Myter om djurförbud

22 Sep

djurforbud-skane-2015Djurförbud i Skåne 2015 (82 st varav ett partiellt dvs ca 1%)). Två personer har fått djurförbud efter att ha skrivit på strafföreläggande om djurplågeri, båda avser kreatur (dvs ej prövat i domstol) och en efter en dom för brott mot djurskyddslagen (häst). I sex ärenden har kollektiva djurförbud delats ut till hela familjen 2-4 personer, en specialitet som Skåne ägnar sig åt. I ett fall noteras missbruk. 64 st avsåg sällskapsdjur (79%).

djurforbud-jonkoping-2015

I Jönköpings län ovan utfärdades 2015 nio djurförbud varav sju var partiella (80%). Endast en var efter en dom (nötkreatur) för brott mot djurskyddslagen. Tre förbud avsåg sällskapsdjur (33%).

Den enskilt största orsaken till djurförbud tycks vara bristande städning.

Eftersom det är så få domar som ligger till grund för/ingår i besluten om djurförbud måste man dra slutsatsen att det är i huvudsak djurskyddslagens §29 femte stycke, andra delen som tillämpas mest.

Den 5e punkten lyder: ”…vid upprepade tillfällen dömts för brott enligt 36, 36 a eller 36 c § eller vid upprepade tillfällen varit föremål för beslut enligt 26 §. Eftersom länsstyrelsen vägrar att anmäla brott som lyder under straffbestämmelserna (vilket inte ger djurägaren någon möjlighet till rättslig prövning) återstår bara den andra delen dvs att man har avlagt så många oväntade visiter där man utfärdat förelägganden att själva antalet ligger till grund för beslutet. Det kan vara under många år, allt läggs på hög i motsats till ”vanliga” brott som man avtjänar sitt straff för och inte kan dömas för igen. Alltså man ”arbetar upp” ett djurförbud.

Redan för ett år sedan varslade jag om att Skånes länsstyrelse var på väg att slå rekord i antal djurförbud. Sju månader senare konstaterade rikspressen samma dystra sak för 2015. ”Förra året utfärdade landets länsstyrelser totalt 279 djurförbud. En enda länsstyrelse, Skåne, svarade för 30 procent av alla djurförbuden. Skåne står också för den största ökningen av antalet utfärdade djurförbud mellan 2014 och 2015 – från 46 till 82 stycken.” Det var nästan dubbelt så många som tvåan på listan, västra Götaland. Avdelningens chef Marcus Björklund försvarade sig med att det finns så många fler djur i Skåne. Men då borde Stockholm ha flest djurförbud eftersom det i regel handlar om sällskapsdjur men de hade bara 32. ”Så frågan måste ställas: Ä r det Skåne som övertolkar lagen? Eller är det alla andra länsstyrelser som inte följer lagen?” Syftet med att flytta kontrollen till länsstyrelserna var väl för att få en mer likartad kontroll över landet?

I botten på listan ligger Västerbottens län med ett enda utfärdat djurförbud och Dalarna och Västmanland med vardera två.

– Vi ligger bra till när det gäller antalet kontroller och jag tror inte att ökade resurser skulle ge fler djurförbud. Jag känner mig trygg med att vi utfärdar de djurförbud som behövs, säger Fredrik Nilsson, Västerbotten.

Björklund påstod också: ”Vi har fler socialt utslagna människor med ekonomiska problem”.

För att hans påstående skall ha relevans måste alltså djurägarnas problem och ekonomi registreras i samband med att de utfärdar djurförbud. En sådan registrering skulle dessutom vara olaglig eftersom det är offentlig handling.

Det här är en seglivad myt som journalister sväljer med hull och hår. Redan i utredningen (SOU 2011:75) om ny djurskyddslag som gjordes  av Eva Eriksson skrevs (sid 713) att att det är missbrukare, personer som lider av psykisk ohälsa och äldre som inte längre kan ta hand om sina djur som uppges vara de som vanligen får djurförbud. Varifrån den uppgiften egentligen kommer är oklart eftersom länsstyrelserna när de får frågan själva förnekar det.

Hur är det då med ålder? Är det mest gamla skröplingar som får djurförbud? I Skåne var 25% födda före 1950, 35% var födda på 50- och 60-talen, 33%var födda på 70- och 80-talen och 7% var födda 1990 eller senare. Så det påståendet stämde inte heller.

Ingela Björklund Länsstyrelsen Jönköping skriver: ”Vi varken kan eller får lägga några andra aspekter i ärendet än det rent objektiva, och för ingen statistik över bakomliggande orsaker. Det finns många djurägare med psykisk sjukdom eller missbruk som sköter sina djur föredömligt.”

”Vi för inte den typen av statistik, det vore enligt min mening djupt oetiskt och sannolikt inte heller lagligt”, enligt Carolin Wall, Västmanland. På samma linje är Mikael Norberg, Västernorrland: ”Vi på länsstyrelsen har inte uppgifter om psykisk ohälsa och missbruk.” Stockholm för inte heller statistik på detta. ” Vi kan ju inte ”diagnostisera” personer …”, säger Maya Solvik, Blekinge. Björn Dahlén svarade för Kronoberg att något sådant registreras inte, det gjordes inte i Östergötland heller. Något register finns inte heller i Västra Götaland.

Åsa Heldemar skriver: ”Vi registrerar inte om personen som får djurförbud är missbrukare eller har psykiska problem. Vi vet förstås i några fall att misskötseln av djuren ibland beror på just detta och i något av våra beslut finns också den orsaken angiven. Men i de flesta fall har vi ingen aning om ifall personen ifråga har problem med missbruk eller har psykiska problem.” Hon nämner två fall där djurägaren befunnits vara påverkad och misshandlat sin hund.

”Länsstyrelsen kan inte ställa diagnoser utan det är en fråga för hälso- och sjukvårdspersonal”, svarar Jenny Lejonberberg, Kalmar. I Gävleborg känner inte länsstyrelsen till mental status på personer med djurförbud.

Åsa Regnander-Dahl, Jämtland, skriver:”I våra djurförbudsbeslut står inget om personernas hälsa.” Länsstyrelsen i Västerbotten har inte omhändertagit några djur med anledning av de faktorerna. Vanja Kinch, Halland, tycker frågan är intressant men kan inte svara: ”…det inte säkert att det i djurförbudet framkommer om det är psykisk ohälsa, missbruk, kombination eller något annat som ligger bakom den ”dåliga” djurhållningen som givit anledning till djurförbudet.”

I Skåne går man tydligen på känslan och framhärdar: ”Att vi och många andra länsstyrelser har erfarenheten att det är vanliga grupper som förekommer i våra ärenden medför inte att vi för sådan statistik”, svarar Marcus Björklund.

Henrik Nordin, socialstyrelsen, skriver att: ”Om länsstyrelsen eller någon annan myndighet för ett register med personnummer över personer som fått djurförbud så kan det i princip vara möjligt att samköra det personregister hos Socialstyrelsen, eller hos andra myndigheter, för forsknings- eller statistikändamål, efter etikprövning eller motsvarande. Såvitt jag kunnat utröna har emellertid inget register hos Socialstyrelsen använts i någon sådan samkörning.”

Annonser

29 svar to “Myter om djurförbud”

  1. Carina Hedberg 25 september, 2016 den 08:26 #

    Man kan ju undra i vilka tankar ”Länsveterinär” Leif Felton sitter försjunken i när han beslutar om djurförbud då en ny standardfras uppenbarar sig i de djurförbudsbeslut han beslutar om enligt följande:

    ”Länsstyrelsen gör vidare bedömningen, utifrån bristernas allvarlighet, i jämförelse med konsekvenserna för dig, att det är proportionerligt med ett förbud som inte är tidsbegränsat. Förbudet ska därför gälla tills vidare.”

    Kan det möjligen vara så att han sitter och retar sig på att han inte kunde pruta ned straffpåföljden för sexuellt utnyttjande av underårig från fängelse i 1 år och 6 månader samt betala skadestånd om 160.000 kronor till villkorlig dom och 50.000 kronor i skadestånd genom att överklaga till högre instans där straffet i stället utökades till fängelse i 2 år och att betala skadestånd om 210.000 kronor?!

    Det ankommer inte på Länsstyrelsens lott oavsett representant att göra den bedömningen i myndighetsutövning mot enskild i djurskyddsärende vilket klart framgår av djurskyddslagens §§ 24 b och 36 vilket ytterligare stärks genom brottsbalken 20 kapitlet 1 § av vilken det framgår följande:

    ”Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet vid myndighetsutövning genom handling eller underlåtenhet åsidosätter vad som gäller för uppgiften skall dömas för tjänstefel till böter eller fängelse i högst två år. Om gärningen med hänsyn till gärningsmannens befogenheter eller uppgiftens samband med myndighetsutövningen i övrigt eller till andra omständigheter är att anse som ringa, skall inte dömas till ansvar.”

    Enligt min mening är vare sig det ena eller andra förfarandet att anse som ringa varken då eller nu. Vidare har han absolut ingen lämplighet oavsett meriter att utöva nuvarande arbetsuppgifter som han uppenbarligen medvetet åsidosätter varför han därför inte heller är lämplig att företräda Länsstyrelsen vid domstol.

  2. h8r 23 september, 2016 den 12:04 #

    Lisa Svensson på länsstyrelsen i Stockholm beskriver i en tidning om djurägare ”de har sopor från golv till tak”. Då brukar jag tänka på hur hennes sopor förstör och dödar djur/natur. Det finns en djungel av sopor i haven. Östersjön är död på grund av sopor från Lisa Svensson och såna som Lisa Svensson. För övrigt beskrev en tjock polis att mina katter var magra och skräckslagna. Märkligt nog så beskrevs de av hälaren som matglada och gosiga, vissa tjocka. Mina katter har aldrig beskrivits som magra och skräckslagna. Tvärtom.

    • h8r 23 september, 2016 den 12:17 #

      *Mina katter har aldrig beskrivits som magra och skräckslagna AV ANDRA.

    • forystablogg 23 september, 2016 den 09:13 #

      Vem blir inte skräckslagen av att invaderas av x antal poliser, låssmed, filmteam och ett antal djurskyddshandläggare inklusive deras chef utklädd till polis?

  3. Carina Hedberg 23 september, 2016 den 09:48 #

    I förarbetena till den äldre djurskyddslagens bestämmelse om förbud att ha hand om djur som för övrigt även gäller vid tillämpning av den nuvarande djurskyddslagen anförs att ett sådant förbud bör kunna meddelas med giltighetstid tills vidare, MEN INTE FÖR ALLTID, och att ett förbud bör kunna återkallas om ändrade förhållanden ger anledning därtill samt att förbudet ska gälla minst 1 år men högst 5 år.

    Vidare ska förbud inte meddelas om ett upprepande inte kommer att ske.

    Det framgår också att vid upprepade tillfällen varit föremål för föreläggande enligt 26 § avser att vid upprepade tillfällen INTE HAR EFTERKOMMIT föreläggande enligt 26 § och som är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt.

    Vad som är av väsentlig betydelse från djurskyddssynpunkt är vad som uttrycks i lag eller förordning (EG-bestämmelser, djurskyddslag och djurskyddsförordning).

    I de fall en djurägare inte efterlever någon av bestämmelserna i 29 § 5 punkter så innebär det lagöverträdelse och skall prövas civilrättsligt i annat fall finns ingen grund för att meddela förbud att ha hand om djur oavsett hälsostatus och samhällsklass!

    Så JA, det är Länsstyrelsen i Skåne som övertolkar lagen.

  4. Carina Hedberg 22 september, 2016 den 08:01 #

    Det där med strafföreläggande är egentligen förskräckligt och kan mycket väl grunda sig i anmälan från veterinär där det förekommer att nära anhöriga till äldre djurhållare gjort anmälan till veterinär som bara vidarebefordrar anmälan till kontrollmyndigheten som i sin tur vidtar åtgärder i form av omhändertagande där samme anmälande veterinär anlitas för att konstatera att djuren är utsatta för lidande för att motivera omhändertagandet.

    Sedan inkommer kontrollmyndigheten med anmälan om misstanke om djurplågeribrott som åklagaren i sin tur bara bekräftar genom strafföreläggande.

    När Polismyndigheten delger beslutet vilseleds den enskilde till att skriva på för att efteråt konstatera att de har erkänt djurplågeribrott. Det går visserligen att överklaga beslutet men ett sådant beslut ändras sällan eller aldrig av högre instans.

    Någon rättssäkerhet i djurskyddsmål lär det aldrig bli såvida det inte städas upp i varje led i produktionskedjan!

    • Gotlandsbo 23 september, 2016 den 09:54 #

      Redan vid polisförhör ställer polisen frågan om den förhörde skriver på ett strafföreläggande utan att förklara vad det är. Förundersökningen har precis inletts och inte utretts. Man luras att skriva på i tron om att saken sedan är ur världen men då är det kört. De gjorde så med mig men jag nekade. Åklagaren lade ner förundersökningen eftersom jag inte begått ett brott som länsstyrelsen påstod, de vill sätta djurförbud på mig. Tänk om jag hade skrivit på, då hade jag haft djurförbud idag.

      • Carina Hedberg 23 september, 2016 den 10:56 #

        Enligt Länsstyrelsens praxis får berörda djurförbud oavsett om de erkänner brott eller inte så där har du haft tur men du kan mycket väl få ett djurförbud ändå. Det kan ju finnas ”andra angelägna skäl” som myndigheten anser sig tvungna att tillgodose fastän det står i strid mot lagen.

      • enkiruna 7 oktober, 2016 den 12:32 #

        Japp, det är med våra signaturer de har oss. Samma sak har jag hört om barn som de vill ta. Skriv INTE under skit.

    • Tjillevipp 23 september, 2016 den 11:45 #

      Man blir rädd om det är sant som du skriver!

      • forystablogg 23 september, 2016 den 09:15 #

        Ja i regel så bryr sig länsstyrelsen inte om om du är dömd för något utan djurförbudet, som de tycker är ett skäligt straff kommer först. Skriver du på ett strafföreläggande om djurplågeri så har du alltså erkänt brottet och får alltså djurförbud.

        • enkiruna 7 oktober, 2016 den 01:03 #

          Hm, kvinnan som var här (med sidekick) sa att det bara var tre frågor de hade, sen var allt lugnt. Men i DOMEN hade hon plötsligt påstått att jag erkänt vanvård av hunden, som veterinären friat i intyg, precis som en av dessa ”frågor” människan haft önskat. Jag blev helt vansinnig att de kan komma med nya anklagelser och påståenden VI INTE DISKUTERAT i domen, eftersom de samtidigt försökte lömskt få mig att skriva under densamma. OM jag skrivit under denna ”dom” hade jag ju godkänt hennes påståenden om att jag vanvårdat den hund som min veterinär INTE ansåg vanvårdad. Så ser jag på saken. Att hon försökte ”sätta dit mig”. Fy fan. 😦

  5. Carina Hedberg 22 september, 2016 den 07:32 #

    Jag ifrågasätter om åklagare får ge strafföreläggande om djurplågeri eftersom strafföreläggande får bara ges vid mindre allvarliga brott som t ex snatteri, stöld och små trafikbrott.
    Erkänner den berörde genom att skriva på ett sådant strafföreläggande så är det enligt min mening ändå fel eftersom djurplågeri är inget brott som kan anses som mindre allvarligt brott.

    • forystablogg 23 september, 2016 den 09:16 #

      Du har antagligen rätt men samhället sparar pengar på att inte dra det till rättegång. Mycket enklare att lura djurägaren att erkänna.

  6. Hanne Baron 22 september, 2016 den 05:28 #

    Underlig at Du som blok oplyser . ikke kan oplyse at folk Du ved om. IKKE har dyr forbud i jeres Land hvor dette er Dokumenterer med Bevis !!.. men alt andet fremhæves som være uforklarligt … venligst Hanne Baron .

  7. destrierblog 22 september, 2016 den 03:41 #

    Väldigt många krav på veterinärvård!
    Kan det vara så att inte bara djurklinikerna – utan också Länsstyrelserna kapats av riskkapitalister???
    Är Länsstyrelsernas obehöriga handläggare egentligen just bara den nya tidens kapare?
    ”Djurförbud” verkar först och främst vara ett maktmedel och ett sätt att bli av med konkurrenter med hjälp av myndighetsmakt.
    http://www.svt.se/opinion/ulrika-fahraeus-om-veterinarvard

    • h8r 23 september, 2016 den 12:11 #

      Ja, det tror jag nog. Folk är som tokiga i pengar. Läs om pedofil-länsveterinären som startat firma tillsammans med en handläggare från länsstyrelsen och en från jordbruksverket samt med en brandman. De samarbetar utan tvekan. Det fanns ett hund/katthem som drevs av före detta poliser och de fick säkerligen fördelar av sina gamla kollegor.

      Jag uppmuntrar folk att ta sina djur till Norge där det är billigare och mindre riskabelt med veterinärvård.

      • enkiruna 7 oktober, 2016 den 01:07 #

        Börjat t o m fundera på att flytta till Norge, då vi är mer norska än svenskar redan. Här är ju fullkomligt sinnessjukt redan. Norrmän säger de ligger typ 15 år tillbaka i ”utvecklingen” mot den här sinnessjukan. Gäller lite olika områden. Fast förhoppningsvis lär de sig av Sveriges misstag, hellre än upprepar dem…

  8. Perserkatt 22 september, 2016 den 03:00 #

    Vågar man ta djuren till veterinären?

    • forystablogg 22 september, 2016 den 03:14 #

      Förra året kallade länsveterinär Felton (han pedofilen) veterinärerna i Skåne till två informationsmöten, ett i Kristianstad och ett i Malmö. Där uppmanade han dem att anmäla sina kunder. Så länsstyrelsen letar aktivt djurägare som kanske för att söka en second opinion, tagit hem sitt djur. Jag vet att detta förkommer ofta hos de stora djursjukhusen, Evidensia ex att veterinärerna anmäler djurägare som blir presenterade en gigantisk kalkyl och onödiga operationer. Valet är betala eller få djurförbud! Rena utpressningen. http://www.helahalsingland.se/gavleborg/bollnas/fakturan-fran-veterinaren-blev-en-chock-hon-tvingades-belana-huset?referrer=app

      • enkiruna 7 oktober, 2016 den 01:09 #

        Aldrig mer Evidensia. Mitt nya mantra. 😦

  9. Thomas Gustafsson 22 september, 2016 den 02:45 #

    Intressant. Hur är det med till exempel utvecklingsstörning? Registreras det eller är det en enskild inspektör som avgör lämpligheten att ta hand om djur?

    • Kent 22 september, 2016 den 02:50 #

      För några år sedan uttryckte en av de kvinnliga inspektörerna att en hundägare var utvecklingsstörd. Samma kvinna parar hundar som har genetiska defekter vilket är ett brott och lidande för hundarna. När ska hon få djurförbud?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: