Arkiv | Böcker RSS feed for this section

Hon levde och dog för sina djur

28 Jan

bodils djur1

Publicerat måndag 18 april 2011 08:56

”Jag hoppas kunna fortsätta med mina djur, och kan i fantasin se mig själv stappla runt som gammal gumma med hundar, katter och grisar. Måtte jag aldrig bli för gammal för att kunna fortsätta med djurdressyr och uppfödning av alla de märkliga djur jag fastnat för!”

Så skriver Bodil Granberg i sin självbiografiska bok, Mina djur och jag, som kom ut 1989 på ICA-förlaget. Boken är en ömsint skildring av ett brinnande djurintresse coh humoristiska beskrivningar av de hon älskade mest, nämligen djuren.

Bodils dröm att som gammal få fortsätta att leva med sina djur slog inte in. För snart två år sedam valde hon att avsluta sitt liv efter många år av anmälares och myndigheters trakasserier och förföljelse. Det finns bara två alternativ när man hamnat i den situationen. Det ena är att göra sig av med djuren. För Bodil var inte det ett alternativ. Hon kunde inte tänka sig att leva utan sina djur.

Nya regler om djurhållning och ständiga anmälningar från djurrättsorganisationer gjorde livet svårt, för att inte säga outhärdligt för Bodil.

– Det gjorde det väldigt jobbigt för henne, säger lillasystern Anna Granberg.
– Varje gång de fått veta att hon ska någonstans, har de ringt och skickat material till tidningarna om att hon har djur i bur, säger systern.
2008 fick Bodil ett förläggande om att hon inte fick hålla djuren i transportburar under natten, men enligt Anna Granberg tog Bodil alltid väl hand om sina djur.
– Hennes cirkus bygger på samarbete, det kan man aldrig få med djur som är plågade eller illa behandlade. När man sett henne har man alltid sett djurens glädje.

– Det är tråkigt att det finns så lite plats för unika människor i vårt samhälle, säger systern.

Bodil skrev själv ett djurtestamente hur de mer än 200 djuren, hundarna, katterna, minigrisarna och papegojorna skulle tas om hand. Alltid tänkte hon på sina djur!

”Mina föräldrar har berättat att jag, när de kom hem från BB med Berit, min första lillasyster, blev alldeles rosenrasande över att min mor inte lyckats åstadkomma en hundvalp istället, något som min syster knappt förlåtit mig än”, berättar Bodil själv i sin bok.

Till föräldrarnas förtvivlan, släpades en jämn ström av upphittade djur in i huset. Så småningom kom foxterriern Smocky, en ras som Bodil skulle förbli trogen. På den tiden, tidigt 60-tal, var det hårda tag som gällde för hunddressyr. Bodil förfasades över hundklubbens demonstration av ”tvångsapportering” och började träna sina hundar med det som kallas positiv förstärkning. Hennes metoder som nu är allmänt accepterade ledde fram till flera lydnadschampions bl. Olivia som var enda foxterrien som fått titeln nordisk lydnadschampion.

Sen blev det bullterrier, katter, grisar och papegojor, alla beskrivna med samma varma humor. Alla var stora personligheter och var och en behandlade Bodil efter dess särart.

På bokens baksida kan man läsa: ”Bodil Granberg lever ett liv i harmoni med sina djur. Det betyder att hon begriper hur de vill leva. Inte i passiv fångenskap utan aktivt, stimulerande. Därför berättar hon här om hur de kan tränas och bör skötas alltefter sin art, var för sig eller tillsammans. Och medan man läser hennes kloka och kunniga ord, har man samtidigt så roligt att det sannolikt är skattepliktigt.”

Boken är illustrerad med Bodils egna underbara teckningar!

  • C

    fre 14 sep 2012 16:40

    Jag har lärt mej enormt mycket av Bodil , i princip allt jag kan, det var en katastrof att en som Bodil inte fick vara kvar och lära ut den enorma kunskap hon hade,Bodil var annorlunda och det passade inte vare sig LS eller andra personer, men en sån kunskap som hon hade om djur får vi aldrig tillbaka och det har gjort oss ”fattigare” på kunskap, jag kan ge mej på att hon har massor av foxar och bullisar i himlen som hon tränar. Tack Bodil för den kunskap jag fick av dej

  • Marie

    mån 06 jun 2011 11:50

    Bodil var en STOR DJURVÄN. Hon hade enorma kunskaper om aveln.
    Hon hade en otrolig förmåga att lära djur nya saker.
    Bodil var en speciell människa som levde för sina djur.
    Det är inte olagligt att vara speciell.
    Men tydligen ansåg Djurskyddsinspektörerna det. Dom ville väll åt hennes fina djur..

    Jag vet vad jag pratar om för jag har jobbat hemma hos Bodils som kennelflicka,


  • fick aldrig möjligh

    tis 19 apr 2011 22:20

    Det är ju besynnerligt men inte alls förvånande, undrar vilken eller vilka inspektörer som var avundsjuka på Bodils fantastiska hand med djur.
    Det kan väl inte vara annan anledning än avundsjuka…….

Sverige hade 5 000 vargar innan de utrotades

6 Jan

vargbok1

Publicerat fredag 04 februari 2011 19:26

– Att skjuta vuxna vargar är jägarnas chans att påverka stammen, säger kattforskaren Olof Liberg.

– Jakten har definitivt inte varit slumpmässig. Men jag är inte överraskad. Jakten riktas in på djuren som går i par, säger Åke Aronsson vid Viltskadecenter till TT.

Miljövårdsdirektör Stig-Åke Svensson i Dalarna menar nu att detta kan sänka tilldelningen i kommande licensjakt.

– Forskarna räknar på en slumpvis avskjutning när de rekommenderar hur många vargar som kan skjutas.

Jägareförbundet i Dalarna kräver att Stig-Åke Svensson ber om ursäkt.

– Vi har nu tillskrivit landshövding Maria Norrfalk i ärendet och kräver ett officiellt avståndstagande från uttalandet, säger Thomas Björklund, ordförande i Jägareförbundet i Dalarna som tycker att nästa års jakt föregrips.

För den som vill ha perspektiv på varg eller bara är naturintresserad kan jag varmt rekommendera boken Vargen den jagade jägaren av Henrik Ekman. Där kan man bl a läsa att enligt jaktstatistik från förra hälften av 1800-talet så dödades i genomsnitt  600 vargar per år i Sverige. Stammen beräknas ha uppgått till ca 5 000 djur. På bara ett par årtionden lyckades idoga jägare helt utrota vargen från syd- och mellansverige. Man inriktade sig på att söka upp lyorna och slå ihjäl valparna. Den sista valpen i kullen hängdes levande upp i bakbenen i ett träd, varpå jägaren gömde sig. När föräldradjuren lockades tillbaka till lyan av ungens förtvivlade skrik, kunde man skjuta dem också.

Drivkraften var som vanligt pengar. Skottpengarna för en dräpt vargkull kunde ge pengar till en stuga.

Ekman konstaterar också att de djur som lyckas föröka sig är de som är de genetiskt starkaste. D. v. s. jägarna skjuter medvetet bort de bästa individerna.

Nu kommer också en ny forskarrapport från rovdjursutredningens internationella expertpanel bestående av Michael Møller Hansen, Liselotte Wesley Andersen, Jouni Aspi och Richard Fredrickson konstaterar att det behövs 3000 individer  i Skandinavien för en livskraftig stam. 3000 finns det också i Minnesota på en yta som motsvarar den som nu hyser vargar i Sverige.

Skriva under manlig pseudonym

5 Jan

Victoria

Publicerat lördag 18 december 2010 10:51

Victoria Benedictsson (1850-1888), bonddotter med litterära ambitioner, gifte sig som 21-åring med den 28 år äldre postmästaren i Hörby för att komma hemifrån och blev styvmamma till hans fem barn. Då som nu var det inte lätt att både ha ambitioner och vara kvinna speciellt inte på en liten inskränkt ort som Hörby. Hon anförtrodde sin dagbok ”Ernst” sina drömmar. Under sin korta författarbana publicerade hon sig under Pseudonymen ”Ernst Ahlgren” som fått en gata uppkallad efter sig i Hörby. Victoria var djupt olycklig över det intellektuellt inskränkta liv hon tvingades leva i Hörby. Hon skriver själv: ”Detta avskyvärda att icke få vara människa endast kvinna, kvinna, kvinna!”.

Många kvinnor känner fortfarande så mer än hundra år senare. Helena Edlund, professor i Umeå, är en av de kvinnliga forskare som fyra gånger rest till Stockholm för att presentera ansökningar som hon och hennes kolleger lagt ned stort arbete på att formulera. Utan att sedan få en krona i anslag. Trots att hon haft de bästa publikationerna i vetenskapliga tidskrifter.

– Ett tag funderade jag på att låta en man stå som huvudsökande i stället, det kändes som enda sättet. Men nu har jag bestämt mig för att sluta söka de här pengarna, det tar bara tid och energi, säger Helena Edlund.

Maria Ågren, professor vid Uppsala universitet, säger att det är anmärkningsvärt hur sned könsfördelningen är bland dem som i år ansökt om långsiktigt stöd till ledande forskare inom humaniora och samhällsvetenskap. Inte mer än lite drygt tio procent av ansökningarna har skickats in av kvinnor.

En rapport ”Hans Excellens – om miljardsatsningarna på starka forskningsmiljöer” från delegationen för jämställdhet i högskolan konstaterar att kvalificerade kvinnliga forskare sorteras bort i miljardsatsningen på sk excellensforskning. I Thomas Östros forskningsproposition 2001 lanserades idén om ”excellenta” forskare. Det resulterade i en satsning som fram till 2014 fördelar minst 10 miljarder kronor till speciella excellensprogram. Analysen visar att kvinnor, som utgör 20-30 procent av forskarna inom medicin och naturvetenskap, endast fått 12,7 procent av excellensmedlen. Kvinnor måste ha ungefär 2,6 ggr högre citeringsgrad eller ”grad av impact” för att få samma betyg som en man i det betyg som sätts på kompetens eller ”track record”.

Fram till mitten av 1990-talet fick kvinnor liten tillgång till tjänster och forskningsanslag. Avslöjandet att dåvarande Medicinska Forskningsrådet diskriminerade kvinnliga forskare vid sina bedömningar – kvinnor måste ha publicerat dubbelt så många artiklar som män för att anses lika kompetenta ledde till en översyn av bedömningsprocessen och fler kvinnliga bedömare. I dag får kvinnor 25-30 procent av Vetenskapsrådets anslag inom medicin, vilket i stort sett motsvarar deras andel bland docenterna och professorerna.

Utredarna menar att åratal av jämställdhetsarbete har utraderats genom satsning på excellensforskning. Den har heller inte lett till ökad forskning utan prestationerna har regelmässigt gått ner för de forskare som tilldelats medlen. De som fått pengar går regelmässigt ned i citeringsproduktivitet.

Dessutom har vissa excellensforskare ackumulerat stora mängder kapital, ofta så stora att de inte hinner med att göra av med pengarna. Detta medan övriga forskares utrymme minskar ytterligare eftersom institutionerna måste ställa upp med ”egenfinansiering” för att få excellensmedlen. Och de tas från övrig forskning så kvinnorna drar kortaste strået flera gånger om.

En orsak till att kvinnorna sorteras bort i ansökningsprocessen kan vara att bedömarna nästan uteslutande är äldre män och de väljer att ge anslagen till just andra äldre män. Utbildningsminister Jan Björklund (fp) menar att satsningen på ”excellenta” forskningsmiljöer kommer att fortsätta.

  • Skvitt

    lör 18 dec 2010 15:03

    Du är en pärla på att hitta nyheter!
    Fortsätt så!
    /Skvitt

En bok om djurskyddsdebatt

30 Dec

Publicerat lördag 23 oktober 2010 12:55

Lånade en ny bok härom dagen: Djuren och demokratin av B.-J. Bjurling. En något ostrukturerad bok måste jag säga. Författaren vill säga så mycket på få sidor. Det är i huvudsak en filosofisk diskussion om etik och moral kontra djurrätt som väcker fler tankar och frågor än den besvarar. Det kanske är både bra och avsiktligt, speciellt som boken är tänkt för studerande och kan då bli ett utmärkt diskussionsunderlag.

Jag vill citera några pärlor ur boken:

Angående ”stolligheter” eller ”djurskyddsreformer: ”Endera är syftet att djurägarna ska kontrolleras, registreras, omyndigförklaras och förödmjukas, eller så har man ädlare syften. Men det får fortfarande samma effekt på djurägarna. De känner sig kränkta. Något som nyss var så enkelt och självklart har plötsligt blivit krångligt och åtalbart. Och därmed också lite skamligt. Det lustfyllda med djurhållning har fått sig en ny törn. Friheten inskränks ett snäpp ytterligare.

Ja, sedan är väl bönder och djurägare liksom per definition lite efterblivna, klart att sådana typer behöver ha lämplighetsintyg, detaljerade föreskrifter och övervakningskameror om man ska kunna ge dem det stora ansvaret som djurhållning innebär… eller hur?”

”Måttbandet är ett utmärkt arbetsredskap, och hemmablindhet är en utbredd åkomma.

Jag talar om längd och bredd. Däremot är höjdbestämmelser som jag ser det enbart larviga. Höjden i ett djurstall har betydelse för luftvolymen, och därmed också luftkvaliten. Men då är det ju luftkvaliten som ska mätas”.

”Det finns några föreskrifter som syftar till att förhindra eller förebygga olycksfall… De är inte så många, men det torde ändå vara från denna kategori som de flesta anmärkningarna vid inspektion härrör. Frågan är dock om de behövs som föreskrifter med rättsverkan – att myndigheterna ska kunna förelägga djurägarna att åtgärda sådana potentiella riskfaktorer? … Den största riskfaktorn och vanligaste utslagningsorsaken för hästar är förmodligen fortfarande användarrelaterad, dvs ridning och körning, inte skaderisker i miljön… Dammig miljö pga fuktig luft och brist på friskluft är förmodligen den allra störst (och oftast förbisedda) riskfaktorn i ett stall.”

Min reflektion är att länsstyrelsen lägger så oerhört mycket krut på några centimeters ”för låg höjd” på en sida i ett vindskydd för hästar i lösdrift att man är beredd att föra en juridisk process för avsevärda belopp. Det är ju då ologiskt om man tillåter hästägaren att rida i skogen. Jag menar det finns ju risk att man stöter på grenar som inte ligger över minimihöjden. (I ett vindskydd i en hage torde det knappast ha någon betydlese för luftkvaliten heller!)

”Att omyndigförklara folk leder oundvikligen till konflikter och rättshaverister och att kanske en hel del djur hamnar i kläm på köpet”.

”Alltså: Inspektörerna gör förvisso stor nytta genom att påpeka potentiella riskfaktorer vid inspektionerna. Rådgivning och information är alltid bra. Men frågan är om föreskrifter om riskeliminering behöver finnas i lagstiftningen? Eller om de rent av gör mer skada än nytta? Gör folk förbannade i onödan och inspektörsarbetet olustigare.”

Där skulle jag vilja inskjuta att i sin iver att hitta ”brister” gör sig inspektörerna löjliga i djurägarens ögon. Om man, när man inte hittar något att påpeka, säger att en stenmur som stått i hundra år är en ”olycksfallsrisk”, samtidigt som man förordar höhäck för hästar så har man infört ett ansvarslöst tyckande som djurägare  och djur i värsta fall får betala. Inte vill Länsstyrelsen betala om en häst skadar sig på en höhäck man förelagt ägaren att använda!

”Att döda en människa är det värsta brott vi kan begå, men att döda ett djur är inte bara lagligt utan döden anses tydligen som ett fullgott alternativ till livet för djur, även om djuret i fråga är en frisk unge med ”hela livet framför sig”. Det är däremot fullt möjligt, … att bli åtalad för att inte ha dödat ett djur tillräckligt snabbt.

Är alltså det säkraste (enda) sättet att undvika att komma i konflikt med djurskyddsbestämmelserna att döda sina djur så fort som möjligt?”

När man läser om fall där länsstyrelsen gripit in och tvångsomhändertagit djur slutar det ofta med att djuret avlivas. Visst kan det ibland motiveras men i många fall så betingar en död katt ett större värde än en levande i den kommersiella omhändertagandeverksamhet som växt fram i kölvattnet efter den praktiska tillämpningen av djurskyddslagen.

Jag har följt det fall där poliser höll fast en kvinna i Hörby, under motivering att hon var försvunnen och hennes katter övergivna, medan personal från Hjortshögs hundpensionat trängde sig in i hennes hus och fångade hennes fyra katter. Katterna, som var äldre bondkatter vana att gå fritt både inne och ute, placerades i burar i en månad varefter de avlivades på länsveterinärens order eftersom ”de inte gick att sälja”. Räkning på 5000:- gick helt lagenligt till djurägaren! Dagen innan hade djurskyddsinspektörerna Mattias Gårdlund och Jenny Persson personligen talat med anmälaren, som tagit tillbaka anmälaren och försäkrat att djurägaren inte alls var försvunnen. De fotograferade helt olagligt in genom fönstren och påstod att katterna hade ”ögoninflammation” Ögoninflammation avhjälps enligt Länsstyrelsen bäst med avlivning.

”Politiker och medier som älskar att visa sin demokratiska dådkraft genom att manifestera mot nazism och kommunism och intolerans medan de blundar för de övergrepp svenska djurägare dagligen utsätts för!”

”Lars Fr. H. Svendesen skriver i Ondskans filosofi om den idealistiska ondskan: Utövarna av ondskan utger sig (…) ofta för att representera det goda, och ofta tror de också att de gör det. Men en övertygelse om att ett ideal är gott räcker inte för att garantera att det verkligen är gott.”

”Psykoanalytikern Erich Fromm har sin förklaring till fenomenet moralisk indignation: Många människor, som själva inte  innehar något domarämbete, tillskansar sig en domares roll och är beredda att fälla eller frikänna då de avger moraliska omdömen. Deras hållning rymmer ofta en god portion sadism och destruktivitet. Det finns måhända ingen företeelse, som rymmer så mycket destruktiva känslor som den moraliska indignationen, där man kan ge fritt utlopp åt avundsjuka och hat under dygdens täckmantel. Den som är indignerad har för en gångs skull tillfredsställelsen att få förakta en medmänniska och behandla henne som en underlägsen samtidigt som han njuter av sin egen överlägsenhet och dygdighet.”

Ovanstående passar in både på djurskyddsinspektörer och de som anmäler.

Storebror ser dig

29 Jul

Detta skrev jag 29 april 2009. Sedan dess har övervakningen antagits som Svea rikets lag.

Storebror ser dig och kommer att se dig mer och mer på ett sätt som Orwell inte kunde föreställa sig 1948. Nya EU-direktiv kommer slag i slag för att kartlägga och övervaka alla medborgares liv och leverne in i minsta detalj. Vem ringde du till ett visst klockslag och var befann du dig då? Har du råkat skicka en mail till någon som sen misstänks för brott, ja då är du också misstänkt! Nästa steg är att även lagra innehållet i allt alla skriver,  under sken av att spåra terrorister, pedofiler och andra udda existenser. Tänk dig att posten inte bara får utan blev tvingad att öppna och läsa alla brev, göra en logg om vem som skickat vad till vem, när och varifrån och vart? Otänkbart? Nej visst inte! Bara omodernt eftersom vi nu kommunicerar elektroniskt och kartläggningen nu kan genomföras i stor skala automatiskt. Vår riksdag och de etablerade partierna tackar och bockar för att EU-staten vill ”skydda” oss och vi får betala kalaset via skatten.

Varför inte helt enkelt införa en obligatorisk chipmärkning av alla medborgare med satellitspårning i namn av att då kan vi snabbt spåra alla brottslingar och alla gamla som förirrat sig in i skogen! Vi kan dessutom lösa arbetlösheten genom att i gammal god stasistil göra alla arbetsösa till ”informatörer” till staten. På den gamla goda tiden gick det en ”informatör” på 100 innevånare i Östtyskland. Tänk om Stasi haft tillgång till vår teknik att kartlägga medborgarna! Nu är vi raskt på väg in i en modernare och oändligt effektivare form av detta skräcksamhälle.

Smak av rutten gran

20 Jul

Vi är grundlurade. Av livsmedelsindustrin. Det vi stoppar i våra kroppaar blir allt mer förfalskat för att upprätthålla industrins höga vinster och skära i kostnaderna. Den som trodde att vaniljglass innehåller vanilj kan känna sig lurad. Vaniljsmaken framställs i stora fabriker med rötad gran som råvara. Ur ligninet utvinns vanillin. Visserligen är det kemiskt sett samma molekyl som i förebilden men är långt ifrån den äkta varan. Skinkan pumpas full med vatten som säljs till samma pris som köttet. Det rökta fläsket har inte varit i närheten av en rök utan har försetts med kemiskt framställd rökarom.

Jag matar mina höns med överblivet färskt bröd från ett större bageri. Allt bröd med fantasifulla namn smakar likadant. När jag var barn älskade jag att doppa min limpsmörgås i chokladen. Det går inte längre. Brödet faller sönder till en gröt om man försöker doppa det.

Jag läste på min yogurtförpackning att den innehöll 8% tillsatt socker! Det gör mig rasande. Om jag vill ha socker i min yogurt och på mina frukostflingor vill jag tillsätta det själv och bestämma hur mycket. Det var ett långt sökande på butikshyllan innan jag fann en produkt som annonserade ”Utan tillsatt socker”.

Jag kan rekommendera alla att läsa ”Den hemlige kocken” av av Mats-Eric Nilsson som handlar om vår allt mer förfalskade mat.

Studiebesök för blivande djurskyddsinspektörer

18 Jul

Skrevs den 28 juli 2010.

Följande citat är hämtat från boken ”Vi har avlivat din häst” (den handlar om en lagstiftning som inte bara missat sitt syfte utan dessutom gör stor skada): ”Dessa utbildningar har emellertid en oftast helt rudimentär kurs i djurhälsovård/djurskötsel. Många har inte förkunskaper och få har numera en bakgrund i lantbruk med de nyttiga referenser man kan ha med sig om man t. ex. är uppvuxen på en gård.

För 2007 års studenter vid universitertet i Lund hade kursledningen ordnat med att ett antal skånska lantbrukare skulle ställa upp med sina gårdar för studiebesök, så att de blivande djurskyddsinspektörerna åtminstone skulle ha sett en gård och levande djur innan de kom ut i arbete som inspektörer. Vid besök på gårdarna hade studenterna kameror med sig och fotograferade flitigt. Bilderna hängdes därefter ut på nätet med namn på djurägare och kommentarer som skulle visa avskräckande exempel på bristande djurvälfärd! Universitetet lär nog få svårt att hitta gårdar för studiebesök i fortsättningen. Och vad säger beteendet om de blivande djurskyddsinspektörernas föreställningsvärld och etik? Studenterna i Skara betedde sig på samma sätt”.

Jag tycker det säger en hel del om vilka personer som värvas till jobbet. Man behöver inga kunskaper om djur, här gäller det att trycka ner människor! Man behöver inte ens tycka om djur och det lär nog närmast vara en fördel om man inte tycker om människor!

%d bloggare gillar detta: