Allt är inte vad det verkar

Nu ska jag berätta hur länsstyrelsen i Skåne med hjälp av en privatperson, som ville bli av med sin granne, ett olagligt åkeri och en okunnig, empatisk polis krossar en ung människas dröm att bedriva småskalig, ekologisk livsmedelsproduktion och dessutom, med hjälp av en fullständigt skrupelfri TV-kanal, lyckas göra det till billig underhållning åt det naiva svenska folket.

Magnus och hans ekologiska höns. Äggen köptes av en butik i Arlöv och uppskattades mycket av kunderna. Snacka om tama höns!

Manuset är redan skrivet, hjälten  i form av den skattebrottsdömde företagaren Mikael Gustavsson är redan utsedd. Han har sedan 2003 kört sk djurambulans, under senare år med upphandlingsavtal med polisen i tre län. Polisen är hans största kund och det är han som polisen skickar kors och tvärs i Skåne när någon anmäler en upphittad hund, men det är länsstyrelsen som ser till att de stora pengarna trillar in i en strid ström.

-Polismyndigheten, liksom andra myndigheter, har möjlighet att ingå avtal med en leverantör som har skatteskulder och på så sätt påverka leverantören till att bättra sig och betala sina skatter, förklarar skånepolisen Anders Westerlund.

Den 26 oktober 2014 går Magnus Nilsson i Vollsjö som vanligt upp klockan 6 för att sköta sina djur på den lilla arrenderade gården i Vollsjö. Några timmar senare är han på väg med traktor till Kristianstad för att hämta foder.

Nu börjar ”filmen”, men det vet inte Magnus. In på hans gård träder nu hans granne som spelar en av huvudrollerna. Om den är ond eller god får ni själva avgöra.

Emil Jönsson är en kul kille som nu får brått. Han släpper ut grisarna på gården och fåren ur hagen. Nätet till hönsgården klipps upp. En vattenledning i stallet bryts sönder så det blir härligt geggigt i boxarna. I en mindre box i stallet finns 19 avvanda kultingar från flera jämngamla kullar. Suggan No 52, som står i en stor box bakom, flyttar han in i den lilla boxen med kultingarna. Hon är inte deras mamma. Något händer med en tacka och hon blir halt. Nu är allt förberett till nästa scen. Emil ringer polisen.

Nu kommer den första djurräddaren in på scenen. Det är empatiske polisen Per Hansson som nog inte är medveten om vilken roll han tilldelats.

Polis Per får sin replik av Emil. Tackan har fastnat i stängslet och skadat benet, skriver han. Detta är nu på pränt och därmed en sanning som förs vidare. Hur tackan i verkligheten blivit halt vet bara Emil.

Magnus blir uppringd av ett dolt nummer och han svarar inte på det. Det finns många som inte svarar på dolda nummer. Djurens ägare är alltså ”försvunnen”. Det finns fler som mist sina djur på det viset.

Polis Per, som förmodligen inte har någon större vana att bedöma djur, tycker grisarna ser utmärglade och vanvårdade ut. Det får honom att dra igång ett stort omhändertagande för att ”rädda” dem.

De utsläppta grisarna roar sig. Här är en som hittat soppåsen som Magnus ställde ut på morgonen men glömde slänga i soptunnan. Grisar är intelligenta och nyfikna. Men för polis Per kan enda förklaringen till att en gris sliter sönder en soppåse vara att grisen är utsvulten. Grisen är märkt i örat som blivande avelsdjur.

En del grisar får mindre kul. När grisar släpps ihop börjar de slåss. Den här suggan har blivit biten. Polis och andra djurräddare anser det givetvis vara Magnus fel.

I stallet råder nu fullt kaos med höns och smågrisar överallt.

Här ser man suggan som flyttats in till de små kultingarna. Som tur är är hon snäll och biter inte ihjäl dem. I gödselrännan ligger några döda kultingar som klämts ihjäl av sin mamma. Tyvärr valde Magnus att inte göra ren gödselrännan innan han gav sig av utan tänkte göra det när han kom hem igen. Grisar är allätare och äta på artfränder är ett naturligt beteende som moderna TV-tittare, som aldrig studerat en gris mer ingående än på tallriken, har svårt att acceptera. Allra helst som indignerade djurräddare talar om för dem hur förfärligt plågade de är som tvingas äta döda grisar (dock inte på tallrik). Polis Per konstaterar att hönorna uppför sig lika illa och äter av de döda kultingarna de också. Men det var ju inte meningen att varken höns eller grisar skulle släppas lösa.

Polis Per gör sitt jobb och fortsätter att samla in ”bevis”. En bild på några halvt förmultnade höns måste tyda på djurplågeri. Men de avlivade hönsen är sk industrihöns som Magnus köpte in ett parti av. Här kan man tala om djurräddning. Industrihöns är dock inte något som djurskyddsinspektörer eller Djurambulans brukar rädda även om de bara kostar en femma styck. De är alldeles för fula. (Magnus fick mycket riktigt anmärkning på deras fjäderdräkt ett par veckor efter inköpet. Allt är alltid djurägarens fel. Även det som hänt innan djuren hamnade hos djurägaren. Och som vi senare skall se, även det som hänt efteråt.) Industrihöns är inte vana vid naturlig bakterieflora och blir lätt sjuka när de släpps ut.

Gässen anses fina men polis Per måste påpeka att de inte har mat och vatten. Hur lätt är det inte att hälla bort en hink vatten? Hur som helst så anses alla djur vara lidande om de inte äter kontinuerligt.

Nu är det dags för länsstyrelsen att göra entré. Vi känner igen Peter Stenberg och Alexandra Boijsen. Den förre känd som den som för djurens talan i TV-såpan Djurskyddsinspektörerna för ett år sedan. Alla djur verkar vilja åka till Djurambulansen. Konstigt nog bröt djuren både ben och nackar när Peter visade sig. Bröt nacken gjorde också en get när paret tog en hel getbesättning 11 månader tidigare. Manuset såg snarlikt ut. En anmälande granne, plötsligt insjuknade djur, snabb utryckning av polis och Djurambulansen. Samt en artikel i Skånskan dagen efter där djurägaren redan hängs ut som djurplågare.

Peter och Alexandra har besökt gården fyra gånger på ett år. Inte konstigt det saknas tid till industrijordbruket. Peters stora visdom har flödat när han exempelvis klagat på för få sittpinnar till ett gäng broilerhöns.

Sen kommer de stora filmstjärnorna: Team Mikael Gustavsson.Han har väl inövade repliker. Kom ihåg att detta är noga förberett. Det är naturligtvis ingen slump att det är ett helt filmteam på plats.

Här skall visas misär och djurplågeri, det är det som upprör och får förhoppningsfulla tonårsflickor att gå i spinn och stöna på Facebook: ”Så fort jag har mitt körkort kommer jag gärna och hjälper till frivilligt! Har fött upp kaniner och haft kanin i 7år, så hade gärna tagit ut kaniner på promenad och kanske hoppträna.” Bilden visar fina hönor och en ren gris så det är nog säkrast att tala om hur djuren skall betraktas.

Japp! Detta blir bra TV!

Sanningen är alltså den att suggan har placerats här för filmningen. Tittarna får all hjälp att tolka vad de ser.

Två veckor tidigare den 9 oktober har Magnus haft ute en veterinär för att få hjälp med denna sugga och några till som, trots dubblerade fodergivor, inte går upp i hull. Veterinären konstaterar mask. Det är inget konstigt med ekologiska grisar som får gå ute och böka. Denna sugga (52) var den som bedömandes i lägst hull, ett på en femgradig skala. Sugga 93 och 105 är något under normalhull (2). Sugga 3 ligger på 2-3 dvs nästan normalhull. Galten och unggrisarna har normalhull. Grisarna har fått första dosen avmaskning. Prognosen är god eftersom djuren är unga.

Det här var grisarnas liv! Ungdjur på lösdrift före den 20 juni 2014. Av dessa grisarna fanns fyra kvar den 26 oktober. De var sparade till avel. De bör ha haft en slaktvikt på ca 90 kg den 26 oktober. Smakade de gott?

Unggrisar veckan innan sugga105 flyttades in i deras box och de flyttades till lösdriften.

Sugga 105, renrasig lantras, 1-2 dagar före grisning. Hon gillade att leka med vattennippeln så hon har fått spån för att torka upp i boxen. Här är hon nyss inkommen. Har gyttjebadat. För mig som icke-expert ser hon inte mager ut ca 5 veckor innan hon togs.

Sugga 52 den magraste dagen före grisning. Rent och fint, massor av halm.

Här lastar ”proffsen” sugga 52.

Sen är det dags att ge sig på galten som står i sjukbox. Minns att han är bedömd som varande i normalhull. Han är renrasig lantras. Emil är mycket hjälpsam.

Det är ingen måtta på överdrifterna för att djurräddarnas gloria säkert skall falla på plats. Han påstås ha stått i samma box i 4-5 år. Galten är 1½ år och går vanligen på lösdrift som de andra. Magnus har bott på gården i två år.

Emil hävdar att galten är livsfarlig. Han är i själva verket både tam och kelen. Han har fått massor av kärlek från sin ägare.

Det här är vad jag kallar djurplågeri när det skräckslagna djuret halvstrypt dras och baxas upp på den branta landgången. Fin ren gris!

Emil hjälper gärna till att ta sin grannes fina unggrisar.

Även fåren och de sex fina gässen tas. Omhändertagandebeslutet omfattar 9 får och ett lamm. Sen skriver polisen att 8 av fåren rymt, varav ett halt, och påträffas en kilometer bort. Att djurräddarna skrämmer bort djur är tyvärr inte heller ovanligt. Djurägaren faktureras naturligtvis även för infångandet. Jakten på fåren visades inte på TV. Beslutet omfattar 47 höns. I själva verket tas ett par hundra. Några höns ”försvinner” men dyker upp hos Emil som visar upp en köpehandling. Magnus har inte sålt några höns till Emil. En hel del andra saker försvinner också lägligt.

Magnus nås på dagen av ett samtal från sin kompis som kommer förbi gården. Han får veta att polis och djurambulans håller på att ta hans djur.

Kompisen har hand om Magnus bästa vän och arbetskamrat den 1-årige vita schäfern Baccardi. En glad unghund som vallar både får och grisar. När Magnus chockad kommer hem hämtar han Baccardi. Nästa dag lämnar Magnus hunden för att ta ut pengar. Emil ser när han lämnar gården och ringer polisen. Hur de hämtade hunden är oklart men de gick i alla fall in i boningshuset.

På uppdrag av länsstyrelsen gör veterinär Elsa-Pia Ehrenpris en besiktning av djuren i Ingelsträde. Hon skriver det hon får sig berättat, nämligen att djuren levt i misär och ätit på varandra. Hon skriver också att djurägaren bör förbjudas att ha djur! Och att 1-årige Baccardi bör kastreras!

Här är suggan som blev biten när grisarna släpptes ut. Det var väl inte så snällt?

Veterinären drar en felaktig slutsats eftersom den falska informationen förts vidare till henne. Nu är det plötsligt bekräftat av en expert att grisarna som slogs för att de släpptes ihop, istället har blivit bitna för de har brist på mat!

Hela programmet har trummat in att djuren haft brist på mat och vatten. Grisarna har haft högre standard än ägaren själv för de har haft rinnande vatten i stallet. Och de har fått mycket extra foder för att lägga på hull. Nu säger djurräddaren Gustavsson att det skall snålas med fodret, det kan ju bli för mycket! Länsstyrelsen fattar beslut att grisarna skall avlivas. Så varför kosta på dem foder nu? Alla fick säkert sin grisdel i frysboxen.

Konstigt nog dyker det upp en häst i veterinärintyget. På gården fanns ingen häst.

Det handlar om en shetlandsponny, Skrållan, som Magnus överlåtit till en bekant fyra månader tidigare. Den har missköts och omhändertagits på en gård i Önneköp en tid innan tillslaget mot Magnus. Det är inte ovanligt att ärenden blandas ihop. Polisen vill uppenbarligen ge Magnus skulden även för hästen.

För att riktigt svärta ner Magnus utmålas han som nazist. Visst var det dumt att inte prioritera att måla över den tidigare hyresgästens väggmålningar. Men hur skulle han kunna förutse att TV4 skulle komma och filma i hans stall?

Micke luftar sina åsikter om låga straff för djurplågare. 4-5000 i böter tycker han är för litet. Det är ju tur då att han själv kan bidra med ett betydligt hårdare straff när han skickar fakturan för ”räddningsaktionen”. Fakturorna går ofta på hundratusentals kronor. I januari 2013 fick han en hel kreatursbesättning som togs i Henset i Hörby kommun. Observera att det är del 2 som är på bilden. Kan inte djurägaren betala, och det kan de sällan, så hamnar notan på skattebetalarnas bord. Frågan är om vi verkligen får valuta för pengarna.