Pengarna eller livet

29 Maj

Djurägarna har hamnat i en riktig rävsax. Med hot om omhändertagande tvingas djurägare av länsstyrelsen till veterinären. De riskkapitalägda veterinärklinikerna står redo med ett batteri undersökningar som djurägaren inte ens bett om . Och det blir dyrt. Finns det en försäkring så töms den lätt. Följden blir att premierna höjs och allt fler djur blir ”utförsäkrade”. Billigaste boten heter avlivning. I en situation när djurägaren är emotionellt svag ställs han eller hon inför att välja mellan att ruinera sig eller låta döda sin bästa vän.

Tvingas avlivaHunden på bilden har sövts för att göra tandundersökning.

Problemet är detsamma i Finland. TNS Gallup gjorde en enkät 2015 bland hund- och kattägare. Hälften av de svarande kunde tänka sig att avliva sitt djur av ekonomiska skäl. Jag kan misstänker att situationen är liknande i Sverige.

Även veterinärerna står under länsstyrelsernas falkögon och uppmanas anmäla sina kunder. Annars kan de själva bli anmälda. Speciellt unga veterinärer är förmodligen mer benägna att anmäla djurägare, dels för att vara myndigheten till lags och själv slippa problem, dels för att avlivade djur inte kan avslöja en felaktig behandling som följt på en felaktig diagnos.

Den djurägare som vågar stå på sig och vill ta sitt djur med sig för att antingen söka en second opinion eller för att hitta ett billigare alternativ, riskerar att bli anmäld till länsstyrelsen. En sådan anmälan kan resultera i ett oanmält polistillslag i hemmet där djuret hämtas för avlivning.

Anmälan hund HatlandOvanstående veterinär hade haft sin legitimation i ca 10 månader. Djurägaren står på sig och tar hunden med sig hem. Hon misstänker att symtomen kan bero på en öroninflammation. I väntrummet hon passerar sitter en kvinna och gråter sedan hon accepterat att låta kliniken avliva hennes hund.

Evidensia vill man inte tro att de symtom, bl a smärta som hunden visar, beror på öroninflammation utan på andra fynd. Att hunden tidigare varit pigg och glad bryr man sig inte om utan anser att den inte kan få någon livskvalitet utan bör avlivas. Hon får antibiotika mot öroninflammation utskriven men det visar sig vara fel medicinering. Veterinären misslyckas dessutom med att titta i öronen.

Mini

Matte besöker Blå Stjärnan i Göteborg och därefter en veterinärklinik i Säffle som ger kortison. Efter behandling   är hunden åter pigg och glad vilket matte visar med en film som skickas till länsstyrelsen. Hon lever alltså fortfarande.

Annonser

63 svar to “Pengarna eller livet”

  1. enkiruna 9 oktober, 2016 den 12:09 #

    Den här artikeln är superläskig. Tänk att du går till en vet och hon säger ”avliva”, men djuret ser inte så farligt ut och du har förr i tiden flera gånger blivit rådd att avliva djur som sen hämtat sig. Så du vägrar. Och så dyker polisen upp och tvångsavlivar! Fy fasiken vad arg jag blir.

  2. Carina Hedberg 4 juni, 2016 den 09:41 #

    Om man är missnöjd med ett myndighetsbeslut kan man överklaga till förvaltningsrätten som första instans men det är inte ett tvistemål.

    Tvistemål är om två parter utom myndighet inte kommer överens. Om parterna inte kan lösa tvisten själva, kan tingsrätten pröva tvisten.

    ”Djurförbud är en administrativ åtgärd” är ett uttryck som myntats av Länsstyrelserna för egen vinning.

    • yorkielove 4 juni, 2016 den 09:51 #

      Carina!
      Jag uttryckte mig fel.
      Mina kommentarer var ironi på de uttalanden, som myndigheterna själva skrivit i sina texter.
      Celia

    • Svarte Petter 5 juni, 2016 den 08:19 #

      Tvistemål föreligger om polismyndigheten vill fastställa den skuld som uppstått för kostnader i samband med omhändertagande. Eftersom det oftast inte skett någon åtalsanmälan enligt djurskyddslagen 24 b § måste skuldfrågan prövas vid tvistemålet för att fastställa ursprunget till fordran. Det är detta förfarande jag anser vara fel. Man skall inte bli dömd för brott i ett civilrättsligt förfarande det är inte konsekvent i en rättstat. Detta är väl en av de större bristerna vid tillämpningen av djurskyddslagen. Vad som är en tröst kan vara att det råder ett högre beviskrav vid tvistemål än vad det gör i förvaltningsdomar där det räcker med att ett förhållande kan antas för att döma. Att fastställa den fordran som uppstått efter ett omhändertagande är inte en myndighetsutövning eller en administrativ åtgärd, det skall styrkas att brott har begåtts först efter att polismyndigheten lämnat in stämning. Det är Kammarkollegiet som för statens talan. Vid andra typer av brott kan inte skadestånd dömas ut om brottet inte har lagförts först. Vid tvistemålet om polisens faktura kommer polisen att lämna ut bevisning för att styrka sitt krav trots att någon förundersökning ännu inte har inletts såsom man är skyldiga till. Innan brottet har utretts kan inte polisen lämna ut bevisning för att styrka sin fordran då polisen enligt lag förskotterar pengar vid ett omhändertagande, då borde förundersökningssekretess gälla. Det kan hända att jag rör till det för Er men detta är en tankenöt som är värd att knäcka. Polismyndigheten skall inte fastställa brott vid tvistemål, det skall ske genom förundersökning och åtalsanmälan. Det finns nog många djurägare idag som blivit lagförda för brott efter stämning av polisen och inte efter en åtalsanmälan. Dessutom skall den drabbade djurägaren ersätta polismyndigheten för rättegångskostnader för att få brottet prövat. Är det någon som tänkt överhuvudtaget.

      • yorkielove 5 juni, 2016 den 09:36 #

        Det, som är tragiskt är att djurägare inklusive mig behärskar juridik dåligt. Vad värre är att djurskyddshandläggarna på länsstyrelsen också gör det, för utom de inlärda glosor de behärskar genom riklig användning.
        Vi djurägare vet, via Carina och andra, att alla brottmål ska av lst anmälas till allmän domstol, där bevisbördan ligger på åklagare och där advokat är tillgänglig.
        Men, som vi vet anmäls djurförbud sällan dit, utan beslutas via de administrativa domstolarna utan bevis och är nu inte brott utan ”administrativ åtgärd”.
        När sedan djurägaren ska ersätta polismyndigheten för omhändertagna djur finns inget åtal, eftersom det inte finns något brott att utreda.
        Men den juridiskt okunnige djurägaren betalar ändå ( om hen kan) då myndighetstrots är no, no i Sverige.

        • Svarte Petter 5 juni, 2016 den 09:51 #

          Polismyndigheten skall efter stämning, tvistemål, fastställa sin fordran. I de flesta fall måste de då i tvistemålet styrka att brott har begåtts för att styrka underlaget för fordran. Den drabbade har då inte rätt till juridiskt ombud samt riskerar att betala polisens rättegångskostnader eftersom polismyndigheten inte följt våra lagar.

          • forystablogg 5 juni, 2016 den 10:22 #

            Det där är en sanning med modifikation. Det finns djurägare som vunnit tvistemål om polisens fordran i tingsrätten eftersom grunden för omhändertagandet bevisligen var fel. Ändå förlorar de i nästa instans för i hovrätten konstateras bara ATT polisen gjort ett utlägg. Och att djurägaren därmed skall betala. Ofta stöder sig också tings- och hovrätter på förvaltningsdomar fast de skall göra en självständig utredning. Att det inte ställs några högre beviskrav där vet vi. Ofta nöjer sig förvaltningsrätten med att citera länsstyrelsens inlaga i domen.

            • yorkielove 5 juni, 2016 den 10:33 #

              Alltså, vad som är sanning varierar mellan myndigheterna, beroende på bristande engagemamg och kunskaper?
              (D)juridik är ju inget högprioriterat ämnesområde.

      • Carina Hedberg 5 juni, 2016 den 10:37 #

        När Polimyndigheten vill ha kompensation för sina utlägg för omkostnader i samband med omhändertagande av djur och djurägaren inte betalar fakturan begär Polismyndigheten via Kammarkollegiet indrivning. Betalar djurägaren ändå inte fakturan självmant ansöker Kammarkollegiet om utsökningsmål vid Tingsrätten. Det är inget tvistemål utan ett utsökningsmål. Polismyndigheten fåt inte ifrågasätta det formella beslutet om omhändertagande av djur och är enligt lag verkställande myndighet. Polismyndigheten har således alltid fog för sin fordran!

        Om Länsstyrelsen däremot haft fog för sitt beslut är en helt annan femma!

        • yorkielove 5 juni, 2016 den 10:48 #

          Finns det någon, som tror att rättssäkerhet existerar?
          Ja, för myndigheter.

  3. Carina Hedberg 4 juni, 2016 den 09:04 #

    Svarte Petter och yorkielove ni har FEL så det skriker om det och ni har fått allt om bakfoten och inte nog med det för ni blandar även ihop ärtorna med morötterna.

    En dag när ni vågar skriva under era riktiga namn ska jag förklara hur det verkligen ligger till med både det ena och det andra.

    • yorkielove 4 juni, 2016 den 09:13 #

      Snälla Carina!
      Förklara gärna för oss hur det ska vara!

      Celia/ yorkielove

  4. Carina Hedberg 3 juni, 2016 den 10:57 #

    Med anledning av frågan om Länsstyrelsernas behörighet att meddela djurförbud.
    100 % av alla meddelade djurförbud som inte varit föremål för straffprocessrättslig prövning är meddelade på obefintlig grund därför villkoren i djurförbudsparagrafen kräver överträdelse av lagen för att djurförbud ska meddelas. Det ankommer därför inte på de allmänna förvaltningsdomstolarnas lott att ta avgörande i målet då vare sig Länsstyrelser eller de allmänna förvaltningsdomstolarna har behörigheten att fastställa skuldfrågan och än mindre behörigheten att ta avgörande i brottmål vilket således ankommer återigen på Polis-och Åklagarmyndighetens och de allmänna domstolarnas lott att fastställa. Länsstyrelserna har således ingen behörighet att meddela djurförbud förrän den lagenliga skulden är fastställd och den fällande brottmålsdomen vunnit laga kraft under förutsättning att prövningen i de allmänna domstolarna håller sig inom lagens ramar!

    • Svarte Petter 4 juni, 2016 den 07:44 #

      En intressant notering som kan göras till ovanstående är om polismyndigheten via tvistemål i tingsrätten kan driva in de dryga fakturor som åsamkas djurägaren efter ett omhändertagande. Tingsrätten måste då i tvistemålsprocessen pröva om brottet begåtts för att fastställa polisens fordran. Kan detta verkligen ske om brottet inte tidigare har beivrats i enlighet med djurskyddslagen 24 b §. Prövar tingsrätten brottsdelen inom ramen för tvistemålet kan ju näppeligen inte brottet prövas efter åtalsanmälan, det måste ju vara en rättighet för den drabbade djurägaren att få pröva det begångna brottet såsom ett brott mot det allmänna inte att få brottsdelen prövad vid ett enskilt tvistemål. Polismyndigheten kan ju knappast ha en exklusiv rätt att välja inom vilket rättsligt förfarande ett brottmål skall avgöras. Om exempelvis det skulle rör sig om person som misstänks vara mördare så börjar man ju inte den rättsliga processen med att fastställa skadeståndet till de drabbade, man börjar ju med åtal och rättegång i brottsdelen.

      • yorkielove 4 juni, 2016 den 08:10 #

        Tvistemål hanteras ju i de allmänna förvaltningsdomstolarna.
        Djurförbud är inte ett brott utan en administrativ åtgärd.

        • yorkielove 4 juni, 2016 den 08:14 #

          Djurförbud är inte ett straff utan en administrativ åtgärd skulle jag skriva.

          • Carina Hedberg 4 juni, 2016 den 08:54 #

            FEL!

        • Carina Hedberg 4 juni, 2016 den 08:53 #

          FEL!

        • Svarte Petter 4 juni, 2016 den 09:03 #

          Polisens lilla faktura hamnar alltid i tingsrätten om polisen vill ha betalt. I tvistemål gäller ett högre beviskrav än i förvaltningsrätt. Polisen kan därför inte åberopa att det finns en dom från förvaltningsrätt för att styrka sitt anspråk. Har prövning enligt djurskyddslagen 24 b § inte skett måste polisen styrka att brott har begåtts i det civilrättsliga tvistemålet. Därför anser jag att tingsrätt inte kan pröva fastställande av fordran eftersom brottslig gärning inte skall prövas i civilrättsliga mål när det finns en annan ordning enligt lag.

          • Carina Hedberg 4 juni, 2016 den 09:10 #

            Det är hemskt vad du rör till det! Är du djurskyddsinspektör, leverantör till Polismyndigheten eller drabbad djurägare?!

      • Carina Hedberg 4 juni, 2016 den 08:58 #

        FEL!

      • forystablogg 5 juni, 2016 den 10:24 #

        Länsstyrelsen tar ofta djur utan att brott begåtts exempelvis för att ”ägaren svarade inte i telefon”.

  5. Lena 31 maj, 2016 den 07:54 #

    När ska dom sluta att använda djuren som svepskäl för att bete sig illa?

    • yorkielove 31 maj, 2016 den 04:28 #

      När protesterna blir tillräckligt stora att de får dem att sluta.
      Att de skulle sluta av sig själva tror jag inte.

  6. Kalle 30 maj, 2016 den 04:58 #

    Det finns dom som har det värre.
    Hunden på den nedersta bilden ser uppstoppad ut!

    Anmäl veterinären för mened och annan oredlighet! Förlorar man i Tingsrätten kan man alltid begära resning i Hovrätten!

    • forystablogg 31 maj, 2016 den 02:59 #

      Hunden är inte uppstoppad utan livs levande!

    • yorkielove 31 maj, 2016 den 03:37 #

      Tvistemål avgörs i de administrativa domstolarna.

  7. Winnie 30 maj, 2016 den 04:44 #

    Genomskinligt!

    Veterinär Tone Hatlands uppsatta mål är naturligtvis att bli ”Länsveterinär”!

    Hon precis som landets övriga länsveterinärer skiter fullständigt i djuren, det är djurägaren dom vill sätta dit!

    Det är kanske rent av så att hon redan har blivit lovad anställning vid Länsstyrelsen men behöver praktiken för att kvalificera sig till tjänsten!

    • Observant 31 maj, 2016 den 03:28 #

      Ett passande efternamn har hon också med tanke på att hon verkar hata djur och djurägare.

  8. Bfree 30 maj, 2016 den 04:32 #

    Detta fall är ingenting som Ansvarsnämnden för djurens hälso- och sjukvård kommer att göra någonting åt eftersom det händer att veterinärer ställer fel diagnos. Det har inte heller startas någon behandling i enlighet med felaktigt ställd diagnos så det finns ingenting att utreda i det avseendet.

    Vare sig djurägaren eller den senare anlitade veterinären har någon redovisningsskyldighet inför den först anlitade veterinären så vem fasen tror hon att hon är egentligen?!

    Hon blev helt enkelt sur och ville hämnas för att djurägaren inte köpte vilken rövare som helst.

    En sådan orosanmälan skall inte heller Länsstyrelsen bry sig om eftersom det ligger utan för deras verksamhetsområde att utöva hämndaktioner för veterinärers räkning.

    Det finns helt andra vägar att gå om djurägaren nu vill läxa upp veterinären och det bästa med den metoden är den inte kan misslyckas.

    • forystablogg 31 maj, 2016 den 03:02 #

      Min ”husveterinär”, som är av den äldre stammen, berättade att hon bjöds in till ett möte av länsstyrelsen i höstas. Hela mötet gick ut på att de av länsveterinären uppmanades anmäla sina kunder. hon tyckte det var hemskt obehagligt.

    • Observant 31 maj, 2016 den 03:31 #

      Länsstyrelsen utövar hämndaktioner för polisens och privatpersoners räkning så självklart görs det även för veterinärer som står på deras sida. Det är jag helt övertygad om.

    • Emma 31 maj, 2016 den 05:06 #

      Ang ”Vare sig djurägaren eller den senare anlitade veterinären har någon redovisningsskyldighet inför den först anlitade veterinären ”

      Det finns något som kallas DJURSKYDDSLAG som ingen av er verkar veta något om? så jag ska informera er om hur det fungerar.
      Om du har ett sjukt djur och veterinären anser att djuret behöver vård har man 2 alternativ
      1: ge vård på djurkliniken man är på,
      2: åka till en annan veterinär
      (jag har själv valt alt 2 flera ggr då jag är noga med vem som får söva mina djur osv)

      Om man då väljer alt 2 men beter sig konstigt så kan veterinären begära återkoppling för att försäkra sig om att djuret fått den vård den ska ha enligt LAG, då det finns djurägare som tar hem djuret och inte ger den vård. För att bekräfta att djuret fått vård begära man kontakt med ägaren eller med den andra veterinären som behandlade djuret. Om ägaren dock vägrar ge information är det väl väldigt misstänksamt?
      och för djurets skull ska veterinärerna då anmäla, anmälan leder ingenstans om ägaren sökt veterinär och behandlat djuret och djuret mår bra. Om dock ägaren vägrat söka vård utan låtit hunden lida hemma då leder anmälan någonstans.

      • yorkielove 31 maj, 2016 den 05:22 #

        Emma, varifrån får du den uppfattningen att vi inte vet något om djurskyddslagen?
        Det är på det sättet djurskyddet behandlar djurägare, att vi inte vet något öht, när det i själva verket är precis tvärtom.
        Djursjuddsinspektörer har tvingat djurägare att akut besöka veterinär, när det i själva verket inte funnits ngt fel på djuret ( se min berättelse sist i denna tråd).
        Så typiskt är ditt sätt att diskutera – om man nu ska kalla härskarteknik diskussion.
        Med en sådan når man aldrig ngt samarbete, det blir alltid negativt och olyckligt för de djur lst säger sig värna om.
        Lär dig psykologi förutom etologi!

      • THOR 31 maj, 2016 den 05:47 #

        Emma, det ges ingen möjlighet i djurskyddslagen för veterinärer att agera så som du beskriver.

        Det är fritt upp till var och en djurägare i Sverige att köpa vilken veterinärvårdstjänst djurägaren vill av den veterinär berörd djurägare väljer att samarbeta med.

        I detta fallet valde djurägaren att samarbeta med en veterinär som följer sitt hederskodex och inte den veterinär som försöker garantera sin årsinkomst genom att obefogat anmäla missförhållanden för djur till Länsstyrelsen!

        Att det finns en djurskyddslag vet alla men vi är väldigt få som vet hur den ska tillämpas!

      • flisan 1 juni, 2016 den 04:15 #

        emma.
        hur förklarar du att ett antal omhändertagna hundar som var fullt friska vid omhändertagandet o satt på hundpasionat ca 3 mån o då befanns så galna att avlivning var enda utvägen enligt LS, obs det fanns inte ett enda vetintyg på hundarnas hälsoproblem från LS däremot åkte en högskoleutbildad etolog till hundarna för att mentaltesta dessa och fan då att det fans inga mentala fel, hundarna, hade mycket för långa klor o var aningen nervösa, hur förklarar du det?obs dagen efteråt avlivades alla hundar då enligt LS var galna,dessa hundar vetbesiktades för hälsoundersökninmgar minst en gång om året, förklara det, tycker du fortfarande att hurra hurra sverige djurlag är den bästa?

      • yorkielove 1 juni, 2016 den 04:42 #

        Usch,”Emma’s” kommentar är så dum, att det känns genant att reta sig på något så dumt!
        ”Djurskyddslag, som ingen av er verkar veta något om”. Är det ett sätt att påbörja en information?
        Att djurägaren skulle bete sig ”konstigt” när denne inte går med på att hunden borde avlivas, för något denne misstänker vara en öroninfektion tycker jag inte verkar ett dugg konstigt, däremot är veterinärens uppträdande konstigt. Och om hundägaren inte alls har lust att befatta sig med den kliniken ger det varken anledning till misstänksamhet eller anmälan.
        Den, som tycker det borde söka hjälp för sina paranoida defekter.
        Även om lst inte tycks tro det vill 99% av djurägarna sina djur allt väl, till skillnad från ”djurskyddarna” och låter dem inte lida hemma.

      • forystablogg 2 juni, 2016 den 07:32 #

        Risken att bli anmäld kan få djurägare att avstå från att gå till veterinär. Givetvis är det djuren som drabbas i slutändan. Rent kontraproduktivt alltså. Liksom en människa måste kunna lita på sin läkare och att denne inte går runt och sladdrar om patienten, måste en djurägare kunna lita på sin veterinär.

        • AMD 4 juni, 2016 den 04:33 #

          Ja, den risken blir allt större. Mitt förtroende för både läkare och veterinärer har minskat förfärligt de senaste tio åren.

  9. AMD 30 maj, 2016 den 11:28 #

    Det blir ett samhällsproblem när patienter (eller deras vårdnadshavare) inte kan lita på veterinärer eller läkare. Många körkort har dragits in efter anmälan från behandlande läkare, vem vågar då berätta om sina symptom?

    • yorkielove 30 maj, 2016 den 11:45 #

      Fast det där är ju två åtskilda situationer.
      Om en veterinär pressas från lst att ”rekommendera” onödiga undersökningar eller om en läkare, som är skyldig att anmäla, till körkortsregistret, gör det då patienten riskerar sitt och andras liv annars.

      • AMD 2 juni, 2016 den 09:47 #

        Parallellen består i det förstörda förtroendet. Om sjukvård ska fungera, för människor liksom för djur, så måste det finnas ett förtroende mellan behandlare och behandlad.

        • yorkielove 3 juni, 2016 den 05:29 #

          Ja, det inser vi läkare och det är ingen rolig uppgift att dra in körkort eller vapenlicenser.
          Lyckligtvis inser de flesta själva när de inte längre ska köra bil.
          Men om jag måste välja mellan att förlora den patients förtroende, som jag anmäler till körkortsregistret och att jag riskerar dennes eller medtrafikants liv genom att inte anmäla, är det valet ändå lätt.

          • AMD 4 juni, 2016 den 04:39 #

            Man tycker att den anmälningsplikten kunde ligga någon annanstans än hos den behandlande läkaren. Exempelvis kunde samhället kontrollera körkorts- och vapeninnehavares förmåga med jämna intervall, liksom vi måste låta besiktiga våra bilar för att få köra med dem.

            • yorkielove 4 juni, 2016 den 04:52 #

              Det här ligger ju utanför ämnet för denna diskussionstråd.
              Jag antar dock att du, AMD, menar att det borde vara någon med medicinska kunskaper, som borde bedöma patientens förmåga/nedsatta förmåga att köra bil/använda vapen?
              En person med t.ex. en grav syndefekt bör ju bedömas av en läkare, hur stor misstro man än har mot läkare generellt.

              • AMD 5 juni, 2016 den 04:02 #

                Nej, jag menar faktiskt ett praktiskt prov, liknande de körkortsprov respektive skjutbaneprov som avläggs när vi blir fordonsförare/licensinnehavare. Behövs ingen läkarutbildning för det!

                Men du har rätt, det är utanför ämnet. Hur startar vi en ny tråd?

                • yorkielove 5 juni, 2016 den 04:37 #

                  Jag tror inte att det behövs någon ny tråd.
                  Om man inte anser att det behövs någon medicisk kunskap för att bedöma ett medicinskt tillstånd, så har jag inget att tillägga.

  10. Göran 30 maj, 2016 den 09:34 #

    Det bästa sättet att komma tillrätta med detta oskick, angiveri av DDR-snitt, är att slå tillbaka på Evidensias mest ömma punkt, plånboken, BOJKOTTA Evidensia, det finns andra veterinärer……

    • Observant 31 maj, 2016 den 03:32 #

      Se till att sprida denna information till alla!

    • vetteljus 6 augusti, 2016 den 02:16 #

      Håller med. Kommer aldrig mer gå dit efter de helt rånat oss bara för att konstatera att katten måste avlivas. 13 000 kr för att konstatera en avlivning! Inte någon behandling, operation eller något livsräddande. Bara en DIAGNOS. Anser inte diagnoseringen ska få överstiga 5000 kr, för man måste ha råd med behandlingen också.

  11. Elisabeth Boström 30 maj, 2016 den 12:08 #

    Alla djursjukhus eller vetrinärmottagningar som Evidensia äger ska man noga akta sig för

    dom är värsta anmälarna av djurägare och hittar på sjukdomar och onödiga operatoner
    och andra dyra behandlingar enbart för att få in så mycket pengar som möjligt.

    Anmälningarna görs i vinstdrivande syfte och har inget med omsorg av djuret att göra.
    Känner många som råkat ut för detta en blev hotad med djurförbud endast på grund av en evidensia vetrinär. Man ska alltid anmäla en vetrinär som anmäler djurägaren till vetrinära ansvarsnämden flera jag känner har gjort det och fått vetrinären fälld. Djurägaren ovan ska anmäla speciellt viktigt då hon fick en annan diagnos hos en annan vetrinär.

    • S 31 maj, 2016 den 09:28 #

      OK, Elisabeth.
      Nu blev jag nyfiken, du behöver inte skriva vilka det gäller, det räcker med vilken tidpunkt som anmälningar och fällningar gjorts.
      Jag blev alltså mycket intresserad av det för jag har inte läst eller hört någonstans om dessa fällningar.

    • S 31 maj, 2016 den 05:28 #

      Jag fråga dig igen Elisabeth, vilken tidsperiod, år, hur många?
      Det är ju rätt att säga B när man sagt A så blir det lite mer trovärdigt eftersom jag inte läst någonstans om dessa fällningar vilket i och för sig inte är så konstigt då allt sånt här brukar mörkas.
      Tack för att du delger oss mer info Elisabeth.

      • yorkielove 1 juni, 2016 den 07:35 #

        ”S”, om du vill kan du gå in på Facebookgruppen ” Korståg för lägre veterinärkostnader” och läsa. Där finns många fall att se.
        De är dock inte presenterade som statistik utan fallbeskrivningar.

      • elisabeth 4 juni, 2016 den 09:26 #

        Jag ska kolla datum och återkomma om vetrinärerna.

      • yorkielove 4 juni, 2016 den 10:16 #

        https://yorkielove.wordpress.com/2016/06/04/kolla-veterinaren/

        Denna länk fick jag från Elisabeth!
        Vet inte om den fungerar? Annars skriver jag av den.

  12. Al Capone 29 maj, 2016 den 05:23 #

    Man blir inte förvånad längre ! Skåne Länsstyrelse är värst av dom alla där lögner är vardagsmat. Huvudsaken dom kan driva sina lögner till vinst i förvaltningsdomstolarna och visa för alla Världens Bästa Djurskydd.Samtidigt som dom smutsar ner djurägare för att medborgarna skall luras till att tro dom för djurens talan Samarbetet som dom haft med Mikael Gustavsson eller Djurambulansen i Skåne är skrämmande myndighets utövning. Samarbetet som bedrivits är i mina ögon kriminellt ! Där företaget ringt på annonser på Blocket och skickat ut någon för att agera köpare och därefter skickat en så kallad anonym anmälan till Länsstyrelsen där man mottagit dessa med stora famnen för att gynna de så duktiga på djurskyddsenheten som för djurens talan. Ingen blev ju gladare än DIS där miljonerna rullade in på kontot samtidigt som han aldrig blev utan pengar då skattebetalarna la ut för räkningarna. Problem uppstod när polisen i Karlskrona tog över hanteringen då dessa ändrade på inkörda rutiner som att nu fick DIS inga handräckningar längre trots att Länsstyrelsen skickade kopior till företaget. Tidigare ringde djurskyddsenheten själva in DIS när de skulle stjäla djur eftersom Marie Louis Törnblad utan problem fixa handräckning med polis till Mikael Gustavsson eller påstod att det var DIS upptagnings område. Mina förhoppningar är att varbölden på Länsstyrelsen spricker och dessa tjänstemän som gjort sig skyldiga till brott i tjänsten får betala för lögner och övergrepp på svenska medborgare. OBS Länsstyrelsen ringer fortfarande in företaget för att hämta djur tillsammans med inkörda poliser på Ystad polisstation.

    • yorkielove 29 maj, 2016 den 06:17 #

      Nej, man blir inte förvånad, men kan inte låta bli att reagera på denna ” moral” i landet med ” världens bästa djurskydd”, där alla reagerar på rika människors försök att smita undan skatter med hjälp av banker, avslöjade av journalister som UG.
      Men när myndigheter hjälper kriminella företagare, då är medborgarna inte ”mogna” för det avslöjandet.
      Då låtsas man hjälpa djur genom att skada både dem och deras ägare genom att hitta på orsaker, som befogar deras omhändertagande/avlivning.
      Djurägarna kan man strunta i, det är inte myndigheternas ansvar. Huvudsaken är att man får medborgarna att tro att det är ”eldsjälar” som jobbar för djurens bästa.
      Usch, vilket förljuget myndighetskollektiv utan någon alls känsla för yrkesstolthet.

  13. yorkielove 29 maj, 2016 den 03:00 #

    För flera år sen tvingade lst mig att åka till veterinär akut för att min hund verkade sjuk enl. dem. Vet. fann inget fel på hunden, dom fortfarande mår bra.
    Han var på kontroll senast för en månad sen ( senior kontroll ) som var u.a.

    • Kakaduvan 1 juni, 2016 den 04:49 #

      Fick de som tvingade dig till det stå till svars för sin utpressning?

      • yorkielove 1 juni, 2016 den 04:55 #

        Inte på annat sätt än att de fick reda på att det inte var något fel på min hund, som fortfarande mår jättebra :))

    • vetteljus 6 augusti, 2016 den 07:40 #

      Det var detsamma som hände mig i våras och den 13 år gamla hunden. Det är självklart varifrån anmälaren fått idén att anmäla då jag 2 dagar förut diskuterat hundens hälsa med en tjej som har en mamma som anmäler andra djurägare som hobby, utan att själv sett något personligen. Det har hänt flera gånger personer i dotterns närhet blivit anmälda, har jag nu fått reda på, men det visste jag inte då. Det var inget fel på hunden utöver det vi redan visste gamlingen led av. Så medan inspektören oroade sig oändligt över hundens hälsa sa hon till mig att en katt inte var något fel på alls. Men jag trodde henne inte och sa jag ändå skulle ta honom till vet. Visade sig jag hade rätt och den unga katten (3 år) hade nån lymfomcancer och vi fick avliva honom. De verkar ju ha noll koll på vad som är normal eller onormalt hos djur.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: