Du sköna nya värld – en anka måste ha sällskap

27 Dec

Vem som helst som har djur kan drabbas av en anmälan och sedan flyttar länsstyrelsen in. Djurägare är som regel måna om sina djur och ser att de mår bra. Det är dock inget kriterium i landet med världens strängaste djurskyddslagar, ja så stränga så det är snudd på att all djurhållning blir omöjlig eller olönsam eller åtminstone inte rolig längre.

Djurskyddskontrollerna har blivit en del i ett tjänstemannavälde som lever sitt eget liv. Liksom kontrollanter på andra områden har deras agenda allt mer blivit att upprätthålla den egna verksamheten och dra in pengar till densamma. De saknar ofta förmåga att bedöma djurs mående och behöver därför detaljregler som kan användas för att fakturera sina besök. De hoppar t o m mätningarna numera och baserar förelägganden på subjektiva tyckanden. Detta för att det visat sig fungera i förvaltningsrätterna. Om handläggaren anser att 50 m är för långt för korna att gå till en å och dricka så är det för långt även om korna mår bra. Man kan ge förelägganden på föreskrifter som inte finns, exempelvis kräva ett visst slag av ventilation för en hund som är aldrig så välskött. Det går också bra eftersom de flesta förlitar sig på att de har kunskap och inte kör en rövare för att kunna ta betalt.

Sverige är nog det enda EU-land vars djurkontrollanter ägnar en stor del av tiden till att kontrollera inga djur, dvs kontrollobjekten (djurägarna avpersonifieras dvs deras mänsklighet ifrågasätts) fortsätter att kontrolleras sedan samma kontrollorgan förbjudit dem att ha djur.

Vi har §16 i djurskyddslagen som föreskriver att verksamhet med djur ska ha tillstånd innan den får startas. Däremot måste alla investeringar i lokaler etc färdigställas. Sen är det upp till den enskilda kontrollanten som träffar kontrollobjektet för första gången att avgöra om denne är ”lämplig”. Lämplig betyder här inte relevanta, godkända kurser eller decennier av erfarenhet. Sådant finns det inga krav på utan fallerar personkemin så blir det inget tillstånd.

Ett tillstånd kan också dras in och stjälpa en väl, sedan decennier, fungerande verksamhet av en kontrollant som själv bedrivit tillståndspliktig verksamhet i flera år utan tillstånd.

Att det skulle behövas tre förelägganden för att motivera ett djurförbud är redan en myt. Även här har länsstyrelsen hittat genvägar. Allt som behövs är en anmälan på vad som helst. Med den som skäl åker kontrollanterna ut och letar fel. Om djurägaren har en annan åsikt, exempelvis om när får ska klippas, än kontrollanten, hämtas helt sonika djuren. Om djuren faktiskt mår bra har ingen betydelse alls.

Djurägaren förutsätts vara imbecill och fåren påstås kunna komma att lida i en obestämd framtid. Det behöver inte ges något föreläggande alls. Sen utdelas djurförbudet pga omhändertagandet: ”det är samma kriterier”. Nu kan kontrollobjektet kontrolleras varje år och sådeles skapa evig sysselsättning för kontrollmyndigheten. Skulle det dyka upp halvvilda katter vid en sådan kontroll blir den fd djurägaren åtalad för brott mot djurförbudet, trots att grunden för det första beslutet aldrig prövats i domstol. Hade den det hade åtalet aldrig hållit eftersom det enda som sägs om klippning av får är att det ska ske minst en gång per år, inte om det ska ske i november eller mars. Liksom polisens pinnjakt för att dölja ett dåligt arbete sker samma pinnjakt här. Och att kontrollera en pensionärs katt ger samma poäng som att kontrollera en värphönsbesättning på 10.000 djur, men är så mycket enklare och trevligare. Dessutom riskerar inte myndigheten att stöta på motstånd i form av pålästa advokater.

Gästbloggare idag är  Gabriel Ekman, biolog och överläkare och hållare av utrotningshotade lantraser. Nedanstående är hans erfarenheter:

När jag växte upp fanns det kor, får och höns överallt. Det råmade och kacklade och vi åkte hölass. En idyll som var så vacker så att det var som ett paradis. Det här var på 60-70 talet. Sedan dess är idyllen nästan borta. Skogarnas smyger sig fram mot byarna och det har blivit så tyst.

Nu har jag växt upp, blivit biolog och läkare. I mitt arbete på sjukhuset träffar jag ofta dem som har slitit med att bygga upp detta landskap, som röjt och plöjt. De söker inte sjukvården i onödan, ibland alldeles försent till och med. De är vana vid att man inte ska klaga.Min partner och jag har återskapat en bit av det som en gång var. Med roslagsfår, jämtgetter och hedemorahöns ser det nästan ut som förr.När jag liat gräset går getterna bakom och stampar upp vattensorkarna som sedan blivit mat för ett tornfalkspar som häckat nära gården. Färggranna fjärilar och gamla gårdsväxter återkom. Lungroten spirade åter vid ladkanten.En dag i våras stod Djävulen och Bjäran vid grinden i form av en djurskyddshandläggare och en länsveterinär och så började en resa med oro, hopp, slit, förtvivlan i oändlig ström. Anonymt anmälda hade vi blivit utan att veta något. Föreläggande blev det med åtgärdskrav inom en vecka  med tolv punkter på att bygga nytt och bygga till. Alla djuren mådde bra och vår 1800-tals lada också. Det var inte det som var aktuellt.Omöjligt att hinna! Att sedan läsa om sig själv i lokaltidningen som en sån där som inte sköter sina djur gjorde väl inte saken bättre. De nuvarande reglerna med sina måttkrav är inte anpassade för dåtidens djurbruk. Hur kunde djuren må så bra förut och överleva i 1000-tals år tillsammans med människor?

Jag har nu förstått att mindre gårdar som håller det småskaliga landskapet öppet är tacksamma offer att slå klorna i. Här kan man alltid hitta fel! Och det gjorde de förstås också. Hur djuren mår är mer en bisak. Forskning visar att största problemet med husdjur är övervikt. I Länsstyrelsernas rapporter ser man istället undervikt vanligtvis. Hur hänger den ekvationen ihop? Någon borde forska och utvärdera djurskyddshandläggarnas bedömningar. Tänk vilken värdefull information man kunde få fram.Så småningom lyckades vi få till en muntlig förhandling i Förvaltningsrätten med kunnig hjälp vid vår sida. Förhandlingen gick bra och alla Länsstyrelsens osakliga och subjektiva punkter smulades sönder. Trodde det hade gått bra.

Så kom domen där rätten helt gått på Länsstyrelsens linje och helt bortsett från fakta. Det känns som att allt är uppgjort från början. Det är Länsstyrelsen som är den som dömer i praktiken. Det är som Stalins folkpoliser i 30-talets Sovjet fast på ett mer utdraget, plågsamt sätt. Man låtsas att det är en demokratisk process.

Jag har nu ett av svaren varför det är så tyst och igenvuxet på den svenska landsbygden. 

Så den femte december i år var det dags igen! Min partner blev uppringd av djurskyddsinspektören. – Vi har varit på inspektion på er gård och skrivit protokoll på er hund som vi har sett inte mår bra. Den haltar mycket kraftigt och skakar av köld. Någon dag senare dök protokoll och bilder upp via mail. Vi blev alldeles förskräckta. Det kändes så overkligt, hela tillvaron gungade. Hur är det möjligt? Är det här Sverige eller Sovjetunionen?De visade bilder på vår hund så skräckslagen som jag aldrig sett henne förr, upptryckt mot en vägg utan någonstans att fly. Hon skakade säkert av rädsla. Länsstyrelsen hade tagit sig igenom en med hake låst grind, in på tomten, gått runt bland alla hus. Bilderna på hunden är säkert tagna för att passa deras agenda. Skrämda hundar ser vanskötta ut! Se deras bilder på Ida och bilden på Ida i sin hundkorg på kvällen efter.

Slutklämmen i protokollet var att ”det kan finnas brister som inte uppmärksammats vid kontrollen”. Detta tolkar vi som ett hot om att komma tillbaka och ta våra djur. Det brukar de göra per automatik vid tredje föreläggandet. Då utfärdas djurförbud på livstid.

Vi har med video och veterinärintyg påvisat att vår hund är helt normal och har normalt beteende.

Hur länge ska man orka med Länsstyrelsens trakasserier?

Det svenska djurskyddet har hamnat så snett att man bryter mot lagar och gör hemfridsbrott, ljuger i sina protokoll och rapporter, fysiskt och psykiskt misshandlar djur och djurägare. Dessutom verkar kunskapsnivån bristfällig, makten stor och tjänstemannaansvaret obefintligt.

Hur kunde det bli så fel? När ska sanningen komma fram? Varför skriver inte dagspressen om de övergrepp som sker? Vad gör LRF?

Varför är bilden av den svenska landsbygden så förljugen med ” vackra bregottskossor vandrande på åkrar”? Hur ska man förklara så att alla förstår hur Länsstyrelsernas djurskyddsverksamhet hamnat så fel att den motverkar sitt eget syfte, att skydda djuren?

19 svar till “Du sköna nya värld – en anka måste ha sällskap”

  1. opalinsky 9 juni, 2018 den 07:04 #

    Jag är ännu en drabbad. Men jag vill försöka sätta stopp för de handläggare som inte sköter sitt jobb korrekt. Som tar till lögner och falska bevis för att fatta svidande beslut. Nu finns en grupp på FB där vi granskar handläggare på Länsstyrelse i syfte att gemensamt kunna anmäla eller vad som behövs, de som om och om igen iscensätter horribla djurskyddsärenden. Pma gärna mig på fb om ni vill komma med i gruppen och hjälpa till. Mvh Anna Opalinski

  2. Lina från grannar på landet 11 mars, 2018 den 02:18 #

    Vilka fantastiska bilder!

  3. jura 3 januari, 2018 den 01:18 #

    Et spørgsmål, hvorfor er der ingen som står samme om en fælles stemning .
    Den burde kunne starte en lavine .
    Undrer at man kan drive dyre velfærd med en sådan fremgangsmåde i tvangmetoder, som ingen anden Stat udøver ..
    At man på forhånd kan Dømme folk ude nogen uvildig part i deres sager ,er også os en gåde , at se deres administrativ måde for at trumfe i gennem forhold som er godt manipuleret er sørme flot . .
    At disse tjenestefolk som begået forsættelig medvirken til det ene brud efter det andet ,siger lidt om hvor stort denne organisation undviger en vær form for §§ i den Europæiske fælles nævner for det som omhandler de menneskelige rettigheder .
    Dette choker vis en vær . I burde stå samme om at gøre en fælles erstatningskrav til jeres Staten .Hvis i har en effektiv Ordføre og et fællesskab kan i rejse jeres sager og tvinge frem et møde med EU . Man kan godt håndhæve ansvaret i Statens .ved at tage frem alt dette som handler om tvangtag og alle de falske afgørelse som er overset af korrekt rets forhold og beskrive de flest grove tilfælde af behandlingsager som er overskredet i Loven,og beskrive de fælles U-lovstridighed af ,ransagning og tvang beslaglæggelse af jeres husdyr .

  4. AMD 2 januari, 2018 den 10:41 #

    ”Tillit kan inte kommenderas fram, den måste förtjänas.”

    Helt riktigt.

  5. Fina Axelina 31 december, 2017 den 07:50 #

    Det är skamlöst att utsätta den stackars hunden för detta övergrepp. Stackars lilla hunden är ju skräckslagen

    • AMD 2 januari, 2018 den 10:42 #

      Ja, dumt av dem att ta med bilderna där hon försöker gömma sig bakom Husses stövlar!

    • ARG 2 januari, 2018 den 05:38 #

      En av snutarna som stal mina katter beskrev mina katter som magra och skräckslagna. Inte märkligt när det kom så många främlingar och stövlade på att de blev rädda. Magra? Hälaren deras beskrev dem snarare mer åt det överviktiga hållet. Gosiga och trevliga allihop. Kattköparna stod i kö och ville ha dem. Inte märkligt när jag som djurägare står för kostnaderna medan köparna bara får punga ut 1000-1500:- per katt. Kronofogden förföljer mig medan kattköparna gottar sig med mina katter och hälaren med mina pengar.

      SKITSVERIGE

  6. Silvana kindberg 30 december, 2017 den 07:46 #

    I november i år hade slu konferens i uppsala där polisen på en dag fick lära sig hur man i djurärenden skall bevisa hur ett djur är psykiskt lidande.
    Var det det som djurskyddshandläggarna skulle åstakomma genom att sätta skräck i hundstackaren fotografera den skräckslagna hunden och påstå att hunden inte mår bra eller är (psykiskt lidande)?

    • Carina Hedberg 31 december, 2017 den 06:40 #

      Bilderna på hunden talar sitt tydliga språk om hur djurskyddshandläggarna behandlar djuren i djurhållarnas frånvaro!

  7. Carina Hedberg 30 december, 2017 den 07:58 #

    Ingen behöver be om ursäkt för att de låter andra ta del av mycket bra och övergripande iakttagelser om faktiska missförhållanden inom djurskyddsverksamheten.

    Alla oavsett befattning och tjänsteställe inom både offentlig och privat sektor vill göra ett bra jobb men har berörda inte rätt eller tillräckliga kvalifikationer för arbetsuppgifterna i den utsträckning som behövs för att det avsedda resultatet ska uppnås undermineras grundsyftet och hela verksamheten spårar ur.

    Vilket är då grundsyftet med de offentliga kontrollerna?

    Enligt Europaparlamentet och Rådet, Sveriges Riksdag och Sveriges Regering är grundsyftet med de offentliga kontrollerna att uppnå ett bra djurskydd för att värna om människornas och djuren överlevnad.

    Enligt Jordbruksverket och Länsstyrelserna är grundsyftet med de offentliga kontrollerna att uppnå en bra djurvälfärd för att värna om verkets och myndighetens egen överlevnad.

    Ingen har väl undgått att få det sig tillsagt av såväl Jordbruksverk som av Länsstyrelser att bestämmelserna i vad som klassas som svenk lag, det vill säga, de EG-bestämmelser som kompletteras av djurskyddslagen, djurskyddslagen och djurskyddsförordningen är enbart minimikrav och att deras uppdrag är att ställa högre krav än minimikraven på djurhållare.
    Det är här hela djurskyddsverksamheten går i sank och skapar stor förvirring bland både kontrollpersonal och djurhållare.

    Den förvirringen hade kunnat undvikas om kontrollpersonalen hade haft tillräckliga kvalifikationer i den utsträckning som behövs för att uppnå det avsedda resultatet……….?

    Det avsedda resultat som enligt de styrande och rättsakterna skall uppnås är djurskydd, bara djurskydd och inget annat än djurskydd.

    Djurvälfärd är någonting helt annat och det har visat sig inte vara särskilt bra för djuren.

    Jordbruksverket meddelar faktiskt ytterligare föreskrifter som leder till välfärdssjukdomar hos djur och det är inte någon särskilt bra överlevnadstaktik. Välfärdssjukdomar såväl hos människa som hos djur leder till omfattande medicinering och till en för tidig död.

  8. Åke Skogevall 28 december, 2017 den 11:59 #

    Du generaliserer friskt Astrid. Jag har sett fall som stämmer väl med din beskrivning men tror fortfarande att en majoritet av inspektörer vill göra ett riktigt jobb.

    Däremot har regelverk, organisationsstyrning och rekrytering spårat ur till en ambition från att skydda djur till att straffa djurhållare.

    Uppföljningen av djurskyddet mäter inte alls djurens välmående eller lidande – man mäter enbart antal åtgärder mot djurhållare.
    Styrning med checklistor med färdiga juridiskt säljande formuleringar där inspektören enbart behöver ”bedöma” vad som kan prickas för.
    Rekrytering av inspektörer lär ha styrts av LAS i omorganisation, ignorerande EUs kompetenskrav.

    Myndighetens effektivitet mäts genom budget och nyckeltal.
    -Finna fel krävs för åtgärder mot djurhållare (nyckeltal i statistiken)
    -Uppföljningsbesök debiteras ”kontrollobjektet”.
    -Vid anonym anmälan blir även det första besöket debiterbart om det klassas ‘befogad anmälan’.
    -Befogad anmälan kan anges även vid falsk anmälan – om man hittar något annat fel.

    Detta blir ett styrsystem som premierar nedläggning av djurhållning som saknar juridisk expertis. Det har fått rättfärdiga och kompetenta inspektörer att lämna yrket men ett eldorado för djurrättsentusiaster som anser att ‘meat is murder’ och grannar som vill skada eller berika sig på en djurhållare.

    Tillit till myndigheterna är grundläggande i en demokrati.

    Om myndighet och överklaganinstanser konsekvent avvisar en opartisk saklig prövning av tjänstemäns ‘misstag’ så kommer naturligtvis tilliten till myndigheter och tjänstemän att urholkas för drabbade och andra som ser verkligheten. Detta korrigerar inte felande tjänstemän, utan drabbar hela myndigheten och de kompetenta och rättfärdiga tjänstemännen. Och maktlösa medborgare.

    Tillit kan inte kommenderas fram, den måste förtjänas.

    Allt oftare hörs krav på återinförande av Tjänstemannaansvar eller Förvaltningsdomstolar för att utreda maktövergrepp mot medborgare. Inte enbart inom djurskyddsområdet.

    Det är ett grundläggande krav i en demokrati.

    • yorkielove 29 december, 2017 den 04:05 #

      Jag tolkar inte detta som en generalisering utan som en fallbeskrivning av Gabriel Ekman, så lik den jag och många andra djurägare drabbats av.
      Om man avlägsnar sig från skrivbordsperspektivet och ser länsstyrelsens handläggares agerande ( de handläggare, som beger sig ut på dessa stöldraider) ur drabbad djurägares perspektiv ser man- jag ser, för att inte generalisera- den typ av handläggare, som, enligt mig, inte sköter sitt jobb, kort sagt uppför sig såsom Gabriel Ekman beskrivit.
      Ja sant, myndighetstilltro måste förtjänas!
      Det räcker inte att ” de flesta handläggare sköter sitt jobb”- Alla måste göra det!

    • forystablogg 29 december, 2017 den 11:22 #

      Jag vägrar att hemfalla till att inleda varje artikel med en ursäkt till dem som sköter sitt jobb. Det är inte de som är problemet. Det här är ett systemfel som premierar de oseriösa och de som driver egna agendor. Den permanenta lösningen är att lägga djurtillsynen på entreprenad till specialutbildade veterinärer där lantbrukare kan lista sig. Då skulle de som missköter sig mista sin kundkrets. (För sällskapsdjur har vi paragrafer i brottsbalken om djurplågeri.)
      Jag anser för övrigt att det inte är någon generalisering. Enligt jordbruksverkets statistik som bygger på länsstyrelsernas rapportering så är det forfarande långt ifrån alla län som ens når upp till ”målet” att minst hälften av kontrollerna ska var sk normalkontroller dvs kontroll av livsmedelsproducerande djur och det som vi som medlemmar i EU förbundit oss till. Men eftersom vi som vanligt vill vara världsbäst på allt så har vi lagt till att kontrollen ska omfatta ALLA djur, så blir resultatet därefter. Kontrollerna blir slumpmässiga och anmälningsstyrda. De flesta kontroller görs på sällskapsdjur och då främst katter. Det är så Sverige (inte) lever upp till sina åtaganden och det säger sig självt att det inte fungerar. En kontroll av en katt (eller många kontroller av samma katt) räknas lika mycket som en kontroll av ett industrijordbruk. Av kattägaren kan man ta betalt redan från första besöket med lite fantasi och sk uppföljande besök ger en stadig inkomst även efter det katten avlivats och ägaren belagts med djurförbud. Besöket hos industrijordbrukaren med 500 kor får inte faktureras. Liksom polisen som bättrar statistiken genom att koncentrera på fortkörare och räkna varje hampaplanta som ett uppklarat brott, så vilseleder länsstyrelserna genom att ägna sig åt ankor, kattor och akvariefiskar. I rättssystemet får det exakt samma verkan då 20 omhändertagna katter blir lika med 20 uppklarade djurskyddsbrott. Det Sverige har är ett låtsasdjurskydd.

      • Åke Skogevall 30 december, 2017 den 01:02 #

        Ursäkta Astrid att jag generaliserade!

        Dina formuleringar är förnämligt specifika om man läser dem ordentligt. Liksom dina anklagelseakter oftast är väldokumenterade. Du gör ett ovärderligt jobb i att uppdaga det stora antalet vansinnigheter.

        Vad jag är ute efter är att försöka få de vettiga människor som finns inom myndigheterna att inse de skadliga konsekvenser som djurskyddet orsakar idag och att de med rättskänsla inte ska buntas ihop med maktmissbrukarna. Fåfängt kanske men stöd inifrån är ofta viktigt för förändring.

        Rättrådiga tjänstemän tjänar i längden på att tjänstemannaansvaret utkrävs vid maktmissbruk så att olämpliga inspektörer och chefer inte får fortsätta underminera tilliten till myndigheterna och rättssäkerheten.

        Ledsen att jag formulerade det som kritik av din text, det var för att väcka rättfärdiga tjänstemän. Det kan vara svårt för dem att vissla nu, men nån gång måste det lossna. Läs Astrids blog och lär!

        • forystablogg 30 december, 2017 den 03:22 #

          Ingen fara.
          Självklart kommer det ibland vettiga människor. Tyvärr får de antingen anpassa sig till gruppen eller bli utmobbade. De som inte producerar dvs hittar fel som kan faktureras får, ingen anställning efter provtjänstgöring. Det finns några enstaka som är rakryggade och tillräckligt starka för att köra sitt eget race. Men de har oftast inte så långt till pensionen.

    • ARG 2 januari, 2018 den 05:46 #

      ”Tillit till myndigheterna är grundläggande i en demokrati.”

      När ni utsätts för ett brott och polisen förklarar att de inte har tillräckligt med resurser för att lösa brottet så ska ni veta att de har förbannat mycket resurser när de kommer till mig för att stjäla djur. Vidrigt!

  9. Carina Hedberg 28 december, 2017 den 08:12 #

    I egenskap av central behörig kontrollmyndighet har Jordbruksverket som i enlighet med djurskyddslagen samordnar andra kontrollmyndigheter arbetat fram stöd/arbetsmaterial för personal som utövar den offentliga kontrollen. Stöd materialet består av kontrollväghandledningar, en allmän del och en del om handläggning av djurskyddsärenden samt kontrollväghandledningar, kallade bilagor för respektive djurslag med tillhörande checklistor att bara kryssa i med normalt fyra alternativ att välja på.

    Jordbruksverket redogör också för att stöd/arbetsmaterialet inte är juridiskt bindande och att Jordbruksverket saknar möjlighet att besluta om bindande instruktioner för Länsstyrelsens kontrollpersonal.

    Jordbruksverket har Regeringens bemyndigade att meddela ytterligare föreskrifter för vissa områden inom djurskyddsverksamheten men de har aldrig fått något bemyndigande att meddela föreskrifter med rättsverkan av brott.

    Jordbruksverket föreskrifter faller således inte under straffbestämmelserna och kan därför inte ligga till grund för ingripande åtgärder.

    Ett föreläggande enligt 26 § djurskyddslagen faller inte heller under straffbestämmelserna och ska vid meddelade beslut enligt nämnda paragraf vara av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt.

    Vad som är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt är vad Riksdag och Regering funnit vara av sådan vikt att de har funnit det för gott att lagstifta, antingen genom lag eller förordning.

    Rent konkret finns detta under djurskyddslagens 36 §, Straffbestämmelser.

    Även under denna paragraf finns det utrymme för den som verkligen vill förvränga och använda djurskyddslagen på ett korrupt sätt att vilseleda genom att hänvisa till ”föreskrifter” som finns på en lägre konstitutionell nivå än lag och förordning, nämligen Jordbruksverket föreskrifter som inte är lag eller förordning utan är bara ett stöd/arbetsmaterial för Länsstyrelsens kontrollpersonal.

    Förelägganden enligt 26 § djurskyddslagen som grundas på Jordbruksverkets föreskrifter har inte stöd av lag att leda till ingripande åtgärder och kan inte heller ”överträdas” enligt den normala straffrättsliga regleringen. Därför kan inte heller tre, egentligen vid upprepade tillfällen överträtt sådana förelägganden leda till ytterligare och mer ingripande åtgärder.

    Förelägganden enligt 26 § djurskyddslagen ska grundas på vad som i djurskyddslagen särskilt anges utan inblandning av myndighetsföreskrifter som aldrig vare sig helt eller i det väsentliga får utgöra brottsbeskrivningen på en straffbelagd gärning.

    Det ankommer inte heller på Länsstyrelsens lott att välja mellan att åtalsanmäla eller förelägga med vite.

    Överträdelser av djurskyddslagen skall alltid åtalsanmälas av Länsstyrelsen och om det inte finns tillräcklig grund för åtalsanmälan finns det inte heller tillräcklig grund för att förelägga med vite, vilket framgår av viteslagens 1 § stycke 2-3.

    Detta är bara den kortkorta versionen av den väldig långlånga versionen.

  10. yorkielove 27 december, 2017 den 09:16 #

    Exakt så går det till när länsstyrelsens handläggare kompenserar sin avsaknad av kunskap, medmänsklighet och yrkesstolthet med maktgalenhet.
    Varför förvaltningsdomstolarna ” sköter” överklagandeprocesserna åt länsstyrelserna för att få det att se demokratiskt ut, när deras domslut blir: ” Vi har ingen anledning att ifrågasätta länsstyrelsens beslut” är skrattretande, om det inte vore så tragiskt, inte enbart för djurägaren, utan för samhället, som tillåter att sånt över huvud taget är möjligt.
    Nej, vi lever inte i en tid, där vi är medmänniskor, som hjälper varandra. Nu gäller det att hitta syndabockar, så man själv kan framstå så exemplariskt som möjligt, även om man bara lurar sig själv.
    Hur ska vi få rättelse på detta?
    Jo, att vi blir allt fler, som ser och upplever samma lögner, samma falska anklagelser, samma härskarteknik.
    Människor har haft en överdriven tilltro till myndigheter, som dessbättre börjar avta.
    Länsstyrelsens handläggare är ingalunda några auktoriteter, förutom i sin egen insynsskyddade värld.
    Och de, som anmäler anonymt är – ofta- fega individer, som har egna problem de vill lösa genom att angripa sina grannar.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: