Bakom rubrikerna

15 Sep

Polis avlivade djur

Först publicerad den 7 september 2011. Nu uppdaterad med bl. a. fler bilder.

Artikeln  börjar på sedvanligt sätt med en bild på ett avlidet djur. Bilder på döda djur publiceras för att läsaren direkt skall fås att känna avsky för djurägaren. Nu händer det faktiskt att djur dör och det största felet är att kroppen inte skaffats undan fort nog. Det gör sig synnerligen bra på bild!

”Han var inte hemma vid besöket, men länsstyrelsen och polisen tog sig in i hans hus genom ett öppet fönster.”

I själva verket jobbade djurägaren dagtid och det visste man på länsstyrelsen. Malin Langenfors kontaktade honom t.o.m. på arbetsplatsen, och trots att han berättade att han arbetade dagtid och ville veta när de kom, så upplyste hon om att oanmäld inspektion kunde göras.

Inbrott är väl skojigare.

Ärendet började 2010 som ett misstänkt miljöbrott med skrot dumpat på en fastighet. På fastigheten fanns djur och polisen gjorde en anmälan till länsstyrelsen. Ägaren till skrotet visade sig vara en annan person än ägaren till djuren.

I november-december 2010 görs minst fem kontroller av djuren även om ägaren inte är hemma. Vid bara ett tillfälle är han det och då klagar man på hullet på en av de två hundarna. Övriga djur kommenteras inte.

Den 22 december söks djurägaren per telefon och även på arbetsplatsen. Det klargörs att han inte kan komma från arbetet, utan att han slutar kl 16.00. Inspektionen måste av någon anledning göras i dagsljus, enligt inspektören. De hänvisas att återkomma den 24, då han är ledig. I detta sammanhang begärs polishandräckning, för att inspektion ska kunna göras i dagsljus.

Efter inspektionen åker man till hans arbetsplats för att där framföra vad man kommit fram till. Av tjänsteanteckningar framgår det att arbetsplatsen inte är samarbetsvillig, utan inspektörerna letar genom den efter djurägaren.

Av ett mail från djurägarens chef, daterat den 31 augusti till Anita Norén, vid länsstyrelsen, framgår det hur inspektörerna uppträtt på arbetsplatsen och utan medgivande jagat efter honom. Det har skapat en misstro, som allt under ärendets hantering, förstärkts.

I januari 2011 fortsätter man. Någon resursbrist är det verkligen inte tal om. Den 3 januari inspekteras grisarnas, hönsens och kaninernas utrymmen. Dagen efter begäran polishandräckning, till den 5 januari, kl 12.00. Med andra ord åter under djurägarens arbetstid.

Den 5 januari görs ett omedelbart omhändertagande. Veterinär, Mats Lund, är närvarande, och bedömer fjäderfänas status som dåligt, varvid det fattas beslut att omhänderta dem. Vid senare beslut är de trots allt i så gott skick att de kan säljas/överlåtas.

Den 7 och 15 januari gör man nya kontroller.

Den 14 januari skrivs en kontrollrapport utifrån besöken 3 och 5 januari. Av den framgår att geten och grisarna är i gott hull.

Den 19 januari begärs åter polishandräckning och det till efter kl 15.00. Anledningen var hundhållningen. Eftersom hundarna inte syntes till, gick man inte in. Dock konstaterades att grisar och geten hade vatten och strö.

Den 25 mars görs försök till inspektion, ca kl 16.15. Hundarna är hemma. Grisarna och geten tittades till. Vatten fanns, men inte strö. Utefter denna inspektion skrevs en kontrollrapport.

Den 30 mars ny kontrollrapport där det framgår att det påpekats tidigare om strö till grisarna. Vad som inte framgår är att den 19 januari och 7 februari har det funnits. Dessa två inspektioner har dock inte djurägaren vetskap om.

Den 24 maj görs försök till inspektion. Ingen är hemma. Hundarna var hemma och enligt inspektörerna var det svårt att bedöma hullet genom fönstret, ändå bedömdes en vara i underhull. Geten och grisarna, som enligt inspektörerna fortfarande fanns kvar, hade halm och vatten.

Den 7 juli konstaterades det att geten inte ”nådde upp till grenarna”. Enligt inspektörerna hade grisarna tunnat ut. Det finns dock inte dokumenterat genom bilder. Man lämnade en lapp på dörren.

Vid ett par tillfällens syns djurägaren i skogen eller lämnande huset.

I artikeln ovan kan man läsa att fem minigrisar och en get avlivades på plats. Underförstått är att de skulle vara för vanvårdade för att få leva. Sanningen är att de inte alls var vanvårdade, men poliser och djurtransportör lyckades skrämma djuren till panik under 1½ timmes lastningsförsök. Den 30 augusti inkommer till länsstyrelsen en rapport från polisen där man konstaterar att polisen inte lyckats verkställa omhändertagandet utan istället vill man avliva djuren. Så här beskriver polisen Liselotte Sliwon själv försöket till  ”omhändertagandet”:

”Polisen var den 2011-08-30 på fastigheten för att verkställa omhändertagandet av de djur som finns kvar på platsen; en get, fem grisar samt minst 5 katter. (Två hundar är redan omhändertagna och uppstallade i väntan på beslut om åtgärd.) Med oss fanns Sara Folkesson som agerade djurtransportör samt uppstallare av grisarna och geten (kontakt via Farmartjänst). Sara hade stor transport, stallgrindar, fösgrindar och annat material med sig för att vi skulle kunna genomföra omhändertagandet. Sara har stor erfarenhet av lantbruksdjur och är van att hantera samt transportera djur.

Innan djuren skulle tas ombord på transporten tillsågs att alla hålor var täckta med plåtar, bräder samt lastpallar för att vi skulle kunna fösa alla djuren framför oss och in i transporten. Transporten kördes ända fram till hagen och en ”gång” byggdes upp av stallgrindar för att djuren enkelt skulle kunna fösas ombord. Djuren fick dock panik och sprang in i lastpallar och träväggar för att ta sig undan från oss. Försök att mata in djuren gjordes utan framgång. Vid ett tillfälle lyckades vi ta ombord ett par grisar vilka dock fick panik och sprang rakt in i transportens väggar. Djuren agerade myeket skyggt och verkar aldrig eller knappt aldrig hanterade av människor. Djuren slog följe hela tiden och smet en gris fick resten panik och forcerade sig fram för att ta sig därifrån. Geten höll sig med grisarna från och till men när vi försökte fösa den framför oss och fånga in den fick även den panik och flög upp i luften och hoppade undan. Vid ett tillfälle forcerade den grisflocken och träffade en gris så att denna skrek. Försöken att ta ombord djuren på transporten varade ungefär en och en halv timme utan resultat. Då djuren blev mycket stressade ansåg vi allesammans att det av djurskyddsskäl ej var lämpligt att fortsätta stressa djuren varför omhändertagandet avbröts.

De katter som finns på fastigheten låter sig inte infångas utan verkar vara förvildade utan vana av mänsklig hantering. Dessa katter låter sig inte fångas in och hanteras. Ett omhändertagande på annat satt än infångande med falla och avlivning anses omöjligt.”

Geten och grisarna sköts på plats.

Nåja, säg den gris som är van att lastas och dessutom av främmande människor!

Skisse2

Den enligt polisen förvildade katten Skisse.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Den lika ”ohanterbara” katten Svea.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Och Soya som också borde avlivas.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Sorries som tyckte poliserna verkade farliga.

OLYMPUS DIGITAL CAMERA

Slutligen Spirre som inte borde leva enligt polisen.

Det var ju tur för katterna att de lyckades hålla sig undan. En privatperson tog senare hand om dem och de var inte alls ”förvildade” som man ville göra gällande för att motivera en snabb dödsdom. De var också i bra skick som synes av bilderna ovan.

Hundarna lämnades senare tillbaka.

Det här ett typexempel på hur länsstyrelsens djurinspektörer systematiskt bryter ner en människa (i det här fallet en person som under sin uppväxt lärt sig misstro myndigheter) som anses udda och lätt att ge sig på. Den här mannen har utsatts för mängder av inspektioner då han inte varit hemma och man har även sökt honom på jobbet. De nitiska inspektörerna klättrade in genom ett källarfönster, samma som katterna använde…

Det finns alltid en annan sanning bakom rubrikerna!

 

Annonser

2 svar to “Bakom rubrikerna”

  1. enkiruna 6 oktober, 2016 den 01:07 #

    Oj, gick de in genom källarfönstret? Har inte tänkt på det, för vi har ju ett sånt öppet om katterna vill gå in. Att någon skulle försöka klämma sig in där känns ju helt absurt. För övrigt har vi hela huset låst efter de gjorde hemfridsbrott här en dag när jag och dottern låg sjuka på övervåningen.

  2. ledsen 16 september, 2014 den 06:58 #

    Gör som ägaren i artikeln, fotografera/filma era djur när ni/nån håller i dem! Bra bevis mot lögnhalsarna.

    De verkar alltid beskriva katter som rädda och förvildade. Katter är rädda för främlingar som vill mörda dem. De flesta är inte rädda för sina ägare som matar, ger värme, tak över huvudet och som älskar dem.

    Visst finns det katter som är skygga trots att de vuxit upp med människor men det är deras personlighet precis på samma sätt som det finns människor som är introverta. Det betyder inte att man får lov att döda dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: