Att älska djur gör en inte automatiskt till en god människa

9 Aug

Hitler djurälskaren

Uppdaterat från den 30 juli 2011

Det finns en hel del kritiska röster från både veterinärer och djurinspektörer som från insidan ser avigsidorna med den nya tillämpningen av djurskyddslagen. Tyvärr hörs de sällan på allvar i debatten.

Jag är så drastisk så att jag vill göra jämförelse med mekanismerna bakom nazisternas maktövertagande i Tyskland i april 1933 då folket, vanliga människor, tvingades anamma en ideologi som byggde på hot, våld och angiveri. Där de flesta fann sig i det för det var enklast så och de som vågade opponera sig sköts i nattliga räder i sina sängar.

”Jag sjöng förresten också med. Vi sjöng alla.

Och däri bestod vår ideologiska skolning. Genom att vi inlät oss i den lek som lektes med oss förvandlades vi helt automatiskt – om inte till nazister, så i alla fall till ett material som de kunde använda.”

”Och slutligen var det en egendomlig, mycket tysk äregirighet som plötsligt började driva sitt spel utan att vi själva riktigt märkte det: nämligen en abstrakt duktighetsambition, ambitionen att fullgöra en tilldelad uppgift så bra som möjligt, utföra den så duktigt, sakligt och grundligt som tänkas kan, även om den är fullständigt meningslös, obegriplig och till och med förödmjukande.” Skrivet av ögonvittnet Sebastian Hafner (En tysk mans historia).

Jan-Olof Svensson, veterinär i Ljungby skriver i en insändare ”Respektera djurens ägare” på debattsidan 33 i Land Lantbruk nr 24 den 10 juni 2011:

”Djurskyddslagens portalparagraf stadgar att ”djur skall behandlas väl och
skyddas mot onödigt lidande”. Tyvärr verkar detta inte gälla djurens ägare.

I min dagliga yrkesverksamhet bland djurägande bönder möter jag förtvivlade människor som blivit föremål för obefogade anmälningar och kontroller.

Jag uppmanar alla med tillsynsansvar att uppträda med omdöme och respekt
i kontakten med djurägare, och inte räddhågset och i ren självbevarelsedrift beivra varje förseelse, utan att i stället ta eget ansvar i tillsynen. Ett ohämmat angiveri gagnar ingen och hör inte hemma
i ett rättssamhälle.”

På ett internetforum svarar en djurinspektör på frågan: ”Är du stolt över ditt yrke?”

”Nej. Det har spårat ur totalt. Det sker omhändertaganden och djurförbud på underlag som jag vet inte skulle ha resulterat i några åtgärder från länsstyrelsen om det varit kommunen som skickat in dem för tre år sedan.

Man har tagit för vana att ha poliser med i tid och otid på triviala ärenden. Jag har sett storartade insatser med hel folkabuss steroidätande gapiga piketpoliser hemma hos personer som jag varit till på kommuntiden utan att det yttrats ett upprört ord under inspektionen. Och jag var väl så sträng med personerna ifråga.”

”Omhändertagandena handläggs på ett sätt som gör att kostnaderna för uppstallning och vård av djuren regelmässigt överskrider 10 gånger vad de inbringar vid försäljningen. Vilket är rättsvidrigt eftersom det är djurägaren som skall betala i slutänden och länsstyrelsen enligt lag är ålagd att sköta ärendet så billigt och snabbt som möjligt. Jag har sett fall där rena sopor stallats för halvmiljonbelopp.”

Exempelvis sker ytterst sällan en värdering av djuren i samband med omhändertaget. Det är mycket klart utsagt i förarbetena till djurskyddslagen att det skall ske på det viset.”

”Det behöver röjas ordentligt i denna lekstuga. Det finns klara och tydliga mandat åt Jordbruksverket i djurskyddsförordningen att reglera hur omhändertagandena skall ske. Eftersom länsstyrelserna inte fattar själva bör det skrivas i klartext att djuret skall värderas omedelbart i samband med omhändertaget och att därefter skall det av besluten försäljning, överlåtelse eller avlivning som ger bäst ekonomiskt resultat fattas.

Det borde Eskil E personligen kunna banka in i skallen på pajasfigurerna Denneberg och Dahlen.

Beträffande katterna tycker jag att det inte kommit något direkt vettigt från centralt håll på över tjugo år. Det är ungefär som med pedagogikämnet: Auktoriteterna har ingen kompetens alls att tillföra och måste fråntas fortsatt förtroende.”

”De åtgärder som sätts in är närmast rörande valhänta. Man skickar ut några akademikerflickor in i stenrösen, skrothögar och hopfallna ladugårdar för att titta efter katterna. Därefter faxas ett omhändertagandebeslut ut till polisstationen som i bästa fall sätter ut några fällor och tar in det fåtal katter som är dumma nog att gå i dem och sätter dem på katthem. Resten får frysa och svälta ihjäl.”

”Mycket av socialtjänstdelen av djurskyddet handlar om djur som saknar varje tillstymmelse till ekonomiskt värde. Idag läggs oerhörda resurser på dessa fall och för djurägarens del slutar det oftast på ett och samma vis: Han ser aldrig djuret igen.”

Annonser

2 svar to “Att älska djur gör en inte automatiskt till en god människa”

  1. ledsen 12 augusti, 2014 den 06:39 #

    Notera hur Djurskyddsinspektören uttrycker sig om djurägare:

    ”…i hela riket sker varje dag ett par omhändertaganden. De flesta är ganska triviala. Allt från Elsa, 80, som hamnat på sjukan och lämnat en katt i lägenheten till white trash-Natalies vanvårdade ponny som knappt kommit ur det gamla garage den stått i sista åren.”

    H*n avslöjade sin människosyn i och med inlägget och det är bra. Jag tror de när ett stort hat mot WT och även mot bönder. Det verkar vara fritt fram att håna just de två grupperna.

    • ledsen 12 augusti, 2014 den 06:48 #

      Inte fanns det vidare mycket respekt för katter heller från skrivarens sida (kallar dem sopor).

      Personen tar dock upp många saker som är viktiga att veta, speciellt för de personer som tror att myndighetspersoner är ofelbara.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: