Jag har väntat i tolv år

5 Jan

Björn1år

Publicerat onsdag 29 december 2010 20:56

 Jag har sett att det finns personer som blivit adopterade som söker efter sina biologiska föräldrar på andra sidan klotet. Man sitter och tittar och tårarna bara strömmar. Tänk sådana människor det finns! Och då tänker jag att har min son bara ett par mil bort och man har väntat i tolv år på att han ska bli så pass vuxen att han kan ta sig samman och skicka ett julkort till sin mamma och man väntar förgäves i år också. Man väntar på en liten hälsning till Mors Dag eller ett litet samtal när man skickat en present till födelsedagen. Men jag har insett att det kommer aldrig att hända. Jag känner inte barnbarnen så de kan inte ta ifrån mig något och det blir föräldrarnas sak att svara på frågorna när barnen blir så stora att de undrar vem är min farmor. Och jag vet inte varför. När det är för sent kanske han tänker att varför hörde jag inte av mig till min mamma och varför frågade jag inte om hon behövde mig?

  • piasol

    fre 31 dec 2010 13:25

    gott nytt år astrid! tack för ditt engagemang i mitt fall och för att du givit mig goda råd och styrka!

  • Min svarta låda mailto

    tor 30 dec 2010 21:03

    Men hoppet är det sista som överger en, eller hur? Hoppet om att de en dag kommer hem, hoppet om försoning… ja, du vet…
Annonser

2 svar to “Jag har väntat i tolv år”

  1. enkiruna 29 augusti, 2016 den 06:25 #

    Nej vad sorgligt – är det kanske någon parental alienation i bakgrunden, eller nått liknande, gissar jag bara? Det behövs ibland skrämmande lite för att göra något sur på sin förälder väldigt länge.

    När min son ignorerade mig hela sommaren åkte jag till slut ut till honom EFTER hans lögnaktiga skata till flickvän flyttat ut och sen dess pratar vi igen. Sa ingenting till hans pappa och syster om det, för de har ju gjort mer skada än nytta med sin ”hjälp” att få oss att prata.

    Jag fattade heller inte varför min son var arg på mig, för det var ju självklart att det var hans flickvän och hennes angivar-morsa som gett sig på mig, så han borde ju – logiskt sett – varit arg på DEM, tyckte jag. De sitter på Facebook och snackar skit om andra djurägare med andra fruntimmer. Mamman är kompis med en kvinna som är kompis med djur(o)skyddshandläggaren som var här till och med!

  2. Eva Sternberg 5 januari, 2014 den 10:58 #

    Käre Sten-Arne!
    Jag kan hjälpa Er att knyta kontakt igen!
    Stor kram från
    Eva

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: