Tag Archives: demonstration Kristianstad

”Vi fattar inga felaktiga beslut”

8 Apr

Foto: Lucie Marcela Havelka

Dagens gästskribent är Carina Hedberg som reflekterar över varför det gått som det gått med det svenska djurskyddet:

Länsstyrelserna vill göra gällande att statistiken över begångna brott mot djur redovisar extremt låga siffror vilket bekräftar att Sverige har den absolut bästa djurskyddslagstiftningen och den absolut bästa kontrollverksamheten inom hela EU. Men medaljen har en baksida!

Den verksamhet som länsstyrelserna bedriver på djurskyddsområdet har vi sedan länge insett inte har något med djurskydd att göra. Inte heller är det pengarna som styr ”djurskyddsförvaltningen” men det är bra om det kan göras någon förtjänst på vägen. Vad är det då som driver länsstyrelserna till att bedriva verksamhet som ligger långt utanför lagens ramar på djurskyddsområdet?

HYBRIS (storhetsvansinne)!

På bekostnad av Sveriges säkerhet, statsskicket, djuren och invånarna gör länsstyrelserna gemensam sak av att självförverkliga och utmärka sig, speciellt inom EU. Ett självförverkligande genom att försöka få övriga medlemsländer att ratificera den svenska djurskyddslagstiftningen som gemensam djurskyddslagstiftningen inom EU.

Det uppsatta målet kan länsstyrelserna inte uppnå med hjälp av befintligt regelverk för hur den offentliga verksamheten ska bedrivas. De ser det därför som legitimt att även manipulera med domstolarnas rättsskipningsarbete. Detta framgår tydligt av handlagda djurskyddsmål i de allmänna förvaltningsdomstolarna sedan drygt nio år tillbaka.

Att det verkligen förhåller sig som beskrivet har också bekräftats offentligt från flera håll genom uttalanden från länsstyrelsens tjänstemän i chefsposition att:

”Vi har en långtgående djurskyddslagstiftning i Sverige som är utformad för att värna djuren och ta hänsyn till deras behov och skydd. Den lagstiftningen arbetar Sverige nu för att få övriga medlemsländer inom EU att acceptera och successivt närma sig. Eftersom Sverige håller djurskyddet och djurvälfärden högt är det bästa vi kan göra är att verka för att övriga EU närmar sig den svenska djurskyddslagstiftningen.” (Lars Sandberg, enhetschef för landsbygdsavdelningen vid Länsstyrelsen Jönköping)

”Vi fattar beslut utifrån de lagar som Sveriges riksdag och regering beslutat om. Är man inte nöjd med våra beslut så går de att överklaga och man kan få prövningar i flera olika instanser. Vi kan konstatera att de beslut som överklagats och prövats i flera olika instanser har hållit hela vägen upp genom prövningarna och vi har således inte fattat några felaktiga beslut.” (Lars Sandberg, enhetschef landsbygdsavdelningen vid Länsstyrelsen Jönköping)

Demonstration för mänskligare djurskydd och rättssäkerhet utan för länsstyrelsen i Skåne den 23 mars 2018: Rosor för alla de som har begått självmord och alla de vars liv har lämnats i spillror på grund av länsstyrelsen förfarande. Alla dessa vackra rosor för alla som dött i länsstyrelsens spår, lades sedan som en hedersbetygelse och på önskemål från de anhöriga, på familjegraven till den nyligen framlidne lantbrukaren. De som var där, vittnade om ett magiskt ögonblick med en stark känsla av närvaro. Vila i Frid. Foto Lucie Marcela Havelka.

”Jag känner inte igen den bilden som beskrivs. Från våra perspektiv så ser det annorlunda ut. Och resultatet som vi ser när vi har våra ärenden i domstol, med en väldigt låg ändringsprocent, tyder ju på att processen faktiskt fungerar och är rättssäker.” (Marcus Björklund, enhetschef, djurskydds- och veterinärenheten vid Länsstyrelsen Skåne)

För den utomstående oinvigde förefaller citerade uttalanden som seriösa och trovärdiga samt att de ger lugnande besked om länsstyrelsernas djurskyddsverksamhet. Men denna är en mycket liten del av det totala samarbetet inom EU. Den praxis myndigheten medvetet tillämpar sedan övergången den 1 januari 2009 utgör ett uppsåtligt och allvarligt hot mot demokratin, undanröjer rättssäkerheten, underminerar rättsväsendet och tillintetgör grundsyftet med djurskyddslagstiftningen.

I själva verket är uttalanden som ovan fullt medvetna gärningar vars uppsåt är att vilseleda allmänheten, andra djurhållare och att underförstått misskreditera kontrollobjekt som förvirrade djurhållare vilka saknar lämplighet att hålla djur och vars djur därför av den anledningen har omhändertagits och djurförbud har meddelats.

Det finns nämligen ingen fungerande process och förekommande processer innehåller inte ett enda spår av rättssäkerhet eftersom den verkliga sakfrågan kommer aldrig till prövning i för ändamålet behöriga domstolar vilket den låga ”ändringsprocenten” bekräftar.

Samtliga av länsstyrelsernas beslut i djurskyddsärenden som överklagats till högre instans kommer nämligen till prövning i de allmänna förvaltningsdomstolarna vilka inte har behörigheten att ta avgöranden i skuldfrågan. Processerna är därför ett renodlat ”pappersvänderi” till absolut ingen nytta och medför oacceptabla samhällskostnader samt otillbörligt lidande för både djur och människa.

Länsstyrelserna har nämligen satt i system att meddela beslut som utelutande baseras på myndighetsföreskrifter vilka enligt Regeringsformen inte får utgöra brottsbeskrivningen på en straffbelagd gärning medan myndighetsbeslut inte får meddelas utan stöd av lagen.

Det är som sagt var skillnad på föreskrifter och föreskrifter då regeringsformen till sin ordalydelse om bemyndigande enbart avser regeringens föreskrifter.

Förtydligande:
Riksdagen föreskriver genom lag och regeringen föreskriver genom förordning medan myndighetsföreskrifter kan ges betydelse vid en prövning men får aldrig helt eller i det väsentliga utgöra brottsbeskrivningen på en straffbelagd gärning då kommuner och förvaltningsmyndigheter inte har bemyndigande att meddela föreskrifter med rättsverkan av brott.

Länsstyrelserna anser att Jordbruksverkets föreskrifter är lag men de är myndighetsföreskrifter som meddelats utan bemyndigande att meddela föreskriftermed rättsverkan av brott.

Det är av den anledningen åklagarmyndigheten har tvingats lägga ned många förundersökningar eftersom det finns inget underlag för väckande av åtal. Länsstyrelserna ser det därför inte som meningsfullt att inkomma med anmälan om misstanke om brott och har därför istället verkat oavkortat för att göra myndighetsföreskrifter till lag vilket bekräftas i den lagrådremiss som nu är under handläggning inför en eventuell ny djurskyddslag.

I den finns önskemål om att bötesbelägga brott mot myndighetsföreskrifter vilket i väntan på ”ikraftträdandet” regleras av Länsstyrelserna genom beslut om föreläggande förenat med vite. Ett slags sanktionsavgift som såväl Jordbruksverk som länsstyrelserna flertalet gånger inkommit med önskemål om i tidigare remissvar men som vid upprepade tillfällen avvisats av riksdag och regering eftersom rättssäkerheten undanröjs då fokus flyttas från polis, åklagare och domstolar till kontrollmyndigheter.

Länsstyrelsernas ansökningar om utdömanden av viten bifalles utan omsvep av förvaltningsrätterna. Detta omöjligör dessutom att den utpekade ställs till straffansvar enlig djurskyddslagens straffbestämmelser. Djurhållare över hela Sverige får således redan betala enorma bötesbelopp för påstådda brott mot Jordbruksverkets föreskrifter genom förvaltningsrätternas avgöranden vilka genom Kronofogdemyndigheten blir utsökningsmål i tingsrätterna.

Länsstyrelserna anser sig nämligen ha befogenheten att bestämma att det ska införas sanktionsavgifter i stället för straff vilket står i strid mot myndighetens lagstadgade åligganden.

Det finns ärenden där en och samma djurhållare har tilldömts vite genom förvaltningsrättens avgöranden minst sex gånger på precis samma grunder vid alla tillfällen. Av djurskyddslagen framgår att om ett föreläggande enligt 26 § samma lag överträds ska anmälan till åtal göras. Tilldöms vite ska utpekad person inte ställas till straffansvar.

Länsstyrelserna har utarbetat en praxis där tre förelägganden som oavkortat baseras på Jordbruksverket föreskrifter meddelas med påföljden att ett omhändertagande av djur verkställs och sedan meddelas förbud att ha hand om djur utan en prövning i för ändamålet behörig domstol.

Allt påstås vara i enlighet med djurskyddslagens paragrafer 26, 31:2 och 29:5 sista strofen men är i enlighet med Jordbruksverkets föreskrifter och länsstyrelsernas egna påståenden vilket aldrig håller vid en brottmålsprövning eftersom det finns inget underlag för väckande av åtal. Länsstyrelserna anser därmed att deras åligganden enligt § 24b inte har åsidosatts eftersom hela processen bygger på bagatellartade brister som inte behöver anmälas till åtal.

I med renodlingen av polismyndighetens arbetsuppgifter som medför att länsstyrelserna genom lag från och med den 1 juni 2018 själv ska verkställa sina beslut och administrera omkostnader för omhändertaganden av djur kommer inte ens R:et i rättssäkerhet att finnas kvar inom verksamhetsområdet för djurskydd.

Enskilda har redan berövats alla möjligheter att få rätten till en rättvis rättegång tillgodosedd och djuren har hela tiden ställts helt utom djurskyddslagstiftningen. Bekräftelse på detta är att det finns rikligt med avgöranden från de allmänna förvaltningsdomstolarna att tillgå men det finns väldigt få avgöranden från de allmänna domstolarna i djurskyddsmål.

Vid allmän förvaltningsdomstol gäller fri bevisvärdering vilket innebär att domstolen efter samvetsgrann prövning av allt som förekommit ska avgöra vad i målet som är bevisat. Inlämnad bevisnings äkthet eller sanningsgrad utreds inte om det inte framkommit skäl att ifrågasätta denna. Prövningen avser om länsstyrelserna har haft fog för de beslut som överklagas. Det vill säga om länsstyrelserna är berättigade enligt djurskyddslagstiftningen att fatta de beslut som överklagas. Handläggningen är skriftlig.

På ren svenska innebär detta att länsstyrelserna kan anklaga vem de vill, för vad de vill, när de vill eftersom anklagelserna inte prövas i de instanser till vilka utpekade djurhållare är hänvisade att överklaga. Myndigheten behöver inte heller bestyrka sina påståenden som genomgående är brottsanklagelser (lagöverträdelser).

Genom länsstyrelsens åligganden enligt djurskyddslagen ska dessa ärenden rätteligen utredas och prövas i för ändamålet behöriga instanser som är polis-och åklagarmyndighet och de allmänna domstolarna som är tingsrätt, hovrätt och högsta domstol. De tar avgöranden enligt brottsbalken och djurskyddslagens straffbestämmelser. Här gäller konkret bevisning som kan bestyrkas genom någon form av dokumentation. Dessvärre är dessa instanser förhindrade att pröva länsstyrelsens beslut som inte faller under straffbestämmelserna då de felaktigt baseras på myndighetsföreskrifter och inte på lag.

Det enda som återstår nu är att länsstyrelserna får bekräftelse på att de bedriver sin verksamhet ”enligt lag” genom införandet av den nya djurskyddslagen som nu är under handläggning. Om ikraftträdandet av den nya djurskyddslagen skulle dröja bekymrar inte länsstyrelserna något nämnvärt eftersom övergången från polismyndigheten till länsstyrelserna redan fastslagits genom lag.

Det kommer därmed att påannonseras från länsstyrelsernas sida att de har skyldighet genom lag att verkställa besluten som de själva har fattat och som baseras på Jordbruksverkets föreskrifter.

%d bloggare gillar detta: