Djurskyddet ett sjunkande skepp

26 Sep

Estonia

För 20 år sedan den 28 september 1994 sedan vaknade vi till nyheten att färjan Estonia gått under. Den största katastrofen i Sverige under modern tid. Under natten dog 852 människor i det kalla, mörka havet. Oförberedda, hjälplösa, chanslösa ställdes de inför en situation de inte kunde ta sig ur. Bara de fysiskt starkaste och mentalt förberedda klarade sig.

”De som inte blev skadade redan när fartyget fick slagsida drabbades i stället av panik eller blev apatiska och handlingsförlamade. Av alla som ens orkade försöka rädda sig var det få som lyckades ta sig upp på däck. Bland de som lyckades var det långt ifrån alla som fick tag i en flytväst.

De som chansade och hoppade från skrovet sögs antingen ner under fartyget, eller landade i de 10-gradiga vågorna som under morgonen växte sig upp till åtta meter höga. Inte ens de starkaste, de som hade orkat ta sig ombord på någon av flottarna och överlevt flera timmar till, var garanterade säkerhet.”

Så här reagerar människor när de drabbas av en katastrof. De flesta jobbar inte i räddningstjänsten till vardags och har inte en utbildning där de övat i förväg. Kroppen blir paralyserad av skräck, benen viker sig och vägrar lyda. De flesta slutar tänka rationellt.

Djurägare som drabbas av att få sitt hem eller gård invaderade av myndighetspersoner som för bort deras djur befinner sig i samma katastrofläge.  Den fysiska och mentala reaktionen är desamma som att befinna sig på ett sjunkande skepp.

Skillnaden är att här är ingen hjälp på väg, du blir inte räddad av polisen, tvärtom är poliserna med och försöker trycka ner ditt huvud under vattnet, här väntar ingen krishantering om du väl överlever det akuta förloppet, vilket en del faktiskt inte gör.

Så här beskriver en bonde vad som händer sedan gården invaderats av länsstyrelse, polis och transportörer:

– Frun åker iväg med ambulansen, måste faktiskt säga att hela ”insatsstyrkan” verkar fullständigt oberörd över att man orsakat ett självmordsförsök hos den ena djurägaren, fortsätter jaga hjälp, minns inte riktigt allt, det är som i ett töcken, vänner anländer, vi nekas att utfodra djuren…

En ensam pensionär återvänder till sitt hus efter att ha varit och handlat:

– Polis kommer springande upp i allén och hejdar mig från att gå ner till gården …Man svarar elakt på min fråga, varför jag inte får gå hem, att man är här för att ta ifrån mig mina djur och att jag inte får gå hem och störa djurskyddsinspektörer och veterinär för de håller på att avliva mina djur. Jag blev apatisk och förstod inte vad som höll på att hända och varför.

En annan djurägare berättar:

– … hon pratade med min mor. Hon försökte förklara för dem att jag sagt att om ni tar mina djur för mig, så har jag ingen lust att leva längre.

– Jag tänkte det är ett rättslöst samhälle.  Över huvud taget kunde jag inte tänka mig i min vildaste fantasi att man kan komma in i livet hos en människa och ta ifrån dom deras egendom och ta ifrån dom något som det inte är något fel på och så gå till sådan attack. Jag hade aldrig hört talas om något sådant och man kunde inte tänka sig det. Det var en så chockartad upplevelse som man inte kunde begripa vidden av. Det var så avlägset främmande och man förstod inget av det och det var ingen man kunde fråga och ingen man kunde vända sig till och få någon vetskap av vad det handlade om. Jag vet inte. För mig kändes det overkligt. Det var en overklig sak.

En sjuk och chockad hundägare säger:

– Jag fattade inte förrän på slutet att de planerade att ta alla hundarna. De sa inte varför. De bara hämtade polisen och en veterinär.

– De bara tog dem. Det kom inget papper. Poliserna var ganska passiva. Den enda som visade några känslor var en polis som satte sig på en pall när jag satt i trappan och frågade om jag behövde någon hjälp eller något stöd eller någonting.  Det fanns inget beslut, eller så var jag så chockad så jag inte minns det.  De skrev inget på plats. Jag har inte fått något beslut.

En bonde som haft kor i hela sitt liv berättar om chocken:

– Men på lördag morgon kommer det två polisbilar. Vi har skrivit kontraktet på fredagen och på torsdagen hade vi fått godkänt att sälja djuren. Det kom två polisbilar upp här med en fruktansvärd hastighet och då höll jag på med att utfodra djuren . Fyra man rusar av bilarna och jag stod bara och tittade. De tar på höger sida och då säger befälet till de andra: Ta det lugnt pågar, för han är lugn. Vad skulle jag vara annat än lugn mot fyra poliser?

– Och den äldre av poliserna han mår dåligt så jag tittar på han, säger till han ”Du mår inte bra?”  ”Kan du se genom folk”, säger polisen. ”Det kan jag”, säger jag.” Och du mår väldigt dåligt av detta. ”Ja det gör jag”, sa han och den yngre polisen gick bort och satte sig på kökssoffan. Han orkade inte se på detta som hände ute på gården.

En handläggare skriver i en polisrekvisition:

– Vid Länsstyrelsens kontroller har det funnits indikation på att djurägaren kan behöva stöd vid omhändertagandet då detta med största sannolikhet kommer att innebära en stor psykisk stress.

Och så fortsätter det. Djurägare som hänger sig och tömmer en pillerburk. Djurägare som körs akut till psyket. Djurägare som dör av blödande magsår, får hjärnblödning eller hjärtinfarkt. Djurägare som inte vågar gå ut eller inte vågar åka hemifrån. Djurägare som blir utfrysta, förlorar arbete och inkomst, förlorar gård eller hus. Djurägare som blir kroniskt sjuka och förtidspensioneras. Och det värsta av allt: Samhället vägrar se dem. De får sjunka med skeppet. Den långsamma förlisningen.

Annonser

16 svar to “Djurskyddet ett sjunkande skepp”

  1. Anonym 1 oktober, 2014 den 05:59 #

    Va fan har hänt med democratin I Sverige har den utbytts med Stalins lära eller har hela den svenska polismakten fullständigt tappat förståndet inte fan kan jag förstå vad som går till i gamla svedala. Jag tycker man aldrig ser en polis nu mera I Sverige sitter dom numera och ruvar på varandras skallar som hönor på egg och överlägger nya djävulskap

  2. ledsen 29 september, 2014 den 09:15 #

    Så är det och media gör allt för att lägga locket på känns det som. Man smutskastar ägarna och höjer hyenorna (polis/LST/tredje part t. ex. Djurambulansen) till skyarna. Media tiger om hur många djur som plågas och avlivas under hyenornas ”vård”.

    Prata med grannar och håll koll på vilka som går runt era djur! Filma och fotografera era djur ofta! Ha en veterinär som är att lita på! När rånarna kommer så ring efter släkt och vänner och glöm inte att filma rånarna. Detta för att de inte ska få för sig att ljuga. Berätta ingenting om era djur som de kan ha nytta av, endast det som djuret har nytta av t. ex. om den har en sjukdom.

  3. Gull Olli 28 september, 2014 den 07:47 #

    Precis så här illa är det. Det har gått några år sedan följande historia inträffade.
    Jag utfodrade djur, får och 2 hästar (fjordingar), tidigt innan samhället hade vaknat. En morgon var hästarna bort och allt stod öppet. Det var februari och jag tänkte, att några överförfriskade ungdomar hade roat sig på natten, lämnat allt öppet och hästarna beslöt sig för att utnyttja friheten.
    Jag letade. Sprang i skogen och överallt. Efter några timmar var jag helt utmattad och började snubbla och falla. Insåg att hästarna måste finnas längre bort. Tog bilen och for runt till ridstall i omgivningen. Inga fjordingar. Vad skulle jag göra. Ringa polisen och be om hjälp. Sagt och gjort. Polisen svarade, att de hade hämtat hästarna vid 11-tiden på natten.
    Hästarna skulle ha varit så akut sjuka att de omedelbart hade behövt transport till Strömsholm. Jag var hemma och det lyste från mina fönster, men ingen informerade mig om ingripandet.
    Ringde Strömsholm och fick till svar att den ena hästen var det inget fel på, men den andra behövde behandlas. Det var bara den ena som var min, den friska, den andra stod under behandling för någon åkomma. Jag minns inte vad, det skötte djurägaren och veterinären. Eftersom jag inte ägde den sjuka hästen, fick jag tillbaka min efter en vecka.
    Jag JO-anmälde, eftersom de hade tagit hästarna utan att ens meddela mig. Det ansåg jag vara ett minimikrav. De kom som en tjuv på natten. Länsstyrelsen svarade JO, att allt hade gått rätt till, vilket blev JOs svar. Det är alltså lagligt för samhället att stjäla utan att ens meddela detta.
    Ett av de stora felen på hästarna var ”akut vattenbrist”. Det avfärdades på Strömsholm och kunde ha avfärdats på plats. T ex kunde man ha knackat på min dörr och bett om en hink vatten, för att kontrollera hur pass törstiga hästarna var. De hade fått vatten vid 7-tiden, så troligtvis var de inte alls törstiga.
    Hur kan sådant här hända? Efteråt fick jag veta att anmälaren var Jerry Jahn och han tillsammans med några ridtjejer hade varit med vid ingripandet. Han fick således vara med, men jag skulle inte underrättas. De som känner honom förstår, andra kan inte förstå. Tidigare på dagen hade den andra ägarens sambo varit på besök hos Jerry Jahn en bra stund. Sambon hade ingenting emot hästar, men hovslagaren skulle komma dagen därpå och sambon ansåg att det fanns annat man kunde lägga pengarna på än hovslagaren. Han hade ett dokumenterat behov av vissa drycker. Man kallar dem alkoholister. Jerry fixar hjälp vid behov.

    Alltså; utan att förstå sammanhanget hade länsstyrelsen medverkat till att pengarna som skulle gå till hovslagaren gick till spritbolaget. Min häst kostade samhället ca 40 000 kr + utgifterna för själva ingripandet med transport. Den andra hästen blev betydligt dyrare. Samhället fick betala för ägaren var medellös.
    Djurskyddsinspektörerna kastar sig gladeligen över djurägare, precis som om de skulle ha provision på varje omhändertaget djur. Någonstans måste samhället säga stopp och belägg. Vi har akut brist på poliser. Djurskyddsinspektörerna är ute nästan varje dag och inspekterar och har alltid 2 eller 3 poliser med sig. Resurser som skulle kunna utnyttjas bättre än t ex att tillfredsställa en alkoholists behov av dryckjom, vilket blev resultatet av denna händelse.
    Gull Olli

    • ledsen 29 september, 2014 den 09:54 #

      Vi har inte akut brist på poliser. Vi har alldeles för många (20-30 000?) men en hel del av dessa är lata, dumma och/eller elaka. Det intrycket har jag fått av egen och andras erfarenhet.

      Inte första eller sista gången de går in och stjäl djur utan att upplysa ägaren. Detta görs gång på gång. Utan skam.

  4. flisan 27 september, 2014 den 11:02 #

    Precis så var det och det har fortsatt p.g.a galna grannar som trots att det är över 4 år sedan hänvisar till en sida där alla lögner stå, denna granne hettsar folk mot mej, vågar fortfarande inte åka hemmifrån utan mina djur, mardrömmar och tankar på att få sluta finns fortfarande kvar,när ska helvetet ta slut

    • ledsen 29 september, 2014 den 09:34 #

      Även jag har rubbade grannar som jävlas. Det bästa vore nog att flytta men då känns det som att de har vunnit. Om man kan bör man ändå göra det så att man får ro.

  5. Tine 27 september, 2014 den 08:58 #

    Vi har liknende erfaringer her i Norge, men allikevel må jeg si når jeg leser her og om Hästmannen at det i Sverige likner på sadistiske tilstander. Det er jo så man ikke har ord til å uttrykke sitt sinne og trishet over den oppførsel og de beslutninger som tas i dette kvasisystemet. Det har ingen ting med lov og rett å gjøre. Og når man så på de tre hestene til Hästmannen – da så man tre lykkelige hester. Her er det psykisk syke mennesker som finner seg jobb i det svenske byråkratiet og får levd ut sine verste ondskapsfulle sider ved å mobbe og trakassere andre slik at de selv kan få blåst opp sitt ego til uante høyder. Bedrøvelig.

  6. Carina Hedberg 27 september, 2014 den 05:54 #

    Det är väl inte konstigt att djurskyddet är som ett sjunkande skepp när Länsstyrelsen sysslar med ”Brainstorming” som enligt vetenskap och beprövad metod är dysfunktionella 1980-tals fasoner! Brainstorming, lånord från engelskan, är en metod som syftar till att lösa problem eller hitta på nya idéer. Begreppet översätts ibland på svenska till idékläckning eller hjärnstormmen dessa begrepp används inte i någon större grad. Det finns ett antal varianter av brainstorming, bland annat stop and go, turordning, brainwriting och kollektiv anteckningsbok.[1]
    Den genomförs vanligen genom att en grupp på fem till tjugo personer samlas för att arbeta kring ett problem eller en uppgift. En grundtanke är att tanken ska få löpa fritt utan att bli avbruten. Metoden används inom många områden, bland annat produktutveckling och reklam.
    Enligt Jonah Lehrer har brainstorming i ett antal vetenskapliga studier visats inte fungera, och han refererar till forskning gjord av Charlan Nemeth. Ett av momenten i brainstorming, är att man inte får kritisera, detta har visat sig göra att förslagen blir färre, och av mycket sämre kvalitet. I de möten där man tillåts kritisera lämnas dubbelt så många förslag, och dagen efter har denna grupp 7 gånger så många förslag. Till exempel så är konstruktiv kritik syftet med animeringsstudion Pixar’s dagliga så kallade ”shredding” möten.

  7. Peter Gerdehag 27 september, 2014 den 02:12 #

    Det är egentligen inte djurskyddshandläggarna som gör fel, de rör sig bara inom de ramar de tillskansat sig. De stora skurkarna är cheferna och juristerna på myndigheterna som tillåter detta ske. Korrigering och styrning av pålästa och engagerade chefer är uppenbarligen obefintlig. Där ligger pudelns kärna.
    Peter Gerdehag

  8. Helena 27 september, 2014 den 06:36 #

    Mitt i prick i mina känslor. Finns inget stöd, ingen backup, tappade vänner (vissa försvinner för de är rädda för samma sak själv), sorg, förtvivlan, ilska, maktlöshet……

  9. anonym 27 september, 2014 den 06:35 #

    De tog vår trygghet.
    Jag var mörkrädd när jag var liten, mina föräldrar jobbade mycket kvällar och på den tiden fick man klara sig själv då, jag låste in mig i badrummet med telefonen o var där tills dom var hemma igen.
    Detta försvann vid 12-års åldern, o har inte varit mörkrädd sedan dess.
    Efter omhändertagandet upptäckte jag att det har återkommit.
    Jag har inte sovit en hel natt sedan det hände.

    En av poliserna sa dagen efter att han inte hade kunnat sova, han förstod inte varför våra djur skulle tas, ”de mår ju jättebra här o är jättefina ju, varför skulle vi ta dessa?”

    De tog våran trygghet och tro på samhället, rättsäkerhet finns inte, det är bara ett ord………

  10. Anonym 27 september, 2014 den 12:10 #

    Sverige har blivit invaderad och befinner sig i krig i form av en hemlig agenda av korrupta tjänstemän som verka jobba precis som en hemlig arme bakom sina fienden linje och ingår i Eus hemliga agenda som ska vara klart innan 2020

    • ledsen 29 september, 2014 den 09:18 #

      Finns en annan artikel här på bloggen som visar att EU inte godkänner det som pågår i Sverige vad gäller rån av sällskapsdjur.

  11. Anonym 26 september, 2014 den 05:20 #

    Jag har en relativt positiv syn på de operativa poliser, rätt många jag råkat ut för i dessa sammanhang. Bara en, en trafikare har varit kaxig. På Kiviks marknad i sommar, där han patrullerade, vek han med blicken när vi möttes. Så mycket kuk finns det i honom.

  12. Berndt Eriksson 26 september, 2014 den 05:12 #

    Jag har handskats med mördare, våldtäktsmän och rånare och när jag tänker på vilka resurser som samhället la ner på dem för återanpassning ser man hur djurägarna är ”icke-människor” i Sverige,: Staten – värre än outlaws!

  13. Wayne 26 september, 2014 den 04:54 #

    Det måste bara få ett slut ! Hur lågt kan dessa tjänstemän sjunka och samtidigt försöka intala sig själva att dom för djurens talan.Dom kan inte vara friska någonstans.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: