Arkiv | Social RSS feed for this section

Att sparka på den som ligger

18 Jan

josefina nordström

Publicerat måndag 14 mars 2011 10:29

Ett av de ”värsta djurskyddsärendena i Västmanland på flera” år kallar djurinspektör Josefina Nordstöm ett tillslag med poliser mot en lägenhet i Köping efter ett ”tips” från kommunen. Nordström visar en mängd bilder på en mycket ostädad lägenhet. Och en bild på en del av en hund (borderterrier?) med långa klor. Man tog sig in i lägenheten trots att ägaren inte var hemma och tog dennes två hundar.

”Det var nog det värsta jag sett under min yrkesverksamma tid som djurskyddshandläggare”, säger Nordstöm till Västnytt. Och förklarar vidare: ”Med tanke på hur det såg ut i bostaden med avfall osv.”Beslaget av hundarna motiveras alltså med ”stora brister i miljön”. Och så lägger man ut bilderna på lokal-TV för att göra kränkningen av människan total.

Nå, om det värsta hon sett är en hund med långa klor så kan man inte dra annan slutsats än att Västmanland inte har speciellt stora problem med sitt djurskydd.

”Vad beror det på?” frågar reportern och får till svar att det är ”folk som inte kan ta hand om sig själva eller mår dåligt av någon anledning…”

Det framkommer till sist att det inte var något större fel på hundarna. Trots det kommer Nordström att begära att ägaren beläggs med djurförbud.

Här har man alltså en svag person som redan mår dåligt. Hundarna är förmodligen det sista som ger livet mening. En sådan person behöver samhällets stöd och hjälp med städning och den praktiska skötseln av hundarna som kloklippning och det sista som behövs är att polis bryter sig in i hemmet och tar det käraste den har kvar. Hundarna är förmodligen de sista som lider av ”bristerna i miljön”.

Jag undrar bara: Hur mår den fd djurägaren nu, bättre eller sämre? Och vems är ansvaret om personen i fråga t ex skulle välja att ta sitt liv?

  • Sven

    sön 15 sep 2013 08:28

    Då måste hon vara släkt med emma hansson,
    hennes kommentar;- att här var för rent;för att bott hundar inne;trots att där var stora hårtussar
    ,,,,,Ja de vet att ljuga det till sin fördel-då hade
    hundarna varit ute och frusit:

  • john mailto

    lör 14 sep 2013 14:17

    Josefine Nordström med sin fula uppsyn,
    stirrande blick och gapande mun
    är ju precis lika klok som hon ser ut att vara..
    Ännu en ”tyckare” och en ”tänkare” som
    gärna pratar först och tänker sen..
    John.

  • ledsen

    fre 13 sep 2013 07:02

    Tjuven Josefina Nordström (född 1974) skulle fylla 37 år det året och hade aldrig sett något värre än en ostädad/fullbelamrad lägenhet. Då fick hon anledning att ägna sig åt smutskastning och fulmedia hängde förstås på.

    Till alla djurägare… FILMA ERA DJUR NOGGRANNT OCH OFTA FÖR DEN STATLIGA TJUVEN KAN KOMMA NÄR DU MINST ANAR DET!


  • ledsen

    fre 13 sep 2013 06:41

    Det där är ett av deras standarduttryck ”Det värsta jag har sett”. Sen ser de till att håna så mycket de kan men när man vill veta vilka de är – behövs egentligen inte eftersom de redan avslöjat sig som tjuvar/utpressare/ockrare/mördare – så blir de nervösa. Varför vill du veta det, varför? Vad ska du med uppgifterna till blablabla…

    Svaret är att de inte ska tro att de är något, svaret är att de inte ska spela hemliga polisen, svaret är att rättsäkerheten ska hållas och höjas, svaret är att de en dag ska stå till svars för de kriminella gärningar de har begått i statens namn. Dessa förbannade tjuvar!


  • Birgitta

    sön 08 jul 2012 07:21

    Undrar om dessa männïskor sover gott om nätterna???

”Om hon sen kan få ett arbete, det är inte vårt ansvar”

5 Jan

Publicerat torsdag 23 december 2010 14:49

Från och med årsskiftet kommer nästa slag i ansiktet för de sjuka. Då tar nämligen Försäkringskassans handläggare helt över bedömningen av sjukas arbetsförmåga.

– Läkarna kan inte längre skydda patienterna, säger en kritisk ordförande för Läkarförbundet, Marie Wedin.  Den nya reformen kan innebära att fler svårt sjuka nekas ersättning från Försäkringskassan. Då fråntas utredningsläkarna rätten att över huvud taget sätta en nivå för den sjukskrivnes arbetsförmåga.
– Läkarna ska inte uttala sig om arbetsförmågan, det ska våra handläggare göra, säger Cecilia Udin, nationell försäkringssamordnare.

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson (m) tror inte att de 20 000 som utförsäkras tvingas ta socialbidrag.

– Några är så pass sjuka att de inte kan jobba och de ska ha sjukersättning. Sedan finns det de med arbetsförmåga som ska hjälpas aktivt till arbetsförmedlingen. För den tredje gruppen som är för friska för att vara sjukskrivna och för sjuka för att jobba ska vi göra aktiva insatser med mer rehabilitering och utbildning.

  • ledsen

    sön 08 dec 2013 08:04

    Man kan inte tolka det som annat än att de uppfattar valiga läkare som lögnare. Vore det inte så skulle läkarnas ord tas på allvar.

  • doggylove
    doggylovefre 29 nov 2013 13:56
    Javisst! Handläggarna hos FK har tydligen snabbutbildat sig för att bedöma sjukas arbetsförmåga. Något som för oss vanliga läkare tar 5½ år + AT utbildning i 2 år + vidareutbildning i 4 år.
    Celia

Socialstyrelsen kritiserar Hörby socialnämnd

4 Jan

Publicerat tisdag 30 november 2010 13:30

Hörby och Staffanstorps kommuner får skarp kritik av socialstyrelsen för hur de hanterat fallet med Ulf. Hörby kommun hade familjehemsplacerat Ulf hos socialnämndens ordförande i Staffanstorp Stefan Möller. Hörbys beryktadeMarianne Brogren ansvarade för placeringen. Trots vetskapen om att Ulf levde under miserabla förhållanden i ett kallt uthus med föga kontakt med familjen, så tyckte inte tjänstemännen att något fel begåtts utan förlängde placeringen. Ansvaret tyckte man dessutom låg på Staffanstorps kommun. Jag har personligen utsatts för denna fullstädigt samvetslösa socialsekreterare, så jag är inte förvånad. Men jag gläds åt att Hörby får en knäpp på näsan.

Hörby har betalat ersättning till moderatpolitikern så som alltid handlar det ompengar. Som mest fick Stefan Möller 11 000 kronor i månaden för att ta hand om Ulf. Det var priset för ett 15 kvadratmeter stort rum i ett uthus. 2008 hade Stefan Möller en taxerad inkomst på 468 000 kronor, efter diverse avdrag.
Samma år betalade Hörby kommun ut 134 203 kronor i ersättningar till politikern för familjehemsplaceringen, vilket alltså var ett lönande extraknäck.

Ulf bodde på internat fem dagar i veckan, medan Stefan Möller kvitterade ut över 11 000 kronor i månaden i arvode och omkostnader. Det pågick från hösten 2006 till sommaren 2009.  Husrum och mat fem dagar i veckan på Hvilans särskolegymnasium.  Husrum två dagar i veckan hos Stefan Möller. Eftersom Stefan Möller inte hjälpte Ulf att tillgodose hans behov fick Hörby kommun också avlöna en kontaktperson.

Hörbys socialnämnds hantering av skattemedel är katastrofal och vida känd och dessutom en följetong. Underskottet har skrivits upp månad för månad och prognosen var i oktober 27 miljoner med hemtjänst och placeringar som största poster. Redan förra årets underskott på över 11 milj ansågs vara en katastrof. Anställningsstopp på 6 månader har införts. Socialnämndens moderate ordförande Göran Håkansson har sin egen förklaring:

– Ett normalår avlider cirka 50 äldre. Hittills i år har bara 18 gått bort, säger han till Skånskan.

Så nu kanske Hörbys politiker går och hoppas att fler ska dö nästa år?

  • Anne

    tis 30 nov 2010 21:33

    Ja du, vad ska man säga? Tur att jag bor i en annan kommun är väl en bra början. För jäkligt och vilket cyniskt uttalande på slutet!

Utredningar under all kritik

30 Aug

Skrivet 10 september 2010.

Bo Edvardsson, docent i psykologi vid universitetet i Örebro, har specialiserat sig på utredningsmetodik. Under många år har han gått igenom bland annat utredningar om omhändertagande av barn, och menar att kvaliteten i många fall är dålig. Inte sällan är det utredarnas egna känslor och tyckanden som styr utredningen, inte saklighet, korrekthet och relevans, anser han.

Han är mycket kritisk till socialtjänsternas låga kvalitet på utredningar. Utredningar som ligger till grund för domar och omhändertaganden och kan vara livsavgörande för en människa, ofta ett barn.

Själv gammal forskare vet jag hur viktigt det är med objektivitet. Ofta sätter man ju upp en tes, vars relevans skall beläggas eller vederläggas, av experimenten, undersökningen etc. och det skall utmynna i en rapport där man förutom att presentera de faktiska resultaten,  diskuterar orsaker och felkällor och ställer dem i belysning av andras resultat. Detta kan liknas med socialsekreterarens utredning. Men här upphör också alla likheter.

”Man undanhåller relevanta uppgifter, dammsuger i stället efter uppgifter som stämmer med den egna uppfattningen, och tar med triviala uppgifter som inte har med utredningen att göra, men som ska förstärka den bild man vill ge. Man kan manipulera en utredning hur mycket som helst utan att direkt ljuga, genom urvalet.”

Jag skulle också vilja tillägga att man även kan, och gör det, genom att manipulera med ord som har den klang som förstärker syftet med utredningen.

Det saknas styrande frågeställningar i utredningarna, urvalet av uppgifter och uppgiftslämnare är skevt, man kontrollerar inte uppgifter, man skiljer inte  på fakta och egna tolkningar och man låter inte personer som utreds bemöta påståenden om dem.

Här har jag ett exempel från egen erfarenhet hur Marianne Normark/Brogren, ökänd socialsekreterare i Hörby, numera med ansvar för omhändertaganden,  skrev när min dotter kvarhölls av pappan under nästan en hel termin och inte fick gå i skolan. Min dotter uttalade sin längtan att få komma tillbaka till skolan varpå Marianne skrev i sin utredning: ”Det tolkar vi som att hon vill bo hos pappan”.

En forskare som behandlade sitt insamlade material på det sättet skulle snabbt bli ”avrättad”! Ändå har ju få forskare makten över liv och död som en socialsekreterare faktiskt har. En ytterligare parallell är djurskyddsinspektörernas s.k. rapporter som tyvärr följer samma mönster som socialutredningarna. De har försetts med en motsvarande makt att faktiskt förfoga över inte bara djurs utan också människors liv och död. Båda slagen av tjänstemän är mycket medvetna om att domstolar varken har tid eller kunnande att ifrågasätta och kontrollera uppgifter utan förutsätter att utredaren/uppgiftslämnaren är både kunnig och ärlig, vilket enligt min erfarenhet sällan är fallet.

Att motbevisa subjektiva, luddiga och osakliga anklagelser kan vara mycket svårt. För den som utsätts för felaktiga, negativa omdömen och påståenden i utredningar som görs av exempelvis socialtjänsten eller psykiatrin kan det vara snudd på omöjligt att få upprättelse, säger Bo Edvardsson. Lägg till Länsstyrelsens djurskyddsmyndighet på listan!

”Det allvarligaste felet med socialtjänstens utredningar är att de är så subjektiva, man tolkar allt utifrån en förutfattad mening om bristande föräldraförmåga”, sa Riksföreningen autisms ordförande, läkaren Eva Nordin-Olson, i en intervju på i DN förra året.

Exemplen är många när föräldrarna skuldbeläggs av myndigheter. Ibland kan det vara för att ett barn har autism och får problem i skolan. En förälder kan skuldbeläggas för att ett barn är underviktigt eller om det är överviktigt.

Inte bara socialsekreterarnas utredningar grundas på skvaller och förtal utan det gör också djurskyddsinspektörernas. Även här färgas omdömena ofta av en konflikt mellan den maktutövande myndighetsrepresentanten och den enskilda föräldern eller djurägaren som skall granskas. Skadan blir i båda fallen oftast irreparabel: Tvångsförflyttade djur som ofta avlivas och barn som skadas för livet. När djuret/barnet väl förflyttats tvår den beslutande myndigheten sina händer och bryr sig mycket litet om det blev bättre eller sämre för djuret/barnet. Nu har i alla fall lagen haft sin gång och djurägaren/föräldern står där med ett krossat liv.

Omhändertagna barn och djur som affärsidé

30 Aug

Artikeln skrevs 3 september 2010.

Det är inte bara djur som omhändertas utan förvarning. Så gör man med barn också. Socialstyrelsen skall nu granska alla ärenden om omhändertagna barn i Marks kommun. Upprinnelsen är att en fosterfamilj plötsligt fråntogs en fyraårig flicka och en femårig pojke som efter flera år rotat sig i familjen . Socialstyrelsen hade en rad synpunkter på kommunens agerande och nu skall ytterligare 15 fall granskas. Lyssna på reportage här! Socialtjänsten påstår att det var för att  fosterföräldrarna inte samarbetade.  De har under året som gått flyttas flera gånger. I det första familjehemmet kostade barnen  skattebetalarna 32 000 per månad. Efter flytten kostar de nu svindlande 108 000 i månaden. Vi som tar hand om våra egna barn får nöja oss med en dryg tusenlapp i månaden. Man kan undra hur man beräknar kostnade för så små barn. De kan väl kappast hunnit bli värstingar och gjort stan osäker på kvällarna! I ett jourhem dit barnen flyttades först var kostnaden ännu högre eftersom barnen behövde hjälp pga den traumatiska flytten.

Även socialnämnden i Hörby är duktiga på att göra av med skattepengar. I år förväntas ett underskott på katastrofala 30 miljoner. Enligt socialchef Eva Carlström underskottet på ökande kostnader för socialbidrag, institutionsplaceringar och hemtjänst. De uppmärksammade ”tänkehattar” som inköptes och som jag tidigare skrivit om på bloggen, tycks inte ha hjälpt det allra minsta.

Helt klart är att vissa tjänar pengar och stora pengar på barn som omhändertas av samhället. Omhändertagande av djur har också, sedan länsstyrelsen tog över djurskyddsinspektionerna 2009, ökat lavinartat. Att tjäna pengar på dessa har nu blivit en affärsidé. Det hundpensionat, Hjortshögs Hundcenter AB, utanför Malmö som polisen anlitar och placerar djur hos registrerades för ett år sedan angivande:  ”Föremålet för bolagets verksamhet är att bedriva förvaring av omhändertagna djur”.

Det finns alltså kommersiella intressen som tjänar grova pengar på att både barn och djur omhändertas. I Stockholm ökade antalet från sex stycken djur 2008 till 422 st efter att länsstyrelsen tog över. För smådjur som katt och hund finns avtal med hundstall och katthem. En säker inkomstkälla alltså. Som i det fallet i Hörby då polisen tog fyra katter i en kvinnas hem under motivering att hon var försvunnen och som jag tidigare rapporterat om, så visste naturligtvis både Länsstyrelsen som Hundpensionat att det rörde sig om djur som inte var säljbara. Vem vill köpa fyra bondkatter i 8-årsåldern? Icke desto mindre tog man katterna, som placerades i bur under en månad, varpå de avlivades. Ägaren fick sedan en räkning  på 5000:- för ”omvårdnaden”. Lässtyrelsen borde förklara för djurägarna vilka enorma kostnader det innebär för dem om det blir beslut om omhändertagande. Det kommer ofta som en överraskning för dem, säger Björn Arvill, närpolis i Hallstavik.

När världen går under

29 Jul

Skrevs 25 februari 2010:

Nu är det precis fem år sedan världen gick under. Min dotter som gick i tredje klass hade sportlov då som nu och hon hade varit hos sin pappa på umgänge sedan onsdag kväll. Hon skulle vara hemma söndag kväll kl 18 och skolan började på måndag. Kl 18 gick världen under. När min dotter skulle ha varit hemma ringer hennes pappa och säger: ”Jag tänker inte köra hem henne mer!” Jag stod i köket och golvet började gunga under mina fötter. Hjärtat skenade, luften tog slut och jag minns att jag började gå fram och tillbaka som ett djur i bur. Att ta ett barn är det grymmaste man kan göra mot en förälder. Det var början till fem månaders helvete när min dotter låstes in i Lionpresidenten Anna Sahls lägenhet i Eslöv och inte fick gå till skolan på flera månader.

Jag hade en blott årsgammal dom på boendet men domar i vårdnadsmål är värdelösa eftersom en missnöjd part kan bryta hur som helst mot dem utan konsekvenser. Anna Sahl hävdade senare under ed i tingsrätten att hon inte kände till någon dom på att jag skulle ha boendet! Tro fan det!

Kvarhållandet var noga förberett med väninnor som skrev anmälningar och Hörby kommuns socialsekreterare Marianne Brogren då Normark. Redan två veckor innan kom hon farande in på min tomt med nämnda brev en fredag då min dotter skulle åka till pappan och alltså inte skulle vara hemma. Sedan åkte de till Eslöv för att träffa pappan. När min dotter kom hem på söndagen släpptes hon av en bit från huset och jag gick hennes till mötes. Hon slängde sig storgråtande i min famn. Hon var mycket medveten om att pappan och hans väninnor dragit igång en ny vårdnadsprocess. Hon som var så glad att det varit över. Bara fyra månader innan hade hon fått sin älskade ponny, hon tog rid- och pianolektioner, det gick bra i skolan. Kommunen, har jag fått veta senare, visste i förväg vad pappan planerat göra. Någon information lämnades inte vidare till mig för jag skulle inte kunna förhindra vad som sen hände. Så jag håller Hörby kommun för lika ansvarig som pappan och Anna Sahl.

Jag får ofta den förvånade frågan om inte samhället ingriper när barn hålls från skolan. Nej, det gjorde inte samhället. Jag ringde till polisen och de frågade:

-Är han utlänning?

-Nej, han är svensk.

-Har ni delad vårdnad?

-Ja.

-Tyvärr då kan vi inget göra!

Skolplikt, vadå! Vill en förälder med vårdnaden inte att ens barn skall gå i skolan är det bara att låsa in barnet!

Men skolan då? Dotterns lärare Catharina Johannesson i Långaröds skola hade redan tagit parti för pappan. Antagligen för att hon ansåg mig obekväm då jag ett par gånger tagit frågor, som jag inte fått gehör för hos henne, till rektorn. Dottern fortsatte att vara inskriven i Långaröds skola. Alltid tidigare hade Catharina Johannesson skickat all information från skolan till både mig och pappan. Men när pappan genomförde kvarhållandet slutade hon att skicka information till mig! När jag upprört påpekade att jag också skulle ha information som vårdnadshavare sa hon: ”Det är bara pappan som ska ha information!” Det hade hon bestämt. Att strypa informationen är ett effektivt sätt att utesluta en förälder. Jag fick tigga till mig information av kamraternas föräldrar. Min dotters klasskamrater saknade henne och fick inte heller någon information. För klassen ljög läraren att min dotter ”skulle pröva på att bo hos pappa!” Som om det skulle varit frivilligt och godkänt av alla parter att min dotter skulle hållas fången i Anna Sahls lägenhet, sova på golvet och inte alls få gå i skolan! På detta sätt förlorade hon hela vårterminen i tredje klass.

Kommunens barn- och utbildningsnämnd hade ingen aning om att man faktiskt hade skyldigheten att se till att föräldrar skickar sina barn till skolan. Jag fick skicka dem lagtexten! Då fick de ”ändan ur vagnen” och skrev ett lamt brev till pappan att om han inte såg till att dottern var tillbaka i skolan senast efter påsklovet skulle de ta beslut om vite. Det struntade pappan i.

Jag begärde verkställighet av domen och det låg då i Länsrätten. Länsrätten skickade först ett brev till pappan. Det gick till fel adress eftersom han flyttat. Sedan fick han flera veckor på sig att svara. Att barnet missade skolan vägde lätt mot pappans rättssäkerhet fick jag veta. Pappan fick sedan upp det i Tingsrätten igen och i och med det tog Länsrätten inte upp frågan om verkställighet. Marianne Brogren, som vet hur man gör för att med alla medel inklusive lögner, mened och lagbrott får sin vilja igenom i Tingsrätten, hotade mig med LVU om jag inte gick med på att min dotter skulle bo hos pappan! Vilket hon inte ens gjorde eftersom hon bodde hos Anna Sahl. Inget besök gjordes av kommunen i den enrummare som pappan påstods bo i!

Under den våren sov jag inte och jag slutade äta. Jag bara grät och pratade i telefon Jag försökte få hjälp av alla jag kunde komma på. Jag trodde inte det fanns så många tårar. Jag slumrade till på natten, vaknade efter ett par timmar och storgrät tills jag kräktes. Jag grät igen när jag såg skolbussen komma på morgonen, dit jag varje morgon följt min dotter. Och jag grät igen när bussen kom igen på kvällen utan mitt barn. Jag snickrade på huset för att skingra tankarna. Ringde för att försöka få kontakt med min dotter. Utan resultat. Till slut insåg jag det meningslösa i att försöka få hjälp utifrån.

När jag äntligen fick träffa henne var hon klädd i Anna Sahls sons avlagda kläder och trasiga skor. Hon var så nedlusad i håret så jag har aldrig sett något liknande. Jag satt en halv natt och bara kammade och vi grät och kammade och lössen rasade i högar. Jag frågade om inte pappa tittat i håret, men nej det hade han inte. Hade han sett på de andra barnen då. Nej, det hade han inte och de vuxna hade sagt att det var bara hon som hade löss! Det tog tre månader innan vi blev av med lössen. Jag kunde inte förmå mig till att skicka tillbaka henne utan ringde min advokat som ordnade att det togs upp i Tingsrätten igen och jag fick tillbaka boendet.

I förrgår träffade jag pappan hos kommunens familjerätt för att prata om den kontaktperson som fortfarande sköter pappans umgängesresor. Han tog genast upp att jag ”förtalade” honom och hans vänner på min blogg. Till sina vänner räknas Ewa Mellerström, Marianne Brogren och hans väninnor varav en bor granne med mig. Tänk att han tar parti för de som gjort hans dotter och hennes mamma så illa. Som hotat och förtalat oss. Kanske inte konstigt ändå för inget har ändrats sedan sexton år när han först flyttade hem till mig. Redan efter några månader var jag inte bara elak och besvärlig i hans ögon utan den sämsta han någonsin träffat. Samma glödande hat finns kvar nu så många år senare och jag skall förgöras med alla medel. Som medel har han använt sitt eget barn under åtta år för att göra samma barns mamma så illa som möjligt. Alla inblandade har haft gott om tid att dra sig ur, be om ursäkt och ta tillbaka hot, förtal och anmälningar i skrift och tal. Men ingen har gjort det utan man hoppas på att ingen ska få veta vad man gjort mot ett barn och dess mamma. Därför är de upprörda nu. Inte för att de ångrar sig, utan för att det inte går att hålla hemligt längre och liken garderoberna börjar leta sig ut!

Bilden är tagen den 29 december 2004, en lycklig men kort tid med nya ponnyn, dvs ca sex veckor före katastrofen då pappan och Anna Sahl kvarhöll henne.

Kommentarer från Bloggspace:

  • or 26 apr 2012 18:20

    Herregud vad smaklöst..
    Bråkande föräldrar..
    Paj-kastande föräldrar..
    Kärlek byts till hat..
    Ungar används som slagträn..
    Intriger..
    Kunde man inte inte ha hittat en bättre partner
    tänker dom?
    Och sent skall dom vakna..
    Så här lågt får man aldrig sjunka..
    John.

  • ledsen

    sön 22 apr 2012 16:47

    Det är bra med Internet på det sättet. Alla kan avslöja det onda som begåtts mot dem. De som anklagas har chans att svara men de får inte syssla med det de sysslar med i lönndom.

    Jag har, innan Internet kom till var och en av oss, sett hur förtvivlade människor satt upp lappar intill matbutiker där de skrivit ner vad för slags onda gärningar som begåtts mot dem (mestadels har det handlat om vårdnadstvister). Nu är det lättare att sprida informationen till många fler. Det är nyttigt att ta lärdom av andras erfarenheter.

    Bra att du fick din dotter tillbaka.

 

Lämpligt för fosterbarn, olämpligt för egna barn

29 Jul

Skrevs den 18 januari 2010:

Sjöbo socialtjänst kanske borde värva Marianne Brogren, tidigare Normark, och andra socialsekreterare från Hörby kommun för här anstränger man sig verkligen för att LVUa helt vanliga välartade barn från helt vanliga problemfria familjer. Måhända är det så att de senare är mer attraktiva på fosterhemsmarknaden än en femtonårig mördare.  Personalen som föreslår LVU i Hörby är också synnerligen välutbildad. Sålunda lär Ewa Mellerström som skrev under på att det förelåg LVU-förhållanden hos mig rent av vara utbildad förskollärare.

Alla upptänkliga trick tas till av Marianne Brogren för att få bort barn från deras hem, så även om det finns en dom på boendet. Marianne ger mig flera prov på sina eminenta kunskaper i matematik: Hon skriver exempelvis att hon ser 4 hundar och det därför ”bör ha funnits 8-9 hundar i huset!” Marianne Brogren/Normark spänner ögonen i mig och säger ”Du har 20 hundar!” ”Nej”, säger jag, ”jag har aldrig haft 20 hundar!” Sen skriver hon att jag har 20 hundar! Mitt hus bygger Marianne snabbt om genom att avlägsna två av mina fem rum. Strax efter beskrivs Anna Sahls 4-rumslägenhet (där min dotter hölls fången i fem månader). Hur skall en ovetande tingsrätt som läser detta förstå annat än att mitt hus är  mindre än Anna Sahls lägenhet? Anna Sahls katt nämner Marianne inte ens medan min små hundar plötsligt fördubblas med en matematisk elegans som i varje annat sammanhang än när det gäller barns framtid skulle betecknas som lögn och bedrägeri.

Samma vår som detta pågår och Marianne Brogren/Normark anklagar mig för att ömsom helt sakna vatten till att uppmana mig till att ta vattenprover (se ovan) så flyttar en familj på fem personer in i ett hus som stått öde i minst  10 år tvåhundra meter från mig. Vattnet där är inte tjänligt så de hämtar sitt dricksvatten hos mig! Ännu konstigare är att samtidigt som Marianne Brogren/Normark hävdar att det råder LVU-förhållanden hos mig så blir den nya familjens sons flickvän och hennes bror snabbt ”fosterbarn” och drar in familjens största inkomst (något år senare tillkommer broderns flickvän)! Nu tycker kommunen att ett hus som saknar vatten och isolering, har enda uppvärmning i form av öppen spis, torrtoalett och provisorisk dusch i uthuset är lämpligt som familjehem. Barnen får stå för städning, huggning av ved, vattenhämtning och tömning av torrtoan. Detta är lämpligt för barn, speciellt för fosterbarn. När jag ber om en förklaring säger Hörby kommun att det är Landskrona som beslutat om placeringen. Någon annan förklaring till att mitt nyrenoverade hus strax intill klassas ut av kommunen som ”olämpligt för barn” (dvs mitt eget barn) medan ett renoveringsobjekt strax intill klassas som familjehem kan de inte ge.

Mina djur fråmhålls som negativa för barn av kommunen. Marianne Brogren/Normark skriver att min dotters främsta intresse är bowling! Att det är hennes egen ponny som finns hos mig nämner hon över huvud taget inte! Det gäller att vinkla det så att resultatet av ”utredningen” passar det hon vill uppnå. Underligt är att alla grannens fosterbarn, barn, barnbarn, deras kompisar osv i stort sett dagligen red hos mig under två år utan att Marianne ingrep. Javisst ja, de barnen var ju redan ”placerade”!

Egna barn och andras ungar

29 Jul

Skrevs den 6 maj 2009

I kväll blev min dotter och hennes häst jagade av grannens rottweiler. Sedan attackerade Carina Lindblom själv endast iklädd T-shirt och trosor! Hon skrek och hotade att hennes hund skulle skrämma våra hästar så barnet ramlade av och skadade sig. Mig skulle hon köra över. Om vi red förbi hennes hus igen skulle hon strö ut glas och spikar på vägen. En normal människa hotar väl inte att skada barn och djur? Jag red hem och polisanmälde. Detta var tredje anmälan. De två första lades ned. Det skall väl behöva hända att någon blir allvarligt skadad innan någon ingriper. Märkligt nog har kommunen godkänt kvinnan som fosterförälder!

Kvinnors egna ansvar

29 Jul

Skrevs på Bloggspace den 11 april 2009

Gång på gång aktualiseras frågan om kvinnor som kärat ner sig i en karl är ansvariga för de brott som de utför för mannens räkning. Vi har Sara Svensson som på Helge Fossmos begäran sköt hans fru och en rival. Innan dess var hon Helges äskarinna hemma hos frun. Jag häpnar över vad till synes normala och intelligenta kvinnor kan fås att göra som strider mot allt vad moral och lagar heter för att vara en karl till lags. Sara gjorde flera barn moderlösa och det för andra gången. Hur tänkte hon?

Annika Östberg hamnade snett redan som barn, blev tung narkoman och slog följe med en man som inte drog sig för att döda. Villigt laddade Annika om pistolen åt sin älskare.

I lilla Eslöv höll Anna Sahl min dotter som fånge i fyra månader på begäran av sin älskare. Hon ställde aktivt upp med sin lägenhet och vaktade så barnet inte hade en chans att ta sig hem eller kontakta någon. Hon skickade sina egna två barn till skolan men höll min dotter inlåst så hon förlorade en hel termin. Min dotter fick sova på golvet i hennes sons lilla rum. Anna Sahl struntade fullständigt i skolplikten, att min dotter alltid bott hos mig och att det dessutom fanns en färsk dom på boendet. Anna Sahl skrev under alla hat- och förtalsbrev mot min dotter och mig som producerades av hennes älskare. Och inte nog med det. Hon lurade sin gamla mamma att underteckna dem! Hur kan man göra så mot en människa man inte känner eller har något som helst att göra med och som aldrig har gjort en något illa, what so ever? Anna Sahl var inte vårdnadshavare men drog sig inte för att frihetsberöva mitt barn. Hur kan man bete sig så mot en annans barn? Räknade hon med ett fett ”familjehemsarvode” eller andra bidrag? Var hon svartsjuk på mig? Men varför ge sig på ett oskyldigt barn?! Ville hon ha fler barn? Men då kunde hon ju skaffat barn på sedvanligt sätt nu när hon blivit ihop med ett riktigt charmtroll! Varför försöka stjäla mitt barn? Hur förklarade hon för sina egna barn att hon höll ett främmande barn som fånge och som inte fick gå till skolan och att polisen besökte dem titt som tätt?

Jag besökte Anna Sahls lägenhet dagen efter min dotter låsts in. Jag tilläts sitta med min dotter i knät i hallen, hon storgrät i en halvtimme. Min dotter berättade att hon vågade  inte säga till dem att hon ville följa med mig hem. Anna Sahl låtsades inte om oss, totalt oberörd av vår förtvivlan och känslokall gick hon omkring i sin lägenhet som om vi inte fanns där och sa inte ett ord till mig eller min dotter.

Efter fyra månaders helvete lyckades jag få hem min dotter. Hon var då fullständigt nedlusad och gick i Annas Sahls sons avlagda kläder och trasiga skor, så trasiga så att hon hade svårt att springa.  Och det var inte Anna Sahl som hjälpte min dotter att hämta in den förlorade skolgången.

Anna Sahl är som Lions president en offentlig person i lilla Eslöv. På Lions hemsida kan man läsa: ”Medlemmarna engagerar sig ideellt i olika samhälls- och hjälpprojekt för att göra världen till en bättre värld att leva i. Lions förbättrar livskvaliteten för människor lokalt, nationellt och internationellt. Medlemmarna engagerar sig ideellt i olika samhälls- och hjälpprojekt för att göra världen till en bättre värld att leva i. Lions förbättrar livskvaliteten för människor lokalt, nationellt och internationellt.”

Jo, jo det är höjden av dubbelmoral och hyckleri! Min och min dotters värld gjorde Anna Sahl till ett veritabelt helvete 2005! Det absolut värsta som kan hända är att man mister sitt barn. Då rämnar jorden. Jag sov inte, jag åt inte, jag kunde inte sköta mitt arbete, jag grät dygnet runt, grät när skolbussen kom på morgonen och grät när skolbussen kom på eftermiddagen utan min dotter. Hur kan en kvinna som själv har barn utan betänkligheter utöva sådan ondska för en karls skull eller var det för utsikten av ekonomisk vinning? Älskaren var i alla fall skriven på en etta för att Anna Sahl skulle gälla för ensamstående och kunna lyfta fullt bostadsbidrag! Sen skall Anna Sahl låtsas arbeta ideellt för utsatta! ”Hjälpen sker från människa till människa och styrs av lokala behov..”

Anna Sahl kunde dock inte tänka sig att kontakta mig utan såg helt till sina egna intressen oavsett hur mycket hon skadade ett oskyldigt barn och dess mor. ”Intresset för att hjälpa är ett grundvillkor för medlemskapet.” Var fanns interesset att hjälpa då? Anna Sahl har ingen förmåga att sätta sig in i andra människors känslor, anser sig stå över domar och lagar och saknar helt empati för både barn och vuxna.

Om en karl hade bett mig att hålla ett barn inlåst hade jag bett honom flyga och fara och sedan hade jag ringt upp mamman och bett henne hämta sitt barn! Men så icke Anna Sahl! Jag kommer aldrig att förstå hur någon kan agera så känslokallt och beräknande! Tyvärr kan man inte bara göra så här mot ett barn ostraffat i Sverige, man kan sedan väljas till Lions president under parollen: ”Lions tror på öppenhet och ett fint kamratskap”. 

Hörbys socialsekreterare skall lära sig tänka

20 Jul
 
Nedanstående skrevs 13 januari 2010:
Skånska dagbladet rapporterar idag att Hörbys socialchef Eva Carlström köpt in färgglada hattar för drygt 6 435 kronor som ska hjälpa de anställda på socialförvaltningen att ”tänka kreativt och utveckla verksamheten”. Har man tillräckligt liten tankeförmåga från början så lär väl varje åtgärd vara ett fall framåt. Jag är själv en av många vuxna och barn som genom många år utsatts för Hörby kommuns socialförvaltnings bristande tankeförmåga. Jag är lever inte på socialbidrag, är inte missbrukare (röker inte ens), är högutbildad, inte psykiskt sjuk och mina barn är inga värstingar – tvärt om. Felet med mig är att jag har ett ex som drivit vårdnadsprocesser mot mig i många år. Det räcker för att socialsekreterarna skall slå klorna i mig för att försöka ta ifrån mig mitt barn. Det är nämligen mycket lukrativare med fosterbarn än med egna barn. Ewa Mellerström och Marianne Brogren/Normark var exempel på två socialsekreterare som gjorde sitt bästa för att förvandla mitt och mitt barns liv till ett formligt helvete.  Marianne Brogren/Normark och Ewa Mellerstöm satt mitt matrum på bilden ovan (taget den 28 mars 2005) och hånade och förnedrade mig. Marianne Brogren/Normark vittnade sedan under ed i tingsrätten att mitt hem ”var det värsta hon sett”.  Och eftersom man inte kan tro att en socialsekreterare vittnar falskt som måste man dra slutsatsen att Hörby kommun saknar sociala problem och kan med gott samvete leka bort tiden med hattar. Nedan följer ett telefonsamtal som jag hade med Ewa Mellerström, spelade in samt skrev ut. Till den som orkar läsa och sedan undrar om jag fick något svar vill jag bara säga att naturligtvis fick jag inte det! Tilläggas kan att båda jobbar kvar på kommunen.

(För att förstå bakgrunden till samtalet måste man känna till att mitt barn kvarhölls av sin pappa på sportlovet 2005 och följande fem månader och förlorade hela vårterminen eftersom pappan och Anna Sahl, se tidigare inlägg i denna blogg, inte tillät henne att gå i skolan. Jag hade då dom på boendet och har sedan dess tilldömts ensam vårdnad pga pappans agerande.)

Utskrift av bandat telefonsamtal med socialsekreterare Ewa Mellerström, Hörby kommun, måndagen den 14 november 2005.

E=Ewa  M=Marianne C=Catrin Gustavsson

A: God morgon, jag heter A

E: Ja, hej.

A: Jag har ett par frågor jag vill ställa till dig. Du har undertecknat ett sk snabbyttrande till tingsrätten den 14/4 i år. Det kommer du ihåg kanske?

E: Det är som så att det är M som gjort det här snabbyttrandet.

A: Men du har undertecknat det så jag förutsätter att du har läst det i alla fall.

E: Jag har läst det.

A: Och då står du för det som står där?

Här uppstår ca 4 sekunders tystnad.

E: Vad heter nu den flickan i efternamn?

A: Hon heter …. som jag.

E: Mm..

A: Det står här sista meningen att ni bedöm…

E: A nu får du vänta litet grann så jag hinner plocka fram…

A: Jaha.

E: Nu skall vi se vad det är för nånting, snabbyttrande…

Här uppstår ca 17 sekunders tystnad

E: Var det sista meningen sa du?

A: Ja det är från början av sista meningen. Det står att det råder LVU-förhållanden hos mig. Jag vill veta vad du menar med det.

E: Var är, vilken sista mening?

A: Det står att det bedöms i dagsläget att det kan vara LVU-förhållanden hos modern och jag vill veta exakt vad du menar med det!

3 sekunders tystnad

A: Inte i största allmänhet utan jag vill veta…

E: Alltså, när det handlar om.. när man pratar om LVU-förhållanden i stort så…

A (avbryter): Jag vill veta vad du menar med det hos mig!

Tystnad

A: Det här är ett yttrande till tingsrätten där du påstår att det finns LVU-förhållanden hos mig.

E: A jag skall be att få återkomma.

A: Ja, jag vill veta vad du menar med LVU-förhållanden.

E: Det skall du få också. Jag skall be att få återkomma.

A: Har du läst det här?

E: Absolut! Det är bara det att jag har 15 snabbyttranden efter detta.

A: Jaha, vet du..

E (avbryter): Så ber jag att få återkomma.

A: Nu fick jag äntligen tag på dig. Jag har bara några korta frågor och jag skulle vilja..

E (försöker avbryta)

A: Kan du svara kort på dem bara?

E: Nej, det kan jag inte utan jag ber att få återkomma.

A: Du skall prata med M kanske?

E: Vi måste få diskutera detta.

A: Ja, men jag vill veta..

E (avbryter): Vi har gjort detta tillsammans.

A: Men snälla E, jag vill veta vad du tycker. Jag vill inte veta vad M tycker.

E: Nej, det är inte frågan om vad M tycker utan jag vill återkomma för att du skall få ett korrekt svar.

A: Jamen, du vet väl vad du tycker. Du har ju skrivit under det här!

E: Det har jag gjort. Men som jag sa, jag har haft 15 snabbyttranden efter detta. Det här måste jag faktiskt gå igenom mina handlingar jag har här.

A: Du har ju den framför dig.

E: Nej, det har jag inte.

A: Nähä, ursäkta då. Hur många gånger har du träffat mig?

E: Jag har träffat dig två gånger.

A: Jaha. Hur många gånger har du träffat S?

E: Jag har träffat henne (tvekar) ..tre eller fyra gånger.

A: Nu i år eller?

E: Ja det var i samband med tidigare utredningen.

A: Jaha. För det framgår inte av utredningen att ni har..

E (avbryter): Nu pratar jag inte om snabbyttrandet. Nu pratar jag om den utredningen som jag och M…

A: Så ni har varit hos henne tre-fyra gånger. Det framgår inte av det här yttrandet att ni varit där så många gånger.

E: Nej, snabbyttrandet (tvekar)..

A: Mmm..

E: Nej, snabbyttrandet…vi har varit hemma hos hennes pappa och hans sambo och träffat S en gång i det sammanhanget. Och sen har vi ju träffat S hemma hos dig.

A: Nej, det har ni inte! Det står till och med att hon inte har det.

E: Ja, det var kanske den tidigare utredningen då ja.

A: Nej. Det står..

E: Tidigare har hon träffat S hemma hos dig…

A: Det står alltså här att hon inte har kunnat göra några observationer av S och hennes mamma p g a den aktuella situationen.

E: Då var det förra utredningen, för det var en utredning…

A (avbryter): Men jag talar om snabbyttrandet här.

E: Snabbyttrandet.. jag sa som så…förresten… finns en del från förra utredningen som var ungefär samtidigt.

A: Vad menar du med förra utredningen som var ungefär samtidigt?

E: Det var ju en utredning som gick in .. nu skall vi se här…om vi hittar det här…eh…som inleddes 050124 och som avslutades…

A (avbryter): Men det här är skrivet den 14/4..

E: Ja, och den utredningen avslutades den 25/4.

A: Det här är skrivet till tingsrätten den 14/4 och då har hon inte träffat mig med S och hon har inte träffat mig med S efter heller.

E: Hör på mig här nu A.

A: Mm…

E: Vi hade ett snabbyttrande som gick iväg…

A: Den 14/4.

E: Precis. Och andra barnavårdsutredningen…

A: Jag pratar inte om den.

E: De gick parallellt…

A: Nej det här skickades in till tingsrätten den 14/4.

E: Lyssna på mig! När vi gör snabbyttrande så bygger det på den kontakten vi har haft.

A: Ja, och då…

E (avbryter): Det hade vi bl a när det gäller barnavårdsutredningen som avslutades den 25 april.

A: Men nu menar jag yttrandet till tingsrätten.

E: Jag förstår vad du menar. Men det är så här att den skickades iväg den 15/4, eller hur?

A: Mm..

E: Den andra utredningen…

A: Jag pratar inte..

E: Jamen de går ju parallellt…

A: Jag vill prata om det här yttrandet som du har gjort till tingsrätten.

E: Jag och M.

A: Jaa. Och då…

E (avbryter): Nu är det så..

A (avbryter): Då måste ju du stå för dom saker…

E (försöker avbryta igen)

A: Men avbryt mig inte, snälla E.

E: A lyssna på mig!

A: Ja, och du avbryter mig hela tiden! Du har skrivit under det här.

E: Jaa.

A: Ja, och det betyder att du står för det. Då vill jag veta, då kan du säga med några korta ord vad du menar med de saker som står här.

E: Jag skall återkomma.

A: Ett förslag som lämnas till tingsrätten och jag vill veta vad du grundar de påståendena på.

E: Jag skall be att få återkomma. Nu har jag sagt det flera gånger…

A (avbryter): Påstår du att du känner mig exempelvis?

E: Jag känner dig så mycket så jag kan med M i detta snabbyttrande, ja.

A: Hur känner du mig? Jag vet inte att vi har pratat någon gång över huvud taget, har vi det?.

E: Vi har träffats här, jag och du och C har träffats här.

A: Jag pratar om det här snabbyttrandet till tingsrätten. Jag har inte träffat dig utom när du var här och då sa du mig veterligen ingenting!

E: Jag sitter på plats och lyssnar i vart fall.

A: Ja.

E: Om du lyssnar på mig så är det så här. Ett snabbyttrande… vi går ju inte bara på det som händer när snabbyttrandet skrivs. Vi gjorde ju också en barnavårdsutredning parallellt.

A: Vet du hur ett snabbyttrande skall skrivas enligt socialstyrelsen?

E: Det här är M som gjort det praktiska och skrivit ner det.

A: Känner du till att …

E (avbryter): Vi har diskuterat detta. M har gjort det skriftliga arbetet.

A: Jag vill diskutera innehållet med dig. Skall det vara så svårt?

E: Ja, då säger jag än en gång. Jag får be att återkomma A. Jag skall återkomma. Jag skall återkomma och jag lovar att jag skall återkomma.

A: Vet du att man skall kommunicera en sån här utredning om man lämnar ett förslag på lösning?

E: Alla utredningar skall kommuniceras.

A: Inte den här. Den här har inte kommunicerats. Den här lämnades till tingsrätten innan jag fick del av den, vet du det.

E: Nej, det vet jag inte.

A: Men du vet att det här skulle upp i tingsrätten?

E: Alla snabbyttranden går till tingsrätten.

A: Ja, och ni föreslår alltså en lösning. Och då är det dels socialnämnden och inte socialsekreterarna som skall skriva under det och dels skall det kommuniceras. Jag skall alltså ha en möjlighet att bemöta det.

E: Här har M skrivit en journalanteckning: Faxat snabbyttrandet till Lunds tingsrätten samt skickat yttrandet till vardera föräldern.

A: Ja, men det fick jag efter tingsrättens förhandling. Den är inte kommunicerad när jag inte har fått ta del av det. Det står så här i länsstyrelsens kommentar att jag inte fick ta del av handlingarna förrän de hade lämnats till tingsrätten vilket skedde några dagar före den förberedande förhandlingen, vilket inte överensstämmer med reglerna om kommunicering, §17 förvaltningslagen. Håller du inte med om det?

E: Alltså A, jag tänker inte sitta här och diskutera detta.

A: Men du måste ju veta..

E (avbryter): Ja, det skall kommuniceras, det har jag väl sagt till dig.

A: Men det har ju inte gjorts.

E: Det står klart och tydligt att den är kommunicerad.

A: Det har inte gjorts!

E: Så jag läser innantill här och den är kommunicerad!

A: Nej!

E: Den 15 april.

A: Det här skickades på fax till min advokat efter kontorstid på fredag eftermiddag och på tisdag förmiddag skulle det upp i tingsrätten. Tycker du fortfarande att det här är kommunicerat?

E: Alltså jag vill inte föra den här striden. Det här upplever jag bara som en obehaglig strid. Alltså det här..

A: E kan du lyssna på mig!

E: Absolut. Du ställer hela tiden frågor som jag säger jag vill återkomma till.

A: OK, då skall jag ställa litet enklare frågor till dig då. Det står att jag saknar vatten, vad grundar du det på?

E: Vad sa du?

A: Det står att jag saknar vatten. Vad grundar du det på?

Fyra sekunders tystnad

A: Vad grundar du ett sånt påstående på?

E: Alltså, innehållet i snabbyttrandet har jag en gång sagt till dig..

A (avbryter): Nej, det här är alltså en slutsats..

E (avbryter igen): Jag vill återkomma, annars får jag kalla på min chef här och nu, därför att jag har bett att få återkomma. Jag har varit med om 15 snabbyttranden efter detta jag måste få lov att gå igenom detta här och diskutera med M.

A: Varför skall du diskutera med M? Du har ju faktiskt skrivit under det!

E: Jag har ju litet mer ärenden än dig.

A: Ja men det måste väl vara ganska graverande om man saknar vatten? Jag måste ju få veta vad du grundar det på. Är mina kranar till prydnad bara, är min brunn igenfylld? Är det sådana saker?

E: A jag får återkomma. Jag ringer dig så fort jag har talat med M.

A: Du skall inte tala med M! Jag vill veta vad du har för åsikt!

E: Så här är det A. Jag kan inte ge dig mer information här och nu. Jag tänker snart lägga på luren. Jag kommer att höra av mig så fort jag nånsin kan. Och du ska besked på alltihopa, alla dina frågor.

A: Vill du ha de här frågorna skriftligt?

E: Nej det behöver du inte

A: Jag har alltså skrivit ner dom här frågorna.

E: Du får gärna…om du tycker det känns…om du alltså vill ha skriftligt svar på dom, så kan du ju göra det.

A: Det här har ju fått väldiga följder för mig och S, det är du medveten om hoppas jag?

E: Vill du ha skriftliga svar ställer vi givetvis upp på det.

A: Jaha, det vore ju trevligt.

E: Vill du ha det?

A: Jaa.

E: Då får du skicka in frågorna, så vi får se vad det är för exakta frågor du vill ha svar på.

A: Jaa, det kan jag väl göra. Jag har skickat till socialnämnden också men jag möts bara av en stor tystnad.

E: Socialnämnden ja.

A: Jag har skickat frågorna till socialnämnden också men det är snart två månader sen och jag har inte hört ett dugg. Och det tar jag som ett tecken på att de inte vill svara.

E: Det gör vi. Vi tar gärna emot frågorna skriftligt så kan vi se om skriftligt eller muntligt, det beror litet på hur vår tid håller här, men du skall få ett svar på dina frågor, det lovar jag A.

A: Jaha. Och du menar fortfarande att du kan stå för allt som står här i det här yttrandet?

E: Men alltså…

A: De fakta som står här. Om man tar ett så enkelt fakta som att det står här att jag har tre rum när jag har fem rum och kök. Jag menar, varför skriver man ner en sån sak om man inte ens kan räkna?

E: A, vi återkommer till innehållet.

A: Du tycker inte det är viktigt kanske?

E: Alltså alla mina ärenden är viktiga.

A: Görs alla sådana här ärenden lika slarvigt?

E: Det är ju en bedömningssak som du har gjort, det är ingenting som jag kan svara på.

A: Om ni skriver att jag har tre rum och kök och det i själva verket finns fem rum och kök…

E (avbryter): A, A.

A: Men hur skall jag tolka det?

E: Vill du vara snäll och skicka in alla dina påpekanden så skall vi bemöta dom.

A: Jaha det lovar du här och nu?

E: Jamen det kan jag väl göra. Du har ju frågor kring det hela och givetvis så…

A (avbryter): Det är det här som man menar med kommunicering. Jag skulle alltså fått gjort det här innan ni lämnade det till tingsrätten i våras, inte sant? Jag hade fått hem S i våras annars. S:s hela skoltermin spolierades tack vare er insats! S k insats! Det är du medveten om hoppas jag?

E: Det är så att det är M som håller det här ärendet.

A: Så du har inget ansvar tycker du?

E: Det var inte riktigt det jag svarade dig på.

A: Du hänvisar hela tiden till M.

E: Ja, det gör jag för det är hon som håller i ärendet.

A: Ja, men du har skrivit under på det här!

E: Ja, och det var som jag sa i våras i april och efter det har jag inte varit aktuell i ärendet.

A: Ja, men jag pratar inte om det utan före. Du har skrivit under ett snabbyttrande.

E: Nu vill jag inte diskutera mer. Jag hör att det är andra människor som också vill komma fram på telefontiden här. Du får återkomma. Vill du ha svar på dina frågor, var snäll och lämna in frågorna så skall du få svar.

A: OK, då gör vi så. Hej.

E: Hej.

Kommentar på Bloggspace:

kraaam
kraaamtor 21 jan 2010 12:13
Känner inte dig och vet väldigt lite om detta men jag blev fast i det här inlägget och kan känna igen mig i frustrationen när man inte når fram.
Du verkar stark i din kamp och jag hoppas att det någonstans framöver löser sig till ditt bästa.

Kram

%d bloggare gillar detta: