Djurägarna har hamnat i en riktig rävsax. Med hot om omhändertagande tvingas djurägare av länsstyrelsen till veterinären. De riskkapitalägda veterinärklinikerna står redo med ett batteri undersökningar som djurägaren inte ens bett om . Och det blir dyrt. Finns det en försäkring så töms den lätt. Följden blir att premierna höjs och allt fler djur blir ”utförsäkrade”. Billigaste boten heter avlivning. I en situation när djurägaren är emotionellt svag ställs han eller hon inför att välja mellan att ruinera sig eller låta döda sin bästa vän.
Hunden på bilden har sövts för att göra tandundersökning.
Problemet är detsamma i Finland. TNS Gallup gjorde en enkät 2015 bland hund- och kattägare. Hälften av de svarande kunde tänka sig att avliva sitt djur av ekonomiska skäl. Jag kan misstänker att situationen är liknande i Sverige.
Även veterinärerna står under länsstyrelsernas falkögon och uppmanas anmäla sina kunder. Annars kan de själva bli anmälda. Speciellt unga veterinärer är förmodligen mer benägna att anmäla djurägare, dels för att vara myndigheten till lags och själv slippa problem, dels för att avlivade djur inte kan avslöja en felaktig behandling som följt på en felaktig diagnos.
Den djurägare som vågar stå på sig och vill ta sitt djur med sig för att antingen söka en second opinion eller för att hitta ett billigare alternativ, riskerar att bli anmäld till länsstyrelsen. En sådan anmälan kan resultera i ett oanmält polistillslag i hemmet där djuret hämtas för avlivning.
Ovanstående veterinär hade haft sin legitimation i ca 10 månader. Djurägaren står på sig och tar hunden med sig hem. Hon misstänker att symtomen kan bero på en öroninflammation. I väntrummet hon passerar sitter en kvinna och gråter sedan hon accepterat att låta kliniken avliva hennes hund.
På Evidensia vill man inte tro att de symtom, bl a smärta som hunden visar, beror på öroninflammation utan på andra fynd. Att hunden tidigare varit pigg och glad bryr man sig inte om utan anser att den inte kan få någon livskvalitet utan bör avlivas. Hon får antibiotika mot öroninflammation utskriven men det visar sig vara fel medicinering. Veterinären misslyckas dessutom med att titta i öronen.
Matte besöker Blå Stjärnan i Göteborg och därefter en veterinärklinik i Säffle som ger kortison. Efter behandling är hunden åter pigg och glad vilket matte visar med en film som skickas till länsstyrelsen. Hon lever alltså fortfarande.
Astrids miljö- och samhällsblogg 