Tag Archives: christina Håhus

Vi går hellre arbetslösa än söker oss till länsstyrelsen

23 Apr

Det är inte bara förtvivlade djurägare som försökt få till stånd en ändring av hur länsstyrelserna utövar djurtillsynen. Även före detta djurskyddsinspektörer har försökt och talat ända upp i regeringen för döva öron. Så det är självklart att alla har vetat vad som pågått och det under många år.Marianne Holmén var en sådan stridbar och stolt djurinspektör från Hässleholm. Det var hon som anordnade mötet i Hässlehom 2011 där bl a läkaren Anders Thelin deltog. Hon skrev året efter den 20 april 2012 till Eskil Erlandsson:

Hej urfarbroder ”Ullsteen”!

Beklagar att du inte hade möjlighet att närvara vid mötet i Hässleholm den 11 mars 2011 ”Vart tog dialogen vägen”. Det var stort intresse från både lantbrukare och media.

Ola Svensson, enhetschef för djurskyddsinspektörerna på djurskyddsavdelningen i Skåne län, var på plats och på så vis fick lantbrukare, politiker och media möjlighet att ställa frågor.

Det framgår ju, med facit i hand efter tre år, att överflyttningen från kommunerna till Länsstyrelsen inte nådde fram till det resultat men önskade, snarare tvärtom.

De flesta av djurskyddsinspektörerna (nu talar jag enbart om de i Skåne län) saknar både erfarenhet och  kompetens.

Vid överflyttningen 2009 tackade merparten av ”de gamla” nej till arbete på Länsstyrelsen eftersom vi, som de flesta urtanter och urfarbröder från Högborgen Alnarp, redan från början när förslaget kom anade att det inte skulle bli bra.

Som du själv vet hänger djurskyddet samman med lantbrukets miljö. Vem passar då bäst som inspektör? Jo, lantmästare med en praktisk bakgrund och en gedigen utbildning på Alnarp.

Vi går heller arbetslösa än söker oss till Länsstyrelsen, ”man hör ju hur det går till”. Som det blev nu, ska kommunen kontrollera eller sköta enbart miljötillsynen och Länsstyrelsen djurtillsynen. Det blir m a o mer ineffektivt än någonsin. Jag träffar och pratar ofta med några av dina kursare ”Kumla” Glenn Oredsson, ”Pladder” Conny Fagerström, ”Bääs” Lars Svensson och har mer än fullt stöd i frågan. Varma hälsningar från dem.

De precis som jag arbetar ju nära näringen med daglig kontakt med en utav vår viktigaste yrkeskår lantbrukarna.

I Ängelholm arbetar Börje Nilsson 72, Ola Öberg 97. I Lund arbetar Ewa Björnberg 76. I Kristianstad arbetar Anna Nilsson 09. I Hässleholm arbetar jag 85.

Listan kan göras lång. Alltså, vi som hade lång praktisk erfarenhet plus en ovärderlig lokalkännedom och som tidigare sagts, urtanter och urfarbröder hade möjligheten att välja på att stanna i kommunen som enbart miljöinspektörer och fråntas djurskyddet eller flytta med.

Vi stannade och därmed rekryterades inspektörer utan vare sig erfarenhet eller utbildning som behövs för att arbeta med en sådan viktig yrkesgrupp som lantbrukare med djurhållning.

Jag har en bra liknelse. Man borde inte få arbeta som barnmorska om man inte fött barn själv!!!!

Varför kunde inte de kommuner som ”skötte” djurskyddet ha det kvar eller åtminstone anställts av Länsstyrelsen på djurskyddet i ”sin” kommun och fortsätta att vara effektiva? Eller varför inte nu, hyra in kompetent personal från näringen eller kommunen eftersom problematiken hela tiden växer.

Lantbrukaren känner en ständig oro för ett oanmält besök av två (?) djurskyddsinspektörer. Vi som arbetar med lantbrukare är till för att hjälpa, inte stjälpa.

När kommunernas miljökontor hade tillsynen (vilken fungerade bra i merparten av kommunerna i 33 av 290 fungerade det inte bra) så fanns det ett större förtroende eftersom vi var kända ansikten i kommunen. Dessutom fanns det oftast andra personkontakter med miljönämndspolitiker, miljöchefer, inspektörer, veterinärer, transportörer, grannar till lantbrukare mm som  med förtroende tipsade när någon började tappa stinget – vi kunde rycka ut och hjälpa lantbrukaren tillbaka på banan eller göra ett snyggt avslut. Det behövde inte gå till vanvård mer än i yttersta undantagsfall.

Ditt uppdrag är nu, jätteviktigt. I egenskap av urfarbroder skall (inte bör) du göra ett besök på Alnarp och tala om för de blivande lantmästarna att de verkligen behövs som djurskyddsinspektörer. Vi ska arbeta för att behålla vår svenska livsmedelsproduktion som kommer från svenska djurhållare.

Detta måste vara en självklar sak för dig ”Ullsteen” som tidigare lammproducent!

Den 27 oktober 2010 ”drog vi igång” ett möte på Länsstyrelsen i Kristianstad med representanter från Nötkött, Gris, LRF, Skånesemin osv osv. Jag fick ett jättefint gehör från alla utom djurskyddsinpektörerna själva. Meningen är att få Länsstyrelsens personal att förstå att vi ska vara rädda om ”bönderna”, de ska inte behöva vara rädda för myndigheterna.

Trots alla bra framföranden av t ex Åsa Odell, LRF Lars-Göran Pettersson, Anna Christoffersson, Kravs representant Ingemar Haggärde, Nötköttsproducenterna Anita Persson, Grisnäringen Hans-Erik Magnusson osv osv, gav det inte någon förståelse från djurskyddsinspektörerna.

Till sist, sedan 1987 har Christina Håhus 86:a arbetat på Länsstyrelsen, de senaste åren som Landsbygdsdirektör. Det finns inte många som har den långa arbetslivserfarenheten med djur och lantbruk som hon, innan hon gick Alnarp 86. Tyvärr uppskattad

es det inte alls bland djurskyddsinspektörerna. Tänk om man istället tyckte att det var en ovärderlig kunskap att ha en sådan resurs att be om råd och tips.

Mooraal Mats Karlsson 74, Paovo Ulf Persson, Hevy Anders Olsson, Keem 79 Lars Henriksson har samma åsikt om hur det har blivit när Länsstyrelsen tog över djurskyddet.

Hälsningar

Marianne Holmén

 

 

Så här ser akut lidande djur ut

26 Feb

Varje år så uppstår det en differens på ett antal tusen hästar mellan de som man vet hur de dör och det antal som förväntas dö årligen. En del grävs ner olagligt men den största delen försvinner säkert utomlands. I Danmark är slaktpriset dubbelt så högt som i Sverige, i Belgien tre gånger högre och i Italien fyra gånger högre.

Kristina Odén på Jordbruksverket konstaterar att myndigheten på senare år inte fått in en enda ansökan om att transportera hästar utomlands för slakt, vilket är obligatoriskt.

– Man kan väl dra slutsatsen att i den mån sådana transporter förekommer så dokumenteras de inte på papper, säger Kristina Odén.vansköttaEtt stalltips är att försvunna hästar kan sökas inom Länsstyrelsens och polisens egna nätverk. Den 25 april 2010 omhändertogs ett 40-tal hästar, lika många köttdjur samt hundar och höns från Bo Olle Helmuthsson i Dörröd, enligt §32 djurskyddslagen, efter beslut av Emma Hansson och Sverker Olsson.Palle EllehammerCa 10-12 ardennerhästar sålde skånepolisen momsfritt till en ökänd dansk hästhandlare vid namn Palle Ellehammer. Han sticker inte under stol med att han skickar hästar på slakttransporter till Italien för att tjäna pengar på dem. I december 2001 uppdagades det att han skickat 25 hästar på en 24 timmar lång transport till Syditalien. De utsattes för ett fruktansvärt lidande och flera dog halvvägs genom Europa. Efter det blev han ”Danmarks mest hatade man”.

Egeskov hestemarked 2009Det var bråttom med omhändertagandet för redan redan helgen efter hölls en hästmarknad i Danmark (bilderna ovan är från hästmarknaden i Egeskov året innan) och man behöver ingen större kompetens för att räkna ut var Helmuthssons livsverk hamnade med länsstyrelsens och polisens goda minne.

Veterinär Per Michanek skrev den 27 april 2010 till dåvarande landsbygdsdirektör Christina Håhus med en desperat vädjan:

MichanekDe två djurskyddshandläggare som avsågs var förstås Sverker Olsson och Emma Hansson. Sverker gjorde åtalsanmälan och det resulterade först i en frikännande dom i tingsrätten. Där fick Sverker frågan vilken utbildning han hade. Han svarade att han ”jobbat 10 år som djurskyddsinspektör”. Länsstyrelsen överklagade och Helmuthsson blev i hovrätten fälld enbart på Emmas och Sverkers vittnesmål. Som bekant saknar Sverker utbildning.

Michanek2Enligt djurskyddsinspektörerna var det stora brister i djurhållningen.

– Det är framförallt en oacceptabel djurhållning som ligger bakom. En del djur är i dåligt skick, sa djurskyddsinspektör Emma Hansson till Sydsvenskan.

– Veterinären kunde inte göra en bra bedömning av djuren på platsen eftersom där var så trångt. Och djuren behöver en veterinärundersökning, säger djurskyddsinspektör Sverker Olsson.

– Där var så dålig miljö så det fanns inget annat att göra än att ta dem därifrån.

Nedanstående bilder är från omhändertagandet och förmodligen de sista på dessa hästar. Vissa gjorde sig ett riktigt klipp, men inte var det djuren! Döm själva!Markernahäst1

häst2häst3 häst4 häst5häst6vindskydd häst7kor1kor2häst8 häst9 häst11 häst12 kor3 kor4häst13 kor5 kor och hästar kor6

Never ending story

30 Maj

Turbulensen kring länsstyrelsen i Skånes djurskyddsenhet och dess chefsbyten startade 2008 innan övergången ens skett från kommunerna och har pågått konstant sedan dess.

John JonmarkI början av november 2008 anställdes den första chefen, Johan Johnmark. Han visste nog inte vilket getingbo ha gav sig in i utan tog jobbet full av tillförsikt. Planen var redan klar: ”Eftersom Skåne har så många djur, kan vi kanske så småningom anställa fler. Vi ska ta in avgifter från djurägare som inte skött sig.”

Redan i februari vacklade den nya organisationen. Cheferna utsattes för ett bombardemang av klagomål från inspektörer som ville ha sin vilja igenom. En viss inspektör hävdade att de ”slet ut sig”. De framförde bl a krav på att utgå hemifrån.

Cheferna förvånades över att så många ärenden från kommuntiden poppade upp igen.

– Vi har fått in väldigt många ärenden och många av dem är ärenden som redan avgjorts av kommunerna men där anmälarna gör ett nytt försök, säger djurskyddschefen Johan Johnmark.

– Ingen hade räknat med att gamla ärenden skulle dyka upp en gång till, sade chefsjuristen Per Almström.

Och så var det nog inte eftersom inspektörerna själva gjorde anonyma anmälningar mot djurhållare som de ansåg sig ha en gås oplockad med.

Emma Hansson, Mattias Gårdlund och Sverker Olsson var tre av de mest drivande.

Den 18 april 2009 gick Linnéa Stålhandske ut i pressen och beklagade sig. Hon ämnade ta tjänstledigt och flytta till Stockholm. Pappa Stålhandske backade upp dotra. När det blir besvärligt flyr somliga. I april 2015 hotade hon göra det igen med en ”platsannons” på Facebook.

Den 20 april 2009 gjorde de en skrivelse där inspektörerna och länsveterinärerna hävdade att Johnmark var inkompetent.

brev djurskyddsinspektörer1

brev djurskyddsinspektörer2

brev djurskyddsinspektörer3Bristande sakkompetens och dåligt ledarskap angavs som skäl för misstroendet.

Inspektörerna fick som de ville och alltid fått. Johnmark fick nog i början av maj och slutade. Länsöverdirektör Björn Risinger tog själv över. Sverker Olsson hoppades att djurskyddsinspektörerna och länsveterinärerna skulle få lugn och ro. Med det menade han att cheferna inte skulle lägga sig i vad inspektörerna gjorde.

Risingers sejour varade en vecka och sen tog tidigare tf miljöchefen i Hörby, Rune Brandt, över. Även Malin Wildt-Persson, som senare skulle bli avdelningschef, fanns med här i en ”stödgrupp”. I juli flyttades veterinärenheten till landsbygdsavdelningen där Christina Håhus var chef. Brandt slutade i september och Håhus tog över.

I december fick länsveterinären Lotta Berg jobbet att leda enheten. Inte mindre än 23 stycken planerade kontroller hann inspektörerna göra under hela 2009, tillsammans! I januari 2010 klagade Mattias Gårdlund över den stora arbetsbelastningen. I februari blev Lotta Berg sjukskriven.

Christina Håhus försökte ta tag i ledarskapet och stävja vissa inspektörers vilja att gå sin egen väg. Det resulterade mest i att inspektörerna likt tjuriga barn sjukskrev sig.

– Hur mycket resurser just djurskyddet ska få avgörs på länsledningsnivå, inte utifrån enskilda medarbetares synpunkter, hävdade hon.

I mars polisanmäldes Emma Hansson, Peter Stenberg och Sverker Olsson av en djurägare som trakasserats från kommuntiden av samma personer. Håhus gav dem, plus Mattias Gårdlund, ”husarrest” medan utredningen pågick.

I maj gick Ola Svensson in som tillförordnad chef. Lotta Berg var då fortfarande delvis sjukskriven på deltid. Svensson kom ursprungligen från ett jobb på länsstyrelsen där han skrev in uppgifter från SAM-blanketter. Via ett chefsvikariat på samma avdelning klättrade han över till djurskyddet. När tjänsten senare utlystes fick han den helt enkelt från den 1 januari 2011.

Ola Svensson visade sig vara den perfekte lekledaren för gruppen som valt honom. Den 3 mars 2011 bröt han sig, utklädd till polis, tillsammans med Emma Hansson och Peter Stenberg in i min bostad.

Bland undertecknarna i brevet från 2009 finns samtliga fem vars avgång nyligen krävdes av en grupp representanter för djurägare, lantbrukare, jurister m fl våren 2015. Bl a hävdade gruppen att  ”en stor skräck brett ut sig på landsbygden för både länsstyrelsens djurskyddshandläggare och anonyma anmälare.”

kritiken– Det är viktigt att visa respekt för att det är viktiga och svåra frågor och att vi tar dem på allvar, sade nye länsöverdirektören Carl Älfvåg två veckor efter mötet. Med utbildning i konfliktkunskap  och tidigare arbete som diplomat var han kanske mannen att bringa reda? Att skriva svaret delegerade han dock till den senaste i raden av chefer för djur- och veterinärenheten Marcus Björklund, mest känd som godkännare av förnedringsserien Djurskyddsinspektörerna, och det blev därefter, nämligen en total förnekelse att problemen överhuvudtaget existerade i sann sektliknade anda.

Handläggarna har äntligen fått en chef som stöttar dem till 100% oavsett vad de hittar på. Om folk är rädda måste det bero på något annat än deras kontrollanter och skriver i länsstyrelsens ”informationsblad” Landsbygdsnytt: ”Det finns krafter som lever av och får energi av att göra er rädda för oss. ” Undrar vilka dessa ”krafter” är?

Marcus Björklund anser att den klagande gruppen inte är representativ för djurägarna i Skåne. Det har han alldeles rätt i. De som är representativa står tyvärr inte på benen längre och kunde inte komma.

Förtroendeskadliga bisysslor

30 Nov

Niklas Lindbäck och Mattias Gårdlund

På bilden ovan gratulerar Mattias Gårdlund sin vän ryttaren Niklas Lindbäck till seger i terrängritt på hästen Mr Pooh. Gårdlund är anställd som djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen i Skåne.

Mr Pooh

I sitt tacktal till ägarna framhåller Niklas familjen Pommer. Magnus Pommers grisbil besiktigades och godkändes för djurtransporter av Mattias Gårdlund. Magnus Pommer samarbetar med Mikael Gustavsson  ägare av Djurambulansen i Skåne AB där alla djur som omhändertas av bl a Mattias Gårdlund hamnar.pommer fatura

Samarbetet är så intimt att Pommer t o m skickar fakturor för hämtningar av djur där han aldrig varit för att täcka upp när Gustavsson  kört olagligt i för liten transport.

transport getterPå det fejkade transportdokumentet står det att lastningen av ca 80 getter tog ca två timmar. Körningen tog 1 timme. Det betyder att han körde ett 23 m långt grisbilsekipage i genomsnittshastigheten 125 km/tim. (På fakturan har han dock lagt till fem timmar.) Inte så konstigt att han skriver så för han har ju inte gjort körningen, vet inte var han påståtts vara och följaktligen vet han inte heller hur långt han skall ha kört! Han räknar kallt med att ingen kollar.

Anledningen till detta förfarande är att Djurambulansen i Skåne AB saknar trafiktillstånd och företagets vita lastbil som getterna i verkligheten lastades i var för liten för så många djur. Det löstes i efterhand pappersvägen. En win-win lösning då Pommer fick 12.000:- från polisen och Gustavsson kunde säga att transporten skett lagligt.

Sen trädde Mattias Gårdlund in och skyddar både Pommer, Gustavsson och sin kompis sedan många år Peter Stenberg som fattade beslutet om omhändertagande. Han gör en låtsasutredning där Peter Stenberg och Alexandra Boijsen praktiskt taget uppmanas att inte minnas.

kommer ihågMycket riktigt drabbas båda av minnesförlust. Peter Stenberg säger att ”minnet sviktar” och Alexandra att minnet ”spelar ett spratt”.

minnet sviktar

Därmed anser Mattias Gårdlund att saken är ”utredd”. Lidandet som djuren utsattes för spelar uppenbarligen ingen som helst roll.

polisens PM

Polisen vet dock att alla getter lastades i Djurambulansens lastbil och skriver det i ett PM. Det negligerar Gårdlund för det passar inte om han skall rädda sina kompisar.

Pommers bil

Till saken hör att det är fullständigt fysiskt omöjligt att ta sig in genom den infarten med denna kombination. Men nu har alla kompisar snackat ihop sig och enats om ett påhittat scenarium som skall rädda allas skinn.

Om inte ovanstående är jäv och förtroendeskadliga bisysslor vet jag inte vad som är det.

Gårdlund & Stenberg

Gårdlund och Stenberg har hängt ihop sedan de båda var anställda tillsammans i Sjöbo redan då djurskyddet låg på kommunerna. 2013 var de dokuskådisar i TV4 i programmet Djurskyddsinspektörerna där de särskilt fick berätta om sin relation.

Gårdlund och Stenberg var också två av de fyra inspektörer som förra landsbygdsdirektören Christina Håhus gav ”husarrest” 2010. (De andra två var Emma Hansson och Sverker Olsson). Det är den enda chef som vågat sätta ner foten mot dessa personer.

Christina HåhusHåhus berättade om arbetsövergången: ”Arbetsgivaren fick inte ens titta på meritförteckningar eller någonting sådant.” Hon var mycket kritisk till vissa inspektörer och ansåg att ”ointresse, personligt maktbegär eller ren inkompetens styrt utövningen i fält”. ”Det har även hänt att inspektörer bitit sig fast vid en djurägare eller ett fall och inte gett sig förrän någon krupit på knä.”

Innan internrevisor Håkan Malmer gick i pension så lämnade han sin rapport Bisysslor diarienummer 105-16181-2011 som beställts av landshövding Olof Tunhammar.

”Myndigheter ska vara opartiska och för att se till att de är det finns regler om jäv i förvaltningslagen och regler om förtroendeskadliga bisysslor i lagen om offentlig anställning.”

”Länsstyrelsen har inte haft tillräcklig intern styrning och kontroll på de anställdas bisysslor. Länsstyrelsen kunde inte visa att man informerat de anställda om förtroendeskadliga bisysslor. Länsstyrelsen har år 2010 därför gjort en totalinventering av de anställdas bisysslor och i samband därmed informerat om regelverket för otillåtna bisysslor.”

Revisorn gav en rad rekommendationer. Bl a skriver han: ”Personalchefen ska för länsöverdirektören redovisa hur man avser att komma till rätta med problemet att dokumentation av länsöverdirektörens eller av chefsjuristen i samband med inventeringen gjorda bedömningar av anställdas bisysslor helt saknas.”

Dvs man tog reda på vilka bisysslorna var men man gjorde inget åt det.

”Många tjänstemän har bisyssla avseende eget eller anhörigs jordbruk eller djurhållning. Sådan bisyssla kan ge upphov till jäv vid myndighetsutövningen av kontroll, bidrag eller tillstånd men det är något som myndigheten anser sig kunna hantera och därför har sådana bisysslor bedömts som inte förtroendeskadliga. Av policyn bor kunna framgå om en bisyssla kan tillåtas.”

”Regeringsformen ställer krav på att myndigheter ska beakta allas likhet inför lagen samt vara sakliga och opartiska. Därför finns regler om jäv som syftar till att garantera att ärenden handläggs objektivt och sakligt – en tjänsteman får inte låta sig påverkas av ovidkommande hänsyn. Reglerna om jäv avser att förhindra att en tjänstemans opartiskhet kan sattas i fråga.

En tjänsteman som ska delta i handläggningen av ett ärende får inte ha ett eget eller en närstående persons intresse i saken. Om en tjänsteman t.ex. ar vän eller ovän med någon kan tjänstemannens opartiskhet också ifrågasättas.”

”En tjänsteman ska själv ge till känna om han bedömer att jäv kan föreligga.
När det gäller opartiskhet är det särskilt två saker man skall vara uppmärksam på, nämligen bisysslor och jäv. Något förenklat kan man säga att reglerna om bisysslor syftar till att stärka och bevara allmänhetens förtroende för myndigheterna genom att tala om vad de anställda inte får syssla med vid sidan av sin huvudanställning. Jävsreglerna däremot beskriver de situationer nar den anställde av samma skäl inte får vara med i handläggningen av ett visst ärende.”

”Utöver bestämmelserna i förvaltningslagen finns i lagen om offentlig anställning (LOA) ett förbud för en arbetstagare att ha en förtroendeskadlig bisyssla om det kan rubba förtroendet till hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet. Noteras bör att ett rubbat förtroende för en tjänsteman kan uppkomma pga. någon annan tjänstemans bisyssla. Därutöver får en offentliganställd inte bedriva verksamhet eller ha uppdrag som kan skada myndighetens anseende.”

”Förbudet att inneha förtroendeskadlig bisyssla gäller även om myndigheten inte med formellt beslut meddelat den anställde att myndigheten bedömt bisysslan som förtroendeskadlig.

Enbart det förhållandet att en bisyssla kan ge upphov till jäv utgör inte en grund för att förbjuda den som otillåten. Men det finns en koppling mellan frågan om jäv och förtroendeskadlig bisyssla. Ju fler jävsituationer en arbetstagare riskerar art hamna i på grund av sin bisyssla, och som han/hon därför inte kan handlägga, desto mer talar det för att bisysslan ska anses otillåten.

En myndighet som får kännedom om att en tjänsteman har en otillåten bisyssla är skyldig att reagera mot denna. En myndighet som sysslar med myndighetsutövning bör vid bedömningen vara särskilt försiktig dvs. vara restriktiv nar det gäller att tillåta bisysslor. Länsstyrelsen ar en sådan myndighet.”

”Länsstyrelsen och andra myndigheter har enligt förvaltningslagen ett långtgående ansvar att inom sina områden vägleda sökande, klagande och granskade så att allt blir ”rätt fran början”.”

Ja, nu är det ju inte så länsstyrelsen i Skåne arbetar. Helst skall allt bli så fel som möjligt och redan från början. Då kan omhändertagandeindustrin förses med djur, polisen blir sysselsatt, djurägarna får gigantiska räkningar, psykvården får självmordsfall, advokaterna får jobb och domstolarna får en strid ström med mål om oväsentligheter. Ett skriftligt godkännande kan plötsligt tas tillbaka och sedan processas om i åratal. En äldre kvinna trycks ner i snön för att man skall kunna fånga hennes katter under motivering att hon är ”försvunnen”. Ett stängsel runt ”skaderisker” eller litet information om burförbud för hundar, om det så bara gäller en halv timme när hantverkare går genom huset med en slamsug, det är ju alldeles för enkla lösningar. Tänk så fel det ”kan råka” bli från början!

”Under granskningen har uppmärksammats att en djurskyddsinspektör fått en förfrågan från Riksdagen om han som sakkunnig inom området djurtransporter kunde komma och informera en grupp riksdagsledamöter om den nya lagstiftningen. Tjänstemannen fick avslag på sin begäran att lämna informationen i tjänsten men gavs semester for att kunna göra uppdraget på sin fritid, som bisyssla. Den anställde genomförde uppdraget utan ersättning men i eget namn och inte i länsstyrelsens.”

Den som avses är Mattias Gårdlund.

”Det är internrevisionens uppfattning att enskilda befattningshavare inte på sin fritid kan ha som bisyssla att ge råd och vägledning till enskilda i frågor som rör länsstyrelsens verksamhet och i synnerhet inte mot betalning.”

Christina Håhus beslöt i augusti 2010 att Gårdlund skulle avveckla sina sina bisysslor. Det gällde utbildningsverksamhet inom djur- och transportområdet, konsultverksamhet där han var föredragshållare inom djurskyddsrelaterade ämnen, styrelseuppdraget inom Svenska Ridsportförbundet samt stuteri- och seminverksamhet i Löberöd.

Tydligen räckte inte det eftersom problemen uppenbarligen kvarstår.

Emmas beställda anmälan

11 Jan

Törnblads anmälanPublicerat onsdag 09 mars 2011 12:11. Uppdaterat den 11 januari 2014.

Ansvarig för djurärenden vid skånepolisen, Marie-Louise Törnblad, skickar sent på eftermiddagen tisdagen den 1 mars ett mail till Emma Hansson där en icke namngiven person påstås ha gjort uttalanden om min hund. Den 2 mars begär Emma polishandräckning till den 3 mars pga att det inkommit ”klagomål av allvarlig karaktär”. Klagomålen är alltså Emmas riggade anmälan och en halvårsgammal okynnesanmälan! Emma har tydligen bråttom nu för hon stavar fel på klagomål. Poliser vill hon ha redan nästa dag och får det också med känt resultat..

HandräckningJag tar lätt reda på namn och telefon till den påstådda anmälaren. Han heter Jörgen Gillberg och jag ringer upp honom. Gillberg är delgivningsman på fritiden och kom alltså till mig på lördagen den 26 februari med en dom från förvaltningsrätten, en dom där jag för övrigt vunnit över länsstyrelsen.

Det (o)lustiga är att denne Gillberg inte arbetar i Mellanskåne utan har sitt distrikt i södra och östra delarna. Han skickas alltså till mig med ett brev till ett annat distrikt enkom för att rapportera något om mina djur som sedan hans chef Marie-Louise Törnblad kan anmäla till Emma Hansson. Det här behöver Emma för sitt planerade ”akuta” tillslag hos mig.

Vid en kontroll senare med polisen finns dessutom inget delgivningsuppdrag hos mig registrerat:

Från: Torben Pedersen <torben.pedersen@polisen.se>
Datum: 21 mars 2011 15:28

”Mitt namn är Torben Pedersen och jag är gruppchef för polismyndighetens delgivningsverksamhet i Skåne.

Jag har via vår registrator fått ditt mail med begäran om kopior på handlingar i samband med en handräckning då det i texten omnämns att det rör sig om en delgivning. Jag har kontrollerat i vårt diarium och det finns inte något delgivningsuppdrag rörande Astrid         i Hörby.”

När jag ringer blir Gillberg blir märkbart besvärad och ber att få ringa upp när han pratat med ”Ninna” (Marie-Louise Törnblad). Det gör han också efter några minuter. Törnblad har då troligen sagt till honom att det inte var något fel på mina djur. Sen säger han att han aldrig yttrat det som står i mailet till Emma. Det är en ”missuppfattning” och han ber så mycket om ursäkt.

Här är samtalet ordagrant  i utskrift:

A: Hej, det är Astrid . Minns du att du var här med ett brev till mig för drygt en vecka sedan en lördag.

J: Då var jag ledig ja

A: Ja precis, det kommer du ihåg. Du var här med ett brev förra lördan.

J: Javisst

A: Jag vill bara fråga dig: Hade du något besvär med en hund som var utanför?

J: Om jag hade besvär med en hund?

A: Ja..

J: Hon var sjuk.

A: Jag undrar bara om hon gjorde någonting speciellt.

J: Om hon gjorde något speciellt? Hon låg och skakade. Det var det jag undrade över.

A: Du sa ingenting till mig.

J: Jag sa nånting till dig? Jag frågade om hon skulle ligga ute.

A: Hunden?

J: Ja

A: Nej vi pratade väl inte om..

…svårt att höra…

J: Du sa att hon nyss kommit ut.

A: Nej vi pratade om att min brevlåda brukade bli saboterad. Sen skrev jag på och sen gick du.

J: Jo jag frågade åsså om hunden om den nyss kommit ut, den låg och skakade.

A: Det låg ingen hund och skakade , hon brukar skälla på folk.

J: Hon reagerade inte när jag kom. Det var det jag …(svårt att höra)

A: Hon skällde det var därför jag gick ut.

J: Hon skällde inte.

J: Vad gäller saken.

A: Jag undrar bara om det hände någonting speciellt för jag känner inte igen det här.

J: Jag förstår ingenting egentligen.

A: Har du sagt åt någon annan att min hund låg och skakade eller någonting?

J: Jag har frågat den som har hand om djurskyddsärenden…. Jag har frågat vad som gäller i sådana fall.

A: Så alla hundägare som du träffar ute på delgivningar anmäler du för Törnblad då?

J: Nej jag anmäler inte hundar som ligger och skakar men jag frågade henne om det gällde något speciellt då.

A: Vad var det för syfte med det här då?

J: Jag bara frågade henne om det var något speciellt om man tyckte en hund låg och skakade och den inte såg frisk ut jag fråga vad som gäller det var det enda jag frågade henne.

A: Har du möjlighet att åka förbi så kan vi titta på min hund tillsammans?

J: Vad sa du?

A: Har du möjlighet att åka förbi så kan vi titta på min hund tillsammans?

J: Jag har inte möjlighet till det. Jag har bara frågat henne vad som gäller. ..(Svårt att höra)

A: Du tyckte hon såg misskött ut eller nånting då?

J: Hon såg sjuk ut.

A: Såg hon sjuk ut?

J: Om det var hon eller han vet jag inte. Eftersom inte hunden reagerade. Vad som gäller i ett sånt fall.

A: Var var hunden någonstans?

J: Den låg utanför dörren och skakade när jag kom fram.

A: Jaha

J: Jag frågade om den precis kommit ut och du sa ja.

A: Nej

J: Jo och sen berättade du om brevlådan.

A: Nej. Hon är ute hela dagarna.

J: Det är möjligt jag bara frågade vad som gällde. Jag vet inte mer.

J: Prata med henne vad hon har sagt till dig, jag vet inte vad hon har sagt.

A: Vad är syftet med att säga en sån sak?

J: Syftet är att jag undrar vad som gäller om man tyckte hunden for illa. Det är det som är frågan.

A: Så du tyckte att hon for illa?

J: Jag frågade vad som gäller och ja det tyckte jag i så fall.

A: Då tycker jag att du ska komma förbi här så ska vi titta på hunden tillsammans.

J: Det kan vi göra men jag kör inte till Hörby varje dag. Eller hur? Jag har hela Österlen och Trelleborg som jag kör på.

A: Jaha.

J: Jag ska prata med Ninna vad hon har sagt till dig så får jag återkomma?

A: Jag har ett papper framför mig här. Vad du påstås ha sagt.

J: Jaha

A: Det måste du känna till om du har sagt någonting. Du har uttalat dig om åldern på min hund.

J: Jag har inte sagt nånting om åldern på hunden.

A: Det står så här.

J: Det har jag inte sagt. Jag ska prata med Ninna så får jag återkomma till dig.

A: Vem ska du prata med?

J: Ninna. Alltså Törnblad.

A: Jaha.

J: Jag ska ringa

A: Okey

J: Hej

Jörgen ringer tillbaka några minuter senare.

(Svårt att höra)

J: Det är ju så att om dom får in en anmälan så måste de göra nånting sen. Jag tyckte hunden verkade.. alltså…

A: Det står ju här att den har svårt …

J: Det har ju inte jag sett.

A: Det står ju här att den har svårt att röra sig. Det är ju svårt att se om den ligger.

J: Det har absolut inte jag sagt.

A: Det står att den är gammal och har svårt att röra sig så står det. Alltså har du bedömt henne som gammal och hon har gått omkring och hon har haft svårt att röra sig.

J: Det har jag absolut inte sagt

A: Det är därför jag …

J: Jag sa att den låg utanför dörren och skakade och reagerade inte när jag kom det är det jag sagt. Det var det jag tyckte var konstigt att hon inte reagerade när jag knackade på dörren.

A: Det kan faktiskt vara så att hon låg därute och sov och kände sig litet trängd. Hon är litet rädd för män.

J: Det är möjligt att jag missuppfattat allting. Då ber jag om ursäkt ifall jag (svårt att höra)

A: Ja väldigt mycket olägenhet.

J: Jag ber om ursäkt för det… (svårt att höra)

A: Jag är ju faktiskt en talbar människa så vi hade ju kunnat titta på hunden tillsammans.

J: Jo det är möjligt att vi skulle ha tittat mer.

A: Om du nu hade synpunkter.

J: Just det. Men jag ber så mycket om ursäkt. Jag hoppas du godtar den ursäkten.

A: Jag accepterar din ursäkt.  (svårt att höra) Det har fått konsekvenser för mig. Nästa gång ska du kanske kommunicera med litet grann med den personen… Om du ser någonting är det väldigt bra att prata med den personen innan man drar igång en väldigt stor operation.

J: Okey. Jag ber så mycket om ursäkt.

A: Okey…(… svårt att höra) …ta hand om det här.

J: Tack så mycket.

A: Tack ska du ha själv.

J: Hej

A: Hej

trixie på verandan

Svårt att röra sig? Exakt så här satt min hund och Gillberg stod exakt där fotografen står. Jag öppnade dörren inifrån så hunden blev alltså instängd.

Emma har uppenbarligen fått smak för dyra djur, hästar och rashundar och stora beslag. En gissning från min sida: När tjänstemän går över gränsen på ett så uppenbart sätt som Emma gjort nu, så brukar det oftast vara pengar inblandade. Några dagar före Emmas polisrazzia hos mig så hade jag publicerat siffror på vad hennes tillslag hos Samantha Asp i Skurup genererat. Enligt en initierad person är det ”många som är med och delar kakan”.

Jag är tydligen inne på minerat område…

Kritiken mot länsstyrelsens handläggning av djurskyddsinspektioner fortsätter med oförminskad styrka.

I internrevisionen av veterinär- och djurskyddsenheten framkom krav på att enheten måste komma igång med ordinarie kontroller, inte bara ägna sig åt akuta anmälningar. Göran Tunhammar har nu begärt en ny revision.

malmers rapport

Ur Malmers första rapport 24/5 2010 sid 6. Tänk om beställaren också hade läst den!

Christina Håhus vill inte svara på reporterns frågor om arbetsmiljöverkets kritik. Länsstyrelsen har nyligen kommit med ett svar som finns på deras hemsida.

”Mår man bra, så jobbar man bra,” säger Håhus. Jag skall gärna berätta exakt för henne hur man mår efter att hennes inspektörer med ett koppel poliser brutit sig in i ens hem och hur bra man sen jobbar.

Har enhetens inspektörer varit för nitiska?, frågar Kristanstadblades reporter.

– Det får man i så fall gå in i enskilda ärenden och titta på. Uppgifterna måste utföras med profession och integritet, säger Håhus.

Tror jag det!

Förre miljöchefen i Båstad har tillsammans med en före detta miljönämndsordförande anmält djurskyddet i Skåne och Halland till Riksrevisionen. De menar att djurskyddstillsynen har försämrats katastrofalt sedan länsstyrelserna tog över. De tror att resurserna är för små, vilket den som läser min blogg tydligt kan se att så inte är fallet. De tycker också att länsstyrelserna jobbar ineffektivt, vilket torde ligga närmare sanningen.

Närmast sanningen ligger dock olämpliga, okunniga och fullständigt maktberusade djurskyddsinspektörer som inte ens kan stava till social kompetens och som är mer intresserade av att knäcka djurägare än av djurskydd.

JO har slutat ta upp klagomål på djurskyddsinspektörerna i Skåne. Gissa varför! Klagomålen skall lämnas direkt till internrevisor Håkan Malmer.

Uppdatering 11 januari 2014: Håkan Malmer har gått i pension. I övrigt har inget förändrats. Nye internrevisorn Staffan Ivarsson har också i uppdrag att granska djurskyddet.

Människors hat mot grannar drabbar djur

5 Jan

fjordhäst

Publicerat måndag 27 december 2010 17:02

Det är alltför vanligt att människor tar ut sitt hat mot människor och egna tillkortakommanden på djur. Ett vanligt sätt att trakassera någon som har djur är att anmäla denne för länsstyrelsen vilket garanterat skapar ett helvete för den drabbade.

I augusti blev en sexbarnsmamma i Tomelilla anmäld av sin granne. Hon var tvungen att åka till Stockholm för att rycka in på en mässa. Hennes två hästar passade på att rymma in till grannens hage och grannen lovade att det gick bra att de gick där tills ägaren hunnit tillbaka. En annan granne gick emellertid in i hagen och tog hästarna hem till sig och ringde sedan länsstyrelsen och anmälde att ägaren var försvunnen.

Länsstyrelsens mest ökända djurinspektör Emma Hansson såg nu sin chans. Christina Håhus, hennes chef, säger att framförallt är det rapporterade felanmälningar från Livsmedelsverkets veterinärer vid slakterier som skickas vidare till åklagare. För övrigt är det få fall vad gäller misstanke om djurplågeri eller brott mot djurskyddslagen.

– Vi har inte så många andra fall som vi skickar vidare. De fall vi upptäcker på annat sätt bedömer vi, hur ska jag säga, annorlunda.
Emma Hansson är den enda inspektören som förutom Mattias Gårdlund, med ansvar för tillsyn av transporter och slakterier, propsar på att ärenden ska gå vidare till åklagare.

I fallet ovan beställde Emma Hansson, trots telefonkontakt med ägaren på en onsdag kväll,  hämtning av djuren, två hästar och några får, motiverat med att ägaren var just försvunnen. Till ägaren sa hon att det var ingen idé att hon åkte hem för transport var redan beställd till fredagen, samma dag ägaren skulle komma hem. Enligt Emma Hansson var djuren utsatta för stort lidande där de gick i hagen och det fanns en groda i vattenkaret.  Efter sedan hästarna hämtats insjuknade fjordhästen akut i kolik och behandlades av veterinär två gånger. Troligen fick hästen foder som den inte var van vid. Ägaren lär aldrig få se djuren igen.

I julhelgen hände det igen i Skåne. I det här fallet tog grannen saken i egna händer. Jenny Olsson som sedan augusti bor i en liten by i östra Skåne har från början blivit trakasserad av grannen. Och man har valt ut familjens djur för att få utlopp för sina aggressioner.

Det började med klagomål på de tre katterna. Om familjen inte gjorde av med dem så hotade grannen med att de skulle ”bli ovänner”. Familjen föll till föga och gav bort katterna. Men grannen gav sig inte. Frun tog sig in hos familjen för att sedan klaga på hundvalpen. På juldagen eskalerade det hela då grannfrun klagade på att familjens gäss gick ute. Det ansåg hon vara djurplågeri och talade om att hon tänkte säga åt maken att skjuta dem.

En stund senare kom mannen med ett gevär och sköt två av gässen inför de förskäckta barnen. Han polisanmäldes och är nu misstänkt för skadegörelse och hemfridsbrott och hans vapen har tagits i beslag.

Grannen säger sig vara oförstående och tycker sig ha gjort en god gärning.

Den man som för en tid sedan sparkade ihjäl en liten valp på promenad med sin matte har nu åtalats för djurplågeri.

Jag har själv, mitt barn och mina djur, hotats och trakasserats av min granne många gånger under flera år och hon har också utnyttjat länsstyrelsen för att göra ständiga anmälningar. Trots att hon har polisanmälts flera gånger för olaga hot, lär hon arbeta inom Hörby kommuns hemtjänst. Man kan ju fråga sig hur lämpligt att en person med okontrollerade raseriutbrott som dödshotar sina grannar anförtros en sådan syssla.

Offentlighetsprincipen och ”anonyma” tipsare

30 Aug

Skrevs den 27 september 2010.

Det är populärt att göra anonyma anmälningar för att låta myndigheter ställa till det för folk man av en eller annan orsak ogillar eller vill hämnas på. Följderna blir inte bara svåra för alla drabbade utan också makalöst kostsamma för samhället.

Myndigheterna är dessutom dåliga på att följa lagen och lämna ut handlingar enligt offentlighetsprincipen.

Nyligen har en åklagare väckt åtal mot en kvinna på Tjörn som lämnat inte mindre än fyra anonyma anmälningar mot olika familjer. Familjerna har utsatts för mycket lidande och kränkande behandling. I ett fall togs modern och de två barnen till en familjecentral. Där fick de stanna i totalt sex veckor för utredning! Den ”anonyma” tipsaren, som erkänt att hon ville ”djävlas” riskerar nu upp till två års fängelse för falsk tillvitelse. Hoppas att de drabbade får ett rejält skadestånd!

Ännu svårare konsekvenser fick en anonym anmälan mot en pakistansk man som skulle flyga till sitt bröllop. Ett hämndgirigt ex ringde till det kanadensiska flygbolaget och påstod att mannen hade en bomb. Planet landades i Stockholm där bombhotet befanns vara falskt. Nu har mannen svartlistats och inget flyg vill ta honom ombord. Kvinnan som gjorde anmälan kan få upp till fem års fängelse.

Den 30 december 2005 fick jag Hörby kommuns miljönämnd och djurskyddsinspektör Sverker Olsson fällda av JO (diarenr 3903-2004) dels för att de vägrat lämna ut offentlig handling, dels för att de struntat i att upprätta den dokumentation som de enligt lagen är skyldig till.

I ett samtal med JO fick Sverker möjlighet att förklara sig och han sade bl a: …” skrivs naturligtvis inte namnet på den anonyma tipsaren in och namnet lämnas inte heller ut. Detta gäller även när man känner igen den som ringer eller om personen uppger sitt namn men ber att få vara anonym. För många personer, exempelvis grannar, är det känsligt och de vill inte ha bråk. Att inte kunna vara anonym är en stor anledning till att många avhåller sig från att anmäla missförhållanden.”

Jag skulle vilja påstå att det är precis tvärt om. ”Anonyma” tipsare är just de som vill skapa bråk och osämja. Att anonyma tips tas emot gör att myndigheten kan användas för att trakassera grannar och andra som man av någon anledning vill skada. Anonyma vill folk vara som själva har något att dölja.

JO konstaterade att ärendet hade inletts ”Efter tips”. Vem som hade lämnat tipset och vad detta innehöll gick dock inte att utläsa. Här kan tilläggas att Sverker inledde en 1½ år lång skandalös trakasserikampanj mot mig och mina djur. Han skröt med att kunna hitta ”brister” även där det inte fanns några, frågade mig om det fanns plats för en karl i min säng och framförde åsikten att man borde få avliva gamla människor (se tidigare inlägg).

Miljönämnden skrev i sitt yttrande bl a: ”Samtalet inleds ofta med att anmälaren anger att denna vill vara anonym eller att man som brukligt presenterar sig med namn men därefter anger att man vill vara anonym. Miljönämnden har även tillgång till telefoner med nummerpresentatör vilka innebär att telefonnumret ofta är tillgängligt för den som tar emot anmälan. Anger anmälaren att han/hon vill vara anonym accepteras detta och någon notering av namn eller telefonnummer sker ej.”

”Tipset framfördes till djurskyddsinspektören av en person som vill vara anonym vilket accepteras av miljökontoret/miljönämnden.”

D. v. s. Sverker hade stått öga mot öga med ”tipsaren” (som jag för övrigt vet vem det var) men väljer att bryta mot lagen om offentlighet för han anser sig stå över lagen och ha rätt att göra en egen lagtolkning som passar hans syften och det har nämnden mage att stödja! Det var för övrigt inte konstigt att anmälningen inte hade något innehåll eftersom anmälaren inte hade någon aning om ens vilka djur jag hade! Sverker fick alltså på tipsarens begäran söka ”brister” på egen hand, vilket han så gärna gjorde och kunde ha gjort när som helst, hos precis vem som helst, som råkat ha några djur!

Hörby kommun fälldes på båda punkterna. JO skriver: ”Det är från rättsäkerhetssynpunkt av största vikt att alla för ärendets bedömning behövliga uppgifter redovisas i akten. Detta utgör en förutsättning för att ärendet i den ordinarie handläggarens frånvaro skall kunna handläggas, för att det beslutande organet inom myndigheten skall kunna få ett betryggande beslutsunderlag samt för att en granskning av ärendet i efterhand skall kunna ske.”

”Har anmälaren själv uppgett sitt namn eller är hans eller hennes identitet bekräftad på annat sätt (min kusivering) är namnet enligt min mening en uppgift som omfattas av den här redovisade dokumentationsskyldigheten. Jag vill understryka att detta gäller oavsett vad anmälan rör.”

Sverker ville dock inte inordna sig i JOs beslut och vägrade ändå att lämna ut namnet på anmälaren. Han skyllde nu på lägligt påkommen ”minnesförlust”.

Sverker Olsson övertogs av Länsstyrelsen och trampar på i invant mönster. I fråga om kvinnan i Hörby som i februari i år fick 4 katter och en häst tagna av polis och Länsstyrelse så var det just Sverker som fick ta emot ett ”anonymt” tips att kvinnan var försvunnen. Telefonsamtalet kommer 16.30 d. v. s. efter det att Länsstyrelsens växel stängt. Alltså bör anmälaren ha ringt hem till Sverker. Han lämnar över ärendet till Mattias Gårdlund som ringer upp anmälaren dagen efter! Och nu undrar jag hur i hela friden kan man ringa upp någon som är anonym? Det kan man inte och alltså är inte anmälaren anonym som Sverker skrivit i protokollet.

Likaväl framhärdar Sverkers chefer på Länsstyrelsen att anmälaren är anonym. Dessutom erkänner myndigheten att någon handling över samtalet med anmälaren inte upprättats, något som man alltså är skyldig att göra! Att Länsstyrelsen bryter mot lagen skulle jag inte kalla ”slarv” utan snarar rutin för att man begår olagligheter som man vill dölja!

Jag har i ett telefonsamtal med Christina Håhus påtalat att myndigheten måste lämna ut namnet på anmälaren när denne är känd. Sorgligt nog har hon den uppfattningen att ”om en anmälare vill vara anonym så får den vara det”. D. v. s. djurskyddsinspektörernas chefer, som borde känna till offentlighetsprincipen, uppmuntrar djurskyddsinspektörerna till att ljuga och bryta mot lagen!

Man kan spekulera i om det är genuin okunnighet eller om man faktiskt bryter mot lagen för att man har något att dölja. När det gäller länsstyrelsernas djurskyddsinspektörer så gäller nog det senare.

Rosita Hagström berättade själv vid senaste besöket hos mig att det var min granne Carina Lindblom som kommit med ännu en anmälan och att hon träffat henne personligen. Då är man inte anonym! Identiteten råder det ingen som helst tvekan om. Rosita beskrev t. o. m. Carinas hårda sminkning! När jag frågade vad anmälan innehöll fick jag det häpnadsväckande svaret att Carina ”tyckte att vi skulle åka till Astrid och titta!”

Många är de som drabbats av anmälningseländet runt om i landet. Eva Embretsén-Larsson Torsåker skriver om hur hon drabbats av en anonym anmälan: ”…som gällde ”mina fyra hästar som aldrig får vatten eller mat”, ”mina tre hundar ligger i sin egen avföring” och att det skulle råda ”sanitära missförhållanden i huset”. Jag blev naturligtvis chockad av att höra dessa anklagelser. Den/de som anmält mig ville vara anonyma. Det skulle jag också velat vara om jag spridde en massa lögner och skitsnack omkring mig!”…” Kan ni inte förstå konsekvenserna av att göra så här? Till er som känner er träffade kan jag berätta att jag känner mig otroligt kränkt. Jag är misstänksam mot alla jag känner. Jag sover jättedåligt. Och jag mår jättedåligt psykiskt. Grattis!”

Signaturen Magica kommenterar företeelsen med anonyma anmälningar: ”Samma problematik finns med människor som anmäls till sociala myndigheter på falska grunder. Vissa kanske inte förstår hur illa de kan skada en familj, men andra vet mycket väl hur stor skada de gör. Det är tråkigt att det finns så mycket elakhet bland våra medmänniskor. Om man istället kunde låta de som ska skydda både djur och barn, få jobba med ”äkta” larm, så vore det mindre risk att dessa for illa. Den som larmar falskt kan alltså inte kalla sig för vare sig djurvän eller barnvän, eftersom man tar resurser från behövande pga sina egna onda avsikter, vilka de än är i det enskilda fallet.”

Min granne Carina Lindblom har själv skickat mig denna kommentar till varför hon ogillar mig: ”Jag carina Lindblom kan svära på min mans grav att jag aldrig anmält Astrid för någonting ej heller kidnappat hennes hund inte heller hämtat vatten hos henne har inte heller någon som helst kontakt med hennes ex make. jag därimot försökte skydda henne i början av vår bekantskap mot djurskyddet innan jag insåg att astrid är en mycket sjuk hämdlysten person våra menings utbyten kom sig av att hon vägrade betala snöröjning på vår gemensamma väg och min man låg då döende i cancer och det var viktigt att ambulans och vårdpersonal kunde komma fram jag blev mycket upprörd…”

Jojo, svära är hon bra på! Orsaken till anmälningarna skulle alltså om man får tro damen själv vara att jag inte ställer upp på att betala hennes kostnader för snöröjning för hennes del av vägen, som inom parentes sagt blåser igen på fem minuter, som många vägar i Skåne gör. Det är en direkt olämplig bosättning om man behöver ambulans dygnet runt! Det av henne omtalade ”meningsutbytet” bestod av ett telefonsamtal från henne våren 2007 då hon vrålade att vi inte skulle vara vänner mer varpå hon för säkerhets skull slängde på luren innan jag hann säga något! Hon blev till den milda grad ”upprörd” så att hon ett flertal gånger mordhotat mig och hotat att skada båda mig, min dotter och våra djur!

Kommentarer från Bloggspace:

  • Zandra mailto

    mån 02 maj 2011 13:21

    För det mesta håller jag med att de inte finns anledning att vara anonym, däremot jobbar jag med något där jag utan anmäl dyker upp hos främmande människor för en typ av försäljning. Jag som reser halva landet runt har sett mycket, djurägare som jag blir jag mycket berörd varje vecka, dessutom har jag hamnat hos kriminella som inte har de bästa för sina djur, nu har jag inte gjort många anmälningar, bara ngn enstaka, ej anonymt men med gäng och kriminalitet – så vill jag inte anmäla med mitt namn.. det är lätt att säga att de inte ska vara anonymt – men måste kunna se till varje enskilt fall – tyvärr.

  • Charlotta mailto

    mån 31 jan 2011 10:56

    Hittade din blogg då jag sökte på Sverker Olsson. Väldigt intressant blogg. Har stridit mot polisen och länsstyrelsen i 4 mån nu och kämpandet betalade sig till en viss del. Är med i en Facebook grupp där du kan läsa om vad bl a jag har varit med om. http://www.facebook.com/#!/home.php?sk=group_171535292873246&ap=1

  • fodervärden mailto

    tis 07 dec 2010 14:01

    Till följd av 4 st anonyma anmälningar till länsstyrelsen så har 2 unga, friska, underbara 3-åriga fullblod fått sätta livet till. Jag kallar dem ”mina” även om de inte är det, jag har sett dem växa upp, skött dem varje dag, älskat dem av hela mitt hjärta. 3 av anmälningarna gällde döda ekorrar som påstås ha legat i deras vattenho. Samma vattenho som jag fyllde på 2 gånger per dag. I samma vattenho har det enligt ytterligare en anonym anmälare varit en ”grönaktig, stinkande gegga”. Befängt, och eftersom jag aldrig haft något att dölja så hade jag inte heller några problem med att länsstyrelsen kom på en oanmäld kontroll. Men det är lustigt hur det fungerar, för hur oskyldig jag än var till anklagelsena om djurplågeri så blev jag anklagad, ställd inför rätta, och dömd på förhand. Men det var inte jag som fick betala för domen, det var hästarna. så hemskt, så onödigt, så tragiskt. Oavsett andra människors elakhet/illvilja/avund/bitterhet/skadeglädje så borde väl den myndighet som har makten att ifrånta djur deras liv veta vad de håller på med?! Och man tvingas utgå från att beslutande myndigheter samt utförande myndigheter följer lagen, men hur kan de följa lagen och samtidigt slakta 2 friska, fina hästar?
%d bloggare gillar detta: