Djurambulansen blåst på hästar

Igår onsdagen den 25 februari försökte polis och Djurambulansen i Skåne AB verkställa länsstyrelsens beslut att ta alla Jörgen Folkessons connemaraponnyer, ca 60 stycken. Men eftersom de redan var sålda fick ”djurräddarna” vända hem tomhänta. Därmed gick arvodet om ca 12.000:- per dygn också om intet. Gissa vem som är handläggare på länsstyrelsen… jo förstås djurräddaren framför andra, Peter Stenberg, som för ett drygt ett år sedan bl a skickade 80 friska getter i döden.

Uppdatering:

Under eftermiddagen idag den 26 dök Djurambulansen upp igen trots att försäljningen godkänts av Juha Toropainen. Mikael Gustavsson påstod att han fått muntligt besked av Juha att denne tagit tillbaka beslutet. Att ta tillbaka ett gynnande förvaltningsbeslut strider mot förvaltningslagen. Gustavsson stal sju hästar innan han åkte från gården. Passande nog var Toropainen oanträffbar. Tillgreppet är polisanmält.

Svenska Hästars Värn (SHV), en förening som delar ut omhändertagna hästar till sina medlemmar, har länge utövat påtryckningar på länsstyrelsen för att belägga hästuppfödaren med djurförbud. Hästarna, som föreningen får, placeras ut ”hos utvalda fodervärdar som är medlemmar”, heter det på deras hemsida. Eftersom det är dyrt att ”rädda” sjuka och dåliga hästar så vill man helst ha friska och välstammade djur som Folkessons ponnyer. Föreningen planerar ett stort ”räddningscenter” i södra Sverige som det gäller att fylla.

Jörgen Folkesson är en erkänt duktig uppfödare och en av av landets mest anlitade visare av hästar. Han anlitas dessutom flitigt till utbildningar och clinics och hade 2012 28 diplomston, sex elitston och har fött upp fyra hingstar som blivit godkända för avel.

I december drabbades uppfödaren av en tragisk foderförgiftning. 10 unghästar avlivades sedan de fått symtom av botulism. Sedan flera år har hösilage levererats från en golfbana utan problem. Förra året var det 47 plastade balar, varav 42 var felfria. Den 43:e balen innehöll en stor mängd jord i mitten.

SHV var inte sen att utnyttja denna olycka för att förtala uppfödaren och påstå att han medvetet förgiftat sina hästar.

”Om slutresultatet nu är att han förgiftat tio hästar och det är hans ansvar och inte en olyckshändelse kan man i backspegeln önska att man gått hårdare fram”, uttalade länsveterinär Juha Toropainen. Han förklarade också att det inte var aktuellt att förlänga tillståndet eftersom det gamla gått ut. Folkesson hävdar att ny ansökan skickades in för ett år sedan men det vill länsstyrelsen inte kännas vid. (Vilket visar vikten av att alltid begära mottagningsbevis!)

Bruket att beslagta ”överskjutande” djur pga avsaknad av tillstånd var skälet till att det ingick i utredningsdirektiven för Eva Eriksson att ta bort §16 helt ur djurskyddslagen. Förslaget är som bekant lagt på is.

För tre år den 13 mars 2012 sedan tog länsstyrelsen 41 hästar från Folkesson av samma anledning. De vägrade ge honom tillstånd. Tillstånd för samma antal hästar ordnades däremot snabbt åt Djurambulansen i Skåne AB.

Torsdagen den 7 juni 2012 auktionerades 36 connemaraponnyer bort. De hade då stått på Djurambulansen Skånes gård i Ingelsträde, på en bråkdel av den areal som de haft till förfogande innan de flyttades, i hela 3 månader och inbringade 659.000:- ex moms till företaget.

Myndigheten är enligt lag skyldig att fatta beslut snabbt om vad som skall hända med omhändertagna djur.

– Det ska gå så snabbt som möjligt, sade djurskyddsinspektör Eva Carström då.  Nu visade det sig att en stor del av hästarna saknade pass, vilket man tydligen underlåtit att ta reda på, så snabbt gick det som sagt inte och det får djurägaren betala.

– Det finns inga stallar och så har han för många hästar, sade djurskyddsinspektör Peter Stenberg som förklaring till länsstyrelsens beslut. Den 3 mars, alltså tio dagar innan omhändertagandet ”upptäckte” länsstyrelsen ”brister” i bland annat stall och två hagar där det skall ha funnits ”saker” som kunde skada hästarna.

Jag vet att länsstyrelsen känner till många hagar med värre ”saker” som de inte bryr sig det minsta om. Det är väl det som kallas ”likvärdig bedömning”.

Försäljningssumman på 433.000:- kronor täckte alltså inte räkningen från polisen. Den dyraste hästen gick för endast 22.000:-, många slumpades för under 10.000:-. Intressenter hade åkt ända från Hudiksvall och Stockholm för att fynda. Hur många som blev impulsköpta pga de låga priserna vet vi inte.

Som vanligt gjorde Djurambulansen i Skåne AB den största förtjänsten. Bengt Fridh fick väl procent på försäljningen. Länsstyrelsens, polisens och domstolarnas löner får skattebetalarna stå för och djurägaren förlorade sina djur och tvingas betala för det.

Djurambulansen, polisen och länsstyrelsen fick mycket kritik för hur hästarna hade skötts eller snarare misskötts. De hade skador, löss, långa hovar och vissa var magra bl a ett sto med ett föl som separerades från mamman på auktionsdagen. Eva Carlström från länsstyrelsen var med på auktionen men såg inga brister.

Att hästarna hade löss eller långa hovar lade hon inte märke till.
– Det låter konstigt att de skulle ha löss. Det har inte vår veterinär märkt av. Hästarnas hovar har hon inte sett, säger hon.

Mikael Gustavsson uttalade sig: Hovslagaren har varit på besök två gånger, men fem-sex hästar var ”förvildade” och kunde inte verkas.

Placeringen av hästarna i två små fållor med vardera ett ätställe gjorde att de ranglåga hästarna inte kom fram till fodret. Varken Marie-Louise Törnblad från polisen eller Eva Carström från länsstyrelsen besökte hästarna i Höganäs. Den sistämnda tyckte att vikten på höbalen borgade för att alla fick äta.

Hästmagazinet var kritisk: ”Vem från myndigheterna ansvarar för att hästarna får ett värdigt liv hos sina nya ägare?
Svaret är häpnadsväckande: ingen.
– Vi har inte möjlighet att göra sådana kontroller, erkänner Eva Carström från Länsstyrelsen.”

Och så tänkte man göra om det hela igen!