Galenskapen i Karlstad

24 Jun

Uppdaterat. Först publicerat publicerat torsdag 02 juni 2011 18:13

krävs på miljon

Bakgrunden till omhändertagandet beskrivs av Hans Röös:

”Christina M (ensam djurägare) och hennes medhjälpare och sambo Mikael Sandberg (MS) hade under ett antal år byggt upp en ganska omfattande dikobesättning i Karlstads kommun. De började med några Highland Cattle kor som Christina M (CM) hade blivit vid när hon jobbade som avbytare och besättningen växte sedan ut, men med mer köttrasbetonat inslag.

Highländare utmärker sig inte precis som varandes några snabbväxande köttdjur. En ”brist”? som de delar med många gamla lantraser, fjällkor till exempel. Fordomdags utan tillgång till soja och inriktat på att ta vara på vad den omgivande naturen gav är highländarna anpassade till att söka föda på Skotska höglandets ljunghedar och det fick ta den tid det tog att få kött på benen. Highländare kan se mycket runda ut tack vare den för nötkreatur extremt långhåriga pälsen, men under den döljer sig inte någon modern biffko precis (men ”modern” avel driver dem i den riktningen). Det är bara folk som ska vara magra.

I början av 2000-talet fick CM och SM problem med en highlandko vid kalvningen och det slutade med att kon dog (sådant händer ibland utan att djurägaren förorsakar det uppsåtligen och än mindre njuter utav det), vilket i sin tur ledde till att djurskyddet engagerade sig i deras djurhållning. Och detta engagemang slutade som det brukar när de griper sig an ett fall – nämligen med polisanmälan och åtal. CM och MS dömdes båda till böter (3 000 SEK, sas det, märkligt nog båda eftersom han inte var ägare, förvisso var de sambos och har barn ihop, men ändå!) för som det ansågs oskicklig hantering av olyckshändelsen. Det är inte alltid så lätt att i en pressad situation fatta de beslut som av myndigheten, i efterhand, med facit i hand, anses vara de rätta besluten.

Efter den domen gav CM upp och ville upphöra med djurhållning, men det ville inte MS och det slutade med att hon och barnen flyttade från gården och MS övertog djur och djurhållning själv. Men det var väl inte vad myndigheten (och en del grannar som fikade efter markerna) hade hoppats på varför de började punktbevaka SM. Och som vi vet, som har litet erfarenhet av hur sådant brukar sluta, eftersom det på varje gård finns saker som en illvillig ”myndighet” kan peka på som varande felaktiga och därmed skriva förelägganden om. Dessa samlas på hög och slutligen och med benäget bistånd från länsstyrelsen, leder det ofta till ett djurförbud.

MS fick, som den logiken föreskriver, ett djurförbud i januari 2004 utan att det förelåg några problem med djurhållningen, men kvarnarna hade malt färdigt och nu var det dags. MS sålde då hela besättningen till en, som jag förstår litet äldre granne, bonden Hans Bergendahl (HB), som aldrig haft några anmärkningar mot sin djurhållning och som tyckte det var helt fel att MS hade fått djurförbud.

Med hans erfarenhet och i hans föreställningsvärld kunde det som hänt i CM:s och MS:s besättning hända i vilken besättning som helst, och gör det också utan att det alltid, för att inte säga sällan, kommer till myndigheternas kännedom. Och beroende på vilka som befolkar den myndighet som får sådan kännedom så kan det sluta antingen utan åtgärd eller med ett djurförbud. Det beror så att säga på vilken sida av tärningen som kommer upp just då.

Punktbevakningen övergick nu på HB, vilken även han helt plötsligt befanns ha en mängd tidigare ”oupptäckta” brister i sina förhållanden på gården och man började skicka förelägganden till honom. ”Som vanligt” fattar inte gamla bönder allvaret i den här typen av ”myndighetsutövning”.

– Vadå? så här har jag ju skött det tidigare utan anmärkning vad gör jag nu plötsligt för fel? Vad har det där med djurskydd att göra? osv. HB kände sig påhoppad och förstod inte att han måste överklaga föreläggandena för att de inte skulle användas emot honom med logiken?; eftersom du inte överklagat så betraktas det som ett tyst medgivande!

Efter tre sådana obesvarade förelägganden, som inte blivit ”tillfredsställande” tillrättade har myndigheten rätt att göra ett omhändertagande för att: ”Djuren inte ska behöva lida”. I verkligheten behöver det ju inte ha ett dugg med djurs lidande att göra, det kan t.o.m. vara så att den befintliga lösningen bättre tillfredsställer djurens möjligheter till ”naturligt beteende” (1988:534 §4).

Ofta handlar det om olika uppfattningar mellan en djurskyddsinspektör som gått 10-veckorskursen i Skara och en äldre bonde som haft djur i årtionden och har anpassat sin djurhållning till lokala förutsättningar på gården (”mångfald”!!), vilket dock inte alltid stämmer med vad man kan läsa sig till i regelboken – terrängen och kartan stämmer kanske inte överens!

HB fick, enligt uppgift, fyra förelägganden som han bara kände sig kränkt av och alltså inte besvarade. Och i början av 2005 blev han varnad på skarpen och nu började han inse konsekvensen av sin ”försumlighet” (att inte svara) och fick klargjort för sig att han kunde riskera ett omhändertagande.

I det läget fick han kalla fötter och tyckte att det var bättre att förekomma än att förekommas och såg sig om efter en köpare till djuren. Det fanns en grävmaskinist från Borås (ursprungligen från Dalsland), som hade marker i trakten av Karlstad, Clas Arvidsson (CA). Han hade tidigare jobbat som dräng på Sjöred, vid Åsunden (en av Birgit Th Sparres gårdar, i Gårdarna runt sjön), gården ägdes ett tag av Ingemar Stenmark.

CA har också jobbat som klövvårdare några år så han har goda erfarenheter av djurhållning och längtade tillbaka till livet på landet. Han har aldrig haft några anmärkningar i fråga om djurskötsel – helt ren på det området alltså.
Den 29 mars 2005 köpte CA dikobesättningen av HB och den 20 april hade han ett möte med veterinär och djurskyddet.

Vid det mötet framkom inga anmärkningar eller antydningar om att myndigheten hade några planer på att sabotera affären. Djurskyddet höll dock någon sorts förhör med CA för att försöka kartlägga hans kompetens. Frågorna tyckte CA var så naiva att han närmast kände sig förlöjligad och svarade därmed kanske lite raljant på frågorna utan att förstå att det skulle kunna få men för framtiden.

Hursomhelst djuren hade överförts till CA:s mark och de sköttes utan problem – under den här tiden pågick kalvningarna för fullt i besättningen.
Så helt plötsligt den 14 maj, mitt i betessläppningen, gjordes ett omhändertagande, grundat på föreläggandena mot HB. CA hade ju inte hunnit göra några fel eller få några förelägganden på den korta tid han ägt djuren.

LRF:s Farmartjänst, befolkat av bl.a. grannar som haft ett horn i sidan till MS, tog hand om djurskötseln. Djuren flyttades från gården till ”farmarfolkets” egna gårdar. Nykalvade kor tappade bort sina nyfödda telningar, korparna i karlstadstrakten fick sig några rejäla skrovmål, ett trettiotal ungtjurar skrämdes till skogs och så där fortgick det på känt manér (känt för den med litet inblickar i hur sådan här kan gå till och ofta också går till).

Det verkliga djurplågeriet startade, med andra ord.

Och som, också vanligt, i skydd av det förmenta djurskyddet, så startade omhändertagarnas ockerdebiteringar. För att fånga in de ungtjurar de själva i sin okunnighet om hur man hanterar djur, och därmed i klantighet, skrämt till skogs debiterade man till exempel 100.000 SEK.

För att hålla djuren på sina egna beten debiterade de inblandade 60 SEK om dagen per djur – en fullständigt vettlös summa, med tanke på att det fanns bete på CA:s marker, där djuren omhändertogs, vilka marker sedan sköttes med betesputsare och har så gjorts sedan dess för att inte EU-stöden (det grundläggande arealstödet – ”öppna landskap” – skulle äventyras).

Också om man sätter summan 60 SEK/djur och dag i relation till vad ett växande djur ökar i värde, per dag på bete, så kan den inte betraktas på annat sätt än som ocker.

Jag har sett samtliga fakturor i ärendet, men bara klumpsumman på slaktavräkningarna på djuren. En av omhändertagarna var sonen till en f.d. LRF-ordförande (Sven Tågmark – LRF Sverige = riksnivå) – Henrik Tågmark, som är både fastighetsägare och -mäklare. Han behövde ett antal ungdjur till en gård, som han hade, för att få in den i EU:s stödruljans och där passade omhändertagandet bra. Att både kunna få till EU-bidrag och dessutom få hutlöst bra betalt för detta var ju toppen.

För att hålla ett mindre antal kvigor från den 14 maj till mitten av juli + en kviga till den 10 augusti debiterade han 266.400 SEK. Kvigorna gick därefter till slakt och slaktade sig till ett sammanlagt värde på cirka 70.000 SEK, enligt uppgift (jag har som sagt bara sett en siffra på den sammanlagda slaktintäkten).

Det finns många märkligheter i hanteringen av detta ärende vad avser debiteringar för ”utförda tjänster” – och så brukar det vanligen vara i sådana här fall, där det finns möjlighet att undandra sig offentlig granskning i skydd av djurskyddsstämpeln.

Sammanlagt har omhändertagarna debiterat 2.152 019 SEK (tvåmiljoneretthundrafemtiotvåtusennitton kronor), vilket polisen bara betalar ut, utan att ifrågasätta rimligheten i debiterade summor. Precis som alltid i sådana här fall så sker ingen granskning av rimligheten utav någon sakkunnig person (borde väl åtminstone vara länsstyrelsens uppgift, men som part i målet är naturligtvis inte de heller att lita på). Och den som sedan tvingas betala kalaset får aldrig något tillfälle att se fakturorna och göra några ”anmärkningar ej gjorda inom 8 dagar godkännes ej”.

”Attesterade”? av polisen och betalda anses fakturorna vara godkända även av den Svarte Petter, som tjänstemännen på myndigheten dömt skyldig.
Den som nu myndigheterna anser ska betala kostnaden för omhändertagandet är Clas Arvidsson bara för att han var ägare till djuren när omhändertagandet gjordes, trots att omhändertagandet riktade sig emot Hans Bergendahl. Och trots att CA har ett helt oklanderligt förflutet i fråga om djurhållning. Och han hann inte begå något ”djurplågeri” under de 45 dagar som han förfogade över djuren. Och han är till exempel inte anklagad för att ha agerat bulvan eller något liknande, ingenting sådant har ens antytts, vilket ju annars kanske skulle kunna ge någon sorts legitimitet åt att plundra just honom på ett par miljoner, som växer med ränta på ränta dag för dag.

CA har alltså vägrat att betala för omhändertagandet. Drygt halva summan har myndigheterna lagt beslag på i form av slaktavräkningar, men resterande pengar plus ränta, enligt räntelagen har polisen lämnat över till Kammarkollegiet för indrivning.

P.g.a. CA:s vägran stämde Kammarkollegiet honom till tinget i Borås (hans hemortsadress – jobbat tills vidare – vidare i sin gamla firma som grävmaskinist). En förberedande förhandling har hållits i tingsrätten mellan Kammarkollegiet och CA, som fortsatt vägrat att betala en enda krona.

Kammarkollegiet har varit villigt att pruta ner det resterande belopp (som handlar om miljonen) till 50.000 SEK – ”bara för att få saken ur världen”.
Men som CA (helt riktigt, enligt min åsikt) säger, så skulle det vara att erkänna att det var riktigt att debitera honom för omhändertagandet och det kan han aldrig i livet gå med på, säger han.

Han har inte misskött några djur, han har inte fått några förelägganden, han har och hade inget djurförbud. Han förlorar ju dessutom då den miljon som slaktavräkningarna gett. Och den lär han ju inte få tillbaka utan att stämma staten och en sådan process kan aldrig en medborgare ”ur de lägre klasserna på landsbygden” vinna.

Den 8 september ska ärendet upp i Borås tingsrätt för ett avgörande, men där är det inte frågan om huruvida man verkligen skickat slutfakturan till rätt person utan där handlar det bara om att staten ska ha in de utlägg den gjort till de ockrande LRF:arna i Värmland.

Borde det inte först ha fastställts av en domstol vem som verkligen ska betala fakturorna om de över huvud taget ska betalas, med tanke dels på att omhändertagandet gjordes mot en annan (därtill, vad gäller djurhållning, fläckfri) person än den det ursprungligen var tänkt att rikta sig mot och dels med tanke på det uppenbara ocker som fakturorna är nedsolkade med?

Hur kan sådant här skumraskeri få förekomma, med samhällets goda (onda?) minne i ett land som gör anspråk på att vara en rättsstat?
Nog tycker jag att en myndighet som Kammarkollegiet borde inse att det är rättsvidrigt i att driva in pengar från en i praktiken oskyldig person. Och kanske är det det Kammarkollegiet inser när det är berett att pruta från en miljon till 50.000 SEK. Av det belopp som återstår, som staten inte kunde lägga vantarna på i form av slaktavräkningar.

I den förberedande förhandlingen i Borås tingsrätt ifrågasattes tydligen inte (jag var inte där, hade bara hört ytligt talas om fallet vid den tidpunkten) heller handläggaren där om saker och ”ting” skedde i rätt ordning. Med mina egna erfarenheter (jag säger bara ”Erling Anderssons gamla regel”) från Borås tingsrätt förvånar det mig naturligtvis inte att de underlåter att ställa sig sådana frågor. ”Djurplågare” ska naturligtvis klämmas åt även om de aldrig ens gjort en fluga förnär.

CA kommer inte att gå med på någon ”förlikning” i tingsrätten. Och som jag ser det så är det nödvändigt att han håller på den principen – en förlikning vore ju detsamma som att erkänna att det är han som ska ta skulden för tidigare ägares (HB:s) underlåtenhet att besvara de förelägganden han fick.

Och stämmer det jag sett av handlingarna i ärendet och den genomgång jag fått av CA så skulle jag agerat på samma sätt. Förmodligen kommer tingsrätten ändå att döma honom att betala, vilket leder till ett lika resultatlöst överklagande till hovrätten. När ärendet sedan inte kommer längre (Europadomstolen borde vara en lämplig fortsättning) så tvingas CA att gå under jorden med sina inkomster och staten förlorar en skattebetalare så länge miljonkraven på honom ligger kvar och växer (med diskontot + 8 % är det väl).

Med ett oklanderligt förflutet vad gäller arbete med djur ska man i en rättsstat rimligen inte kunna drabbas av en kostnad på över två miljoner för ett omhändertagande som egentligen var avsett för en annan person och för att man äger djur i 45 dagar (gavs inte ens möjligheten att hålla på längre) utan att under den tiden missköta djuren.”

Boråsaren anser inte att han är ansvarig för kostnaderna, eftersom han ägde djuren så kort tid och att han var omedveten om de tidigare turerna.
– Jag var på länsstyrelsen i Karlstad innan köpet, och då tycker man ju att de kunde ha sagt något, säger han till Borås Tidning.

– Det finns ett köpekontrakt, och han ägde djuren vid den tidpunkten, säger Jessica Ölvestad, jurist vid polisen.

– Det finns bilder från utredningen som jag har sett, och djuren var i förskräckligt skick, säger Jessica Ölvestad.

Det sista är intressant för just i det här fallet är hela omhändertagandet filmat. Titta och bedöm själva! Först kommer en sammanfattning i bilder sedan filmen.

Enligt Hans Röös: Jan Helin var den drivande i den här historien. Det var också han som slog ner Mikael Sandberg när han fotograferade omhändertagandet. Han hade dessutom tumme med polisen i Karlstad, varav någon (ev några) jagade på hans mark och denne Jan Helin hade dessutom hand om skötseln av polisens jakthundar.

  • Kurt

    lör 15 dec 2012 16:09

    Ja detta känns bekant .
    Det är så det går till, har själv erfarenhet.
    Det börja med att valpköpare (janet), ”tyckte” att en valp hon köpt var mager, men kan INTE styrka det med vet,intyg.Inspekt, (emma) som INTE sett valpen , beställde hämtning av hundar från ett pensionat , som hon visste saknade alla tillstånd för sin verksamhet. Sedan kom hon till gården med distrikts vet, (ros-mari) och ”låtsades” besiktiga hundarna, trots att det redan var bestämt att de skulle omhändertas, det var bråttom , förstod senare varför – hämtarna stod i närheten och vänta.
    Polisen, som var med , beordra mig att följa med att titta på nötkreatur 2,5 mil bort .
    Då slog ”RÅNARNA” till , pensionatet , som drevs av 2 fd poliser- trängde sig in i bostad och tog hundar , utan att behörig polis eller lst var närvarande.
    Detta beslut togs av en inspek , ??? , den andre(peter) skrev på EFTER att hundarna
    omhändertagits. Distvet skrev EJ på.??
    När beslutet om omhändertagande kom in
    till polisen för verkställighet, var hundarna redan på pensionatet.
    För detta RåN debiterade de drygt 200 000 kr

    HAR ALDRIG TIDIGARE HÖRT TALATS OM
    ATT RÅNARE VILL HA BETALT FÖR UTFÖRT
    ”ARBETE”.


  • bertil mailto

    tor 02 jun 2011 23:34

    Jag tror inte mina ögon ,är detta sant
    hjälp våran herre
    ska svenska folket behandlas så här
    Snart får ni handla infekterat kött o grönsaker på heltid
    Länsstyrelsen håller på att utplåna svensk näring totalt
    Hur ska ni göra med rävarna,som smittar katter och hundar ,människor med nya bakterien, som är dödlig utgång på,ska de utrotas de också som bonden,djurhållarna är på väg till.
    Att ni inte begriper att vara rädda om de som satsar sitt liv ,hårt arbete till att mätta era munnar , enfald och barnsligheter ,en miljöchef sa att han hade en polismans befogenhet,inte konstigt att de börjar klä ut sig till poliser,miljöcheferna alltså

  • corra mailto

    tor 02 jun 2011 23:11

    Stackars människor,att bli drabbade av länsstyrelsens bulvaner på det där sättet.Det är inte lite pengar de rör sig med. Det här luktar skumt,hur kan länsstyrelsen få plåga djur på detta sätt, att låta djuren ligga i piss o skit vatten,samt utfodra potatis i skiten ,så de stackars djuren ska leta i skiten,inte har de begrip till att byta till rent vatten i karet heller Vad har de för försvar till detta. .Nu är det dags att göra som Italienarna,ta saken i egna händer ,uppror ,hjälp till att få stopp på detta vansinne,som sprättarna,penningutsugarna driver,helt enkelt ,de ska tjäna sig en hacka på vanligt folk,de djuren i filmen fick det betydligt sämre hos länsstyrelsens bödlar,chockad?

  • MF

    tor 02 jun 2011 20:18

    Precis så här går det till i det moderna välfärdssamhället Sverige. Sverige går mot förtryck och diktatur medans övriga världen går mot ökade mänskliga rättigheter. Jag har själv en omfattande erfarenhet av Länsstyrelsens ”djurskyddsarbete”. Och tyvärr verkar jag vara långtifrån ensam om det.

  • solveig

    tor 02 jun 2011 19:58

    FY FAN!
Annonser

11 svar to “Galenskapen i Karlstad”

  1. Wincent Kvarnrud Stora Rud 1 542 94 Mariestad 7 juli, 2014 den 12:08 #

    Helsjukt: Anonyma anmälningar som i flesta fall har annan orsak än vad anmälan avser kopplade till oanmälda djurskyddsinspektioner är inte obekant, att detta slutar med djurförbud på livstid för den som blir drabbad är inget som förvånar. Det ingår i normal djurhållning att det förkommer djurenheter som av skilda orsaker leder till dödsfall eller temporärt har dålig kondition. I det aktuella fallet går att utskilja dels brister i kommunikationen med djurägaren och myndigheten ifråga, att skylla på att bestridande inte skett medför inte försvar för utförda myndighetsåtgärder. De konsekvenser som här åsamkats djurägaren är inte acceptabla i någon del snarare är bevisat att kontrollen av fakturor måste leda till ansvar för den som attesterat fakturorna. Att andra ska kunna okontrollerat tillskansa sig egen reveny på sakägarens bekostnad utan hans vetskap eller möjlighet att stoppa är klandervärt.Av förlikningsförslaget som framförts av motparten till Tingsrättsförhandlingen ger en bild av att även myndigheten har insett att ärendet gått överstyr och av den anledningen vill lägga locket på. Djurägarens förluster i samband med tvångsavyttringen framgår inte vad den uppgår till, den bör omgående sammanställas av sakgären och tillställas Tingsrätten genom genstämning.

  2. Anonym 4 juli, 2014 den 07:22 #

    Vi alla som blivit drabbade? Måste samlas och på nåt vis mötas Nu! Och då gärna tillsammans med en högt uppsatt politiker som kan föra talan vidare inom EU parlamentet. Samt jurist för att vi alla på ett säkert och sakligt och korrekt sätt, ska kunna driva en grupp talan och en stämning mot staten. Detta måste upphöra och vi måste backa upp varandra på alla sätt och vis, både moraliskt och ekonomiskt för att kunna driva ärendet fullt ut. Så jag uppmanar er alla som blivit drabbade och som vill värna om demokratin och den enskildes rättssäkerhet, att ansluta sig först och främst. Och alla andra att ge sitt stöd, att hjälpa till att slå ett slag för demokratin, och den enskildes rättssäkerhet. En för alla alla för en. Om det nu inte redan har bildat en sådan grupp så gör vi det nu. Och om så är fallet vill jag gärna ta del av detta. Hör av er alla drabbade så sätter vi i gång. Mvh Michael Richter

  3. ledsen 26 juni, 2014 den 07:40 #

    Under rubriken, till artikeln ovan, finns fem stjärnor. Tryck på det antal stjärnor du tycker artikeln är värd! Sprid denna blogg till alla du känner – bloggen förtjänar att få fler läsare!

    Forysta, vore intressant att få veta hur många unika läsare du har. Gärna en redovisning om vilka myndigheter som surfar in här också. Det skulle uppskattas.

  4. Madeleine 26 juni, 2014 den 01:20 #

    Hej! JAg hade verkligen behövt prata med dig. Det ofattbara har hänt oss också, Länsstyrelsen är korrupta svin!

  5. ledsen 25 juni, 2014 den 07:59 #

    Namnet på de som körde in kalven baklänges i fordonet, tack!

    Även namnet på hon, i svarta byxor och orange t-tröja, som stod och tittade på och skrev nåt på papper, tack!

  6. ledsen 25 juni, 2014 den 07:54 #

    Namnet på han, i grön klädsel, som körde en stång i en av korna, tack!

  7. ledsen 25 juni, 2014 den 05:39 #

    Tack för uppdateringen!

    ”CM och MS dömdes båda till böter (3 000 SEK, sas det, märkligt nog båda eftersom han inte var ägare, förvisso var de sambos och har barn ihop, men ändå!).”

    Detta med att de sätter flera personer som ägare på ett djur är lite av deras specialitet. Då kan de utpressa fler att betala och då kan de se till att fler hamnar hos fogden och prickas. Det tycker de mycket om.

    Om detta ärende inte betraktas som genomsyrat av korruption av hög grad så vet jag inte vad som är. Alla som är involverade ”på den onda sidan” i detta ärende bör hängas ut med namn och bild. Dessa kräk ska punktbevakas på samma sätt som de punktbevakar andra.

    För övrigt skulle jag gärna se att CA driver detta så långt det är möjligt, ända upp till EU om det går. Behövs pengar så går det att samla ihop av folk via t. ex. facebook. Någon duktig filmare t. ex. Peter Gerdehag får gärna följa med och dokumentera vad som sker på vägen. TV-programmet ”Uppdrag Granskning” bör väl också kunna intressera sig för denna förskräckliga historia.

    • Christer Carlsson Kappstad 65594 karlstad 28 juni, 2014 den 07:04 #

      Hej ledsen. Du vill veta vad han igrönt heter Han heter Johan Sigvardsson. Han var springpojken i fält vid omhändertagandet o tjänsteman på Länsstyrelsen Värmland. Beslutsfattarna länsveterinären o juristen kunde nog inte va ifält dagen omhändertagandet skedde. Ändå verkade det vara en dag med solsken. Konstigt eller……
      Håller med dig om att detta omhändertagandet är nog det mest genomsyrade av bekantskap länsstyrelsens tjänstemän o bönder kan bli.
      Du ser gärna att Clas Arvidsson driver detta så långt som möjligt. Javisst men hur? EU sätt, svar om kanske tre år. Nu juni-14 därmed åtta månader kvar till maj-15 d.v.s. tio år har gått. Jag önskar att jag hade en jur. kand men har i alla fall en jur. plåg tack vare Tingsrätten i Värmlands län. Därmed en viss kunskap av omhändertagande industrin. Har själv pratat med Clas ett par gånger under ett år o vi skall ses om ett par veckor och försöka komma fram till något. Samhällets krav på honom är i dag 1,5milj. Han har inte än betalat ett öre. Klokt av honom tycker jag.
      Har också pratat med Anette Zedergren, som jag tror har sett denna nya guldgruva för omhändertagare. Hon har jur.kand, och vill ha 1500kr/tim för utförda tjänster. Humant tror jag i juridiska världen.
      Jag tänker tanken att Clas måste stämma någon vet inte vem myndighet stämningen skall riktas mot, o detta tror jag Clas måste göra innan maj-15
      Pengar ja, jag vet en bristvara för Clas. Det låter på dig som det är en enkel sak. Eller tillhör du skaran konsulter som vet hur man gör utan att själv utföra det? Precis som den kastrerade hankatten. Är det verkligen så enkelt att skaffa pengar på facebook så upp till bevis!
      Jag betalar direkt en timmes arbete till Anette. Men hur skall den insamlingen gå till väga? jag betalar inte till dig som gömmer dig bakom ”ledsen”. Kom fram. Kanske skaffa ett äkta postgiro. Kanske Astrid passar att ansvara för det. Men då måste vi som betalar in till postgirot veta att ” inte Astrid springer i väg o köper kläder för pengarna.”
      Visa vad du går för!
      Christer Carlsson Karlstad

      • ledsen 29 juni, 2014 den 09:51 #

        Hej!

        Eftersom jag har egen erfarenhet (ja, även jag har blivit rånad av staten tjuven) så vet jag att det inte är en enkel sak för en privatperson att vinna mot staten. Det är en mycket svår sak, även när privatpersonen har gjort allt rätt.

        Jag hade inte tänkt stå som mottagare av pengarna eftersom även jag, som sagt, är utpressad av staten (pengar som jag aldrig kommer att betala). Astrid, som verkar vara en ärlig och hederlig människa, får för min del gärna stå för ihopsamlingen. Annars finns det väl andra sätt?!

        Jag har ingen kunskap i hur man driver ett ärende som detta men det finns folk som har. Om vi tittar på ”Hästmannen” så ställde en jurist upp gratis. Kan man inte via Facebook hitta någon som kan ta sig an fallet gratis!? Jag vet att jag tjatar om Facebook men det är där information verkar spridas snabbt och till många.

        Om man skickar in en överklagan till EU så tar det tre år innan man får svar och innan dess hinner ärendet preskriberas. Gäller det även om överklagan kommer in innan preskriberingstiden tar slut? Om ja, finns det inget man kan göra så att ärendet påskyndas dvs tas upp i förväg? Skriva till de personer som kan påverka i detta… EU-anställda, media (både här hemma och utomlands), krönikörer m. fl. Det gäller att vara aktiv och att folk får upp ögonen för denna historia!

        Kontakta andra i samma position t. ex. Per-Ola Olsson! Det bör ge kunskap och idéer i hur man går vidare.
        http://sverigessnyggastebonde.blogg.se/
        https://sv-se.facebook.com/ssb.sverigessnyggastebonde

        Tack för namnet (Johan Sigvardsson)! Det är viktigt att dessa typer inte få gå runt anonyma och spela hederliga.

        Slutligen… jag skriver inte under eget namn eftersom det finns LST-anställda som är inne och läser på denna blogg. Skulle jag skriva under eget namn skulle de säkert komma och jäklas med mig ännu mer än vad de redan har gjort.

        Tack!

Trackbacks/Pingbacks

  1. Sitta på flera stolar | Astrids miljö- och samhällsblogg - 22 mars, 2017

    […] djurskyddshandläggare på kommuntiden var hon ansvarig för att omhänderta en stor köttdjursbesättning mitt i kalvningssäsongen 2005. Det resulterade i miljonkostnader för […]

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: