Tag Archives: anonyma anmälningar

Anonyma anmälningar

8 Aug

kalv

Först publicerad 18 juli 2011 men lika aktuell i dag.

Såväl Jordbruksverket som länsstyrelser annonserar på sina hemsidor efteranonyma anmälningar. Det är på dem man baserar större delen av sin tillsynsverksamhet. För att kunna fortsätta med det gäller det att få alla anmälningar att framstå som befogade. Då kan man ta betalt. Lyckas man inte med det så kan man alltid i efterhand kalla besöket för en uppföljning. Och därmed också ta betalt. I praktiken behöver man bara få till att den första anmälan är befogad så kan man göra hur många uppföljningar som helst under ett obegränsat antal år. Sysselsättningen är räddad.

Allmänheten har förstås förstått att ett effektivare och riskfriare sätt än en anonym anmälan till länsstyrelsen för att förgöra en person man hyser agg till, knappast finns om personen råkar ha något djur.

Han Röös berättar:

I den senaste anmälan, med kontrollen gjord den 5 juli (2011), som jag fick skriftligt på i dag tillsammans med kontrollrapporten, säger anmälaren – twittraren från Mölndal: ”Vid promenad mot hembygdsgården” (den gamla K-märkta prästgården från 1780) ”stod tre ungtjurar i hage, helt utan vattentillgång eller skugga. Det var 30 graders tryckande värme och sol. Tjurarna hade svåra diarréer.” …. ”Seglora är litet. Och hembygdsgården en central punkt. Det ska inte vara svårt att hitta bonden! Snälla gör ett besök. I den hettan borde vatten inte bara var en rättighet utan en självklarhet!”

Kontrollrapporten efter den kontroll som följde, från länsstyrelsen, avslutas med: ”Eftersom djuren såg välmående ut, hade tillgång till vatten och inte visade några synliga tecken på diarré, anser Länsstyrelsen att anmälan är obefogad.”

Med kontrollrapporten kom även en del av det material jag i min skrivelse (2011-07-07) till länsstyrelsen efter den här kontrollen (2011-07-05) begärde att få ut. Bl.a. den anmälan som ledde till kontrollen 2010-02-05. Där står följande att läsa i ”tjänsteanteckningen”: ”Uppringd sent på eftermiddagen den 2/2 av BR. Hon var upprörd över att hon inte har fått tag på någon på länsstyrelsen trots hon har börjat ringa vid 13-tiden. Jag berättade att vi fått in hennes anmälan och att den hanteras efter rutinerna. BR vill att vi åker ut i kväll. Hon vill ha eskort dit av oss. Jag berättar för henne att hon nu har gjort en anmälan och att Länsstyrelsen hanterar ärendet utan hennes inblandning framöver.”

Tre veckor senare (2010-02-26) ringer BR upp länsstyrelsen igen för att kontrollera att de gjort sitt jobb. Eller rättare sagt därför att hon tycker att de inte har gjort sitt jobb. I tjänsteanteckningen från den påringningen står följande att läsa: ”BR ringer och säger att hon varit inne i Hans Röös lagård i går 25/2 2010. Hon tycker att vi inte gör vårt jobb eftersom korna står ute och hon tyckte att det var smutsigt i ligghallen. Hon undrar om vi tittat så att vattenkopparna fungerar. Jag berättade att vi har gjort en kontroll efter hennes senaste anmälan och att korna dricker ur Viskan. Jag förklarade att man inte behöver fodra korna inne i ligghallen utan att det enda kravet som finns är att de ska ha tillgång till en torr och ren ligghall. BR tycker att lagstiftningen borde ändras. Jag sade att det är en fråga där hon får påverka politikerna, vi som myndighet kan inte ändra på detta.

Jag informerade B om att hon inte har rätt att gå in i någon annans lagård. B blev då upprörd och säger sig vara tvingad att göra detta eftersom vi inte gör vårt jobb. B säger att hon kommer att jk- anmäla och jag säger att det har hon rätt till om hon anser att vi har gjort något fel. Jag hänvisar B till min chef Robert ter Horst om hon vill diskutera hur vi gör kontroller och hur vi prioriterar ärenden.

Det svaret var hon naturligtvis inte nöjd med, och som så många gånger tidigare ringer hon då till polisen (Sture Torstensson), som tar kontakt med länsstyrelsen. Så här är det noterat i länsstyrelsens tjänsteanteckningar: ”Uppringd av Sture Torstensson som fått in en anmälan gällande Hans Röös djur, Anmälaren är BR. Hon menar att djurhållaren lurar ut djuren då han fordrar dem utanför ligghallen. B är även orolig för att djuren inte ska kunna ta sig in i ligghallen pga snön. Sture Torstensson vill bli kontaktad efter att vi kontrollerat att djuren kan gå in i ligghallen. Sture Torstensson önskar även en kopia på kontrollrapporten från förra besöket. Jag faxar denna till honom.”

Anonyma anmälningar ökar

29 Jan

anonyma anmälningar

Publicerat torsdag 12 maj 2011 15:53

Antalet anonyma anmälningar mot lantbrukare ökar, rapporterar Smålandsnytt. Lars-Erik Karlsson driver sin gård utanför Ljungby sedan 30 år tillbaka. En anonym anmälan om vanvård av gårdens djur har gjort honom både ledsen och rädd. Men värst är känslan av obehag att inte veta vem som anmälde honom. ”Jag känner det ibland när jag går ut i lagårn på kvällen”, säger Lars-Erik. ”Då känner man är det nån här nu. Är det nån här nu som tittar, möter man någon innanför dörren. Det är en obehaglig känsla”. Lars-Erik är aktiv politiker och verksam inom LRF och det kan bidra till att andra saker kan ligga bakom. Lars-Erik säger att det är avundsjuka och ibland är det personer som bråkar med varandra och så gör man det genom att använda myndigheterna. Och man vågar inte stå upp för sina handlingar. På Länsstyrelsen i Jönköping får man in ca 10 anonyma anmälningar varje vecka och det ökar.

Länsstyrelsen på Gotland har ungefär 250 djurskyddsanmälningar per år och 25 procent av dessa är obefogade. Enligt djurskyddsinspektören Carin Dahlén är siffran för sällskapsdjur som häst, hund och katt ännu högre. Ofta är bakgrunden osämja och grannfejder då det kan handla om rena lögner eller påståenden som är starkt överdrivna, säger Carin Dahlén.

Inte så sällan snappar media upp anonyma anmälningar och går ut med larm om vanvård redan innan det ens kollats upp. Radio Gotland och Gotlands Tidningar rapporterade om en anonym anmälan om att åtta kor låg döda i en ladugård vilket sedan visade sig vara falskt. Man har sedan gått ut och beklagat felrapporteringen.

Ewa och Janne Carlefred driver  och lantrasfarm i Östergraninge, Sollefteå. Det har på tre år gjorts ett tiotal anonyma anmälningar om att deras djur skulle vanvårdas. Beskyllningarna har varje gång visat sig vara grundlösa. De tröttnat och gjort en polisanmälan om förtal.

Både Länsstyrelserna och Jordbruksverket uppmuntrar allmänheten till att göra anonyma anmälningar på sina hemsidor, och med tanke på de konsekvenser det får för djurägaren är det inte konstigt att det ökar. Ett effektivare, säkrare och mer förödande sätt att förstöra för en medmänniska är svårt att komma på. Myndigheten kastar sig allt för ofta med liv och lust in i ”fallet” och söker med ljus och lykta efter ”brister” som sedan kan följas upp med fler besök som åtföljs av inte obetydliga avgifter.

Offentlighetsprincipen och ”anonyma” tipsare

30 Aug

Skrevs den 27 september 2010.

Det är populärt att göra anonyma anmälningar för att låta myndigheter ställa till det för folk man av en eller annan orsak ogillar eller vill hämnas på. Följderna blir inte bara svåra för alla drabbade utan också makalöst kostsamma för samhället.

Myndigheterna är dessutom dåliga på att följa lagen och lämna ut handlingar enligt offentlighetsprincipen.

Nyligen har en åklagare väckt åtal mot en kvinna på Tjörn som lämnat inte mindre än fyra anonyma anmälningar mot olika familjer. Familjerna har utsatts för mycket lidande och kränkande behandling. I ett fall togs modern och de två barnen till en familjecentral. Där fick de stanna i totalt sex veckor för utredning! Den ”anonyma” tipsaren, som erkänt att hon ville ”djävlas” riskerar nu upp till två års fängelse för falsk tillvitelse. Hoppas att de drabbade får ett rejält skadestånd!

Ännu svårare konsekvenser fick en anonym anmälan mot en pakistansk man som skulle flyga till sitt bröllop. Ett hämndgirigt ex ringde till det kanadensiska flygbolaget och påstod att mannen hade en bomb. Planet landades i Stockholm där bombhotet befanns vara falskt. Nu har mannen svartlistats och inget flyg vill ta honom ombord. Kvinnan som gjorde anmälan kan få upp till fem års fängelse.

Den 30 december 2005 fick jag Hörby kommuns miljönämnd och djurskyddsinspektör Sverker Olsson fällda av JO (diarenr 3903-2004) dels för att de vägrat lämna ut offentlig handling, dels för att de struntat i att upprätta den dokumentation som de enligt lagen är skyldig till.

I ett samtal med JO fick Sverker möjlighet att förklara sig och han sade bl a: …” skrivs naturligtvis inte namnet på den anonyma tipsaren in och namnet lämnas inte heller ut. Detta gäller även när man känner igen den som ringer eller om personen uppger sitt namn men ber att få vara anonym. För många personer, exempelvis grannar, är det känsligt och de vill inte ha bråk. Att inte kunna vara anonym är en stor anledning till att många avhåller sig från att anmäla missförhållanden.”

Jag skulle vilja påstå att det är precis tvärt om. ”Anonyma” tipsare är just de som vill skapa bråk och osämja. Att anonyma tips tas emot gör att myndigheten kan användas för att trakassera grannar och andra som man av någon anledning vill skada. Anonyma vill folk vara som själva har något att dölja.

JO konstaterade att ärendet hade inletts ”Efter tips”. Vem som hade lämnat tipset och vad detta innehöll gick dock inte att utläsa. Här kan tilläggas att Sverker inledde en 1½ år lång skandalös trakasserikampanj mot mig och mina djur. Han skröt med att kunna hitta ”brister” även där det inte fanns några, frågade mig om det fanns plats för en karl i min säng och framförde åsikten att man borde få avliva gamla människor (se tidigare inlägg).

Miljönämnden skrev i sitt yttrande bl a: ”Samtalet inleds ofta med att anmälaren anger att denna vill vara anonym eller att man som brukligt presenterar sig med namn men därefter anger att man vill vara anonym. Miljönämnden har även tillgång till telefoner med nummerpresentatör vilka innebär att telefonnumret ofta är tillgängligt för den som tar emot anmälan. Anger anmälaren att han/hon vill vara anonym accepteras detta och någon notering av namn eller telefonnummer sker ej.”

”Tipset framfördes till djurskyddsinspektören av en person som vill vara anonym vilket accepteras av miljökontoret/miljönämnden.”

D. v. s. Sverker hade stått öga mot öga med ”tipsaren” (som jag för övrigt vet vem det var) men väljer att bryta mot lagen om offentlighet för han anser sig stå över lagen och ha rätt att göra en egen lagtolkning som passar hans syften och det har nämnden mage att stödja! Det var för övrigt inte konstigt att anmälningen inte hade något innehåll eftersom anmälaren inte hade någon aning om ens vilka djur jag hade! Sverker fick alltså på tipsarens begäran söka ”brister” på egen hand, vilket han så gärna gjorde och kunde ha gjort när som helst, hos precis vem som helst, som råkat ha några djur!

Hörby kommun fälldes på båda punkterna. JO skriver: ”Det är från rättsäkerhetssynpunkt av största vikt att alla för ärendets bedömning behövliga uppgifter redovisas i akten. Detta utgör en förutsättning för att ärendet i den ordinarie handläggarens frånvaro skall kunna handläggas, för att det beslutande organet inom myndigheten skall kunna få ett betryggande beslutsunderlag samt för att en granskning av ärendet i efterhand skall kunna ske.”

”Har anmälaren själv uppgett sitt namn eller är hans eller hennes identitet bekräftad på annat sätt (min kusivering) är namnet enligt min mening en uppgift som omfattas av den här redovisade dokumentationsskyldigheten. Jag vill understryka att detta gäller oavsett vad anmälan rör.”

Sverker ville dock inte inordna sig i JOs beslut och vägrade ändå att lämna ut namnet på anmälaren. Han skyllde nu på lägligt påkommen ”minnesförlust”.

Sverker Olsson övertogs av Länsstyrelsen och trampar på i invant mönster. I fråga om kvinnan i Hörby som i februari i år fick 4 katter och en häst tagna av polis och Länsstyrelse så var det just Sverker som fick ta emot ett ”anonymt” tips att kvinnan var försvunnen. Telefonsamtalet kommer 16.30 d. v. s. efter det att Länsstyrelsens växel stängt. Alltså bör anmälaren ha ringt hem till Sverker. Han lämnar över ärendet till Mattias Gårdlund som ringer upp anmälaren dagen efter! Och nu undrar jag hur i hela friden kan man ringa upp någon som är anonym? Det kan man inte och alltså är inte anmälaren anonym som Sverker skrivit i protokollet.

Likaväl framhärdar Sverkers chefer på Länsstyrelsen att anmälaren är anonym. Dessutom erkänner myndigheten att någon handling över samtalet med anmälaren inte upprättats, något som man alltså är skyldig att göra! Att Länsstyrelsen bryter mot lagen skulle jag inte kalla ”slarv” utan snarar rutin för att man begår olagligheter som man vill dölja!

Jag har i ett telefonsamtal med Christina Håhus påtalat att myndigheten måste lämna ut namnet på anmälaren när denne är känd. Sorgligt nog har hon den uppfattningen att ”om en anmälare vill vara anonym så får den vara det”. D. v. s. djurskyddsinspektörernas chefer, som borde känna till offentlighetsprincipen, uppmuntrar djurskyddsinspektörerna till att ljuga och bryta mot lagen!

Man kan spekulera i om det är genuin okunnighet eller om man faktiskt bryter mot lagen för att man har något att dölja. När det gäller länsstyrelsernas djurskyddsinspektörer så gäller nog det senare.

Rosita Hagström berättade själv vid senaste besöket hos mig att det var min granne Carina Lindblom som kommit med ännu en anmälan och att hon träffat henne personligen. Då är man inte anonym! Identiteten råder det ingen som helst tvekan om. Rosita beskrev t. o. m. Carinas hårda sminkning! När jag frågade vad anmälan innehöll fick jag det häpnadsväckande svaret att Carina ”tyckte att vi skulle åka till Astrid och titta!”

Många är de som drabbats av anmälningseländet runt om i landet. Eva Embretsén-Larsson Torsåker skriver om hur hon drabbats av en anonym anmälan: ”…som gällde ”mina fyra hästar som aldrig får vatten eller mat”, ”mina tre hundar ligger i sin egen avföring” och att det skulle råda ”sanitära missförhållanden i huset”. Jag blev naturligtvis chockad av att höra dessa anklagelser. Den/de som anmält mig ville vara anonyma. Det skulle jag också velat vara om jag spridde en massa lögner och skitsnack omkring mig!”…” Kan ni inte förstå konsekvenserna av att göra så här? Till er som känner er träffade kan jag berätta att jag känner mig otroligt kränkt. Jag är misstänksam mot alla jag känner. Jag sover jättedåligt. Och jag mår jättedåligt psykiskt. Grattis!”

Signaturen Magica kommenterar företeelsen med anonyma anmälningar: ”Samma problematik finns med människor som anmäls till sociala myndigheter på falska grunder. Vissa kanske inte förstår hur illa de kan skada en familj, men andra vet mycket väl hur stor skada de gör. Det är tråkigt att det finns så mycket elakhet bland våra medmänniskor. Om man istället kunde låta de som ska skydda både djur och barn, få jobba med ”äkta” larm, så vore det mindre risk att dessa for illa. Den som larmar falskt kan alltså inte kalla sig för vare sig djurvän eller barnvän, eftersom man tar resurser från behövande pga sina egna onda avsikter, vilka de än är i det enskilda fallet.”

Min granne Carina Lindblom har själv skickat mig denna kommentar till varför hon ogillar mig: ”Jag carina Lindblom kan svära på min mans grav att jag aldrig anmält Astrid för någonting ej heller kidnappat hennes hund inte heller hämtat vatten hos henne har inte heller någon som helst kontakt med hennes ex make. jag därimot försökte skydda henne i början av vår bekantskap mot djurskyddet innan jag insåg att astrid är en mycket sjuk hämdlysten person våra menings utbyten kom sig av att hon vägrade betala snöröjning på vår gemensamma väg och min man låg då döende i cancer och det var viktigt att ambulans och vårdpersonal kunde komma fram jag blev mycket upprörd…”

Jojo, svära är hon bra på! Orsaken till anmälningarna skulle alltså om man får tro damen själv vara att jag inte ställer upp på att betala hennes kostnader för snöröjning för hennes del av vägen, som inom parentes sagt blåser igen på fem minuter, som många vägar i Skåne gör. Det är en direkt olämplig bosättning om man behöver ambulans dygnet runt! Det av henne omtalade ”meningsutbytet” bestod av ett telefonsamtal från henne våren 2007 då hon vrålade att vi inte skulle vara vänner mer varpå hon för säkerhets skull slängde på luren innan jag hann säga något! Hon blev till den milda grad ”upprörd” så att hon ett flertal gånger mordhotat mig och hotat att skada båda mig, min dotter och våra djur!

Kommentarer från Bloggspace:

  • Zandra mailto

    mån 02 maj 2011 13:21

    För det mesta håller jag med att de inte finns anledning att vara anonym, däremot jobbar jag med något där jag utan anmäl dyker upp hos främmande människor för en typ av försäljning. Jag som reser halva landet runt har sett mycket, djurägare som jag blir jag mycket berörd varje vecka, dessutom har jag hamnat hos kriminella som inte har de bästa för sina djur, nu har jag inte gjort många anmälningar, bara ngn enstaka, ej anonymt men med gäng och kriminalitet – så vill jag inte anmäla med mitt namn.. det är lätt att säga att de inte ska vara anonymt – men måste kunna se till varje enskilt fall – tyvärr.

  • Charlotta mailto

    mån 31 jan 2011 10:56

    Hittade din blogg då jag sökte på Sverker Olsson. Väldigt intressant blogg. Har stridit mot polisen och länsstyrelsen i 4 mån nu och kämpandet betalade sig till en viss del. Är med i en Facebook grupp där du kan läsa om vad bl a jag har varit med om. http://www.facebook.com/#!/home.php?sk=group_171535292873246&ap=1

  • fodervärden mailto

    tis 07 dec 2010 14:01

    Till följd av 4 st anonyma anmälningar till länsstyrelsen så har 2 unga, friska, underbara 3-åriga fullblod fått sätta livet till. Jag kallar dem ”mina” även om de inte är det, jag har sett dem växa upp, skött dem varje dag, älskat dem av hela mitt hjärta. 3 av anmälningarna gällde döda ekorrar som påstås ha legat i deras vattenho. Samma vattenho som jag fyllde på 2 gånger per dag. I samma vattenho har det enligt ytterligare en anonym anmälare varit en ”grönaktig, stinkande gegga”. Befängt, och eftersom jag aldrig haft något att dölja så hade jag inte heller några problem med att länsstyrelsen kom på en oanmäld kontroll. Men det är lustigt hur det fungerar, för hur oskyldig jag än var till anklagelsena om djurplågeri så blev jag anklagad, ställd inför rätta, och dömd på förhand. Men det var inte jag som fick betala för domen, det var hästarna. så hemskt, så onödigt, så tragiskt. Oavsett andra människors elakhet/illvilja/avund/bitterhet/skadeglädje så borde väl den myndighet som har makten att ifrånta djur deras liv veta vad de håller på med?! Och man tvingas utgå från att beslutande myndigheter samt utförande myndigheter följer lagen, men hur kan de följa lagen och samtidigt slakta 2 friska, fina hästar?

Vem skall vi överrumpla idag då?

16 Jul

Den 3 maj 2010 skrev jag:

DN tar idag upp Länsstyrelsernas fiasko med djurinspektioner. Samtidigt som småbönder, kennlar och sällskapsdjursägare får besök gång på gång så missar man de stora fallen av vanvård i djurproduktionen. Dem säger man sig inte ha tid med.

– Jag hade släppt ut djuren några dagar för tidigt. De jagar fel folk, säger Hilver Nilsson mjölkbonde som fått djurförbud.

– Plötsligt stod den där Gårdlund här utanför ladan, utan förvarning. Förr, när inspektionen var kommunal, kunde vi komma överens på ett bättre sätt. Inspektörerna kände väl till gårdarna och lantbrukarna, så är det inte nu när det är statligt, säger Hilver Nilsson.

Det är intressant att läsa kommentarerna till artikeln, många är tänkvärda, här är ett axplock:

Hemulen skriver ”Anonyma anmälningar måste bort, så att myndigheten slipper resor i onödan. Det handlar om våra skattepengar som går till många mil i bil som kunde undvikits när det framkommer att det handlar om Hämnd från någon granne”

Johan: ” Nej, inför kameraövervakning på alla djurfabriker. Om någon vill bygga en barack och pressa in allt från tusen till hundratusen djur där för att tjäna pengar på att döda dem så krävs öppenhet. Samma med slakterierna. ”Problemet” är att om slakterierna hade glasväggar så skulle alla människor bli vegetarianer.”

Bybon: ” Tyvärr finns det för många inspektörer som vill visa makt istället för kunskaper.”

Marcus: ” Ekonomisk tillväxt har aldrig gynnat djurs rättigheter.”

Jag vill också gärna citera Cornucopia som skriver i  sin blogg: ” Grundinställningen kan inte vara att man skall sätta åt folk. Visserligen finns det en andel av inspektörerna som är rabiata djurhatare, och får man besök av en sådan kan man lika gärna lägga ner direkt och gå raka vägen i fängelse. För extremisterna bland inspektörerna letar tills de hittar något de kan anmärka på formellt, och sannolikt kan man hitta något någonstans som inte djurhållaren kände till.”

”Att sedan inspektörerna ständigt får åka på okynnesanmälningar för sådant som inte är ett brott är ett stort problem. Anonyma anmälningar borde inte beaktas.”

”Halta eller avmagrade djur kan stå under vård och behandling, men det vet inte den anonyma anmälaren ett dugg om. Men mest handlar det om rena okynnesanmälningar för att förorsaka besvär och merkostnader för djurhållaren.”

Kommentarer från Bloggspace:

  • forystatis 04 maj 2010 07:37
    Jodå, att spendera en förmiddag med att titta på mina hästar på sommarbetet eller åka från Kristianstad för att titta på mina dvärghöns som går fritt i trädgården är populärt bland inspektörerna!

  • Anne

    mån 03 maj 2010 20:07

    Hej och tack för besöket hos mig. Menar du på allvar att de varit ut sex (6) gånger??? på anonym anmälan? Ja jösses… vad ska man säga?
    Spännande blogg, ska läsa mera nu, räkna med en länk tillbaka!

Offentlighetsprincipen

15 Jul

Det är populärt att göra anonyma anmälningar för att låta myndigheter ställa till det för folk man av en eller annan orsak ogillar eller vill hämnas på. Följderna blir inte bara svåra för alla drabbade utan också makalöst kostsamma för samhället.

Myndigheterna är dessutom dåliga på att följa lagen och lämna ut handlingar enligt offentlighetsprincipen.

Nyligen har en åklagare väckt åtal mot en kvinna på Tjörn som lämnat inte mindre än fyra anonyma anmälningar mot olika familjer. Familjerna har utsatts för mycket lidande och kränkande behandling. I ett fall togs modern och de två barnen till en familjecentral. Där fick de stanna i totalt sex veckor för utredning! Den ”anonyma” tipsaren, som erkänt att hon ville ”djävlas” riskerar nu upp till två års fängelse för falsk tillvitelse. Hoppas att de drabbade får ett rejält skadestånd!

Ännu svårare konsekvenser fick en anonym anmälan mot en pakistansk man som skulle flyga till sitt bröllop. Ett hämndgirigt ex ringde till det kanadensiska flygbolaget och påstod att mannen hade en bomb. Planet landades i Stockholm där bombhotet befanns vara falskt. Nu har mannen svartlistats och inget flyg vill ta honom ombord. Kvinnan som gjorde anmälan kan få upp till fem års fängelse.

Den 30 december 2005 fick jag Hörby kommuns miljönämnd och djurskyddsinspektör Sverker Olsson fällda av JO (diarenr 3903-2004) dels för att de vägrat lämna ut offentlig handling, dels för att de struntat i att upprätta den dokumentation som de enligt lagen är skyldig till.

I ett samtal med JO fick Sverker möjlighet att förklara sig och han sade bl a: …” skrivs naturligtvis inte namnet på den anonyma tipsaren in och namnet lämnas inte heller ut. Detta gäller även när man känner igen den som ringer eller om personen uppger sitt namn men ber att få vara anonym. För många personer, exempelvis grannar, är det känsligt och de vill inte ha bråk. Att inte kunna vara anonym är en stor anledning till att många avhåller sig från att anmäla missförhållanden.”

Jag skulle vilja påstå att det är precis tvärt om. ”Anonyma” tipsare är just de som vill skapa bråk och osämja. Att anonyma tips tas emot gör att myndigheten kan användas för att trakassera grannar och andra som man av någon anledning vill skada. Anonyma vill folk vara som själva har något att dölja.

JO konstaterade att ärendet hade inletts ”Efter tips”. Vem som hade lämnat tipset och vad detta innehöll gick dock inte att utläsa. Här kan tilläggas att Sverker inledde en 1½ år lång skandalös trakasserikampanj mot mig och mina djur. Han skröt med att kunna hitta ”brister” även där det inte fanns några, frågade mig om det fanns plats för en karl i min säng och framförde åsikten att man borde få avliva gamla människor (se tidigare inlägg).

Miljönämnden skrev i sitt yttrande bl a: ”Samtalet inleds ofta med att anmälaren anger att denna vill vara anonym eller att man som brukligt presenterar sig med namn men därefter anger att man vill vara anonym. Miljönämnden har även tillgång till telefoner med nummerpresentatör vilka innebär att telefonnumret ofta är tillgängligt för den som tar emot anmälan. Anger anmälaren att han/hon vill vara anonym accepteras detta och någon notering av namn eller telefonnummer sker ej.”

”Tipset framfördes till djurskyddsinspektören av en person som vill vara anonym vilket accepteras av miljökontoret/miljönämnden.”

D. v. s. Sverker hade stått öga mot öga med ”tipsaren” (som jag för övrigt vet vem det var) men väljer att bryta mot lagen om offentlighet för han anser sig stå över lagen och ha rätt att göra en egen lagtolkning som passar hans syften och det har nämnden mage att stödja! Det var för övrigt inte konstigt att anmälningen inte hade något innehåll eftersom anmälaren inte hade någon aning om ens vilka djur jag hade! Sverker fick alltså på tipsarens begäran söka ”brister” på egen hand, vilket han så gärna gjorde och kunde ha gjort när som helst, hos precis vem som helst, som råkat ha några djur!

Hörby kommun fälldes på båda punkterna. JO skriver: ”Det är från rättsäkerhetssynpunkt av största vikt att alla för ärendets bedömning behövliga uppgifter redovisas i akten. Detta utgör en förutsättning för att ärendet i den ordinarie handläggarens frånvaro skall kunna handläggas, för att det beslutande organet inom myndigheten skall kunna få ett betryggande beslutsunderlag samt för att en granskning av ärendet i efterhand skall kunna ske.”

”Har anmälaren själv uppgett sitt namn eller är hans eller hennes identitet bekräftad på annat sätt (min kusivering) är namnet enligt min mening en uppgift som omfattas av den här redovisade dokumentationsskyldigheten. Jag vill understryka att detta gäller oavsett vad anmälan rör.”

Sverker ville dock inte inordna sig i JOs beslut och vägrade ändå att lämna ut namnet på anmälaren. Han skyllde nu på lägligt påkommen ”minnesförlust”.

Sverker Olsson övertogs av Länsstyrelsen och trampar på i invant mönster. I fråga om kvinnan i Hörby som i februari i år fick 4 katter och en häst tagna av polis och Länsstyrelse så var det just Sverker som fick ta emot ett ”anonymt” tips att kvinnan var försvunnen. Telefonsamtalet kommer 16.30 d. v. s. efter det att Länsstyrelsens växel stängt. Alltså bör anmälaren ha ringt hem till Sverker. Han lämnar över ärendet till Mattias Gårdlund som ringer upp anmälaren dagen efter! Och nu undrar jag hur i hela friden kan man ringa upp någon som är anonym? Det kan man inte och alltså är inte anmälaren anonym som Sverker skrivit i protokollet.

Likaväl framhärdar Sverkers chefer på Länsstyrelsen att anmälaren är anonym. Dessutom erkänner myndigheten att någon handling över samtalet med anmälaren inte upprättats, något som alltså är skyldig att göra! Att Länsstyrelsen bryter mot lagen skulle jag inte kalla ”slarv” utan snarar rutin för att man begår olagligheter som man vill dölja!

Jag har i ett telefonsamtal med Christina Håhus påtalat att myndigheten måste lämna ut namnet på anmälaren när denne är känd. Sorgligt nog har hon den uppfattningen att ”om en anmälare vill vara anonym så får den vara det”. D. v. s. djurskyddsinspektörernas chefer, som borde känna till offentlighetsprincipen, uppmuntrar djurskyddsinspektörerna till att ljuga och bryta mot lagen!

Man kan spekulera i om det är genuin okunnighet eller om man faktiskt bryter mot lagen för att man har något att dölja. När det gäller länsstyrelsernas djurskyddsinspektörer så gäller nog det senare.

Rosita Hagström berättade själv vid senaste besöket hos mig att det var min granne Carina Lindblom som kommit med ännu en anmälan och att hon träffat henne personligen. Då är man inte anonym! Identiteten råder det ingen som helst tvekan om. Rosita beskrev t. o. m. Carinas hårda sminkning! När jag frågade vad anmälan innehöll fick jag det häpnadsväckande svaret att Carina ”tyckte att vi skulle åka till Astrid och titta!”

Många är de som drabbats av anmälningseländet runt om i landet. Eva Embretsén-Larsson Torsåker skriver om hur hon drabbats av en anonym anmälan: ”…som gällde ”mina fyra hästar som aldrig får vatten eller mat”, ”mina tre hundar ligger i sin egen avföring” och att det skulle råda ”sanitära missförhållanden i huset”. Jag blev naturligtvis chockad av att höra dessa anklagelser. Den/de som anmält mig ville vara anonyma. Det skulle jag också velat vara om jag spridde en massa lögner och skitsnack omkring mig!”…” Kan ni inte förstå konsekvenserna av att göra så här? Till er som känner er träffade kan jag berätta att jag känner mig otroligt kränkt. Jag är misstänksam mot alla jag känner. Jag sover jättedåligt. Och jag mår jättedåligt psykiskt. Grattis!”

Signaturen Magica kommenterar företeelsen med anonyma anmälningar: ”Samma problematik finns med människor som anmäls till sociala myndigheter på falska grunder. Vissa kanske inte förstår hur illa de kan skada en familj, men andra vet mycket väl hur stor skada de gör. Det är tråkigt att det finns så mycket elakhet bland våra medmänniskor. Om man istället kunde låta de som ska skydda både djur och barn, få jobba med ”äkta” larm, så vore det mindre risk att dessa for illa. Den som larmar falskt kan alltså inte kalla sig för vare sig djurvän eller barnvän, eftersom man tar resurser från behövande pga sina egna onda avsikter, vilka de än är i det enskilda fallet.”

Min granne Carina Lindblom har själv skickat mig denna kommentar till varför hon ogillar mig: ”Jag carina Lindblom kan svära på min mans grav att jag aldrig anmält Astrid för någonting ej heller kidnappat hennes hund inte heller hämtat vatten hos henne har inte heller någon som helst kontakt med hennes ex make. jag därimot försökte skydda henne i början av vår bekantskap mot djurskyddet innan jag insåg att astrid är en mycket sjuk hämndlysten person våra menings utbyten kom sig av att hon vägrade betala snöröjning på vår gemensamma väg och min man låg då döende i cancer och det var viktigt att ambulans och vårdpersonal kunde komma fram jag blev mycket upprörd…”

Jojo, svära är hon bra på! Orsaken till anmälningarna skulle alltså om man får tro damen själv vara att jag inte ställer upp på att betala hennes kostnader för snöröjning för hennes del av vägen, som inom parentes sagt blåser igen på fem minuter, som många vägar i Skåne gör. Det är en direkt olämplig bosättning om man behöver ambulans dygnet runt! Det av henne omtalade ”meningsutbytet” bestod av ett telefonsamtal från henne för våren 2007 då hon vrålade att vi inte skulle vara vänner mer varpå hon för säkerhets skull slängde på luren innan jag hann säga något! Hon blev till den milda grad ”upprörd” så att hon ett flertal gånger mordhotat mig och hotat att skada båda mig, min dotter och våra djur!

%d bloggare gillar detta: