Tag Archives: Alexandra Boijsen

Säg inte att ni inget visste!

15 Apr

Tänk att människor ska behöva dö av myndighetsutövning! I många år har vi försökt få politiker, allmänhet och tjänstemän att förstå att djurskyddsk0ntrollerna har urartat till ett skräckvälde där enskilda tjänstemän har bokstavligen makt över liv och död. Och det var inte de första självmorden och säkert inte det sista. För att inte nämna alla som gått en förtidig död tillmötes i stressrelaterade sjukdomar. Jag har skrivit om ondskan tidigare. Likt försäkringskassans tjänstemän anser länsstyrelserna att de bara fullgör ett politiskt uppdrag. Det tycks som om de menar att stryker både jordbruk, landsbygd och ett och annat liv med så har de ändå rätt. Djurrätt är inte detsamma som djurskydd som många tycks tro. Djurrättsrörelsen menar att det inte ska finnas några tamdjur alls. I veckan lyftes frågan om hot och våld mot djurhållande bönder, först av Aftonbladet och sedan av övrig riksmedia.Och se där! Det blev fart ända upp på  ministermivå. Det är ”helt oacceptabelt” sa Bucht! Undrar var jag hört det uttrycket förut? Bucht är naturligtvis mycket medveten om att bönder och andra djurhållare inte bara är rädda för djurrättsaktivister utan även för statens djurkontrollanter. De har all anledning att känna ännu större oro för de senare eftersom tjänstemännen med ett pennstreck kan radera ett helt liv, tvinga sig in i privata hem med poliser, ta hela besättningar för miljontals kronor, avliva djur och besluta om näringsförbud utan att djurhållaren fått chansen till en rättvis rättegång. Ingen vill ta i det eftersom djurägare i många år framställts som onda djurplågare i riksmedia , ivrigt påhejade av djurrättsrörelsen ända upp i riksdagen!

På initiativ av dåvarande internrevisor samlades vi på länsstyrelsen i Kristianstad 2015 för att framföra kritiken, men då liksom nu så avfärdades oron som obefogad.

”Nu, menade de klagande, finns djurägare som dukar under i mardrömsliknande processer och de hävdade att ”systemet långsamt kväver djurhållningen på landsbygden”.
Länsöverdirektör Carl Älfvåg på länsstyrelsen gör bedömningen att gruppen som klagat inte är representativ för de skånska djurägarna.
– Utifrån den mångfald av goda kontakter i ett otal ärenden som Länsstyrelsen har med djurhållare runtom i Skåne, och de enkätundersökningar som gjorts bland djurhållare som blivit kontrollerade så bedömer Länsstyrelsen av den uppfattning och de förslag som framförs av er saknar förankring hos majoriteten av de skånska djurhållarna, skriver Carl Älfvåg i sitt svar.” Älfvåg skrev för övrigt bara under det Marcus Björklund formulerat. Både internrevisorn Staffan Ivarsson och Carl Älfvåg slutade strax efter.

Istället gick inspektörerna ut i pressen och klagade hur hotade de var! Som genom ett trollslag blev alla djurägare farliga den 1 januari 2009. Det råkade sammanfalla med att djurkontrollerna flyttades från kommunerna till länsstyrelerna. På kommuntiden var det inga problem att åka en och en och utan poliser!Den 11 mars 2011 hölls ett stort möte i Hässleholm med länsstyrelsen och djurhållare. Även där framfördes samma synpunkter och redan då blev vi avfärdade! Ola Svensson, dåvarande avdelningschef, hade beordrats dit av landshövdingen. Det hela kokade ner till att inspektörerna skulle legitimera sig! Det ironiska var att Ola Svensson själv varit till mig utklädd till polis några dagar tidigare. Han visade minsann ingen leg! Ola Svensson smet snabbt iväg när själva mötet var slut för att undgå obehagliga frågor.

Jag har under många år på bloggen beskrivit hur djurägare hotats och misshandlats. Redan 2013 skrev jag om detta fall med ett gammalt par (det kan tilläggas att paret fortfarande får besök):

Inge Johansson i Åshammar berättar: ”Tisdagen den 8e oktober kom länsstyrelsens djurskydd som vanligt oanmält med djurskyddshandläggarna Anna Sääf och en ung kvinna till med två poliser i släptåg för att ”se om det var städat”. (Detta var tredje gången 2013. Gången innan i april bröt sig poliserna in genom källaren när vi låg sjuka.)

Det uppstod en irriterad diskussion då vi krävde legitimation. Djurskyddarna visade och den kvinnliga polisen men den manliga, Magnus Fallgren, vägrade och visade polisemblemet på jackan, det räckte om vi nu var ”läskunniga”. Laila sade att det inte var OK. Då jag krävde att få se husrannsakan brann det till och polismannen rusade upp på trappan och ställde sig c:a en dm från mitt ansikte och skrek att han hade rätt och jag fel och var helt virrig.

Sedan frågade han en av djurskyddarna om hon ville att han gick med in, hon svarade ja. De kom in i köket och Laila som stod i dörröppningen sa det är tur att jag städat. De två djurskyddshandläggarna, polismannen och jag var inne i köket.  Laila stod på tröskeln och den kvinnliga polisen var utanför. Då sa polisen Fallgren: ”Om det är städat nu hur skitigt har du det annars?” Laila sa: ”Vad säger du?” och gick emot honom. Då snodde han runt och tog Laila, bröt upp hennes högerarm på ryggen och slängde henne två meter ut och över trapplanet, in i räcket och ner på betonggolvet.

När jag såg hur illa det gick rusade jag ut på trappan fram till honom och lade min vänsterhand på hans högra axel och sa bestämt: ”släpp henne”. Då släppte han Laila och fick tag i mig och tryckte mig med våldsam kraft mot dörrposten samt pressade mitt huvud mot dörrkarmen med sin underarm mot min strupe. Mina glasögon for av ner i betonggolvet och repades. Vår son Joakim kom efter att ha jobbat natt på Psykakuten i Gävle, så han såg händelsen. Först då han kom springande och kommenderade ”släpp farsan” släppte polisen sitt grepp.

Vi har nu anmält polismannen Magnus Fallgren. Men den polis som tog emot vår anmälan ville endast göra det hela till tjänstefel, vilket vi inte accepterar. Vi anser det vara grov misshandel och grova kränkningar m.m.

Vi har tagit bilder av såväl Lailas skador som mina och har anmält det till vården.

Det är massor av blåmärken över armar och kropp på Laila och röda strimmor på min rygg efter dörrposten. Laila har mycket ont och också jag känner av brutaliteten.”

Vad som kan tilläggas är att båda makarna var 71 år och polismannen i 30-årsåldern.
2013 blev en annan bonde  72 år i Halland nedsliten från sin traktor av polisen, som medföljde länsstyrelsen, så våldsamt att armbågen bröts. Polisen anmälde bonden för våldsamt motstånd! ”Vid gripandet ska en polisman ha ryckt ut den äldre mannen ur traktorn så att han slog i bakhuvudet och skadade armbågen allvarligt. Sen blev han upptryckt mot polisbilen.”

Den 6 juli 2011 smygfilmade Emma Hansson två bröder i Skåne, båda i 70-årsåldern. De förnedras och till slut blir den ene misshandlad av polisen. Djurrättsrörelserna har många kopplingar till och inflytande över djurskyddslagstiftning och dess tillämpning. Veterinärer, politiker och handläggare är aktiva i olika föreningar som i sin tur är remissinstanser och samtalspartners till jordbruksverk och lagstiftare.Linnea Stålhandske var djurskyddsinspektör under många år i Skåne. Gunnela Ståhle har jobbat för LRF i 40 år. LRF talar alltså med kluven tunga. Länsveterinären i Kronoberg Björn Dahlén valdes till ordförande i Djurskyddet Kronoberg 2014.  Djurskyddsinspektörer och länsstyrelser har också starka kopplingar till föreningar som stallar in djur som omhändertas för stora pengar. Alexandra Boijsen, ytterligare en skånsk djurskyddsinspektör, fick jobb på Djurens vänners hundstall i Kyrkheddinge, en avknoppning till Hundstallet i Stockholm som nu skickar hundar till Skåne och tigger in många miljoner varje år. Det är tydligen ingen nackdel att man kan tjäna pengar på djuren som flyttas runt!

Från inspektör till entreprenör

8 Okt

Länsstyrelsen i Skåne laddar för att fr o m nästa år ta över de djur de själva tar omhändertagandebeslut om när polisen upphör att göra det. Avdelningens chef Marcus Björklund satt som ”expert” i polisens utredning om renodling av deras arbetsuppgifter och där alla var överens om att djurhanteringen skulle bort från polisens bord. Vad han var expert på fick jag vid förfrågan aldrig svar på. I alla fall förordade han att länsstyrelserna själva skulle ta hand om djuren. Efter Djurambulansen i Skåne AB har det uppstått en potentiellt lukrativ lucka och ett samarbete har inletts med Djurskyddet i Malmö som tidigare annonserat ut Djurambulansens djur och Hundstallet i Stockholm. Föreningen har gjort om tidigare svinalängor (?) till hund- och kattstall. Troligt är att djur från hela södra Sverige kommer att placeras här, vilket blir ytterligare ett bakslag för Djurambulansen i Skåne AB med den gigantiska fd försökshundsanläggningen i Örkelljunga.

hundstallet-alexandra

En av de nyanställda är Alexandra Boijsen, djurskyddsinspektör på länsstyrelsen i Skåne. Hon är hos djurägare mest känd som medansvarig när en hel besättning getter hämtades under ytterst brutala former i Hörby för tre år sedan. I styrelsen för föreningen sitter förra landshövdingen Margareta Paulsson. Under hennes tid växte omhändertagandeindustrin för djur i Skåne till aldrig tidigare skådade höjder och antalet djurförbud till de högsta i landet. Djurkrematoriet i Höganäs eldades för fullt.

djurambulansen-resultat

Efter sedan företaget kritiserats hårt och beslagits med både trafikbrott, problem med fakturor och skattefusk, dalade inkomsterna. Till slut sades avtalet upp och de skånska djuren hämtades och placerades hos andra företag. De senare kan anse sig blåsta när länsstyrelsen nu tar över hela kedjan själv från kontroll till beslut och omhändertagande och försäljning, indrivning av avgifter från djurägarna och utdelande av djurförbud, så är det inte otänkbart att det blir attraktivt att byta jobb. Byta jobb ska även Alexandras kollega Emma Hansson göra.

Ser inget, hör inget, kan inget

8 Mar

Alexandra Boijsen var en av två djurskyddsinspektörer som ansvarade för beslutet att omhänderta dvs flytta en hel besättning friska getter den 19 november 2013. Några killingar som varit magsjuka sköts på plats liksom en vuxen get som var frisk och högdräktig med ett handikapp som hon levt med utan problem sedan hon var nyfödd.

I sitt vittnesmål i Lunds tingsrätt i januari 2016, där djurägaren anklagades för djurplågeri och brott mot djurskyddslagen, framgår att Alexandra inte hade vare sig kunskap om eller erfarenhet av getter. Varken vid det aktuella tillfället eller senare. Vidare så har hon varken sett eller hört något om den get som släpades i och lyftes i hornen, så brutalt av Mikael Gustavsson och övriga från Djurambulansen i Skåne AB att hon kom fram med huvudet bakåtvridet. Troligen har hon inte heller hört eller sett något annat av det djurplågeri som alla närvarande utom djurägaren, gjorde sig skyldiga till under många timmar. Ännu mindre har hon försökt stoppa eller förhindra det. Orsaken till det kan man bara spekulera kring. Hon fnittrar och skrattar under förhöret och minns troligen hela händelsen som väldigt roande.

Hon var inte med, påstår hon, när alla getterna lastades. Men just denna get lastades bland de första. Hon påstår vidare att getterna var ”stappliga”. Hur kunde då de jagas under flera timmar? Lagen är glasklar och Alexandras jobb innebär att känna till den.

”Enligt EU:s transportförordning 1/2005, bilaga I, kap III, punkt 1.8 ska det vara  förbjudet att
a)  slå eller  sparka djuren,
b)  utöva  tryck  på  en  särskilt  känslig  del  av  kroppen  så  att  djuren  utsätts  för  onödig  smärta  eller  onödigt lidande,
c)  hänga  upp djuren  med mekanisk hjälp,
d)  lyfta  eller  dra  djuren  i  huvud,  öron,  horn,  ben,  svans  eller  päls,  eller  hantera  dem  på  ett  sådant  sätt  att  de orsakas onödig smärta eller  lidande,
e)  använda käppar  eller  andra instrument med spetsiga  ändar,
f)  medvetet  hindra ett  djur  som drivs  eller  leds genom  en  plats där djur  hanteras.

Vänliga hälsningar
/Lotta Andersson
Handläggare avel och semin
Enheten för idisslare och gris
Jordbruksverket”

”Mikael Gustavsson anser att man ska klippa sönder stängselnätet, göra hål för lastbilen och backa till och i stället jaga getterna från hagen och in i bilen. Man fick en idé att klippa upp nätet i enbart ena sidan och lösgöra ca 7 meter varav ena sidan är fastspikad i en tjock stolpe. Mikael Gustavsson och Peter Stenberg har då som arbetshypotes att när getterna de jagar, närmar sig lastbilen och den höga rampen, ska personalen från Djurambulansen springa bakom de vettskrämda djuren för att dra ihop dem med stängselnätet upp emot rampen ungefär som fiskar i ett nät.

Naturligtvis faller djuren omkull nedanför den branta rampen och ligger i en enda röra och sprattlar och trasslar in sig i nätet. Då skyndar Gustavsson och medhjälpare fram och tar tag i horn eller ben, vad de kan få tag i och drar nät och getter upp halvvägs. Där står någon och vaktar att ingen ska rymma ut igen och som då drar upp den sista biten.

Getterna jämrar sig och skriker vid denna grymma hantering.

Varje gång man fångar en grupp i nätet sliter sig några av dem loss, varpå jakten börjar om igen. Det fanns getter som slet sig gång på gång, på gång och utsattes för denna jakt med nätet kanske upp till 10-15 gånger.”

Hullbedömning kan hon inte heller, men påstår att det gör man genom att ”känna på dem”. Det kan man inte göra eftersom fettet sitter på insidan.  Hon säger att de tar djuren för det är ”utsiktslöst”. Vad som är utsiktslöst får hon ingen fråga om. Hon hävdar dock att de saknar vatten när de är där. Bortsett från att större delen av flocken har tillgång till en bäck, så behöver djuren enligt lag vattnas två gånger per dag. De som är i boxar skall ha vatten när länsstyrelsen behagar dyka upp. Hon påstår att en get slickar på en sten för att den är törstig. Då är det konstigt att djurägaren förbjuds att ge djuren vatten.

DSC04709Alexandra ser nog inte heller att Micke med full kraft backar in i en björk. Det gör tydligen ingen av de andra ”djurräddarna” heller”

DSC04708”Efter att ha kört in ca 10-15 m upptäcker Gustavsson att han kör fast då hjulen gräver sig ner i marken. Han tvingas försöka backa ut från gårdsplanen igen och efter att ha varit ytterst nära att riva ner gaveln på ena huset backar han ut i allén, ger gas och backar rakt in i en stor björkstam. Det blir en djup skada i björken där högsta delen av bilen träffat och lastbilen tvärstannar. Alla de redan lastade getterna kastas handlöst omkring. Bilen får motorstopp. Ingen bryr sig om att se efter hur det gått med djuren. Gustavsson var mest orolig för att bilen inte skulle starta igen.

Det gjorde den och Gustavsson backade vidare genom allén och vände lastbilen på vägen för att komma med rätt del dvs med rampen före in vid gaveln på huset mellan två grindstolpar. Grinden som jag låtit en snickare tillverka 2011 rev de bara sönder. Nya långa gångjärn drog de av och kastade grinden. Han höll på och knixade och bromsade och ryckte innan han hade lastbilen på plats. Väl där bestämde de att de stora bockarna ca 25 st skulle lastas och man klipper då sönder ett nytt ställe nät och river ner en bred grind, sparkar och bryter sönder.”

Boxen där några getter gick i var stängd av en anledning. Där fanns bl a en brunstig ungget som inspektörerna släppte ut bland stora bockar. Men Alexandra såg och hörde inget?

DSC04208”Tillsammans med Sippan (geten med de korta bakbenen min anm.) gick vid detta tillfälle tre getter, varav en som var brunstig (hona) ”Grållan” och som jag tagit undan tillfälligtvis för att bockar inte skulle ofreda henne. Hon var 1 ½ år gammal.

Poliser, DA, Stenberg, Boijsen och samtliga tar ut Grållan där bockarna befinner sig; Stenberg och Kemna sköt dessförinnan Sippan:

Då jag förstod att bockarna skulle kasta sig över henne om de fick chansen, sa jag ifrån till samtliga närvarande personer, att de inte på något villkor fick utsätta henne för den risken. De lyssnade dessvärre inte på mig, utan poliser och DA Stenberg, Boijsen, samtliga hjälptes åt att jaga ut den redan förskrämda ”Grållan”. Hon hade dessförinnan blivit tvungen åsyna och bli vittne till hur Stenberg och Kemna sköt Sippan (Grållans bästis) och skar av halspulsådern så att blod rann över golvet där Grållan gick. Hon kände alltså redan dödsångest och blir nu som kronan på verket, ytterligare plågad. Hon jagas ut ur stallet rakt ut i armarna på ca 15-20 bockar som befann sig lösa ute och som direkt far upp i jakt på henne, slår omkull henne, trampar på henne och stångar vilt på henne (så gör bockar när de vill få henne att resa sig upp igen). Bockarna blev desperata och ville alla komma åt henne.

Poliserna som hade skrikit åt mig ”att hålla flabben, annars skulle de åka till Lund och låsa in mig i arresten”, skrattade åt detta ”spektakel” och verkade närmast roade av något de tydligen aldrig sett förut. Jag sa åt dem att bockarna skulle komma att döda henne.

Det ansåg säkert alla de närvarande personerna också. Därför försökte någon gå fram och dra i bockarna för att försöka få bort dem från Grållan. Bockarna var desperata och sparkade och slog med sina stora horn och de befintliga ”gossarna” poliser, Stenberg, Gustavsson och mörk kille var klena med modet och det dröjde innan någon vågade sig fram till dem. Det var en tjej som tog tag i det, tror ej Lisa L, utan den mörka tjejen var stark och orädd. Därpå vågade sig poliserna M och W och Gustavsson också fram för att släpa bockar till lastbil.

ALDRIG hade jag kunnat föreställa mig att man även tar den illa, vid det laget halvt ihjältrampade Grållan och kastar även in henne i lastbilen ihop med de brunstgalna bockarna. Märk väl, det fanns tidigare lastade bockar också i bilen. Jag gjorde allt för att försöka förmå Peter Stenberg, tillika djurskyddsinspektör, att förhindra detta då Grållan skrek i panik och smärta inne i lastbilen.

Jag sa till Peter Stenberg: ”Hör du inte hur hon skriker och jämrar sig?” Han svarar mig: ”Nej det är inte bra.” ÄNDÅ GÖR HAN INTE NÅGONTING FÖR ATT HINDRA ATT DE KASTAR IN HENNE I LASTBILEN.

Han tillstår själv att det är illa (”inte bra”) ändå hjälper han inte det stackars utsatta djuret. Hur i HELVETE kan han sätta djurskyddsinspektör på sitt visitkort?

Jag sa åt honom att ta ut henne från lastbilen och påpekade att det var olagligt att hantera levande varelser på detta sätt. Jag sa att hon kommer att bli ihjältrampad. Han bara teg och gick ifrån mig till andra sidan gårdsplanen och lät alltså detta djävulska passera.”

 

Polisens djurhantering snart ett minne blott

6 Feb

fem miljoner

Polisen kommer snart att slippa hantera både djur och fakturorna som blir följden av hur länsstyrelserna numera tillämpar djurskyddslagen. Massor av arbetstid och pengar kommer att frigöras  för att som tänkt i stället användas för att lösa brott.

Från och med 2009 t.o.m juli 2014 har polisen i Skåne genomfört 926 handräckningar beträffande djur. De har fördelat sig på

2009: 141 st

2010: 184 st

2011: 151 st

2012: 184 st

2013: 157 st

2014: 109 st (t o m 2014-07-28)

Merparten av dessa har initierats av länsstyrelsen. Jag har granskat ca 14% av dessa handräckningar dvs 121 stycken.

Av dessa har Henriette Bonde begärt poliser i 26%, Emma Hansson i 22%, Alexandra Boijsen i 12% samt Linnéa Stålhandske, Elin Gullander samt Jenny Persson i 4% av fallen vardera. Varför vissa inspektörer tycks ha större problem än andra att bemöta djurägare vågar jag mig inte på att spekulera i.

Vanligaste angivna skälet att begära polishandräckning är att man vill ta sig in i en bostad, 44% av fallen. Därnäst anges en hotfull djurägare 21%. Djurägaren kan inte anträffas 12%, djurförbud är anledning i 11%, hotfull hund i 7%, tillträde till stall 4%, djurägaren inte behjälplig 3%. Övriga skäl som anges är djurägaren hotat med självmord, stoppa fordon och utföra kontroll, vardera någon %. Det här är alltså vad som angetts. Om det är med sanningen överensstämmande går inte att ta ställning till.

De som man måste ha polissällskap till är 60% män och 30% kvinnor.7% avser flera personer och djurägaren påstås vara okänd i 2% av fallen. Av 121 ärenden avses endast ett enda ett företag nämligen Ljunge Mink.

Av kvinnorna var 19% 30 år eller yngre, 43% var 31-50 år och 38% var 51 år eller äldre. Av männen var 8% 30 år eller yngre, 37% var 31-50 år och 55% var 51 år eller äldre.

Djurslag som skall kontrolleras anges inte alltid men avser i de allra flesta fallen hund och/eller katt. Det finns några få lantbrukare med kor. Vissa djurhållare får återkommande besök av poliser.

polisen inte medSedan har vi ju sett på TV-såpan Djurskyddarna att det är långt ifrån alltid man ens bryr sig om att begära handräckning, ens när det enligt lag är djur som skall omhändertas av polis. Det verkar vara delegerat till Djurambulansen i Skåne AB.

LinneaLinnéa Stålhandske kör med övertalningsvarianten. Överklagan är knappast meningsfull i det här fallet.

hota med polisFungerar inte det så hotar vi med polisen.

MickeHär är vi jobbarkompisar och turas om…

låssmed… med att hota.

dumt…dvs du har ingenting att säga till om här!

Det gäller att passa på innan penningströmmen från polisen sinar!

En stor fet lögn

26 Jan

artikel atl markeradI ATL torsdag den 22 januari 2015 kan vi läsa en intervju med Djurambulansen i Skåne ABs ägare Mikael Gustavsson. Omhändertaganden kommer aldrig som en blixt från klar himmel, påstår han.

anmälan getterNär det gäller fallet med getterna så gjorde det det. Där fanns inga tidigare besök, inga förelägganden, bara en idogt anmälande granne, som ljuger att djurägaren bor någon annanstans.

Ärendet ”tar fart” när det läggs på gissa vem … Peter Stenberg. Efter ett par månaders korrespondens börjar killingar lägligt insjukna. En äldre bock dör söndagen den 17 november.

polisrek

Måndagen den 18 november 2013 skriver Alexandra Boijsen en polisrekvisition för hand. Timing, eller hur? Tisdag morgon står Alexandra Boijsen och Peter Stenberg på gården med två poliser och avlivar djur fast djurägaren inte är hemma. Peter Stenberg, inte polisen, ringer in Djurambulansen för att frakta bort de friska getterna, drygt 80 stycken.

Medan man väntar på Djurambulansen gör Alexandra Boijsen visit hos den anmälande grannen. Hon tar vägen över stängslet.

Djurambulansen kommer med två lastbilar, en vit som körs av Mikael Gustavsson som han kör upp på gården, och en röd som körs av Sonny Nilsson. Den ställs på en parkeringsficka där den skall bli ståendes hela tiden. I den kommer inga djur att lastas. Från Djurambulansen medverkar Lisa Linde plus ytterligare en kvinna.

Redan under den tre timmar långa jakten på getterna har Mikael Gustavsson förstått att lastbilen inte får lasta så många getter. Men det är mjukt, blött och halt. Han håller på att köra fast och har stora problem med att vända även detta fordon. Mörkret har fallit och det återstår många skräckslagna djur att lasta. Samtliga närvarande går då undan från djurägaren och konfererar, sedan fortsätter lastningen eller snarare packningen. Ja, ”många vittnen” på plats vilket, enligt Micke ”ökar rättssäkerheten”. Senare skall Stenbergs kompis Mattias Gårdlund låtsas utreda transporten. Pommer, som skall ”skyllas” för transporten, är också hans vän, liksom Mikael Gustavsson. Gårdlund har också godkänt Pommers bil.

Anneli”… denna grupp getter som var den första att lastas bestod till övervägande del av dräktiga och högdräktiga honor. Däribland den stora, vita get som de slutligen jagade så hårt att hon föll omkull och fick huvudet under sig när de kastade sig över henne. Då griper Gustavsson henne i ena hornet och släpar henne ca 30 meter. Han fick hjälp att släpa henne de sista 10 m av sin medhjälpare då, drog de båda henne upp på lastbilen. Hon var så skadad och utpumpad att hon inte orkade resa sig i lastbilen.”

Veterinär Anneli Karlsson är den enda utomstående som sett getterna på nära håll efter ankomsten till Ingelsträde. Geten som slets sönder i nacken transporterades med de andra. Hennes lidande måste ha varit fruktansvärt. Minst en get killade under transporten. Om killingen föddes med liv blev den omedelbart ihjältrampad. Veterinären såg inte heller lastbilen. Den körde Micke undan för det var knappast någon vacker syn. Veterinären räknade inte heller getterna utan skrev antalet som Djurambulansens personal uppgav. Micke såg sedan till att den skadade geten eldades upp, vilket han också tog betalt för. En obduktion var ju otänkbar eftersom en sådan skulle snabbt ha avslöjat misshandeln.

Det är inte konstigt alls att Micke måste ljuga ihop en efterhandskonstruktion eftersom så många brott begicks mot djuren. Han får information om att det finns högdräktiga honor som absolut inte får transporteras. Någon dispens har han inte sökt hos jordbruksverket varken för att transportera omärkta eller högdräktiga djur.

KemnaInte heller veterinären Julius Kemna får något uppdrag att undersöka djuren angående dräktighet. Att fånga in dem är inget han rekommenderar.

Peter Stenberg frågar ut djurägaren om hon har vänner och internet. Hon hotas, hånas och nonchaleras. Polisen misshandlar och hotar henne. Hon är chockad, rädd  och förtvivlad över hur illa hennes getter behandlas. Djuren får hon varken fodra eller vattna. En brunstig hona trampas sönder av stora bockar som hon lastas med. Senare skall Micke skriva till länsstyrelsen att getterna var hungriga och törstiga.

Pommer”Vi hade en inhyrd transportör”, säger Micke till ATL. Micke gjorde upp med sin kompis Magnus Pommer att denne skulle ”stå för” transporten, trots att han aldrig varit där. Pommer skriver ut ett falskt transportdokument i efterhand. Pommer har både trafiktillstånd och en stor grisbil i tre våningar samt ett släp med två våningar. Tillsammans har ekipaget en längd av ca 23 m och är fullständigt omöjlig att komma in med ens med enbart dragbilen. Men det spelar ingen roll för han har aldrig varken lastat eller kört några getter. Det framgår också klart av vad han skriver.

Pommer räkningPommers vinst är 12.000:- som faktureras polisen.

justerad tid PommerDå har också tiderna justerats uppåt.

sista bildenSista bilden av getterna togs den 19 december. Flocken, oklart hur många, skymtar i hagen. Man eldar intill hagen. Mikael Gustavsson fick själv köpa dem av polisen för 20:-/st. Den 21 december skall de ha körts till Spannarpsvägen 47 i Spannarp. Produktionsplatsen innehas av en S. Arvidsson. Där slutar alla spår efter 85 getter. Någon inrapportering finns inte till jordbruksverket. Länsveterinär Ann Sjöholm intygar att getterna lever, polisen vill inte veta och några köpehandlingar finns inte.

getterSå nu är det dokumenterat hur Djurambulansen hanterar getter. De tror att deras horn är handtag. Om de gör så här inför en kamera vad tror ni då de gör utan? Det är absolut förbjudet att dra getter i hornen. En fet lögn eller flera, kompisar i rätt position, hot nedåt och betalning uppåt fixar förtjänsten.

Allt är inte vad det verkar

10 Jan

Nu ska jag berätta hur länsstyrelsen i Skåne med hjälp av en privatperson, som ville bli av med sin granne, ett olagligt åkeri och en okunnig, empatisk polis krossar en ung människas dröm att bedriva småskalig, ekologisk livsmedelsproduktion och dessutom, med hjälp av en fullständigt skrupelfri TV-kanal, lyckas göra det till billig underhållning åt det naiva svenska folket.

V__4F05Magnus och hans ekologiska höns. Äggen köptes av en butik i Arlöv och uppskattades mycket av kunderna. Snacka om tama höns!

Manuset är redan skrivet, hjälten  i form av den skattebrottsdömde företagaren Mikael Gustavsson är redan utsedd. Han har sedan 2003 kört sk djurambulans, under senare år med upphandlingsavtal med polisen i tre län. Polisen är hans största kund och det är han som polisen skickar kors och tvärs i Skåne när någon anmäler en upphittad hund, men det är länsstyrelsen som ser till att de stora pengarna trillar in i en strid ström.

-Polismyndigheten, liksom andra myndigheter, har möjlighet att ingå avtal med en leverantör som har skatteskulder och på så sätt påverka leverantören till att bättra sig och betala sina skatter, förklarar skånepolisen Anders Westerlund.

Den 26 oktober 2014 går Magnus Nilsson i Vollsjö som vanligt upp klockan 6 för att sköta sina djur på den lilla arrenderade gården i Vollsjö. Några timmar senare är han på väg med traktor till Kristianstad för att hämta foder.

Nu börjar ”filmen”, men det vet inte Magnus. In på hans gård träder nu hans granne som spelar en av huvudrollerna. Om den är ond eller god får ni själva avgöra.

V__D880Emil Jönsson är en kul kille som nu får brått. Han släpper ut grisarna på gården och fåren ur hagen. Nätet till hönsgården klipps upp. En vattenledning i stallet bryts sönder så det blir härligt geggigt i boxarna. I en mindre box i stallet finns 19 avvanda kultingar från flera jämngamla kullar. Suggan No 52, som står i en stor box bakom, flyttar han in i den lilla boxen med kultingarna. Hon är inte deras mamma. Något händer med en tacka och hon blir halt. Nu är allt förberett till nästa scen. Emil ringer polisen.

Namnlöst-31Nu kommer den första djurräddaren in på scenen. Det är empatiske polisen Per Hansson som nog inte är medveten om vilken roll han tilldelats.

polisbilen

kom till gården

tackaPolis Per får sin replik av Emil. Tackan har fastnat i stängslet och skadat benet, skriver han. Detta är nu på pränt och därmed en sanning som förs vidare. Hur tackan i verkligheten blivit halt vet bara Emil.

Magnus blir uppringd av ett dolt nummer och han svarar inte på det. Det finns många som inte svarar på dolda nummer. Djurens ägare är alltså ”försvunnen”. Det finns fler som mist sina djur på det viset.

Polis Per, som förmodligen inte har någon större vana att bedöma djur, tycker grisarna ser utmärglade och vanvårdade ut. Det får honom att dra igång ett stort omhändertagande för att ”rädda” dem.

soppåseDe utsläppta grisarna roar sig. Här är en som hittat soppåsen som Magnus ställde ut på morgonen men glömde slänga i soptunnan. Grisar är intelligenta och nyfikna. Men för polis Per kan enda förklaringen till att en gris sliter sönder en soppåse vara att grisen är utsvulten. Grisen är märkt i örat som blivande avelsdjur.

bitsårEn del grisar får mindre kul. När grisar släpps ihop börjar de slåss. Den här suggan har blivit biten. Polis och andra djurräddare anser det givetvis vara Magnus fel.

höns i stalletI stallet råder nu fullt kaos med höns och smågrisar överallt.

grisar äter grisarHär ser man suggan som flyttats in till de små kultingarna. Som tur är är hon snäll och biter inte ihjäl dem. I gödselrännan ligger några döda kultingar som klämts ihjäl av sin mamma. Tyvärr valde Magnus att inte göra ren gödselrännan innan han gav sig av utan tänkte göra det när han kom hem igen. Grisar är allätare och äta på artfränder är ett naturligt beteende som moderna TV-tittare, som aldrig studerat en gris mer ingående än på tallriken, har svårt att acceptera. Allra helst som indignerade djurräddare talar om för dem hur förfärligt plågade de är som tvingas äta döda grisar (dock inte på tallrik). Polis Per konstaterar att hönorna uppför sig lika illa och äter av de döda kultingarna de också. Men det var ju inte meningen att varken höns eller grisar skulle släppas lösa.

hönslikPolis Per gör sitt jobb och fortsätter att samla in ”bevis”. En bild på några halvt förmultnade höns måste tyda på djurplågeri. Men de avlivade hönsen är sk industrihöns som Magnus köpte in ett parti av. Här kan man tala om djurräddning. Industrihöns är dock inte något som djurskyddsinspektörer eller Djurambulans brukar rädda även om de bara kostar en femma styck. De är alldeles för fula. (Magnus fick mycket riktigt anmärkning på deras fjäderdräkt ett par veckor efter inköpet. Allt är alltid djurägarens fel. Även det som hänt innan djuren hamnade hos djurägaren. Och som vi senare skall se, även det som hänt efteråt.) Industrihöns är inte vana vid naturlig bakterieflora och blir lätt sjuka när de släpps ut.

gässGässen anses fina men polis Per måste påpeka att de inte har mat och vatten. Hur lätt är det inte att hälla bort en hink vatten? Hur som helst så anses alla djur vara lidande om de inte äter kontinuerligt.

Nu är det dags för länsstyrelsen att göra entré. Vi känner igen Peter Stenberg och Alexandra Boijsen. Den förre känd som den som för djurens talan i TV-såpan Djurskyddsinspektörerna för ett år sedan. Alla djur verkar vilja åka till Djurambulansen. Konstigt nog bröt djuren både ben och nackar när Peter visade sig. Bröt nacken gjorde också en get när paret tog en hel getbesättning 11 månader tidigare. Manuset såg snarlikt ut. En anmälande granne, plötsligt insjuknade djur, snabb utryckning av polis och Djurambulansen. Samt en artikel i Skånskan dagen efter där djurägaren redan hängs ut som djurplågare.

Peter och Alexandra har besökt gården fyra gånger på ett år. Inte konstigt det saknas tid till industrijordbruket. Peters stora visdom har flödat när han exempelvis klagat på för få sittpinnar till ett gäng broilerhöns.

Sen kommer de stora filmstjärnorna: Team Mikael Gustavsson.Namnlöst-20Han har väl inövade repliker. Kom ihåg att detta är noga förberett. Det är naturligtvis ingen slump att det är ett helt filmteam på plats.

Namnlöst-6Här skall visas misär och djurplågeri, det är det som upprör och får förhoppningsfulla tonårsflickor att gå i spinn och stöna på Facebook: ”Så fort jag har mitt körkort kommer jag gärna och hjälper till frivilligt! Har fött upp kaniner och haft kanin i 7år, så hade gärna tagit ut kaniner på promenad och kanske hoppträna.” Bilden visar fina hönor och en ren gris så det är nog säkrast att tala om hur djuren skall betraktas.

Namnlöst-5Japp! Detta blir bra TV!

Namnlöst-14Sanningen är alltså den att suggan har placerats här för filmningen. Tittarna får all hjälp att tolka vad de ser.

intygTvå veckor tidigare den 9 oktober har Magnus haft ute en veterinär för att få hjälp med denna sugga och några till som, trots dubblerade fodergivor, inte går upp i hull. Veterinären konstaterar mask. Det är inget konstigt med ekologiska grisar som får gå ute och böka. Denna sugga (52) var den som bedömandes i lägst hull, ett på en femgradig skala. Sugga 93 och 105 är något under normalhull (2). Sugga 3 ligger på 2-3 dvs nästan normalhull. Galten och unggrisarna har normalhull. Grisarna har fått första dosen avmaskning. Prognosen är god eftersom djuren är unga.

V__51C9Det här var grisarnas liv! Ungdjur på lösdrift före den 20 juni 2014. Av dessa grisarna fanns fyra kvar den 26 oktober. De var sparade till avel. De bör ha haft en slaktvikt på ca 90 kg den 26 oktober. Smakade de gott?

V__8F08

Unggrisar veckan innan sugga105 flyttades in i deras box och de flyttades till lösdriften.

V__5E23Sugga 105, renrasig lantras, 1-2 dagar före grisning. Hon gillade att leka med vattennippeln så hon har fått spån för att torka upp i boxen. Här är hon nyss inkommen. Har gyttjebadat. För mig som icke-expert ser hon inte mager ut ca 5 veckor innan hon togs.

V__55B9Sugga 52 den magraste dagen före grisning. Rent och fint, massor av halm.

Namnlöst-19Här lastar ”proffsen” sugga 52.

Namnlöst-45Sen är det dags att ge sig på galten som står i sjukbox. Minns att han är bedömd som varande i normalhull. Han är renrasig lantras. Emil är mycket hjälpsam.

Namnlöst-52Det är ingen måtta på överdrifterna för att djurräddarnas gloria säkert skall falla på plats. Han påstås ha stått i samma box i 4-5 år. Galten är 1½ år och går vanligen på lösdrift som de andra. Magnus har bott på gården i två år.

Namnlöst-48Emil hävdar att galten är livsfarlig. Han är i själva verket både tam och kelen. Han har fått massor av kärlek från sin ägare.

Namnlöst-56Det här är vad jag kallar djurplågeri när det skräckslagna djuret halvstrypt dras och baxas upp på den branta landgången. Fin ren gris!

Namnlöst-39Emil hjälper gärna till att ta sin grannes fina unggrisar.

Namnlöst-58Namnlöst-57Även fåren och de sex fina gässen tas. Omhändertagandebeslutet omfattar 9 får och ett lamm. Sen skriver polisen att 8 av fåren rymt, varav ett halt, och påträffas en kilometer bort. Att djurräddarna skrämmer bort djur är tyvärr inte heller ovanligt. Djurägaren faktureras naturligtvis även för infångandet. Jakten på fåren visades inte på TV. Beslutet omfattar 47 höns. I själva verket tas ett par hundra. Några höns ”försvinner” men dyker upp hos Emil som visar upp en köpehandling. Magnus har inte sålt några höns till Emil. En hel del andra saker försvinner också lägligt.

Magnus nås på dagen av ett samtal från sin kompis som kommer förbi gården. Han får veta att polis och djurambulans håller på att ta hans djur.

V__C840Kompisen har hand om Magnus bästa vän och arbetskamrat den 1-årige vita schäfern Baccardi. En glad unghund som vallar både får och grisar. När Magnus chockad kommer hem hämtar han Baccardi. Nästa dag lämnar Magnus hunden för att ta ut pengar. Emil ser när han lämnar gården och ringer polisen. Hur de hämtade hunden är oklart men de gick i alla fall in i boningshuset.

Elsa-PiaPå uppdrag av länsstyrelsen gör veterinär Elsa-Pia Ehrenpris en besiktning av djuren i Ingelsträde. Hon skriver det hon får sig berättat, nämligen att djuren levt i misär och ätit på varandra. Hon skriver också att djurägaren bör förbjudas att ha djur! Och att 1-årige Baccardi bör kastreras!

bitsårHär är suggan som blev biten när grisarna släpptes ut. Det var väl inte så snällt?

ingen matVeterinären drar en felaktig slutsats eftersom den falska informationen förts vidare till henne. Nu är det plötsligt bekräftat av en expert att grisarna som slogs för att de släpptes ihop, istället har blivit bitna för de har brist på mat!

mat och vattenHela programmet har trummat in att djuren haft brist på mat och vatten. Grisarna har haft högre standard än ägaren själv för de har haft rinnande vatten i stallet. Och de har fått mycket extra foder för att lägga på hull. Nu säger djurräddaren Gustavsson att det skall snålas med fodret, det kan ju bli för mycket! Länsstyrelsen fattar beslut att grisarna skall avlivas. Så varför kosta på dem foder nu? Alla fick säkert sin grisdel i frysboxen.

ponnynKonstigt nog dyker det upp en häst i veterinärintyget. På gården fanns ingen häst.

V__1880Det handlar om en shetlandsponny, Skrållan, som Magnus överlåtit till en bekant fyra månader tidigare. Den har missköts och omhändertagits på en gård i Önneköp en tid innan tillslaget mot Magnus. Det är inte ovanligt att ärenden blandas ihop. Polisen vill uppenbarligen ge Magnus skulden även för hästen.

Namnlöst-10För att riktigt svärta ner Magnus utmålas han som nazist. Visst var det dumt att inte prioritera att måla över den tidigare hyresgästens väggmålningar. Men hur skulle han kunna förutse att TV4 skulle komma och filma i hans stall?

Namnlöst-17Micke luftar sina åsikter om låga straff för djurplågare. 4-5000 i böter tycker han är för litet. Det är ju tur då att han själv kan bidra med ett betydligt hårdare straff när han skickar fakturan för ”räddningsaktionen”. Fakturorna går ofta på hundratusentals kronor. I januari 2013 fick han en hel kreatursbesättning som togs i Henset i Hörby kommun. Observera att det är del 2 som är på bilden. Kan inte djurägaren betala, och det kan de sällan, så hamnar notan på skattebetalarnas bord. Frågan är om vi verkligen får valuta för pengarna.

faktura

Förtroendeskadliga bisysslor

30 Nov

Niklas Lindbäck och Mattias Gårdlund

På bilden ovan gratulerar Mattias Gårdlund sin vän ryttaren Niklas Lindbäck till seger i terrängritt på hästen Mr Pooh. Gårdlund är anställd som djurskyddshandläggare vid länsstyrelsen i Skåne.

Mr Pooh

I sitt tacktal till ägarna framhåller Niklas familjen Pommer. Magnus Pommers grisbil besiktigades och godkändes för djurtransporter av Mattias Gårdlund. Magnus Pommer samarbetar med Mikael Gustavsson  ägare av Djurambulansen i Skåne AB där alla djur som omhändertas av bl a Mattias Gårdlund hamnar.pommer fatura

Samarbetet är så intimt att Pommer t o m skickar fakturor för hämtningar av djur där han aldrig varit för att täcka upp när Gustavsson  kört olagligt i för liten transport.

transport getterPå det fejkade transportdokumentet står det att lastningen av ca 80 getter tog ca två timmar. Körningen tog 1 timme. Det betyder att han körde ett 23 m långt grisbilsekipage i genomsnittshastigheten 125 km/tim. (På fakturan har han dock lagt till fem timmar.) Inte så konstigt att han skriver så för han har ju inte gjort körningen, vet inte var han påståtts vara och följaktligen vet han inte heller hur långt han skall ha kört! Han räknar kallt med att ingen kollar.

Anledningen till detta förfarande är att Djurambulansen i Skåne AB saknar trafiktillstånd och företagets vita lastbil som getterna i verkligheten lastades i var för liten för så många djur. Det löstes i efterhand pappersvägen. En win-win lösning då Pommer fick 12.000:- från polisen och Gustavsson kunde säga att transporten skett lagligt.

Sen trädde Mattias Gårdlund in och skyddar både Pommer, Gustavsson och sin kompis sedan många år Peter Stenberg som fattade beslutet om omhändertagande. Han gör en låtsasutredning där Peter Stenberg och Alexandra Boijsen praktiskt taget uppmanas att inte minnas.

kommer ihågMycket riktigt drabbas båda av minnesförlust. Peter Stenberg säger att ”minnet sviktar” och Alexandra att minnet ”spelar ett spratt”.

minnet sviktar

Därmed anser Mattias Gårdlund att saken är ”utredd”. Lidandet som djuren utsattes för spelar uppenbarligen ingen som helst roll.

polisens PM

Polisen vet dock att alla getter lastades i Djurambulansens lastbil och skriver det i ett PM. Det negligerar Gårdlund för det passar inte om han skall rädda sina kompisar.

Pommers bil

Till saken hör att det är fullständigt fysiskt omöjligt att ta sig in genom den infarten med denna kombination. Men nu har alla kompisar snackat ihop sig och enats om ett påhittat scenarium som skall rädda allas skinn.

Om inte ovanstående är jäv och förtroendeskadliga bisysslor vet jag inte vad som är det.

Gårdlund & Stenberg

Gårdlund och Stenberg har hängt ihop sedan de båda var anställda tillsammans i Sjöbo redan då djurskyddet låg på kommunerna. 2013 var de dokuskådisar i TV4 i programmet Djurskyddsinspektörerna där de särskilt fick berätta om sin relation.

Gårdlund och Stenberg var också två av de fyra inspektörer som förra landsbygdsdirektören Christina Håhus gav ”husarrest” 2010. (De andra två var Emma Hansson och Sverker Olsson). Det är den enda chef som vågat sätta ner foten mot dessa personer.

Christina HåhusHåhus berättade om arbetsövergången: ”Arbetsgivaren fick inte ens titta på meritförteckningar eller någonting sådant.” Hon var mycket kritisk till vissa inspektörer och ansåg att ”ointresse, personligt maktbegär eller ren inkompetens styrt utövningen i fält”. ”Det har även hänt att inspektörer bitit sig fast vid en djurägare eller ett fall och inte gett sig förrän någon krupit på knä.”

Innan internrevisor Håkan Malmer gick i pension så lämnade han sin rapport Bisysslor diarienummer 105-16181-2011 som beställts av landshövding Olof Tunhammar.

”Myndigheter ska vara opartiska och för att se till att de är det finns regler om jäv i förvaltningslagen och regler om förtroendeskadliga bisysslor i lagen om offentlig anställning.”

”Länsstyrelsen har inte haft tillräcklig intern styrning och kontroll på de anställdas bisysslor. Länsstyrelsen kunde inte visa att man informerat de anställda om förtroendeskadliga bisysslor. Länsstyrelsen har år 2010 därför gjort en totalinventering av de anställdas bisysslor och i samband därmed informerat om regelverket för otillåtna bisysslor.”

Revisorn gav en rad rekommendationer. Bl a skriver han: ”Personalchefen ska för länsöverdirektören redovisa hur man avser att komma till rätta med problemet att dokumentation av länsöverdirektörens eller av chefsjuristen i samband med inventeringen gjorda bedömningar av anställdas bisysslor helt saknas.”

Dvs man tog reda på vilka bisysslorna var men man gjorde inget åt det.

”Många tjänstemän har bisyssla avseende eget eller anhörigs jordbruk eller djurhållning. Sådan bisyssla kan ge upphov till jäv vid myndighetsutövningen av kontroll, bidrag eller tillstånd men det är något som myndigheten anser sig kunna hantera och därför har sådana bisysslor bedömts som inte förtroendeskadliga. Av policyn bor kunna framgå om en bisyssla kan tillåtas.”

”Regeringsformen ställer krav på att myndigheter ska beakta allas likhet inför lagen samt vara sakliga och opartiska. Därför finns regler om jäv som syftar till att garantera att ärenden handläggs objektivt och sakligt – en tjänsteman får inte låta sig påverkas av ovidkommande hänsyn. Reglerna om jäv avser att förhindra att en tjänstemans opartiskhet kan sattas i fråga.

En tjänsteman som ska delta i handläggningen av ett ärende får inte ha ett eget eller en närstående persons intresse i saken. Om en tjänsteman t.ex. ar vän eller ovän med någon kan tjänstemannens opartiskhet också ifrågasättas.”

”En tjänsteman ska själv ge till känna om han bedömer att jäv kan föreligga.
När det gäller opartiskhet är det särskilt två saker man skall vara uppmärksam på, nämligen bisysslor och jäv. Något förenklat kan man säga att reglerna om bisysslor syftar till att stärka och bevara allmänhetens förtroende för myndigheterna genom att tala om vad de anställda inte får syssla med vid sidan av sin huvudanställning. Jävsreglerna däremot beskriver de situationer nar den anställde av samma skäl inte får vara med i handläggningen av ett visst ärende.”

”Utöver bestämmelserna i förvaltningslagen finns i lagen om offentlig anställning (LOA) ett förbud för en arbetstagare att ha en förtroendeskadlig bisyssla om det kan rubba förtroendet till hans eller någon annan arbetstagares opartiskhet i arbetet. Noteras bör att ett rubbat förtroende för en tjänsteman kan uppkomma pga. någon annan tjänstemans bisyssla. Därutöver får en offentliganställd inte bedriva verksamhet eller ha uppdrag som kan skada myndighetens anseende.”

”Förbudet att inneha förtroendeskadlig bisyssla gäller även om myndigheten inte med formellt beslut meddelat den anställde att myndigheten bedömt bisysslan som förtroendeskadlig.

Enbart det förhållandet att en bisyssla kan ge upphov till jäv utgör inte en grund för att förbjuda den som otillåten. Men det finns en koppling mellan frågan om jäv och förtroendeskadlig bisyssla. Ju fler jävsituationer en arbetstagare riskerar art hamna i på grund av sin bisyssla, och som han/hon därför inte kan handlägga, desto mer talar det för att bisysslan ska anses otillåten.

En myndighet som får kännedom om att en tjänsteman har en otillåten bisyssla är skyldig att reagera mot denna. En myndighet som sysslar med myndighetsutövning bör vid bedömningen vara särskilt försiktig dvs. vara restriktiv nar det gäller att tillåta bisysslor. Länsstyrelsen ar en sådan myndighet.”

”Länsstyrelsen och andra myndigheter har enligt förvaltningslagen ett långtgående ansvar att inom sina områden vägleda sökande, klagande och granskade så att allt blir ”rätt fran början”.”

Ja, nu är det ju inte så länsstyrelsen i Skåne arbetar. Helst skall allt bli så fel som möjligt och redan från början. Då kan omhändertagandeindustrin förses med djur, polisen blir sysselsatt, djurägarna får gigantiska räkningar, psykvården får självmordsfall, advokaterna får jobb och domstolarna får en strid ström med mål om oväsentligheter. Ett skriftligt godkännande kan plötsligt tas tillbaka och sedan processas om i åratal. En äldre kvinna trycks ner i snön för att man skall kunna fånga hennes katter under motivering att hon är ”försvunnen”. Ett stängsel runt ”skaderisker” eller litet information om burförbud för hundar, om det så bara gäller en halv timme när hantverkare går genom huset med en slamsug, det är ju alldeles för enkla lösningar. Tänk så fel det ”kan råka” bli från början!

”Under granskningen har uppmärksammats att en djurskyddsinspektör fått en förfrågan från Riksdagen om han som sakkunnig inom området djurtransporter kunde komma och informera en grupp riksdagsledamöter om den nya lagstiftningen. Tjänstemannen fick avslag på sin begäran att lämna informationen i tjänsten men gavs semester for att kunna göra uppdraget på sin fritid, som bisyssla. Den anställde genomförde uppdraget utan ersättning men i eget namn och inte i länsstyrelsens.”

Den som avses är Mattias Gårdlund.

”Det är internrevisionens uppfattning att enskilda befattningshavare inte på sin fritid kan ha som bisyssla att ge råd och vägledning till enskilda i frågor som rör länsstyrelsens verksamhet och i synnerhet inte mot betalning.”

Christina Håhus beslöt i augusti 2010 att Gårdlund skulle avveckla sina sina bisysslor. Det gällde utbildningsverksamhet inom djur- och transportområdet, konsultverksamhet där han var föredragshållare inom djurskyddsrelaterade ämnen, styrelseuppdraget inom Svenska Ridsportförbundet samt stuteri- och seminverksamhet i Löberöd.

Tydligen räckte inte det eftersom problemen uppenbarligen kvarstår.

%d bloggare gillar detta: