Politiker kritiserar egna djurskyddsinspektörer

6 Jan

Publicerat måndag 24 januari 2011 11:18

Halland är på väg att bli en egen region och Hallands riksdagspolitiker har haft möte med Landshövdingen. Då diskuterades bristen på djurskyddsinspektörer i länet då de medel som anslås baseras på befolkningen och inte antalet djur. Politikerna är dock mycket kritiska mot hur de resurser som finns används.

- Det är inte rimligt att djurskyddsinspektörerna ska lägga tid på akvariefiskar och hamstrar när de inte hinner med de stora jordbruken och deras djurbesättningar, tycker Ola Johansson (C).

Han syftar bland annat på den skäggmunsmal i Halmstad som blivit ett uppmärksammat fall för länsstyrelsens inspektörer.

Fisken hittades i samband med att länsstyrelsens djurskyddshandläggare gjorde särskilda kontroller mot personer med djurförbud och man uppdrog till polisen att hämta den. Fisken försvann innan den kunde omhändertas, enligt rykten så lämnades den tillbaka till djuräffären. Nästan 70 kontroller visade att 15 personer hade djur trots förbud. De som har trotsat myndighetsbesluten anmäls nu för misstänkt brott mot djurskyddslagen. Länsstyrelsen har hittills lämnadat tio anmälningarna.

– Det kommer några fler, säger djurskyddshandläggare Carina Bengtsson.

Efter det uppmärksammade djurförbudsprojektet har flera personer ansökt om att få sina förbud hävda. En äldre man i Unnaryd hade ett sju år gammalt djurförbud. När länsstyrelsen kom på besök visade det sig att han olovligen hade en katt.

Grannarna skrev ett långt brev till myndigheten för att stötta mannen.  Han ansökte själv om att få sin katt tillbaka och sitt förbud upphävt och fick det också. Ändå väntar åtalsanmälan.

Planerade beteskontroller hinner man inte med i Halland, kanske av ovan nämnda prioritering. Endast tio gårdar i länet besöktes och då först efter att man fått ”tips” om kor som fått stanna inne. Av de tio var det sju som inte släppt ut korna. Sju gånger fler besök ägnades alltså åt djurförbudsprojektet.

Man hoppas nu på den utredning av djurskyddslagen som Landshövdingen i Värmlands län Eva Eriksson håller på med, som ska klarlägga både statens ansvar för guldfiskar och hur djurskyddet ska vara organiserat i stort.

Vi får se hur det går med den saken. Utredaren uttalade i höstas att hon ser den norska djurskyddslagen som en förebild. Hon ser det också som allvarligt att länsstyrelserna underlåter att åtalsanmäla. Kanske skall man tolka det som ett beröm till de nitiska djurinspektörerna i Halland?

Veterinär Per Michanek, ”pappa” till de måttrekommendationer som upphöjts till lag, är dock kritisk och tror inte att man kan skapa en god djurhållning genom bestämmelser och kontroller.

”Den svenska djurskyddslagen missar sitt mål”, menar han. ”Om målet är att få välmående djur, är det resultatet som är det viktiga, inte hur man når dit. Vanskötsel måste man så klart hålla koll på. Det är det ingen som försvarar. Men det är orimligt att den som har väldigt välskötta, välmående och glada djur ändå får problem med de så kallat djurskyddande myndigheterna”, säger han.

– Jordbruksverkets tolkning av lagen fokuserar på resurskrav. Effekten blir att små djurhållare med äldre byggnader som inte lever upp till detaljbestämmelserna går under.

Redan den 15 december 2008 höll jordbruksministern en hearing i Rosenbad om den förestående översynen av djurskyddslagen. Hans Röös, själv drabbad småbrukare,  skrev med anledning av den att ”en sådan översyn är verkligen av behovet påkallad, med tanke på hur rättsosäkert lagen i praktisk tillämpning utvecklats på sina håll under de tjugo år lagen varit gällande. Med den ramlagskaraktär som lagen har, förvisso med mer detaljerade följdföreskrifter från Jordbruksverket, har det ändå lämnats stort utrymme för mycket vidlyftiga subjektiva bedömningar från enskilda djurskyddsinspektörers sida. Många gånger grundade på mycket personliga åsikter färgade av antropomorfism och fördomar och därmed utan underbyggnad av vetenskap och beprövad erfarenhet.”

Han fortsätter: ”…måste man börja tvivla på om drivkrafterna bakom det så kallade djurskyddet alltid är styrt av omsorgen om djuren och hur en från början välmenande djurskyddslag har kunnat utveckla sådana inhumana avarter i sin praktiska tillämpning. Och jag kommer osökt att tänka på hur professor emeritus Bengt Ankarloo i Lund, i TV-serien ”Häxornas tid”, förklarade hur det var möjligt att häxprocesserna kunde uppstå och hanteras som de gjorde av den tidens domstolar.

Han säger bland annat att det handlade om en stat, som höll på ”att bygga ut sitt rättsväsende, sin kontroll över lokalsamhället” (i dag med en mer omfattande djurskyddslag). Där konfliktbenägna smågrupper i samhället försågs med ”helt andra våldsammare resurser”. Och att grupper som inte var vuxna att utöva makt tillfördes makt – ”dom fick plötsligt makt som dom aldrig tidigare hade haft och kände hur deras möjligheter att ge sig på än den ene än den andre växte”. Har djurskyddslagen i sin etableringsfas givit plats åt ett större antal av den typen av maktsugna människor Ankarloo talar om, än vad som är normalt inom våra myndigheter? Och hur har sådant i så fall kunnat fortplanta sig uppåt i systemet så att detta, bland andra i dagarna ifrågasatta domar (till exempel Quick och Enbom), bidrar till att inte bara djurhållare utan även andra sansade medborgare i dag alltmer tappar tilliten till det svenska rättsväsendet?

De som drabbats hårdast av djurskyddslagens avigsidor, ser ut att vara de kulturbärande småskaliga bönderna, som inte följt med i den så kallade utvecklingen utan skött sina djur efter mer traditionella metoder (utan att det inneburit att djuren haft det sämre) och vårdat sina gamla byggnadsbestånd. De som verkligen vårdat det öppna kulturlandskapet.

De som inte storleksrationaliserat och industrialiserat sin djurhållning. Och det kanske inte är så konstigt om de drabbas mer eftersom djurskyddslagens syfte ser ut att vara att skapa ett regelsystem som ger möjlighet att pressa av produktionsenheterna (modernt ord för husdjur) till allt högre avkastningsnivåer och att lagen sedan försöker kompensera detta genom att bygga in djurhållningen i avancerade tekniska lösningar. Vilket det finns all anledning att ifrågasätta om djuren verkligen mår bättre av än av att leva ett längre liv i en för djur mer naturlig miljö.”

Tomas Bresky, som gjorde ett Uppdrag Granskning som Svt inte vågade sända, där Hans Röös fall var ett av det som dokumenterats, är också mycket kritisk. Han skriver29 november 2010:

”Under min tid på Svt:s Uppdrag granskning ägnade vi mycket tid åt djurskyddsfrågor.” …”Med åren blev vi kontaktade av flera bönder som menade att jakten på djurmisshandlare hade gått över i rena hetsen mot alla som professionellt ägnade sig åt djurskötsel. Inspektörer, påhejade av medierna, drev sina kontroller in absurdum.”

”Hans Röös i Seglora utanför Borås, är under ständig attack av en kvinna som bor i närheten och som menar att hans fjällkor inte får tillräcklig omsorg. Hon anmäler till länsstyrelsen och polisen stup i kvarten. Och ibland rycker länsstyrelsens tjänstemän ut. Senast i januari i år. De fann då en del brister, inte värre än att de snabbt rättades till, men problemet kom senare: Hans Röös tvingades betala för utryckningen. Och så har det hållit på år efter år. Kvinnan anmäler, tjänstemännen rycker ut och Röös får betala.”

”En djurskyddsinspektör, som slutat, sa till mig när jag intervjuade honom:

-Jag såg min uppgift som en hjälp, ett stöd för bönder som hade problem. I stället blev jag hela tiden uppmanad av myndigheterna att driva varje ärende till tinget. Och då kunde jag ju se hur förtvivlade bönder ibland kunde drivas till sjukdom och t. o. m.  självmord.”

  • solveig

    sön 05 jun 2011 12:38

    Halland ett lika stort ”skämt” som Skåne, (eller ska jag skriva ”luktar skämt…”)
    Det unkna är spritt över hela landet, det ”stinker” lite varstans…

  • Min svarta låda mailto

    mån 24 jan 2011 19:51

    Det du skriver om är förskräckligt, men lite roligt tycker jag ändå att det är att jag faktiskt förstår vad de säger på filmen! Dessutom verkar det som om han anstränger sig för att prata svenska…
Annonser

2 svar to “Politiker kritiserar egna djurskyddsinspektörer”

  1. Josef Boberg 25 oktober, 2015 den 03:00 #

    Fy fan.

  2. Maria 12 januari, 2014 den 04:47 #

    Arbetssätten för Länsstyrelsen skiljer sig inte nämnvärt från Monsanto´s – man kan ju undra vem det egentligen är Svenska Länsstyrelserna och Jordbruksverket arbetar för??
    -Vi kan ju åtminstone här se vilken typ av djurhållning som blivit resultatet av Svensk Jordbrukspolitik:

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: