Det är väl känt att det det är samma känslor av sorg och trauma att mista ett älskat husdjur, som att mista en anhörig. För många människor är en hund eller katt dessutom den enda anhöriga. Det här är en fortsättning av berättelsen om Christopher, hans älskade taxar och ond bråd död förorsakad av länsstyrelsen i Stockholm.
Den 21 augusti i fjol började Christophers helvete. Djurskyddshandläggare Olof Leander brände av ett antal kamerablixtar i rakt ansiktet på den äldsta hunden Samantha. Två timmar senare var hon död i ett epileptiskt anfall.
Förståeligt nog reagerade Christoffer med sorg och ilska och skrev flera upprörda brev till Leander som han hävdade hade varit påverkad. Det polisanmälde han också.
Efter sedan polisen tagit Amanda skrev han och vädjade till Torsten Jakobsson och hoppades att denne skulle vara mer empatisk än Leander.
Den 14 december diariefördes följande brev från Christoffer:
Hej Torsten,
Jag skickar dig kopior med namnunderskrifter av grannarna som älskade mina hundar, kallade dem för ”TAXFRÖKNAR” och utgjorde nästan en fanklubb.
De var mina prinsessor, åt hemlagad mat, rastades länge och regelbundet. Jag brukade bära upp de för trapporna för att spara och skydda deras långa och känsliga ryggar.
Efter att O. Leander lyckades med sin klumpighet döda mamman Samantha levde vi i en djup trauma. ZZ Top (Amanda) ylade om nätterna och hade mardrömmar. Det lugnade sig litet när jag tog henne i sängen och sov (kemiskt) tätt intill.
Eftersom O. Leander saknade civil kurage att be om ursäkt returnerade jag hans brev och förhandlade endast med förvaltningsrätten och Västerås åklagarkammare. Jag försäkrade ULRIKA SANDELL att alla LEGITIMERADE veterinärer från länsstyrelsen är välkomna hos mig för att bedöma ZZ Tops hälsotillstånd och konstatera att hon är i perfekt skick för att vara 12 år gammal.
När de kom för att ta Amanda var det två poliser och 1-2 personer till. Poliserna tog ut Christopher i köket och pratade med honom. Amanda låg i soffan i rummet. De andra två gick in och tog Amanda utan att Christopher märkte det och bar ner henne till bilen. Som två tjuvar. Christopher blev förstås utom sig när han upptäckte att Amanda var borta och skrek att om han inte fick hunden tillbaka så skulle han ta livet av sig.
Det var det ju ingen som brydde sig om, och tre dagar senare tog Christopher sina mediciner och drack sprit, somnade och vaknade aldrig mer.
”Så när polisen dykte upp med en civil klädd man tyckte jag att det var en veterinär. Tyvärr, det var en civilklädd polis som medan de andra uppehöll mig i köket smög sig in i vardagsrummet och RÖVADE bort ZZ Top utan att jag ens märkte det!!! Hade de sagt från början att de ville ta henne till undersökningen, hade jag hunnit att packa åtminstone hennes favoritfilt, koppel och pipleksaker, så att hon kände sig inte helt övergiven. Hon saknar mamman fortfarande och det gör jag också!
Nu när du fick veta att hon är i perfekt skick trots sin höga ålder hade det varit KRIMINELLT att avliva henne. Jag skulle dö på köpet också! Sedan Samanthas tragiska avgång och ignorans, nonchalans och arrogans från Länsstyrelsens sida … (censurerat av länsstyrelsen)…
Att förlora två mest älskade varelser på sånt sätt och på så kort tid det är faktiskt för mycket även för den starkaste!
Jag räknar med att ni inte vill ha…(censurerat av länsstyrelsen)…
Christopher bifogade en lång lista med namn och telefonnummer till grannar som intygade att han skötte sina hundar väl. Av brevet framgår att länsstyrelsen plussat på två år på Amandas ålder. Antagligen för att få henne att framstå som mindre önskad.
Dagen efter diarieförs en komplettering från Christopher. Där framgår att länsstyrelsen även hotat honom med djurförbud. Torsten Jakobsson är ju anställd just för att utdela djurförbud.
I brevet skriver han att han vill att en kvinna vid namn Hanna Tenelius skall få ta hand om Amanda eftersom både hon och hennes vuxna barn känner hunden sedan tidigare. Det är med andra ord ett djurtestamente som Christopher skriver, för när det sista brevet diarieförs är Christopher redan död.
Nu kan man tycka att det inte skulle vara några problem med att lämna ut hunden. Hon är frisk, två år yngre än länsstyrelsen påstått och dessutom finns en namngiven person med kontaktuppgifter som Christopher vill ska ha Amanda. Men se det gick inte!
Lydia, som är avlägset släkt, får veta vad som hänt och berättar: En kvinna som kände Christopher (Hanna?) går till hundstallet varje dag med godis till Amanda men hon får inte träffa henne. En dag hade hon haft pengar med sig och ville lösa ut hunden för de kostnader som var, men nekades med orden att ”det är polisen som får betala det. Och sen faktureras djurägaren.”
”Men han är ju död”, hade kvinnan sagt.
”Spelar ingen roll, då betalar staten”, fick hon till svar.
Lydia har försökt förklara att de är polacker, vill göra rätt för sig och inte ligga samhället till last och vill hämta Amanda. Men nej, det går inte!
Polisen hade lovat dem att få ta hunden. Men de ringde upp senare och hade ändrat sig efter att ha talat med länsstyrelsen. Där tog det stopp.
Lydia frågar länsstyrelsen:
”Tror ni att jag är en dålig hundägare?”
”Naturligtvis inte” får hon till svar.
”Men vi har tagit beslut att hunden ska vara kvar på hundstallet.”
Lydia säger att Amanda aldrig varit hemifrån, att Christopher endast talade polska till henne och att hon blir nervös av att sitta på hundstallet och inte förstå språket. Men det hjälper inte. De har erbjudit sig att betala för hunden bara de får hämta henne.
Men nej, det går inte. Ingenting går, allt är omöjligt.
Dagarna före jul när Lydia och hennes syster Magda satt på Länsstyrelsen och fick besked att beslut tagits att Amanda skulle avlivas, bad Lydia Torsten Jakobsson flera gånger att få se beslutet men nekades med orden att han ”inte visste var beslutet fanns”.
När hon påpekade att beslutet tagits samma dag och att klockan bara var 15 ännu och att han borde komma ihåg var han lagt det, sa han att det ”nog satt i en pärm”, men att han inte kom ihåg i vilken. Hon bad honom gå och leta, men han vägrade. Senare har det tydligen visat sig att det inte var taget något beslut alls den dagen, han bara ljög. Till slut blev de, två äldre damer på nära 70 år, utslängda av säkerhetsvakten klockan halv fem.
Lydia och hennes syster frågade även hur länsstyrelsen kunde ta en hund från en människa som de visste var manodepressiv och som hela sitt liv gått på antidepressiva medel, som flera gånger försökt ta sitt liv och som hade sina två hundar som sina barn. Christopher vågade aldrig skaffa några barn då han var rädd att depressionen skulle gå i arv.
I stället älskade han sina hundar som sina barn. Och han hade gång på gång sagt att han inte ville leva om hundarna togs ifrån honom. Torsten Jakobsson svarade att ”det är inte vårt problem, Christopher var ju en vuxen människa”. Lydia frågade då varför man inte rådfrågade sjukhuspersonal innan man tog hunden. Och fick svaret att ”det kunde vi väl gjort, men det är inte vår avdelning”.
De visste, men de brydde sig inte.
Astrids miljö- och samhällsblogg 
Hej detta hände min syster i går;( Andreas Johansson från länstyrelsen kom och hämtade min systers hund även fast hon skulle operera nästa vecka. Han hämtade henne och avliva henne utan att säga nått,hon har funnits i våra liv i 14 år och vi fick inte ens säga farväl. Hon ba livrädd och stod och skaka när som hämtade henne och sen tog som livet av henne några timmar senare.hur kan man gör så.vi får inte ens begrava henne, det är helt sjukt och jag är så ledsen. Jag har sett att det finns så många fall och det är bedrövlig. Va kan man göra ???
Skicka en e-post där jag kan nå dig. Publicerar inte det.
Man blir bara så förbannad och förtvivlad.
Hur i helvete fungerar dessa människor?
Upprop borde finnas på likabehandling för dessa avskyvärda personer som tror sig vara gudar över allt.
Det otroligt att det får vara som det är med Stockholm, det finns inget djurskydd jag har precis i dag fått känna på när man i frågar sätter Andreas Johansson! Han skriker och hotar en ljuger för någon vansinnes jakt jag anser att den mannen med makt i ryggen gör sig och gjort sig skyldig till vållande till annans död och då på både människa och djur! Det finns inget djurskydd i Stockholm det är något makt vansinne och ingen tanke på att djur är ett liv…. Andreas Johansson sätter djurförbud och hotar om det inte för att ett djur far illa utan för att en människa i fråga satt honom, han måste ha blivit mobbad el liknande som barn och nu tar han ut det på försvarslösa djur… Skulle vi andra hota annan människa på det här sättet och skrika som han så åkte man ju in, använder andra yrkesgrupper som tex polis för sitt vansinne skamligt och vedervärdigt han borde verkligen.
Hade ett djur bara för en stund agerat så hot fullt är det en direkt avlivning och är du människa så åker du på djurförbud med straff att mörda nått djur med….
nu har jag skrivit till uppdrag ganskning ytterligare en gång o satt in länken till detta ämne,man kan ju hoppas att dom tar upp det, jag uppmanar alla att göra samma sak, då kanske dom tar upp det,
Jättebra!
Också skrivit till dem ang. detta och Sten-Gunnar’s fall.
Hoppas de anses ” mogna” denna gång!
Stackars människa , att vara sjuk och sen bli terroriserad i sitt hem av polis och länsstyrelsen så att han slutligen bestämde sig för att detta var inget att leva för, avlutade sitt liv , hemskt , men det skiter väl länsstyrelsen i
Nog är det väl konstigt , vi får inte använda svenska flaggan i otid för då räknas det som folkhets enligt staten, men vad är detta då , men det är klart , en vanlig svensk, de gör hur de vill med dem,
Ja, vi lever i upp-och-ner-vända-världen. Att terrorisera en man i sorg och även ta hans andra hund är sinnesrubbat. De beter sig som mobbare på skolgården – värsta elaka småglinen som ska ”sätta dit” honom. Sen kan snälla människor blir söndermobbade för att de sagt fel ord, eller uttryckt en avvikande åsikt. Ingen dog, ingen blev elakt bemött, det kan bara vara olika åsikter hur man ska bäst hjälpa till och lösa världens problem. Men se då är man ett monster!!! VA?!?! Det här som dessa typer gjorde, Mors Lilla Olle och hans gäng, DET är monsterbeteende.
Undrar varför de är sådana djurhatare, detta är inte vad mina skattepengar ska gå till. Mår fullkomligt illa av deras hat, skulle nästan tro de får bonus för varje djur de lyckas döda.
Jag tror de är likgiltiga för djuren och använder dem enbart för att skada de djurägare, som inte är tillränckligt ” vördnadsfulla”.
Huvudet på spiken i de flesta fall. Vördnadsfull kan man absolut vara men när det kommer ett dussin uniformerade blodsugare i släptåg då tappar man respekten och blir rasande.
Torsten Jakobsson anställdes på ett sex månaders vikariat. Om inte Lst Sthlm har ändrat sig, eller gör det efter denna uppvisning av ”den riktiga kulturen”, så skall han sluta efter mars månad. Han har en kollega, länsveterinär Andreas Johansson, som bla nu försöker göra det omöjligt att hålla får i närheten av vargrevir. ( Mollstaberg )
Det kan inte vara roligt för seriösa, kunniga veterinärer att se hur det finns länsveterinärer som de facto åker snålskjuts på deras renomme´.
Vi vet alla att förvaltningsdomstolarna inte rör vid en länsveterinärs utsaga. Vad alla kanske inte vet är att Veterinära Ansvarsnämnden inte heller gör det med hänvisning till att länsveterinärer inte är kliniskt verksamma.
Länsveterinärerna är såvitt jag kan förstå helt ”UNTOUCHABLES”. Tro mig, de vet om det och de vet också om att de har tillsyn över de kliniskt verksamma veterinärerna!
Vilka ess det rör sig om kan exemplifieras med Andreas Johansson´s kommentar att duvan säkert kände sig ruggig när min Ewa påtalade att duvorna inte var ”gravt fjäderplockade” utan ruggade. Han hade ingen aning om att alla fåglar ruggar på ett eller annat sätt!
Torsten Jakobsson har nu blivit t. f. enhetschef på länsstyrelsen i Stockholm!
Helena Storbjörk-Windahl hade posten tidigare. Hon är nu på semester och efter det slutar hon.
*t. f. = tillförordnande betyder en tjänst eller befattning som tilldelats en person under en viss tid
Låter ju som drömyrket för en psykopatiskt lagd veterinär. Slipper ha ansvar för att bota sjuka djur och kan sen mobba och sätta sig på både allmänhet och andra veterinärer, utan hinder. Fast även Drakula har en svaghet…
Av alla hemskheter djurskyddarna har ställt till med tar nog detta priset.
Allt sattyg man ställer till med är man ansvarig för. Man kan inte skylla ifrån sig med att det inte tillhörde ens enhet.
Om man är länsveterinär eller djurskyddsinspektör är de ärenden man har hand om ens ansvar rakt igenom.
Nu finns ngn slags oskriven regel bland myndigheter att ingen tar ansvar för ngt alls. Den regeln ska inte finnas. Det finns ett tjänstemannaansvar och det måste poängteras.
Sverige måste ha möjlighet att avsätta personer, som är olämpliga på sina uppdrag.
När vi nu vet hur viktiga våra djur är för vårt välbefinnande och vi för djurens, kan vi inte ha sådana omdömeslösa, känslostympade individer, som godtyckligt bestämmer över oss.
Ärendet utreds nu av Stockholmspolisen.
Bra där Celia!
Olof ”Olle” Leander är djurskyddshandläggare men vad innebär det? Vad har han för utbildning? Han har studerat vid Uppsala universitet och Lomonosov Moscow State University.
Tja. Fick man sk arbetsövergång när djurskyddet flyttades till länsstyrelserna genom en speciallag spelar utbildning ingen roll alls.
Lomonosov Moscow State University ? Har han utbildats av någon gammal KGB-are?
Moskvauniversitetet, Rysslands största universitet, grundades 1755 genom ett dekret (befallning) av tsarinnan Elisabet. År 2010 fanns där 40 000 studenter och 7000 forskarstuderande. Till universitetet hör idag över 600 byggnader.
Tidigare elever är bl. a. Michail Gorbatjov, Anton Tjechov och Andrej Sacharov.
Man studerar nog inte djurskydd där.
Josef Stalin ?
Josef Stalin startade sin karriär med att råna banker!
Djurskyddshandläggaren Olof Leander har studerat ”Miljö- och hälsoskydd” vid Umeå universitet.
Han ansvarar för ”djurskydd försöksdjur” på länsstyrelsen i Stockholm, telefon 010-223 14 25.
Torsten Jakobsson forsätter som han alltid gjort Han har varken empati med djuren eller deras ägare Döda är alltid en lösning för honom Även påhittade beslut innan det ens finns några För allas skull avsätt ”Totte”Han gör inget gott
Det är så fruktansvärt att en myndighet driver en människa till att ta sitt liv 😦
Vad har man för underlag för att omhänderta Amanda?
Ingenting mer än subjektivt tyckande från maktberusade okunniga tjänstemän.
Så klart en djurägare blir utom sig av sorg när hans gamla hund utsätts för sån stress att det leder till döden.
Vem skulle inte reagera med både sorg, ilska och vrede?
Det här faller torde vara ett ypperligt praktexempel på att djurskyddande myndighet måste granskas.
De tjänstemän som bedriver folkhets i sin myndighetsutövning bör med omedelbar verkan entledigas från sitt uppdrag.
Och de som orsakat både Samantha död och Christophers ska ställas inför rätta.
Att tjänstemannaansvar fortfarande existerar vet vi nu trots att man försökt mörka det.
Dessa tjänstemän ska ovillkorligen åtalsanmälas och därefter entledigas sin tjänst på det skyndsammaste.
Därefter bör en granskning göras av samtliga tjänstemän som huserar runt i Länsstyrelsens djurskyddande namn, för det finns fler som bör tas väck ifrån sin befattning.
Det är inga Gestapomän djuren behöver, det är människor med hjärta och empati.
Torsten är sen tidigare anmäld för grovt tjänstefel,.,tyvärr har såna som han andra myndigheter som håller dom om ryggen,.,
Fruktansvärt vilka monster som jobbar på Länsstyrelsen och avlönas med våra skattepengar, vilka ondskefulla människor, dessa förtjänar att jämföras med de som en gång i tiden jobbade på en ”enhet” i Tyskland som benämndes Gestapo, samma likgiltighet inför människan samma totala brist på empati….
Ja, det är säkert samma typ av personlighetsstörning där. 😦 Precis som alla angivare i dylika stater är samma usla människotyp som nu sitter och ringer in sina sagor till Djurskyddet.