Misstro mot djurskyddsinspektioner

28 Jan

Publicerat söndag 10 april 2011 09:06

Projektgruppen i Svensk Mjölks förenklingsprojekt har haft sitt första möte rapporterar Jessica Ekström f. d. djurskyddsinspektör. Projektet skall undersöka möjligheterna att underlätta för lantbrukarna vid de olika kontroller som görs på lantbruksföretagen.  Gruppen består av sju mjölkproducenter, en från varje mejeri och med olika bakgrund och förutsättningar hemma på gården. .

Jessica Ekström  blev starkt berörd av den oro och misstro som gruppen förmedlade  att de känner inför kontroller av djurhållningen. Hur dagens djurskyddskontroller och inspektörer beskrevs av gruppen ligger långt ifrån det arbetssätt hon själv utgick ifrån som djurskyddsinspektör. Principen då var att föra en dialog med djurhållarna så arbetet så långt det var möjligt skulle verka förebyggande istället för att enbart få åka ut när något gått snett. ”Jag inbillar mig att ett sådant förhållningssätt blir en win-win situation för alla parter, mig, bonden och djuren”, skriver Jessica Ekström.

”Kärnan i problemet tror jag är den ömsesidiga växande misstron mot varandra som nu råder. Lantbrukaren har erfarenhet av, eller har hört om, inspektörer som har liten verklighetsförankring och inspektören i sin tur kan ha en grundinställning att de ska hitta fel hos alla djurhållare.”

Det fanns ibland fall där dialog var omöjlig med ”trasiga människor som knappt kan ta hand om sig själva längre, än mindre ta hand om sina djur”.

Jordbruksverket, tillsammans med länsstyrelserna, håller på att se över djurskyddskontrollerna i landet. Verket har bl. a tänkt sig en variant där personal från länsstyrelsen som inte har djurkompetens också ska kunna gå ut och göra djurskyddskontroller för att på så sätt lätta bördan på de redan hårt arbetstyngda djurskyddsinspektörerna”, skriver Jessica Ekström. Hon är mycket orolig över dessa planer:

”Mina övriga farhågor över detta förslag är att kontrollerna blir just godtyckliga om fler utan den behövliga kompetens som faktiskt behövs av en djurskyddsinspektör ska utföra kontroller. Det finns redan en misstro och diskussion om inspektörernas kompetens och jag tycker det vore olyckligt att ”lägga mer ved på den elden”. Om en tandläkare har mycket att göra så sätter man ju inte tandsköterskan alt receptionisten att behandla patienter?!”

”Kärnan i problemet…” kommenteras så här av Hans Röös:

”En grundläggande orsak till att bönderna går på knäna är, enligt min mening, den dåliga ekonomin i jordbruket (och då menar jag djurhållning & växtodling). Den enda lösning på det problemet som presenteras från politiker och böndernas företrädare är att bönderna måste storleksrationalisera (”Storleksrationalisera eller dö – det är tidens melodi”, som det hetat från politiskt håll i Sverige i decennier) och effektivisera, där ”effektiviseringen” ofta består i att bonden ökar sin arbetsinsats från kanske 10 timmar om dagen 365 dagar om året till, exempelvis, 12 timmar om dagen 365 dagar om året. Sådant pallar de flesta människor inte för i längden! Bönder är faktiskt också människor även om de inte sällan framställs som varandes något annat – till exempel varelser med ”en instrumentell syn på djuren”, som det stundtals hetat. Det vill säga att dessa konstiga kepsprydda varelser betraktar sina djur som ”produktionsenheter”. En term som det tvärtom är de som kräver ”effektivisering” (av fotosyntesen – går det?) har infört – vilket väl i högsta grad vittnar om en ”instrumentell djursyn”. ”I Sverige ska vi ha animaliefabriker”, som en svensk jordbruksminister sa, vilket väl också vittnar om en ”instrumentell djursyn” – vilket på orwellskt nyspråk kalls för ”naturligt beteende” i 1988:534 § 4.

Den som trots alla råd om effektivisering ändå inte kan hänga med ekonomiskt skälls för att vara en ”dålig företagare” och det vill ju ingen vara och därför ökar många sin arbetsinsats än mer, vilket slutar med att den som låter sig luras bränner ut sig och ett verkligt djurlidande blir då ibland följden. Men det finns inte då något uppsåt hos bonden bakom detta tråkiga resultat, vilket tycks vara vad politiker, tjänstemän och domstolar (i statens tjänst) tror.”

Titta på filmen ovan från en mjölkkoutställning i U.S.A. Dessa vinnande praktkossor skulle antagligen inför en svensk djurinspektörs kritiska ögon säkert blivit bedömda som magra och utsatta för ”en längre tids underutfodring”.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: