Skavsår gav djurförbud

29 Apr

Anders Olssons lilla fjällkobesättning på Tjörn blev riksbekant sedan Anders fått djurförbud efter att ha skrivit på ett strafföreläggande dvs erkänt djurplågeri. Han förespeglades av polisen att då  skulle ”saken vara ur världen”. Saken var ett skavsår på en ko som slitit sig med grimman på. Sen kom djurförbudet bokstavligen som ett brev på posten.

Hans Röös berättar:  I går trädde Anders Olssons djurförbud i kraft, inte baserat på ett lagligt krav utan på ren illvilja från länsstyrelsens sida. Annat ord än illvilja för att beskriva saken kan jag inte finna i det här fallet.

Åtta (han sålt av några under processens gång) utrotningshotade fjällrasdjur, som ska kalva om ca en månad och som har hållit Tjörn med några hektar ”öppet landskap” såldes (skänktes bort) i går till en kreaturshandlare.
Tyvärr för sent – fem över tolv – erbjöds den möjlighet som vi länge försökt få fram i avvaktan på att djurförbudet blir hävt. Flytt till Eva Sternbergs (”kvinnor kan”) gård i Dalsland. Men i samma ögonblick som klockan slog tolv sålde Anders sina djur till kreaturshandlaren och den dag han får sitt djurförbud hävt så lär hans samtrimmade lilla flock vara sedan länge skingrad för vinden. Några av djuren troligen vid det laget betande på de sälla jaktmarkernas gröna ängar.

Vad sorgligt att denna möjlighet att flytta den lilla koflocken till Dalsland gick om intet på grund av att Anders tappade nerverna. Striden är över – Anders hade helt enkelt inte nerver att stå emot längre. Han kastade in handduken ungefär vid samma klockslag som Eva Sternbergs E-brev är tidsstämplat.

Anders önskan hade varit att kunna sälja alla djur till en pålitlig person som han kunde ha skrivit ett återköpsavtal med. För att när processen är slutförd, i de långsamt malande juridiska kvarnarna och han blivit av med sitt djurförbud, få köpa tillbaka djuren igen. För Anders är hans djur inga ”produktionsenheter”, vilket man ju i dag talar om när det gäller djur i animaliefabrikerna. De är hans vänner och det som håller honom igång. Han är dryga 60 år i dag och pensionerad. Och han har haft nötkreatur sedan han var 17 år.

Det är i ambitionen att försöka hålla ihop flocken och kunna få tillbaka just sina unika kor, när han blir av med sitt djurförbud, som gjort att det inte gått att göra en quick fix och bara skicka dem till slakt. Blir han inte av med djurförbudet så är allt förtroende för svenskt rättsväsende förbrukat för min del. Även om det redan ärr svårt sargat har jag ändå försökt att hålla en gnutta hopp om att det ska gå att vinna rättvisa till slut även i ett sådant här fall.
Med damoklessvärdet  hängande över sig i ett allt tunnare tagelstrå pallade inte Anders för ytterligare en dags psykiskt lidande som det inneburit att försöka få till den lösning som han hade hoppats på. Hans nerver höll helt enkelt inte och som ett alternativ till att länsstyrelsens fysiljärer kom till gården och avlivade djuren mitt framför ögon på Anders så ringde han vid middagstiden en kreaturshandlare som hämtar djuren i morgon bitti kl.8.
Kreaturshandlaren insåg naturligtvis Anders pressade situation och har bjudit Anders ett skambud som han inte såg sig annan utväg än att godta. Valet stod mellan att få djuren avlivade och destruerade och en räkning på dryga tusenlappen per djur för destruktionskostnaden eller skambudsförsäljning och ändå få några kronor för djuren. Han kunde förstås ha chansat på att få vara ifred för sina plågoandar från länsstyrelsen ytterligare några dagar, men den press det inneburit hade riskerat att förpassa honom till psyket.
Korna ska kalva om ungefär en månad och kreaturshandlaren kan ta hem hela köpesumman bara på ”mellankalvarna” till hösten. Samtidigt finns det naturligtvis en risk i att en eller annan kalvning kan gå snett när korna flyttas till nya förhållanden där man inte på samma sätt som Anders känner varje individs egenhet. Sådant förstår uppenbarligen inte länsstyrelsens s.k. djurskyddsakkunniga (?). De har förmodligen bara en instrumentell syn på djur – ”ko som ko – det är väl ingen skillnad!”
Anders är trots allt tacksam för den mänskliga stöttning han fått. Något som inte svenska myndigheter kan tillåta sig. Ingen pardon ingen medkänsla – kadaverdisciplin överskuggar deras handlande.
Och denna förbannade § 74 som tillämpas helt olagligt. Jag har i alla fall svårt att tro att Europakonventionen skulle tillåta ett sådant undantag från de mänskliga rättigheterna. Tyvärr går det inte att få upp sådana här ärenden till domstolen i Strasbourg.

PICT0353

Min kommentar: Kanske blir vi sista generationen som har upplevt lantraserna ute på gårdarna. Därefter kommer den återstående spillran bara att existera som ”museiföremål”. Bra jobbat av ”djurskyddet”! Ska vi sen vara förvånade över att beteslandskapet växer igen?

Annonser

2 svar to “Skavsår gav djurförbud”

  1. Hans Röös 30 april, 2014 den 04:10 #

    Anders Olsson har inte tagit ut några EU-stöd trots att han är berättigad till det, vilket länsstyrelsen förmodligen inte kände till eftersom ett av straffen, i den svenska dubbellbestraffningsarsenalen, som han fick för sitt ”brott”, förutom djurförbud, var tvärvillkorsavdrag för grimmaförseelsen. Kan undra om en grimma finns med bland EU:s (i den ”gemensamma jordbrukspolitiken” – där man i Sverige tappat fyra bokstäver i gemensamma och bara behållit ”gemena”) bestraffningsunderlag, som berättigar svenska myndigheter att straffa svenska djurhållare med tvärvillkorsavdrag?

  2. pappasvenpappasven 29 april, 2014 den 05:41 #

    Fruktansvärt:@ :-B

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: