Paragrafskyddslagen eller Vem är näst att dö

5 Jun

Jag har funderat på alla dessa djurrättsorganisationer som räddar en höna här och en gris där. Var är de när länsstyrelsen gör sina räder? Just nu i Strömstad  genomför  svenska staten ett djurskyddsprojekt mot ett antal välmående katter. Hittills har 18 katter av 23 infångade katter avlivats. Så här berättar den norske ägaren Kjell Ivar Antonsen, Strömstad, Bohuslän (hör av er om ni vill rädda en fin katt!):Omhändertagande av djur – en skam för svensk demokrati. Nå har også jeg blitt utsatt for det. Jeg har opplevd det råtne spillet og fått smake de mörkeste sider av svensk dyrevernlovgivning. Jeg spör meg selv: Hvordan kan så mange voksne mennesker lukke öynene for den praksis som råder på dette området?  Selvmord hos dyreeiere er tydeligvis ikke nok til å få byråkrater til å tenke seg om. Går det da noen grense for hvordan de ansvarlige kan finne på å opptre?Alt for dyra – og mere til. Uten å gå i detaljer kan jeg fortelle at det i mitt tilfelle handler om omhändertagande av friske og fine kjäledyr (katter) med eneste argument at de er for mange (30-40 stk.). Ingen, verken myndigheter, kattehjem, naboer eller andre som har värt hjemme hos meg har kunnet peke på vanskjötsel av dyrene.De fleste av mine katter lever et sunt og fritt uteliv i et meget variert miljö, har adgang til  hus og varme, sengeplasser og mat dögnet rundt fordelt på fem ulike plasser på en 1500 m2 stor tomt.Tilsyn har alltid skjedd morgen og kveld. Sykdom og römninger har forekommet uhyre sjelden i löpet av de seks årene jeg har hatt katter. Med andre ord så har kattene vist stor stabilitet i sitt tilhold.Skvaller med förödande konsekvenser. Fokus på mitt kattehold ble vekket av en anonym anmeldelse hvis innhold som ble referert for meg beviste at vedkommende umulig kunne ha satt sine ben på min tomt. Jeg tar selvfölgelig sterk avstand fra denne type handlemåte, men jeg synes samtidig synd på det mennesket som ikke hade mot nok til å prate med meg personlig.Da antallet katter passerte 16 og de begynte å synes i området kom også myndighetene inn i bildet. Jeg ble da gjort oppmerksom på hvor grensen gikk. Dessverre ökte antallet fort til det dobbelte. Jeg valgte å si ja til livet – alt for ofte anså djurskyddskontrollanterna.Kontrollene ble fler, men rapporten deres bärer preg av at kattene ikke var å se. De var sky, et argument som i tillegg til det store antallet etter hvert ble altoverskyggende i deres beskrivelser.Noen andre mangler ved dyreholdet kunne de ikke sette fingeren på.I den seneste rapporten fra november 2016 heter det at ”samtlige (katter) såg ut at vara friska med fint hull og fin päls.””Et beslut er et beslut”. Idag, et halvt år senere er jeg vred, forbannet, besviken, sorgfull og meget sliten. Jeg er i ferd med å tape kampen mot myndigheter, (länsstyrelsen og förvaltningsretten), polis og kattehjem. Denne ”jernlenken” som det er umulig å bryte seg lös fra og hvis kommunikasjon dem imellom antagelig aldri hadde tålt dagens lys. Denne treenighet som sakte men sikkert strammer til strupetaket på deg. Alle mine nödrop har värt totalt bortkastet. Alt jeg sier, skriver og gjör i den her fasen spiller ingen rolle. Alle mine krefter, all min energi…….Pengene er totalt underordnet for meg oppi dette. Mitt fokus har värt det samme hele tiden: Å gi velholdte katter et verdig liv videre. Nå er 18 friske og fine ungdyr avlivet. Det er bare et penneströk som skulle til av en eller annen byråkrat som kunne bekrefte at vedkommende aldri hade sett mine dyr og hvordan de ble ivaretatt. Her i Sverige har jeg lärt meg fölgende: Et beslut er et beslut. Punkt slut!Ethvert beslut har sine konsekvenser. Jeg tillater meg på dette tidspunkt å spörre om konsekvensanalyse er et ukjent begrep i svensk rettspraksis? Er bevisförsel i denne type saker ikke noe diskusjonstema i det hele tatt? Finnes det ingen advokater som våger å ta tak i dette? Jeg fant ingen i hele Bohuslän.Den seneste måneden har värt en av de värste i mitt liv. Det er en fryktelig opplevelse å se sine kjäledyr bli fanget i feller av stålgitter der de – som jeg hadde forutsett – slår seg blodige i ansikt og på labber. Jeg har aldri sett mine dyr i en slik panikksituasjon. Fra fangstfellene bar det over i transportkasser, ofte fler i samme kasse. Med full bil bar det ivei til kattehjemmet, eller konsentrasjonsleiren som jeg heller ville kalle det. Deres skjebne er beskrevet ovenfor.
Jeg ble selv truet av politimyndigheten til å frakte flere av mine  katter til kattehjemmet. Hvis ikke kom de tilbake en tredje gang. Jeg hadde flere ganger på forhånd advart mot at jeg hadde en meget syk kone i huset å ta hånd om. Jeg valgte allikevel å dra avsted. Da jeg kom hjem igjen fant jeg henne helt utslått på toalettet. Ambulanse ble tilkalt og hun ble umiddelbart kjört til lasarettet.Framtiden. Den 1. Juli 2017 går jeg av med pensjon. Gjennom hele denne omtalte prosessen har jeg tryglet og bedt om at et omhändertagande ikke ble utfört da jeg etter denne dato kunne sette av nok tid til å gjöre meg av med det antall katter som var nödvendig. Denne argumentasjon falt helt for döve örer.I min alder, jeg er 62 år, har jeg landet i livet. Min ambisjon er å ha det godt i hverdagen for dem er det flest av. Jeg har bodd på samme sted i over 30 år nå, 40 år med samme kone, ingen barn. Forresten, har de ansvarlige tenkt på hvordan barn ville ha oppfattet og reagert på en slik omhändertagande-prosess av kanskje det de så på som sine egne kjäledyr?For öyeblikket vet jeg ikke hvordan fremtiden vil bli. Tanken på å flytte tilbake til Norge kan bli enda mer aktuell når sluttregningen kommer på bordet og kronofogden tar hus og eiendom, Da har vel makthaverne oppnådd sin målsetning: Å radere meg bort!

Jeg spör: Finnes det egentlig noen vinnere i dette råtne spikllet?

Annonser

31 svar to “Paragrafskyddslagen eller Vem är näst att dö”

  1. Karin 7 juli, 2017 den 11:01 #

    Jag har en vän som precis fått två hästar omhändertagna. Hur ska hon bära sig åt för att få tillbaka dem? Vilket är steg 1?

    • forystablogg 8 juli, 2017 den 06:36 #

      Det är mycket svårt. Det första är att överklaga och samtidigt begära inhibition.

  2. Chris 22 juni, 2017 den 11:37 #

    I Sverige blir man hysterisk om någon har många/mycket av något. Man utgår från att det innebär misskötsel för inte tala om vanvård eftersom man tänker sig in i hur ”omöjligt” det måste vara att sköta så många då man själv har svårt att hinna med en hund, en katt, en häst osv. Många har endast en eller ett fåtal sällskapsdjur som för övrigt oftast tvingas leva som något slags barnsurrogat åt sin ägare och där man handhar djuret mer som en mänsklig varelse istället för det djur den faktiskt är.
    Men det finns faktiskt djurhållning på annat sätt.
    Många djur trivs i flock med sina artfränder, faktiskt mer än att enbart bli hänvisat till människan. En friare djurhållning med större frihet att bete sig som de djur de är födda till, behöver verkligen inte vara av ondo. En stor flock kor/hästar/hundar som ges stor frihet mår alldeles utmärkt. De basala behoven som mat, vatten, skydd är ju inte jättekrävande att tillgodose. Människor som är vana och erfarna har ofta vad vi kallar ”djuröga”, de ser nämligen direkt om en individ i flocken beter sig det minsta annorlunda än den brukar göra (de känner sina djur och hur olika individer beter sig) och kan direkt kolla upp denne om den skulle behöva extra vård eller veterinär. Sånt kan vara svårt för en ”vanlig” djurägare med fåtal djur att förstå.
    Då det gäller katter är de väldigt lättskötta om de dessutom har stor frihet, de är självständiga, kloka och håller sig själv rena. Mat och vatten fattar väl alla att det ingår i de basala behoven. Tror katten skiter fullständigt i om den är försäkrad, har stamtavla etc
    Att tro att vi människor är det högsta ett djur kan önska sig är inget annat än hybris. De flesta djur föredrar artfränder och tycker det är bra att vi människor håller dem med mat. Att ett ensamt djur som nästan enbart är hänvisad till mänsklig kontakt utvecklar ”mänskliga” band med oss människor är mer likt Stockholmsyndromet! De allierar till sina fångvaktare, i brist på artfränder!
    Nåja, nu finns det faktiskt band som man kan skapa mellan djur och människa på ett mer fair play sätt, det är de djur som ges stor frihet, får vara det djur den är född till, leva med artfränder och ändå skapar en relation till människan…..det är vördnadsfullt!
    För att återgå till det svenska ”problemet” att om man har många djur så blir de misskötta, kan inte vara mer fel. Om varje individ mår bra spelar det ingen roll om de är enstaka eller många, kanske snarare att de är friskare mentalt om de får vara flera.

    • forystablogg 23 juni, 2017 den 07:39 #

      Jag tycker det är oerhört märkligt att vi har myndighetskrav på att hästar, grisar, marsvin etc skall hållas i par men ett utpräglat flockdjur som hundar kan man ha bara en. En stackare som ofta får tillbringa sitt liv helt i ensamhet medan husse/matte jobbar. En snabb sväng runt kvarteret och sen ensam igen när gymmet/bion/puben etc väntar. Det tycker jag är djurplågeri. Jag mår illa när jag får frågan av någon som vill köpa valp ”när kan man börja vänja den att vara ensam?”

  3. Ann-Sofi Holmberg 13 juni, 2017 den 12:15 #

    Hej!

    Du skriver nedlåtande om djurskyddsorganisationer som räddar några lantbruksdjur men inte bryr sig om alla de djur som länsstyrelserna i landet ”tar om hand” och avlivar trots att de inte är vanvårdade.

    Varför inte försöka samarbeta med dem i stället, de kanske inte alls känner till problemet. Jag vet hur det är med länsstyrelsernas omhändertagande men de flesta tror nog att om lst tar djuren så är de förmodligen vanvårdade.

    Att lantbruksdjur blir friköpta eller räddade på annat sätt, beror nog i många fall på att man vill visa att även lantbruksdjuren är inivider som behöver bli behandlade bättre än som sker i kött- och mjölkinustrin.

    Det finns många som jobbar just med katter för att få dem kastrerade, märkta och söka nya hem till de hemlösa.

    De som bryr sig om djur vill självklart hjälpa alla djur som far illa, men eftersom de flesta djur som far illa är lantbruksdjur och så få människor inte tycks bry sig, så är ju den gruppen får största engagemanget.

    Hälsningar Ann-Sofi Holmberg

    • forystablogg 14 juni, 2017 den 08:39 #

      Jag har massor av dokumentation om hur djur behandlas vid infångning, lastning, transport och förvaring där såväl länsstyrelse, polis och företag tänker mer på vinsten och hjälteglorian än bryr sig om djuren. Jag har tagit kontakt med djurrättsorganisationer och skickat material men bara bemötts med tystnad. Min slutsats är att dessa organisationer inte är uppriktigt intresserade av djur utan bara av uppmärksamhet i media som kan ge pengar i insamlingsbössan. Det svenska ”djurskyddet” är ett politiskt korrekt projekt som inte får kritiseras. Det har bl a lett till att vi inte har någon självförsörjning kvar, landskapet växer igen och importen ökar.

  4. Catniss 7 juni, 2017 den 10:57 #

    Så det är ok att ha över 40 okastrerade katter i ett villaområde, det blir inte en sanitär olägenhet med kissande fertila hankatter som ränner omkring?

    • Katten 7 juni, 2017 den 06:09 #

      Människan förökar sig lavinartat och sen har människan mage att klaga på djur, i detta fall katter. Nej, det är ingen större sanitär olägenhet med kissande fertila hankatter om man jämför med vad människan gör. Kissande hankatters piss försvinner väl oftast när det regnar och vi vet hur ofta det regnar i detta land. Vill man absolut inte ha katter hos sig kan man t. ex. sätta upp plank. Sen kan katter kastreras förstås men människan har egentligen inget att säga på den punkten med tanke på SJU KOMMA FEM JÄVLA MILJARDER.

      Råttor förökar sig liksom människan lavinartat och många har problem med dessa gnagare. Vad gör då människan för att bli av med dem? Jo, de plockar in Anticimex – så jävla bra för naturen. :-/ Är det kanske det saken handlar om? Länsstyrelsen utrotar katterna och vill att gnagarna ska föröka sig extremt mycket så att det skapas fler jobb… djur och natur kan man skita i?!

      Ironiskt att länsstyrelsen är den myndighet som vill ha kvar andra länders zigenare i detta land, zigenare som pissar och skiter lite varstans. Förresten, zigenare sysslar med en massa brott (jodå, de kan faktiskt inte överleva på den där femman du gav en av tiggarna i förra veckan) vilket ju också skapar jobb… polis, försäkringsbolag, inköp av nya grejer osv… Tål att tänka på.

      Glöm nu inte digerdöden och böj era ryggar och BUGA FÖR KATTEN!

      • Catniss 7 juni, 2017 den 06:30 #

        Kostnaden för att ha 40 välmående katter med försäkring, mat och diverse uppgår till 400-500 kr per dag så ingen kan inbilla sig att det rör sig om god skötsel. Finns skäl till att det finns en begränsning till hur många djur man får ha innan det krävs tillstånd.
        Bara att checka av katterna varje dag för att kolla skador, titta igenom päls efter fästingar, städa kattlådor, utfodra alla och se till att alla äter, kolla efter mask och ohyra samt umgås med varje individ bör vara mer än heltidsarbete.
        Ingen ska ha fler husdjur än de kan ägna sig enskilt åt varje individ.
        Nu ska jag fästingbehandla mina gamla utekatter eftersom det verkar vara dags för detta, försäkrade är de också så att jag har råd att ta dem till veterinär vid behov.

        • forystablogg 10 juni, 2017 den 07:16 #

          Så duktig du är och du måste berätta det också!

          • Markus 14 juli, 2017 den 09:21 #

            Så duktig du är fröken A!
            Både när det gäller djur, kunskap o bemötande. Helt överlägsen kan man säga… Du måste vara mycket stolt över dig själv!

            • forystablogg 16 juli, 2017 den 10:59 #

              Vad menar du? Den nya generationen djurägare är konsumenter som vräker ut 10.000-tals kr för att rädda en kanin. Länsstyrelsen och riskkapitalbolagen går hand i hand med växelvisa anmälningar. Mitt emellan hamnar de flesta djur när veterinärvården blir allt för dyr. Bra djurägare är numera en god konsument av prylar och vård! Samtidigt importerar vi allt mer kött. Men strunt i de djuren de slipper vi ju se när man av ekonomiska skäl slaktar utan bedövning.

        • marie 14 juni, 2017 den 07:10 #

          Katter som går ute och inne behöver inga kattlådor och man går inte igenom alla katterna varje dag. och man ser om en katt är dåiig , hängig etc. en fästing är väl inte hela världen. den upptäckts ofta när man klappar sina djur oavsett om man har 2 eller 40 och om man väljer att lägga sina pengar på sina djur så är det ingen annans bekymmer. Och man behöver inte försäkra sina djur . Man kan faktiskt betala vad det kostar hos veterinären om det skulle behövas . varför måste alla bry sig om hur mycket folk väljer att betala för sina djur? Har man kattvana och om man känner sina djur så behöver man inte ”gå igenom” sina djur Man märker det direkt
          Samt så kommer katterna när dom vill ha sällskap och behöver inte människans sällskap lika mycket som en ensam stackare 🙂

    • forystablogg 8 juni, 2017 den 10:49 #

      I detta fall handlar det om honor. Dominerande hanar är redan borttagna och de andra är kastrerade. Var är alla kattvänner?

      • Catniss 8 juni, 2017 den 05:32 #

        Dominerande hannar går kilometervis för att hitta fertila honor som alla vet, så i området lär traktens alla okasterade hannar hållit till och slagits om honorna, med tank på att beståndet katter ökat från 16 till över 40 på kort tid.
        Det är helt rätt att decimera antalet katter till nivå där det inte stör grannar och omgivning.

        • marie 14 juni, 2017 den 07:11 #

          Då får du råttor och möss i stället 🙂 Katter behövs för att hålla nere antalet

    • forystablogg 9 juni, 2017 den 04:00 #

      Har du pratat med Kjell eller gissar du bara?

      • Catniss 9 juni, 2017 den 06:10 #

        Har man katt så vet man hur katter gör när de är okastrerade. Ingen normalt fungerande låter 16 katter bli över 40 på ett år när man inte ens tillåts att ha mer 9 st. Skylla på att man jobbar och har en sjuk fru för att inte kunna se till att avyttra katter pekar på att man inte heller kan ta hand om så många djur.

        • flisflisan 15 juni, 2017 den 12:07 #

          men herregud nu får du väl ge dej, om du är så duktig som du vill framhålla så sluta sitt vi datorn o umgås med dina katter, ”stackars katter” som har en ägare som bara sitter o gnäller o ser ner på andra istället för att just det umgås med dina katter, så sluta gnäll

        • forystablogg 15 juni, 2017 den 08:59 #

          Han kan ta hand om djuren. Att kalla någon man inte känner för att vara inte ”normalt fungerande” är djupt kränkande.

  5. Emma 6 juni, 2017 den 02:22 #

    Fast vänta nu, personen hade 16 katter, länsstyrelsen kom och sa att han bara fick ha 9 katter, när dem sen kommer tillbaka har personen 32 katter, och när dem beslutar sig för att omhänderta och avliva katterna har personen 41 katter!
    Antalet katter har ju stadigt ökat trots information om att man max får ha 9 katter, antingen okastrerade katter som får ungar eller en person som vill rädda alla katter som finns vilket snabbt blir fler än man klarar av.

    Och först NU ska personen börja minska ner antalet katter, varför inte börja med det redan när katterna var 16 stycken, eller när dem var 32, varför vänta tills det går så långt att länsstyrelsen tar beslut om avlivning. Dem enda som lider i detta fall är katterna, hade man agerat korrekt direkt hade inga katter behövt avlivats…

    Och det finns katthem som hjälper till i såna här fall, sett flera såna annonser där dem söker hem till ett stort antal katter/kolonier med katter som hotas med avlivning. Vet dock inte om katthemmen får ta katterna nu när länsstyrelsen fattat beslut om dem?

    • forystablogg 7 juni, 2017 den 09:12 #

      Ja men nu är inte detta en vild koloni utan djur som sköts varje dag! Erbjud subventionerad sterilisering i stället. Skulle bli mycket billigare för samhället och förhindra mycket mänskligt lidande! Omhändertagande behöver för övrigt inte vara samma som avlivning. Dags att tänka utanför boxen!

      • Catniss 7 juni, 2017 den 06:56 #

        Har man råd att utfodra, avmaska, försäkra, vaccinera, 40 katter så hade man säkerligen råd att kastrera katterna redan när de ”bara” var 16 st.

        • forystablogg 8 juni, 2017 den 10:51 #

          Jag tror knappast de är försäkrade. Det har gått troll i veterinärvården. Förut avlivades sjuka katter, höns, kaniner ect. Nu behandlas de för 10.000-tals kronor som göder riskkapitalbolagen. Nu avlivas de friska djuren.

      • marie 14 juni, 2017 den 07:14 #

        Ja preci och det finns människor som vill ha många katter. precis som de som vill ha många barn. ska vi ha en gräns där med? Sen finns det hjälp att få . kastreringsbussen har haft erbjudanden om att kastrera gratis eller till reducerade priser. fast jag vet att dom har anmält folk till lst så en liten varningsklocka

    • RASANDE 7 juni, 2017 den 10:25 #

      Man får inte bara ha nio (9) katter utan det handlar om att man får ha nio vuxna katter sen får man ha kattungar på det (upp till ett år gamla).

      I detta fall lider nog inte katterna för då skulle man nog se det på bilderna. Alla bilder, åtminstone de som redovisas i denna artikel, visar på fina och friska katter.

      För övrigt ska den förbannade staten och dess myndigheter inte ägna sig åt att bestämma hur många katter en medborgare får ha utan den ska koncentrera sina jävla resurser på såna/sånt som far illa.

      Sluta trakassera, råna och utpressa djurägare och sluta mörda deras fina och friska djur!

  6. forystablogg 6 juni, 2017 den 07:36 #

    Nu har även den senaste katten som Kjell lämnade till katthemmet avlivats. Jag frågar än en gång. Var är alla djurräddarna?

  7. Lerousse 5 juni, 2017 den 09:27 #

    Döden är ett gott alternativ i djurskyddets tjänst, som han sa juristen på Djurskyddsmyndigheten. Och den praxisen – döden – ”lever” ännu, även hos länsstyrelserna djurskyddstillsyn.

    • Solveig 5 juni, 2017 den 10:05 #

      Döden är ett av alternativen för en del som inte orkar strida mot stat, landsting och kommun när de råkar ut för sjukdom och/eller skada och även rena rättsövergrepp.
      En av mina vänner fick en diagnos vilken ger en successiv nedbrytning av kroppen. Efter år av ”kämpa” orkade hon till slut inte längre. Ständigt ont och en oförstående, eller ovillig omgivning. Hennes minderåriga barn förväntades handla, städa och tvätta, alltså barn i mellan och högstadiet. En reporter på SvT tog tag i det och sen ”vips” så beviljades hemtjänst. Jo visst reporter insåg att Sala Kommun var ”kämpigt”, inte helt lätt att få ut det hon begärde och att få det hon begärde, det tog sin tid. Efter det kom såklart försämring av hälsotilståndet, det var liksom den ”årliga försämringen”. Efter en del turer under ytterligare år med kommunen beviljades färdtjänst MEN inte anpassning i lägenheten eller en redan anpassad lägenhet. Att bo på andra våningen men i rullstol medför problem att komma ner. Ansökan om hjälp från lägenhet till färdtjänst inlämnades. Vid beställning av färdtjänst lämnade mottagaren på färdtjänst besked om kommunens avslag på hjälp, alltså inget skriftligt beslut hade kommunen delgivit den som ansökt. Jag vet inte men kan läsa mellan raderna som skrevs på fb de sista timmarna och tror att det där blev för mycket. Med ständig smärta, rullstolsburen, fast i en lägenhet utan anpassning till rullstol på andra våningen, inte haft råd att äta ordentligt på flera år, ständiga strider med kommunen om allt som borde vara en självklarhet och som finns reglerat i lag som rättighet gav min vän upp. Om jag fattat rätt så beställdes en taxi till vilken hon ålade sig nedför trappen till och drog sig upp till sittande med armarna (förvisso typ skinn och ben), körs ”någonstans” och släpps av, lägger sig sedan på något sätt på spåret och väntar tills tåget kör över henne. Jag vet inte och kommer aldrig att få veta men anar att ”droppen” var att hon fick avslagsbeskedet på hjälp från lgh till färdtjänst fordonet via en växeltelefonist.
      Det är rent vidrigt men en del av mig kan förstå men jag accepterar det ändå inte, hon lämnade två barn varav ett fyllde 18 samma år och det andra är något år över 20.
      Sala Kommun…… suck.

      • forystablogg 6 juni, 2017 den 07:38 #

        Rent praktiskt gick det nog inte till så. Hon samlade tabletter för att avsluta sitt lidande.

    • forystablogg 6 juni, 2017 den 07:40 #

      Lagstiftaren avsåg att djuren skulle få det bättre efter ett omhändertagande. Man kunde låta bli att fånga dem innan ett nytt hem är färdigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: