Jordbruk som vilken ”industri” som helst

”Jordbrukssektorn är inte så lågavlönad som man kan tro, visar en studie av Agrifood Economics Centre som samarbetar med Lunds universitet och Sveriges lantbruksuniversitet.” Mmm… i jordbrukssektorn räknar man också in alla bisysslor dvs maken/makans inkomst från ett ”riktigt” jobb. Ja, för 14 procent av företagen utgör kombinationsverksamheterna mer än hälften av företagets totala omsättning.

 

 Hans Röös kommenterar: Sören Höjgård, som skrivit artikeln, satt med i referensgruppen för framtidens jordbrukspolitik på Näringsdepartementet förra året. Det går ekonomiskt bra för ”jordbrukarhushållen”. Vi delade i referensgruppen vid något tillfälle upp oss i mindre diskussionsgrupper och jag var bl. a. med i en diskussionsgrupp där Höjgård var med. Det är ingenting särskilt med jordbruket; en industri bland andra industrier, var hans inställning. Biologi finns förmodligen inte i nationalekonomernas värld, bara ekonomi och effektivitet. Och var på Planeten maten produceras bryr man sig troligen inte om?

Agri Food är det SLI (Livsmedelsekonomiska institutet i Lund) som Margareta Winberg etablerade 1999 för att skaffa argument som skulle övertyga EU om att genomföra den avreglering av jordbruket till världsmarknadspriser som Sverige tog beslut om 1990, men som aldrig genomfördes pga EU-inträdet, bara påbörjades. Jordbruksminister Mats Hellströms (minister till hösten 1991) statssekreterare, Lena Johansson, utsågs till GD för SLI.

Den borgerliga regeringen (2006-2014) sa att de skulle lägga ner den myndigheten, men döpte bara om den från SLI till Agri Food.

 2003 frågade America Vera Zavala, som skrivit en bok ihop med Johan Norberg (Timbro – numera bla krönikor i Metro), om jag ville gå på ett seminarium på Timbro om jordbrukspolitiken, som hon fått inbjudan till, men inte hann gå på. Där var SLI inbjudet som föredragshållare och tyckte väl att där kunde de tala klarspråk om sina intentioner, där trodde de nog inte att det fanns några bönder närvarande. SLI och Timbro verkade vara överens om att jordbruket var ”en gammal näring under avveckling”, som näringsminister Leif Pagrotsky sa på ATLs ledarsida 2001.

Johan Norberg tyckte att Sverige skulle gå i bräschen och ta bort allt stöd till jordbruket, men hoppades att de dumma fransmännen skulle fortsätta att stödja sitt jordbruk, vilket han tyckte var bra. Då kunde han fortsätta att köpa billiga franska ostar av toppkvalitet liksom gott franskt vin subventionerat av de franska skattebetalarna.

Efter seminariet skrev jag en sammanfattning av vad jag noterat på seminariet och lämnade till riksdagskvinnan Lena Klevenås som satt i SLI:s styrelse och som jag kände rätt väl. Jag var bl.a. medhjälpare till henne på ett seminarium om globalt barnbidrag som hon höll under European Social Forum i Paris 2004. På en teater i Saint Denis, stadsdelen där Stade France (terrorattack 2015) ligger och den första kyrka som byggdes i gotisk stil och där alla franska kungar från 900-talet fram till Franska revolutionen begravts. Numera ett utanförskapsområde, stadsdelen har blivit ”mångkulturell”.

Lena Klevenås blev bestört när hon läst vad jag skrev i min rapport om SLI från Timbroseminariet i Stockholm och frågade: Vad tycker du att jag ska göra, ska jag lämna styrelsen. Nej, tyckte jag, du ska väl inte lämna fältet öppet för dessa krafter.

Det är ekonomer som jobbar på Agri Foods tycks sakna naturvetenskapliga insikter eftersom man betraktar jordbruk som vilken annan ”industri” som helst.