Bloggaren som försvann

8 Aug

Uppdaterad, första gången publicerat den 4 juli 2011.

PO

För andra gången på ett drygt år försvann det saker  från Skånska Dagbladet. Senast inbjöds denne frispråkige man ovan att blogga i bladet. Efter bara tre artiklar sökte jag förgäves under rubriken ”Bloggar” och ringde upp redaktionen och frågade varför. Ja, han försvann nästan innan han börjat, var svaret från en märkbart irriterad kvinna. Hon ville inte tala om varför, påstod att det var ”ömsesidigt”. När jag kollade ”den andra sidan” visade det sig vara lögn.

En reporter på Skånskan har en nära anknytning till en av djurinspektörerna, Mattias Gårdlund, på länsstyrelsen och skriver ofta och positivt om denne. Det gör inte ovan nämnde kritiske bloggare som normalt hittas under namnet ”Sveriges snyggaste bonde”.

I arbetsmiljöverkets kritiska rapport till länsstyrelsen i Skåne i februari kan man läsa på sidan 8: ”Det har hänt att inspektörer har hängts ut i sociala medier och bloggar utan att ledningen har agerat och polisanmält.”

Så bloggen ovan är antagligen den ena som avses, och den andra är väl min. Men när man bloggar med offentliga handlingar eller egna upplevelser till grund är det svårt att tysta oss på ”legal” väg. Vi berättar helt enkelt en annan sida än den som inspektörerna vill ska komma ut till allmänheten. Och då får myndigheterna ta till andra metoder efter känt mönster från diverse diktaturstater.

För ett drygt år sedan publicerade Skånskan en kritisk artikel om ett omhändertagande där Mattias Gårdlund var den ena drivande inspektören. När länsstyrelsen öppnade kl 8 försvann den. När jag frågade vart den tagit vägen påstods att den lagts in ”av misstag”! Jo, jo rättning i leden!

”Gick för att handla – då omhändertogs hennes djur
Av Lennart Andersson 29 APRIL 05.00
HÖRBY. Efter en anmälan om övergivna djur beslöt länsstyrelsen att omedelbart omhänderta hästen och de fyra katterna på en gård utanför Hörby. Problemet var bara att ägaren inte hade övergett djuren – hon var och handlade mat”

Så här står det i domen från förvaltningsrätten att länsstyrelsen uttalat: ”Vid länsstyrelsens besök fann de inga spår av att någon var hemma eller hade varit ute hos hästen. Det var mycket snö på gården men inga spår i snön.”

Det var den 24 februari 2010. Dagen innan, den 23 hade en bybo blivit orolig för kvinnan och kontaktat polisen. Som åkte ut och fann att hon varit i Hörby och handlat. I Ivana Rajics rapport från samma kväll konstateras: ”Katterna såg ut att må bra” och avslutar ”…hon var varken sjuk eller försvunnen.”

På eftermiddag och kväll den 23 trampade alltså minst två grannar, två poliser och djurägaren själv rundor i snön. Det bör alltså ha varit rejält upptrampat. Trots det ”ser” Mattias Gårdlund och Jenny Persson inga spår!

Vi bad SMHI ta fram upplysning om huruvida det snöade den 23 och 24 februari 2010, speciellt em/kväll 23, natten emellan och tidiga morgontimmarna runt Hörby i Skåne och fick följande svar från John Ekwall: Det snöade inte något i Hörby denna tid däremot var det snö natten innan.

Så kan länsstyrelsen hantera sanningen när man vet att det man påstår inte kontrolleras och dessutom har tolkningsföreträde i förvaltningsrätten!

lapp på dörren

Man fotograferar katter genom fönstren och sätter fast en lapp på väggen.

ingen polis behövs

Gårdlund och Persson hade hästtransportör med sig. Däremot inga poliser. De går till baksidan av huset och leder ut och kör bort hästen.

madeleins häst

Ovan: Det enda som finns kvar av hästen, en bild i Mattias Gårdlunds kamera.

hästen

Ytterligare en dag senare, den 25, skickas två andra poliser, Krogsgaard och Eriksson, med folk från Hjorthögs hundpensionat som ägdes av två fd poliser, att hämta katterna. Fyra katter i huset fångades med håv, och förvaras i bur en lagom lång tid för att inbringade 36.025:- inkl moms pensionatet. Den ”försvunna” kvinnan hölls fast under infångandet.

DIGITAL CAMERA

Ovan: En av katterna som undgick kattfångarna och som troligen ännu lever lycklig. De som fångades avlivades.

Många positivt vinklade artiklar om Sverker Olssons och hans tidigare partner Emma Hanssons ”insatser” (som ofta slutat i en katastrof för både människor och djur) skrev också Lena Stadler i Ystads Allehanda. Hon lär ha haft en relation med nämnde Sverker. Djurägarna framställs som avvikande individer med ”psykisk ohälsa, missbruk, dålig ekonomi och social isolering”.

Det är så man måste framställa de som utsätts för myndighetens makmissbruk så att allmänheten hålls lyckligt ovetande och tror att ”det är de andra” de konstiga, inte vi, som drabbas. När sanningen i själva verket är den att vem som helst som har så mycket som en katt, kanin eller ett akvarium kan bli den nästa att få sitt liv fullständigt förstört.

Så här har myndigheter gjort i alla tider för att rättfärdiga sig. Även slavhandel och utrotande av judar och andra ”Untermännschen” gick till på samma sätt. Just svarta och judar är det är dock inte politiskt gångbart längre att förfölja, men varje tid måste ha sina hatobjekt, sämre människor som man kan trycka ner, kränka, krossa ekonomiskt, ge yrkesförbud osv. Kan man inte använda hudfärg eller religionstillhörighet så går det nu utmärkt att förfölja gruppen djurägare. (Dvs djurägare i betydelsen hållare av hobby- och sällskapsdjur och mindre hästföretag etc. Får inte förväxlas med massproduktionen i livsmedelsindustrin, som skall hållas vid gott mod och kunna använda argumentet ”världens bästa djurskydd” i sin marknadsföring och lägga det på priset.)

Det är alltså viktigt för länsstyrelsens inspektörer att ha direkta kanaler eller ”språkrör” som presenterar den sida som man vill ska synas. Vi som visar den andra och inte lika smickrande sidan med friska djur som ”omhändertas”, missköts och avlivas och som privata företag tjänar miljoner på och människors liv och ekonomi som slås i spillror inför inspektörernas makt och tyckanden.

Jag har själv pga min blogg fått känna på en av de största kränkningar som en människa kan utsättas för, nämligen att de bryter sig in i ens boningshus med Gestapoliknande metoder med egenhändigt konstruerade anmälningar och chefen utklädd till polis.

Trots erkännande lades förundersökningen ner med motiveringen att det var så osannolikt så det behövde polisen inte utreda.

Annonser

6 svar to “Bloggaren som försvann”

  1. Wayne 13 oktober, 2014 den 10:50 #

    Lika Barn Leka Bäst ! Det perfekta Brottet ! Där ingen myndighet utalar sig om varandra som Marcus Björklund sa på sin FB sida. Med andra ord även om de vet att företagaren är kriminell så är nyttan större än det negativa samt att han kan återbetala skatteskulden med stöld av andras egendom.För Sverige I Tiden ?

  2. ledsen 11 augusti, 2014 den 06:44 #

    ”Djurägarna framställs som avvikande individer med ”psykisk ohälsa, missbruk, dålig ekonomi och social isolering”.”

    På samma sätt som rånarna anser sig ha rätt att beskriva djurägare så ska djurägare ta sig rätten att granska och beskriva rånarna. Djurägare ska beskriva vad rånarna är och vad rånarna gör. Rånarna ska betraktas som arbetsskyggt, parasiterande patrask och de ska inte bemötas av respekt.

  3. ledsen 11 augusti, 2014 den 06:30 #

    Så vad hände med hästen och katterna? Fick kvinnan tillbaka sina djur eller behöll rånarna stöldgodset? Hur mycket pengar utpressade de kvinnan på?

    Här har vi en bild på den korrupta ”journalisten” Lena Stadler (född 1968):

    http://www.ystadsallehanda.se/ystad/article770221/Massiv-kritik-mot-Sydskaringnska-gymnasiefoumlrbundet.html

    • forystablogg 11 augusti, 2014 den 06:53 #

      Uppstallaren fick tillstånd av lst att slakta hästen (hästen var passlös och lär ha förts till Knorrevången men det kan jag inte bevisa), orsaken var att den inte vill gå med andra hästar. Katterna dödades samtliga + fakturerades för en okänd påkörd hittekatt från Malmö. Ingen vet egentligen vilka katter som dödades eller hur länge de förvarades för ingen beskrevs varken med färg eller kön. Enbart uppstallningen på Hjortshög av katterna gick lös på över 36.000:-. Och inget djur överlevde som vanligt.

      • ledsen 12 augusti, 2014 den 09:50 #

        Tack för svaret!

        Märkte nu när jag läste igenom artikeln riktigt ordentligt att du redan nämnt vad som hände katterna. 36K för fyra katter betyder 9000:- per katt. Man undrar verkligen hur polisen har godkänt den summan när resultatet blev fyra döda katter.

Trackbacks/Pingbacks

  1. Inte lätt att få rätt | Astrids miljö- och samhällsblogg - 5 november, 2014

    […] av de nio ärendena som fick prövningstillstånd hänförde sig till samma person nämligen den kvinna som Skånes länsstyrelse hävdade var försvunnen och därför tog hennes djur trots att hon stod […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: