå samma väg?”

Efter ”åtgärden” var uppenbart en hel del av de nyss friska getterna döda eller döende. Hur många som kastade sina killingar vet vi inte. Ingen get har obducerats av de som dött efter ankomsten till Djurambulansen i Skåne AB.

Polvall

Anmälaren och grannen, Tomas Polvall, var lovad att alla getter skulle försvinna. Det var uppdraget. Hur de försvann var mindre viktigt. Och riskerna med infångning och transport fick bli hur stora som helst för djuren, det var samtliga närvarande åtta personer, utom djurägaren, rörande överens om. Djurskyddsinspektörerna Peter Stenberg och Alexandra Boijsen har numera lägligt drabbats av akut minnesförlust hur transporten gick till.

Micke

En av de närvarande var Mikael Gustavsson, Djurambulansen i Skåne AB. Av förståeliga skäl gillar han inte min blogg. Nu skriver han på FB att  han ”…överhuvudtaget inte var med”. Frågan är om någon alls, efter att det blivit känt hur man i samförstånd misshandlade djuren, kommer att erkänna sig ha varit med och jagat och lastat getterna. Mest troligt är väl att de glatt sprang själva mellan Hörby och Höganäs, snubblade och bröt nacken och lämnade en och annan nyfödd killing efter vägen!

Pommer

Och någon lastbil körde han inte: ”… det var inte Djurambulansen som transporterade getterna det var en inhyrd transportör . Transportdokument finns att begära ut hos LST.”

Den ”inhyrde transportören” är hans gamle kompis grisbilsköraren Magnus Pommer. Gustavsson och Pommer samarbetade redan 2007 då Pommer fick dispens av Jordbruksverket att flytta kor och får från blåtungeområde. Djurambulansen i Skåne AB saknar yrkestrafiktillstånd. Det har däremot mycket lägligt Pommers Djurtransporter.

Det dokument som finns på länsstyrelsen är en transporthandling som Pommer har skrivit under på att han kört getterna. På dokumentet har han skrivit att lastning och transport har tagit 3 timmar.

I och med ”griskrisen” har det förmodligen blivit allt färre grisar att köra och därmed har ekonomin blivit allt knackigare. Det kan därför vara lockande att på papperet åta sig transporter som sedan kan faktureras polisen. Pommer har för denna fiktiva körning fakturerat polisen inte mindre är 8 timmar eller 15.000:-. Att jämföra med de tre som han skrivit på ”transportdokumentet”.

Dessutom fakturerar Djurambulansen i Skåne AB polisen 7 timmar för samma transport med 10.500:- inkl moms. Mikael Gustavsson fakturerar alltså för en transport som han hävdar att han inte gjort och Magnus Pommer fakturerar för samma transport som han definitivt inte gjort!

Polisinspektör Markus Ingemarsson som var närvarande den 19 november skriver: ”Efter mycket stök och bök lyckades  vi fånga in alla utom en grå get. Vi lastade dem i Djurambulansens lastbil tillsammans med personal från djurambulansen och länsstyrelsen”.

Kvällen den 19 skrämmer sällskapet en bock till skogs. Han lyckas skräckslagen ta sig över det 1.80 höga viltstängslet utan att någon märker det. Den alerte grannen noterar dock att de missat ett djur och slår larm.

Polis, länsstyrelse och Djurambulansen ämnar försöka skjuta bocken med bedövningspilar (!) som Gustavsson använder på trilskande hästar och skygga hundar. Den 20 november dyker man upp med poliser men det är oklart om bocken syns till. Ägaren är inte hemma och vet ingenting om besöket. Det är för att ”skydda sig” mot henne polisen är med.

Nästa dag kommer Djurambulansen tillbaka, denna gång med jägare och eftersökshund. Jägaren är högst motvillig och säger att han inte har någon rätt att skjuta bocken. Efter ett samtal till länsveterinär Ann Sjöholm får ägaren natten på sig att locka in bocken, vilket hon också klarar.

Djurägaren berättar: ”Skymningen började falla och jag erbjöd mig, för att bocken skulle slippa plågas med ev skadskjutning och hundjakt, att trots hans rädsla försöka locka in honom i en box i stallet. Djurambulansen kollade med länsveterinären och gav mig tillåtelse att försöka till nästa dag.

Bocken var borta hela natten men vid 7-tiden på morgonen kom han hem och jag pratade med honom och tog in honom. Sedan ringde jag Lisa Linde på djurambulansen. Senare samma dag kom de för att hämta honom. Bocken blev helvild när han fick se dessa människor, som jagat honom. Han kastade sig på väggarna och slog i huvudet och benen. Det tog en stund innan de tog honom. Han tog sig ut från den lilla boxen och ut i stallet där de till slut tog fast honom.

De drog honom i hornen genom gården ut genom allén ca 100 m och släppte honom lös i en mindre skåpbil med vinsch och kugghjul inne där han gick lös.

Oförsvarligt att ha ett så panikslaget djur att springa lös i den miljön med alla skaderisker. Jag ångrar idag att jag sålde min själ åt djävulen och hjälpte dem att ta in bocken för att de skulle kunna plåga honom också.”

Efter det har den stora granna bocken aldrig setts till mer. Han finns inte med bland de redovisade djuren. Det troliga är att han fick sig ett skott i pannan direkt vid ankomsten till Ingelsträde, eftersom man var rädd för honom.

För ”insatsen” att fånga bocken har Djurambulansen fakturerat polisen 4 + 4 + 2,5 timmar respektive dag, sammanlagt 10.500:- för ett djur som man själv skrämt bort och inte heller arbetat det minsta för att fånga.

Inte mindre än 10 getter avlivas/självdör efter ankomst till Ingelsträde. Det finns inget veterinärintyg på nio av dessa men länsstyrelsen har inget att invända mot det. Samtidigt motiverar Peter Stenberg hela omhändertagandet med att killingar dött hos djurägaren.  På Djurambulansen behövs ingen veterinärvård. Ingen utomstående räknade getterna efter ankomst så förmodligen låg nio av getterna redan döda eller döende på transportbilen. Och det är ju inte konstigt alls eftersom de stod packade ovanpå varandra, dräktiga, skadade, killingar och stora bockar huller om buller. På fakturan till polisen har Gustavsson spritt ut ”dödsfallen” under ett par veckor för att även kunna ta betalt för inkvartering av dessa djur.

Bajs i baken eller bruten nacke?

31 Mar

geten som bröt nacken Frågar man ”djurens bäste vän” djurskyddsinspektören Peter Stenberg och hans kompanjon Alexandra Boijsen från länsstyrelsen i Skåne så är definitivt bruten nacke att föredra. Fotot ovan är tagen av inspektörerna själva för att illustrera bajs i baken. Det är intorkad bajs i pälsen som skall klippas bort efter sedan geten haft diarré men blivit botad. Lägg märke till att hals och rygglinje är fin och helt rak. Några timmar senare kommer denna get att släpas ur en lastbil på Djurambulansen i Skånes gård i Ingelsträde med huvudet helt bakåtvridet. Peter Stenberg Peter Stenberg blev rikskänd från såpan Djurskyddsinspektörerna i TV4 där han och några till utgav sig för att ”föra djurens talan”. Vi skall strax se vad som hände när TV inte var med. Om geten ovan kunnat tala är jag övertygad om att hon föredragit att stanna kvar på gården med sin getfamilj, med eller utan bajs i baken.

Först ska vi gå tillbaka till hösten 2013. På en gård utanför Hörby bor en kvinna som sedan decennier har en flock getter, faktiskt landets största som inte hålls för mjölk utan enbart som hobby och landskapsvård.

Upprinnelsen är en rad anmälningar från en granne, frilansjournalisten Tomas Polvall, som flyttat hem till Sverige sedan han sålt sin gård i Danmark. Han börjar mejlbomba Länsstyrelsen den 20 september: ”Det här är därför det första av en lång serie mejl och kommande telefonsamtal som ska försöka få någon av er att förstå att det ni upplever som en lågprioriterad bagatell är högprioriterat hos oss.” Och så spekulerar han över storleken på getägarens mark.bild 4 Polvall klagar på getter som smitit ut och gått över hans gård. Han skickar in bilder som visar friska, glada djur i en vacker miljö. ”Pastoralt” skall domaren i förvaltningsrätten senare komma att kalla det. Polvall tycks inte få något större gehör för sina klagomål. Det är helt enkelt inget djurskyddsärende.

bild 1I mitten av november börjar ett 15-tal getter bli sjuka i diarré. Ägaren tror att avmaskningen som görs varje höst inte tagit och hon upprepar det. Ungefär hälften av djuren piggnar till men ett antal, mest killingar dör hastigt. Den 18 november cyklar hon till samhället. De döda djuren är ännu inte avhämtade och ett par är fortfarande sjuka.

Något händer samma dag för Alexandra Boijsen skriver en polisrekvisition på ett vanligt papper för hand. Dagen efter på tisdag morgon den 19 november tar djurägaren bilen in till samhället till banken för att ta ut pengar till veterinär och till höbalar som hon beställt av bonden. Väl tillbaka möts hon av poliser som hindrar henne från att gå ner på gården. På gården finns Peter Stenberg, Alexandra Boijsen, två poliser och en ung veterinär vid namn Julius Kemna. Han tycks vara väl bekant med Alexandra som han nojsar med och hon  drar honom i kläderna.

Djurägaren berättar: ”Efter en stund, kanske 20 min, kom några personer upp mot oss i allén. Det visade sig vara Peter Stenberg och Alexandra Boijsen och kanske Julius Kemna, veterinären. Peter Stenberg säger att jag inte får gå ner för de ska skjuta Sippan.”

”Peter Stenberg släpar fram Sippans livlösa kropp och slänger henne framför mig och blodet rinner över hennes vackra päls, hon ligger till slut i en stor pöl av blod. Då sätter sig Peter Stenberg på huk bredvid henne, jag står en bit bort, orkar inte se det hemska de gjort. Peter Stenberg vinkar åt mig med sitt pekfinger och säger åt mig: ”Kom här ska du få se!”. Jag orkar inte sa jag och vände mig om.”

Julius Kemna påstår att Sippan är mager. Utmärglad, säger Peter Stenberg att hela besättningen är då han låter sig intervjuas i både Skånskan och i Expressen ett par dagar senare. Obduktionen visar att Sippan, som fick bakklövarna bortfrusna som nyfödd åtta år tidigare och sedan dess gått obehindrat på tjocka sulor av kallusvävnad,  är fet, inte lidande och dessutom har hon två fullgångna killingar i magen.

En stor andel av getterna är högdräktiga, skall killa de närmaste dagarna och får inte transporteras. Det struntar Peter Stenberg i och beslutar att Djurambulansen i Skåne AB skall hämta alla djuren omedelbart. Fort ska det gå, som sagt. Veterinären skall senare hävda att han inte fick i uppdrag att dräktighetsundersöka djuren, att han inte kände till att de skulle omhändertas och att det dessutom skulle vara alltför stressande att undersöka dem. Då hade han missat att Sippan, som han redan skjutit, var högdräktig. Jordbruksverket har inte gett någon dispens och säger efteråt att man förutsätter att veterinären undersökt dem. Veterinär Kemna skyndar sig att köra då hans bil står i vägen för Djurambulansens i Skånes lastbil, som han fått veta är på väg.

Så kommer då Djurambulansen i Skåne AB som enligt rikspolisstyrelsen avbröt upphandlingen med företaget. Polisen i Skåne ingick ett separat avtal. Företaget har heller inte något trafiktillstånd för gods, dit djur räknas.

Mikael GustavssonMikael Gustavsson kör den vita lastbilen som han kör upp på gården.

Föraren av den röda bilenDen röda lastbilen körs av en yngre man och parkeras nere på stora vägen. Där skall den komma att stå hela tiden, inga djur kommer att lastas i den och den körs tom tillbaka.

Lisa LindeFrån Djurambulansen i Skåne deltar även Lisa Linde samt ytterligare en kvinna. Alla dessa personer inklusive de två poliserna skall i över tre timmar ägna sig åt att jaga skräckslagna getter och packa in dem i den vita lastbilen som är alldeles för liten för att transportera så många djur. Alla vet att det är olagligt men vadå. Djurägaren hotas och misshandlas av poliserna. Peter Stenberg försäkrar sig om att hon saknar dator och nära vänner.

Djurägaren berättar: ”Självklart blev getterna uppskrämda av att främmande personer sprang runt och jagade dem med pinnar, brädor och tillhyggen.

Jag grät tyst för mig själv när jag såg det. Då skällde poliserna och Stenberg på mig för de menade att jag skrämde djuren, när de märkte att deras matte var ledsen. Polisen skrek åt mig att om jag inte slutade gråta skulle de ta bort mig därifrån. De uppmanade mig att istället hjälpa till att fånga getterna. Detta vägrade jag.”

”Man fick en idé att klippa upp nätet i enbart ena sidan och lösgöra ca 7 meter varav ena sidan är fastspikad i en tjock stolpe. Mikael Gustavsson och Peter Stenberg har då som arbetshypotes att när getterna de jagar, närmar sig lastbilen och den höga rampen, ska personalen från Djurambulansen i Skåne springa bakom de vettskrämda djuren för att dra ihop dem med stängselnätet upp emot rampen ungefär som fiskar i ett nät.

Naturligtvis faller djuren omkull nedanför den branta rampen och ligger i en enda röra och sprattlar och trasslar in sig i nätet. Då skyndar Gustavsson och medhjälpare fram och tar tag i horn eller ben, vad de kan få tag i och drar nät och getter upp halvvägs. Där står någon och vaktar att ingen ska rymma ut igen och som då drar upp den sista biten.”

”Märk väl att just denna grupp getter som var den första att lastas bestod till övervägande del av dräktiga och högdräktiga honor. Däribland den stora, vita get som de slutligen jagade så hårt att hon föll omkull och fick huvudet under sig när de kastade sig över henne. Då griper Gustavsson henne i ena hornet och släpar henne ca 30 meter. Han fick hjälp att släpa henne de sista 10 m av sin medhjälpare då, drog de båda henne upp på lastbilen. Hon var så skadad och utpumpad att hon inte orkade resa sig i lastbilen.”

Ovanpå och efter lastas stora bockar. Den skadade geten fick alltså inte bara vänta flera timmar medan de andra lastades. Hon fick också de övriga över sig. Lidandet på flaket måste varit ohyggligt, getterna skrek och jämrade sig. Men allt godkändes av ”djurens bästa vänner”, ”lagens beskyddare” och ”tur-att-ni-finns”-transportörerna. Vad gör man inte med 350.000:- inom räckhåll!

Detta är geten på den första bilden, också hon var högdräktig. Vid framkomsten till Ingelsträde, en färd på ca två timmar, har hon enligt veterinär Anneli Karlsson bakåtvridet huvud och skakar i hela kroppen. Hon befrias från sitt lidande. Sen eldas hon upp i hemmakrematoriet och djurägaren faktureras 800:- för kremeringen. Veterinären observerar en get med efterbörden hängande kvar. Den lossar hon men hittar ingen killing. Den blev kvar på flaket, dödfödd eller ihjältrampad tillsammans med övriga skadade eller döda getter. Någon lastbil får hon inte se och personalen upplyser om att det är 82 getter. Själv räknar hon dem inte.

Norska vargjakten

7 Jan

Skadskjutna vargar

Publicerat fredag 18 februari 2011 06:32

Osdalsreviret är nu tömt på vargar. De tre vargarna fanns i Rendalen – den gamla Osdalshanen och det nya paret som tagit över, sköts på två dagar. Två av de tre skadsköts. Tiken på bilden sköts genom strupen och blödde ur mun, öron och skottsår innan hon avlivades efter en timme. Den gamla hanen sköt man av ett ben på och han fick också plågas en timme innan jägarna ändade hans liv. Den nya revirhanen sköts bakifrån (!) . Ingångshålet var strax ovanför svansroten och skottet var dödande eftersom kulan fortsatte in i ryggraden. Att djuret dog omedelbart var alltså mest en slump.

Den vargtik som dödades vid sjön Fansen i Bollnäs den 5 februari, har nu obducerats vid SVA. Hon hade sju-åtta revbensbrott, benbrott och en skallskada.

– På ren svenska kan jag säga att vargen slogs ihjäl med ett trubbigt föremål, säger polisinspektör Sven Lind. Tikvalpen kördes först på av en eller flera skotrar gång på gång och slogs ihjäl när hon fallit ihop på isen. Vargtiken var inte ens ett år gammal och vägde under 30 kilo.

Polisen teori är att en vargfamilj på minst fyra vargar skrämdes från en plats där de låg och vilade och att det var just tikvalpens brist på erfarenhet som gjorde att hon sprang ut på isen istället för in i skogen som de andra.

– En varg har inte en chans att springa ifrån en skoter på sjöis, speciellt inte om det handlar om en van skoterförare, säger Sven Lind.

Sedan försökte förövarna gömma kroppen. Modiga män!

  • ledsen

    ons 25 jul 2012 22:26

    Ena stunden dödar man vargar – på grymt vis – för att i nästa stund köpa in vargar från andra länder.

    Fega uslingar som gjorde såsom de gjorde mot tikvalpen. Man kan fråga sig hur äkta jägare de är som gottar sig i att djur plågas – så gör väl ändå inte riktiga jägare!?


  • Ann-Louise

    fre 18 feb 2011 13:05

    Tragiskt…osportsligt,oansvarslöst…….oproffsiga ”jägare”………stackars djur…

Konsumenterna måste säga nej!

6 Jan

Publicerat onsdag 16 februari 2011 11:15

Det spelar ingen roll om vi i Sverige slår oss för bröstet och tycker oss ha världens bästa djurskydd om vi fortsätter att köpa päls! Och det spelar ingen roll om det är från vilda eller farmade djur. Marknaden är global och så länge, i bästa fall naiva, i värsta fall likgiltiga, människor vill stoltsera i andra varelsers kroppsdelar och andra tjänar pengar på det, kommer det storskaliga djurplågeriet att fortgå. Den som kan titta på filmen ovan och inte kan tänka sig in i hur det skulle kännas om man själv behandlades på detta sätt eller inte kan känna empati för andra levande och kännande medvarelser, måste enligt min mening ha en psykopatisk störning. Om det är så folk är funtade behövs ingen djurskyddslag för då bryr vi oss inte. Att som våra djurskyddsinspektörer springa omkring och fjanta med en tumstock för att ett vindskydd till frigående hästar saknar några cm är ett hån mot allt vad djurskydd heter. Skicka dem på ett studiebesök i verkligheten på en kinesisk pälsfarm! Har de inte ändrat inställning efter det så finns det inget hopp. Då har de också en psykopatisk störning.

Lämna tillbaka pälsmössan till affären och säg att du inte vill medverka till djurplågeri!

 

  • forysta
    forystator 17 feb 2011 15:30
    Tack Sara! Vad ska vi med en djurskyddslag till om inte varken konsumenter eller djurskyddsinspektörer bryr sig om djuren!

  • Sara

    tor 17 feb 2011 14:53

    Fruktansvärt. Det sätt männen hanterar djuren, lugnet och sakligheten, bevisar att de tappat all känsla för något levande. Fruktansvärda bilder, lidandet man ser i ögonen, ja det finns inga ord.

    TACK för att du tar upp sådant här och visar och skriver och påminner. Jag har spridit din blogg till vänner och bekanta och på min facebooksida. Försöker få ut ditt budskap.
    Sara

%d bloggare gillar detta: