En skygg katt mår bäst i katthimlen

12 Aug

miranda göteborgs katthem artikelGP27okt2011

Det här inlägget har jag fått från en av mina läsare (31 juli 2011):

Återigen är Kvibergs Handelsträdgård och deras katthållning uppe på tapeten. Trots att handelsträdgårdens ägare har djurförbud sedan juni 2009 utfodras det av honom och hans personal ett stort antal katter på handelsträdgårdens anläggning. De är okastrerade och  det finns snuviga katter då det cirkulerar kattsnuva på grund av att katterna inte är vaccinerade.

Under minst 10 år har det inkommit otaliga anmälningar gällande dessa katter. Det har gjorts 12 inspektioner och det har utfärdats 5 förelägganden där det bland annat krävdes att katterna skulle tas till veterinär för vård. Inga av dessa förelägganden har djurägaren behagat rätta sig efter. I september 2008 självdör en av de sjuka katterna, hon hittas död på tomten på morgonen.  I juni 2009 utfärdas ett djurförbud och länsstyrelsen förelägger djurhållaren att ”avlägsna” samtliga katter inom 3 veckor. Även om katterna är ”föremål” i ett djurskyddsärende och en del av dem är sjuka så låter länsstyrelsen sig inte informeras om på vilket sätt katterna har ”avlägsnats” och om ev. omplacerade katter får veterinärvård. För den kvarvarande honan och hennes kattungar rekommenderar länsstyrelsen avskjutning och lämnar samtidigt en lista med skyddsjägare. Ingen kontroll sker om det finns katter kvar eller inte.

I februari 2010 kommer det in en anmälan hos Länsstyrelsen om att det finns ett antal katter som rör sig på handelsträdgårdens anläggning. Länsstyrelsens djurskyddskontrollant undrar i ett mail till länsjuristen ”om vår utredning räcker om polisen konstaterar om det finns katter på platsen” viket länsjuristen anser vara tillräckligt. Polisen rapporterar att ”de varit på platsen” och att man ”inte sett några katter”. Ärendet avslutas. I maj och juni detta år kommer det in ett flertal anmälningar om att det finns minst ett tiotal okastrerade katter på plats och varav samtliga vuxna honor har fått en kull ungar. En del av katterna är snuviga och har rinnande ögon.  I skrivande stund har Länsstyrelsen inte gjort någon kontroll på handelsträdgården.

Även om denna djurägare har ett djurförbud och att katterna är sjuka bemödar sig Länsstyrelsen inte att ta åka ut för kontroll. Det kanske är för att de får in så många ärenden att de måste göra en prioritering av akuta och mindre akuta ärenden? Prioriteras görs det absolut, och nu får du veta hur denna prioritering ser ut.

Judith vill ta hand om hemlösa katter, inte okej enligt länsstyrelsen.
En privatperson, som vi här kallar Judith, som i egen regi hjälper hemlösa katter får påhälsning av länsstyrelsen i form av ”en kontroll av verksamheten enligt § 16 DL” (tillstånd för hållande och omplacering av katter).  Judith berättar att alla hemlösa katter hon omhändertar får den veterinärvård de behöver och att alla kastreras, vaccineras och ID-märks innan de omplaceras. Hon betalar allt själv. Några av katterna hon har omplacerat har varit skygga. Djurskyddsinspektören Tina Persson upptäcker vid kontrollen inga brister men vill ha adressuppgifterna till 2 omplacerade katter då ”båda katterna är skygga vilket kan medföra svårigheter att ge katterna den vård de behöver. Länsstyrelsen vill kontrollera katthållningen av dessa katter.” Judith uppmanas att snarast lämna ut kontaktuppgifter till de nya kattägarna som har adopterat före detta hemlösa och nu kastrerade, vaccinerade och id-märkta katter.

Djurskyddsinspektör Åsa Rydén, som handlägger ärendet med katterna på Kviberg Handelsträdgård tar sig tillfället att maila runt information om Judith, som har kommit henne till kännedom genom hennes yrkesroll, till styrelsemedlemmarna hos Göteborgs Djurskyddsförening, där även Åsa är styrelsemedlem. Både Åsa Rydén och Göteborgs Djurskyddsförening är övertygade om att en skygg katt mår bäst i katthimlen. Åsa skriver i ett mail till styrelsemedlemmarna: ”Jag vill bara meddela att Judith (då jag inte har personnummer kan det ju inte uteslutas att det är någon annan Judith men det är väl inte troligt) sökt tillstånd för infångning och omplacering av förvildade katter. Vid ett hembesök konstaterades att hon bodde i en etta och hade åtminstone en katt hos sig som inte gick att ta i. Hon har varit osedvanligt problematisk att ha att göra med. I väntan på att länsstyrelsens kattpolicy ska färdigställas (förslaget klart) och godkännas av cheferna (inte klart) så har hon inte beviljats tillstånd. Jag har även varit på besök hos en person på Näverlursgatan i V.F som hade 9 katter. Några av dem hade Judith fångat in. De inte var hanterbara trots att den levt i lägenheten i år. Så mitt förslag är att ligg lågt med M.B  tills vi fått klart om vi kan bevilja henne tillstånd. Jag är tacksam om denna information stannar oss emellan.”

Judith mailar en rad frågor till djurskyddsinspektören Tina Persson. Hon undrar bland annat om de kraven som ställs av Länsstyrelsen när man vill ta hand om och omplacera hemlösa katter. Hon får aldrig något svar på frågorna.  Däremot så får Judith ett annat mail från Tina: ”Ingen har hört av sig till oss! Det är din skyldighet och ingen annans att redovisa kontaktuppgifter till efterfrågade personer och adresser. Jag trodde jag var tydlig med mitt mail. Det är tråkigt om det ska behövas ett beslut om föreläggande enligt djurskyddslagen och ett eventuellt vitesföreläggande för att vi ska få ta del av uppgifterna.”

Det är på plats att nämna att det dels inte är acceptabelt att Länsstyrelsen kräver att Judith lämnar ut dessa uppgifter, hon har all rätt att inte göra det om hon inte vill. Detta krav kan dessutom aldrig ställas med stöd av djurskyddslagen och vidare så kan man enbart utfärda viten som tvångsmedel för att se till att djurskyddslagens paragrafer efterlevs.  Med andra ord så missbrukar Tina Persson sin funktion, och begår därmed ett brott som kallas för tjänstefel.

Ägarna till en av de av länsstyrelsens jagade katter skickar Tina ett veterinärintyg som intygar att kattens hälsostatus är utan anmärkning.  Tina nöjer sig inte med veterinärintyget utan uppmanar den nuvarande ägaren att inkomma med adressuppgifter så att hon kan göra en inspektion. Hon informerar ägaren om att man ”som kontrollmyndighet arbetar efter portalparagrafen i djurskyddslagstiftningen som innebär att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. Vi tror och hoppas att ni delar denna uppfattning.”

En månad senare åker Tina Persson på nytt hem till Judith för en ”uppföljande kontroll” trots att inga brister hade konstateras vid den tidigare kontrollen. Denna kontroll och tillhörande arbete fick Judith betala för. Timtaxan är idag 520 kronor. I kontrollrapporten antecknas att det ”vid besöket fanns 4 omhändertagna katter.” Inte heller denna gång hittades det brister som skulle bryta mot djurskyddslagen.

I kontrollrapporten antecknas att Judith ”ville fånga in katter i Göteborg för direkt omplacering. Länsstyrelsen sa nej på grund av att det saknas tillstånd enligt § 16 djurskyddslagen.”  Judith har ansökt om tillstånd, som görs hos länsstyrelsen, men har aldrig beviljats det, trots att hon har en bristfri katthållning.

Erik har tagit hand om en hemlös skygg katt; inte okej enligt länsstyrelsen
September 2010 får länsstyrelsen in en anmälan om en övergiven kattmamma med ungar som lever farligt i ett tungt trafikerat område mitt i Göteborg. Katterna uppfattas inte som ”vildkatter” utan anmälaren tror att det handlar om en bortsprungen eller dumpad social katt som har blivit skygg med tiden.

En månad efter att anmälan inkom åker två djurskyddskontrollanter ut för kontroll. Vid samtal med anmälaren framkommer det att katterna redan hade fångats in av någon kattförening. Länsstyrelsen startar då samma dag ett frenetiskt runtringade blanda kända ”katthjälpare” i Göteborg, tills den ”skyldige” hittas, vi kallar honom här för Erik.

Erik hade fångat in kattungarna och när Länsstyrelsen ringer är han precis på väg att hämta honkatten från kliniken som har kastrerat henne och som har gett henne en hälsokontroll. Erik berättar att veterinären bedömde katten vara i fint skick.

Två djurskyddskontrollanter åker direkt därefter ut till Erik ”för att bedöma om den infångade honan var skygg.”  Det antecknas även att ”Även de två yngre infångade katterna kommer följas upp av Länsstyrelsen för bedömning av deras situation i jour- och/eller omplaceringshemmen.”

I december 2010 gör länsstyrelsen en ny kontroll som anges vara ”en uppföljning av den herrelösa honkatt som Erik fångat in”. Enligt kontrollrapporten var rummets fönster förtäckta med tyger.” Erik uppger att han har gjort så i förebyggande syfte för att katten inte ska hoppa mot fönstret. I rapporten uppger man att Länsstyrelsen har konstaterat följande brister:
– Tillsyn kan i nuläget inte ske fullt ut eftersom katten inte kan hanteras.
– Katten får i nuläget endast begränsad social kontakt och då enbart med en människa.
– Kravet på insläpp av dagsljus är i nuläget inte uppfyllt.
Man meddelar att man kommer att göra en uppföljande kontroll av ovanstående brister.

Erik skickar iväg ett mail och förklarar att han är med katten minst två gånger per dag och att det sammanlagt blir många timmar som han spenderar med katten. Även hans sambo tillbringar tid med katten och man har även börjat introducera katten för de andra katterna som bor hos Erik. Han ifrågasätter även Länsstyrelsens påpekade brist vad gäller tillräckligt tillsyn. Ingenstans i djurskyddslagen krävs det att man ska kunna ta i djuret för att kunna utöva tillräckligt tillsyn.

Erik skickar sedan in en bild till Länsstyrelsen som visar att katten låter sig klappas. Länsstyrelsen skickar därefter ut en skrivelse till Erik att man nu ska avsluta ärendet. Några sista pekpinnar får han dock genom denna skrivelse ta del av: ”Länsstyrelsen vill framhålla att det är viktigt att en förvildad infångad katt inom rimlig tid blir så tam, att tillräcklig tillsyn kan utföras.”  Trots att det varken i lagstiftning eller förarbetena påtalas att djur ska kunna hanteras för att kunna utöva tillräckligt tillsyn, meddelar Länsstyrelsen Erik att ”För att tillräcklig tillsyn ska kunna utföras ska katten kunna hanteras.” Ordet hanteras skrivs i feta bokstäver. Man avslutar med att ”Länsstyrelsen vill å det bestämdaste markera att det inte är acceptabelt att hålla förvildade katter under längre perioder för att försöka få dem tama. Infångade katter måste snarast visa framsteg vad gäller socialisering och acceptans av människor.”

Även Erik fick betala för de ”uppföljande kontroller av konstaterade brister” plus tillkommande arbete på kontoret med timtaxan a 520 kronor/timme.

För att inte uttråka våra läsare med att rabbla upp varenda liknande fall vi känner till, ska vi hålla oss kort nu. Vi känner till mängder med liknande ärenden. Även Göteborgs Katthjälp, våra jourhem och de TNR kolonier vi har hjälpt till att stabilisera blir trakasserade av Länsstyrelsen på samma vis. Inga brister hittas, men ärenden fortsätts att handläggas så länge som möjligt och djurhållarens ska då betala för det.

Vi som hjälper hemlösa katter gör alltså inte bara Länsstyrelsens jobb och betalar för allt vad katterna behöver, vi ska även betala Länsstyrelsen för att stå ut med deras maktmissbruk, ett maktmissbruk som yttrar sig i ett ständigt pågående trakasseri mot de som tar hand om skygga katter och jobbar med Trap Neuter Return. Att vara skygg är inget brott!

Det hade varit skönt om Länsstyrelsen kunde sluta lägga så mycket krut på sin dolda agenda och börja fokusera på de djur som idag går miste om djurskyddskontrollanternas hjälp, som nu pga andra mer ”högprioriterade” ärenden tyvärr inte hinner få hjälpen de behöver. Eller kanske man hanterar dessa ärenden på samma vis som Handelsträdgården i Kviberg, där den handläggande djurskyddsinspektör Åsa Rydén upplyste oss om att ”Det är djurägarens val hur han vill göra så länge djuren inte är så dåliga att ett omhändertagande skulle hålla.”.

Annonser

Ett svar to “En skygg katt mår bäst i katthimlen”

  1. ledsen 12 augusti, 2014 den 09:39 #

    Åsa Rydén + Tina Persson = ännu ett par lömska tjuvkärringar som vill trakassera människor och komma åt deras surt förvärvade pengar

    Man är inte skyldig att berätta något, inte ens för polisen. Insisterar de är det bara säga att man inte vet/inte minns.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: