Hon levde och dog för sina djur

28 Jan

bodils djur1

Publicerat måndag 18 april 2011 08:56

”Jag hoppas kunna fortsätta med mina djur, och kan i fantasin se mig själv stappla runt som gammal gumma med hundar, katter och grisar. Måtte jag aldrig bli för gammal för att kunna fortsätta med djurdressyr och uppfödning av alla de märkliga djur jag fastnat för!”

Så skriver Bodil Granberg i sin självbiografiska bok, Mina djur och jag, som kom ut 1989 på ICA-förlaget. Boken är en ömsint skildring av ett brinnande djurintresse coh humoristiska beskrivningar av de hon älskade mest, nämligen djuren.

Bodils dröm att som gammal få fortsätta att leva med sina djur slog inte in. För snart två år sedam valde hon att avsluta sitt liv efter många år av anmälares och myndigheters trakasserier och förföljelse. Det finns bara två alternativ när man hamnat i den situationen. Det ena är att göra sig av med djuren. För Bodil var inte det ett alternativ. Hon kunde inte tänka sig att leva utan sina djur.

Nya regler om djurhållning och ständiga anmälningar från djurrättsorganisationer gjorde livet svårt, för att inte säga outhärdligt för Bodil.

– Det gjorde det väldigt jobbigt för henne, säger lillasystern Anna Granberg.
– Varje gång de fått veta att hon ska någonstans, har de ringt och skickat material till tidningarna om att hon har djur i bur, säger systern.
2008 fick Bodil ett förläggande om att hon inte fick hålla djuren i transportburar under natten, men enligt Anna Granberg tog Bodil alltid väl hand om sina djur.
– Hennes cirkus bygger på samarbete, det kan man aldrig få med djur som är plågade eller illa behandlade. När man sett henne har man alltid sett djurens glädje.

– Det är tråkigt att det finns så lite plats för unika människor i vårt samhälle, säger systern.

Bodil skrev själv ett djurtestamente hur de mer än 200 djuren, hundarna, katterna, minigrisarna och papegojorna skulle tas om hand. Alltid tänkte hon på sina djur!

”Mina föräldrar har berättat att jag, när de kom hem från BB med Berit, min första lillasyster, blev alldeles rosenrasande över att min mor inte lyckats åstadkomma en hundvalp istället, något som min syster knappt förlåtit mig än”, berättar Bodil själv i sin bok.

Till föräldrarnas förtvivlan, släpades en jämn ström av upphittade djur in i huset. Så småningom kom foxterriern Smocky, en ras som Bodil skulle förbli trogen. På den tiden, tidigt 60-tal, var det hårda tag som gällde för hunddressyr. Bodil förfasades över hundklubbens demonstration av ”tvångsapportering” och började träna sina hundar med det som kallas positiv förstärkning. Hennes metoder som nu är allmänt accepterade ledde fram till flera lydnadschampions bl. Olivia som var enda foxterrien som fått titeln nordisk lydnadschampion.

Sen blev det bullterrier, katter, grisar och papegojor, alla beskrivna med samma varma humor. Alla var stora personligheter och var och en behandlade Bodil efter dess särart.

På bokens baksida kan man läsa: ”Bodil Granberg lever ett liv i harmoni med sina djur. Det betyder att hon begriper hur de vill leva. Inte i passiv fångenskap utan aktivt, stimulerande. Därför berättar hon här om hur de kan tränas och bör skötas alltefter sin art, var för sig eller tillsammans. Och medan man läser hennes kloka och kunniga ord, har man samtidigt så roligt att det sannolikt är skattepliktigt.”

Boken är illustrerad med Bodils egna underbara teckningar!

  • C

    fre 14 sep 2012 16:40

    Jag har lärt mej enormt mycket av Bodil , i princip allt jag kan, det var en katastrof att en som Bodil inte fick vara kvar och lära ut den enorma kunskap hon hade,Bodil var annorlunda och det passade inte vare sig LS eller andra personer, men en sån kunskap som hon hade om djur får vi aldrig tillbaka och det har gjort oss ”fattigare” på kunskap, jag kan ge mej på att hon har massor av foxar och bullisar i himlen som hon tränar. Tack Bodil för den kunskap jag fick av dej

  • Marie

    mån 06 jun 2011 11:50

    Bodil var en STOR DJURVÄN. Hon hade enorma kunskaper om aveln.
    Hon hade en otrolig förmåga att lära djur nya saker.
    Bodil var en speciell människa som levde för sina djur.
    Det är inte olagligt att vara speciell.
    Men tydligen ansåg Djurskyddsinspektörerna det. Dom ville väll åt hennes fina djur..

    Jag vet vad jag pratar om för jag har jobbat hemma hos Bodils som kennelflicka,


  • fick aldrig möjligh

    tis 19 apr 2011 22:20

    Det är ju besynnerligt men inte alls förvånande, undrar vilken eller vilka inspektörer som var avundsjuka på Bodils fantastiska hand med djur.
    Det kan väl inte vara annan anledning än avundsjuka…….
Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: