Eftertankens kranka blekhet

5 Jan

anna ardin

Publicerat lördag 11 december 2010 13:36

Fallet med Julian Assange jämförs med bjästafallet. Här skulle två kvinnliga ”offer” utsättas för en påstådd häxjakt. I Bjästa handlade det om en tonårsflicka som tvingats till sex på en skoltoalett. Här handlar det om två vuxna kvinnor, Anna Ardin 31, frontperson inom socialdemokraternas religiösa gren broderskapsrörelsen och Sofia Wilén 26, som bjudit in en vuxen främmande man att dela deras sängar och inte bara en utan flera gånger. Inte riktigt jämförbart. När Anna och Sofia försöker ringa Julian svarar han inte. När de får kontakt med varandra och förstår att de båda lyckats hamna i säng med Julian under loppet av fyra dagar, går de till polisen för ”råd”.

Följande grundas på kopior av kvinnornas första redogörelse hos polisen:

Assange hade flugit till Stockholm på onsdag, augusti 11, där flera av Wikileaks Internet-servrar var baserade, för att tala vid ett seminarium arrangerat av socialdemokratiska partiet tre dagar senare. Anna Ardin, som aldrig träffat Julian Assange tidigare, erbjöd sig att låta honom bo i hennes enbäddslägenhet på Södermalm i Stockholm. Hon planerade sedan att besöka sin familj och skulle vara borta tills seminariet på lördagen, men hon återvände på fredagen, orolig över hur mycket arbete som återstod att göra för seminariet.

Enligt en poliskälla: ”De hade en diskussion och bestämde att det skulle vara OK att dela lägenheten och gick sedan ut tillsammans för middag. När de kom tillbaka hade de sexuellt umgänge, men det fanns ett problem med en kondom – den hade spruckit. Hon verkade anse att han gjort detta medvetet, men han insisterade på att det var en olycka.”

Oavsett hennes åsikter om händelsen, verkade hon avslappnad och obekymrad vid seminariet nästa dag där Assange träffade Sofia, en annan söt blond kvinna  något yngre än Anna.

I sitt uttalande till polisen beskrev Sofia hur hon såg Assange intervjuas i TV och genast blev fascinerad eller besatt. Hon sa att hon ansåg honom ”intressant, modig och beundransvärd”. Under de följande två veckorna läste hon allt hon kunde hitta om honom på internet och följde nyhetsinslag om hans verksamhet.

Hon upptäckte att han skulle besöka Sverige för att ge ett seminarium, så hon mailade arrangörerna och erbjöd sig hjälpa till. Oförskräckt tar hon en plats på första raden och blev ombedd att köpa en datorkabel åt Assange. Ingen brydde sig om att tacka henne, klagade hon senare.

Assange, klädd i grå jeans och en kavaj, talade engagerat i 90 minuter på temat ”Det första offret i krig är sanningen”. Han kunde inte ha undgått att lägga märke till den vackra blondinen i rosa kashmirjumper som fotograferade honom.

Det som hände sedan kan beskrivas som mötet mellan en groupie och en popstjärna. Sofia dröjde sig kvar utanför byggnaden och närmade sig en medlem i hans följe,  som bjöd in henne att delta i en lunch på en blygsam kvarterskrog som heter Bistro Boheme.

Sällskapet bestod av två socialdemokrater, en journalistvän till Assange, Assange själv och Sofia, som var den enda kvinnan.

”Hon var lite konstigt”, sa en man i sällskapet, ”Definitivt en udda karaktär och angelägen om att få Julians uppmärksamhet.” Sofia erkände att hon försöka uppmuntra sin hjälte att samtala med henne. Assange verkade nöjda med att ha en sådan ivrig beundrare och, sade hon, han såg på henne ”då och då”. Så småningom djupnade hans intresse.

Hon förklarade i sitt uttalande att hon frågat om han gillade ost på knäckebröd. Assange såg på henne direkt och började mata henne. Hans nästa steg var som ren datornörd – han sa till henne att han behövde en laddare för sin bärbara dator, och hon erbjöd sig ivrigt att hjälpa honom. Assange log, lade sin arm runt hennes rygg och sa: ”Ack ja, det var du som gav mig en kabel.”

De gick på ett fåfängt sökande efter laddaren. Hon köpte honom en biljett till tunnelbanan eftersom han sa att han inte har några pengar. På tåget kändes han igen av en ung man som beundrade WikiLeaks.

De hamnade på naturhistoriska riksmuseet, där Assange, till Sofias irritation, gick till en datorkonsol för att twittra om sin dag. Vid 18:00 gick de in i en biograf för att se en kort film om havet. I mörkret blev Assange kärleksfull. Vid ett tillfälle flyttade de till sista raden, där det klart framgår av Sofias uttalande att paret gick långt utöver kyssar och smekningar.

Efter filmen, vandrade de mot en park. Han vände sig till henne och sade: ‘Du är mycket attraktiv Sofia för mig.” Assange sa att han var bjuden till en traditionell svensk kräftskiva och behövde en ”power nap”, så de lade sig sida vid sida på gräset, och han somnade.

Hon var vaken och väckte honom ca 20 minuter senare. När hon frågade om de skulle mötas igen, svarade han: ”Självklart.” Vad han inte berättade för henne var att festen skulle ordnas av Anna som han hade sovit med två nätter före och i vars säng han förmodligen skulle sova i den följande natten också.

När hon kommit hem, var det ett meddelande på mobilen från Assange som ber henne ringa. Han var fortfarande på festen. Nästa dag försökte Sofia ringa honom men hans telefon var avstängd. Hon talade så småningom till honom på måndagen då han gick med på att träffa henne på kvällen och föreslog att de skulle tillbringade natten i hennes lägenhet. Hon ville åka till ett hotell, men han sa att han skulle vilja se hennes hem.

Återigen köpte hon hans nya tågbiljett eftersom han inte hade några kontanter och sa att han inte ville använda sitt kreditkort som kunde spåras. Han tillbringade större delen av 45-minutersresan med att surfa på internet på sin bärbara dator, läsa berättelser om sig själv, twittrade och skickade sms på sin mobiltelefon.

”Han ägnade mer uppmärksamhet åt datorn än åt mig”, sade hon bittert. Det var mörkt när de kom in i hennes förort och stämningen mellan dem hade svalnat. ”Passionen och attraktionen tycktes ha försvunnit”, sa hon. Det mesta som sedan följde har utelämnats i hennes uttalande, med undantag för: ”Det kändes tråkigt och vardagligt.”

En källa nära utredningen sade att Sofia hade insisterat på att han skulle använda kondom, men följande morgon älskade han med henne utan.

Detta var grunden för våldtäktsanklagelsen. Men efteråt gick hon ut och handlade frukost åt honom. Hon var mer bekymrad över att lämna honom ensam i lägenheten. ”Jag kände att jag inte var så mycket bekant med honom”, förklarade hon.

De åt i en spänd atmosfär, men hon säger i sitt uttalande att hon försökte lätta upp stämningen genom att skämta om möjligheten att hon blivit gravid. De skildes på vänskaplig fot och hon köpte hans tågbiljett tillbaka till Stockholm. När hon frågade om han skulle ringa, sade han: ”Ja, jag det ska jag.” Men det gjorde han inte och inte heller besvarade han hennes samtal.

Dramat tog en bisarr och ytterst sensationell vändning efter det att hon ringt till Annas kontor. Anna som hon träffat som hastigast på seminariet. De två kvinnorna pratade och insåg till sin förskräckelse och ilska att de hade båda fallit för Julians charm.

Frågan om oskyddad sex lämnade kvar en rädsla för sjukdom. Man tror att de båda bad honom att ta ett test för könssjukdomar och han vägrade. Sofia var särskilt bekymrad om möjligheten av hiv och graviditet.

I detta febrila tillstånd gick två kvinnor, som knappt kände varandra, in på en polisstation och började berätta sina historier.

Anna sa efteråt att hon inte hade velat göra anmälan men hade gått med för att stödja den yngre kvinnan, som ville fråga polisen råd om hur man skulle få Assange att ta en medicinsk test.

I alla händelser trodde polisen, kvinnan i receptionen och två manliga poliser varav en från sexbrottsenheten, att det fanns tillräckligt med bevis för att ringa den kvinnliga jourhavande åklagaren, som utfärdar arresteringsorder.

Historien läckte ut till en svensk kvällstidning och Assanges höga profil ledde till att ärendet togs över av en kvinnlig åklagare som, efter att ha läst rapporterna, drog slutsatsen att det inte fanns några bevis för våldtäkt.

Sedan har turerna varit många och kopplats till olika konspirationsteorier med anknytning till WikiLeaks.

Om kvinnornas historier är sanna är det varken en komplott eller ett nytt bjästafall.

Annonser

Ett svar to “Eftertankens kranka blekhet”

  1. vetteljus 26 augusti, 2016 den 03:12 #

    Ha ha ha, jag den här versionen låter ju faktiskt helt trolig. Har ju märkt att somliga är väldigt hysteriska och går igång lite märkligt, som den där Sofia. Och Anna…? Ja, i det här fallet är hon ju nu den ”försmådda kvinnan” eller den ”bedragna” då hon varit där först. Så hennes motiv kan varit lite lätt hämnd, att ”hjälpa” den hysteriska Sofia. Angående att det är våldtäkt utan kondom har ju många kvinnor blivit våldtagna – minst en gång för varje fött barn (inräknat alla spruckna kondom-barn). 😉

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: