Vi går hellre arbetslösa än söker oss till länsstyrelsen

23 Apr

Det är inte bara förtvivlade djurägare som försökt få till stånd en ändring av hur länsstyrelserna utövar djurtillsynen. Även före detta djurskyddsinspektörer har försökt och talat ända upp i regeringen för döva öron. Så det är självklart att alla har vetat vad som pågått och det under många år.Marianne Holmén var en sådan stridbar och stolt djurinspektör från Hässleholm. Det var hon som anordnade mötet i Hässlehom 2011 där bl a läkaren Anders Thelin deltog. Hon skrev året efter den 20 april 2012 till Eskil Erlandsson:

Hej urfarbroder ”Ullsteen”!

Beklagar att du inte hade möjlighet att närvara vid mötet i Hässleholm den 11 mars 2011 ”Vart tog dialogen vägen”. Det var stort intresse från både lantbrukare och media.

Ola Svensson, enhetschef för djurskyddsinspektörerna på djurskyddsavdelningen i Skåne län, var på plats och på så vis fick lantbrukare, politiker och media möjlighet att ställa frågor.

Det framgår ju, med facit i hand efter tre år, att överflyttningen från kommunerna till Länsstyrelsen inte nådde fram till det resultat men önskade, snarare tvärtom.

De flesta av djurskyddsinspektörerna (nu talar jag enbart om de i Skåne län) saknar både erfarenhet och  kompetens.

Vid överflyttningen 2009 tackade merparten av ”de gamla” nej till arbete på Länsstyrelsen eftersom vi, som de flesta urtanter och urfarbröder från Högborgen Alnarp, redan från början när förslaget kom anade att det inte skulle bli bra.

Som du själv vet hänger djurskyddet samman med lantbrukets miljö. Vem passar då bäst som inspektör? Jo, lantmästare med en praktisk bakgrund och en gedigen utbildning på Alnarp.

Vi går heller arbetslösa än söker oss till Länsstyrelsen, ”man hör ju hur det går till”. Som det blev nu, ska kommunen kontrollera eller sköta enbart miljötillsynen och Länsstyrelsen djurtillsynen. Det blir m a o mer ineffektivt än någonsin. Jag träffar och pratar ofta med några av dina kursare ”Kumla” Glenn Oredsson, ”Pladder” Conny Fagerström, ”Bääs” Lars Svensson och har mer än fullt stöd i frågan. Varma hälsningar från dem.

De precis som jag arbetar ju nära näringen med daglig kontakt med en utav vår viktigaste yrkeskår lantbrukarna.

I Ängelholm arbetar Börje Nilsson 72, Ola Öberg 97. I Lund arbetar Ewa Björnberg 76. I Kristianstad arbetar Anna Nilsson 09. I Hässleholm arbetar jag 85.

Listan kan göras lång. Alltså, vi som hade lång praktisk erfarenhet plus en ovärderlig lokalkännedom och som tidigare sagts, urtanter och urfarbröder hade möjligheten att välja på att stanna i kommunen som enbart miljöinspektörer och fråntas djurskyddet eller flytta med.

Vi stannade och därmed rekryterades inspektörer utan vare sig erfarenhet eller utbildning som behövs för att arbeta med en sådan viktig yrkesgrupp som lantbrukare med djurhållning.

Jag har en bra liknelse. Man borde inte få arbeta som barnmorska om man inte fött barn själv!!!!

Varför kunde inte de kommuner som ”skötte” djurskyddet ha det kvar eller åtminstone anställts av Länsstyrelsen på djurskyddet i ”sin” kommun och fortsätta att vara effektiva? Eller varför inte nu, hyra in kompetent personal från näringen eller kommunen eftersom problematiken hela tiden växer.

Lantbrukaren känner en ständig oro för ett oanmält besök av två (?) djurskyddsinspektörer. Vi som arbetar med lantbrukare är till för att hjälpa, inte stjälpa.

När kommunernas miljökontor hade tillsynen (vilken fungerade bra i merparten av kommunerna i 33 av 290 fungerade det inte bra) så fanns det ett större förtroende eftersom vi var kända ansikten i kommunen. Dessutom fanns det oftast andra personkontakter med miljönämndspolitiker, miljöchefer, inspektörer, veterinärer, transportörer, grannar till lantbrukare mm som  med förtroende tipsade när någon började tappa stinget – vi kunde rycka ut och hjälpa lantbrukaren tillbaka på banan eller göra ett snyggt avslut. Det behövde inte gå till vanvård mer än i yttersta undantagsfall.

Ditt uppdrag är nu, jätteviktigt. I egenskap av urfarbroder skall (inte bör) du göra ett besök på Alnarp och tala om för de blivande lantmästarna att de verkligen behövs som djurskyddsinspektörer. Vi ska arbeta för att behålla vår svenska livsmedelsproduktion som kommer från svenska djurhållare.

Detta måste vara en självklar sak för dig ”Ullsteen” som tidigare lammproducent!

Den 27 oktober 2010 ”drog vi igång” ett möte på Länsstyrelsen i Kristianstad med representanter från Nötkött, Gris, LRF, Skånesemin osv osv. Jag fick ett jättefint gehör från alla utom djurskyddsinpektörerna själva. Meningen är att få Länsstyrelsens personal att förstå att vi ska vara rädda om ”bönderna”, de ska inte behöva vara rädda för myndigheterna.

Trots alla bra framföranden av t ex Åsa Odell, LRF Lars-Göran Pettersson, Anna Christoffersson, Kravs representant Ingemar Haggärde, Nötköttsproducenterna Anita Persson, Grisnäringen Hans-Erik Magnusson osv osv, gav det inte någon förståelse från djurskyddsinspektörerna.

Till sist, sedan 1987 har Christina Håhus 86:a arbetat på Länsstyrelsen, de senaste åren som Landsbygdsdirektör. Det finns inte många som har den långa arbetslivserfarenheten med djur och lantbruk som hon, innan hon gick Alnarp 86. Tyvärr uppskattad

es det inte alls bland djurskyddsinspektörerna. Tänk om man istället tyckte att det var en ovärderlig kunskap att ha en sådan resurs att be om råd och tips.

Mooraal Mats Karlsson 74, Paovo Ulf Persson, Hevy Anders Olsson, Keem 79 Lars Henriksson har samma åsikt om hur det har blivit när Länsstyrelsen tog över djurskyddet.

Hälsningar

Marianne Holmén

 

 

Annonser

27 svar to “Vi går hellre arbetslösa än söker oss till länsstyrelsen”

  1. Bruce Lee Pettersson 25 juni, 2018 den 09:50 #

    Dålig belysning, oskärpa samt ur en mindre smickrande vinkel: helt klart att det är någon på länsstyrelsen som tagit fotot!

  2. Carina Hedberg 14 maj, 2018 den 06:52 #

    Det gör ingen nytta att göra tummen ner. Lag är lag. Det hade varit bättre att ni i tid hade bränt er krut på att gemensamt motarbeta vad ingen vill ha i stället för att bete er oacceptabelt mot dem som verkligen har lagt ner både kropp och själ i sitt jobb för ett bättre djurskydd!

    Ingen av er har sådan auktoritet att ni kan välja och vraka bland personer som jobbar helhjärtat för en gemensam sak nämligen ett rättssäkert djurskydd!

  3. Carina Hedberg 13 maj, 2018 den 08:18 #

    Polislagen 1984:387

    Vissa befogenheter för polismännen

    Användning av våld

    10 § En polisman får, i den mån andra medel är otillräckliga och det med hänsyn till omständigheterna är försvarligt, använda våld för att genomföra en tjänsteåtgärd, om

    1. han möts med våld eller hot om våld,

    2. någon som skall häktas, anhållas eller annars med laga stöd berövas friheten försöker undkomma eller polismannen annars möts av motstånd när han skall verkställa ett sådant frihetsberövande,

    3. det är fråga om att avvärja en straffbelagd handling eller en fara för liv, hälsa eller värdefull egendom eller för omfattande skada i miljön,

    4. polismannen med laga stöd skall avvisa eller avlägsna någon från ett visst område eller utrymme eller verkställa eller biträda vid kroppsvisitation, kroppsbesiktning eller annan liknande åtgärd, vid beslag eller annat omhändertagande av egendom eller vid sådan husrannsakan som avses i rättegångsbalken,

    5. polismannen med laga stöd skall stoppa ett fordon eller annat transportmedel eller skall kontrollera ett fordon eller ett fordons last,

    6. polismannen annars med laga stöd har att bereda sig tillträde till, avspärra, tillstänga eller utrymma byggnad, rum eller område, biträda någon i myndighetsutövning med en sådan eller någon liknande åtgärd eller vid exekutiv förrättning enligt vad som är föreskrivet därom, eller

    7. åtgärden i annat fall är oundgängligen nödvändig för den allmänna ordningens eller säkerhetens upprätthållande och det är uppenbart att den inte kan genomföras utan våld.

    I fall som avses i första stycket 4 och 6 får våld mot person brukas endast om polismannen eller den som han biträder möts av motstånd.

    Om rätt att i vissa fall bruka våld finns i övrigt föreskrifter i 24 kap. brottsbalken.

  4. Carina Hedberg 13 maj, 2018 den 08:09 #

    En påminnelse om en nära förestående i laga kraft trädande lagändring i djurskyddslagen.

    Lag om ändring i djurskyddslagen (1988:534); SFS 2018:53
    utfärdad den 1 februari 2018.

    Enligt riksdagens beslut föreskrivs att 27 a, 30–32, 34 och 35 §§ djurskyddslagen
    (1988:534) 2 ska ha följande lydelse.

    27 a § Polismyndigheten ska lämna den hjälp som behövs för utövande av
    offentlig kontroll eller verkställighet av beslut enligt denna lag, de föreskrifter
    eller beslut som har meddelats med stöd av lagen, de EU-bestämmelser som
    kompletteras av lagen eller de beslut som har meddelats med stöd av EUbestämmelserna.
    Hjälp enligt första stycket får begäras endast om
    1. det på grund av särskilda omständigheter kan befaras att åtgärden inte
    kan utföras utan att en polismans särskilda befogenheter enligt 10 § polislagen
    (1984:387) behöver tillgripas, eller
    2. det annars finns synnerliga skäl.

    30 § Påträffas ett djur så svårt sjukt eller skadat att det bör avlivas omedelbart,
    får en veterinär eller en polisman och i brådskande fall någon annan
    genast avliva djuret.
    Den som har avlivat djuret ska informera ägaren eller innehavaren av djuret
    om detta. Om det inte är möjligt, ska länsstyrelsen underrättas.

    31 § Länsstyrelsen ska besluta att ett djur ska omhändertas om
    1. djuret otillbörligt utsätts för lidande och detta inte rättas till efter tillsägelse
    av kontrollmyndigheten,
    2. ett beslut som meddelats enligt 26 § inte följs och beslutet är av väsentlig
    betydelse från djurskyddssynpunkt,
    3. ett beslut som meddelats enligt 29 § inte följs,
    4. den som har djuret i sin vård har dömts för djurplågeri enligt 16 kap.
    13 § brottsbalken, eller
    5. den som har djuret i sin vård vid upprepade tillfällen dömts för brott enligt
    36, 36 a eller 36 c § eller vid upprepade tillfällen varit föremål för beslut
    enligt 26 §.
    Länsstyrelsen ska ansvara för att omhändertagandet verkställs.

    32 § Trots det som föreskrivs i 31 § 1 om tillsägelse och rättelse ska länsstyrelsen
    eller Polismyndigheten besluta att ett djur som är utsatt för lidande
    omedelbart ska omhändertas om
    1. det bedöms utsiktslöst att felet blir avhjälpt,
    2. ägaren till djuret är okänd eller inte kan anträffas, eller
    3. det i övrigt bedöms absolut nödvändigt från djurskyddssynpunkt.
    Om beslutet har meddelats av Polismyndigheten, ska myndigheten skyndsamt
    informera länsstyrelsen om beslutet. Länsstyrelsen ska skyndsamt pröva
    om beslutet ska fortsätta att gälla.
    Den beslutande myndigheten ska ansvara för att omhändertagandet verkställs.
    Om länsstyrelsen beslutar att Polismyndighetens beslut om omhändertagande
    ska fortsätta att gälla, ska länsstyrelsen skyndsamt ta över ansvaret
    för verkställigheten av beslutet.

    34 § När länsstyrelsen beslutar om omhändertagande av djur, ska länsstyrelsen
    snarast fastställa om djuret ska säljas, överlåtas på annat sätt eller avlivas.
    Om länsstyrelsen har beslutat att djuret ska säljas eller överlåtas på annat
    sätt och om det visar sig att beslutet inte kan verkställas, får länsstyrelsen i
    stället besluta att djuret ska avlivas.
    Länsstyrelsen ska ansvara för att beslut enligt första och andra styckena
    verkställs.

    35 § Länsstyrelsen och Polismyndigheten får ge förskott av allmänna
    medel på kostnader som uppkommer på grund av åtgärder enligt 31 eller 32 §.
    Om ett djur omhändertas enligt 31 eller 32 §, ska kostnaden slutligt betalas
    av den som åtgärden har riktats mot, om det inte finns särskilda skäl till annat.
    Om ett omhändertaget djur har sålts, får länsstyrelsen och Polismyndigheten
    ta ut den kostnad som slutligen ska betalas av ägaren ur köpesumman.
    Köpesumman ska i första hand täcka länsstyrelsens kostnader.

    1. Denna lag träder i kraft den 1 juni 2018.
    2. Äldre bestämmelser gäller om ett beslut att omhänderta ett djur har meddelats
    före ikraftträdandet.

    På regeringens vägnar

    SVEN-ERIK BUCHT Maria Wetterling (Näringsdepartementet)

  5. Heligt Förbannad 9 maj, 2018 den 05:59 #

    Var nöjd med
    Allt som livet ger
    Och allt det som du kring dig ser
    Glöm bort bekymmer, sorger och besvär!
    Var glad och nöjd
    För vet du vad
    En björntjänst gör ju ingen glad
    Var nöjd med livet som vi lever här
    Varthän jag än strävar
    Varthän jag än går
    Står ljung och snår
    Kring mina spår

    Kom an Korumpan , det svänger ju!
    Var nöjd med livet som vi alla lever här
    Vi lever här

  6. Mikael Karlsson 7 maj, 2018 den 12:14 #

    Att jobba som inspektör och meddela djurhållare, som man vet inte sköter sig, att man tänker komma på en kontroll dagen efter, är kanske inte så smart när man av erfarenhet vet att det kommer gå djurtransporter därifrån hela natten.
    Marianne har själv glatt berättat om hur det alltid gick djurtransporter från de sämsta gårdarna natten innan hon skulle ut på kontroll.

    Att det dessutom saknades all form av dokumentation efter kontrollerna är antagligen den största anledningen till att verksamheten flyttades över till länsstyrelserna. Att varje inspektör hade all information i huvudet och gjorde kontrollerna på samma gård år efter år är väl inte heller något som ”di gamle” inspektörerna har några problem med.

    Och varför överhuvudtaget diskutera ämnet? På lantbrukssidan är djurskyddet sällan ett större problem. De flesta lantbrukare får anmärkningar, men sällan något som inte enkelt åtgärdas. Att lantbrukare får sina djur omhändertagna hör till ovanligheterna. Och när det väl sker är det knappast någon diskussion om varför. Går djur i gödsel upp till magen, utfodras för lite, svälter ihjäl så kan ingen ifrågasätta ett omhändertagande. Och det är så förutsättningarna ser ut i den överväldigande majoriteten av omhändertagande av lantbruksdjur.

  7. Heligt Förbannad 4 maj, 2018 den 07:22 #

    Det är ju klart att Christina Håhus 86:a inte fick något stöd när ”urtanter och urfarbröder från Högborgen Alnarp” svek henne. Hade de brukat lite allvar och ställt upp för henne så hade inte Länsstyrelsen behövt anställa oerfarna djurskyddsinspektörer.

    Fast förr eller senare så hade nya behövts anställas. Nya som inte har erfarenhet, trots att de kommer från ”Högborgen Alnarp”.

    Till sist så undrar jag varför det tog henne ett (1) år att författa denna välskrivna text. Hade hon fastnat med tummen någonstans?

    • forystablogg 9 maj, 2018 den 11:50 #

      Marianne jobbade kvar i Hässleholm. Hon har gjort vad hon kunnat, mer än de flesta, dålig hälsa till trots.

      • Heligt Förbannad 9 maj, 2018 den 06:07 #

        Marianne har säkert gjort mer än de flesta andra, varesig de har ett smålustigt smeknamn eller ej. En fråga som kvarstår är ju vad alla ”urtanter och urfarbröder från Högborgen Alnarp” har gjort mer än att hellre gå arbetslösa. En annan fråga som kvarstår är varför det tog henne ett år att författa denna välskrivna text.

        • forystablogg 11 maj, 2018 den 09:12 #

          Marianne Holmén har inte gått arbetslös, hon jobbade kvar på kommunen. Du kan kontakta henne om du vill veta mer.

  8. Heligt Förbannad 27 april, 2018 den 03:48 #

    Jag har en bra liknelse. Man borde inte få arbeta som djurskyddsinspektör om man inte fått djurförbud själv!!!!

    Kom inte ”Justin Timberlake”, ”Bildsköne Stenberg” samt ”Sverker Sängfösare” från kommunerna? Och hur fick allas vår favorit Emma H. jobb på Länsstyrelsen?

    Det är som någon en gång skrev: de värsta lägervakterna var de unga kvinnorna, i synnerhet de som hade en manshatande feminist till mamma! Fi 17!

    • MF 27 april, 2018 den 06:46 #

      Den bästa meriten borde vara att ha kunskaper om djur. Särskilt egenförvärvad genom att ha praktiskt arbetat med djur.
      Den värsta lägervakten hade nog utan tvekan varit du.

      • Heligt Förbannad 4 maj, 2018 den 06:48 #

        Svar till MF som den 27 april, 2018 kl. 06:46 skrev:
        ”Den värsta lägervakten hade nog utan tvekan varit du.”

        Tack för förtroendet, tyvärr vet jag inte om jag hade passat. 😉

      • MF 10 maj, 2018 den 06:52 #

        Till de som ogillar.
        Vad är problemet med att ha kunskaper om sitt jobb?

      • Heligt Förbannad 11 maj, 2018 den 08:33 #

        Svar till MF som 27 april, 2018 kl. 06:46 skrev:
        ”Den bästa meriten borde vara att ha kunskaper om djur. Särskilt egenförvärvad genom att ha praktiskt arbetat med djur.”

        Mitt svar till dig är följande citat av Jeanette Richert :
        ”Bara en drabbad vet hur djurskyddet fungerar i praktiken.”

        Sug på den du Micke!

        • forystablogg 11 maj, 2018 den 09:13 #

          Han kanske också är drabbad. Vad vet du om det?

        • MF 11 maj, 2018 den 11:41 #

          Heligt Förbannad

          Ett klockrent citat av Jeanette Richert. Hon måste vara en mycket klok kvinna.
          Men jag tror att alla drabbade skulle säga samma sak.

          För övrigt så är det något med din personlighet som gör att du känns som klippt och skuren för jobbet som lägervakt.

    • forystablogg 30 april, 2018 den 09:30 #

      Alla de du nämner erbjöds just arbetsövergång till länsstyrelsen 2009. Något krav på att visa meriter behövdes inte.

  9. Carina Hedberg 27 april, 2018 den 09:14 #

    Interpellationsdebatten gav oss ändå lite luft under vingarna.

  10. Göran Andersson 24 april, 2018 den 06:07 #

    Fy fan så lågt, du är en patetisk och ynklig figur, ”Fru katt” den här gången?! vad skall du kalla dig nästa gång? Allt utom ditt riktiga namn antar jag.

    • Göran Andersson 25 april, 2018 den 06:52 #

      Det där svaret gör dig inte mindre patetiskt och ynklig, har jag anmält Länsstyrelsen förresten? det var ju bra gjort, berätta mer….

  11. mejjamusen 24 april, 2018 den 04:12 #

    Vadvar det som fick dig att skriva något sådant mitt i natten?
    Ytterst omoget beteende, visar på dålig insikt.
    Smutskastning i stället för fakta.
    Moget..

  12. Carina Hedberg 24 april, 2018 den 02:28 #

    Och vad suger du själv på?!

  13. Carina Hedberg 23 april, 2018 den 10:09 #

    Bra Göran och av detta kan vi dra slutsatsen att det är som ordspråket säger:

    ”Tomma tunnor skramlar mest!”

    Det vill säga Länsstyrelserna!

  14. Göran Andersson 23 april, 2018 den 10:02 #

    Hur är det nu man brukar säga? ”Det är en liten grupp djurägare som syns och hörs mycket, som är missnöjda”

  15. MF 23 april, 2018 den 09:56 #

    Att en barnamördare jobbar med barn är ju ett annat exempel på erfarenhet som blir fel.
    (Att ta en pedofil som exempel hade ju inte ens väckt uppmärksamhet i de här sammanhangen)

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: