Från djurskyddskontroll till omhändertagandeindustri

7 Nov

miljonavtal

För tre år sedan kom stadskontorets rapport ”Djurskyddskontrollens
utveckling” diarienummer 2010/80-5 om hur djurskyddskontrollerna har förändrats sedan länsstyrelserna tog över från kommunerna 2009. Utredningen gjordes av Pia Bergdahl. Jodå, nog har de förändrats, men inte till det bättre.

Regeringen gav den 22 april 2010 Statskontoret i uppdrag att utvärdera omorganisationen av djurskyddet sedan ansvaret för djurskyddskontrollen överfördes från kommunerna till länsstyrelserna. Uppdraget omfattade också hur Jordbruksverkets ansvar för och arbete med offentlig kontroll har påverkats av omorganisationen.

Utredaren ville så gärna påvisa att det skulle ha blivit bättre eftersom det var regeringen som gett uppdraget och det var regeringens ”reform” som skulle utvärderas. När alla siffror pekade på att det blivit sämre, mycket sämre, försökte utredaren förklara det med att då är det nog något annat som blivit bättre, trodde hon, några fakta som stöder påståendet fanns inte.

Hon skriver: ”Statskontoret bedömer att kontrollverksamheten har utvecklats avsevärt efter reformen och att den nu, trots uppenbara brister, håller en högre nivå”. Vadå högre nivå eller högre än vadå? De djurinspektörer som tidigare jobbade i kommunerna fick ”arbetsövergång” till länsstyrelserna utan att den nya arbetsgivaren kollade om det fanns någon kompetens. Så det är samma personer nu som då.

”Det finns mer av gemensamma förfaranden, dokumentation och rapportering av kontroller.” Ja nu har man flera sidor kryssrutor för varje djurslag för man saknar förmåga och kunskap till självständiga bedömningar. Sedan har ”rapporteringen” till djurägaren blivit väldigt omfattande genom att inspektörerna har lärt sig att kopiera och klistra in lagtexter och detaljregler från Jordbruksverket. I stället för ”minnesanteckningar” á fem ord per besök som det var på kommuntiden när Sverker Olsson sprang här var och varannan vecka och ville ha sängplats, så har ”underlaget” svällt ut till tiotals sidor kopierad text om att ”djur skall skötas väl etc etc”. Kvaliteten på besöken har dock inte förändrats för att textmassan blivit större.

”Samordningen har också blivit bättre och kontrollverksamheten utförs på samma eller motsvarande sätt inom ett län.” Vilken samordning? I stället för en person är det nu olika personer varje gång som kommer och tiotalet som turas om att åka till samma ”objekt”. (Att kalla djurägarna för objekt ger inspektörerna mental styrka att inte se dem som människor. Känd härskarteknik från de styrande för att förtrycka människor i alla tider.)

”Objektiviteten och rättssäkerheten i myndigheternas handläggning av ärenden har emellertid ökat och kontrollverksamheten har blivit mer likvärdig genom att den nu i stor utsträckning bedrivs utifrån gemensamma handläggningsrutiner.” Visst. Nu har man en rikstäckande förening för djurskyddsinspektörerna så man kan sprida metoderna att exempelvis fotografera ovidkommande saker för att djurägaren skall framstå i sämre dager i rätten.

”Alltjämt saknas dock en gemensam grund för riskvärdering och prioritering av kontroller för att garantera en kontroll av likartad ambition och omfattning över landet.” Eftersom inspektörerna saknar både grundläggande kunskaper i statistik, grundläggande kunskaper om djur samt varje tillstymmelse till sunt förnuft så är det inte möjligt att genomföra. En stillastående stenmur bedöms som en risk för hästar av en inspektör medan en annan anser att samma hästar som kommer ut på en väg inte är någon risk. Uppenbara risker blir till inga risker när de råkar finnas i grannens hage dvs utanför kontrollobjektets mark osv. Senare har faktiskt jordbruksverket gjort en obegriplig poängtabell där  ”tillsynsobjekten” skall inordnas, troligen för att vara EU till lags. I praktiken har det inte ändrat något, man jagar fortfarande mest sällskapsdjur baserat på anonyma anmälningar.

”Antalet kontroller har minskat drastiskt, både i absoluta tal och per årsarbetskraft, och därmed har kostnadseffektiviteten gått ner.” Det var väl veckans understatement. Antalet har halverats. Förklaringen är mer än enkel: Man åker numera alltid två och två nu så med samma antal inspektörer som på kommuntiden så är ena halvan bara ”sällskap” och fördriver tiden med att titta på sina fötter eller flörta med veterinären. Eller så assisterar man varandra med enkla sysslor som att Linnéa Stålhandske lyfter upp kattens svans medan Emma Hansson kör in kameran under densamma! (Bilder att användas på personalfesten?)

”Samtidigt har antalet ingripanden ökat och länsstyrelserna har tagit itu med många svåra fall som inte upptäckts eller lämnats utan åtgärd av den kommunala kontrollen.” Så nu är det kommunernas fel! Betänk att det faktiskt är samma inspektörer och man kan då undra varför de ”lämnade de svåra fallen” inom ”sin” kommun men inte gör det nu? Faktum är att ”fallen” avslutades av kommunerna. Nej, det finns en helt annan förklaring. Man har nu direktiv att göra fall av ingenting. Genom många ”uppföljningar” kan man få vilken hamsterägare som helst att verka vara ett ”svårt fall”. Det går hem i förvaltningsrätten och då får man beröm av ledningen. Observera att Emma Hansson berättade för polisen att det var akut att besöka mig när hon begärde handräckning. Då hade hon med sig en ”anmälan” som hon själv snickrat ihop tillsammans med djurhandläggaren på polisen Mari-Louise Törnblad plus att hon letat upp en fem månader gammal falsk anmälan från hösten innan. Mycket akut eller snarare en klockren lögn! Det slutade med att hon fotograferade kattlådor och konstaterade att min dotters möss hade burberikning sedan hon brutit sig in med låssmed!

”Den systematiska och planerade kontrollverksamheten är dock alltjämt liten och hanteringen av anmälningsärenden dominerar.” Ja det är enklare att vinna över en ensamboende kvinna med några katter än ett miljonföretag som exempelvis Ljungemink. Därför plågar man hellre ihjäl kvinnan än går i klinch med advokater som faktiskt kan vinna i förvaltningsrätten och alltså inte ger några pluspoäng. Jämför polisens omtalade pinnjakt!

”…även om antalet kontroller minskat har samtidigt antalet förelägganden och omhändertaganden ökat kraftigt.” Och de har fortsatt att öka liksom antalet djurförbud. Många djurförbud att kontrollera obegränsat antal gånger borgar för sysselsättning även i framtiden. Tänk så enkelt när det inte ens finns några djur kvar att kontrollera! Antal ”åtgärder” mot djurhållare blir alltså en kvantifiering av kontrollanternas effektivitet. I Skåne åker handläggarna till kontoret och googlar på lagar och paragrafer och skriver kontrollrapporten utifrån dessa. Det är ju det som prövas i förvaltningsrätten. Det gäller att till varje pris vinna över djurägaren. Att denne inte känner igen något som sagts när han eller hon får kontrollrapporten i sin hand spelar mindre roll.

Det finns dessutom en ännu enklare förklaring till att antalet anmälningsärenden ökar och prioriteras. Pengar. Djurskyddslagens paragraf att djurägaren skall betala alla kostnader för omhändertagandet och att polisen skall förskottera betalning har lagt grunden till en omhändertagandeindustri som omsätter miljoner. Företag som hyser in hundar och katter expanderar, deras tillstånd utökas och fordonen godkänns av samma inspektörer som fyller deras burar. Det är helt enkelt lönsamt att inte komma med någon information till djurägaren eller alternativa lösningar utan göra ett snabbt omhändertagande med ett stort antal poliser. Ett enda omhändertagande 2010 som gällde en kennel med dvärghundar gav mycket klirr i kassan för Hjortshög som då var polisens entreprenör eller närmare bestämt över 600 000:- kronor! Sådana räkningar klarar ingen privatperson.

Det sitter folk, mest kvinnor tycks det,  med gott om tid och granskar annonser på Blocket främst om rasrena mindre hundar. Sedan låtsas man vara spekulant, åker till kenneln och gör sedan en anmälan som effektueras av länsstyrelse och polis. Ibland går det, ibland går det inte. Anmälaren får köpa rashundar billigt som kan säljas vidare med vinst, polisens familjer får dvärghundsvalpar för praktiskt taget ingenting, konkurrerande uppfödare kommer över meriterade hundar, hundpensionatet tjänar massor. Inte undra på att antalet anmälningar ökar lavinartat och med dem polisens och skattebetalarnas kostnader! Djurägarnas liv krossas. De hamnar akut på psyket, gör självmordsförsök och får skulder för livet. Förlorarna är också djuren. De inhyses i burar och får sitta av en lämplig tid för att inbringa en bra vinst. Är de inte valpar eller unghundar avlivas de och då duger det som motivering att de hade tandsten och därför inte var lämpliga för omplacering. Annars avyttras de för en struntsumma och kan säljas vidare med bra vinst.

Annonser

2 svar to “Från djurskyddskontroll till omhändertagandeindustri”

  1. Mayday 11 november, 2014 den 04:18 #

    Hej jag har startat en ny blogg som handlar om vad jag och andra inte tycker om samhället. Du får gärna checka in och säga vad du tycker och ge gärna topics på vad du och kanske andra stör sig på. Överlagg så diggar jag din blogg och den är verkligen mycket inspirerande

  2. Kenneth Erikson 7 november, 2014 den 10:08 #

    Hej.

    Jag gillar denna blogg, ditt budskap och tydliga sakkunskap.

    Mvh

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: