Många är de förtvivlade djurägare som förgäves vänt sig till sk granskningsprogram i förhoppningen att någon skulle våga utreda och granska den rättslöshet som råder på området djurskydd. Ingen har lyckats hittills. Det har cirkulerat rykten att ett färdigt program stoppades av Nicke Nordmark för några år sedan för att ”svenska folket inte var moget” för att se sanningen. Jag vågar mig på att gissa att anledningen var en helt annan. En stor organisation som anses företräda bondekåren hade ertappats med fingrarna i syltburken och det fick helt enkelt inte bli allmänt känt.
Lyssna på ljudet i klippet ovan och tolka sedan själva om det var omtanken om svenska folket eller LRF som stoppade programmet!
Det här tog sin början den 18 december 2003 i Västergötland. Konsten att sko sig ekonomiskt på djurägare och bönder har som vi vet tagits till helt nya höjder sedan dess. De ingredienser som behövs för att ruinera en intet ont anande lantbrukare i det här spelet är desamma nu som då, nämligen en mer eller mindre ”anonym” anmälare, en djurskyddshandläggare med mer makt än samvete och ett vinstdrivande omhändertagandeföretag. Djuren är brickorna som flyttas runt.
Ovan några av huvudpersonerna kalvarna Arvid, Nils och Klara samt deras mamma Desirée den 21 januari, dagen innan de omhändertogs. De kom senare att stå modell i en känd roman.
I samband med att kommunens tidigare djurskyddshandläggare gick i pension och ersattes med en ny, vädrade anmälaren morgonluft. Företrädaren hade haft stor integritet och livslång erfarenhet av boskapsskötsel. Därför hade miljöskyddsnämnden givit honom ”delegation” att fatta beslut i nämndens namn, när det gällde djurskyddsärenden.
Tyvärr fick delegationen löpa vidare med den nyanställda handläggaren, Anette Asp, som inte var sen att utnyttja den nyvunna makten.
Den 18 december gjorde Barbro Rothlin sin anmälan. En veterinär tillkallades av Anette Asp dagen efter. Denne fann inga fel på djuren, vilket gjorde både handläggare och anmälare mycket besvikna.
De fortsatte därför i samarbete under hela julhelgen att besöka djurägaren, med påpekanden om än det ena än det andra, som egentligen inte hade med djurens välbefinnande att göra. På självaste juldagen överlämnade Asp till djurägaren en lista på åtta punkter, vilka hon föreskrev skulle vara uppfyllda den 7 januari.
På nyårsafton besökte nämndens ordförande gården för att med egna ögon beskåda det elände han fått sig beskrivet. Han delade inte Asps uppfattning, men eftersom hon gjort det till ett ärende bestämde han att miljöskyddsnämnden skulle behandla det på nästa ordinarie sammanträde den 27 januari.
Djurskyddshandläggaren tog ledigt några dagar, hon hade ju arbetat övertid under julen. Den 7 januari åkte miljöskyddschefen själv ut och kollade om de åtta punkterna var åtgärdade, vilket han konstaterade att de var.
Den 8 januari kom Asp tillbaka från sin ledighet och åkte direkt till gården för att dubbelkolla sin chef. I kraft av sin ”delegationsrätt” underkände hon chefens godkännande. Sedan började hon på nytt jobba på sitt mål, ett omhändertagande, vilket hon dock höll hemligt för nämndens ordförande. Asp kallade in en ny, helt färsk veterinär, utan erfarenhet av lantbruksdjur, och dikterade vad som skulle stå i intyget.
Den 22 januari, en vecka före det ordinarie nämndsammanträdet, gjorde hon med polisens hjälp ett omhändertagande. När nämndordförande ringdes upp och tillfrågades om han ändrat åsikt hade han ingen aning om att Asp hade satt igång ett omhändertagande.
Med ”Pelle Polis” kom djurägaren redan i början på kant med p.g.a. hans okunnighet om djurskötsel, men Asp och polisen fann varandra.
Förklaringen kom i ett svarsbrev från polismästaren i kommunen. Det var LRF-ombudsmannen själv som ringt upp polisen och påstått att skötseln av djuren inte fungerade. Polisen överlät skötseln åt LRF-ombudsmannen utan att kontrollera med djurägaren hur det låg till i verkligheten.
Djurägaren fick inget djurförbud men vågade inte köpa tillbaka korna innan Asp blivit avskedad. Hon fick sparken 2005, miljöskyddschefen sa upp sig och nämndens ordförande bytte parti. Han fick inte med sig sina dåvarande partikamrater på att i tid avskeda Asp – ”vi litar på vår djurskyddsinspektör”, som det brukar heta. De två kor som Asp ansett vara de ”magraste” visade sig ha 85 respektive 87 procents fetthalt i benmärgen där 70-75% anses som normalt.
Astrids miljö- och samhällsblogg 
Vem är egentligen Barbro Rothlin?
Hon fyller 90 år den 30 januari.
Det är tyvärr inte så mycket debatt på den här sidan längre.
Tidigare så har juristen och massmördaren NN berättat om hur han ”hjälpt” djurägarna.
Även djurambulansens vänner har vädrat sina åsikter. Liksom mängder med upprörda djurägare (många sannolikt fd djurägare).
Det skulle vara intressant att höra någon från LRF kommentera sin ”guldgruva” och hur de ”hjälper” djurägarna.
Först kommer Omsorgsgruppen inom LRF för att stötta drabbade djurägare. Sedan kommer samma personer via Farmartjänsten för att plundra djurägaren på dennes samtliga tillgångar. I ett av våra län hade polisen kontrakt med Farmartjänsten att utöver ordinarie timtaxa även erhålla reseersättning med 250 kr per körd mil. Då var det ”pacta sunt servanda” som gällde, ingångna avtal skall hållas, det var ju affärsmässigt. Att sedan djurskötaren hade 5 mil enkel resa berodde naturligtvis på att ingen i närområdet var ledig. Finns väl inte många andra yrkesgrupper som får tusentals kronor om dagen bara för resan till och från arbetet.
Jag har blivit tilldelad ett djurförbud och det gör fruktansvärt ont i mitt hjärta.
Jag blev anmäld av mitt ex som tydligen inte kunde hantera vårt uppbrott. Han ljög ihop en jävla soppa och en dag får jag ett samtal från mon dotter på jobbet där hon var helt förtvivlad. Jag fick prata med någon som förklarade att jag blivit anmäld och fråga om de fick gå in. Helt paff var jag.
Javisst, hade inget att dölja.
De gjorde en inspektion utan mig, frågade min dotter grejer, 15 år, men vad fan vet hon egentligen.
De hittade min Kitty så klart, hon var 23,5 år gammal (katt). Tovig i pälsen och lite spinkig men inte mager. Tovig var hon för att hon hade svårt att putsa sig själv p.g.a mun sjukdomen Forl. Vi brukade bada henne och kamma ut henne men inte för ofta med tanke på ålder, stressen och risken att dra på sig lunginflammation.
De kom igen efter några månader och tog Kitty och påpekade saker om min kanin, större bur, gnagmaterial osv.
Jag åtgärdade allt. Men enligt dom fick dom påminna mig, men jag har faktiskt inte tid att dansa efter deras pipa när jag är på JOBB. De hade inga andra anmärkningar på de andra två katterna eller min hund.
Nu påstår veterinären i rapporten om att jag fått djurförbud har nekat min katt vård, då gällande munnen och inte gett henne våtmat pga munnen. Skitsnack. Hon blev opererad och veterinären sa att kittys hjärta var lite försvagat så vi kunde nog inte göra om det igen. Hon fick medicin och sa att så länge hon är pigg och äter så är det ingen fara. Visst 23 år och sov mycket men krut var det i katten. Så nu har de gett mig djurförbud och jag ska göra mig av med min hund och dotterns kanin på 3 veckor. De andra två katterna placerade jag ut innan förbudet kom. Jag känner mig nästan våldtagen, falskt anklagad. Jag ska överklaga det men det känns som att de skiter nog mest i vilket, jag ska bifoga journalerna de jag har för det mesta står i min sambos namn o jag får inte ut det. Sen ifrågasatte vi veterinären varför hon skrev att katten inte fick våtmat så säger hon att hon aldrig skrivit så, och jag har det svart på vitt.., vad är detta för folk!?
T
Precis så går det till i verkligheten. Du har mitt fulla stöd.
Det handlar inte om djuren, det handlar om myndighetsutövning.
Om katten har ett lyckligt liv spelar inte någon roll i det här fallet.
Överklaga absolut men det är minst 90% chans att du kommer att förlora, närmare 100 om du inte har någon juridisk erfarenhet.
Chansen är minimal att jurister och nämndemän i förvaltningsrätten ändrar beslutet därför att de saknar utbildning/kunskap om djur och djurhållning men litar på att handläggarna har det. Det spelar ingen roll om du påpekar att inspektörernas påståenden strider mot naturlagarna – de har tolkningsföreträde även om dessa!
Vi har nu kommit till ett läge där det är livsfarligt att behålla ett gammalt djur, ett djur under behandling eller något som har något litet lyte. Även om en expert i efterhand skulle intyga att djuret inte led så är det sedan länge avlivat eftersom handläggarnas beslut alltid gäller även om de överklagas. §74 som är en undantagsparagraf i djurskyddsförordningen används alltid. Jurister som börjar få upp mål i tingsrätten häpnar över att handläggarna på detta sätt gör rättsprocessen meningslös.
1 000 000 djur används och dör i djurexperiment varje år i Sverige.
De bör lägga mer krut på djur som lider och inte på djur som älskas och har det bra.
http://djurambulansen-kronoberg.se/ ???? Säger att dem tar in medlemsavgifter, men är ett AB? Samarbetar med Djurambulansen i Skåne? Värt att kolla?
Var det ljudinspelningen som skulle vara så farlig för svenska folket ock inte tv ville visa programmet? Är det denna? Nu förstår man att LRF stoppade programmet. Det är makalöst vad vissa roffar åt sig av andras egendomar.
Ja, det var det. Svenska folket blir fortfarande förd bakom ljuset och skall fås att tro att vi har världens bästa djurskydd. Fler djur än någonsin ”omhändertas” och genererar enorma pengar till omhändertagandeföretagen. Det gäller även sällskapsdjur. Se föregående artikel om katter.
Var likadant i ett omhändertagande i Värmland där en djurskyddsinspektörs pappa tjänade multom på att stalla upp djuren o grannen köpte de omhändertagna nötdjur för småslantar. Där var LRF med o lastade djuren. Bort med allt, vi behöver ta bort det nuvarande djurskyddet för det fungerar inte.
Det är uppenbart för alla som har någon insyn att det svenska djurskyddet inte fungerar.Men det fyller ändå en funktion.
Det skapar arbete för en arme av ineffektiva byråkrater.
Maten blir billig om den produceras i djurfabriker och allra helst i huvudsak importeras.(Sedan är det naturligtvis andra än bönderna som försöker tjäna en hacka på den)
Omhändertagandeindustrin växer så det knakar. Vilket även gynnar många inom LRF.
Vi svenskar kan slå oss för bröstet och spela Bror Duktig, med världens hårdaste djurskyddslag. (Att djuren dör av den är ju en liten tråkig bieffekt bara)
Glöm inte att det nog är väl så många ”Syster Duktig” i de här fallen. Det är ju viktigt med den så kallade jämställdheten, i alla fall ibland.
Vad hjälper världens hårdaste djurlagar när det importeras mängder av kött från andra länder utan samma hårda lagar?
Kontakta Jordbruksverket och fråga hur mycket obedövat halalkött som importeras till Sverige och Jordbruksverket kommer att påstå att de inte har siffran. Nänä.
Prova att få ut EU:s FADN-statistik från jordbruksverkets ekonomichef Harald Svensson. Jag har bett honom förse mig med denna statistik med svensk text för två år sedan och har ännu inte sett röken av den statistiken som har funnits med svensk text i Finland varje år sedan 1995 när Sverige Finland och Österike blev medlemmar i EU.
Finlands jordbruk hade fyra gånger bättre resultat än Sverige, och Österrike hade fem gånger bättre resultat än vad Sverige hade i genomsnitt de 15 första åren 1995-2009 då vi hade knappt 15 procents kostnadstäckning i vårt jordbruk.
År 2013 hade vi 22 procents kostnadstäckning när Ungern hade 166 procent och EU-ländernas kostnadstäckning i genomsnitt låg på 65 procent. Undra på att de ansvariga för svenskt jordbruks utveckling de senaste 30 åren har beröringsskräck med EU-statistiken.
Ansvarslösheten från våra toppolitiker staten, SVT och övrig massmedia är fundamental. Genomsnittet för de fem första årens kostnadstäckning låg enligt EU-statistiken endast på 3,2 procent för vårt svenskta jordbruk. Varför har LRF inte använt sig av denna statistik i argumentationen för att höja lönsamheten i vårt jordbruk?
Tycks vara lika över hela landet, LRF-pampar som skor sig på andras olycka.
Den enda lönsamma djurhållningen i Sverige är att ta hand om andras djur. Endast samvetet sätter gränser för hur mycket man kan ta betalt.
LRF-topparna tycks också ha goda relationer med länsstyrelsen.Det är inte dom som får djuren omhändertagna. Utan små ensamma bönder, utan juridiska kunskaper, som inte kan försvara sig. Som lever för djuren men kanske har gamla byggnader, lite ostädat eller någon annan angreppspunkt.
De kan offras, både ur LRF:s och länsstyrelsens synvinkel.
Den verkliga skamfläcken är den s k ”omsorgsgruppen”,nära lierad med länsstyrelsen och LRF:s städpatrull.
Länsstyrelsen ställer även upp och försvarar de förtroendevalda mot yttre fiender. Minns griskrisen och djurrättsalliansen.
Då gäller inte längre djurskyddslagen på individnivå, då gäller den inte längre alls.
LRF förmedlar väl även lantbruk. Fler kommer ut på marknaden om bönderna går i konkurs.
Reblogga detta på Rovdjurspolitik och kommenterade:
Maktmissbruket i Sverige, större än du anar.
Vi godtrogna svenskar håller på att vakna eller tillhör du dem som litar på stat, myndigheter, kommun och politiker?
Som glesbygdsboende och särskilt avogt inställd till en förljugen och orättfärdig rovdjurspolitik har intresset vidgats med pensioneringen. Lögner och övergrepp förekommer på andra närliggande områden såsom vindkraftsbluffen, för att inte säga hela klimatbluffen, och särskilt landsbygdens näringar och verksamheter är utsatt. Djurhållare, dvs. djurbönder och matproducenter, har gjorts till landets fiender. Varför måste man fråga. Vi vet att miljörörelsen struntar i djurbönders åsikter om rovdjuren och hela nuvarande rödgröna regeringen (inkl. V) ogillar individer som ensamföretagare och småbönder. I nedanstående får även föreningsföreträdare (LRF) en känga, med all rätt kan tilläggas.
Läs och Rys.
Nedanstående är inte mina ord utan den förträfflige Astrids miljö- och samhällsblogg. Läs och rys och tänk dig in i djurägarens situation.
Blogginlägget är dagsfärskt men handlar om en 10 år gammal historia. På hennes blogg kan vi dock läsa om att denna typ av övergrepp förekommer fortfarande.